Header
View tracker


Bilderna från Elvas fotografering har kommit idag 💕 Finaste Elva 💖 

Kommer få alla bilder i digitala filer sen när fakturan är betald och registrerad 👍

Har beställt bilder på John o Emil också men de har inte kommit ännu. 

Jag hoppas att de inte tar bort fotografering från förskola/ skola vilket varit uppe till diskussion vid ett flertal tillfällen på skolan där John o Emil går. 

Det finns ju inget köptvång. Det är ju upp till var och en. Och man behöver ju inte beställa bilder varje gång, men tycker möjligheten ska finnas. 


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kan ha gjort någonting som jag kommer att få ångra! När man faller för utseendet och inte tänker 😳

Jag; som knappt kan gå i höga klackar och inte gjort det på väldans länge kunde inte motstå att köpa ett par over knee-stövlar med 8 cm hög klack 😳 Men de var så fina och bara skrek: KÖP MIG! Finns på skopunkten.

Jämförde med ett par liknande med bara 3 cm klack och de var inte alls lika fina tyckte jag. Tänkte jag skulle ha dessa på nyårsafton, så tänkte att jag hinner i alla fall träna att gå i dem lite i förväg 👍

Provade dem och de var hur enkla som helst att gå i 👍 Men mina ben är några centimeter för smala för de kasar ner lite, så får leta upp små svarta säkerhetsnålar så de blir tajtare. Eller äta en jävla massa julmat och göda sig! 


Denna fina sammetschoker får bli pricken över i:et. Hittade på Nelly 😘

Och ja, sen ska jag ju ha en klänning också men har ett gäng som jag bara provat men inte använt! Ja, så kan det gå när det inte är så ofta man har anledning att klä upp sig 😂


Likes

Comments

View tracker

Idag har vi bakat pepparkakor ❄️

Elva fick sitta o leka med en bit deg, men kom på att hon kunde äta den ganska snabbt. När hon hade fått smaka lite så blev hon vansinnig när hon inte fick mer. Jag fick lyfta ner henne från sin stol medan John o Emil bakade färdigt, men hon gick emellan dem och skrek och hoppade av ilska för att få äta mer deg. Viljestark tjej!

John och Emil bakade faktiskt färdigt och var jätteduktiga. Annars brukar de tröttna efter en stund, men de var ihärdiga idag!

Likes

Comments

Fredag 🙌

Igår var jag iväg på julbord med jobbet och det var väldans fint och supergod mat, men blev lite tråkigt eftersom ett tiotal av totalt 80 personer fick sitta för sig själva på en helt annan våning för platserna räckte inte till. Så jag vet knappt vilka andra som var där. Alla är verkligen så himla fina och jag känner mig alltid som den fula ankungen i såna här sammanhang! 

Veckan har bara rusat iväg som vanligt. Tydligen är det andra advent snart och jag har precis hunnit tända det första ljuset. Stress; vik hädan!!! Man hade behövt vara ledig en vecka bara för att hinna med allt inför jul!

Lyckades klämma ena fingret idag mellan gallren till en av golvbrunnarna och fy tusan vad det gjorde ont. Tror jag lyckats göra samma sak typ fem gånger, så borde verkligen lärt mig av mina misstag, men nu sitter man här med en blå nagel och tycker synd om sig själv och förbannar sin klumpighet 😂

Igår var alltså första december vilket betydde startskottet för lucköppning för barnen. Vi har totalmissat årets julkalender på tv:n men har köpt kalendern och tänkte kolla ikapp i helgen. John och Emil har fått en varsin lego star wars kalender och Elva har fått en pixibok-kalender.

Önskar er alla en fin helg 😘

Likes

Comments

Det är så roligt. Elva har tagit några enstaka steg själv när vi håller henne i händerna och släpper och hon går från en av oss till den andra. Men så fort hon kommer på själv att hon inte håller i sig i något så sätter hon sig ner.

Så försiktig trots att hon har balansen. Så än så länge håller hon sig i möbler eller våra händer eller hoppar fram på knäna 💕

Har tagit farväl av alla 80 kläder nu och hon har vuxit ur sina första skor.

Hade tänkt att inte shoppa mer än julklappar denna månad, men märkte att de stora barnen saknade termobyxor så det var bara att beställa och se glad ut (och fattig 😳).

Likes

Comments

Vissa morgnar så känner man sig slutkörd innan man ens hinner köra iväg till jobbet. Idag var en sån morgon då bara allt gick fel!

Kvart över fem stiger jag upp. Har en kvart att snabbfixa mig och sen väcker jag John o Emil. (Elva vid 6 när hon ska till förskolan). Gick o väckte dem som vanligt. Tog deras använda kläder och slängde i en hög och sa att de skulle ta nya rena kläder.

Såg att det ramlade ut mängder av Pokémonkort från Emils byxor och han blev så himla ledsen. Sa till honom att ta det lugnt, att jag skulle hjälpa honom att plocka ihop alla korten. Men tydligen var de sorterade efter en särskild ordning som tog jättelång tid att få till 😳 Superargt barn steg upp och sorterade pokemonkort under hela frukosten och hann precis bli klar!

Utmaning nummer två. John började klä på sig och jag gick ner och började plocka fram frukosten. Ner kommer ett barn med knallgrön tröja och himmelsblå mjukisbyxor a la clown. Och jag försökte övertala honom att han inte kan ha de kläderna ihop.

-Mamma, jag bestämmer själv vad jag har på mig.
-Jo, men, jag köper snygga kläder och du väljer det mest sunkiga som finns i garderoben. Du kan inte gå klädd så i skolan. Vissa färger passar inte ihop...Såg sen att det var ett hål i byxorna så då gick han med på att byta kläder.

11 år och beter sig som en obstinat tonåring redan 😂 Får nog ta en rensning i hans garderob snart🤔

Nej idag vinner jag nog inget pris för årets mamma 😂

Likes

Comments

Igår för tre år sedan var första gången Stefan och jag träffades. Kom ihåg hur jag gick från parkeringen till hans lägenhet med tusen fjärilar i magen. Minns att det var en söndagskväll och att jag jobbat helgen. Kommer ihåg det som att det var igår ☺️

Tänk vad livet har förändrats sedan dess 💕

Tre år senare är vi förlovade, husägare och föräldrar 😍

Tänker tillbaka på allt vi upplevt tillsammans ❤️❤️❤️

Tänk att man kan älska någon så mycket ❤️


Likes

Comments

Brasan är tänd och jag sitter med en kopp te och njuter av lugnet. Fattar först nu när jag slappnar av hur spänd jag varit hela helgen. Ja, vad ska man säga. Fattar inte riktigt själv varför jag måste vara beredd på det värsta hela tiden. Som nån slags dålig försvarmekanism som egentligen gör mer skada än nytta.

Idag har jag gett ett löfte till mig själv. Jag lovar att försöka att inte vara fullt så hård mot mig själv som jag har för vana att vara. Så kritisk, nedvärderande och dömande hade jag inte accepterat någon annan att vara mot mig. Varför är det så svårt att acceptera att man gör misstag och att man har brister? Att acceptera sig som man är istället för någon ofelbar person man tycker att man borde vara.


Likes

Comments

Nu börjar julkänslan infinna sig. Pyntat färdigt (bara granen kvar) och julklapparna till barnen är färdiga. Städat och storhandlat. Fick besök av Eva (Stefans syster) och hennes barn. Väldans trevligt och jag fick så fina blommor i försenad present 💐.

Suttit och busat med Elva och bara varit i nuet. Hennes skratt, glädje och allt som är hon och min sambos kärlek är mitt balsam för själen. Hur hade jag orkat med mig själv om jag inte hade er? Och mina stora barn 💕 Vad jag saknar er. Längtar tills ni kommer imorgon och familjen är komplett 😍

Känt mig hyfsat hela dagen. Men så blev det kväll. Elva somnade. Och tankarna började mala igen och igen och igen... Varför kan man inte bara stänga av?

Men om jag föreställer mig det allra allra värsta så är det ju ändå ingenting som dödar. Visst det blir jävligt jobbigt både psykiskt och ekonomiskt men på något sätt så hittar jag andra möjligheter i så fall. Man gör vad som krävs! Domedagen är ju liksom inte här...

Så jag försöker intala mig det allra värsta och hoppas att jag inte tar det så hårt när jag får beskedet. Bättre att måla fan på väggen så kanske man är mer förberedd! Har aldrig varit så förberedd på krishantering som jag är nu.

Hur mycket jag än ältar så kan jag inte skruva tillbaka klockan. Jag kan inte göra saker annorlunda i efterhand. Jag kan bara fokusera på framtiden. Jag får ta smällarna som de kommer.

Men nu är det lördagkväll och jag ska verkligen försöka att döva allt jobbigt och bara existera.

Känner mig tacksam till alla som orkat med mig. Till alla som varit förstående. Som stöttat mig trots att jag inte förtjänar det när jag tabbat mig. Love to you all 😘



Likes

Comments

Har ni upplevt riktig jävla panikångest någon gång?

När ångesten fullkomligt äter sönder en. När hjärtat rusar i 190 och man tror det ska flyga ut ur kroppen. När det blir tungt att andas. När tårarna börjar rinna. När varenda cell i kroppen protesterar. När man vill fly från allt. När man inte kan "släppa saker". När man inte kan tänka en klar tanke.

När tankarna maler och gör så förbannat ont. När man målar upp scenarier. Det spelar ingen roll att man för bra ifrån sig 1000 gånger om man är värdelös 1 gång. När man hatar sig själv och känner sig så värdelös så man på allvar funderar på det ena efter det andra bara för att minska på ångesten.

Du går in i en jävla dimma som du förtvivlat försöker ta dig ur, men du vet att du kommer att befinna dig där så länge så det känns som om tiden stannat! Det spelar ingen roll att du får höra att du ska "rycka upp dig", för när ångesten har ett järngrepp om varenda molekyl i kroppen så kan du inte göra ett skit åt det.

När man vet att man borde försöka ta det lugnt och andas och inte ta saker så hårt, men hela ens själ slutar inte klandra en själv för att man misslyckat. Den fortsätter berätta om dina brister tills du ser hela dig själv som ett stort jävla misslyckande.

När ångesten har en i sitt järngrepp och efteråt känns det som att man tränat det värsta passet och hela kroppen värker. Självhat i sin rena form.

När du vet att det är känslan du kommer att ha när du går och lägger dig och det första du känner när du kommer att vakna. När det inte finns någonting du kan göra för att minska den där ångesten.

Panikångest. JAG HATAR DIG SEN DAGEN DU STEG IN OINBJUDEN I MITT LIV OCH JAG HOPPAS ATT JAG NÅGON GÅNG HITTAR ETT SÄTT ATT SLIPPA DIG!!!!!!!


Likes

Comments