Header

Hej alla fina!

En vecka sen jag uppdaterade senast och ja, det blir lätt så att vardagarna rullar på så hiskeligt fort och så är det helg igen 😉

Helgen har varit både helt fantastisk och fullständig kaos 😂

Igår kom Elvas sandlåda på plats. Stefan skruvade ihop den i fredags kväll och jag tänkte att det går nog snabbt att bara gräva o sätta dit den o fylla den med sand, men det tog sin lilla stund. Grävde inte så djupt men fy vad tungt det var. 1,20 x 1,20 stor sandlåda och det blev 4 skottkärror med gräs o jord o rötter att skyffla undan.

Vi köpte en sandlåda på Jem o Fix. Ville ha en sån här med lock så det inte blir en kattlåda. Sanden kostade lika mycket den, men ville ha riktig sandlådesand så det inte blir en massa ogräs o småsten i den. 10 säckar med 15 kg sand i varje.

Elva blev jätteglad och det kommer garanterat att spenderas många timmar i den framöver.

Men det känns i ryggen idag! John hjälpte till och gräva och Emil lekte med Elva under tiden. Är så glad över hur hjälpsamma de är när det verkligen behövs. Helgerna när Stefan jobbar är det guld värt att de kan hjälpa till så att jag kan få någonting uträttat.

Alla gånger jag ber dem att kolla till Elva så jag kan ner till tvätten, hinna gå på toaletten, springa ut me sopor eller vad det än kan vara så ställer de upp.

De fick varsin present för att jag ville visa hur mycket jag uppskattar deras hjälpsamhet. Emil köpte en ny leksak och John beställde hörlurar till mobilen.







I lördags körde Elva och jag och hälsade på lill-kusinen Rebecca (och hela familjen). Så roligt att äntligen träffa henne. Så söt och hon var vaken en liten stund. Tänk, vad man glömmer hur små de faktiskt är så där i början. Elva kollade lite men var mest intresserad av att leka med Richard och försöka ta hans leksaker.



Elva har inte riktigt varit sig själv de senaste dagarna. Varit väldigt missnöjd och velat bli buren konstant. (Kolla in min hållning med 😱 Tänk om jag blir puckelryggig till slut!)Men det visade sig att en ny hörntand har tittat fram. Stackars liten. Tandsprickning är inget roligt för de små.



Idag vaknade jag med allt annat än ett leende på läpparna.
Min sambo har världens mest enerverande ringsignal ochd en ringde typ 15 gånger 😡

Det är så frustrerande att aldrig få sova ut! 2 veckor sedan...

Sen går det inte att få Elva att sova middag när inte Stefan är hemma! Hon var så trött så hon nickade till i matstolen. La henne i sängen och hon klättrade över! (Ja, vi måste köpa en vanlig säng till henne snarast!)

Det spelar ingen roll hur trött hon är för min famn är det enda som funkar i det läget. Så jag bär och jag bär och jag bär...Att kunna vila en liten stund på dagen finns inte i min värld längre. Skulle hon somna i vagnen eller bilen så vaknar hon så fort vi stannar eller kommer in.





Och jag är så trött på att alltid vara så trött! På att inte kunna hålla mig vaken till en hel film! Jag fantiserar om hur mycket jag ska sova när jag blir gammal. Känner mig så sliten.

Tack för att det finns concealer och kaffe 🙏


Lite lek i bollhavet innan läggdags var uppskattat 💕


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej finisar 🌸

Hoppas ni haft en härlig helg ❤️ Vintern har tyvärr dykt upp igen lagom tills jag börjat att städa bort alla vinterskor och grejer.



Käkat påskmat i dagarna två och så klart alldeles för mycket godis och choklad! Precis det som påsken går ut på 🐣



Mamma kom hit en sväng på påskafton! Tanken var att vi skulle grillat hos hennes särbo, men vi fick skjuta upp det på grund av vädret!

Elinor kom också och hälsade på. Elva fick fina kläder och sandlådeleksaker 💗 Hon leker med dem hela tiden! Så det får nog bli att skaffa en sandlåda snarast 😄.

Har gjort en liten sortering av hennes kläder! Hon har 86 i byxor fortfarande, men de flesta tröjor behöver hon ha 92 i.




Påskdagen var Elva och jag ute och gick och det var bara 4 grader ❄️

Gick inom Konsum och hämtade ett paket med nya gummistövlar från Hm! Tyckte de fodrade började bli för varma, men de få nog hänga med ett tag till!




Hämtade John och Emil igår kväll och de fick gå på äggjakt 🐣 Så roligt 😄



Imorrn är det dags att jobba igen. Barnen ska börja skolan efter en veckas ledighet och det kan bli intressant att få dem att somna i vettig tid idag.

Har klarat av att bada Elva. Emil fick hjälpa mig att hålla i henne så jag kunde stänga av o på vattnet vid hårtvätt. För hon sitter inte stilla i baljan utan ställer sig upp och vrålar och vill inte alls bada längre! Och nu börjar hennes hår bli riktigt långt och behöver tvättas oftare än tidigare! Köpte en sån där ring som man sätter på barnets huvud för att de inte ska få vatten i ansiktet, men det hjälper ju inte om jag inte ens kan sätta dit den utan Elva sliter bort den med en gång 😱

Likes

Comments

Långfredagen idag 🐣 Tänk vad galet att för länge sedan var långfredagen en dag då alla skulle sörja och allting var stängt och man fick inte göra vad man ville. Barnen förväntades ha speciella sorgedräkter på sig. Tur att tiderna förändras 😀

Haft en riktigt bra dag idag. Det är så roligt att se hur Elva har förändrats den senaste tiden. Hon pratar konstant och är så med i allting. Ringde John och Emil på FaceTime idag och Elva var med och sken upp och ropade "Non" och "Emi" och pratade oavbrutet!

Hon fick sitt påskägg idag. Det komiska var att hon trodde det var en boll så hon började slänga runt det och skulle jaga "bolle" 😂 Innehållet i ägget var ett par pixiböcker, några mariekex, en klämmis, några majskrokar och kritor. Såna där stora kritor som är för riktigt små barn som är giftfria o allt sånt. Sen fick hon ett ritblock också!

Hade en spännande morgon. Körde till Maxi för att storhandla allt som behövdes inför påsken och för att fylla på förråden. Väl där satte jag henne i en kundvagn och skulle gå in och börja handla. Fick genast en sån där känsla att det var någonting som inte stämde. Tur att intuitionen finns kvar!

Kollade i plånboken och jodå, då visade det sig att vår busiga dotter roat sig med att plocka ur alla kontokort så det var bara att vända hemåt och leta upp dem och sen köra tillbaka. Under den korta stund hade det blivit knökfullt med folk så min tanke med att vara där tidigt för att slippa enorma folksamlingar sket sig.

Tur att jag kollade innan jag fyllt en hel kundvagn och slapp få det som en överraskning i kassan!

Vi har tagit fram lite påskpynt och fixat lite smått idag! Det är mycket som är skrämmande för en 1,5 åring. Vi har en sån där påskakärring som man hänger upp. Hon var livrädd för den så fort jag tog fram den. Men det fick över efter en stund.

Jag tycker om påsken för den är så mycket mer kravlös än julen. Lite pynt, lite god mat, massor godis och umgås med nära och kära! Det passar mig utmärkt 👌

Längtar tills Elva blir så stor så det går att pyssla med henne. Hoppas hon kommer gilla det! 🐣

Dagens paniktanke: Jag har massor av hårstrån på huvudet som är klyvna. Det spretar på alla håll och jag vet inte om jag är tvungen att sluta blondera mig eller vad tusan jag ska göra! Det ser verkligen ut som någon slitit av nävar av hår lite här och där 😱


Likes

Comments

Nu kan sommaren komma. Vi har en dotter som älskar skor i alla dess former. Springer och tar på sig både sina egna och andra familjemedlemmars skor.

Mindre roligt dock när hon kommer med leriga stövlar och slänger upp i soffan och vill ut 🙃Eller när hon lägger ner diverse överraskningar i våra skor. Oftast legobitar 🤣

Foppatofflor är riktigt roligt tydligen så jag var tvungen att beställa ett par egna till henne! Så söta 💕

Och någon har tänkt till med den där remmen över så de sitter på plats!

Hittade dessa på skopunkten! Minsta storlek är 21 och Elva har egentligen 20, men tror de kommer passa perfekt till sommaren ☀️

Likes

Comments

Hej alla fina 🐣

Ville bara kika in här på bloggen och önska er alla en glad påsk! Hoppas ni alla får en riktigt härlig helg tillsammans med era nära och kära ❤

Senaste veckan har jag tagit en paus från det mesta faktiskt. Bloggandet, träningen (ja där snackar vi nog 3 veckor). En nödvändig paus för att komma ner i varv. (Sen en veckas sjukdom med). Kändes som att jag tappade fotfästet där ett tag och jag vill ALDRIG hamna där igen.

Man kan inte ignorera kroppens signaler och bara lägga in en högre växel gång på gång. Alla har en gräns och jag befann mig ruskigt nära den där gränsen. Det otäckaste var inte hjärtklappningen, ångesten eller kroppsliga besvär. Det otäckaste var hur det påverkade tankar och känslor så till den milda grad att det kändes som om jag inte kände igen mig själv.

Från att vara den där med ständigt nya målsättningar och en massa energi och handlingskraft till att känna mig så fruktansvärt handlingsförlamad och dränerad på energi. Som att all luft bara försvann.

Jag som är van att bara köra på i mitt egna race kände plötsligt mig väldigt obekväm i att göra saker ensam. Som om jag förvandlats till den svagaste människan från en dag till en annan. Plötsligt kände jag mig så liten med världens omättliga närhetsbehov. Som om jag inte kan få nog av myskvällar hemma.

Så fort jag försökt formulera en mening så låter det idiotiskt i mina egna öron. Jag har inte kunnat vara delaktig i vanliga samtal som normalt. Och jag vet inte, kanske det jag skriver nu är värsta svamlet.

Jag har haft dagar då jag knappt orkat svara i telefon. Då jag bara velat stänga av alla mina sociala medier. Dagar då jag knappt klarat av att möta min blick i spegeln för jag ser bara en så sliten o ful människa där.

Men allt känns på rätt väg igen. Jag är långt ifrån tillbaka till den jag var innan, men jag tar steg för steg. Återhämtning pågår. Kan ju inte förvänta mig att allt ska bli som innan med en handvändning. Denna veckan har jag jobbat och kvällarna har jag umgåtts med familjen och bara gjort precis det som jag måste och inte ett skit mer.

Bara slappat, sett på filmer, tillåtit mig att lägga mig på soffan och vila när jag varit trött, tvingat mig att äta långsamt, att sitta kvar, att inte vara tre steg före i tankarna på vad jag måste göra sen. Tvingat mig att stänga av stressiga tankar som dyker upp. Det är så många "måsten" som jag själv målat upp. Till och med saker som jag tycker är roligt har jag förstört med mitt prestationstänk. När saker blir krav tappar de sin tjusning ganska snabbt.

Jag har inte ens tagit fram påskpyntet ännu, inte fixat påskägg till barnen ens, inte bytt till sommardäck på bilen. Det har kliat i fingrarna men jag har inte skrivit en enda "att göra lista". Och vet ni vad, det känns väldigt befriande!

Har verkligen fått såna " wake up calls". Jag vet inte när jag kände mig så här avslappnad senast. När jag hade ro i kroppen att tillåta mig att slappna av så här.

Det är många gånger som Stefan sagt till mig så där lite skämtsamt men ändå med ett visst mått av allvar; Ta det lugnt, jag blir ju stressad bara av att se hur du stressar! Och jag har bara fortsatt. Jaja, jag ska ta det lugnt SEN, jag ska "bara"... Men SEN hann aldrig komma.

Jag är lyckligt lottad som har världens underbaraste sambo. Som gör det där lilla extra hela tiden. Som ser vad jag behöver innan jag riktigt fattar det själv. Vi har alltid varit ett team som hjälpts åt med allt. Måste bara förtydliga det så ingen tror att det är någon ojämställd fördelning här hemma som ligger till grund för detta. För det som spökar är bara mig själv. Mina krav på mig själv kombinerat med dålig självkänsla och en oerhörd förmåga att samla på mig katastroftankar och skuldkänslor.

Och det är just det. Du kan be människor fara och flyga som får dig att må dåligt! Du kan avsluta relationen med en sådan människa omgående! Men du kan inte fly ifrån dig själv! Hur dryg du än är och hur mycket smärta du än försätter dig själv i. Du är liksom tvungen att möta ditt sanna jag förr eller senare.

Jag beundrar människor med självkänsla. Människor som liksom älskar sig själva och inte sätter deras värde i relation till deras prestationer eller bekräftelse från andra. Har funderat mycket på det den där ständiga jakten på bekräftelse. Hur kommer det sig att vissa har ett omättligt behov av att bli bekräftade, både utifrån vad de gör och hur de ser ut. Måste ständigt höra att de duger. Måste ständigt vara "duktiga". En dag utan att ha gjort någonting vettigt blir med ens bortkastad. Medan andra bara känner sig "good enough" livet igenom?

Har det med uppväxten att göra? Med personligheten? Hur som, så är jag faktiskt glad att jag hamnade i denna situation hur bisarrt det än låter. För uppenbarligen behövde jag denna lärdom.

Jag klickade hem boken "Ibland mår jag inte så bra" av Therese Lindgren och det är så mycket jag känner igen mig i. Rekommenderar verkligen alla att läsa den.

Nu har jag fyra hela lediga dagar framför mig och alla är friska! Påskmiddagen vi blev bjudna till blev inställd så det finns inte en enda tid som måste passas och på ett sätt känns det bra. För jag är ingen social person nu. Jag behöver komma på fötterna igen. Jag vill verkligen bara vara hemma med de som jag älskar mest ❤

Hur som helst. Ta hand om er ❤ Förlåt för ett långt och svamligt inlägg! Kram 😘








Likes

Comments

Fortfarande feber och dunderförkyld. Försov mig idag. Fick köra John o Emil till skolan. Tur Stefan var ledig så jag slapp dra upp Elva.

Börjar bli så rastlös av att vara hemma. Verkar inte bättre än att det blir hela veckan. Så drygt det är när man inte orkar göra någonting!

Kan ju inte vila så mycket heller med en rastlös 1,5 åring. Tycker så synd om henne!

John o Emil är på öppet hus på den skolan de ska börja till hösten. Känns kasst att jag inte kan vara med, men vad ska man göra?!

Nej fy! Väck mig när detta är över!

Likes

Comments

Vabbar med förkyld liten snorig tjej idag. Hon har lyckats smitta mig också så vi snörvlar ikapp hon och jag. Har inte haft ork till knappt någonting alls idag.

Dessutom är det första dagen på en vecka som jag inte haft hjärtklappning i flera timmar. Bara det att jag har kunnat slappna av idag känns bra, för jag vet inte när jag senast kunde göra det. Har fortfarande tryck över bröstet, men det vore nog konstigt annars så som pulsen varit.

Jag kan bara hoppas att jag lyckas ta mig ur det här på egen hand. Jag vet vad som väntar om jag tar kontakt med vården.

De kommer förespråka ångestdämpande medicin och det vill jag verkligen slippa ta då biverkningarna inte är något trevligt alls. Första veckorna eller månaderna brukar ångesten bli mycket värre än utgångsläget och självmordsrisken är större än före medicinering. Spelar ju ingen roll om det skulle hjälpa i längden, för jag vågar fan inte utsätta mig för värre ångest. Sen följer ofta viktuppgång, minskad lust och man känner mindre överhuvudtaget. De jobbiga känslorna försvinner men glädjetopparna likaså.

Sen kommer de att förespråka kognitiv beteendeterapi som innebär att man lär sig om kroppens reaktioner på stress och att man ska utsätta sig för de situationer som man tycker är som jobbigast. Jag har redan läst alla de där kbt-grejerna genom en kurs på internet för 10 år sen och jag vet ju hur det funkar.

Pratar hellre med min sambo och mina nära än med en som jag inte känner. Och sen kan jag ju alltid skriva.

Sen kommer de säkert vilja sjukskriva, men det är ju inte jobbet som orsakat detta. Det är mitt sätt att hantera min fritid som felat. Mitt sätt att tänka och mitt sätt att prioritera.

Nej, jag får nog bara inse att det blivit för mycket under en period. Jag har stora krav på mig själv och vill hinna så mycket som möjligt och prioriterar effektivitet framför att ta mig tid till vila och återhämtning. Lägg sen till en massa oro över saker som inte går att påverka. Tankar som inte går att stänga av.

Idag har jag tränat på att göra ingenting medan Elva sov middag. På att göra saker utan att skynda mig. För automatiskt har det blivit så att jag stressar även i situationer då jag inte behöver stressa. Gör upp "att göra listor" inför helgen så fort jag sätter foten innanför dörren på fredagen. Hinner knappt få i mig morgonkaffet förrän jag funderar på allt som jag vill hinna med under dagen. Har svårt att säga nej. En så enkel sak som om telefonen ringer när man precis ska sätta sig och äta och man verkligen inte vill prata. Ändå gör jag det. Försöker göra flera saker samtidigt för att hinna så mycket som möjligt. Man vill vara alla till lags.

Har ju känt symptom på att jag måste varva ner och ta det lugnare under lång tid, men jag har tolkat dem som om det handlar om tillfällig sömnbrist eller så. Har haft hjärtklappning små stunder på nätterna ibland men sen har det liksom gått över. Aldrig så här många timmar och flera dagar i streck. Allmän tankspriddhet. Oförmåga att koncentrera mig. Ångest.

Tror allting förvärrades när jag bestämde mig för att träna fyra gånger i veckan. Det är ju inget fel i det, men med en redan stressig livsstil så gjorde det bara att den där lilla välbehövliga stunden att varva ner efter barnen somnat försvann. Dagar som bara blev jobba, äta, träna, sova...

Sen kom ett dåligt samvete på köpet. Dåligt samvete för att jag kände att jag inte kunde vara varken en närvarande mamma eller närvarande partner i den omfattning som jag behöver för att må bra. Försökte räcka till på alla håll o kanter, men det blev ohållbart! Känslan av att inte räcka till är hemsk!

Märkte ju också att plötsligt kändes ingenting roligt längre. Bara det borde ju vara ett varningstecken på att dra i handbromsen!

De närmaste dagarna kommer att handla om att överhuvudtaget ta sig igenom dem. Vila så mycket jag bara kan. Inte ha någon press att komma tillbaka till det tempot som var innan. Ha kraft nog till det där man måste, till det som är allra viktigast. Resten får vänta tills jag känner mig helt återställd. Det får ta den tid det tar. Att lära sig att hitta en balans.

Nedan följer en riktigt bra artikel om stress och hur den påverkar kroppen. Ta dig tid att läsa den! Och var rädd om DIG! Det är ingen som tackar dig när din ork är slut!

Jag önskar inte ens min värsta ovän att behöva uppleva dessa symptom! Det är inte värt det! Hur mycket du än hinner göra på din lediga tid! Hur effektiv och duktig du än känner dig!

Bra artikel om stress !


Likes

Comments

Jag vill ha en ärlig och personlig blogg, men ändå tar det emot att skriva om jobbiga saker. Att vara öppen med att man mår dåligt. Att försöka förklara när man inte inte riktigt förstår varför själv.

Är det tillåtet att må dåligt när man har det bra? Eller ska man ta hänsyn till alla de där som har det riktigt illa ställt och då per automatik sluta må dåligt själv? Tänk vad bra om det hade funkat så. Är du hungrig så tänk på alla som svälter så försvinner din hungerkänsla eller?Är du ledsen för någon förlust så finns det alltid de som förlorat mer! Är du orolig över en sak så finns det alltid de som har större saker att oroa sig för! Men det spelar ju ingen roll. För du känner det som just du känner oavsett vad andra känner.

Tycker vi borde vara mer öppna om det där med ångest. Varför ska man behöva skämmas över det också? Ångest är en känsla som alla drabbas av. En del dock mer och intensivare än andra.

Jag har haft återkommande perioder med ångest sen jag var i tonåren och jag borde vara van vid det här laget. Det kan gå många år mellan dessa perioder. Ibland vet jag vad som utlöser dem och ibland inte.

Oavsett om det är en panikångestattack som varar en kort stund eller om det är dagar med en ständigt närvarande ångest så känner jag mig alltid lika lamslagen då den visar sig i sin hemskaste form.

Dagar som jag känner en konstant känsla av panik, av oro, hjärtklappning, smärta, lätt till tårar, yrsel, illamående och allmänt obehag.

Dagar då varje minut går ut på att kämpa bara för att hålla ihop mig själv. Dagar då ångesten är så förlamande och slår ut allting annat. Koncentrationsförmåga finns inte. Irrationella tankebanor som det inte går att hejda tar över allting.

Som om man är ett vandrande korthus som riskerar att rasa ihop vilken sekund som helst. Du vill fly från dig själv, från att känna allt obehag som ångesten medför. Men allt du kan göra är att låta tiden gå.

När det är som allra värst brukar jag tänka att man kan inte kan dö av ångest även om det kan kännas så.

Att skriva av sig eller att prata med någon kan lindra något, närhet likaså. Att bara vara med de människor som står dig närmast och som förstår dig utan att döma.





Likes

Comments

Elvas härliga skratt, fågelkvitter i bakgrunden, öppna vyer och sol 💕 Det är mitt balsam för själen 💗

Likes

Comments