Header

Igår beställde jag hem lite nytt inför sommaren som är på ingång!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 576 readers

Likes

Comments

Jag har fått en del frågor om min operation, vilken klinik jag valde och varför.. så jag tänkte berätta allt för er!

Till att börja med så undrar många vilken klinik jag valde, och det självklara valet för mig var Klinik 34 - utan minsta tvekan!
Och det här är något som jag har funderat över och velat göra i flera flera år, (en bröst operation).

Jag var inte alls nöjd och hade pendlat en hel del upp och ner i vikt med åren, vilket resulterade i att jag hade bröst som "enligt mig" såg ut som om dom skulle genomgått flera graviditeter och inte alls hängde ihop med resten av kroppen..

Men tänk igenom en sån här stor sak noggrant innan ni bestämmer er.
Mitt råd till andra är alltid att välja ut några kliniker man tycker verkar bra, läsa på om dom och sedan ta en konsultation på varje ställe för att känna efter vilken klinik som känns bäst.

För mig så stod det mellan Klinik 34, Akademikliniken och Art Clinic.

Klinik 34 var först ut, och wow alltså..
Jag hade min första konsultation med Mehtap för väääldigt länge sen. Vi pratade implantat, form, storlek, lyft, etc. Och redan där kände jag att det var inte ens något snack om saken. Det var ingen idé att ens fundera över att gå till någon annan klinik.
Jag blev hörd, fick tips och råd, och det kändes verkligen som att jag kunde få exakt den hjälp jag ville för att uppnå Mitt mål. Det var ingen som tog över och försökte ändra på mina beslut. Jag fick bara väldigt bra tips på vägen.

Jag har även hört att många, både sköterskor och kirurger på andra kliniker nästan "tar över" besluten för att dom själva tycker att "si och så" blir bättre och nästan kör över än. Men den känslan hade jag aldrig. Både Mehtap och Fredrik Berne som jag sen träffade, lyssnade verkligen på vad Jag ville och jag kom tillsammans med deras hjälp överens om vad som skulle bli bäst för mig och för att jag skulle bli så nöjd som möjligt.

Bara några veckor innan operationen så hade jag mitt första besök med Fredrik. Så lättsam, så kunnig och så mån om att göra mig nöjd. Han gick igenom allt, förklarade och visade hur allt gick till. Vi tog alla beslut och gjorde allting klart. Även i samband med det så fick jag gå in i ett annat rum med Mehtap och testa implantat för att se vilken storlek jag skulle bestämma mig för. 300cc med runda implantat blev det!

När man gör ett lyft som jag nu skulle, så tas en del av ens egna bröst bort och jag var rätt nöjd med den storleken jag hade, men inte med själva placeringen. Så implantaten jag valde var ungefär samma storlek som den mängd som togs bort från mina egna bröst vid lyftet.
Jag var inte ute efter att få jätte stora bröst, jag var mest trött på att dom trillade ner i armhålan på mig när låg ner, eller killade mig på magen när jag stod upp. 

Nej, det var inte riktigt så överdrivet som jag får det att låta. Dom av mina vänner som sätt mig naken innan operationen tyckte inte att det var lika illa som jag själv tyckte, men det är ju trots allt jag som ska trivas med mig själv och vara nöjd.

13 april 2017, skärtorsdagen (kirurgernas dag) så var det äntligen dags.
Jag hade semester dagarna innan för att inte träffa så mycket folk och kanske bli smittad från någon som var sjuk. Min största skräck var att operationen skulle kunna bli inställd!

Kvällen innan operationen så var det dags för hibiskrub-duschen. Det gick galant, och ut kom jag (torr som en Sahara-öken) och kände mig allmänt naken utan alla örhängen, smycken etc som jag annars alltid har på mig..
Den natten sov jag inte många timmar och jag var nog en aning nervösare än vad jag vågade erkänna för Martin.

Dagen därpå (operationsdagen) så ringde klockan tidigt då det var dags för den andra och sista duschen. Jag lät martin sova någon timme extra som skulle vara med mig hela dagen och även ta hand om mig efter operationen.

Sen var det dags, vi satte oss i bilen och åkte in till Vasa, parkerade och gick bort till kliniken.
Jag fick bara skriva på några papper och sen genast byta om och lägga mig på sängen för att invänta Mehtap som kom med piller-burken.
Kort därefter kom Jonna in till mig och satte två nålar, en på armen och en på handen. Och efter det så fick jag vila en stund och även säga hejdå till Martin innan det var dags att gå in till Fredriks rum för att ta före-bilder och videos innan det var dags.
Jag blev direkt efter att bilderna togs inledd i operations-salen som ligger vägg i vägg med Fredriks rum. Jag la mig ner, fick narkosen påkopplad i armen, jag ser Mona komma in i rummet och därefter svartnar det.

Operationen gick hur bra som helst, men jag har nog aldrig haft en större minneslucka än vad jag hade just då. Det ända jag minns efter operationen är att någon (Martin) matade mig med risifrutti och sen svartnade det igen och sedan minns jag att jag var hemma i lägenheten. Resten är bara helt bortblåst.
Jag blandade ihop sköterskorna, både utseendet och namnen på dom. Jag var bångstyrig, envis och allmänt borta. Och både Martin och resterande personal på kliniken hade nog ganska roligt åt mig den dagen..
Jag minns inte ett smack nästan, men bilresan hem finns iallafall på film. Oj, säger jag bara.
Jag kan ju iallafall lugna mig med att det inte är särskilt ovanligt med stora minnesluckor efter en operation, och jag är därmed inte den ända, (som förmodligen gjort bort sig).

Dom 4-5 första dagarna efter operationen var hemska. Jag gick på ett x-antal piller om dagen, och var därmed både dåsig, och stundtals helt borta men hade ändå fruktansvärt ont. Jag la mina implantat bakom muskeln vilket också gör sitt när det kommer till smärtan efteråt.
Jag kunde inte ligga ner och sova då det stramade åt så mycket och fick därmed halv-sitta i soffan, sovandes i nästan en veckas tid. Vid två tillfällen första veckan så lyckades jag lägga mig ner raklång i sängen och tänkte att det skulle vara skönt att få sträcka ut ryggen och kanske få lite bättre sömn, men på morgonen sen när jag skulle resa mig upp. Jag kom inte upp.. det stramade och spände och gjort ont hur jag än bar mig åt. Martin fick hjälpa till och nästan putta upp mig till sittande läge, och jag tjöt när jag väl kom upp för att det gjorde så ont. Efter dom försöken så fortsatte jag sitta och sova i nästan ytterligare en vecka innan jag började halvligga i sängen och iallafall kunde få mig lite ordentlig sömn.
Promenader försökte jag mig på efter bara några dagar, och som en stel pingvin tog jag mig runt. En i vanliga fall 10-minuters runda tog mig 40 min att genomföra, och jag var rätt slut när jag väl kom hem. Men ju mer jag rörde på mig desto bättre kändes det för varje dag.
Jag försökte ta en kort promenad varje dag, men ibland så fanns det ingen ork helt enkelt.

Operationen och alltihop gick jätte bra, däremot så är ena bröstet lite svår-läkt och jag går minst en gång i veckan till kliniken och lägger om det, även själv hemma ibland om det behövs. Jag började jobba 100% igen efter 4 veckors sjukskrivning och det funkar faktiskt bra, trots att jag jobbar inom vården. 

Just för tillfället så väntar jag bara på att det vänstra bröstet ska sluta läcka så att jag kan få köpa mig en riktig bh, köpa en sport-bh och börja träna igen (Gud vad jag saknar träningen) och framförallt att slippa alla omläggningar som gör att jag inte kan duscha ordentligt alla gånger. 


Nu idag, så har det gått 5 veckor och 4 dagar sen operationen och jag kan inte vara annat än nöjd. Resultatet är grymt bra och det kommer bli ännu bättre när allt har läkt färdigt.

Och jag måste även ge en sån stor eloge till Fredrik Berne och all underbar personal på Kliniken.
Tack för allt!
Jag är verkligen hur nöjd som helst och har redan bokat in mitt nästa besök då det blir botox-debut.
Jag lägger mitt förtroende helt i era händer inför alla kommande behandlingar och ingrepp.
Jag kommer inte gå någon annan stans än till er!

Fredrik Berne (Klinik 34) - han kan det han gör, och han gör det jävligt bra!
Jag rekommenderar både honom och Kliniken, alla dagar i veckan.

  • 810 readers

Likes

Comments

Jag är rätt less på detta nu.
"Jag är inte ens mig själv längre"..

Och nej, det är jag verkligen inte. Jag somnar sittandes om nätterna, för att jag vet att erfarenhet från dom nätter jag väl legat raklång att.. jag kommer verkligen inte upp. Eller jo, självklart. Men då känns det som att op-såren spricker upp och tårarna rinner på mig för att smärtan är så hemsk.
Så ja, sova sittandes har det fått bli. Men ändå vaknade jag i morse och hade glidit ner såpass att jag mer eller mindre låg ner ändå. Skulle testa igen och känner att det genast svider till och jag bara la mig ner igen och vände mig om till Martin och utbrast "hur fan kommer jag upp"
Och han är så hjälpsam och vill putta mig upp och hjälpa till på alla sätt som går, men jag vet ju att det gör så fruktansvärt ont ändå..
Men i morse fick jag till det på ngt sätt med hjälp av att sätta i ena armbågen i sängen, och den andra handen i madrassen och "putta ifrån" lite lätt, och på så sätt ta mig upp utan ett större tjut-kalas.

Och som att inte det vore nog så har tabletterna börjat göra sitt på den "sämre fronten" också.. min mage har svullnat upp och börja värka till och från. (Just nu i skrivande stund inte av den mildaste form) men det är väll bara att bita ihop!

Jag känner mig som en levande zoombie nu för tiden. Och inte nog med att man är nyopererad, så ser man ju nästan höggravid ut på köpet också.
Jag vaknar tidigt om dagarna, tar mig upp, gör mig i ordning och sätter mig i soffan.. och däckar på en gång. Sen håller jag på sådär, vaknar till-däckar-vaknar till-däckar.. om varannat hela dagen.

Och samtidigt som jag måste vila så är det också bra om man kan få till någon form av långsam "promenad" för att få igång blodcirkulationen också. Så det gav jag mig på idag. (Det passade ju bra att jag hade lite Karins lasagne craving) så det fick bli en sväng till Willys fram och tillbaks.
För mig som annars går väldigt fort, så känns det jätte konstigt att det ska ta sån fruktansvärd lång tid att ta sig till och från affären till fots numera.
Och jag som också lätt blir rastlös klättrar snart på väggarna här hemma..

Jag bara hoppas på att må bättre snart, så jag kanske kan sysselsätta mig med lite andra grejer, och förhoppningsvis slipper morfinet, så jag slipper däcka var 10:e minut.

Nu ska det sluta gnällas! Det är bara en sån olustig känsla att inte riktigt känna igen sig själv om dagarna.

Nu ska jag bänka mig i soffan resten av kvällen och bara se på massa bra serier/filmer, (om jag lyckas hålla mig vaken)

  • 1071 readers

Likes

Comments

Jaha, då var operationen äntligen gjord.
Och jag kände mig precis lika risig och groggy som jag ser ut på bilden.
Morfinet hade tydligen en förvånansvärt bra effekt på mig, så att säga..
Jag har nämligen den grövsta minnesluckan i världshistorien från operationsdagen.

Vi kom dit strax innan 11-tiden igår, (jag hade operationstid klockan 12)
Jag fick genast gå in på mitt rum, ta av mig allt och byta om. Och bredvid sängen så stod det en kopp med massa så färgglada piller som jag även dom skulle stoppa i mig på en gång och sedan lägga mig mer och vila. Jag märkte redan efter pillren att jag var som i någon form av bubbla och svamlade en aning.
En blond sköterska vid namn Jonna (jätte trevlig) kom in efter en stund och skulle sätta två infarter, en i armen och en extra på handen. Efter henne så kom Berne in och ville fota lite "före-bilder" innan operationen, som jag för övrigt ska be honom skicka till mig med, då det kan vara kul att ha som ett litet "minne" eller bara blicka tillbaks på hur man såg ut innan.
Efter bilderna så kom Jonna och bad mig följa med henne in i operations-salen.
"Redan?" Tänkte jag, och även sa högt.. haha
"Ja, nu är det dags" sa hon och vi gick in.
Väl inne på operations-bordet så fick jag uppge namn och personnummer. Och hörde inte mer än att sköterskan sa "åh då fyller du ju år snart, nice"
Sen slocknade jag..

Och efter detta och tills att jag kom hem till lägenheten några timmar senare, så minns jag inte mer än att någon matade mig med risifrutti, och den där någon var ju då Martin.. haha. Så sjukt!
Allt där emellan är totalt som bortblåst.
Kirurgen och sköterskorna hade pratat massor med mig, men tydligen lika snabbt överlåtit Martin att ta in all info då jag inte direkt var vad man kan kalla stabil.
Klinikchefen ledde tydligen ner mig till bilen, vilket jag inte hade något minne av heller.
Men allt har iallafall gått bra!
Jag fick tydligen se mina nya bröst igår, (vilket jag inte minns?) ..
Och idag har jag haft så ont att jag inte velat ta av mig sport bh:n heller, så hur dom ser ut är ännu ett mysterium.

Klinikchefen Mona ringde upp mig idag på eftermiddagen, och frågade hur allt har gått.
Och jo det hade ju gått bra, men jag ursäktade mig och förklarade att jag mindes inte ett smack från gårdagen.. (mer än risifruttin då..) haha!
Jag fick bara massa skratt tillbaks från andra sidan luren.

Det blev iallafall att sitta i soffan och sova sista halvan av natten, pga värk. Men i övrigt så funkar det bra!
Mer update kommer!

  • 1104 readers

Likes

Comments

Mitt i allt kaos så ringde Mona från kliniken upp mig och undrade om jag hade några frågor inför imorgon, och självklart kommer man ju inte på en ända just när den frågan ställs...
Fick dock veta att operationen är framskjuten en timme, (vilket innebär lite extra sovmorgon) woho!

Jag har så mycket i skallen just nu, då jag bara vill få färdigt allt här hemma. Städa lägenheten, möblera om, tvätta, diska etc..
Vill bara kunna lägga mig ikväll och veta att allt är klart tills imorgon, då jag förmodligen kommer bli helt invalido iallafall minst en vecka framöver.. och jag vill inte behöva lämna över massa sysslor på Martin som har mer än nog på jobbet just nu - men det finns gott om tid, så det ska inte vara någon fara.

Ikväll när Martin kommer hem så blir det ommöblering, storhandling, renbäddning i sängen, op-dusch nr1 och även lite käk i magen.

Den senaste, månaden.. har gått så himla fort, och det känns som att tiden har kommit ikapp mig. Jag kan inte fatta att det är dags imorgon. IMORGON REDAN?
Det har gått så fort, men jag är så glad att det äntligen är dags. Och jag är så sjukt glad att jag har Martin vid min sida imorgon, och även att mina fina vänner ställer upp sen efteråt!

Nej, nu ska jag lägga mig i soffan, så något litet i magen och bara pusta ut lite innan Martin kommer hem!

Update kommer..

  • 1149 readers

Likes

Comments

Tisdag, semesterdag nr.2, och endast TVÅ dagar kvar till operationen. Om jag är nervös!

Jag lugnade nerverna en aning med en liten brunch-date och homie-time med min finaste Jennie på förmiddagen. Därefter drog vi hem hit och bara snackade en massa gojja. Väldigt behövligt kände jag!

När Jennie stack hem så passade jag på att gå några vändor upp på vinden. Ut med vintern/hösten och in med sommaren/våren. UNDERBART!
Jag har även rensat och lite smått möblerat om här hemma.
Och även smidigt om planerna för morgondagens "make-over" här hemma i vardagsrummet.

Nu blir det soff-mys med min älskling, för imorgon väntar en fullspäckad dag! Godnatt.

  • 1153 readers

Likes

Comments