Header

Jag är rätt less på detta nu.
"Jag är inte ens mig själv längre"..

Och nej, det är jag verkligen inte. Jag somnar sittandes om nätterna, för att jag vet att erfarenhet från dom nätter jag väl legat raklång att.. jag kommer verkligen inte upp. Eller jo, självklart. Men då känns det som att op-såren spricker upp och tårarna rinner på mig för att smärtan är så hemsk.
Så ja, sova sittandes har det fått bli. Men ändå vaknade jag i morse och hade glidit ner såpass att jag mer eller mindre låg ner ändå. Skulle testa igen och känner att det genast svider till och jag bara la mig ner igen och vände mig om till Martin och utbrast "hur fan kommer jag upp"
Och han är så hjälpsam och vill putta mig upp och hjälpa till på alla sätt som går, men jag vet ju att det gör så fruktansvärt ont ändå..
Men i morse fick jag till det på ngt sätt med hjälp av att sätta i ena armbågen i sängen, och den andra handen i madrassen och "putta ifrån" lite lätt, och på så sätt ta mig upp utan ett större tjut-kalas.

Och som att inte det vore nog så har tabletterna börjat göra sitt på den "sämre fronten" också.. min mage har svullnat upp och börja värka till och från. (Just nu i skrivande stund inte av den mildaste form) men det är väll bara att bita ihop!

Jag känner mig som en levande zoombie nu för tiden. Och inte nog med att man är nyopererad, så ser man ju nästan höggravid ut på köpet också.
Jag vaknar tidigt om dagarna, tar mig upp, gör mig i ordning och sätter mig i soffan.. och däckar på en gång. Sen håller jag på sådär, vaknar till-däckar-vaknar till-däckar.. om varannat hela dagen.

Och samtidigt som jag måste vila så är det också bra om man kan få till någon form av långsam "promenad" för att få igång blodcirkulationen också. Så det gav jag mig på idag. (Det passade ju bra att jag hade lite Karins lasagne craving) så det fick bli en sväng till Willys fram och tillbaks.
För mig som annars går väldigt fort, så känns det jätte konstigt att det ska ta sån fruktansvärd lång tid att ta sig till och från affären till fots numera.
Och jag som också lätt blir rastlös klättrar snart på väggarna här hemma..

Jag bara hoppas på att må bättre snart, så jag kanske kan sysselsätta mig med lite andra grejer, och förhoppningsvis slipper morfinet, så jag slipper däcka var 10:e minut.

Nu ska det sluta gnällas! Det är bara en sån olustig känsla att inte riktigt känna igen sig själv om dagarna.

Nu ska jag bänka mig i soffan resten av kvällen och bara se på massa bra serier/filmer, (om jag lyckas hålla mig vaken)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 134 readers

Likes

Comments

Jaha, då var operationen äntligen gjord.
Och jag kände mig precis lika risig och groggy som jag ser ut på bilden.
Morfinet hade tydligen en förvånansvärt bra effekt på mig, så att säga..
Jag har nämligen den grövsta minnesluckan i världshistorien från operationsdagen.

Vi kom dit strax innan 11-tiden igår, (jag hade operationstid klockan 12)
Jag fick genast gå in på mitt rum, ta av mig allt och byta om. Och bredvid sängen så stod det en kopp med massa så färgglada piller som jag även dom skulle stoppa i mig på en gång och sedan lägga mig mer och vila. Jag märkte redan efter pillren att jag var som i någon form av bubbla och svamlade en aning.
En blond sköterska vid namn Johanna (jätte trevlig) kom in efter en stund och skulle sätta två infarter, en i armen och en extra på handen. Efter henne så kom Berne in och ville fota lite "före-bilder" innan operationen, som jag för övrigt ska be honom skicka till mig med, då det kan vara kul att ha som ett litet "minne" eller bara blicka tillbaks på hur man såg ut innan.
Efter bilderna så kom Johanna och bad mig följa med henne in i operations-salen.
"Redan?" Tänkte jag, och även sa högt.. haha
"Ja, nu är det dags" sa hon och vi gick in.
Väl inne på operations-bordet så fick jag uppge namn och personnummer. Och hörde inte mer än att sköterskan sa "åh då fyller du ju år snart, nice"
Sen slocknade jag..

Och efter detta och tills att jag kom hem till lägenheten några timmar senare, så minns jag inte mer än att någon matade mig med risifrutti, och den där någon var ju då Martin.. haha. Så sjukt!
Allt där emellan är totalt som bortblåst.
Kirurgen och sköterskorna hade pratat massor med mig, men tydligen lika snabbt överlåtit Martin att ta in all info då jag inte direkt var vad man kan kalla stabil.
Klinikchefen ledde tydligen ner mig till bilen, vilket jag inte hade något minne av heller.
Men allt har iallafall gått bra!
Jag fick tydligen se mina nya bröst igår, (vilket jag inte minns?) ..
Och idag har jag haft så ont att jag inte velat ta av mig sport bh:n heller, så hur dom ser ut är ännu ett mysterium.

Klinikchefen Mona ringde upp mig idag på eftermiddagen, och frågade hur allt har gått.
Och jo det hade ju gått bra, men jag ursäktade mig och förklarade att jag mindes inte ett smack från gårdagen.. (mer än risifruttin då..) haha!
Jag fick bara massa skratt tillbaks från andra sidan luren.

Det blev iallafall att sitta i soffan och sova sista halvan av natten, pga värk. Men i övrigt så funkar det bra!
Mer update kommer!

  • 171 readers

Likes

Comments

Mitt i allt kaos så ringde Mona från kliniken upp mig och undrade om jag hade några frågor inför imorgon, och självklart kommer man ju inte på en ända just när den frågan ställs...
Fick dock veta att operationen är framskjuten en timme, (vilket innebär lite extra sovmorgon) woho!

Jag har så mycket i skallen just nu, då jag bara vill få färdigt allt här hemma. Städa lägenheten, möblera om, tvätta, diska etc..
Vill bara kunna lägga mig ikväll och veta att allt är klart tills imorgon, då jag förmodligen kommer bli helt invalido iallafall minst en vecka framöver.. och jag vill inte behöva lämna över massa sysslor på Martin som har mer än nog på jobbet just nu - men det finns gott om tid, så det ska inte vara någon fara.

Ikväll när Martin kommer hem så blir det ommöblering, storhandling, renbäddning i sängen, op-dusch nr1 och även lite käk i magen.

Den senaste, månaden.. har gått så himla fort, och det känns som att tiden har kommit ikapp mig. Jag kan inte fatta att det är dags imorgon. IMORGON REDAN?
Det har gått så fort, men jag är så glad att det äntligen är dags. Och jag är så sjukt glad att jag har Martin vid min sida imorgon, och även att mina fina vänner ställer upp sen efteråt!

Nej, nu ska jag lägga mig i soffan, så något litet i magen och bara pusta ut lite innan Martin kommer hem!

Update kommer..

  • 216 readers

Likes

Comments

Tisdag, semesterdag nr.2, och endast TVÅ dagar kvar till operationen. Om jag är nervös!

Jag lugnade nerverna en aning med en liten brunch-date och homie-time med min finaste Jennie på förmiddagen. Därefter drog vi hem hit och bara snackade en massa gojja. Väldigt behövligt kände jag!

När Jennie stack hem så passade jag på att gå några vändor upp på vinden. Ut med vintern/hösten och in med sommaren/våren. UNDERBART!
Jag har även rensat och lite smått möblerat om här hemma.
Och även smidigt om planerna för morgondagens "make-over" här hemma i vardagsrummet.

Nu blir det soff-mys med min älskling, för imorgon väntar en fullspäckad dag! Godnatt.

  • 220 readers

Likes

Comments

Igår, söndag..
så drog jag med grabbarna till butiken.
Träffade ägarna, några anställda och var med på möte och genomgång av lager.
Kul att se vad dom (framför allt Martin) pysslar med om dagarna och samtidigt jävligt intressant måste jag säga.
Efter det så drog vi tillbaks hem till Göteborg och hade en sjukt lugn kväll med pizza, soff-häng, mys och en massa serier/program. Söndagen fick 5 av 5!

Idag, måndag..
Har det verkligen varit fullt upp, heeeela jävla dagen.
Jobb 07.30-13.00 och sen direkt ner på utbildning 13.00-16.00.. jag som redan var helt slut efter halva arbetsdagen på huvudvärken smög sig på.
Efter utbildningen så tog jag bussen till wieselgrens-platsen där det blev mat-handling och en sväng in på Apoteket för att köpa Descutan och fetvadd inför operationen (som för övrigt gör sig mer och mer påmind för varje dag som går). Endast två jobb-veckor kvar, sen är det dags!

Jag som annars varit rätt skonad och kommit undan med en stukad fot som värst är enormt jävla nervös inför att båda sövas och bli opererad. Jag som inte ens vet vad ett brutet ben innebär, aldrig har sitt ngt, aldrig åkt ambulans eller nånsin ens legat på sjukhus i hela mitt liv.. ja ni fattar grejen.

Men om jag ska vara helt ärlig så är jag väll mest rädd för att något ska gå fel och att jag aldrig mer ska vakna upp igen.. men det känns som att jag är i trygga händer, och jag har Martin alldeles i närheten som väntar på mig när allt är färdigt. Så detta ska väll gå hur bra som helst!

För tillfället så ligger jag i soffan, tar igen mig och bloggar lite medans Martin sitter och lirar något jävla krigsspel?
Snart blir det iallafall att bänka sig i soffan och se på alla sjukt bra serier som går ikväll.

Imorgon är det jobb, delegering och gym som står på dagens agenda. Sen hem och fixa hamburge-middag tills Martin kommer hem ifrån jobbet!

  • 334 readers

Likes

Comments

- Vilken underbar jävla helg det har varit.
Den spenderades i Vimmerby med la familia!

Det blev lek, kortspel, mello-mys, en heldag på AL-skolan för att hälsa på Leon och se hur han har det där.
Även tv-spel, mobil-spel, promenader i skogen, och (som vanligt) en himla massa god mat och även annat gott.

Och om vi nu ska övergå till något mindre roligt..
så fick jag tacka nej till mitt drömjobb, endast för att dom inte kunde ge mig besked tidigt nog.
Jävligt surt, men jag bölar inte för det. Snarare tvärtom!
Jag hinner ladda upp batterierna och bli ännu starkare tills nästa möjlighet dyker upp.
Så just nu ska jag bara fokusera på mig själv, träningen och min kommande operation.

Allt har sin tid, och det kommer fler tåg så att säga.

Det är onsdag kväll idag, snart torsdag.
-och i helgen är det drake, (redan!) hur jävla sjukt är inte det?
Längtar som ett barn på julafton, och ser så oerhört mycket fram emot en helg utan alla måsten, utan att behöva ställa klockan på morgonen, och framförallt en helg som inte ska spenderas hemma i Göteborg.
Tro mig, det kommer mer update och bilder efter helgen!

För övrigt så sitter jag och Martin bredvid varandra i soffan och kollar på veckans ph-avsnitt som vi tydligen ligger lite efter med.
Blir förmodligen en hel del snack om framtidsplaner och tankar ikväll. Och imorgon så väntar ett morgonpass på gymmet och även en sväng till solariet innan jobbet kallar.

Igår så spenderade vi kvällen på bergakungen där vi först tog varsitt glas i baren på Danilo och sen gick bort till salongen för att se Fifty shades darker. Såå himla bra!
Men det finns väll inget så frustrerande som att det (precis i slutet) är hur obvious som helst att det ska komma en tredje film, och ja.. när kommer den då? Om 1-1,5 år?
JAG VILL SE NU!
För jag blir samtidigt så sjukt peppad och hungrig på framtiden när jag ser dessa filmer.

Jag får väll köpa böckerna så länge och drömma mig bort i en fantiserad version om vad 3an ska/kommer handla om?
#densomleverfårse

  • 577 readers

Likes

Comments