Header
View tracker

Att inte kunna sova har jag vant mig vid, att ligga vaken om nätterna och ha tankarna spinnandes som en enda stor virvelvind är normalt för mig. Jag har accepterat det helt enkelt. Men det är extra jobbigt när man vaknar och har ont i huvudet, i lederna och näsan känns som en öknen fast man är snuvig. Just nu skulle jag säkert kunna sova hela dagen om jag ville, men jag får alltid sånna skuldkänslor när jag väl vaknar, vid typ 7 på kvällen. Tänker alltid "Nu har jag slösat bort hela dagen, jag kunde gjort det där och det där". Även om jag har en bra "ursäkt" till att sova bort hela dagen så känner jag mig alltid skamsen, låter konstigt men det har varit så de senaste åren.

Trots att jag vet att jag borde vara vaken för att vända tillbaka dygnet, eller åtminstone hålla det i någorlunda schack, så tänker jag sova någon timme eller två nu. Förhoppningsvis kanske jag drömmer en trevlig dröm för en gångs skull. Det positiva är att jag är för trött för att ligga och tänka i timmar innan jag somnar, som jag brukar göra annars.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tankar

Detta kanske inte är det gladaste man kan skriva om, och speciellt inte som första inlägg, men det känns som att det är de enda jag kan komma fram med just nu.

Så länge som jag kan minnas har jag mått dåligt på ett eller ett annat sätt. Jag har också haft väldigt mycket otur i mitt liv, allt dåligt som kan hända har hänt, just mig. Efter en tid borde man tycka att "Efter regn kommer solsken", men inte fan har det gjort det. Allt som jag har mått och mår dåligt över har liksom lagt sig på en hög och bara skapat massa onödig tyngd. Jag är också en person som är van vid att vara ensam, jag har alltid fått sköta mitt eget, så därför har mina tyngder också bara blivit burna av mig. Att be om hjälp är svårt det med, då erkänner jag ju att jag är svag, att jag inte klarar mer. Min egna undergång har jag orsakat. Jag har inte bett om hjälp, jag har inte pratat om det, jag har inte heller erkänt för mig själv att jag inte klarar av hur mycket som helst. Att bli sedd som en svag människa är det värsta jag vet, för det är jag inte, iallafall inte vad jag själv vill tro.

Likes

Comments

View tracker