Tjenare! Efter en väldigt lugn helg hade jag nu tänkt att skriva ett inlägg om det som var på gång för nästan 2 veckor sen (för det är så mycket som jag ligger efter i skrivandet...). För att komma ikapp tänkte ja gå lite snabbt framåt (i alla fall försöka) så jag kan ju börja med att säga att vi har haft vårt sista hemma meet i cross country och att jag har lärt mig spela "Clocks" av Coldplay på piano (ja jag är ganska stolt faktiskt :D). Vi har också haft en dag ledig från skolan då det var Columbus's day (och ja jag har fått den oskyldiga frågan om vi även har den dagen i Sverige...) och vi har även haft ytterligare en team night på Avantis där laget fick smaka på det godis som pappa tog med sig när han hälsade på. Daim och Bilar var definitivt mycket mer uppskattat än Djungelvrål som endast 2 personer hittills har ätit utan att spotta ut det.

Tyvärr blev jag också överraskad under en pianolektion av Jessica och skolans så kallade "Inside the Tribe" grupp som varje vecka sätter ihop ett litet nyhetsprogram för skolan. Nu ville de göra en liten kort intervju med mig, vilket inte är så farligt, förutom att programmet visas i ALLA klasser under första lektionen varje måndag. Och när man får ungefär 5 sekunder att komma på svar till frågor som jag absolut inte har någon aning om vad jag ska svara, dååå är inte jag jättebra på att komma på spontana, roliga och icke-stela svar. Till exempel pratar jag av någon konstig anledning om ost i min lilla intervju... (varför Ellinor, varför). Och jag vet inte heller vad som hände med min engelska för så fort de satte mig framför en kamera glömde jag tydligen bort mina 11 år av engelskakunskaper (ni förstår om ni lyssnar på min terribla accent). Men vad gör det, vi har ju alla våra sämre ögonblick (vissa fler än andra) så för att bjuda lite på mig själv, varsågoda: https://www.youtube.com/watch?v=sO48fXy04qM (om ni nu väljer att kolla får ni dock kolla genom hela för jag tänker inte underlätta för er och ge er den exakta minuten)

Under den senaste veckan hade vi också en av (vad jag kallar) Sveriges nästan-nationaldagar: Kanelbulledagen. Sjääälvklart ska denna dag firas även här så jag och Jessica bestämde oss för att baka kanelbullar. Tydligen är dock inte pärlsocker en grej här så vi fick nöja oss med hackade mandlar på dem, men de smakade faktiskt nästan som hemma.

Under lördagen hade vi ännu ett meet, denna gång i en liten stad 2 timmar bort vilket innebar att vi var tvungna att samlas vid skolan vid en infernalisk tidig tid. Det hjälpte inte heller att det var regnigt, kallt och uschligt. Loppet själv var ganska svalt (särskilt eftersom vi springer i en uniform mindre än en tävlingsbaddräkt) men det gick ganska dåligt helt okej. En bonus var dock att vi på vägen hem stannade vid en restaurang, känd för sin glass :D.

När jag kom hem spenderade jag nästan 2 timmar med att hjälpa Flo med matten och trots att vi för det mesta pratade matte var det härligt att få prata med henne (saknar dig <3). På kvällen satte vi på The Amazing Spiderman att kolla på men efter en lång dag var jag både trött fysiskt och psykiskt så ni kan ju gissa hur det gick. Precis som förra gången gick det så här: Spiderman + lång dag + en mjuk soffa = jag slocknar. Denna gång somnade jag runt 21, men istället för att vakna av att hunden slickar mig i ansiktet så vaknade jag helt förvirrad i ett mörkt vardagsrum med både smink och jeans på. Efter några minuter insåg jag att filmen tog slut för länge sen och att alla gått och lagt sig i tron om att jag skulle vakna i en rimlig tid men icke sa nicke för klockan var 2 på natten...! Så jag vandrade lite halvsömnigt ner till mitt rum, tog av mig jeansen, krashade i sängen och vaknade igen klockan 8 då jag bara behövde sätta på mig jeansen igen för att vara redo för dagen (nästan). Tydligen hade jag sovit som en sten för enligt min värdfamilj hade jag inte ens vaknat när Max runt 22 hoppat upp mig i soffan. Istället hade jag sagt något de inte förstod (vilket jag antar var på svenska) och vänt på mig i sömnen. Jag, trött? Aldrig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har insett att jag ligger ungefär en vecka efter i bloggandet vilket egentligen inte gör något om man bortser från det faktum att jag säkert förmodligen glömmer bort hälften av det som har hänt under veckan. Det har som sagt dessutom varit ganska mycket på gång den senaste tiden, men jag ska försöka att komma ihåg så mycket som möjligt.

Förra fredagen fick alla höstatleter äran att vara i skolan 50 minuter tidigare (zzzz...) än vanligt för att delta i Raider breakfast. Där har skolan dukat upp en frukostbuffé åt oss alla och eftersom vi fick gratis mat så kan man ju inte klaga allt för mycket på att man var tvungen att gå upp tidigare. Eftersom det även var den femte och sista dagen av homecoming week och temat var "Raider pride" så var alla klädda i skolans färger vinröd och gul guld under dagen.

På kvällen var det dags för veckans största event; the homecoming game. Tekniskt sätt är det bara en vanlig football match, det är bara lite mer uppträdanden i halvtid och lite extra mycket publik (som långsamt minskar i storlek när vårt lags förlust blir mer och mer självklar som vanligt). Efter ett tag lämnade även jag och några andra matchen (det stod då 33-0...) för att åka till Steak n' Shake, vilket är en restaurang som (surprise surprise) serverar steaks och shakes. Skippade steken och tog bara en shake men god var den i alla fall.

På lördagen var det som vanligt dags för ett XC meet och denna gång gick det faktiskt väldigt bra. Efter loppet fanns det dock inte mycket tid för att vila för då var det dags att fixa allt inför kvällens slutgiltiga "Homecoming". Det är helt enkelt en kväll som börjar med att man tar för många bilder på en bestämd fotovänlig plats innan man åker iväg och äter middag på något fint ställe. Efter det åker alla till skolan där årets "attendants" presenteras. Dessa personer har röstas fram av respektive klass varje år och för det får de helt enkelt en egen liten ceremoni.

För att göra oss i ordning inför detta (för klädkoden är tydligen ganska formell) åkte jag och Jessica hem till henne efter meetet, där vi (efter en timmes TV-tittande) fixade allt som behövdes fixas. Sedan åkte vi in till ett äldre kvarter i stan vilket var där vi, tillsammans med de andra medlemmarna i vår foto- och middagsgrupp, hade bestämt att vi skulle ta våra foton. Och när jag säger foton menar jag inte bara mobilkamerafoton utan här är det systemkamerafoton som gäller där vi blir dirigerade och tillsagda var och hur vi ska stå av de släkt och vänner som fotar.

Efter denna utdragna fotosession åkte vi gruppen till en Irländsk restaurang och åt middag. Här fick jag även frågan av en servitris om jag själv var irländsk (antar att hon gissade utifrån mitt hår och accent). Sedan åkte vi till skolan där vi stannade i ungefär 40 minuter innan jag och Jessica åkte till Chili's för att äta en cookie skillet som var gudooomligt god. Kvällen slutade med att jag och Jessica somnade i hennes soffa, med både TV:n och allt smink på (och med katten i famnen såklart). Med andra ord var det en lång, men fortfarande väldigt rolig, dag.

Likes

Comments

Ja jag kan väl börja direkt med fortsättningen av homecoming week. Dag 3 var temat samma som hela veckans genomgående tema, det vill säga årtionden. För att få lite inspiration googlade jag 80-talet, vilket alltså var det tema jag hade, och fick fram härliga bilder på kvinnor i färgglada tights och benvärmare. Eftersom jag inte direkt hade med mig något sånt hemifrån sov jag över hos Jessica och lånade lite kläder av henne. Tillsammans fixade vi ihop en outfit som inkluderade tightsen, tigermönstrade shorts och en scrunchie (tyvärr inte benvärmare).

Samma dag hade vi även två av de större eventen under veckan; en parad och en så kallad Variety show. Paraden bestod av olika "floats" (vad det nu heter på svenska) där varje lag, klubb eller grupp från olika skolor i närheten hade sin egen dekorerad float. Alla sportlag, inklusive oss, hade dock varsin brandbil att sitta på (varför vet jag ej för det var väldigt obekvämt). Vi fick också varsin gigantisk påse med godis som vi skulle kasta till människorna vid vägen (och som vi tyvärr inte fick äta (inte för att den regeln följdes av nån)). Det var dock, trots obekvämheten, väldigt trevligt. Vi åkte en runda i området och när vi kom till skolan slängde vi ut de sista av godiset (förutom de som låg i våra fickor såklart), klättrade ner från brandbilen och ställde oss i kön för The variety show.

Showen hålls i skolans aula och i den ingår en hel del olika nummer som tex sånger och dansuppträdanden, men främst handlar den om varje klass "skit" (oj wow, det där kan verkligen bli läst fel... så jag kan ju förtydliga att skit betyder sketch). Dessa ska följa klassens årtionde och det är även tradition att på något sätt göra narr av laget vi spelar mot på fredagens football match (ödmjukhet är inte direkt det största fokuset). Trots att det var väldigt roligt var det skönt att äntligen få lägga sig i sängen efter en lång och aktivitetfylld dag.

Dag 4 var "comfy day" vilket innebar att de flesta gick upp 20 minuter senare för att de helt enkelt kunde gå direkt från sängen till skolan utan att byta om. Många hade på sig sina vanliga pyjamas, men det var också en hel del personer som gick runt i one-pieces. Särskilt djur- och disneyinspirerade one-pieces var populära så rätt som det var kunde man sitta bredvid Musse Pigg eller en bäver på lektionen. Inte var det en tråkig dag inte. Själv underskattade jag ännu en gång allas engagemang och hade på mig ett par tights och en stor tjocktröja vilket är comfy för mig, men också vad de flesta har på sig varje dag...

På kvällen spelade Samuel sin sista fotbollsmatch för säsongen vilket även var finalen i deras cup. Hela familjen var där och kollade på och det var verkligen en spännande match. Det stod fortfarande 3-3 när både matchen och övertiden var spelad så det var straffar som stod på schemat. Efter 2 omgångar straffar förlorade de tyvärr men det var en väldigt underhållande match, både spelet och alla passionerade föräldrar som veeeerkligen bryr sig om resultatet. Känner igen det där ganska väl...

PS: Ja, jag menar dig pappa

Likes

Comments

Under tiden jag har varit här så har ju mycket handlat om cross countryn och även fast det (till mångas förvåning) faktiskt är roligt att springa varje dag så saknar jag simningen och fotbollen en del. Fotbollssäsongen här för damer börjar i vår så det är ett tag till den börjar men jag har insett att jag förmodligen inte kommer att simträna under ett helt år. Inser ni hur svaga mina redan spaghetti-svaga armar kommer att vara..😪

Jag tänkte på detta förra veckan då vi åkte till Five points, en simhall som ligger i Washington. Och nej inte i huvudstaden Washington, inte heller i delstaten Washington. Det ligger istället i en av 88 städer i USA som heter Washington. Hur som helst så var det härligt att känna lukten av klor igen och ja jag är medveten om att det låter konstigt men det luktar som hemma😋

Den senaste veckan har, till skillnad från alla andra, gått otroligt långsamt, inte för att att det har varit tråkigt (absolut inte), utan tvärtom. Det har varit sjukt mycket på gång vilket har resulterat i att jag idag har legat i soffan hela dagen och varvat power naps med turer till kylskåpet😴. Anledningen till denna höga koncentration av aktiviteter under en vecka beror på det som här kallas för homecoming. I Sverige skulle vi nog, trots att vårt officiella språk är svenska, kalla det för en kick-off.

Årets tema för veckan var "Decades", det vill säga årtionden och varje årskull blev därför tilldelade varsitt årtionde. Sedan skulle alla dekorera varsin korridor i skolan enligt det tema man fick vilket gjorde att, de annars urtråkiga korridorerna, förvandlades till färgglada och roliga äventyrsgångar. Här räknas jag som en senior och vi blev tilldelade 80-talet så i vår korridor fanns det en gigantisk rubiks kub, en pac-man poster, scrunchies, neon och en masssa annat skoj. Trots att årets tema var årtionden så har även varje skoldag ett eget individuellt tema som man ska klä ut sig efter. Veckan utgör också en tävling mellan de olika årskullarna och man får poäng genom att klä ut sig, vinna aktiviteter och dekorera korridorerna.

Dag 1 var temat "crazy day" så alla slängde helt enkelt på sig alla konstiga, galna och färgglada kläder de kunde hitta efter att ha grävt runt i garderoben. problemet för mig var där att min garderob inte är särskilt djup då jag endast fick ha med mig en resväska på 23 kg när jag åkte hit. Och med endast 23 kg till godo fick inte direkt den typen av kläder plats på packlistan. Jag fick i alla fall låna en av min 9:åriga värdbrors T-shirts (som faktiskt passade💁) och ett par färgglada strumpor från Jamie. Jag fick även låna lite guldglittrig hårspray men jag insåg snabbt att den förmodligen inte var tänkt att användas på rödhåriga då färgen var ungefär samma som mitt hårs och därför inte syntes alls...

Nästa dag var det "class color day" vilket innebar att varje årskull hade en varsin färg som var temat för dagen. Som senior var jag lila och eftersom alla fick en temaanpassad T-shirt i början av veckan var i alla fall halva min outfit redan fixad. Juniors var ljusblå, sophomores röda och freshmen var limegröna (eftersom vanlig grön tydligen är fult..) Att majoriteten av alla på skolan, inklusive lärarna faktiskt går all-out på temadagarna gör det hela väldigt roligt, trots att jag fått en del blickar från passerande när jag stått ensam på busshållsplatsen med färgglada tights och ansiktsmålningar 😬

Eftersom det var en tisdag hade vi även ett dual meet mot Dunlap på eftermiddagen, det största och bästa laget här omkring. För att jämföra kan jag ju poängtera att de satte sitt C-lag på ca 15 pers i detta lopp medan hela vårt lag består av endast 9 pers. Dock innebär väl det också att vi alla är A-lagslöpare så det är ju inte så pjåkigt.🤘

För att sprida ut det lite tänker jag ta upp resterande homecoming dagar i nästkommande inlägg så tills dess, ha det bra!♥️

Likes

Comments

Soooom vanligt börjar jag med ämnet cross country. Inser att det kanske kan bli lite tråkigt att läsa om efter ett tag, men det är helt enkelt att acceptera att jag springer en hel del här borta och som resultat kommer jag skriva om det :D

I tisdags hade vi ett dual meet (det var dock tre lag som deltog så tekniskt sett borde man väl kalla det ett trial meet...) Det kändes ganska tungt tyvärr så jag blev extra glad när jag kom hem och såg att det fanns lax med mangosalsa till middag. Och för de som inte redan vet det så är jag ett stort fan av mango (och till skillnad från hemma så är det ingen här som direkt älskar mango så det är ingen Josefin som käkar upp all mango hela tiden. Yey)

Den här veckan har också varit otroligt varm. Alltså inte sådär där behaglig, bra-Sverigesommar värme utan äcklig, fuktig, infernalisk jag-vill-stanna-inne värme. Härom dagen hade vi som vanligt träning efter skolan och det finns ju ingen bättre känsla än den när man går utanför dörren och inser att man ska springa 38 minuter + intervaller i härliga 34°C. Svettigt var det, men med 4 vattenpauser klarade vi oss i alla fall genom det. Men just då saknade jag verkligen Sveriges kyligare (men sällan uppskattade) klimat.

I torsdags var det team night som vanligt, denna gång hemma hos Jessica där det bjöds på pasta, brödpinnar och kakor. Med andra ord åt vi en hel del välbehövda kolhydrater (mumma). Ännu mer mumsig mat åt jag dagen efter på Texas Roadhouse tillsammans med min värdfamilj och... pappa.

Att pappa kom på besök var faktiskt lite av en slump (så nej han flög inte över Atlanten bara för att träffa mig, även om det säkert var en bonus). Under veckan har han haft möten i en stad endast nån timme ifrån där jag nu bor och eftersom han var i närheten så svängde han såklart förbi och hälsade på. Och till min förvåning så hade han också tagit med sig marabou allt vad Sverige har att erbjuda (okej vem lurar jag, jag skrev en packlista åt honom...) Han fick även med sig lite extra kläder som inte fick plats i min resväska och för det är jag väldigt tacksam eftersom min garderob endast bestod av ungefär 3 byxor och 5 tröjor. På kvällen åt vi som sagt på Texas Roadhouse och jag måste bara säga att deras jordnötter samt bröd med kanelsmör som man får innan maten är gudomligt goda. De var så pass goda att jag till och med gjorde nybörjarmisstaget att bli helt mätt innan maten... (men det var värt det).

På lördagen hade vi ett större Cross country invite med 27 lag som hölls av ingen annan än massa människor på skolan oss själva. Förutom att vi har en senare samling innebär ett hemma-meet också att vi kan banan, har mer publik och (det bästa) att vi kan slippa undan den långa kön till bajamajorna för vi har vår egen. Eftersom pappa var där hade jag även nu för första gången någon som hejade på mig på svenska och efter att ha varit omringad av engelska i nästan 2 månader var det väldigt skönt att höra någon annan än mig själv prata svenska.

Efter jag sprungit (och slagit personbästa) åkte jag och pappa till ett köpcentrum (det var fortfarande alldeles för varmt för att vara ute) där vi vandrade runt innan vi åkte och åt en mexikansk lunch. Tyvärr har ju alla goda ting sitt slut så på eftermiddagen var pappa tvungen att åka tillbaka till flygplatsen för att flyga hem igen. Vi fick helt enkelt säga hejdå en andra gång och då hade jag inte längre hans besök att se fram emot.

Men man måste ju avsluta med något glatt så tack och hej, en-kille-har-lika-mycket-rättigheter-som-en tjej.

Likes

Comments

När den efterlängtande helgen kom kan man ju tro att lugn och ro är på kalendern men icke sa nicke för klockan 7 på lördagsmorgonen var det upp och hoppa för att bege sig till vår träningscourse. Denna dag var det dags för den fruktande Terminator-träningen vars innehåll hölls hemligt av vår tränare Coach Disney (bättre namn får man ju leta efter :D). Det enda han hade avslöjat var att det skulle vara en "rolig" träning, vilket vi alla tolkade som att det skulle bli förfärligt jobbigt. Och tyvärr måste jag säga att vi hade rätt.

6 miles (=1 mil) senare, med ett flertal 800-, 1600- och backsprintar bakom oss åkte jag hem med tunga ben, men efter en härlig power nap efter lunch kände jag mig fortfarande utmattad som gott som ny.

På kvällen åkte jag och min kompis Brooklyn till Target för att hitta lite roligt till mitt rum som tills nu har varit väldigt tråkigt och opersonligt. Det är ett fint rum och allt, men till skillnad från mitt rum hemma är det inte fyllt till gränsen med saker från mina 18 år i livet. På Target hittade vi några fina dekorationer så nu är rummet i alla fall lite mysigare. Efter att ha pysslat ihop allting åkta vi till ett supertrevligt (men öde) glasställe innan vi åkte hem för att sätta på en film (vilket slutade med att vi båda somnade innan vi ens hunnit se hälften). På morgonen slängde jag ihop några bananpannkakor till oss båda vilket Brooklyn tyvärr inte uppskattade så vi åkte istället till ett köpcentrum för att både äta och shoppa lite.

Under resten av söndagen hjälpte jag en kompis med matten (vilket är ganska lätt just nu) och rätt som det var så var helgen slut och det var dags att ställa alarmet på 6 igen. Zzzzzz...

Likes

Comments

Den här veckan har till skillnad från alla andra rullat fram i snigelfart och jag längtar till helgen för att få lite efterlängtad sovmorgon (vilket innebär att jag kan ställa klockan på 08.20 istället för på 06.10 för klockan 9 är det ju kyrkodags....yey)I torsdags hade vi ju dock ännu en team night, trots att vi inte hade ett meet den lördagen. Vi åkte direkt från träningen till en i lagets hus där prioritet #1 självklart var mat så vi dukade upp en fin liten bakad-potatis-buffé som gick ut på att man tog sin potatis och hällde på vad man nu ville (tex. bacon, chiligryta, ost, grönsaker osv). och simsalabim så hade man en nästan hotellfärdig måltid.

Bättre blev det, för till efterrätt hade vi en annan liten buffé bestående av glass, grädde, kola-/chokladsås och alla möjliga toppingar. Och det bästa med bufféer är ju att man kan äta hur mycket man vill så hungriga var vi icke. Medans vi alla övergick i ett stadie av matkoma passade vi på att göra det vi faktiskt hade samlats för att göra; måla vår poster för skolans stora parad nästa vecka. Vi i cross country laget kommer att ha vårt eget lilla flak i paraden och det var ju därför en självklarhet att vi dekorerar det. Affischen blev faktiskt väldigt fin (vilket kan ses på bilderna nedan)

Torsdagskvällen var dock inte över än nej, för efter team night (snarare team afternoon men men) så åkte jag och värdfamiljen min till Morton Pumpkin Festival. Fun fact: Staden Morton står för mer än 80% av all konserverad pumpa i värden och kallar sig därför för "The pumpkin capital of the world" (taget från den pålitliga källan Wikipedia). Festivalen är tydligen en av de största eventen i större delar av Illinois vilket märktes på storleken av det hela. Överallt finns det åkturer, godis, lekplatser, matstånd, människor och självklart pumpa. Det finns pumpa allt och det roligaste är ju verkligen att många verkligen går all in genom att ha på sig orangea kläder (med texter som #pumpkineverything och pumpkinpumpkinpumpkin), pumpahattar och liknande. Tråkigt var det alltså inte, även fast jag när vi kom hem totalt kollapsade i sängen efter att inte ha varit hemma på hela dagen.

I fredags satt jag ännu en gång tillsammans med the Tribe för att heja på skolans football team i deras match mot grannskolan. Temat var denna vecka blackout så de flesta allatrotsade värmen och bar helsvarta kläder. Detta blev relativt komiskt eftersom vi faktiskt klädde oss passande för vårt lags begravning. Med andra ord, vi blev totalkrossade. Med 47-0. Jag vet inte mycket om football, men till och med jag vet att det är ett ganska urdåligt resultat. Ytterligare en sak som var ganska underhållande var att vi i the Tribe i slutet av matchen (när det stod 40-0) sjöng hejaramsan "I believe that we will win". Vi ljög allihopa kan man ju säga. Det vi gjorde var nog egentligen att vi drev med vårt eget lag. Snacka om school spirit..

För att slippa se det slutgiltiga resultatet, lämnade jag och en kompis lite tidigare för att äta middag på Chili's där jag åt friterad blomkål, vilket jag faktiskt kan rekommendera.

Här av vi då också en pumpa donut (vilket jag kan säga faktiskt var väldigt god) och en bild på den hög av godis som Samuel släpade hem efter att ha varit på pumpa paraden, där de såklart slänger ut mängder av gratis godis till alla (och en och annan fidget spinner), och som jag tyvärr missade då vi hade träning.

Likes

Comments

I tisdags hade vi ytterligare ett meet, denna gång i staden Limestone. Till skillnad från de andra meetsen (det här med svenskt plural på engelska ord verkar inte alltid fungera..) så var detta meet en så kallad dual där det endast är två lag som springer; East Peoria, dvs vi och (surprise surprise) Limestone. Med andra ord var vi inte särskilt många som sprang vilket faktiskt var ganska skönt, men dock gjorde det även så att det blev svårare att veta var man skulle springa. Och då kan man ju tänka att det bara är att följa skyltarna eller något liknande, men problemet här var avsaknaden av sådana riktmärken. Dessutom var mestadels av banan inne i skogen där de plöjt upp smala vägar att springa på och inte fanns det bara en väg utan det här kändes som värsta labyrinten. Nu när jag i efterhand kollar på kartan så förstår jag inte riktigt hur jag kunde vara så förvirrad men jag skyller det på tävlingsnerverna.

Efter meetet (som för övrigt gick väldigt bra :D) åkte jag och Jessica till en mexikansk restaurang där jag ännu en gång förvånade servitrisen genom att be om nachos utan ost...(så konstigt är det inte!!). Den här veckan har jag även besökt walmart vilket är ungefär som ett mindre Ikea fast med mer mat och färre blåa kassar. Där lyckades jag även hitta ett uppskattat paket av de svenska "Annas pepparkakor" som enligt mig smakar som svensk jul (längtar!!).

Likes

Comments

Förra veckan inleddes med en träning som också kan beskrivas som tortyr under observation. Istället för att åka till vår vanliga course (som egentligen bara är en liten bana runt några majsfält) så åkte vi till trackbanan dvs till fotbollsstadiumet där vi som små hamstrar skulle springa runt runt runt. Vi gjorde ungefär det vi simmare skulle kalla för stora tåget fast, ja vi sprang då då och vi gjorde det självklart inte bara en gång, utan 3 gånger. Och fy farao vad jobbigt det var. Detta resulterade därför i att träningen lite sådär spontant även inkluderade spypauser. Äckligt Härligt

Samtidigt som vi sprintade runt runt runt skulle det självklart vara en fotbollsmatch på planen i mitten så istället för att få lida i sin ensamhet hade vi en publik på 2 fotbollslag som väntade på att värma upp (+en växande publik på läktarna..) Det var inte uppskattat om man säger så.

Dagen efter var en lite bättre dag (trots den ständiga smärtan i benen) då vi på kvällen åt supergoda hamburgare på ett litet smutsigt men välplacerat ställe nere vid vattnet.

Veckan har också inkluderat ännu en team night och mitt första meet (där jag faktiskt deltog). Set tog ett tag att åka dit så vi sov alla som stockar på vägen dit (det var alldeles för tidigt för en lördagsmorgon) och när vi kom dit var det bara att byta om, sätta på nummerlappen och börja värma upp. Vi springer alltid 3 miles vilket är ungefär 5 km men denna bana var tydligen lite speciell eftersom den innehöll en så kallad mördarbacke vilket man hade turen att uppleva hela 2 gånger då vi sprang banan 2 varv.

Att springa kändes faktiskt helt okej. Jag började nog lite för hårt dock för jag blev omsprungen en hel del den sista milesen (?) (och jag sprang inte om en enda person..) Ändå lyckades jag faktiskt komma på plats 20 av runt 70 pers så besviken var jag icke.

På vägen hem var jag dock helt utmattad och i detta förvirrade tillstånd fick jag för mig att det skulle vara en bra idé att följa med min kompis och se den nya filmen "It" på bio. Som jag har nämnt tidigare så är jag absolut inte en skräckfilms människa och för er som inte vet det så handlar "It" om en äcklig (men svensk💁) clown som lever i kloakerna och terroriserar barn. Såååå med andra ord var det inte min favorit.

Jag kan också även meddela att min mobil inte längre dör 2 minuter efter den nått 40% batteri, den har nu ett fungerande hörlursuttag och den kan faktiskt ta bilder med blixt. Denna uppgradering är inte magi (det skulle dock ha varit betydligt mycket billigare) utan det beror helt enkelt på att jag har införskaffat mig en ny silvrig iPhone 7. Det faktum att jag nu också har tillgång till internet utanför områden med wifi + att jag nu har ett amerikansk mobilnummer är också väldigt skönt (och mobilräkningen blir nog lite billigare). Med en ny mobil hoppas jag också att kvalitén på bilderna i bloggen kommer att förbättras en del så keep reading :D

Likes

Comments

I måndags var det den så kallade Labor dagen, vilket ungefär innebär att man firar arbetare genom att inte arbeta. Jepp, alla är lediga och tadaa.. alla får en tredagars helg. På grund av detta åker många bort över helgen vilket vi också gjorde, dock inte särskilt långt.

I söndags körde vi i lite över en timme till Matthiessen Park, ett stort naturområde där man kan vandra, campa, klättra och liknande. Det slutade med att vi gick 6.6 miles vilket motsvarar lite över 1 mil med en hel del uppförsbackar (och lika många inga nedförsbackar!!). Vi gick även ned för en hel del trappor för att klättra ner i en ravin vilket var väldigt vackert men jag började ifrågasätta om det verkligen var värt det när vi skulle gå upp för alla trappor igen...

Den kvällen fick jag och Samuel (minus jag) också för oss att det vore en brilliant idé att sova på studsmattan. Vi kollade vädret först och främst, fixade sovsäckar, klädde på oss mjukiskläder och gick och la oss i studsmattan med Angry Birds the Movie nedladdad på ipaden. Mysigt var det absolut, tills vi stängde av filmen och det blev tyst för då kunde man höra vad Samuel sa lät som en prärievarg vilket gjorde att en stor del av hans entusiasm försvann. Efter ett litet peptalk gick vi och la oss igen (men vi var nog båda fortfarande lite rädda för prärievargen, i alla fall jag). Resten av natten gick dock relativt bra. En studsmatta är mjuk, men inte direkt madrassmjuk så lite ont gjorde det i ryggen och när Samuel rörde sig ens en millimeter så märkte jag ju det kan man ju säga (dvs jag vaknade). Och sist men inte minst så är ju Samuel den typ av människa som naturligt vaknar klockan 6 varje dag (är man verkligen mänsklig då tro?). Det kanske är en användbar superkraft ibland, men jag har själv inget intresse av att dela den så när Samuel vandrade omkring på samma studsmatta som jag sover på klockan 6 på morgonen på en ledig dag, så var jag inte särskilt lycklig. Men trots det var det en rolig upplevelse så jag tänker inte klaga allt för mycket (too late?)

Den måndagen kollade jag på den andra skräckfilmen jag någonsin sett (jag blev skärrad för livet första gången (jag var 12) så jag har undvikit dem sedan dess). Tills nu. Men för att minska risken för permanenta mardrömmar såg vi den i alla fall på förmiddagen och jag kan n i efterhand säga att jag förmodligen väldigt säkert överreagerade när jag var 12 för jag fick inga bestående men från denna skräckfilm.

På eftermiddagen åkte vi över till Caitlyns hus för ett Labor day pool party. Efter ett smått svalt dopp i poolen åt vi en massa mat samtidigt som vi satt och kollade på solen. Och ja, jag är medveten om att man egentligen inte ska kolla på solen, men denna gång var det till stort sett ofarligt för på grund av alla wildfires som härjar i södra USA just nu (googla om ni vill) så la sig all rök som ett täckande lager över solen vilket gav den ett rött, svagt sken. Ganska häftig sol och ganska häftig helg, helt enkelt.


Likes

Comments