Som utbytesstudent får jag tyvärr en egen sida i skolans Yearbook som delas ut till alla i slutet av varje år. En av mina kompisar är med och gör denna och hon blev därför tilldelad uppgiften att sätta ihop denna sida som ska bestå av, vad som känns som tusentals, av bilder på mig och en väldigt lång text om min tid på skolan. Jag har ju fortfarande "bara" varit här i ungefär 4 månader (gulp) så jag har mer än halva tiden kvar. Med andra ord är det lite konstigt att min Yearbook-sida ska göras nu, men tydligen skulle ett utkast vara klart i tisdags. Meeeeen eftersom vi alla kan vara prokrastinerare ibland (min kompis oftare än andra) så satt jag, hon och vår kompis Felicia uppe måndag kväll och gjorde praktiskt tagit hela sidan tillsammans. Jag klagar dock inte för det var väldigt roligt och jag jag fick dessutom chansen att framföra min åsikt angående bilderna vilket jag uppskattade.

På tisdagen hade jag förberett mig för att donera blod till American Red Cross då de fyra gånger per år håller i en Blood Drive i skolan. Jag och några av mina kompisar att skrivit upp oss för att ge blod så vi gick dit tillsammans, fick våra järnvärden testade och fick fylla i ett frågeformulär. Dock visade det sig att jag inte kan ge blod här för jag har varit i Europa i över 5 år sedan 1980 vilket tydligen betyder att jag kan ha blivit utsatt för Galna Ko-sjukan. Såååå det var ju intressant att veta. Det var lite surt eftersom jag hade velat donera, men men, jag slapp i alla fall ett extra hårt pass i weight training.

Den tisdagen var faktiskt veckans sista skoldag då vi hade Thanksgiving lov resten av veckan så den kvällen sov jag över hos Jessica där vi kollade på julfilmer (inklusive The Grinch som jag har insett är ganska obehaglig) och åt glass (för det finns ingen fel årstid att äta glass). Dagen efter åkte vi och shoppade. Vi köpte inga kläder eller julklappar utan istället stora mängder mat då vi på kvällen skulle iväg till en så kallad Friendsgiving vilket är ungefär som Thanksgiving minus släkten, plus kompisar. Så vi spenderade hela förmiddagen i vårt kök med julmusiken på högsta volym och lagade mat. När vi åkte till Friendsgivingen insåg vi att de flesta hade bakat och tagit med sig efterrätter av något slag och att vi inte hade särskilt mycket "riktig" mat. Ingen såg det riktigt som någonting negativt dock :) Efter en alldeles för kort matkoma framför The Polar Express bestämde vi oss för att åka till Target och kolla på juldekorationer (för vem älskar inte juldekorationer).

På torsdagen var det dags för den riktiga Thanksgiving och jag invigde dagen med att ta en inte särskilt lång och skön sovmorgon (tills hundens ylande väcker en klockan halv nio för att han såg en ekorre i trädgården...). Efter det hade vi en lugn morgon innan vi åkte över till Jamies mamma för Thanksgiving lunch. Där åt vi kalkon (såklart) med sötpotatis, green bean casserole, potatismos, majsgryta och lite annat gott.Och till efterrätt smakade jag för första gången pumpapaj vilket jag kan säga är väldigt överskattat här (blåbärspaj är så mycket bättre). Efter maten hjälpte vi till att sätta upp alla juldekorationer för det är tydliga tradition att all direkt efter Thanksgiving dekorerar inför jul vilket jag tycker vi borde göra hemma också istället för att sätta upp allt 2 veckor inför jul som vi annars gör. För som sagt, vem älskar inte juldekorationer.

Vi åkte sedan från en Thanksgiving måltid till en annan så vi åkte direkt till Bobs föräldrar där vi käkade Thanksgiving middag. Trots att det ungefär var exakt samma typ av mat som tidigare så var det mysigt ändå och Bobs kusin som pratar svenska var där också vilket alltid är roligt. Vad jag inte förstår mig på dock är att det tydligen är konstigt att äta sötpotatis med ingenting på här för sötpotatis ska ätas med antingen marshmallows eller brunt socker (Men alltså nej. Bara.. nej). Hur som helst har jag kommit fram till att Thanksgiving är en väldigt mysig högtid som i stort sett inkluderar endast mat och vila vilket tillsammans bildar en väldigt härlig dag. Såååå välkommen till Thanksgiving i november 2018 hos familjen Lantz :).

Någon visste tydligen inte skillnaden mellan mellannamn och efternamn när de skrev min lilla lapp (som jag egentligen inte behövde då då...)

Det här är då Jamies mammas katt som är sjukt söt och sjukt fluffig :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Härom dagen gick jag på bio med kompisar och såg julfilmen Daddy`s home 2 vilket gjorde att jag fick värsta julkänslan så nu längtar jag till jul en hel del. Filmen var bra i alla fall och kvällen blev ännu bättre när jag kom hem och det fanns hemgjorda köttbullar med potatismos till middag. Jamie hittade även Felix lingonsylt i någon specialaffär vilket gjorde det ännu bättre (trots att farmors egna är så mycket godare såklart). Jag och Samuel bakade även Macarons i olika färger och smaker och de blev väldigt goda.

I söndags följde jag med min värdfamilj till kyrkan som jag gör ibland, men denna gång blev vi ganska sena så när vi kom dit fanns det inte särskilt många platser kvar. Som resultat blev vi hänvisade till den andra raden, det vill säga, precis bakom pastorn. Detta var en stor skillnad jämfört med där vi brukar sitta vilket är allra längst bak och eftersom kyrkan är väldigt stor visar de även pastorn på tå stoa skärmar längst fram, men om man sitter på andra raden innebär det också att även man själv syns på dessa skärmar. Kyrkobesöket blev helt enkelt lite annorlunda än vanligt.

Efter kyrkan kom min local coordinator över för att prata lite och också för att ta familjefoton. Hon är en väldigt duktig fotograf så varje år brukar hon tydligen ta foton av min värdfamilj som de använder på julkort. Jag hann vara med på några foton innan jag behövde åka iväg till den så kallade Festival of Light Queen pageant. Detta är en typ av pageant där 11 tjejer, inklusive Jessica och några andra av mina kompisar, tävlar om att vinna titeln som Queen of Light under ett år vilket innebär att de ska representera staden East Peoria under olika lokala aktiviteter. Deltagarna klär upp sig, svarar på olika frågor om sig själva och till sist får de en sista fråga om ett slumpmässigt ämne. De bedöms utifrån deras svar, personlighet och allmänna intryck och det hela är väldigt amerikanskt. Det var roligt att vara där dock. Det hölls i ett fint hotell där alla satt runt runda bord och vi fick en trerätters lunch att smaska på medan alla tjejer presenterades. Ingen av mina kompisar placerade tyvärr, men de var glada ändå.

Den tisdagen åkte jag och Jessica och shoppade då det har blivit tillräckligt kallt för mig att inse att sneakers och en höstjacka inte är tillräckligt varma för vinterväder. Vad jag gillar här är att de flesta affärer är öppet väldigt sent så man kan åka och shoppa klockan 9 på kvällen då det knappt är några andra människor där vilket gör allt mycket mindre stressigt. Den kvällen sov jag även över hos Jessica och eftersom vi börjar skolan sent på onsdagar åkte vi till Starbucks på morgonen för att äta frukost innan skolan.

Resten av veckan pluggade jag även en hel del då vi hade några stora uppgifter som behövde göras och därför var jag väldigt tacksam när helgen kom. Min värdfamilj har ett gym i källaren vilket är väldigt skönt att ha nu när det har blivit riktigt kallt ute så jag och Jessica tränade tillsammans där i fredags innan vi hade ett film-maraton och åt chokladpannkakor (för att vi förtjänade det efter att ha tränat :) ).

Den lördagen åt jag på Buffalo Wild Wings med min kompis Felicia innan vi åkte till det så kallade Elevate vilket är en trampolin- och ninjaanläggning (att äta pommes frites precis innan var inte en särskilt bra idé...). De hade en Blackout kväll för personer 12+ och det var verkligen superroligt (och väldigt fysiskt ansträngande).

Här bjuder jag även på en liten video av mig själv (som inte kan göra ordentliga front flips...)

Likes

Comments

För några veckor sedan var det Halloween, vilket jag inte riktigt brukar fira hemma, men jag insåg snabbt att här är det ungefär likvärdigt med påsk. Och precis som påsk innebär Halloween gooodis (vilket självklart är det bästa med båda högtiderna). I år var Halloween på en tisdag så jag gick i skolan som vanligt (Okej, en hel del lärare och elever var utklädda till bland annat Star Trek Commanders, Waldo, superhjältar och disneyfigurer så det var inte helt som vanligt).

På kvällen åkte vi till Bobs föräldrar där större delen av släkten hade samlats för att äta middag tillsammans innan Samuel och hans lilla kusin Natalya skulle gå Bus eller Godis. Natalya älskar dinosaurier så det var planerat att hon skulle ha på sig en rosa dinosauriekostym och hennes föräldrar skulle matcha och vara Alan och Ellie från Jurassic Park. MEN nu är det ju så att Natalya har en väldigt vääääldigt stark personlighet så den eftermiddagen hade hon tydligt bestämt sig för att hon ville vara Moana istället så det blev det. Efter en kall, men mysig promenad runt kvarteret med två sockerchockade barn springande framför oss åkte vi hem igen och åt ännu mer godis. Med andra ord gillar jag Halloween.

Samma vecka åkte jag och några kompisar och åt Tacos och jag har också insett att en av de mest typiska svenska maträtterna jag kan tänka på är just tacos och att det är väldigt svårt att förklara den svenska traditionella tacofredagskulturen. Hur som helst var det väldigt gott även fast jag saknar vår hemmagjorda tacos (utan ost!).

Det har även börjat bli väldigt mörkt tidigt här och jag misstänker att det är likadant hemma. Jag var ute och sprang häromdagen efter skolan på grusvägen utanför huset (fram och tillbaka och fram och tillbaka) och rätt som det var började solen gå ner och tre sekunder senare var det mörkt så istället för att fortsätta träna gick jag in och åt två kakor. En lyckad träning helt enkelt.

Trots att det även har börjat bli väldigt kallt ute har jag och några kompisar fortfarande åkt och ätit glass efter skolan denna vecka. Jag har dessutom åkt och köpt fotbollssaker med en kompis för jag har gått med i ett inomhusfotbollslag (yihooo!!). Det är ett väldigt udda upplägg där ungefär 5 personer från min skola har bildat ett lag tillsammans med en annan skola och vi spelar 11-manna på konstgräs precis som vanligt i ett stor inomhusanläggning. Det som är udda är dock att vi inte har några träningar, utan endast matcher. Matcher som är 2x25 minuter långa och som spelas utan att a någon uppvärmning eller nedvarvning. Första gången jag rörde en av fotbollarna efter att inte ha spelat på några månader var ungefär 5 minuter in i första matchen.

Vi spelar dessutom inte bara en match utan två matcher varje gång vi åker till hallen så vi spelar en match kl. 18 och den andra kl. 20 (insåg efter den första att det nog vore smart att ha konditionstränat lite mer innan...). Roligt var det i alla fall. Jag hade inte insett hur mycket jag har saknat fotbollen förrän jag började spela. Första matchen vann vi med 4-0 och den andra matchen spelade vi 1-1 (och inte för att vara skrytsam, men jag gjorde vårt mål bara så att ni vet :) )

En hypad Natalya som Moana och Samuel som The Green Arrow

Det fanns inte särskilt inte många fotbollsskor att välja mellan (tydligen är fotbollsskor för amerikansk fotboll annorlunda), men jag hittade ett par som passade bra (även fast det knappt fanns några damskor). Att skorna var Sverigefärgade skadade ju inte och det var ju även en bonus att det fanns matchande benskydd :D

Likes

Comments

Dagen efter vi var i Chicago, det vill säga dagen efter vi vandrade runt frusna hela dagen var det dags för Sectionals i Cross country. Endast 2 tjejer ur vårt lag och 3 killar hade tagit sig vidare från Regionals så vi andra spenderade förmiddagen genom att heja på. Detta skulle ha varit väldigt roligt om det bara inte var så fruktansvärt KALLT. Herre vad vi frös. Trots mina 5 lager av tröjor, jackor och filt (jag överdriver inte ens) kunde jag inte sluta skaka. Och inte kunde någon annan det heller nej. Jag tyckte verkligen synd om löparna dock som höll sina ytterkläder på så länge som möjligt innan de motvilligt tvingades klä av sig till shorts och linne. Några vettiga löpare hade valt att ha på sig underställ, men tydligen är det en dum oskriven moderegel inom cross country här att underställ ska undvikas så gott det går (personligen är jag hellre en varm regelbrytare än en modemedveten isbit).

Självklart var det ju också en timmes paus mellan tjejerna och killarnas lopp så vi gjorde allt för att undkomma det kyliga vädret. Vi köpte varm choklad, försökte komma in i den närliggande simhallen (som tyvärr var stängd) och rullade upp oss i filtar i ett av lagtälten (som till min besvikelse gör absolut ingenting för att hålla ute kylan). När killarnas lopp väl startade blev det ännu bättre. Det började snöa (detta var alltså innan det ens snöade hemma...) Jag trodde det skulle vara varmare här bort men tydligen inte. Missförstå mig rätt dock, jag älskar snö, men inte när den för med sig isiga vindar och blöta gympaskor. Hur som helst var jag glad när jag väl kom hem och möttes av en brinnande brasa i vardagsrummet (utan den skulle det tagit betydligt längre tid att tina upp).

Resterande dag spenderade jag så nära brasan som möjligt, även när min värdfamilj och jag spelade ett kortspel som kallas för Phase 10. Jag hade lite nybörjartur och vann så jag tyckte i alla fall att det var ett väldigt roligt spel (även om min nioåriga tävlingsinriktade värdbror kanske inte höll med just då).

På kvällen åkte vi alla in till Peoria (vilket är den större versionen av East Peoria där jag bor) för att kolla på en hockeymatch mellan de lokala Peoria Rivermen oooooch.... ett annat lag. Eftersom jag fortfarande var lite smått kall från förmiddagens vinterupplevelse kändes det inte särskilt lockande att åka och sitta i en ishall i några timmar men det visade sig vara en kul upplevelse ändå. Även fast jag kollat på lite hockey på TV:n ibland så var det första gången jag gick på en match i verkligheten och det är ju verkligen mycket roligare. Jag blev dock förvånad över hur mycket slagsmål det kan vara. Efter endast 10 minuter hade redan två snubbar fått näsblod och det var från två olika slagsmål. Jag klagar inte dock, det gjorde det hela ganska mycket mer intressant.

Lite andra nya saker som har hänt är att jag bytte matteklass till en svårare, då den jag var i innan var för det mesta repetition och hittills så känns det som ett väldigt bra beslut. Jag har även gått med i Key club vilket är en klubb på skolan som jobbar med välgörenhetsorganisationer och hjälper en signa upp för olika aktiviteter under skolåret. Nu när jag inte har cross country längre använder jag min värdfamiljs lilla gym i källaren för att träna lite då och då även fast jag ogillar att träna ensam (ibland behöver jag helt enkelt Josefins tjat för att faktiskt anstränga mig).

Likes

Comments

Precis som hemma anordnar skolan här några utflykter som man kan få åka på och det var en sådan field trip som tog mig till Chicago för första gången (att sitta ensam på Chicago flygplats i tre timmar räknas inte). Jag fick åka med på denna dagsutflykt till USA:s tredje största stad för att jag blev utvald av min konstlärare för att jag är utbytesstudent för mina utmärkta konstkunskaper. Eftersom Jessica också skulle följa med sov jag över hos henne och tillsammans med andra tillfrågade elever från konst- och spanskklasserna gick vi upp tidigt på fredag morgon för att ta bussen in till Chicago.

Efter ungefär tre och en halv timme (av att sova och käka donuts) var vi framme vid vårt första stopp: ett mexikanskt konstmuseum. Där fick vi en guidad tur genom de olika våningarna där olika lokala konstnärer hade fått ställa ut sina verk. Vi hade även möjligheten att gå upp på taket och ta en del foton vilket var trevligt, men utsikten var inte den bästa då vi inte riktigt var i den centrala delen av Chicago.

Efter det delade vi upp oss i två olika grupper där den ena först gick till ett Mexikanskt bageri och den andra till en mexikansk godisaffär innan vi bytte (var det en nyttig resa...? Nej). Bageriet var väldigt trevligt då man själv tog en bricka och gick ett varv i affären och plockade ihop de bakverk man ville ha innan man gick till kassan för att betala. Jag köpte några smått konstiga mexikanska kakor, vilka tyvärr kanske inte var de godaste (de flesta köpte ironiskt nog helt vanliga hederliga amerikanska donuts och churros som surprise surprise smakade gott. Man kanske borde ha tänkt på det innan..)

Godisaffären bjöd inte direkt på någon fantastisk ny favoritgodis och den största anledningen var att nästan allt godis var rullat i chilipulver (som alltså smakade väldigt mycket som chili!). Missförstå mig ej, jag gillar chili och stark mat men jag insåg att jag ej uppskattar det tillsammans med vanligt godis.

Eftersom resan var för spansk- och konstklasserna åkte vi sedan till ytterligare ett konstmuseum som handlade om Dia de los Muertos dvs De dödas dag. Detta är en stor mexikansk högtid där man firar och hedrar de döda och den är förknippad med en stor mängd dödskallar och blommor vilket gjorde utställningen väldigt intressant och vacker.

Trots att vi alla var ganska mätta efter de två besöken blev vi hungriga igen när vi satte oss för att äta middag på en spansk restaurang där de serverade tapas och paella samt en otroligt god chokladkaka. Med andra ord var vi lite för mätta och belåtna när vi väl satte oss på bussen för att åka hem igen (och kalla som attan för Chicago är känd för att vara en kylig stad och det var inte direkt soligt ute). Tyvärr fastnade vi i trafik och kom hem lite senare än planerat, men efter en lång dag men en hel del gående var det lätt för de flesta (inklusive mig) att somna på bussen.

Tyckte den här muggen passade cyklisten pappa :)

Likes

Comments

Förra lördagen var en väldigt fullpackad dag där den började med mitt sista cross country meet för säsongen: Regionals. Som vanligt innebar det att vi var tvungna att samlas vid skolan infernaliskt tidigt, men det gick ändå ganska bra för mig (även om det är lite surt att jag var 1 dum sekund ifrån den tid jag siktat på...) Även om vi inte som lag gick vidare till nästa steg Sectionals så gjorde två i laget det så helt slut var ändå inte säsongen.

Väl hemma var det en snabb dusch som gällde innan jag blev upphämtad av Bob's systerdotter för att åka till hennes brors frus Babyshower. Hon bär på en dotter och temat var Askungen så på borden stod det små glasskor med godis och även maten följde temat. Det var väldigt mysigt alltihop, men jag fick kämpa lite när det var dags att spela ett spel som handlade om ordspråk från gamla barnprogram (stolt över mina 3/15 poäng).

Senare den kvällen åkte jag tillsammans med Jessica och hennes familj till en Halloween bonfire med några av deras familjekompisar som också råkar vara föräldrar till några av mina kompisar så det var en väldigt trevlig kväll. Vi spelade ett beanbagspel, åt en massa mat och beundrade husets alla seriöst läskiga halloweendekorationer.

Under följande vecka behövde egentligen bara de två som gick till Sectionals träna, men för att hålla dem sällskap (+ att jag inte direkt har något bättre för mig) så tränade både jag och några andra också. Nu när hösten har anlänt har ju alla träd också börjat ändra färg vilket gjorde att vi på en av våra löpturer tog några fler stopp än vi borde för att ta foton :)

I onsdags kväll hade vi, trots att XC-säsongen som sagt inte riktigt är över, Awards i Coach Disney's klassrum där vi helt enkelt sammanfattade säsongen och fick varsitt litet plakat. Och så tog vi en massa bilder såklart.

Och just det ja! Jag kom också på att jag faktiskt fick chansen att prata lite svenska i mataffären häromdagen. En dam frågade mig om hjälp att plocka ner något från den högsta hyllan (är man lång så är man) och då plötsligt frågade någon mig vad som stod på min tröja (jag hade på mig min svenska-klassiker-tjocktröjan) och när jag väl översatte för honom så pekade han på sin fru och sa "She's Swedish too!" Och så helt plötsligt stod jag och pratade med en dam från Karlskrona som var där med sin amerikanska man och hälsade på i några veckor. En rolig slump helt enkelt.

Det här är förresten Jessicas katt som är så sjukt likt kära Speedo där hemma. De är båda så söta :D

Likes

Comments

Ännu en vecka har passerat och som vanligt har det varit en hel del på gång (tid för vila är tydligen inte inplanerat i kalendern min). I måndags åkte jag och Jess till Petsmart för att kolla på alla djur (särskilt katterna) innan vi åkte till till Texas Roadhouse för att äta middag och vi åkte ju verkligen inte därifrån hungriga (inte så konstigt efter två korgar bröd, förrätt + hamburgare).


I torsdags hade vi som vanligt team night och denna var både den roligaste och sorgligaste hittills och det var också den sista. Cross country säsongen börjar komma till sitt slut vilket såklart känns ganska skönt tråkigt, men efter 3 månader av att springa vaaaarje dag så är nog en liten paus välbehövligt. Jag kommer dock sakna team nights och såklart att träffa laget varje dag, men jag har i alla fall vissa kurser med några av dem.

Denna torsdag karvade vi pumpor, till ära av Halloween som närmar sig och då jag inte har karvat särskilt många pumpor i mitt liv fick jag välja först av de inköpta pumporna och självklart väljer jag ju den finaste och rundaste. Meeeeen nu är det ju så att det är insidan som räknas, inte utsidan (kom ihåg det!). Denna filosofi gäller tydligen inte bara människor utan även pumpor för när jag skar ut och tog av locket på min så...flög. det. ut. flugor (ew på hög nivå). Inte bara en liten ensamvarg nej, utan en hel äcklig svärm av dem. Hur de lyckades komma in och bli fler inne i en Oöppnad pumpa vill jag inte veta men aldrig i hela livet att jag stoppar ner min hand i en rutten flugfylld pumpa. Som tur var fanns det en extra pumpa kvar (dvs den som ingen ville ha...) men den var smutsig och smått trasig perfekt (den var i alla fall inte rutten så jag var nöjd).

Jag skulle vilja säga att min pumpaupplevelse blev bättre efter denna otur med pumpaval, men eftersom jag är jag lyckades jag ju lägga min mall för motivet på bordet där alla lägger allt innehåll i pumporna som de gräver ut. Efter att ha grävt runt lite i den äckliga högen av pumpainälvor så accepterade jag till slut att mallen var förlorad. Sååå då fick jag komma upp med en plan B vilket innebar att jag gjorde min egen mall och då får man ju lov att vara lite patriotisk (se resultat nedan).

Trots dessa små incidenter (och på grund av dem) var det väldigt roligt och kvällen blev bara bättre efter att vi hade en bonfire och grillade s'mores. Mina härliga lagkamrater överraskade mig även med en mysig hejdåpresent (för XC-säsongen, inte för att jag åker hem redan eller något sånt). Denna kväll sov vi även alla över hos tjejen vi var hos vilket var en bra idé teoretiskt men att klämma in nästan hela laget i ett lag innebar att vi låg utspridda på golvet och i soffan i högst obekväma vinklar. Själv hade jag en del av soffan som innebar att soffan slutade vid mina knän och att jag hade ungefär 1 dm från mitt ansikte till Jessicas fötter. Hur som helst var det en väldigt lyckad kväll och jag är väldigt tacksam över att jag fått lära känna så många härliga människor :)

Vi skolkade allihopa och tog sovmorgon (okej, vi var lediga denna fredag), åt våfflor och sedan var det dags för träning såklart. På kvällen, innan den sista football matchen, hade vi även det som kallas senior night då alla seniors i höstsporterna får ballonger och godis samt presenteras inför skolan. Så plus för godis, minus för att stå ute i kylan (att ha shorts var inte ett bra beslut).

Denna pumpaoturen förföljde mig förresten även hem där min kära pumpa överlevde endast 2 timmar innan den blev halvt uppäten av Max (antar att han gillade den lite för mycket...) Sammanfattningsvis kan det ju sägas att det måååste gå bättre nästa gång jag karvar en pumpa (förhoppningsvis).

Här har ni också en bonusbild på resultatet av att Krista råkade hälla vanlig tvål istället för diskmedel i sin diskmaskin... :D (det tog ett tag att städa upp)

Likes

Comments

Dagen efter mitt lilla sömnäventyr åkte vi alla till ett födelsedagskalas där personen i ära fyllde hela 95 år. Det var Bobs farfar som....eller var det morfar.... (Okej, till mitt försvar kan ju grandpa översättas till två ord i svenskan). Hur som helst var det väldigt trevligt, särskilt eftersom ​det finns tårta​ jag där fick träffa Bob's kusin som på av följd av en romans med en svenska, bott i Umeå i 10 år (för vem annars väljer att flytta till Umeå...) där han, som en äkta svensk jobbade på Volvo. Han bodde där tillräckligt länge för att lära sig svenska så jag och han var lite smått oartiga under större delen av födelsedagsfesten genom att prata en hel del svenska med varandra. Han var lite smått ringrostig och hade såklart en stark accent men det var roligt att skoja om alla skillnader och likheter med någon som faktiskt förstår var man snackar om.

Under följande vecka har jag också gått på bio och på grund av inställda träningar (regn är tydligen farligare här än i Sverige) även tvingats springa några gånger själv. Eftersom det inte riktigt finns några bra ställen att springa på utanför huset så springer jag bredvid vägen. Det hårda underlaget är inte alls uppskattat av mina redan ansträngda benhinnor som är vana med att springa på gräs så jag har tyvärr haft rätt så ont i dessa under veckan. Förhoppningsvis blir de bättre snart (håll tummarna).

I torsdags hade vi, gissa vad... Jepp, ytterligare en team night, denna gång hos en tjej i laget vars föräldrar är från Filippinerna. Därmed fick vi prova på lite ny god mat (vars namn jag inte kan upprepa) vilket var uppskattat efter 3 månader av att äta nästan samma pasta varje torsdag.

Dock borde jag kanske ha hållit mig till den där vanliga pastan för dagen efter hade vi årets Conference meet och för mig gick det inte särskilt bra (skyller delvis på benhinnorna dock för auch). Conference fungerar som ett förberedelsemeet inför Regionals där man försöker kvala in till Sectionals där man i sin tur tävlar om att gå till State. Så Conference är helt enkelt början på slutet av säsongen där lagen i ens område tävlar mot varandra för att känna av var alla ligger inför nästa steg. 

Efter detta halvt misslyckade lopp duschade jag snabbt för att sedan åka till skräckhuset Spook Hollow med några kompisar. Trots min sedan länge stora tveksamhet till allt som har med skräck att göra så har jag faktiskt väldigt långsamt börjat inse att det ​oftast inte är så farligt. Jag var dock ganska nervös inför att gå på denna 2 timmars tur genom lador och små skjul varvat med skogsrundor (det är alltså inget enkelt Gröna-Lund-spökhus inte). Till min stora förvåning var det dock faktiskt superroligt. Man bli ju såklart rädd men det är mer av överraskningsmomenten än av något annat. Dessutom är många av rummen och de olika delarna väldigt häftigt byggda med allt från ljuseffekter till trånga gångar som man måste krypa genom. När vi väl hade gått allting så skrattade vi faktiskt till min förvåning :D (ganska fult dock då vi alla var hesa efter att ha skrikit i ungefär 2 timmar...). 

Den helgen beställde vi också hem pizza och kollade på Guardians of the Galaxy Vol. 2 (och jag somnade inte i soffan så wohoo). Jag hade tyvärr dock en analys i engelska på dikter från Romantiken som skulle vara inne på måndagen så en stor del av helgen lades på att skriva den. Ändå hade jag lite tid över för att även hjälpa Jamie baka chocolate chip cookies och kolla på Peter Pan (vilket jag har insett är en väldigt udda film). Med andra ord har jag haft det bra sen senast. :)

Innan Conference samlas alla löpare enligt tradition i en ring för att be tillsammans. Härom dagen fick jag även ett paket hemifrån med lite gott och blandat (mer gott än blandat :D)

Likes

Comments

Tjenare! Efter en väldigt lugn helg hade jag nu tänkt att skriva ett inlägg om det som var på gång för nästan 2 veckor sen (för det är så mycket som jag ligger efter i skrivandet...). För att komma ikapp tänkte ja gå lite snabbt framåt (i alla fall försöka) så jag kan ju börja med att säga att vi har haft vårt sista hemma meet i cross country och att jag har lärt mig spela "Clocks" av Coldplay på piano (ja jag är ganska stolt faktiskt :D). Vi har också haft en dag ledig från skolan då det var Columbus's day (och ja jag har fått den oskyldiga frågan om vi även har den dagen i Sverige...) och vi har även haft ytterligare en team night på Avantis där laget fick smaka på det godis som pappa tog med sig när han hälsade på. Daim och Bilar var definitivt mycket mer uppskattat än Djungelvrål som endast 2 personer hittills har ätit utan att spotta ut det.

Tyvärr blev jag också överraskad under en pianolektion av Jessica och skolans så kallade "Inside the Tribe" grupp som varje vecka sätter ihop ett litet nyhetsprogram för skolan. Nu ville de göra en liten kort intervju med mig, vilket inte är så farligt, förutom att programmet visas i ALLA klasser under första lektionen varje måndag. Och när man får ungefär 5 sekunder att komma på svar till frågor som jag absolut inte har någon aning om vad jag ska svara, dååå är inte jag jättebra på att komma på spontana, roliga och icke-stela svar. Till exempel pratar jag av någon konstig anledning om ost i min lilla intervju... (varför Ellinor, varför). Och jag vet inte heller vad som hände med min engelska för så fort de satte mig framför en kamera glömde jag tydligen bort mina 11 år av engelskakunskaper (ni förstår om ni lyssnar på min terribla accent). Men vad gör det, vi har ju alla våra sämre ögonblick (vissa fler än andra) så för att bjuda lite på mig själv, varsågoda: https://www.youtube.com/watch?v=sO48fXy04qM (om ni nu väljer att kolla får ni dock kolla genom hela för jag tänker inte underlätta för er och ge er den exakta minuten)

Under den senaste veckan hade vi också en av (vad jag kallar) Sveriges nästan-nationaldagar: Kanelbulledagen. Sjääälvklart ska denna dag firas även här så jag och Jessica bestämde oss för att baka kanelbullar. Tydligen är dock inte pärlsocker en grej här så vi fick nöja oss med hackade mandlar på dem, men de smakade faktiskt nästan som hemma.

Under lördagen hade vi ännu ett meet, denna gång i en liten stad 2 timmar bort vilket innebar att vi var tvungna att samlas vid skolan vid en infernalisk tidig tid. Det hjälpte inte heller att det var regnigt, kallt och uschligt. Loppet själv var ganska svalt (särskilt eftersom vi springer i en uniform mindre än en tävlingsbaddräkt) men det gick ganska dåligt helt okej. En bonus var dock att vi på vägen hem stannade vid en restaurang, känd för sin glass :D.

När jag kom hem spenderade jag nästan 2 timmar med att hjälpa Flo med matten och trots att vi för det mesta pratade matte var det härligt att få prata med henne (saknar dig <3). På kvällen satte vi på The Amazing Spiderman att kolla på men efter en lång dag var jag både trött fysiskt och psykiskt så ni kan ju gissa hur det gick. Precis som förra gången gick det så här: Spiderman + lång dag + en mjuk soffa = jag slocknar. Denna gång somnade jag runt 21, men istället för att vakna av att hunden slickar mig i ansiktet så vaknade jag helt förvirrad i ett mörkt vardagsrum med både smink och jeans på. Efter några minuter insåg jag att filmen tog slut för länge sen och att alla gått och lagt sig i tron om att jag skulle vakna i en rimlig tid men icke sa nicke för klockan var 2 på natten...! Så jag vandrade lite halvsömnigt ner till mitt rum, tog av mig jeansen, krashade i sängen och vaknade igen klockan 8 då jag bara behövde sätta på mig jeansen igen för att vara redo för dagen (nästan). Tydligen hade jag sovit som en sten för enligt min värdfamilj hade jag inte ens vaknat när Max runt 22 hoppat upp mig i soffan. Istället hade jag sagt något de inte förstod (vilket jag antar var på svenska) och vänt på mig i sömnen. Jag, trött? Aldrig.

Likes

Comments

Jag har insett att jag ligger ungefär en vecka efter i bloggandet vilket egentligen inte gör något om man bortser från det faktum att jag säkert förmodligen glömmer bort hälften av det som har hänt under veckan. Det har som sagt dessutom varit ganska mycket på gång den senaste tiden, men jag ska försöka att komma ihåg så mycket som möjligt.

Förra fredagen fick alla höstatleter äran att vara i skolan 50 minuter tidigare (zzzz...) än vanligt för att delta i Raider breakfast. Där har skolan dukat upp en frukostbuffé åt oss alla och eftersom vi fick gratis mat så kan man ju inte klaga allt för mycket på att man var tvungen att gå upp tidigare. Eftersom det även var den femte och sista dagen av homecoming week och temat var "Raider pride" så var alla klädda i skolans färger vinröd och gul guld under dagen.

På kvällen var det dags för veckans största event; the homecoming game. Tekniskt sätt är det bara en vanlig football match, det är bara lite mer uppträdanden i halvtid och lite extra mycket publik (som långsamt minskar i storlek när vårt lags förlust blir mer och mer självklar som vanligt). Efter ett tag lämnade även jag och några andra matchen (det stod då 33-0...) för att åka till Steak n' Shake, vilket är en restaurang som (surprise surprise) serverar steaks och shakes. Skippade steken och tog bara en shake men god var den i alla fall.

På lördagen var det som vanligt dags för ett XC meet och denna gång gick det faktiskt väldigt bra. Efter loppet fanns det dock inte mycket tid för att vila för då var det dags att fixa allt inför kvällens slutgiltiga "Homecoming". Det är helt enkelt en kväll som börjar med att man tar för många bilder på en bestämd fotovänlig plats innan man åker iväg och äter middag på något fint ställe. Efter det åker alla till skolan där årets "attendants" presenteras. Dessa personer har röstas fram av respektive klass varje år och för det får de helt enkelt en egen liten ceremoni.

För att göra oss i ordning inför detta (för klädkoden är tydligen ganska formell) åkte jag och Jessica hem till henne efter meetet, där vi (efter en timmes TV-tittande) fixade allt som behövdes fixas. Sedan åkte vi in till ett äldre kvarter i stan vilket var där vi, tillsammans med de andra medlemmarna i vår foto- och middagsgrupp, hade bestämt att vi skulle ta våra foton. Och när jag säger foton menar jag inte bara mobilkamerafoton utan här är det systemkamerafoton som gäller där vi blir dirigerade och tillsagda var och hur vi ska stå av de släkt och vänner som fotar.

Efter denna utdragna fotosession åkte vi gruppen till en Irländsk restaurang och åt middag. Här fick jag även frågan av en servitris om jag själv var irländsk (antar att hon gissade utifrån mitt hår och accent). Sedan åkte vi till skolan där vi stannade i ungefär 40 minuter innan jag och Jessica åkte till Chili's för att äta en cookie skillet som var gudooomligt god. Kvällen slutade med att jag och Jessica somnade i hennes soffa, med både TV:n och allt smink på (och med katten i famnen såklart). Med andra ord var det en lång, men fortfarande väldigt rolig, dag.

Likes

Comments