View tracker

känslor/jag, NPF + psykisk ohälsa

Jag önskar mest av allt att jag slapp säg att detta leendet vart fake men så är det i varje fall. Tog den här ikväll och la upp på min instagram och skrev att jag jag skulle uppdatera bloggen ikväll med diverse och här sitter jag nu i skrivandets stund.

Inte igår nej, så kan man väl rätt milt uttrycka det. Jag skrev ett inlägg på fars dag förra söndagen men det är väl allt sedan Gran Canaria och jag tycker vi kan börja redan där.

Bortsett från de tre första dagarna då regnet fullkomligt öste ner och vi fick fördriva tiden med träning och ursel shopping så var resterande soldagar sammanfattningsvis mycket bra. Jag mådde väl helt okej och var till och med ute sista kvällen med ungdomsgänget från Karlshamn och hade det väldigt roligt men blev jobbigare mot småtimmarna.

Hur som helst, vi kom hem den 31 Oktober. Hem till kylan, hem till verkligheten som jag glömt existerade. För exakt ett år sedan så var jag i full rulle med att klara mitt körkort som jag tog den 28 December. Från att typ precis veta vart ratten satt i slutet av sommaren till att ha körkortet i min hand bara några månader senare på första försöket av både teori och uppkörning gjorde inte bara mig utan alla i min omgivning otroligt stolta. Dock vart det ju verkligen BARA det som jag fokuserade på vilket gjorde att annat kom i kläm som exempelvis skolan. Men jag gav mig fan på att jag skulle klara det och när jag gör det och börjar se framgång i det jag gör så vet jag att jag klarar det och då får det helt enkelt vara så.

Nu, ett år senare så vart jag med om det som jag aldrig trodde skulle hända mig. I tisdags efter mitt möte så gick jag direkt till kontoret och hämtade Zache för att vi skulle gå till mormor. (Klockan vart sådär strax efter tolv) När vi ska gå över övergångsstället så hinner jag inte ens reagera förrän bilen som var ca 350m bort nu nästan tog både mitt och Zacharias liv. Dock mår både jag och Z bra efter omständigheterna. Zache fick vara på djursjukhuset för observation över natten och tar fortfarande smärtstillande trots att inga skador finns på hjärnan, nacken eller halsen där han fick smällen. Men det där skriket och näsblodet från tack och lov ytliga blodkärl på honom går på repeat i hjärnan på mig. Jag var på benen direkt. Mina nagelband på fötterna är förstörda och ett väldigt svullet blåmärke börjar sakta men säkert bli till det normala. Mina primeboots är näst intill förstörda, men det är ju det lilla. Nya skor går att köpa, men det går inte att köpa liv.

Tycka vad man vill om rättssystemet i Sverige men jag hoppas ju för både mig, alla andra och kvinnans säkerhet att hennes körkort ryker. "Jag ser inte" 78 år. Nej men sätt dig inte framför ratten då och riskera andras liv.

Var försiktiga hörrni. Detta hade kunnat sluta väldigt sorgligt och trots mina minnesluckor så hör jag smällen, jag känner smärtan och jag ser blodet.

Nu hoppade jag en bit framåt och tänkte nu berätta om hur veckorna varit sedan vi kom hem. Den första veckan i November då så låg jag mestadels i sängen och jag kände mig tom. Jag kände mig ensam. Jag kände allt och precis ingenting. Jag tänkte att "fan ska jag hamna i en sådan djup depression igen?" För så som jag kände då kände jag när jag var som mest nere i den djupaste svacka jag någonsin varit. Den enda och största skillnaden var att nu kunde jag inte sätta mitt mående i ett perspektiv. Allting som jag mått bra av innan var nu en enda stor ångestbubbla. Varför? Ca 365 frågetecken sedan sist.

Kommer ni ihåg mitt senaste besök hos min läkare? Vi kom överens om att jag skulle prova att höja min ena medicindos till tre tabletter när jag kände mig redo. Jag var tydligen redo när jag var som mest ledsen och otrygg. Sagt och gjort. Det var den femte November och jag bara tog dem, svalde och tänkte inte. På kvällen skulle familjen och släkten ut och äta. Jag satt och skakade hela kvällen.

För er som inte vet hur det är att ta medicin så är det väldigt påfrestande både fysiskt och psykiskt.

Det var dagar av rädsla, av panikångest. Jag blev mer och mer hetsad och ibland har jag så svårt att jag inte kan kontrollera situationen. Jag undviker situationer för att jag är rädd för att göra fel, för att göra något som jag egentligen inte vill göra. Som ingen vill att jag ska göra.

Jag är medveten om min situation. Det var jag inte innan. Jag är glad att jag inser att jag inte har kontroll, det är skillnaden mellan då och nu. Då var kontroll det enda jag levde för. Kontrollen över att någon annan styr ditt liv. Jag har lovat mig själv att aldrig hamna där igen. Jag har inte kontrollen, jag erkänner. Och jag är rädd för att tänka så som jag vet att jag inte ska tänka.


Det är inte många som vet att jag har blivit diagnoserad som autistisk. Jag ligger inom spektrat för Autism och med anledning för att jag redan har två diagnoser sedan innan så blir det väldigt luddigt när jag inte har diagnosen svart på vitt som egentligen är väldigt viktigt för mig. Jag kan nu mera relatera till varför jag har så svårt för sociala situationer, varför jag ofta undviker dem och varför jag alltid tar för hastiga och ogenomtänka beslut för att slippa konfronteras och slippa känna. För jag vet hur det är. Jag har ofta svårt för det "sociala spelet" och har svårt att se saker och ting ifrån andra synvinklar än min egen. Nu kan jag relatera till varför jag alltid haft svårt för att samarbeta i skoluppgifter, varför jag alltid överlag haft det mycket svårare än alla andra i skolan. Varför jag ofta säger det jag tänker där och då utan att tänka på konsekvenser. Varför jag ofta känner mig annorlunda bland andra. Osv osv..

Men det för också med sig det som andra drömmer om, superkrafter.

Jag hoppas dock detta för med sig en respekt för alla som möter mig i livet. Jag tänker aldrig låta det som gör mig till den jag är hamna i skuggan, för då uppfattas jag lätt som egoistisk trots att jag alltid tar alla andra före mig själv, lat för att jag ofta sitter i tankar och är uppe bland molnen och svävar framför ett superviktigt möte eller någonting annat. Jag tar dock på mig ansvaret och det tar mer energi än vad jag ofta har, men det får det kosta.

Ska jag berätta någonting som jag inte berättat än då? På torsdag åker jag upp till mitt älskade Stockholm igen. Den här gången för jobb. Jag ska till Attention för att ha ett möte om deras projekt om att få Barn och Ungas (med någon form av diagnos) Röst hörd vare sig det gäller i skolan eller på sin arbetsplats. Det ska bli SÅ SÅ SÅ himla roligt!! Och den 5;e December så börjar mitt äventyr mot mina mål och visioner. Jag ska starta upp mitt projekt som jag pratat om. Min affärside bland alla andra i min circushjärna, fast den här tror jag väl kanske lite extra på. Eller jag vet inte.

Men jag menar, det där har inte alls känts lockande eller inspirerande. Jag kan inte tro på mig själv. Jag kan inte tro på det som bara jag har. Det skrämmer faktiskt mig.

Så att just nu är det inte så jättebra trots att jag inte kan sätta ord på vad det faktiskt är. För att sluta skolan är det bästa beslutet jag någonsin tagit och kanske till och med kommer ta, så känns det nu i alla fall. Om jag mår dåligt nu så är det ingenting emot vad jag skulle gjort om jag fortsatt gå dit jag kände sådan smärta för i själen.

Det känns snabbt mycket bättre när jag varit och pratat med min coach. Jag får ny frisk energi men dessvärre har den inte hållt i sig så länge som man kunnat hoppas. Men den lilla stunden är guld värt vill jag lova.

Jag är så evigt tacksam för att jag har min bästavän vid min sida som peppar mig. Och alla andra som stöttar och gör vardagen lite lättare. Varje leende jag gör av er som spider sådan kärlek i min omgivning lägger jag på minnet.

Detta vart väl mer eller mindre en liten lägesrapport om hur jag mår, om vad som hänt och vad som ska hända och lite sådör. Kanske lite rörigt men har bara skrivit av det som fingrarna tryckt ner i tangenterna och jag är så himla stolt att jag ens orkade plocka upp datorn och faktiskt skriva av mig. För inte ens det, som brukar vara den allra bästa terapin för mig har känts som att det skulle underlätta.

Take care

/E

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

känslor/jag

68 år sedan månen vart så pass nära den är idag, ska vi passa på att åka dit nu, Pappa?

För ingen är som du, Pappa. Du är lika unik som framgångsrik. Jag är stolt och slår nästan en frivolt. Jag förstår att mamma blev sålt på dig, det är väl lika uppenbart som brännbart?

Minns du när du satt vid min sängkant och jag såg lika tom ut som jag var. Pappa, du är den enda som alltid lyckats med att mina känslor kunnat bli ord när jag känner mig stum. Jag sa som det var. Pappa, jag är inte rädd för döden längre, bara för dödsögonblicket. Tack för den kicken.
Du är en mångfaldig förebild och i dina fotspår ska jag alltid gå. Med det sagt, kommer jag alltid att försöka stå även fall det ofta har hängt på ett strå.

Pappa, du är den som ser mina handikapp som både kvalitéer och idéer. Det är du som tar fram mitt bästa jag. Pappa, vem skulle jag ens vara utan dig om inte mitt sanna unika jag?

Du är grunden för att jag finns till, pappa. Aldrig utan dig, det skulle aldrig va okej.

Även ifall jag ofta ser i ögonvrån din stressnivå så behöver jag aldrig känna mig till besvär med dig, Pappa. Och det är jag dig evigt tacksam för min alldeles egna privatchaufför.

Din karriär är som en atmosfär, du är både familjär och extraordinär.

Pappa, vart i universum är slutet i all oändlighet om det nu inte är månen? Till dit och tillbaka älskar jag dig och din tillvaro.

Du har tagit pris i både yrkesliv och till att rädda mig, du kan fanemej din grej.

När jag har slut på energi och är allt annat än smärtfri, så vet du hur man ska vässa sin prinsessa. Alltid din puff, även ifall jag ibland kan va lite väl tuff.

Grattis och nattis, världens bästa pappa.
❤️






Likes

Comments

View tracker

Nytt

HÄÄÄÄÄR ​hittar ni dem till bästa pris just nu då jag passade på att beställa dem på mid season sale, sparade i varje fall någon hundralapp och det är alltid något. Visst är dem läckra?? Och dessutom såååå jäkla sköna, alltså det känns typ som att gå på bomull. Packade ner dem i resväskan och ska inviga dem här på GC. 

Likes

Comments

Nytt, Tips

I våras var jag sugen på att testa på ett nytt märke jag hade hört jättebra om som äntligen hade kommit till Sverige, nämligen märket OGX. Det är liksom olika upplagor i en hel serie så utbudet är enormt av olika kvalitéer och egenskaper till ett sjuuuukt bra pris. Jag kan bland annat rekommendera att beställa HÄR ifrån.



OGX / OGX / OGX / OGX

Jag testade först de lila flaskorna här ovan och lukten och resultatet är bara AMAAAZING. I lördags vart jag inne i stan och skulle köpa nya flaskor då de började ta slut och eftersom man ska byta schampo med jämna mellanrum och med tanke på att urvalet är så brett så tog jag tillfället i akt och testa de här ovan i rosé. Ska bli kul att testa ikväll efter beachen.

Som sagt, jag tycker verkligen ni bör testa detta och vill ni det så in och köp HÄÄÄÄR 

Likes

Comments

Nytt

HUR nice är det inte med basictoppar som inte kräver massa annat än just bara själva plagget themself? De här fann jag på Bikbok för endast 49:-/st. Polo, djup rygg och bara så himla bekväm och snygg i all sin enkelhet. 

Likes

Comments

Nytt

Vem gillar inte att fynda? Har länge velat ha en svart fransad och sliten jeanskjol och den här blev min för endast 100:-. Den här kommer jag bära upp med någon enkel topp under en av kvällarna på G.C. YAAAZ

149:- Även de här får följa med i resväskan.

Likes

Comments

Nytt, Tips

​Gjorde ett riktigt jäkla kap på en gryyym hemsida för någon vecka sedan. Ni bara måste kika in HÄÄÄR ​där jag fann de här bägge bombisarna för endast 149:- stycket. De hade i ett antal timmar 50% på allting så då passade jag på och allt gick bara så smidigt. Snabb leverans och jag är jättenöjd med jackorna, till det priset alltså. 

Kommer ni ihåg att jag har velat ha en bomberjacka med gulddetaljer? Kan sätta check där nu. 

Likes

Comments

Nytt

Något jag har fått dille på är plagg med flare. Och skulle någon fråga om vad jag tycker om det för ett år sedan typ så skulle jag bara sagt nej nej nej. Men så är det typ med allt för mig, känner ni igen er? Alltså att allt "nytt" kommer tillbaka i ett modernare stuk och blir det där senaste som typ ca alla bär.. Men i alla fall, för ca en vecka sedan i min leverans från HM innehöll bland annat två par flarejeans i high waist, Och priset, 119 riksdaler mina vänner!! Snygga, sköna och bara ett måste i höstgarderoben.

​De ljusblå har jag klippt av längst ner en liiiten liten bit för att jag tänker mig att antagligen fransa där nere som det är på de svarta. 

Likes

Comments

Livsstil

​Japp min lördagskväll blev lugn. Kycklingfajitas och plockgodis var bland annat det som gjorde kvällen fulländad. Nu ska jag svira om och fortsätta myset innan jag slocknar och imorgon kl.10 väntar spinning med bästis<3

Likes

Comments

Livsstil

Idag har jag varit i Karlskrona mestadels av dagen. Jag, mamma och pappa åt Maxlurre<3 och sedan åkte vi till min läkare och det samtalet gick jättebra. Är ni intresserade av att veta mer i detaljer så kan jag berätta mer i ett annat inlägg, eller jaa det lär jag göra vilket fall som helst. Sedan lämnade mamma och pappa mig i stan då jag skulle till en släkting som fyllde hela 93 år idag!! Vi är dock släkt på långt håll så anledningen till att jag vart där var för mormor. Men åter till Rut, 93. Alltså ni förstår inte, denna söta varma lilla goa tanta. Hon gör allting själv och vi blev bjudna på värsta kafferepet med sju sorters kakor och tårtor. Jag beundras verkligen av hur pigg hon är, får man vara sådär pigg och frisk vid den åldern ska man vara glad. Jag är så tacksam att jag fick vara en del av hennes dag.

Ikväll har jag ätit brassepizza med mamma och pappa och nu har jag suttit och bloggat och kollat youtube ett bra tag. Imorgon ska jag hänga med Ida och Lukas och sedan får vi se vart kvällen lutar åt.

Två snabba-fortfarandeblötthår-varförtogdudehärbildernaelli foton. Typ så.

Men förresten, på tal om tårtor och bakelser. Förra året på min artonårsbjudning så hade mormor bakat världens finaste tårta till mig, vill ni se? Klart ni vill, enjoy

Ja man kan i alla fall inte missat att jag fyllde arton, men hallå hur fin och god ser den inte ut?? Precis vad den va också. Dock gör inte storleken sin rätta på bild men för att ni ska få ett perspektiv.. Okej, ja men vi åt inte ens upp halva ettan och jag snålar minsann aldrig. Så. 

Likes

Comments