View tracker

Så vi överlevde en kolossalt lång flygresa utan mat och vatten. Carl insåg i slutet på flygresan att det var en "hel kontinent sen vi senast åt". Energi nivån var väll inte på top vid vår ankomst men den återkom  några timmar senare när vi åt nudelsoppa med lokalfolket på en restaurang brevid en gigantisk soptipp i den stekheta solen. So this is bangkok!

Thailändare är otroligt trevliga och ropar efter oss ibland när vi ser vilsna ut och pekar vart vi bör gå. Maten är fantastisk och väldigt billig. Gatorna är sopiga och daammiga och solen ligger het på himmelen.

Har insett att vi är extremt miljövänliga i Sverige och att folk verkar vara lyckligare här. Fattigdom skapar kärlek och gemenskap otroligt nog. 

Vi är dock trötta och utmattade av värmen så ikväll far vi till en ö som heter koh Sam Moi (?!) dit havet är, måste bada!!!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Under en tid har min garderob luktat väldigt konstigt. Det är ju en sådan garderob man går in i och jag har lixom inte förstått varför och när den började lukta så. Jag har gått igenom plagg för plagg och luktat och tänkt att Vad i helvettets namn är det för smutsig tröja jag hängt in här någonstans men nej. Inga smutsiga kläder! Efter en tid accepterade jag den där lukten, tänkte väll att nehe, det är väll bara att det är instängt i garderoben eller något. Jag hade fel. Gud vad jag hade fel. I helgen kom Carl hem till mig och av någon anledning gick han in i min garderob och chockad säger han "nä men herregud det var ju ett halvår sen jag gömde den här"... carl gick in i min garderob tomhänt men kom nu ut bärandes på en pizzakartong, Carl gömde alltså en pizza i min garderob för ett HALVÅR SEN? VEM GÖR SÅ? VARFÖR? gudarna ska veta att jag många gånger ifrågasätter mitt val av kompisar! många gånger!

Likes

Comments

View tracker


Ligger just nu på bussen, vi är påväg till cairns där Hanna ska spendera sina sista dagar innan hon åker tillbaka till Sverige. Nu när Hanna bara har ett par ynka dagar kvar här down under så vill hon plötsligt göra allt på en gång. Igår blev jag övertalad att göra ett skydive med henne på måndag. Alltså JAG som bara ibland vågar hoppa från femmans trampolin, jag som aldrig i livet skulle sätta mig i höjdskräcken, jag som haft otur livet igenom ska alltså göra ett skydive. Med min otur lär det inte bli ett skydive snarare ett självmord ifrån ett flygplan. Samtidigt som jag spyr av tanken på vad som komma skall så vill jag verkligen göra det! Jag har typ kommit in i en 40 års kris trots att jag är 20. Jag känner att jag vill göra något dumt och galet i min vardag.


  • 1099 readers

Likes

Comments

Trodde inte man kunde vara deprimerad i ett land som detta men det är jag. Mamma och pappa nu bör ni vara oroliga igen för jag vill flytta till Byron Bay, vi får prata om detta när jag kommer hem! Alltså när jag är här i solen och tänker på Sverige så får jag alltid upp den där bilden av hur jag själv typ låtsas att det inte är stormen Gudrun utomhus och ska försöka gå ut och gå en liten promenad vilket oftast slutar med att vinden töjt ut mitt ansikte och regnet piskat hål på min kropp när jag väl kommit hem. Och så fort det är 12 plus grader hemma ska alla svenskar fälla upp en solstol, byta om till bikini, ta kort på sina lår och skriva "så jävla fint väder idag". Eller möjligtvis de som jobbar "kul det är att jobba inomhus hela dagen när det är så fint väder". FINT VÄDER?!

I vilket fall så har vi spenderat helgen i Bayron Bay där vi surfat, gått ut en gång för mycket, spenderat allt för höga summor på mat, besökt nimbin, träffat nya vänner, solat, skådat det värsta ösregnet, badat och sett hur fantastiskt bra man kan ha det igenom att bara kanske tjäna pengar på att vara gatumusikant! Nu är vi och hälsar på Sanna i Brisbane och sen ska vi vidare om en vecka igen. Som vanligt har vi inga planer vilket vi inte haft någon gång under denna resan och det har sina för och nackdelar. Nu ska vi strax iväg och rida, Sanna har hästar! Ha det så bra där hemma! Puss och kram!
  • 1374 readers

Likes

Comments

Det vi har varit med om de senaste dagarna, det är OACCEPTABELT! Den där ormen jag skrev om förra veckan, vi fick ju veta att man har två val om man blir biten av den. 1- bli förlamad i hela kroppen. 2- dö. Bara en grej jag behövde få ur mig.

Tillåt mig att berätta om den dag som hitills varit värst på hela resan. Som vanligt så hade vi spenderat ytterligare en tortyr natt i den där Helvettets Helvettes bilen och denna gången vid en vägkant pga. Brist på campingar. Vi vaknar upp runt åtta tiden dagen efter då man inte kan sova längre i en bil i Australien om man inte frivilligt vill dö en värmedöd och vi bestämmer oss för att köra vidare mot staden Hobart där vi hade planerat att gå på deras jätte stora marknad som dom har just den helgen en gång om året. Men nej så blev det då inte. Hanna börjar dagen med att krocka vår bil med en annan bil och vår backspegel går i tusen bitar. Jag som sitter på passagerarsätet ser ju att Hanna är väldigt nära den andra bilen men det jag gör för att hindra henne är att klämma ur mig ett lamt "du ligger nog lite nära nu" SMASH! Hanna kör hastigt in på en parkering och med djupaste ångesten får hon ur sig "det här kommer kosta oss tre tusen spänn, vad fan gör vi nu"? Ja, tre tusen spänn fick man betala gubben vi hyrde bilen av om man gjorde sönder den. Så löd avtalet vi så fint signerade. Hanna Kliver ur bilen och ska gå och leta efter spegel skärvorna. När hon smäller igen dörren så ser jag Ellinor Chamoun med diagnosen allvarlig spindelfobi den STÖRSTA och gröna och bruna och äckligaste och sjukaste spindeln jag Sett live i mitt liv på fönsterrutan, I BILEN. Skrik och panik situationen som uppstår och i nödens namn skriker jag HANNA ett antal upprepande gånger och viftar med armarna och försöker peka på rutan samtidigt som jag slår mig själv och inte alls kan kontrollera min kropp i ren panik och psyk ångest. Vad gör Hanna? Öppnar dörren, ser spindeln och smäller igen dörren med omedelbar verkan och då inser jag på en sekund att jag verkligen är instängd i bilen med den här vidriga skapelsen... Vrålet. Vrålet jag får ur mig. Alltså vad skulle folk som var utanför vår bil tro? Hanna öppnar dörren igen och jag vet inte hur men spindeln kryper ut och iväg. Hanna och jag ser på varann och förstår att den varit i bilen under hela natten som vi sovit där. Haha alltså det här är så traumatiskt att jag får tårar i ögonen nu när jag skriver om det. Iallafall så springer Hanna iväg och letar efter hjälp gällande backspegeln då hon förstod att vi måste hitta någon som kan laga den åt oss än att betala tre tusen till den där gubben. Under tiden sitter jag på gatan och hyper ventilerar samtidigt som jag desperat försöker tända mig en lugnande cigarett men känner snart att jag nog behöver spy ut min panik och ångest istället. Det visar sig också att ingen kan laga vår spegel under de tre närmsta dagarna pga. Storhelg och vi hade inte alls tiden att spendera så många dagar i hobart då vi hade andra platser att besöka. Vi åkte till typ varje bilaffär i hela stan och efter åtta timmars sökande efter hjälp med spegeln i denna hetta så ger vi upp. Hannas ångest var oroväckande. Hon var blek och såg ut att vilja dö här och nu typ. Jag som är van vid den här sortens otur hade kommit över summan vi kanske skulle behöva betala och accepterade mest att sånt här ingår i mitt liv.

Vi lämnar hobart och ska leta efter ett boende iöver natten för vi tänkte inte sova i bilen efter den traumatiska upplevelsen. Inte ett boende fanns ifrån hobart och tio mil iväg pga. Att allt var fullbokat tack vare hobarts jävla marknad. Klockan nio på kvällen är det vi som åker och köper ett tält i en affär som egentligen hade stängt och sätter upp det brevid en sjö mitt ute i ingenstans. Natten började bra och vi sov hyfsat bra fram till det börjar Pissregna vilket vårt tält inte klarade hantera. Hanna väcker mig när ett hav bildats i tältet och vi får ta vårt pick och pack och springa över till bilen. This life! Aja oturen vänder. Nu är vi i brisbane. Vi tog flyger hit igår och på planet hamnade jag brevid en super trevlig man som bjöd hem oss och sa att vi kunde bo hos han och hans familj till vi hittade ett hostel. Huset de bor i har en pool och golfbana utanför och själva huset är så jävla fint och stort att jag känner mig som en upplockad uteliggare. Familjen är as trevlig och bjuder oss på god mat och efterrätt många gånger om. Idag har jag och Hanna varit världens sämsta backpaclers och shoppat ihjäl oss! Hoppas allt är bra med er där hemma, fortsättning på vår resa kommer inom kort! Puss o kram! Här kommer några bilder som får sammanfatta lite av Tasmanien.








  • 1357 readers

Likes

Comments

Natten i Toyotan var fruktansvard, alltsa FRUKTANSVARD. Bade mina och Hannas ben ar ungefar en halv meter for langa for att vi ska fa plats och sova i den lilla bilen. Antingen vaknade jag av att pedalerna borrade in i mina fotter eller av att jag automatiskt i min somn lagt upp benen pa ratten sa att dom trillar ner, jatte jobbigt! Sen att vi som tacke anvander ett varsitt paslakan forklarar kanske en hel del ocksa

I morse efter att ha matat lite Wallabees i skogen tog vi tag i livet och satte oss i bilen med riktning mot kusten, vi ville verkligen bada i den har varmen. Men vi tog en liten omvag och akte och tittade pa ett helt fantastiskt fint vattenfall uppe pa ett berg och laaaangt in i skogen. Vi har bilder pa det som vi ska lagga upp sa fort vi bara far mojlighet och har internet. Pa vag till det har vattenfallet blev jag forresten attackerad utav en stor svart tjock orm. Jag gick och vandrade och tittade overallt forutom pa vagen givetvis och missade helt enkelt den har ormen som reser upp sitt huvud, oppnar munnen och attackerar. Som tur val ar sa hinner jag se dens gap i ogonvran och hoppar typ over den. Assa mitt hjarta.... Anda ar det spindlarna jag haller mest utkik efter nar vi vandrar i skogarna. En kille pa campingen berattade igar att det finns gott om spindlar och att dom ar gott om giftiga. Jag ba : "i'm glad to hear that".  

Nu ska vi strax ut i solen igen och fortsatta var hajk igenom Tasmaniens skogar. Vi sag var forsta kanguru idag forresten och det var javligt grymt! 

Likes

Comments

Hej pa er dar hemma! Mitt facebook konto har sparrats sa jag ar helt okontaktbar. Givetvis! Jag har ett alternativ att logga in pa det och det ar om jag svarar pa min sakerhetsfraga. Saklart innehaller mitt svar svenska bokstaven o med prickar over sa det ar kort......

Jaha, nu ska vi till ett varmt och skont land t'nkte jag nar jag satt pa flyget hit. Var beredd att ge mina syrianska gener fria hander och lata solbrannan floda over min unga kropp. Men nej. Man kommer fram till ett osregn, hundra procent svensk sommar. Det har ledde till att jag och Hanna efter en natt pratade om att dra till Asien istallet men nagonstans i huvudet sa fanns det for en gangs skull en sparr. Vi tankte inte lata vara impulsiva sidor fa oss att efter 30 timmars flygtimmar plotsligt lamna Australien och dra till Asien istallet, nej sa gor man faktiskt inte!

Efter tre natter pa bondi spenderade vi natten pa taget till Tasmaninen ihop med en forargad konduktor som hatade Hanna over allt annat pa taget. Men har inte mycket tid kvar nu sa det far bli en senare historia. Vi kom fram till Melbourne, tog bussen till farjan som gar till Tasmaninen. Missade farjan med en sekund typ ( dagliga oturen) och traffade sedan pa en security vakt som erbjod oss skjuts tillbaka till stan. Han var hur trevlig som helst, vi fick halsa pa hans familj och de bjod oss pa fika, mat, glass, en guidetur i Melbourne och en massa goda rad! Och mamma, pappa, Johan och Mia ni behover inte vara oroliga over att vi foljde med en gammal man i bilen. Vi hade en valdigt bra magkansla kring det hela och se sa gott det slutade!

Pa kvallen tog vi farjan till Tasmanien, vi hann bara ata, dricka en varsin ol och sen somnade vi bums och sov 10 timmar pa baten. Det forsta vi gjorde nar vi kom fram till Tasmaninen var att hyra en bil. En liten skit toyota.. inte precis vad vi ville ha men den duger! Har ar vanstertrafik och jag har saklart hunnit kora pa fel sida av vagen och ja vi hade fullst'ndig panik for det gar lixom inte att bara vanda mitt pa vagen utan man maste ju vanta till det kommer en svang och dittan och dattan. Vi korde ett antal mil, stannade pa en parkering, sov med rutorna nere och fotterna upp pa backspegeln i en timme, vaknade och korde vidare till en stad vid namn Lanchester. Alltsa har vi ar just nu! Nu ska vi nog tillbaka till bilen och fortsatta var fard! Det ar varmt idag iallafall men solen ar dalig pa att komma fram. Jag borjar bli sugen pa att dra till Asien och riktig varme men Hanna var mycket inne pa att se Nya Zeeland och eventuellt Brisbane innan vi lamnar Australien. Vi far se hur det blir! Ha det sa bra hemma och pussa min fina familj om det ar nagon som har mojligheten!

Och STEFANIE, hoppas du har varit och gjort ditt arende i vart hus annars ar detta en paminnelse!!!

Likes

Comments

Resan har hitills redan varit oroväckande. Först och främst var vi ett hårstrå ifrån att missa tåget till planet pga. Att Hanna skulle ta farväl av sin hund fem minuter innan tåget gick vilket resulterar i att vi rusar in på tåget. Jag hinner inte mer än att Komma in innan mamma i panik kommer springandes och skriker "GUD DITT HANDBAGAGE" och kastar väskan till mig som hon själv höll på att ta med sig hem. I samma veva kommer Hanna på att hon har sin mammas bilnycklar i handen och sular dom på henne. Jag såg på våra mödrar hur den där oroliga "Våra döttrar kommer inte klara det här" blicken lös bakom deras hejdå leenden och vinkningar.

Planet ifrån Berlin till Abu dabi var lyxigt och med god mat. Är dock utmattad efter att ha lagt ner irriterad energi på passageraren brevid mig. Kines som tagit en glo drog typ. Allt jag gjorde på min telefon var oerhört intressant för honom och För att inte tala om när jag löste korsord. Han tittade på mig och det här korsordet som att vi vore frihetsgudinnan. Nu ska vi med nästa flyg om en timme till Sydney! Många kramar Ellinor och Hanna!


  • 990 readers

Likes

Comments

Så, nu ligger jag här i min säng för sista natten på väldigt länge! Alltså ingen som gått i pension kommer någonsin ha rätten att få kalla mig för en lat ungdom. Inte nog med att jag jobbat mycket så har jag heller knappt rört mina pengar vilket visserligen också lett till att jag inte har några kläder förutom urtvättade kläder som ser ut att vara välanvända sedan innan mina föräldrars födelse datum, har ingen hårfärg, ingen färg i ansiktet och ingen livslust. I morgon kväll vid den här tiden sitter jag på planet till Australien och förstår ni vilken sjuk känsla det är?!

Nedan har jag radat upp en del råd ifrån mina nära och kära. Råd brukar vara bra. 

Mammas och pappas vi-är-dina-oroliga-föräldrars-råd: 

"Ta inga droger"

"Tacka inte ja till sprit av charmiga killar, du kommer bli lurad och drogad och eventuellt mördad"

"Ta med dig en egen spritflaska om du ska gå ut och tvunget ska dricka men det är ondödigt att dricka" 

"Gå inte runt bland orm och spindel zooner"

"Hör av dig när du kommer fram"

"Ring oss på fredag natt klockan 24.00 ungefär på skype" (observera fredag och 24.00)

"Lägg inte upp bikinibilder på facebook,  vi vill se Australiens natur"

Min 18 åriga bror Simons råd: 

"Gör nu inget idiotiskt som är typiskt dig att göra så att jag måste ta ledigt och åka till Australien för att slå ihjäl dig" (Simon har för tillfället en period då han känner ett behov av att vara agressiv samt ha makt)

Mina jobbarkompisars råd: 

"Festa ihjäl dig"

"Skicka bilder på alla du ligger med"

"Skriv på bloggen om du har legat med någon och använd kodordet Kiwi ist för kille"

"Vad ska du göra i Australien, stanna hemma och jobba istället"

 

Nåväl, nu måste jag försöka sova. I morgon blir en lång dag och natt! Jag har lovat att försöka skriva om vad som sker så mycket jag kan så förhoppningsvis blir det så! Många pussar och kramar, godnatt!

 

 

 

 

 

 

 

Likes

Comments

Men hej... 

Först och främst vill jag tacka mina sex fans som går in och läser min blogg dagligen trots att jag sist gav ett livstecken för typ fem generationer sen. Ni ger mig orken att skriva. Skojar hehe. Hatar alla B kändisar som alltid ska skriva en helig koran om hur mycket deras fans betyder för dom. Så mycket kan man ju inte orka bry sig om människor man inte känner väll snälla någon. 

Idag är det 19 dagar kvar tills jag åker till Australien. Igår bokade vi ett boende precis vid bonday beach. Ser mig själv vakna på morgonen, gå ut på balkongen, andas in lite frisk luft, hoppa upp på balkongräcket, dyka ner i från åttonde våningen ner i havet. HAHA med min otur hade jag dykt ner i en klippa. Jag kan inte ens dyka. När jag var liten och alla andra hade lärt sig dyka så körde jag grodan ner ifrån bryggkanten. Sen kunde jag inte dyka utan att hålla för näsan.. det var ju väldigt traumatiskt att få in vatten där tyckte jag. Fast förresten, jag hade en dyk period när jag var 13 ungefär. Då kunde jag dyka skit snyggt utan problem tills jag en gång tog sats på bryggan, sprang i 120km/h, dök ett skit snabbt aggressivt dyk vilket ledde till att dyket blev en volt som slutade i ett ryggplask. Kommer ihåg när jag låg i vattnet efter ryggpklasket  jag hade så fruktansvärt ont. Då skulle jag inte erkänna det utan  kommer upp till ytan, slänger med håret och ba: nä.. det var bara en dykning uppgraderad till volt, en grej jag börjat med... 

Iallafall sen när jag är i Australien så har jag LOVAT mamma och pappa att jag ska skriva om vad som händer här.  Kan bli läsvärt om jag känner mig rätt. 

Nu ska jag sova för att spendera ytterliggare en helg på lilla Asken i Grimslöv. Inte många jobbdagar kvar nu och lite blandade känslor kring det. Det är så mysigt och gulligt där! Vi hörs ( ska försöka bli duktigare på att skriva). 

Bye 

Likes

Comments