View tracker

Men tjenare!

Jag vill inte ens tänka på hur längesen det var jag skrev. Det var allt för länge sen.
Men nu är det snart skola igen. Sommarlovet är slut! Buhu!!

Så vad har ni gjort? Levt livet?
Jag har iallafall haft min livs bästa sommar.

Det började med ett fyra dagar långt konfirmationsläger. Ja ett läger konfa. Tyvärr där jag och Limuel (en kille jag fortfarande älskar) träffades. Tragiskt? Svar, ja.
Men det blir värre. Hans bästa vän var där och jag blev tilldelad den sängen jag och Limuel mös i. Världen är emot mig. I övrigt var det kul. Jag har en helt ny familj och en Guddotter. Japp, jag blev gudmor till en av konfirmanderna, Selma. Hon är för söt och ställer alltid upp för alla.

Att komma hem var inte lugnt då jag hade 20 minuter på mig att bli färdig till min konfa fest som var delad med Alexandras 13 års fest. Yaay, or not!
Sen har det gått en hel del veckor där jag mest träffat vänner.
Jag åkte till Grekland och träffade den mest underbara person du kan tänka dig.
Han heter Klevis, är 17 år och helt perfekt.
Han talar tre flytande språk och ett halvtflytande plus lite svenska. Han är jätte bra på fotboll och jobbar på Karpathos (ön vi var på) finaste resturang. Det var där vi träffades.
Så ja nu ligger jag nyvaken i min säng och väntar på att min kompis, Maja, ska komma

Bye bye people, till nästa gång ha det bra
Massa kärlek, Ellinesta

Den första än Klevis och jag
Den andra är konfaflaggan

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ja, hej igen efter si sådär en månad.

Mycket har hänt och jag behöver skriva av mig. Juste, det är därför jag skriver. För att känna att jag kan uttrycka mina känslor någonstanns och för att ni ska kunna lära er av mina misstag eller hur ni löser ert liv om det är en katastrof som mitt.

Men iallafall ni vet han min pojkvän som jag pratat om. Jo igår firade vi en månad tillsammans. Det var trevligt framtils att jag kom hem. Jag har en tendens att när det gått en månad av ett förhållande och det börjar bli seriöst, blir jag osäker på mig själv. Speciellt När det gäller en sån här populär kille som Casper. Han har haft många tjejer, vilket betyder att han fått till det många gånger. Det får mig att tänka att, tänk så tycker han att jag är dålig, eller mesig. Det vill jag inte. Dessutom så är han väldigt framåt gående och tuff vilket jag inte är på det sättet. Jag vet bara inte vad jag ska ta mig till. Sorgligt är väl lite.

Sen har mitt ex kommit tillbaka till mitt liv, det är svårt för jag älskar honom fortfarande. Hans kompis säger att han fortfarande älskar mig och att han vill ha tillbaka mig, men när jag frågar ekar han det. Dessutom har han gått vidare han har flickvän och berättar alltid hur mycket han visste att det snart skulle ta slut mellan oss. Jag undrar ju alltid varför han bara inte dumpa mig. Det är en fråga jag nog aldrig kommer få svar på.

Det sista som för tillfället får allting att bli värre är mina föräldrar. Dem fick reda på Casper och tog det inte så bra. Mamma slutade ge mig mat och pappa slog till mig. Jag stack hemifrån i en vecka och bodde hos mormor. Bästa beslutet jag någonsin gjort. Jag tillbringade all min tid med min häst Kalle och min get Sune. När jag kom hem var jag bara hemma en dag, sen åkte jag till Stockholm och såg 5 Seconds Of Summer. Bästa kvällen på länge, förutom att jag svimmade. Jag bodde på hotell och shoppade på Stockholms gator. Hemma igen var det direkt iväg till ett scoutläger, där jag för andra gången på tre dagar svimmade. Men det var även kul. Jag träffade konfirmand kompisar och jag bröt mot nattreglerna genom att smyga ut, röka och sno lite saker från koisken. Kiosken får skylla sig själv att dem lämnade allt framme i ett obevakat tält.

Att komma hem var inte kul, jag åkte till läkaren efter att ha svimmat en tredje gång och det visade sig att jag kanske har en dödlig sjukdom som sänker mitt blodtryck. Så mitt liv är ganska kaosat just nu.

XoXo er Ellinesta

Likes

Comments

View tracker

Hej alla ni.

Så alla mina vänner är sura på mig och min syster iggar mig. Alla av samma anledning.

Ni vet killen som gillade mig, jo han är nu min pojkvän. Men ingen gillar det för att han har blivit anklagad för våldtäckt och det är oklart om han gjort det eller inte.
Nu tänker nog nån av er 'hur dum i huvudet är du'. Jag han är anklagad för våldtäckt, men han är min pojkvän och jag älskar honom. Sen är han iför sig Skurups största player men playar han mig är det han som mår dåligt.

Det blev inget långt men puss haj//Ellinesta

Detta är en bild på Casper mitt hjärta❤️

Likes

Comments

Hej alla fina där ute och haters.

Jag vet att mitt förra inlägg blev as dåligt, men jag var stressad och trött. Jag ska försöka uppdatera välformulerade inlägg i fortsättningen. Notera att jag skrev 'försöka'.

Idag har det hänt en hel del. Jag fick gå runt med en journalist från ystad allehanda idag. Han ​var en väldigt trevlig man som jag gärna träffar igen. Ni som läser Ystan se om ni ser mitt namn 'Ellinor Larsson'. Ja annars är alla mina uppgifter färdiga och resten av veckan är väldigt chill.

Diyar, som jag tror jag är kär i. Nej et är inte killen från förra inlägget. Men Diyar då har varit väldigt förvirrande, han har sagt att han gillar mig och sån, men han kan aldrig vara rakt på sak så man fattar inte. Idag praade jag med honom första gången face to face och detta var frågan jag ställde honom. "Varför är du så himla gullig och vill träffa mig ena sekunden och nästa helt jävla kall." Förlåt för in svordom. Svaret jag fick gjorde mig lite mer förvirrad än vad jag var innan. Först var ha tyst sen svarade han ett enkelt 'jag vet inte'. Kalla mig dum i huvudet om ni vill men jag blev bara mer förvirrad.

Juste har ni hört om den populära the Kylie Jenner challenge. Har ni gjort den? Jag gjorde den idag och det blev tt hyffsat snyggt resultat.

Ful bild men snyggt resultat.

Jo, på fredag åker jag iväg till Berlin så det kommer komma mycket då. föst på förmiddagen om hur dagen ser ut och sen på kvällen om hur det vart. 

Ha det bra, kramar mig.

Bilderna är fula men detta är resultatet av challengen.

Likes

Comments

Tja, tja bloggen!

Hahah nej vad uttjatat det är.

Men vad händer er då?

Ja, för mig är det i alla fall så att min klass har börjat på en teatervecka så det är väääldigt stressigt. Det börjar i alla fall hända lite mer i mitt liv så det är jag väl hyffsat glad för. Jag hade varit ännu gladare om det inte bara varit mina föräldrar.

Så om vi börjar för några dagar sen så fick jag reda på att en kille lekt med mina känslor och fortsätter. Grejen är den att jag låter han, jag gillar honom verkligen. Jag tror vissa av er förstår min känsla för det.

Så sen igår tog min bästa vän konfirmationen och jag blev lite för påverkad av alkohol. Detta utnyttjade ju såklart mitt ex och nu har jag en del sugmärken på både hals och armar. Jag kunde inte få bort honom med mina drogade muskler. Som tur var kom min killkompis och fick bort honom.

Sen idag, jag tar mig till skolan och träffar då mitt ex som ber om ursäkt för händelsen, jag ignorerar det, men förlåter honom senare då hans mamma kom och skämde ut honom totalt och jag tyckte synd om honom. Där efter gjorde jag plancher för vår lilla "teater".

På rasten sen var jag ute med kompisar och killen jag typ skulle säga att jag är på G med. Han la sig ner och solade så la jag mig ner brevid honom, med huvudet och handen på hans bröst. Det var nog en av det bästa stunderna jag haft på länge, det var så mysigt. Jag önskar att bara hade kunnat stanna där och då i hans trygga famn för alltid. Men så gick det inte.

Så dagen har varit bra framtills att mina föräldrar kom hem. Dem började att berömma min syster för något som jag alltid gör men aldrig fått beröm för. Jag tröttnade på det och valde att säga ifrån. Dem började klaga och sa att jag alltid ska stå i centrum. Det slutade med att dem sa något jag aldrig trodde dem skulle vara hemska nog att säga. Dem sa att det var mitt fel att  min farfar  tog livet av sig, at han inte orkade med mig mer. Jag bara grät.

Men nu sitter jag och skypar med han killen jag mös med´. Han ligger framför mig i datorn i bara byxor och med en sjukt sexig mage.

Skriver imorn, god natt folket, kramar eran Ellinesta.

Likes

Comments

Hajsan, och förlåt för att jag inte lagt upp något inlägg här på bloggen.

Anledningen?

Jag har haft så mycket med planerandet, skolan och ja, mitt nya jobb. Sen har jag varit så sjukt deprimerad.

Varför?

Jo, det har hänt massor som gjort allting hemskt, men har varit deprimerad sen 2011, så låt oss börja från början.

En vecka efter att jag fyllt 11 var jag hos min farfar. Han var min bästa vän, det finns inte ord att beskriva hur han var. Jag var ju inte den mest accepterade i klassen, snarare den minst. Vilket gjorde att jag inte hade många vänner, sen tränade jag mycket och mina föräldrar hade inte riktigt tiden att skjutsa mig, vilket min farfar hade. Vi tillbringade mycket tid ihop. Men ja, den andra dagen jag var där grälade min farmor och farfar, det gick så långt att farfar slog henne. Jag hade suttit gömd i trappan och sprang dr efter upp. Jag vet inte vad som hände men så hörde jag hur ytterdörren slogs igen och hur deras bil startade och körde iväg. Försiktigt och tyst hade jag gått ner och hittat min farmor gråtandes. Hon sa att min farfar brukade köra iväg, hon tog i alla fall hand om mig så länge. Farfar kom inte tillbaka innan jag gick och la mig och jag började bli orolig. Min farmor lugnade mig.

Dagen där efter kollade jag ut genom fönstret för att se om han kommit. Bilen stod där. Jag kom ner men farfar var ingenstans i huset. Jag ville inte fråga farmor. Istället frågade jag efter en kaka. Vilket hon sa att jag fick gå ut i garaget och hämta. Varför dem hade kakorna där visste jag inte. När jag öppnat garage dörren fick jag min stora chock. Min farfar låg på golvet död. Jag visste inte vad jag skulle göra jag skrek och grät tills min farmor kom. Hon gjorde samma sak. Hon ringde polisen och mina föräldrar. Jag togs bort från min bästa vän. Polisen ville prata med mig men jag sa inte ett ord. Mina föräldrar försökte men jag vägrade fortfarande säga nåt. Jag bara satt och kollade på när ambulansen kom och tog honom där ifrån. Tänk er att vara 11 år, och gå igenom denna trauman. Jag kan fortfarande inte efter 4 år förstå att han är död. Den här dagen är en dag jag aldrig glömmer, den dagen då min farfar försvann från mig. Jag skyllde alltid på mig själv. Att det var mitt fel, att om jag inte suttit gömd i trappan och gått fram kanske det aldrig hänt. Jag var bara förkrossad, jag vägrade äta, vägrade göra nåt, jag pratade inte med någon inte ens min bästa vän. Hon var den som förtvivlat försökte få mig att göra nåt.

Efter hans död gick min familj in i en chock. Dem hade inte brytt sig om hur jag mådde. Min familj lämnade chock efter si sådär 2 veckor. Jag lämnade aldrig chocken. I 2 år efter hans död gick jag runt och försökte få folk att förstå att han inte var död, att det var ett sjukt skämt. Men så var det ju inte, och ingen försökte ens förklara det för mig. Jo min farmor, men hon fick aldrig chansen att träffa mig, mina föräldrar vägrade. Ingen brydde sig, min farmor gav upp allt. Hon blev drogare och knarkare. Mina föräldrar började behandla mig sämre än mina systrar. Dem tröttnade antagligen på mig.

2 och ett halvt år senare var jag helt över hans död.

Ett halv år där efter ände en ny trauma för mig. Polisen ringde mig den 4 Januari 2014. Min bästa vän Miranda ifrån Trelleborg hade tagit livet av sig. Tidningar ville lägga ut det men jag lät dem inte, jag ville inte att någon skulle veta. Jag kände att folk skulle lägga skulden på mig. ''Mirandas enda vän hjälpte henne inte'' jag kunde se framför mig hur folk skulle skrivit. Jag förstår henne. Jag förstår varför hon gjorde det. Hennes föräldrar var nästan året om utomlands, så hon bodde med sina bröder. Det var inte bra, för hennes bröder var hemska, dem slog henne och våldtog henne, detsamma gjorde deras vänner. Hon var obetydelsefull för dem. Dessutom var hon mobbad i skolan. Jag vill inte gå in mer på henne.

Jag bytade skola till Mackleanskolan i​ Skurup. Falshback hände. Min Teknik lärare råkar vara en exakt kopia av min farfar. Jag minns hur jag sprang ut ur klassrummet, gråtandes. Lärarna fattade inget.

Nu för tiden är det små saker som gör mig deprimerad, killar för det mesta. Men dessa två stora händelser kommer alltid förfölja mig. Sen är det hur jag har det hemma men det är inget jag vill prata om.

Så nu vet ni vad det är som kan göra så att jag inte skriver ett inlägg// Er kära Ellinor ak Ellinesta​

Likes

Comments

Hejsan blåbär!

Jag heter då Ellinor Larsson och då blir det ju så här, men hallå, dit bloggnamn är ju Ellinesta. Hur makes that sence?

Jo då är det så att min syster när vi vara små kunde inte säga Ellinor av någon konstig anledning, så hon sa Elline och sen la jag bara till sta för att det sulle se bättre ut, men sen heter jag ju så eftersom att det låter bättre än Ellinor.

Då var det utrett. Men jag heter som sagt Ellinor, jag är 14 år och fyller 15 den 13 november. Jag bor med min familj. Alltså det vanliga då, mamma, pappa och så klart två småsystrar, Isabella och Alexandra. Jag har ju inte direkt en familj enligt mig då mina föräldrar sticker innan jag vaknar och kommer hem i tid till mat 18.00. Det är ju härligt det... eller inte. Så det blir ju mycket det här att jag får ta hand om mina systrar.

Det här är första gången jag bloggar seriöst, annars hade jag en liten blogg där 2012. Ja inte så jätte kul. Men jag klarar mig.

Jag är helt besatt av The Fooo Conspiracy, 5 Seconds Of Summer och Josef Sugg. Men så är alla tonårignar... eller?

Men jag kommer skriva allt mellan himmel och jord så ni får veta hur livet är ur mitt perspektiv och det kommer bli en del svengelska. Sen ska uppdatera så ofta som möjligt helst varje dag.

See you later alligator *Eran Ellinesta*😜

Likes

Comments