View tracker

Hej. Jag läste nyss ett brev från en av mina närmaste vänner. Det handlar om att hon älskar mig och hur mycket jag betyder för henne. Hon skicka det över kik i början av januari. Det var svin jobbigt att läsa. För jag känner att det har ändras. Hon skrev t.ex. att ingen kille skulle komma emellan oss. Vilket jag känner att det gjort. Hon är inte tillsammans med någon, vad jag vet, o inte jag heller. Men jag känner mig utbytt. Hon o min andra närmaste vän, har kontakt med några killar. Jag känner att jag inte får Vera något o det är alltid samma sak. Jag säger att jag inte vill att de ska prata om det när jag är nära. Då känns det inte bättre om de säger "jag vill säga en sak men jag kan inte säga det nu". Det får mig att vara vilja gå därifrån, så kan de snacka om de.

Jag känner att på en skala mellan 0 - 10, ligger min tillit på 3. De sumpade den. Hon jag fick brevet av blev tillsammans med en av killarna efter en dag!!! Inte förvånad, det som förvånar mig är att jag inte fick veta. Hon den andra fick inte veta direkt heller men hon fick veta efter 1 vecka. Jag fick reda efter 2 veckor när de gjort slut o och hon den andra hade sagt till mig. Hon som skickade mig brevet, berättade för mig om hon den andra och samma kille. Hon var förkrossad för hon inte sagt något. Jag tänker typ, asså för fan, jag gick veta att båda ni har/är varit tillsammans med ***** och motsatta personen till relationen säger till mig. De sa att de inte hade sagt något för att de visste att jag skulle bli sådär, arg, besviken o ledsen. Men jag blev arg för de aldrig sa något, jag trodde vi var närmare än då. Jag blev besviken för att de aldrig sa något och jag trodde vi var närmare än så. Jag blev ledsen för de aldrig sa något och jag trodde vi var närmare än så. Samtidigt som jag är glad över att de mår bra. De sa också att de inte sa något för de vet att jag inte gillar han som person, men jag bryr mig inte så länge de mår bra. Jag har varit väldigt tydlig att jag inte mår bra och att jag behöver stöd. Då känns det istället att jag får skit många knivar i ryggen.

Hon som gav mig brevet kommer säkert skriva/ringa/prata face to face med mig efter det här inlägget eftersom hon läser detta. Så här är ett litet extra som är till just henne.

Till dig underbara du, du vet att jag älskar dig o M** men jag känner att vi glidit ifrån, misstolka ej. Vilket sårar mig eftersom jag som sagt älskar er och nästan anade detta.
I fyran o femman var det vi, du o jag.
I sexan började du o M** va o jag började va med du vet vem. I slutet av sexan kraschade det för mig och du vet vem o vi slutade va. O jag kom med er två, jag kände mig utanför hela tiden. På hösten blev det sen du o jag igen, jag kände mig bra igen. Men nu på våren igen så är det du o M**. Nästan som att det inte funkar när det är vi tre. Sist hag var med bara dig kommer jag inte ihåg och detsamma med med M**. Antingen så är det alla tre eller bara ni två. Jag känner mig ju bara ännu mer utanför då. Sist jag var med er, vilket va en vecka sen tror jag, hörde jag en sak när jag skulle gå. Skratt. Ingen kommer fatta men om jag förklarar så ksk: M** hade tråkigt och tjurade under täcket. Då blir du också ganska tjurig och tappar lusten till allt. Då var jag med två personer som gav mig negativ energi. Men sen när jag klätt på mig ytterkläder o skulle gå hem så hörde jag att ni båda skrattade. Att ni kände att allt var bättre utan mig. 😭🔫💔
Vi är alltid hos M**, aldrig hos dig varken din mamma eller pappa. Jag vill inte att vi ska va hos min mamma men min pappa går men det tycker ni är för långt. Så det blir alltid samma ställe och för några veckor pratade vi om det men inget har ändrats. Jag orkar snart inte mer. Det är svin jobbigt just nu jag behöver en kram. Det är fler saker men de är inte så jätte stora ännu o de kommer jag inte säga/skriva. Jag behöver känna att jag har erat stöd o just nu gör jag inte det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Idag har jag mått dåligt, men jag tror jag har en liten depression just nu så jag är inte förvånad. Nu är jag iallafall hemma och äter det bästa mellanmålet ever typ. Det är havregrynsgröt, som jag gör i micron, men banan och mjölk. Jag ska snart göra varm choklad för det regnar och är kallt ute, och jag cyklade hem så det var super kallt. 
Så här gör jag min gröt:

1 dl havegryn

2 dl vatten

en nypa salt

Blanda

Mickra i 1.30 min.

Ha på skivad banan och lite mjölk. 

KLART!

Och så gör jag min varma choklad:

1 eller 2 msk kakao

2 eller 4 msk socker

lite lite mjölk

blanda tills den blir krämig

mer mjölk, så mycket du vill ha.

Mickra i 2 min 

KLART!

Det var allt för mig just nu. Bye bye äppelpaj. 


Likes

Comments

View tracker

Hej. Jag tänker att mitt första inlägg få vara lite värderingar kring människor, så ni får reda på hur jag tänker.

Att alla är lika mycket värda vet de flesta. Men ändå kommer missar nästan hela tiden. Att man ska dela med sig och inte va självisk vet också många men återigen: missar!!

På bussen till skolan nu på morgonen såg jag något som gjorde mig så arg. Det satt en vit (gillar inte att sortera med hudfärg men nu måste jag) kvinna, ca 40 år ksk. Hon satt med sin väska på andra sidan om sig. Då kommer en svart kvinna, också typ 40, hon var lite rundare än de flesta andra (normen). Hon gick till hon som satt ner, hon visade tydligt att hon ville/behövde sitta. O vad tror nu hon som satt ner gjorde? Exakt inget hon satt bara där och tittade bort från henne. Tillslut så tar hon som sitter bakom bort sin väska så hon får sätta sig där. Men jag blir så arg!! Jag trodde världen hade kommit överens om att alla var lika mycket värda!!

Jag menar inget illa mena när jag skriver hon könet är inte viktigt, kan lika gärna vara han eller hen. Det spelar ingen roll. Bara så ingen tar sig illa vid👐🏼. Själv är jag queer. Alltså att vilket kön man har inte spelar någon roll. Och att alla får va vilket kön de än känner sig som!

Likes

Comments