För tillfället har jag två kalendrar, en på telefonen/mac och en fysisk. Jag använder mig också av påminnelser. Ska dessutom köpa en sån veckokalender som man har på bordet från Lagerhaus. Är det för mycket? Jag vet inte riktigt eftersom att livet är ju mycket nu. (vilket jag älskar - förstå mig rätt men det krävs fortfarande jävligt mycket att vara superwoman). Jag funderar dock på hur jag ska klara av plugget, jobbet, träningen (vanligt gym fyi), och skaffa mitt körkort (uppkörning i februari!!!). Jag balanserade faktiskt alla dessa grejer förra året, men märkte inte av stressen tills jag misslyckades med uppkörningen och all ångest slog mig likt en tsunami. (gick alltså in i väggen). Vill ju inte att det händer igen, men hur lyckas man? Hur går det att göra ALLT och fortfarande vara en lugn och trevlig person med ett socialt liv? Tips? - Jag tror själv att planeringen är nyckeln men vi får se.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

När min tjejkompis började juristprogrammet ni höstas (HT17) sa en av hennes professorer att deras studier är ett heltidsjobb. De bör alltså lägga ner 40 timmar i veckan på sina studier. Låter galet, men professorn har ju rätt, iaf om man vill lyckas i den djungeln av konkurrens. Problemet är att alla inte har råd att bara fokusera på sina studier.Jag ska ta lån och få bidrag men inte för att använda det - utan för att spara till en lägenhet (se inlägg nedan).

Vad måste vi som inte klarar oss på endast bidrag och lägenhet göra då, jo såklart ta ett deltidsjobb. Det innebär att vi måste lägga ner kanske 50 timmar i veckan på både jobb och skola. (Alltså missförstå mig inte, jag älskar Sveriges utbildningssystem och den här möjligheten jag har fått, men jag tycker världen vi lever i är en dyr värld - iallafall om du är en materialistisk person som mig).

Jag spenderar nödvändigtvis inte så värst mycket pengar på kläder och materiella grejer, utan mest på mat ute och resor. Vilket nästan kostar mer än kläder i längden. Därför måste jag ha några extra tusenlappar i fickan. Men när jag tänker efter är det ju trots allt mitt eget val, kan välja att inte samla ihop lika mycket pengar eller att inte gå ut lika ofta - men jag vill ha det bästa av båda världar och då blir det tyvärr extra arbete. Om det finns någon där ute som läser detta, vad hade ni gjort?

Likes

Comments

Jag har för någon anledning alltid velat lära mig tyska, jag kan sån där "skolspanska" där man överlever i spansktalande länder för att man vet hur man beställer vatten. (lol). Men tyska känns ändå så likt svenska och vet inte varför men tycker språket är sjukt vackert och innehållsrikt. (jag ansökte faktiskt till tyska 1 i samband med juristprogrammet men valde bort tyskan då de kanske skulle blivit för mycket på en gång?).

Sitter och äter frukost samt läser mail från CSN. Har blivit beviljad lån samt bidrag. Jag bor hemma och betalar liten hyra men vill helst ta detta lån eftersom att det inte finns något bättre lån??? liksom 0,13 % i ränta, vad är det ens? jag vill ta lånet så att jag kan spara det till en kontantinsats för en lägenhet. Alltså inte slösa det. Innan var jag helt emot att CSN lån men när jag hörde denna briljanta idé blev jag helt till mig. Och för att vara helt ärlig är det så jäkla skönt att inte behöva tänka på att spara till lägenheten (från fickpengar då). Min plan är att jag jobbar några gånger i månaden på den livsmedelsbutik jag jobbat i sen i Juli och lönen där blir fickpengar, hur nice?


Likes

Comments

Ehm ja, obs, detta inlägg kan vara känslofyllt.

Vart börja? Min pappa är min motivation och min värsta fiende. Hur? Jo, han har aldrig varit en familjefar. Var inte riktigt där för mig som barn, mamma var ensamstående (let's acknowledge this problem btw), som fick spela båda rollerna i min uppfostran. (Mom, you did a great job). Min pappa är en så kallad businessman, en sådan som fokuserar på karriären och prioriterar bort resten. (Jag är resten.) Och det är inte som att han aaaldrig var där, men han var ändå aldrig riktigt där, mentalt. Jag vet idag att det inte är fel på mig, det är han som är antisocial, egna problem, djupt inne i hans huvud, och för att vara helt ärlig är det synd om honom, vem kommer vara där vid dödsbädden liksom?

För att återgå till första påståendet, min pappa har typ alltid tryckt ner min mamma och indirekt mig, "vi bor inte fint" eller har inte det här eller det där. (btw jag älskar mitt liv, min mamma är en krigare). men på grund av honom och hans syn på vårt liv, har jag motiverats. jag vill visa honom. en dag serru, en dag kommer jag vara framgångsrik. (jag hade en töntig dröm när jag var liten om att jag skulle köra upp i en range rover framför honom vid 18 års åldern - lol har inte ens råd med en peugeuot). (stavas det så?).

Min drivkraft kommer från pappa, så tack, tack för att du inte fanns där och fick mig att inse den viktigaste lärdomen av alla - lita inte på någon, stå på dina egna ben.

(ps. är lite töntig men vill typ att bilden ska representera en konversation mellan mig och far). 

Likes

Comments

Okej, så jag ligger i min säng klockan 01 på natten och känner för någon anledning att jag behöver berätta mer om vägen till intagningen av juristprogrammet (gosh, låter väldigt dramatiskt - det är inte särskilt, kanske lite, ibland iaf).

Jag gick alltså i en vanlig grundskola i Stockholm (eller tre vanliga grundskolor). Den första grundskolan låg i förorten i Stockholm som jag fortfarande bor i, en bit utanför stan, ca 20 minuter med tåg (anonymitet, remember?). Det var en typiskt förortskola, för mycket andra generationens invandrarbarn, för trötta lärare. Så, jag bytte.

Den andra grundskolan låg i Stockholms innerstad (vet inte riktigt om Kungsholmen räknas som innerstad, well well). Jag gick dessvärre bara i den skolan hela 7an eftersom att jag hellre ville gå i min då tredje grundskola på grund av en dåvarande bästavän (idag, icke bästavän - inte ens vän). Vet inte riktigt om det var synd att jag bytte från denna skola då jag ändå har haft mina bästa år i den tredje skolan.

Den tredje skolan låg även den i Stockholms innerstad (Östermalm). Wow, åren jag hade här. Folket jag mötte, blev vän med, älskade, hatade. Jag kommer stå vid att människors mest händelserika år ligger vid tonåren. Denna skola gick jag ut i, var elevrådsordförande för. Men ingen riktig pluggis förmäns gymnasiet.

GYMNASIET - DET FANNS INGET BÄTTRE ÄN MITT. Inte på grund av folket, usch absolut inte. Men på grund av lärarna, på grund av mina as grymma lärare som alltid pushade en in i det sista. (Och för mina tre tjejer som stood by me no matter what). Jag läste ekonomi - juridik i gymnasiet, och det var väl här det riktiga intresset börja. Läsa rättsfall, få chans att filosofera och döma, det liksom väckte intresset. Men såklart var gymnasiet icke en dans på rosor, jag ogillade min klass så sjukt mycket, blev inte inbjuden på fester, tjejbruncher eller facebookgrupper. varför? äh fråga dem. Är ändå behind that och glad över att jag inte blev så tajt med klassen, kanske inte skulle pluggat lika mycket annars?

Det roliga är att detta då ska vara resan hit (iaf den akademiska), men har så jävla långt kvar att gå.


Likes

Comments

Betyder "Välkommen" på Latin. Jag kan dock inte latin och vet inte riktigt varför jag valde att skriva välkommen på latin men tänkte att det kan vara relativt relevant för juridiken. Jag vet inte riktigt vad denna blogg ska handla om ännu, förutom vägen till målet - juristexamen. Nu i vår (Januari 2018) börjar jag studera juridik på Stockholms Universitet. Alltså lyckan är överväldigande. (För att vara ärlig hade jag inte riktigt någon plan B om jag inte hade kommit in - har varit helt inställd på att bli jurist sen 15 årsåldern). (är 19.).

Jag har delvis valt att vara anonym (mer frihet till att skriva det jag vill), därav mitt alterego eller kanske alias? ELLE WOODS (film: Legally Blonde). Alltså denna karaktär, denna kvinna är så sjukt jäkla inspirerande, kanske en av mina primära anledningar till att vilja bli jurist? Hursom, vi får se hur de går. Non erit excitando (det ska bli spännande).


Likes

Comments