View tracker

Hej!
Länge sen jag skrev nu, som vanligt.

Har börjat gymma ordentligt nu, och märker stor skillnad på hur jag mår i både kroppen och knoppen.
Fick hjälp av Jocke på jobbet med hur jag ska göra, och nu kör jag minst 4 gånger i veckan i vanliga fall. Nu har jag känt av lite ångest och sånt, så det har blivit lite mer choklad och lite mindre träning - helt fel, jag vet, men det är svårt att finna motivation när det enda man vill göra är att ligga på golvet och gråta i ett krampaktigt grepp med armarna om knäna. Kanske har det bara varit en kraftig pms...
Men det känns bättre idag, så imorgon ska jag träna igen! Ben, ben, ben! Det är väldigt kul tycker jag, och nu när jag har fått tillbaka motivationen är det lätt att gå dit och göra mig själv den tjänsten som det ändå är att träna.
Jag tränar för att jag själv ska må bra, och känna mig trygg i min kropp och kunna vara stolt över den. Inte känna att jag måste dölja den för att jag skäms eller vill skona andra från synen av den, haha.
Och på det lilla jag hunnit träna nu märker jag skillnad! Jag känner musklerna växa, och magen tightas till. Så otroligt skönt att kunna känna resultaten. Snart kommer de synas också!

Jag märker hur jag förändras ju längre tid jag är singel. Det är så skönt att känna sig så här fri och verkligen ta alla beslut om sitt egna liv själv. Så som mitt förra förhållande var hoppas jag att inga framtida förhållanden blir. Självklart fanns det bra saker i det, men en övervägande del av dåliga, jobbiga saker som jag till slut, tack och lov, fick nog av.
Jag föreställer mig ett förhållande som grundas på vänskap, inte på kärlek. Sandra på jobbet sa en dag att hon ibland frågade vänner som sa att de var såååå kära och allt, men ändå kände av problem i förhållandet, om de faktiskt gillade sin respektive. Att om man tar bort all kärlek, tycker du fortfarande om honom/henne då?
Tyckte det var en sån himla bra sak att fråga sig själv när man är i ett förhållande, så nästa förhållande jag påbärjar ska jag ställa den till mig själv i ett tidigt skede, och inte hamna i en ond cirkel där man tror att allt den andre gör är okej, bara för att man älskar personen i fråga. När det egentligen är i de fallen de dåliga handlingarna verkligen inte borde existera, eftersom att när man älskar någon och värderar personen
högt, borde man låta personen vara fri och bara njuta av varandras personligheter. Göra roliga saker och glädjas när den andra får möjlighet att växa som individ och utveckla sin underbara karaktär.

Jag tycker inte att jag är en ängel, långt ifrån, men jag vill ha detta som utgångspunkt och ska försöka att vara såpass säker i mig själv i förhållandet att jag inte behöver hålla personen i handen 24/7 för att känna att man kan lita på varandra. Det är bara sjukt. En bra dialog tror jag hjälper allt, och någon som inte kan prata tänker jag aldrig ha att göra med igen. Det är bara återvändsgränder åt alla håll i ett sådant förhållande. Oavsett om det är vänskap eller kärlek involverat.

Nu blev det mycket igen, så ska sluta här för idag!

Hoppas alla mår bra i de förhållanden ni har!
/E.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej mitt i julstöket!

Det är väldigt länge sedan jag skrev nu, men tänkte att ett litet julinlägg borde bloggen få!
Huset är pyntat, klapparna köpta, lussebullar bakade och granen är klädd. Helt enkelt är julen kommen så när som på självaste julafton! I år ska min familj fira jul hos farmor och farfar, och jag tror verkligen att det kommer bli supermysigt!
Allt är så fint och ordentligt fixat hos mina farföräldrar. Ett sånt hushåll vill jag ha när jag blir äldre!
Ett hus som känns välkomnande och tryggt när man blir inbjuden. En känsla jag känner starkt när jag tänker på dem är lugn. (Och några andra såklart, men de hör till ett annat inlägg som inte passar för julen.)

Det enda som ska göras inför julfirandet är att koka knäck. Jag tänkte göra en massa knäck, och packa det snuggt i en glasburk och ge farmor och farfar när vi kommer dit. Man skall aldrig komma tomhänt tycker jag.
Mamma berättade att när hon var liten och skulle hem till någon släkting eller bekant så tog familjen alltid med sig något att ge till dem man var bjuden till. Det behövde inte vara något speciellt, men kanske ett paket kaffe eller nåt.
Det låter så fint att man ger något tycker jag, så jag försöker ge när jag åker bort.

I förrigår kom första snön!!!!! Åh jag är så glad!!! Jag bara stod stilla utomhus i säkert 15 minuter och bara lät det snöa på mig, för jag har saknat snön så mycket nu i vinter! Det är inte vinter utan snö, så nu känns det mycket vintrigare och juligare!

Hur som helst, hoppas din jul blir supermysig och glöggigt varm!

/E

Likes

Comments

View tracker

Hej, är trött på alla artigheter just nu så jag går bara rakt på sak!

Jag vill börja skriva dagbok igen! Är så otroligt taggad!!! Kanske har det något litet att göra med att jag har kollat nonstop på the Vampire Diaries i flera dagar nu, men även för att jag senare i mitt liv vill kunna gå tillbaka och minnas hur jag kände och mer exakt vad som har hänt i mitt liv då jag tenderar att glömma massor!

Blev i alla fall så glad över det här beslutet nu typ så ska åka direkt och köpa en fin dagbok att skriva ner allt jag känner för i!


Hoppas allt är bra med dig som läser!

/E

Likes

Comments

Tja tja bloggen!

Har haft en gosig dag med en av mina bästa vänner idag! Hon kom hem till mig på förmiddagen och vi satt och snackade en del om livet, sedan tog vi en långpromenad med hunden i det gråa vädret. Det var väldigt skönt och uppfriskande. Sen spelade vi gitarr och piano och sjöng till, och övade lite sångteknik. Dagen gick fort, men vi hann till och med en sväng till centrum och shoppade lite, haha, och sedan titta på två filmer nu på kvällen - och det är inte ens sent än!
Dagen har varit härlig, med andra ord.
Jag hoppas att du som läser detta tänker dig att jag har ett stort leende på läpparna och att hela min kropp är spänd av glädjen inom mig. För det är så jag vill känna. Men just idag är jag egentligen riktigt ledsen. Kanske beror det på snyftarfilmen jag just såg (P.S I Love You), eller för att jag kommit underfund med att jag inte har kommit tillräckligt långt i min läkeprocess från mitt ex att jag kan känna kärlek än. Jag vill bli kär och sådär hjärtligt glad att det bara lyser om mig och hela jag spritter av iver. Men det kommer säkert komma tillbaka. Jag hoppas det i alla fall.
En kompis frågade mig härom dagen ifall jag var kär i honom, och jag svarade nej. Och det är ett ärligt svar, för jag känner ingenting som ens liknar kärlek, på det sättet han menar, för honom. Jag hyser en otrolig tillit till honom, och håller av honom mycket, men det är inte alls några känslor som bekräftar någon sorts förälskelse. Kanske är min tillit dessutom missplacerad hos honom, vad vet jag egentligen, men jag tror inte det. Han tycks ta hand om sina vänner, men frågan är bara om jag tillhör den kretsen enligt honom.
Skit samma, han är trevlig i alla fall!
Poängen är att jag verkligen inte har tänkt på någon på senaste tiden som givit mig en liten fjäril i magen eller rosiga kinder, och det är det som i grunden gör mig bekymrad, eftersom att jag inte vet om mitt omedvetna kommer tillåta mig att känna sådana känslor igen. Men jag hoppas ju det. Och måtte nästa vara ordentligt bra också!

Nu blev det så här melodramatiskt här igen, och jag befarar att de flesta inlägg jag gör kommer se ut ungefär så här. Deppiga och utdragna med konstiga tankar - som bäddade för att förvirra mig själv mer än någon annan, haha!

Ja, ja, det var väl allt för den här gången. Nu ska jag sluta förstöra kvällen och gå och borsta tänderna och lägga mig i sängen och läsa en bok eller nåt, så att hjärnan slipper gå igenom allt detta i drömmarna!

Ha det bäst!

/E

Likes

Comments

Hej alla kära och nära!

Dagarna har en tendens att simma iväg väldigt fort nu när det är sommar! Oftast tycker jag att dagarna går fortast när man har en massa saker att stå i, men just nu verkar det lugna tempot passa mig utmärkt. Kanske behövs för att man ska komma ikapp med sig själv lite ibland... Det har pågått lite mycket i mitt huvud på senaste tiden.
För drygt tre månader sedan gjorde jag slut med min dåvarande pojkvän efter att jag insett att han inte alltid behandlade mig på ett godtagbart sätt. Tankarna snurrade runt ordentligt omkring den tiden, men de lugnade sig ändå ganska snabbt jämfört med vad jag föreställt mig. Nu har dock en hel del tankar kommit tillbaka, och många tillfällen då jag anser att jag blev felbehandlad spelas upp i min hjärna om och om igen. Så många gånger att jag till slut inte vet om jag tolkat situationerna rätt eller inte. Men jag vet ju ändå att det var ett bra beslut att göra slut med honom. Jag har växt enormt mycket som individ på bara dessa få månader utan honom, och har äntligen en känsla av att vara fri och ser möjligheten att kunna stå på egna ben, utan att vara lika beroende av honom som jag är av syret i luften. Självklart älskade jag honom, vi var tillsammans i fyra år och hade det ändå bra, om man bortser från de anledningar jag hade till att göra slut. Så nu när tankarna spinner på saknar jag honom ändå. Det måste jag erkänna. Jag kan sakna stunderna jag kom hem till honom och han tog mig i sin famn för att bara få hålla mig nära efter några dagar ifrån varandra, hur vi gick med hunden tillsammans, hur vi ofta läste varandras tankar utan att behöva säga ett ord i olika situationer.
Men sekunden efter kommer jag åter igen ihåg att vi alltid var hemma hos honom eftersom att han vägrade komma hem till mig, att det alltid var jag som knackade på hans dörr för att få träffa honom, att jag alltid fick gå med hans hund, och att det alltid var hans tankar som vi båda tänkte, utan att jag själv märkte att tankarna inte tillhörde mig från början.
Och ja, jag vet att det är egoistiskt och att jag har en dålig objektivitet nu när jag skriver om detta. Men ibland är det svårt att hålla sig inom ramarna när man tycker att man själv blivit utsatt för något man anser är fel.
Och ja, jag vet att alla kramar om den man tycker om när man ses, det gör jag ju med alla mina vänner också, men när jag bara har känslan av tvång kvar av dessa minnen blir de jobbiga att återuppleva. Även om jag såklart också minns de bra, underbara stunderna då jag kände mig trygg och älskad, tar minnena av de sämre tillfällena ofta över tankegångarna. Så här i efterhand har jag jämfört tryggheten jag kände med mitt ex med tryggheten jag känner när jag är med mina vänner, och kommit fram till att tryggheten med honom var grundad i en rörelsebegränsning - en känsla av att veta att man inte kan göra fel eftersom att man är så hårt fasthållen att det inte finns rum för misstag. Med mina vänner är tryggheten snarare grundad i att man får göra misstag, för de finns där för att hjälpa och stötta, och skratta med mig när jag inser att det blivit lite tokigt.

Så just nu tänker jag tillåta mig själv att vara lite hatisk. Det känns bra, och jag är inte utåtagerande, så han kommer inte må dåligt av det. Kanske kommer bara jag att må bättre, så jag testar det här ett tag nu så får vi se vad som händer! Haha, alltid så långdragen i mina tankar när jag skriver, men som sagt är detta som en dagbok för mig, så läs inte om du inte orkar höra en massa strunt och babbel som min lilla hjärna hittar på!
Nu när jag läser igenom det jag skrivit ser jag att det kanske är lite luddigt, men jag vill inte utelämna honom på något sätt, utan vill bara berätta hur jag mår just nu.

Hoppas ni mår bra, sry för ett suuuperlångt snurrigt inlägg!

/E

Likes

Comments

Hejsan!
Det här är då alltså jag, Ellinor. Nice va?!
Jag är snart 20 år gammal och alltid glad. Om jag inte är glad är jag troligen asarg eller superstressad (eller tokglad, som min kompis Jennifer skulle säga), haha!
Den här bloggen tänker jag ha som en dagbok där alla som vill kan följa med i mitt tokiga liv, och så att jag själv har en chans att märka förändringar som sker. Minnas det som har hänt och komma ihåg mina reflektioner över dessa situationer. Förhoppningsvis kommer jag senare kunna gå tillbaka och läsa igenom och reflektera över allt på nytt, och kanske komma fram till bättre slutsatser och se min utveckling som människa (vilket jag längtar efter).
Hur som helst, hoppas att du som läser kommer tycka om min blogg och att du mår bra!

/E.

Likes

Comments