Idag följde jag med min lillasyster till SRK, eftersom hon börjat rida. Jag tror faktiskt inte jag har nämnt det tidigare, men hon har i alla fall ridit i ca en månad! :) Det verkar som att hon tycker det är rätt kul så vi får se om hon fortsätter! Idag fick dom lära sig att sadla så att hon kan börja trava mycket!

Passade på att pyssla på med Schatz lite också, reda ut hans svans, fylla på vattenhinken och rengöra hans vattenkopp. Det är så mysigt att göra lite småsysslor i stallet när det är så lugnt. Hälsade även på världens sötaste c-ponny Ida som är ny ridskolehäst. Och ojj så mysig hon var. Stod och kliade henne i pannan och vid ganascherna typ hur länge som helst och jag hade nog kunnat stå där ett bra tag till om det inte var för att Almas ridlektion slutade.

Och såklart hälsade jag på lilla lilla Guten, ponnyn som tidigare (och fortfarande) var känd för att bitas och sparkas, men som var perfekt i mina ögon. Han är verkligen världens bästa busponny med lite attityd, och oj vad han har lärt mig saker! Han gillar fortfarande att smånafsas, men man ser så tydligt att det bara är bus och att han vill retas lite. Önskar att jag fortfarande kunde rida han, för tiden med han saknar jag väldigt mycket..! <3

För övrigt kom en kille från Umeå som jobbade på en bank till skolan och föreläste lite idag. Jag har ju gjort mitt eget sparkonto där jag sparar pengar varje månad så att jag ska kunna köpa mig min egna häst en vacker dag, och efter det han sa så blev jag sjukt peppad på att spara ännu mer. Nu ska jag ta tag i detta och se vad det kan leda till! För vem har sagt att vägen till sin största dröm ska vara lätt?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Asså ååhhhh.....

Har precis fått veta att det är påskhyrning på SRK precis den helgen som vi ska till fjällen... Jag tror jag dör D: Förra året kunde jag inte, förrförra året fick jag inte Schatz å ville därför inte va me, och året innan det fick jag inte. Har verkligen varit supertaggad på påskhyrningen hur länge som helst! Var fast beslutad om att jag skulle gå redan förra året.

Den stalltjej som jag är skulle lätt kunna stanna hemma från fjällen för att gå på påskhyrningen, men tyvärr är det redan bokat med rum å allting, så det finns inte en chans att jag kan gå på det. :-))))))))))) Var faktiskt riktigt taggad på fjällen, men nu känns det bara jobbigt, tyvärr.

Likes

Comments

Hejhej

Idag följde jag med Ellen till Phila, och planen var att vi skulle rida ut och stanna till vid ett ställe för att äta fika. Och så blev det också! :) Vi stannade vid en äng och satte oss på höbalar, jättemysigt! Sedan vet jag inte riktigt vad vi tänkte, men vi bytte ut tränset mot grimma och satte dit tyglarna. Sedan bestämde sig Ellen för att plumsa i djupsnön. Eftersom vi red barbacka och eftersom Phila var så sjukt skumpig så ramlade Ellen av. Ingen fara med det, Phila stannade och hon lyckades ta tag i tyglarna.

Men sen var det då min tur haha. Vet faktiskt inte vad som hände, men jag var inte beredd å hade inte kontrollen, så jag flög av jag också. Men denna gång var Phila skitpeppad, å eftersom jag inte fick tag i tyglarna så sprang hon iväg, bort längs ängen å vände sedan in i skogen. I början skrattade vi mest, men sedan blev det inte lika roligt längre när hon inte syntes till. Jag fick verkligen panik å försökte springa efter i djupsnön, men förstod rätt snabbt att det aldrig skulle gå. Vi var ganska långt bort från stallet, Ellens mobil funkade inte pga kylan, å vi ringde Linna med min mobil men hon svarade inte.

Så ja, jag tror både jag å Ellen fick panik å skyndade allt vi kunde till stallet trots att jag kände mig rätt förkyld och var genomblöt i skorna. När vi nästan var framme möttes vi av Ante i sin traktor tutandes. Han sa att Phila hade kommit tillbaka till stallet å stod inne i en box, så allt var lugnt. Jag hade lite på känn att hon skulle springa tillbaka till stallet, men man kan ju aldrig vara helt säker haha. Men tur det, så vi fick skjuts i traktorn tillbaka till stallet å Phila verkade då vara mer än nöjd.

Men såklart hade vi lämnat alla väskor och saker därborta vid ängen, och vi upptäckte att Phila hade tappat ett benskydd också. Så vi hade väl inget annat val än att gå dit igen, denna gång utan häst. Tar ca en kvart att gå dit, och med blöta skor och byxor är det inte superkul i kylan. Men vi kom dit, tog våra saker och började följa spåren i djupsnön där Phila hade sprungit i hopp om att hitta benskyddet. Allting för benskyddet lixom. Vi hittade det efter ett tag, men vi kände att det inte var värt att vända om så vi fortsatte att följa spåret mot stallet. Och jaa, det tog väl cirka en halvtimme. Usch, säger ja bara.

Men Phila tog sig tillbaka välbehållen, både jag å Ellen landade mjukt i snön, vi hittade benskyddet å vi hade kul så länge det varade. Det är väl det som är huvudsaken.

Tyvärr ligger jag nu med feber och blir nog hemma från skolan imorgon. Så nästa gång det blir plumsning får vi väl sitta fasttejpade på hennes rygg, för dedär har jag inte tänkt låta hända igen haha..


Fint väder var det också!

Likes

Comments

Jag saknar tiden med Phila. Jättemycket.

Ibland när jag tänker på henne brukar jag sätta mig vid datorn och kolla på allt vi upplevt under ett år. Allt vid varit med om och allt vi lärt varandra. Alla sjuka minnen som jag aldrig någonsin kommer glömma. Vi har haft så galet kul tillsammans, kommit varandra närmare med hjälp av NH-träning och så lite utrustning som möjligt. Vi hade en frihet många hästmänniskor skulle tycka var ovarsamt och konstigt, men för oss gjorde det bara att vi matchade varandra.

Phila är en sådan häst som kräver sin ryttare, för om hon inte vet vad hon ska göra så börjar hon vingla och bli spänd. Hon försöker göra det du säger hela tiden, men om det blir fel blir hon stressad. Därför började jag med barbackaridning iprincip varje gång jag red henne det sista halvåret. Och oj säger jag bara, vilken skillnad. Den tiden lärde jag mig så mycket om henne. Hon behöver inte en massa utrustning för att göra rätt, hon behöver inte utrustning för att hon ska gå fint. Det hon behöver är en fast hand som hjälper henne att hitta tryggheten i sig själv.

När jag red henne sista gången innan hon for till sin fodervärd kunde vi bland annat skänkelvikning, ryggning, halt från trav och en massa mer, med endast lösa tyglar utan sadel, utan martingal och allt krimskrams som egentligen hennes ägare sagt att hon måste ha. Steget jag hade planerat att ta var att testa rida bettlöst, med grimma. Men tyvärr hann vi inte prova på det...

Phila har nu kommit tillbaka från sin fodervärd, med en ny ägare. Min kompis faktiskt. Jag vet att jag får komma och rida henne om jag vill, men tyvärr kommer det aldrig bli samma sak som förut. Jag vet att Phila har förändrats sen hon kom hem. Och jag har inte möjligheterna att fortsätta rida henne på samma sätt som förut. Därför väljer jag att inte rida henne mer. Egentligen är det mer invecklat än så, men det väljer jag att inte ta på bloggen.

Nu, när det gör som ondast, vill jag dela med mig av några minnen vi haft under detta år.




Likes

Comments