Efter Pucón åkte vi ännu lite längre söder ut till ön Chiloé. Där stannade vi i två dagar. Vi bodde i en liten stad där det inte fanns speciellt mycket att göra, dessutom regnade hela tiden och var ganska kallt så det var inte så roligt att vara ute heller. Men vi hade ju kommit dit av en anledning och det var att vi ville se pingviner, så vi bokade en tour och så åkte vi och tittade på pingviner. De var väldigt söta när de gick och vinglade fram sådär som pingviner gör, och efter att de hade simmat stod de och viftade på rumporna så de skulle bli torra. Det såg väldigt gossigt ut, nästan så man ville ta med en hem. Kylan och klimatet i söder påminde väldigt mycket ett ruggigt Sverige. Vi sa till varandra att kallt och ruggigt Sverige kommer vi ju få tillräckligt av när vi kommer hem så nu åker vi upp till värmen igen och håller oss där de veckorna som är kvar. Vi ska ju inte stanna på samma ställe i tre veckor nu, vi kommer fortfarande resa runt, men vi kommer hålla oss i mitten/ norra delen av Chile. För där är det varmt. Så nu befinner vi oss i Viña del mar. En turistort vid havet för rika stor stadsbor sägs det. Vi trivs här ganska bra i alla fall. Igår solade vi och så hittade vi ett café som hette "fika". De hade till och med chokladbollar och kladdkaka så vi var ju bara tvungna att ta en fika. Vi frågade personalen varför allt var på Svenska och det visade sig att ägaren hade bott i Sverige och tyckt att fika var en bra idé, och vi kan inte annat än hålla med!

puss och kram skumbanan!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej! Vi har dragit oss lite längre söder ut. Efter la Serena åkte vi till Santiago där vi spenderade en natt. Sen frågade vi på busstationen hur långt söder ut vi kunde komma med just det bolaget och det blev till en stad som heter Pucón. Pucón visade sig vara en guldgruva av naturupplevelser. Vi är bara här två nätter men vi har ändå hunnit med en del. Staden ligger precis nedanför en vulkan vilket gör att marken är vulkanisk, vilket i sin tur leder till att det finns varma källor. Hot springs på engelska. Termas på spanska.
Dit åkte vi och det var så otroligt vackert. Ett äkta paradis. Hela stället låg som i en bergsklyfta. Det såg ut ungefär som skurugata för er som är Eksjöbor. Allra längst bort i klyftan fanns ett vattenfall, och där var man ju bara tvungen ta lite bilder. Vattnet här var dock så kallt så det gjorde ont i fötterna. Tur att det var grunt. Direkt efter att bilderna var knäppta kilade vi iväg till de varma källorna, sedan njöt vi värmen några timmar tills bussen gick tillbaka till hostelet igen.

Idag gjorde vi något som jag aldrig i mitt lic trodde att jag skulle göra. Rafting, eller forspaddling. Har ni också någon sådan där sak som när ni ser det på bild så tänker ni bara "nä det där kommer jag aldrig göra." Inte för att man är rädd och inte vågar utan bara att man känner att man aldrig kommer göra det. Jag tyckte inte det var så lockande att sätta sig i en gummibåt på en forsande flod, men så sa Henke att "det vore ju kul att testa". Så ja, vi bokade en tour och klockan 11 i morse satt vi där i en minibuss påväg till floden. Vi fick låna våtdräckter, hjälmar, skor och våtdräckt, sedan hoppade vi i den lilla gummibåten och paddlade iväg. Det var jätteroligt. Ungefär som Colorado på Liseberg x100! Det är ett tips!

puss och kram skunbanan!

Likes

Comments

De senaste 4 nätterna har vi spenderat på världens mysigaste hostel i la Serena. Detta hostel var så otroligt bra på alla sätt och vis. Istället för rum fick man en stuga med sovrum, badrum och kök. Frukost och städ ingick och personalen vat supertrevlig! DESSUTOM var det superbilligt, det fanns snabbt wifi och det bästa av allt de hade två supersnälla collies!!! Vet du inte hur en Collie ser ut så kan du googla på Lassie.
Collisarna hette Joja och Leia och de älskade att bli klappade. Och vi var så generösa med klapp så varje gång de såg oss kom de springande mot oss och charmade oss till vi inte kunde stå emot dem. De var väldigt avundsjuka på varandra så om den ena blev klappad men inte den andra ställde den andra sig framför den andra så man skulle klappa henne istället. Detta resulterade i att dessa stora hundar ibland la sig, ställde sig och satte sig i knät på en och på köpet fick man stora pussar i hela ansiktet. Såå himla MYSIGT! Till och med Henke som är kattmänniska blev helt förälskad i dem. Han sa att om han någonsin skulle ha hund så skulle det nog vara en Collie.

Cabañas Florencia hette hostelet. Åker ni någonsin till la Serena i Chile så kan jag starkt rekommendera detta hostel.

En dag i la Serena tänkte vi gå ut och äta sushi men väl där såg vi att man bara kunde få 8 biter, vilket är lite för lite för Henke så han beställde något som bestod av 16 bitar uran att riktigt veta vad det var. Det visade sig vara laxbitar... bara. Jag kan inte äta med pinnar då jag äter alltid sushi med fingrarna, det såg personalen och kom med en lösning. Ett hemmagjort arrangemang av pinnar och gummiband... jag visste inte om jag skulle känna mig förnedrad eller tacksam. Så det var ett spännande sushimål.

Sista kvällen bestämde vi oss för att gå på bio. Det var en jättebra film som jag också kan rekommendera. Den hette: the murder on orient express. Johnny Depp och Penelope Cruz var med i den. Totalt var det kanske 20 pers mer än vi som såg filmen. Filmer som inte är dubbade i detta landet är minst sagt opopulära här.

Som avslutning tänkte jag bara lägga till lite härliga bilder från tiden i la Serena. För trots den skumma sushiupplevelsen hade vi det otroligt bra i la Serena!

puss och kram skumbanan!

Likes

Comments

Hej igen!
Öknen är ett otroligt spännande ställe. Man kan åka flera kilometers raksträcka och se hur vägen bara fortsätter rakt fram. Det är snustort så läpparna spricker, på nätterna är det jättekallt och på dagarna jättevarmt och här finns kaktusar som står där de står på samma plats  idag som när Columbus landsteg Amerika.

Vi har varit med om häftiga saker det senaste dygnet. Igår såg vi solen gå ner över Valle de la Luna och idag såg vi den gå upp över geysers del tatio. Ganska coolt om man funderar lite på det.

Igår var vi i Valle de la Luna- Måndalen. Dalen kallas så för att dess utseende påminner mycket om månens yta. NASA har faktiskt testat fordon av olika slag där för att kunna se ifall de skulle kunna fungera på månen. Det finns även en del konspirationsteorier om att man ska ha fejkat den första månlandningen och istället för att filma landstigningen på månen ska man ha filmat i måndalen. Personligen tvivlar jag på att det skulle vara så för hur kan man veta att dalen är lik månen om man inte faktiskt har varit på månen och sett hur det ser ut?
Så många frågor... En annan fråga är: vad är det vita man ser lite här och var på bilderna? När jag såg bilder på valle de luna för första gången tyckte jag det såg ut som frost... det visade sig vara salt eller i vissa fall kalciumkristaller.

Hela kvällen spenderade vi i dalen där vi fick gå mellan trånga bergsväggar och känna oss som Indiana Jones, och klättra upp på branta klippor där vi passade på att leka Titanic. Det var väldigt spännande.

Idag klev vi klockan 4 på morgonen för att åka och titta på geysrar. Klockan 5.30 kom tourbussen och plockade upp oss och så bar det av mot geysrarna. Väl där var det -7 grader men så fort solen gick upp blev det varmare. Vi fick tyvärr inte se någon geyser spruta upp sådär jättemycket men det rykte och bubblade säkert en meter upp i luften i alla fall.
Efter geysrarna blev vi bjudna på frukost. Då vankades det kaffe eller te, chokladmjölk, mackor, kakor och apelsinjuice. Smidig so. jag lyckades jag såklart spilla ut mitt kaffe över kakorna innan någon annan ens hunnit ta. Guiden retade mig för det resten av touren. Henke blev lite badsugen när han såg geysrarna, vi hade med oss badkläder ifall det fanns varma källor, men där fick man inte bada. Så det blev inget bad för stackarn. I touren ingick även att titta på flamingos, besöka en liten by och titta på jättegamla kaktusar. Flamingosarna fick jag tyvärr ingen bra bild på, i byn fick vi testa grillat lamakött på spett. Det smakade som vanligt nötkött ungefär men det var kul att testa. Angående kaktusarna så fick vi reda på att de kallas för "survivers of the dessert" detta eftersom de bara behöver vatten en gång om året och de växer vara en cm varje år. Detta innebär är De kaktusarna som var över tre meter höga också var över 300 år gamla! coolt!

puss och kram skumbanan!

Likes

Comments

Då har vi nu förflyttat oss till det sista landet vi kommer besöka här i Sydamerika: Chile!
Att ta sig hit visade sig inte vara helt problemfritt, jag ska berätta. Vi tog oss hit från Peru med buss vilket i sig var ganska smidigt men vi stötte på en del andra motgångar på vägen. För att ta oss över gränsen var vi tvungna att först åka en 10 h lång bussfärd till en stad som heter Arequipa. Vi åkte en nattbuss från Cusco till Arequipa och när vi kom fram tänkte vi äta frukost, men det hann vi inte för en kvart efter att vi kommit dit gick nästa buss som vi skulle med. Denna bussen skulle till en stad som heter Tacna och det skulle ta ungefär 5 h att åka dit... fast jag tror det tog längre tid för vi stannade flera gånger på vägen pga. passkontroll och dessutom skulle bussen plocka upp en massa tanter som försökte sälja en massa grejer. Väl framme i Tacna hann vi inte äta där heller, vi han köpa vatten men sen gick nästa buss som skulle ta oss över gränsen till Arica- Chile. Denna bussen skulle tagit ca. 2 h men åtmindstonde 4 h pga. gränskontrollen. När vi landade i Peru fick jag ett kvitto som var ett immigrationsbevis. Av någon anledning fick inte Henke det och detta kvittot visade sig vara väldigt viktigt. Det blev tjaffs om varför han inte hade kvittot och att skulle betala någon sorts böter osv. Men efter en del krångel kom vi äntligen igenom och vi checkade in på ett hostel i Arica. Nu befinner vi oss i San Pedro Atacama där vi ska se Valle de Luna, geysrar och salta laguner! Jag berättar om det i ett inlägg imorgon eller i övermorgon.

Trots den långa vägen och faktumet att vi inte åt på 24 h så var vägen ganska vacker. Vi åkte genom total öken nästan hela vägen.  Här kommer lite bilder från den senaste veckan!

Puss och kram skumbanan!

Jag är så fantastiskt trött på bussar men om man ska är från den ljusa sidan så är det ju ett smidigt färdmedel..

Likes

Comments

Igår åkte vi äntligen till machu picchu och det var verkligen enastående. Bergen fick mig att tänka på något man ser i filmer. Om du någon gång har sett filmen Avatar så vet du att de flyger omkring på drakar bland berg som svävar i luften, och jag är 100 % säker på att han som gjorde den filmen fick en del av sin inspiration från machu picchu. Men mer om det senare, nu tänkte jag berätta lite grand om de senaste dagarna. Som jag avslöjade på facebook här om dagen kunde vi inte följa med på inkaleden pga. sjukdom. Det var nämligen så att natten innan inkaleden vaknade Henke och mådde väldigt illa. Detta resulterade i att han tillslut inte fick behålla någonting i kroppen. Men hjältemodig som han är (for real där var jag inte sarkastisk) ville han testa att vandra ändå, så vi följde med och började gå. Vi fick gå långsamt och stanna ofta av olika anledningar men efter 2 km gick det inte längre. Då kunde han inte gå längre. Stackarn hade ingen energi, och all vätska han hällde i sig kom tillbaka igen. Det var en mardröm. På inkaleden har man med sig "Porters" som bär ens packning. Varje porter bär packningen till två personer. Så mannen som bar på vår packninging kilade tillbaka till startpunkten för att lämna väskorna och hämta något som kunde hjälpa Henke att ta sig tillbaka. Inkaleden ligger inom ett naturreservat och man måste gå över en smal bro för att ta sig över till leden. Alltså kunde ingen bil eller liknande komma och hämta honom. Efter ett tag kom portern tillbaka... själv... med ett tygstycke. Denna man gick ungefär till hakan på mig och typ till bröstkorgen på Henke. Och tanken var nu att den lille man skulle ta Henke i tygstycket och bära honom på ryggen hela vägen tillbaka. Jag trodde aldrig att detta skulle gå. Men denne lille man var endast gjord av muskler och han bar tillbaka Henke hela vägen. Resten av dagen spenderade Henke i sängen på hotellet och jag antingen tillsammans med honom eller i hotellets trädgård där de hade två tjocka hundar och två små glada kattungar.

Dagen efter var Henke frisk men fortfarande svag, han hade ju som sagt inte ätit något. Vi hade med oss en kvinna från företaget vi åkte med så hon kunde hjälpa oss med boende och tågbiljetter mm. Vi gjorde en liten utflykt på förmiddagen då vi klättrade upp för ett par inkatrappor så man hade god utsikt över staden. Det var mysigt och det verkade bli en bra dag. Men efter lunch kom mardrömmen tillbaka för då fick jag samma sjukdom som Henke hade haft dagen innan. Inte mycket att säga om det. Dagen efter mådde jag bättre och då åkte vi med tåg till aguas calientes som ligger precis nedanför machu picchu därifrån tar man bara en buss upp. Vi stannade en natt i aguas calientes och sedan åkte vi upp till machu picchu. Vägen upp var som att åka bil i alperna, man kör fram och tillbaka för att komma uppåt och utsikten blev bara bättre och bättre. Vid ingången väntade vi på de som hade gått inkaleden så att vi skulle kunna gå in tillsammans.

Inkastaden var otroligt välbevarad, men rätt mycket på den var faktiskt återuppbyggt. Det gick att se på husen var de var original och var det var återuppbyggt. Där det var original passade stenblocken ihop som pusselbitar och där det var återuppbyggt såg det mer slarvigt ut. Jag har gärna velat veta lite man levde i machu picchu men det är det ingen som vet. När man hittade stället var det övergivet sedan flera hundra år tillbaka så det enda man kan gå efter är teorier. En teori om varför inkafolket försvann därifrån är att de fick reda på att spanjorerna erövrade hela Peru och att de då tog alla sina tillhörigheter, guld, silver, djur mm. och flydde till bergen. Men som sagt så vet man egentligen inte.

Utsikten var helt outstanding. Som jag sa innan så var det som om bergen nästan svävade. Det är svårt att beskriva och fånga på bild. Man måste nog åka dit själv för att förstå hur det är.

Mot alla odds tog vi oss till slut till machu Picchu och det är definitivt ett ställe som alla borde åks till!

puss och kram skumbanan!

Likes

Comments

Helgen spenderade vi i San José med Ethan och Josephine. Vi åkte till ett köpcenter där det bjöds på lite shopping. Inte jättemycket shopping för min del men det blev ett har band och en blus i alla fall. Vi åkte även rullskridskor. Det var väldigt kul, men vi stod mest allihop och illglodde på två killar som var väldigt duktiga. De hoppade, dansade och åkte fort och de var helt synkroniserade med varandra. Det var jättehäftigt. I söndags åkte vi till flygplatsen klockan 22 på kvällen. Det var ganska kallt och vi var trötta och hungriga. Klockan 02.55 lyfte planet från Costa Rica mot Colombia där vi mellanlandade. Där väntade vi i knappt två timmar innan vi fortsatte mot Cusco. I Cusco möttes vi av kyla. Vi som nu vant oss vid fuktigt klimat med 30 grders värme tyckte att 18 grader plötsligt var väldigt kallt så så fort vi kom till hotellet bytte vi om till mjukisbyxor.

Vi var framme i Cusco kl 12 på förmiddagen ungefär och eftersom vi knappt hade sovit någonting under natten gick vi och la oss på sängarna en stund. Sedan gick vi och åt lunch. Här i Peru är det väldigt mycket kultur. För flera hundra år sedan var det Inka-folket som regerade här och det här verkligen satt sina spår. Utanför Cusco finns det många byar med ursprungsbefolkning som pratar det ursprungliga språket quechua och de klär sig i traditionella kläder. Imorse besökte vi en by där kvinnorna sitter och väver en massa vackra tyger och hantverk som ponchos, halsdukar, grytlappar, plånböcker, strumpor mm. Vår guide i byn Aide hade på sig (som alla andra kvinnor där) en stor tjol, blus, en kofta, raggsockor, en hatt och så hade hon två långa svarta flätor. Efter ett litet tag märkte vi också att hon hade sin lilla 1,5 månaders gamla bäbis hängande i ett stort, tjockt tygstycke på ryggen. Ullen som de använde till att väva kom från får, lamor och alpackor som det också fanns gott om i byn. Vår andra guide som är med oss hela tiden berättade att dessa kvinnor tjänade ungefär runt 1200 kr i månaden. Helt vansinnigt med tanke på allt jobb de lägger ner på tygerna. De gjorde allt för hand. klippte djuren, vävde garnet, färgade garnet med endast naturliga råvaror som växter och småkryp och sedan vävde de ihop allt till otroligt vackra mönster. De berättade att ett tyg kunde ta upp till tre veckor att göra färdigt.

Efter besöket hos damerna åkte vi till heliga dalen där det fanns en massa ruiner från inkatiden. Vi fick reda på att dalen kallas den heliga dalen eftersom floden som rinner igenom sägs spegla vintergatan i himlen. Efterråt åkte vi till ett ställe i en by i heliga dalen där vi fick äta traditionell Peruansk mat. Det var väldigt spännande och väldigt gott. Till förrätt fick vi bröd med örtsmör, en potatismoskub med fiskröra på, ett majsbröd och pumpa/ärtsoppa.
Till varmrätt fick vi en paella-liknande rätt med kyckling, grönsaker och quinoa, vi fick också potatisar och en inbakad, stark paprika med ärt och köttfärsfyllning. Till efterrätt fick vi en chokladkaka och en sötpotatissås med kanel.  Det smakade godare än det låter.

Efter maten åkte vi till den lilla staden där vi befinner oss nu. Här ska vi även tillbringa natten innan vi påbörjar vandringen mot machu picchu imorgon Onsdag. Hela denna staden brukade vara en gammal inkastad och det finns stora ruiner på bergsväggarna som omringar staden. Väldigt vackert. Inkafolket har en otroligt intressant historia som jag väldigt gärna skulle vilja veta mer om. Hoppas denna resan låter mig veta så mycket som möjligt. Imorgon börjar vandringen till machu picchu så vi hörs om ett par dagar!
puss och kram skumbanan

Likes

Comments

Hej! Nu har snart fem veckor gått har i Costa Rica och tiden har gått så otroligt fort! Vi har hunnit med att göra så mycket men samtidigt finns det ju egentligen en massa saker kvar att göra här.
I söndags åkte vi från Manuel Antonio till Uvita där vi åkte på valsafari. Vi fick faktiskt se lite valar så det var kul. Egentligen skulle man fått se delfiner också men de ville inte visa sig när vi var ute och åkte så det var ju lite synd.
I Uvita bodde vi på ett supermysigt hostel. Det var helt byggt i trä och väldigt öppet. Rekommenderar starkt. Om du någonsin får för dig att åka till Uvita i Costa Rica så bo då på hostel Cascada Verde. Väldigt billigt och väldigt bra. Nära hostelet fanns ett vattenfall där man kunde bada så det gjorde vi ju såklart! Man kunde klättra upp på bergväggen bredvid och sedan åka ruschkana ner för vattenfallet! Så kul!

I tisdags åkte vi vidare hela vägen från Uvita till Montezuma. Det tog över tolv timmar att ta sig från punkt A till punkt B men tillslut var vi där. Det roligaste var att när vi var en halvtimma ifrån Montezuma så hör vi ett pffffff. Punktering. Busschaffören stannade bussen, gick ut, ryckte på axlarna och så körde vi vidare med punkterat däck. Folket i bussen satt bara och skrattade. I Montezuma var det väldigt vackert och vi bodde på ett hostel precis vid stranden. På kvällarna när vi hade lagat mat och satt ute och åt kunde det ibland komma en liten tvättbjörn och göra oss sällskap. Hon var inte speciellt rädd för människor. Hon ställde sig på bakbenen med framtassarna i ens knä och kollade om man hade lämnat något på tallriken. En gång klättrade hon till och med upp på min stol. Det fanns fler tvättbjörnar men det var bara hon som vågade sig fram när det var människor där. Anledningen till att hon kom fram kan också ha varit för att Henke matade en katt med fullkornspasta under hela måltiden. Så då ville ju såklart hon också ha.

Igår åkte vi på utflykt till Tortuga Island. En ö utanför Montezuma där man kan snorkla, sola ,bada och se diverse havsdjur. Några sköldpaddor fick vi tyvärr inte se men vi fick se delfiner och valar och höns och en påfågel och det var ju roligt! Eftersom vattnet var ganska grumligt på grund av att tidvattnet dragit med sig en massa skit kunde vi tyvärr inte snorkla, men det gick ingen nöd på oss för det. Tortuga Island var väldigt mysigt ändå.

De sista dagarna här i Costa Rica ska vi tillbringa i San José. Sedan på söndagnatt drar äventyret vidare till Peru!! Vi båda är galet taggade!!

Puss och kram skumbanan!

Likes

Comments

Nu har två veckor gått och vi har sagt hej då till Santuario de lapas. Den sista veckan har varit otroligt rolig och lärorik. Vi har fått lära oss en massor om framförallt hur fåglar fungerar och också kattdjur. På parken hade de nämligen fyra jaguarer och tre ocelotter. Till exempel när man skulle byta vatten till ocelotterna så försökte alltid en av dem kissa på en hela tiden. Det gjorde han för att visa att han bestämde. En av ocelotterna var blind.
Med tanke på översvämningen så har det mesta av arbetet består av att städa upp all skit den drog med sig. Så vi har räfsat ihop pinnar och leriga löv samt hittat säkert 150 myrstackar. Att hitta myrstackar är inte speciellt trevligt för de bitts... ordentligt. Vi fick också lägga ut stenar på gångarna där det fattades.

Helgen har vi spenderat tillsammans med gänget från skolan i en nationalpark. Manuel Antonio. Igår gick vi i nationalparken. Vi tittade på djur, vattenfall, växter och stränder. Vi låg länge på en jättefin strand med fantastiskt vatten och vackra klippor. Vi hittade eremitkräftor och apor! På kvällen åt vi falafel och sedan var det (tro det eller ej) oktoberfest på hostelet. Det var en riktig toppen dag

För att avsluta inlägget kan jag berätta att vi i fredagskväll åt på resrurangen el Avion. Avion betyder flygplan på spanska och restaurangen var bokstavligt talat ett flygplan. Tydligen hade ett amerikanskt CIA-flygplan kraschat hör i närheten på 70-talet och istället för att ta tillbaka planet till USA sålde man det väldigt billigt till Costa Rica, och så byggde man en restaurang. Lite coolt. I morgon ska vi på marinsafari.

puss och kram skumbanan!

Likes

Comments

Hej! Det var ett litet tag sedan sist. Både lite och mycket har hänt. Mest ganska mycket egentligen. Jag kan ju i alla fall börja med att berätta att vi nu är på volontärarbetet. Stället vi är på heter Santuario de lapas och är som en djurpark. Här har man mest specialiserat sig på papegojor. Här finns stora och små papegojor i alla möjliga färger. En sort som heter Scarlette macaw (röd ara) låter man flyga helt fritt på området eftersom de normalt sätt befinner sig i närheten även i det vilda. Här får man djuren oftast från att folk har haft de som husdjur eller hittat dem någonstans. Nyligen infördes en ny lag i Costa Rica där man förbjöd folk att ens röra vilda djur, så man får ju definitivt inte ha de som husdjur. Rudolfo som äger parken berättade att dagen efter att den lagen infördes fick de in en massa papegojor.
Förutom papegojor finns här också fyra katter: Garfield, Arroz och två svarta katter som jag inte vet vad de heter. Det finns även apor, grisar, rådjur (två albino), tapirer, sköldpaddor och fyra jaguarer. En av jaguarerna är en fem månader gammal unge.

Några av papegojorna kan prata. Ibland när man går förbi en speciell inhägnad kan man höra de säga "hola" som betyder "hej" på spanska. De är väldigt söta, och börjar en säga "hola" så hakar alla andra på, så efter några minuter blir man hälsad på från alla håll och kanter. En papegoja säger alltid namnet på sin föredetta ägare, så ibland när man går omkring och sköter sitt kan man höra någon uppe bland träden som ropar " David, David".

Den här veckan har vi varit totalt 7 volontärer. Jag och Henke, en till svensk tjej som heter Fanny, en amerikansk familj och en till amerikansk tjej som heter Chase.

Förra söndagen alltså dagen innan vi kom hit började det klia i Henkes ögon. Vi tänkte att det är nog inget. Dagen efter när vi åkte hit hade han ont och ögonen var väldigt väldigt röda. Det visade sig att han hade fått en ögoninflammation... natten mellan måndag och tisdag fick jag det också. Detta ledde till en otroligt jobbig vecka. På tisdagen åkte vi till en klinik och träffade en doktor. Han konstaterade att vi bar på en smittsam bakterie och gav oss antibiotiska ögondroppar. Dessa har hjälp väldigt bra men eftersom vi var väldigt dåliga de första dagarna fick vi inte jobba med djuren. Två dagar gjorde vi egentligen ingenting alls. Nu idag är vi i stort sätt helt återställda så nu har vi äntligen fått börja jobba med djuren. Det är väldigt roligt.

Som ni ser så såg vi hemska ut, men nu ser vi normala ut igen. Det har varit extremt dåligt väder sedan vi kom hit. Tisdag och Onsdag regnade bort fullständigt och på Torsdagen inträffade katastrofen. Klockan var kanske 21 och vi skulle gå och lägga oss. Innan vi gick och la oss behövde jag gå på toa och eftersom vi bor i en "container" har vi inget badrum inomhus utan vi har dusch och toalett i en liten stuga 20 m ifrån containern. Det regnade och blåste så mycket att jag stod och velade i säkert tio minuter innan jag faktiskt tog mig till stugan. Det var riktigt otäckt. Några timmar senare kl 23.30 skulle vi precis somna efter att ha tittat på film. Regnet öste fortfarande ner utanför. Då hörde vi att pappan i familjen, David, skrek åt alla "wake up! WAKE UP!!" Vi öppnar vår dörr för att se vad som händer och möts av en flod utanför dörren. Det hade blivit översvämning och vi var mitt i den. Henke klev i vattnet för att se ifall han kunde rädda några av våra skor men alla var borta. Jag stod som förstelnad i några minuter och sedan började jag packa alla våra saker i ren panik. Det var helt kolsvart ute och vi kunde knappt se det översta trappsteget. Efter ett tag kom ägaren till hela parken och berättade att vi hade blivit utsatta för en tropisk storm med översvämning och att vi skulle packa lite saker för att vi snart skulle bli evakuerade. Ett litet tag senare var grejerna packade och vi gick allihopa tillsammans genom strömt vatten upp till knäna över ett fält för att komma till vägen. Som tur var hittade vi ett par av Henkes skor och jag fick låna ett par av Chase. Efter ett tag på vägen kom det en bil och hämtade halva gänget och körde dem till et B&B i närheten och 10 minuter senare kom en annan bil och hämtade oss andra. När vi stod där på vägen och väntade på vad som skulle hända så skrattade vi lite åt situationen. Skojade om att det skulle bli spännande historier att berätta osv. Vi stannade på B&Bet hela natten och dagen därpå hade allt vatten sjunkit undan. På något mirakulöst sätt hade alla djur klarat sig, och vattnet hade aldrig nått upp helt till våra sovrum. Däremot hade vattnet dragit med sig väldigt mycket skit och lera, och dessutom fört bort alla som skulle stå på ett visst ställe. Fredagen bestod av att städa och det har vi även gjort både igår och idag. Men något som är väldigt positivt är att sedan stormen har det inte regnat en enda gång. Nu ska jag inte skriva mer i detta inlägget för då blir det för långt men vi hörs snart igen.

puss och kram skumbanan!

Likes

Comments