Header
View tracker

mobildagbok

Hej beauties, var längesen sist nu! Men helt ärligt så har jag en hel drös med massa bilder och nyheter till er, så nu består det endast roliga lässtunder här framöver. Började även jobba direkt när lovet började, så nu när jag fått in en rutin i det hela så tänkte jag börja här igen. TACK igen för all fin respons jag fått när jag skrev in den långa texten för ett tag sen, så fina är ni <3
För en update: under mitt hittills långa lov har jag jobbat, firat midsommar (separat inlägg om det) sedan massa spontana saker, så som det ska vara. Nu ska jag snart kila till jobbet, puss

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

skönhet
nails from autumn 2015

Kollade igenom gamla bilder nu och hittade dessa naglar jag fångade på bild. Gjorde dem i höstas förra året och visst var dem fina med den färgen och formen? Går ut grundskolan om 3 dagar och funderat lite på att piffa till naglarna, dock är det försent att fixa tippar hos salong nu t.ex. Dessutom (rent ekonomiskt) så är det inte bra tillfälle nu, har shoppat mycket på senaste tiden så ja... MEN funderar på att ha något riktigt fint nagellack eller ge mig på lösnaglar? Hmm, den tanken får återstå. Ska iallafall färga håret imorgon och jag är fett nervös, riskerar mycket att göra de 2 dagar innan fredag men ska se det positivt och ta djupa andetag - de kommer gå asbra. Nu ska jag kolla något avsnitt av oth sedan läggdags, puss

Likes

Comments

View tracker

mobildagbok
- 5 days left -

Kan ej ta in hur bra helg jag har haft och hur mycket roligheter det står kvar av veckan. Har ätit gott och var dessutom en sväng i Kalmar igår då jag även fyndade ännu en ny bikini och ett par asballa shorts som jag kommer visa inom kort. Fick även en present av mamma vilket jag tror ni kan gissa vad det är... Närmare titt på det kommer också så småningom. Har vart på kalas och grillfest också, så har varit underbart att umgås med så fina människor på raken! Efter frukost i magen nu så ska jag snart ge mig ut på en powerwalk, skönt med frisk luft. Senare ikväll ska jag till Felicia för att grilla och catcha upp lite skvaller. Bra söndag med andra ord, kramis

Likes

Comments

shopping

​Hm, ja hörni. Detta ska bli intressant, hur jag med mitt svennepigment ska kunna bygga upp min bränna när jag solat med hjälp av denhär. Hade aldrig hört talas om den innan tills idag då jag en tjejkompis pratade om den och tipsade mig om den, så why not tänkte jag? Är tydligen lotion och BUS (Brun utan sol) i en och samma funktion så det matchar min smak. Frågade faktiskt personalen om vilken slags ton jag skulle ta, hon tipsade mig om att ta den mörkare för att se skillnad. Ska bli spännande, tänkte dock vänta tills jag solat och byggt på min  bränna lite så man kan fuska med denna för att få ett snyggt resultat! 

Har varit kort skoldag idag, så har pluggat järnet på en fysikinlämning + börjat kolla Gossip Girl igen, saknat den serien en del... Haft abstinens sedan jag vart hos farmor o vräkt i mig jordgubbar så tvingade pappa att köpa hem 2 l.. hehe.. Vill avsluta med att tacka er för all fin respons jag fick för mitt djupa inlägg igår, hur ni kunde relatera och ge feedback. TACK!!<3 Ska definitivt använda den katergorin mer. Ha en fin kväll, kramis

Likes

Comments

tankar/åsikter
"face your problems and your face won't be one of them"


Jag tänkte ta upp ett djupare ämne idag som inte försikommer så ofta här. Har tänkt mycket på att min blogg är ganska ytlig och att det låter som jag har ett ganska problemlöst liv och sällan något djupt eller jobbigt att skriva om. Jag hoppas inte ni fått en sådan bild av mig eftersom det är mitt liv ni läser om, nu vet ni iallafall.

Varför har jag inte tänkt på detta innan? Jo, självklart har jag tänkt på det, hela tiden att kunna dela med mig av tankar som ni kan relatera till (I hope) men antingen har jag inte haft mod till att blotta mina tankar och känslor, eller så har jag inte lagt ned min tid på att få allt nedskrivet. Men jag känner att jag vill  gå ett steg djupare, ta upp de ämnen som vi ofta sänker och våga komma med egna åsikter och resonemang, från egna erfarenheter. My mind is not yours to judge.

Jag har tänkt så mycket på ett ganska klyschigt ämne - att tycka om sig själv innan man beslutar att ändra på sig själv. En kort sammanfattning - våga tycka om sig själv, först. To be honest, helt ärligt så har jag läst så mycket cheesy resonemang om det ämnet, men jag har inte rätten att döma. Jag låter alla tycka vad man vill och hur man vill men det betyder även att jag inte alltid behöver hålla med.

Okej, hur många här tycker om sig själva? Alltså att man är så pass nöjd med sig själv att man inte skulle ändra på något utseendemässigt även fast man hade haft möjlighet eller pengarna, liksom på den nivån av hur nöjd man är? Hm, kanske inte just du men enligt statistik så är det MÅNGA. Jag menar både killar och tjejer, men främst tjejer och det är er jag talar till eftersom jag endast kan resonera från mig själv - jag är då tjej.

Jag kommer ihåg för 2 år sedan då jag gick i 7:an, då min lärare bad mig att sluta ursäkta mig själv för att jag fanns och hur jag varje dag gömde mig i bakgrunden från att ta plats eller synas. Jag var snäll och oskyldig tjej i 13-årsålder där allt var nytt. Men det sorgligaste var inte mina ursäkter eller mitt tystlåtna beteende - det sorgliga var min syn på mitt utseende. Hur jag var "känd" bland mina vänner som "spegel-tjejen". Jag kunde inte gå förbi en enda spegel, ett fönster eller t.o.m min spegelbilda mobilskärm då jag inte speglade mig. Jag var bara så tvungen att checka hur jag såg ut, om ett hårstrå låg fel eller om mina ögonfransar böjts tillbaka. Jag var bara så tvungen. Det första jag gjorde efter varje lektion i skolan var att gå in på toan och kolla till mitt utseende i spegeln, och varje gång jag var klar ville jag gömma mig ännu mer. Jag var ett trasigt vrak, ett tystlåtet litet svagt självförtroende. Jag gjorde alltså en lista på alla saker jag ville ändra utseendemässigt när jag hade åldern inne eller pengar. På listan stod det bl.a:

- Lyfta upp kindbenen

- Fettsugning (For real? 13 år?)

- Operation av bröst

- Fylligare läppar

etc....

Listan var ganska lång och denna lista hade inte endast med utseende att göra. Den hade även med mitt beteende att göra, hur jag skulle förändras som person. Visst, det kanske är bra att ha mål för att känna sig som en bättre person men saker som att jag skulle bli mer inställd för att gå ner i vikt eller mer inställd för att äta mindre eller ett mål där jag skulle klä mig annorlunda lydde så var det inte en bra lista för en 13-årig tjej. Jag var med andra ord aldrig nöjd och såg alltid ner på mig själv, framför allt mitt utseende. Vart ville jag komma? Vart ville jag inte komma? Vad hade fått mig att känna såhär år 2013?

Jodu, lilla Ellen för 3 år sedan. Hur dåligt mådde inte du egentligen av att bara se på dig själv? Såklart samhället som ni flesta är medvetna om att det påverkar oss så oerhört mycket. Alla ideal och krav som människor och sociala medier ställer, all press och prestationsångest som man alltid fick fram - att man aldrig var tillräcklig. Och detta skrämmer mig, för det är omänskligt hur många människor som känner att man inte duger eller att man inte är bra nog. Att man alltid vill ändra något på sig själv. Samtidigt kan det vara bra att aldrig nöja sig, för att vara helnöjd är något som flera generationer tillbaka sagt till att det tydligen inte går. Då har man förmodligen skyhög hybris. Tydligen så är det skambelagt att vara nöjd, inte känna att man ska behöva ändra något på sig själv. När jag gick i 7:an och hade en sån svacka somsagt så kommer jag ihåg att jag och några tjejkompisar satt i cafeterian och pratade om ungefär detta ämnet. "Jag ska lätt operera dethär o dethär, fatta va snyggt det skulle bli!" " Alltså eftersom jag ej känner mig bekväm så ska jag göra det direkt" " Vad vill du operera?"

Ungefär så lät det lite till och från. Men den sista frågan ställde jag till en av tjejerna och hon svarade, utan att ens blinka: "Ingenting, varför ska jag lägga pengar på dedär?" och jag satt helt paff. På den tiden var det konstigt för mig att inte vilja ändra något på sig själv, för det trodde jag var självklart för ALLA eftersom det kändes så självklart för mig.

Detta med skönhetsingrepp som menas med att ändra på sitt utseende - hur ser jag på detta idag? Well, jag lägger ingen besparing på människor som gör det. Om man vill göra det, grattis jag hoppas du fick igenom det du ville. Om man inte gör det, nä då gör man det inte och det behöver man inte hur man än ser ut enligt mig. Jag tänker inte rabbla upp anledningar till skönhetsingrepp för det har iallafall jag hört så många gånger. Men jag ska vara ärlig, ända fram tills några månader sedan har min världsbild blivit något helt annat vad som gäller: Utseende, självbild och skönhetsingrepp/operation. Dvs så hade jag en helt annan uppfattning på detta innan men nu har jag jobbat upp en helt annan, bättre och kanske svårare bild men den ger mig mer i längden.

" Om jag inte trivs och känner att jag kommer bli lycklig om jag gör ett ingrepp här o där så kommer jag som person trivas bättre med mig själv". Det var den meningen och den bilden som jag hade på att ändra sitt utseende. Liksom så enkelt var det i min värld innan några månader tillbaka, att det var så det låg till. Om  man inte trivs eller mår dåligt över t.ex sin näsa så är det så enkelt som att ändra/operera den för att kunna börja trivas med den och må bra. Det var ett resonemang som triggade mig när jag var 13 ynka år, att jag hade en sån lätt bild av det ämnet. I februari detta året hade jag fortfarande samma bild på den saken, att det var så lätt att kunna trivas med sig själv genom att ändra på sådant man ansåg att man inte trivdes med. Detta var alltså 4 månader sedan, jag är i en ålder där man velar fram och tillbaka om både utseende och livet. Jag kan inte allt, jag är långt ifrån erfaren av livet och dess stora frågor men jag är i en process. Redan nu har jag börjat en tid med mig själv där den går ut på att hitta sig själv, kunna inse saker och ting, hitta perspektiv och samtidigt ha båda fötterna på jorden. Jag är en jordnära tjej, jag ser inte endast fördelar och jag vågar ta tag i problem när jag vet att dem finns. Men just i februari detta året så hade jag inte ens fingertopparna på handtaget som skulle kunna lösa något problem överhuvudtaget. Jag såg allt som väldigt enkelt vad som gällde dem "största problemen" jag hade utseendemässigt. Jag har tur som har en sådan nära relation med familj och till viss del ett par vänner som inte bara är mina vänner utan systrar och bröder. Men även annan hjälp och det är aldrig något fel med det. Bara modet ska finnas. Jag fick då lära mig "face your problems and your face won't be one of them"

Efter många om och men, reflekteringar och djupa tankar/samtal med både mig själv och mina närmaste så ändrades min bild totalt, på bara en liten ynken tid. Det var omställande och jobbigt att försöka ändra hela bilden som jag alltid trott vart så klar, och enkel.

Jag kommer aldrig bli lycklig hur mycket jag än opererar och ändrar, om jag aldrig lär mig att acceptera mig själv - först.

Det jag trott varit så enkelt, blev så väldigt jävla assvårt. Kunna acceptera sig själv först? Kunna leva med det man inte trivs med? Hur ska jag kunna bli lycklig och trivas med mig själv då?

Snarare sagt, hur ska jag kunna trivas och vara lycklig med mig själv om jag aldrig hinner acceptera mig själv innan en spruta sätts in i ansiktet på mig? Vart skulle det ta mig, egentligen? Jo, jag skulle kanske i min framtid lägga hundratusentals kronor på att ändra något som jag skulle tro ge mig lycka och trygghet. Jag skulle aldrig känna mig nöjd för om jag hade känt mig nöjd, varför skulle jag då fortsätta ändra på mig själv? Nöjd anser jag inte som att man ska leva upp till att va s.k helnöjd = att man är helt felfri. Jag anser nöjd som att man accepterar sig själv därmed sina komplex, brister och det man hatar mest av allt. För när man accepterar sig själv, accepterar man det mest negativa med sig själv också helt automatiskt och då kommer det man hatar inte vara hatat längre så då kan man ställa sig frågan - hade jag blivit lycklig av att ändra på mitt utseende innan jag ens hade accepterat det jag vill operera?

Jag ska vara ärlig, det är jobbigt att deala med alla dessa problem, tankar och all stress kring det. Samhället har en stor del - men även DIN inställning på vad du väljer att fokusera på när det gäller dig själv. Om du vill göra en operation, gör det! Men tänk efter om du vill göra det innan du ens har lagt tanken på att kanske acceptera och börja trivas med dina för och nackdelar - är det värt det?


Apprecation: Till en av mina nära tjejvänner som jag känt i flera år. Hon som alltid klagade på en kroppsdel, alltid samma kroppsdel. Hon som hade sådan grov komplex över just det och hon som aldrig ville vara med på så lite som en bild för hennes komplex då denna kroppsdel kom fram. Hon som pratade med mig om operation och hur hon ville förändra. Men vet ni? Hon är även personen som lärde sig att acceptera, la ut en bild på en av världens största sociala medier och skrev en bildtext som lydde att hon bokstavligen didn't gave a shit om hennes komplex. En bild där det hon fruktat allra mest syntes som mest tydligast, vilket hon aldrig hade gjort under tiden då hon ville ändra på sitt utseende. Det var endast hon som såg det, det gjorde aldrig vi andra. Det var endast jag som såg att ett hårstrå satt fel i min frisyr, det gjorde aldrig de andra. Vi tänker för mycket på om andra ser, när det enda vi inte ser är oss själva. Vi blundar för det som är det viktiga att se, vi blundar för det som är jobbigt att gå igenom.

Här är jag, en tjej i sina tonår som nu går igenom en process med ingen mindre än sig själv. Här är jag som en gång trodde att jag visste, men nu inser att jag hade fel (vad som gäller mig själv)

En gång i tiden kunde jag inte ens se på mig själv i spegeln för att jag endast såg sådant som alltid skulle bli bättre. Jag mådde så fruktansvärt dåligt vilket triggade mig sedan 4 månader tillbaka då jag insett hur bra det blir att alltid ta den jobbigaste vägen.

Idag mår jag bra, för vet ni? Jag börjar mer och mer trivas med mig själv. Och vill ni veta något mer? Idag gick jag förbi den största spegeln jag såg, och låtsades som om den inte ens fanns där.


Likes

Comments

mobildagbok
snapshots from the latest

Är så tacksam över denna helgen, har varit omringad av både fina människor, god mat (och jordgubbar), fin miljö och ett lyckligt leende när jag kom hem till familjen igår. Idag är det då tisdag, den sista "riktiga" tisdagen eftersom nästa vecka endast består av roligheter, betygen är även satta då. Känns helt sjukt att det endast är 10-11 dagar kvar nu alltså, är lite nervös för att bli rastlös precis när lovet börjat. Ska iallafall jobba första veckorna sedan är jag helt ledig för att njuta och jobba på brännan! Nu är jag hemkommen från gymmet och ska snart äta, men först lite plugg med sällskap av Håkan i högtalarna, xoxo

Likes

Comments