Wow! Att tva veckor kan innehalla sa mycket. Nu fem dagar efter graduation ar jag pa en roadtrip langs med garden route tillsammans med nagra vanner fran DTS:en och det ar svart att fatta att ett halvar kan ga sa snabbt. Att komma tillbaka fran Kenya och fa traffa alla igen var helt fantastiskt. Pa flygplatsen i Addis Addiba traffade vi teamet som varit i Uganda och vi bara hoppade och skrek nar vi sag varandra, basta kanslan att aterforenas. Dagen darpa anlande alla de andra teamen till Muizenberg ocksa och att fa krama om varandra igen var sa obeskrivligt harligt. Dessa manniskorna som jag alskar och har gatt igenom sa mycket med. De tva veckorna som var kvar innan graduation flog forbi och vi bara pratade med varandra konstant. Alla hade sa mycket att beratta fran outreach och det var sa manga intressanta, haftiga och roliga historier. Att an en gang fa sitta i sofforna utanfor coffe shopen och bara prata och skratta var riktigt harligt. Hela jag var liksom bara fylld av gladje over att fa traffa mina vanner igen, de kanns som en stor familj. Forsta veckan nar vi kom tillbaka hade vi en konferens med olika talare som kom in och hela basen var samlad. Huvudtalaren var faktiskt fran Sverige, Kevin Kazemi, sa det var en rolig ovveraskning. Eftermiddagarna fyllde vi med swingdans, bad bland vagorna, milkshakes utmed stranden, vandring och bara gladjen over att fa vara tillsammans igen om bara for tva veckor. Veckan darpa hade vi debrief och processade outreach med varandra. Sedan talade vi ocksa om hur de ar att komma hem och de forberedde oss sa mycket de kunde pa den omstallningen som vantar. I torsdags kom graduation dagen och det kandes sa konstigt att allt kommit till ett slut. Pa kvallen under middagen upptradde jag och Marijke med den "superseriosa" sangen "Were all in this together" fran High school musical. Alla stallde sig upp och dansade tillsammans med oss som knappt kunde texten... Hehe! Men jag skulle vilja saga att det bleven succé!!

Jag ar sa tacksam for vad Gud har gjort i mig under dessa manaderna och hur han har format mig till att bli mer lik honom. Att jag har fatt lara kanna honom pa sa manga fler plan och att han har visat mig mer av hans oerhorda karlek. Hur han har lart mig om vem jag ar i honom och visat mig att han har en plan for just mig. Tacksam for alla manniskorna som jag har fatt mota och for alla dessa vanner som jag har fatt. Verkligen en gava att fa ha vanner som alskar Gud och som foljer honom. Vanner fran hela jorden, det ar fantastiskt. Enda problemet ar att de bor lite langt borta... Tacksam for alla platser jag har fatt se och alla manniskor som har investerat i mig under dessa manaderna. Ja denna listan kan jag verkligen gora superlang!

Och sa kom fredagen nar folk borjade aka hem... Jag grat som ett litet barn men pa samma gang ar det sa svart att forsta att efter denna langa tiden tillsammans av att bo tillsammans med varandra och att gora sa mycket tillsammans kommer jag inte se dessa manniskorna varje dag mer. Att inse att vissa kommer jag antalgligen aldrig mera att traffa gor riktigt ont.. Bade fradagen och lordagen var fyllda av hejdan och mera tarar. Att lamna de vannerna som jag kommit allra narmast med, som jag bett med sa manga ganger och som jag delat allt med. Som kanner mig sa val och som jag sopenderat sa mycket tid med. Mycket pust och stoj nu men bara en sak till.... Hehe! Ocksa jobbigt att lamna denna upllevelsen som DTS ar. Att fa vara en del av denna skolan och YWAM. Att saga hejda till en sesong i mitt liv som varit oerhort fantastisk. Pa samma gang ska det ocksa bli sa roligt att fa komma hem och traffa alla er men de ar blandade kanslor.

Pa lordagen gav jag, Marijke, Welmer, Benjamin (Benni) och Leon oss av pa en roadtrip langs med garden route. Sa spontant och halvt oplanerat men sa har langt har vi varit sa valsignade. Forsta stoppetr pa resan var Cape Agulhus, den sodraste delen av Afrika. Vi bad till Gud i borjan av resan att han skulle leda oss till vara stopp och dar vi ska bo over natten. Och det har han verkligen gjort. Forsta natten stannade vi hos ett aldre par som hyrde ut en del av sitt hus. Nar de horde att vi var fran YWAM gav de hoss 200 rand rabatt och de var sa sota. Frun kom in och gav oss sallad fran hennes land och morgonen darpa kom hon in och fragade om vi inte skulle vilja stanna en natt till gratis. Vi akte dock vidare men oinnan vi gav oss av bad vi for varandra och de valsignade var resa. Gud ar god! Vart nasta stopp var WIlderness som ligger precis utmed kusten. Sa vackert. Nar vi at frukost sag vi delfiner som hoppade utmed vagorna och en av dagarna paddlade vi kanot till ett vattenfall dar vi kunde bada och hoppa fran klipporna. Sa roligt. Igarkvall borjade Marijke prata med kvinnan som jobbade pa backpacker stallet dar vi bodde och det visade sig att hon hade gjhort en DTS nar hon var ung ocksa. hade en sa god konversation om Gud och i slutet fick de be for varandra. Undertiden pratade jag och Benni med bartendern och det visade sig att han ocksa var kristen. Det slutade med att vi fick be for honom med. Gud ar god och leder oss verkligen dit han vill att vi ska ga. Senare laste vi i hebrebrevet 3 och hela texten bara talade sa till detta stallet och situationen som manniskorna var i. Wilderness namns ocksa i texten till och med tva ganger, japp Gud ar otrolig. Det ar sa spanndende att var pa resa med honom med i bilen! Nar ministry blir en del av en livsstil och inte ett jobb, det ar da det ar som allra mest naturligt och kanns ratt. Ikvall nar vi var pa picknik uppe pa en utsiktspunkt har i Knysna kom en man fram till oss som vi borjade prata med. Det visade sig att han var mitt uppe i en jattestor bussiness affar och han hade kommit upp dit for att be och prata med Gud. Vi beratta om vad vi hade gjort i Syd Aafrika och samtalet slutade med att vi fick be for honom. Valsignande. Han sa att for oss kanske detta var en vanlig liten bonestund men att han aldrig skulle glomma detta tillfallet. Att fa vara en valsignelse for andra ar haftigt. Det ar otroligt att nar vi bara later honom anvanda oss sa kan det handa sa mycket mer och spannande saker. Att bli ledd av honom ar verkligen det basta.

Japp detta var lite allt mojligt. Men det har verkligen hant sa mycket under dessa tva senaste veckorna. Crazy gladje narvi traffades igen, tva veckor av att komma ifatt varandra och sedan de trista hejdan och nu ute pa resa. Mycket! Och om exakt tva veckor sa ar jag hemma igen. Ska bli oerhort kul att traffa er alla igen men blir nog ocksa lite jobbigt att stalla om fran att vara har till att komma hem igen. Men sant ar livet. Maste saga att jag ar dock exalterad over attkomma hem igen! Ha det gott och snart ses vi!

Kramar!

Ps. Forlat for att alla Svenska bokstaver ar med men skriver pa en hollandsk dator... OPSI!

Detta landet!!! HUr kan man skapa nagot sahar vackert?

Sista gangen uppe pa taffelberget....!!!

Graduation!!!

Graduation under middagen

Dessa tjejerna ar helt fantastastiska! Sa tacksam over att jagh har lart kanna dessa och fatt dela dessa manaderna tillsammans med dem.

Sodraste spetsen av Afrika!!!

Nybakade muffins till kvallens picknik med den har pinglamn Marijke!

Potatismos i Wilderness i solnedgangen

Girlstalk pa golvet med dessa. Detta kommer jag att sakna massor men tror vi far fortsatta pa Skype..???!!!

Solnedsgang picknik med dessa. Forsta kvallen pa var resa.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nu kommer sista uppdateringen från Kenya.... För på lördag flyger vi tillbaka till Sydafrika! Wihaaaaa!!

Tiden här i Kenya har verkligen varit fantastisk och jag har fått uppleva så mycket. Lärt känna så många människor och lärt mig massor. Innan vi åkte på outreach skrämde vår skolledare upp oss med massor av hemska historier och berättade hur hårt och tufft det skulle bli för oss. Vår grupp fungerade inte alls som ett team och jag kände mig så rädd inför outreach. Jag förberedde mig bara på det värsta och mitt mål var bara att ta mig igenom dessa veckorna. Men detta är de största miraklet av dem alla! Gud ändrade verkligen vår grupp och under dessa nio veckorna har vi knappt haft ett enda bråk, så fantastiskt. Jag har knappt varit sjuk och vart vi än har varit så har vi mött älskande och så snälla människor som verkligen välkomnat oss. För mig är detta ett fantastiskt stort vittnesbörd. Gud kan vända varje situation till något bra och han överraskar oss ständigt med sin kärlek och godhet.

I söndags hade vi vår sista ministry dag och denna veckan är det debrief, vilket innebär att vi kort och gott bara tar det lugnt. Söndagen var dock pricken över iet, jag fick förmånen att predika i kyrkan som vi var i. De bad mig prata om dopet och jag måste säga att det faktiskt gick jättebra! Så roligt var det. Jag berättade om hur jag och mina systrar döpte våra kaniner när vi var små och påpekade att det kanske inte var det allra mest bibliska... Under gudstjänsten var det barnvälsignelse och mamman till barnet som barnvälsignades hade tagit med en höna för att ge till pastorns familj som tack för att de varit med henne i bön under så lång tid. Så på scenen stod pastorns fru med barnet i famnen och sedan mamman precis bredvid med kycklingen i famnen. Det såg väldigt komiskt ut. När jag skulle be för mamman och barnet kändes det som att jag mer välsignade kycklingen i hennes famn än barnet... Hehe!

Förra veckan när vi kom tillbaka till Nairobi kändes det som en befrielse att få komma ut från saunan, även kallad Mombasa... Några av dagarna gick vi till en slum som ligger i närheten av där vi bodde och lekte med massor av barn på ett stort fält. Jag lärde mig många nya ramsor så ni får passa er när jag kommer hem för då vill jag ju praktisera dem! Över helgen åkte vi ut till barnhemmet som familjen som vi bodde hos har hand om. Vi var även där i början av outreach och det var så härligt att få träffa alla barnen igen. Guldstunden var i lördagskväll när ett av barnen, som är ungefär två år, ville komma upp i min famn. Han sträckte sina armar runt mig och somnade med huvudet mot mitt bröst. Urgosig! Barnen kommer från slummen, Kibera som är Afrikas största slum, och har blivit omhändertagna antingen för att båda föräldrarna är döda eller för att de inte är kapabla att ta hand om barnet och inte kan försörja dem. När man träffar dessa barnen chockas man av att trots deras tuffa bakgrund är de så fyllda med glädje och kärlek. Vad familjen gör för dessa barnen är imponerande. Hur ödmjuka och hur mycket kärlek de har i sina hjärtan för dessa barnen som inte har någonting. Jag pratade med dottern i familjen som är i min ålder och hon berättade hur de alltid litar på Gud. Att han ska försörja deras familj och hur han ska försörja för de båda skolorna i slummen och för barnhemmet. Jag tror aldrig jag har träffat människor med en sån stark tro och som verkligen manifesterar Jesus här på jorden. Wendy, som dottern heter, berättade att inte alla av barnen är tacksamma utan kommer på fel väg i livet. Det är imponerande att de trots detta fortsätter de att älska villkorslöst och offrar så mycket av sin tid och sina resurser för att dessa barnen ska ha en uppväxt där de slipper gå hungriga och där de är omgivna av människor som älskar dem . Verkligen utmanande att möta människor som dessa. I skolan serverar de ett mål mat till barnen och en del av barnen är helt beroende av denna maten. Det är det enda som de får i magen under dagen och trots att de ibland är sjuka och borde stanna hemma kommer de för att äta lunchen. Tänk om jag kunde vara mer tacksam för att jag aldrig tvingas gå hungrig och har växt upp i en familj med båda föräldrarna som älskar och gör allt för att jag ska ha det bra. Wendy berättade att familjen har två olika sponsor konton. Sponsring för deras egen familj och sedan för ministryt. Om de har mer pengar över efter att de köpt mat, betalat hyran och köpt vad de behöver så tar de dem pengarna och överför till ministryt. Wow säger jag bara! Wendy berättade att hennes pappa alltid säger att bara vi har tillräckligt så är det nog. Hur utmanande är inte detta?? Tänk att ha ett så stort hjärta för andra människor och ha en sådan livsstil där målet är att välsigna andra och att bjuda på allt det man själv har fått. Japp som ni hör är jag verkligen helt uppfylld av att få ha lärt känna dessa människorna!

Igår på alla hjärtans dag så var det min härliga vän Charlies födelsedag. Vi firade henne med tysk skönsång (dock lät tyskan nog lite uppblandad med svenska... hehe!), morgonspring, pannkaksfrukost och middag på restaurang på kvällen. Det blev verkligen en lyckad dag. Igår så flyttade vi från familjen för att under två nätter vara på ett lägenhetshotell med pool och ha det gott. Igårkväll när vi gick ut och åt så var det buffé och man kunde äta så mycket kött som man bara ville. Kändes knäppt efter nästan nio veckor som 90 procentig vegetarian.... När vi gick från bordet var det dock mycket kvar på tallrikarna och det gjorde att jag skämdes så. I delen av Nairiobi som vi är nu är det som en helt annan värld. Hur fina gator, hus och shoppingmall som helst. Men i samma stad finns det mer än en miljon människor som bor i små skjul i slummen och många av dem har inte råd med mat för dagen. Hur knäppt och orättvist är inte detta? Jag vet att jag kommer från en del av världen som är så sjukt mycket rikare än Kenya och där nästan alla har allt de behöver. Men att vara i samma stad där dessa kontraster möts är helt sjukt faktiskt. Jag kan inte riktigt fatta hur jag kan klaga på att jag inte har de nyaste kläderna när vissa människor här inte ens har skor på fötterna. Jag är långt ifrån perfekt men att få se detta med egna ögon liksom gör någonting med mitt hjärta. Det liksom krossas och det gör så ont att se denna orättvisan. Jag önskar att jag i mitt liv kan få leva ett mer osjälviskt liv och få tänka på andra mer än mig själv.

Wihaaa! Nu är det inte länge tills vi får träffa de andra från DTS:en i Kapstaden och det ska bli så roligt!! Och sen blir det Sverige snart! Känner mig som en av utvandrarna som utvandrade till USA! Jag liksom drömmer om det förlovade landet, att få sova i min egna säng och att få prata lite svenska igen. Den här tiden har dock varit helt fantastisk och jag har växt så mycket. Fått lära känna Gud så mycket bättre och fått göra många saker som jag aldrig gjort innan. Jag kommer verkligen hem rikare, dock inte i pengarnas mening, men i allt annat. Jag har fått uppleva en skatt!

Kram på er och hej så länge!

Ps. Njut nu verkligen från en Ellen-fri vardag för snart är jag tillbaka! Tjingeling!

Ett livs levande avocado träd på barnhemmet "Garden of Eden"!!

För de är så söta!

Här tvättade vi söndagsskoltältet med det slutade med vattenkrig....hehe!!

Preaching in the Church!!

Barnvälsignelse av hönan... Kolla i mitten så ser ni den :)

För att jag hittade lösgodis här!

Dance party i "Garden of Eden"!

För jag klippte av håret!!!

This is how happy I am after we are finished with laundry!!

Puss på er!!

Likes

Comments


Hallå! Precis nu när jag började skriva detta sprang en apa förbi… Knäppt va?!


Under den senaste veckan har vi varit på den varmaste plats jag någonsin varit på. I söndags anlände vi till Mombasa som ligger utmed kusten i Kenya. Alltså wow vilken värme. Det känns som att vi är i en bastu hela tiden med 40 graders feber, japp det är känslan. Vi bor på en YWAM bas som ligger precis utmed vattnet så det är väldigt vackert. Denna veckan har vi haft skolministry varje dag och det har varit så roligt. Här i Kenya har de flesta skolorna en morgonandakt och en dag i veckan en gudstjänst på eftermiddagen så vi har hållt i dessa. Så häftigt att skolorna berättar om Gud för barnen. Alla i teamet har predikat denna veckan och jag måste ärligt säga att jag älskar det. Skillnaden från dessa skolorna som vi varit på här är att det varit mest highschools så det har varit roligt att få vara med ungdomar i våran ålder. Tanken var att vi skulle stanna här tills den fjortonde men många i vårat team verkligen lider på grund av hettan så idag ska vi åka tillbaka till Nairobi och bo med samma familj som vi bodde hos i början av outreach. Sjukt lång bussresa är det men det är under natten så det ska nog gå snabbt, förhoppningsvis… :)


Det känns knäppt för nu är det mindre än två veckor kvar tills vi åker tillbaka till Sydafrika. Jag har verkligen tyckt om tiden här i Kenya men det ska också bli roligt att komma tillbaka och träffa alla andra från DTS:en. Det börjar dock kännas att det snart är över och i början av förra veckan kändes det verkligen i teamet. Under hela outreachen har det gått så bra att bo tillsammans med alla och vi har knappt haft ett enda bråk, vilket varit helt fantastiskt med tanke på att vi är med varandra hela tiden. Men i början av förra veckan var alla lättirriterade på varandra och alla liksom kände att vi varit ihop så länge. Våran ledare kändes lite nedstämd och stämningen var inte lika go längre. Men vi bad tillsammans som ett team och senare bad jag och Charlie för att vi skulle avsluta på ett bra sätt. Och Gud hör verkligen bön! Morgonen därpå var stämningen som förbytt och vår ledare var helt och hållet tillbaka på banan. Jag säger bara wow! Bön är en sak som jag verkligen lärt mig mer om här på outreach. Att bön är mäktigt och förändrar. Jag har läst mycket i det gamla testamentet under de senaste veckorna och om Moses. Han pratade ansikte mot ansikte med Gud och var gång han bad till Gud svarade han. Utmanande! På samma sätt var det med Hagar och Ishmael när de blev utsända i öknen. När vattnet tog slut la Hagar ner sin son på marken och gick sin väg för hon kunde inte stå ut med att se honom dö. Det lilla barnet började dock gråta och det är skrivet att Gud hörde hans gråt och sände en ängel till Hagar som sa att hon inte skulle vara rädd. Han öppnade hennes ögon och hon såg en källa av vatten mitt framför henne. Gud hör vår bön och han svarar oss.


Det bästa med staden här har varit att vi när vi varit lediga bara kunnat ta en motorcykel till färjelägret och gå runt bland alla små stånd. De säljer allt möjligt och det är så mysigt att gå runt i folkmyllret. Allt från rökt fisk, mangos, söta mandaziis till klänningar och levande hönor. Dock känns det lite otrevligt också eftersom nästan alla ropar “muzungo” efter oss och att flera män varje dag kommer fram till oss och undrar om vi vill gifta oss med dem.. Det blir lite tröttsamt efter ett tag och känns otrevligt när så många män kommer fram till en eller bara stirrar på en när man går på gatan. Det är en sak som ska bli härligt med att komma hem, att få smälta in i mängden lite :) Dock kan jag inte förstå hur de kan säga att jag är vacker när jag går runt i omatchande kläder, långkjol och svettas som en gris. Men alla har ju olika smak eller? Dock känner jag mig själv som en gammal tant med svullna fötter och svallningar, hehe! #lifeonoutreach


Annars är det toppen med mig och jag hoppas att det är det med er också!

Kramar!


Hellu!! Nu har jag börjat mitt nya jobb som Matato driver också. Det finns plats för hur många som helst så det är bara att hoppa in!! TUT TUT!!

Sjukt mycket folk på färjan som vi tagit varje dag för att komma in till Mombasa centrum Härligaste platsen att var på dock för här BLÅÅÅÅÅSER det!!

Barnen på ett av rescue centerna som vi besökte denna veckan, Sister Lea rescue center som drivs via organisationen Okoa Sasa. Dessa barnen hade blivit räddade från gatan och de flesta av dem hade blivit sexuellt utnyttjade. Damen som driver rescue centret har verkligen ett stort hjärta. Staten hjälper inte till med någon försörjning annat än terapi och sjukhuskostnader utan Grace, som hon heter, får själv samla in pengar för att kunna ta hand om dessa barnen. De var så små och hade gått igenom så mycket. Flera av dem hade bara blivit övergivna av sina familjer och blivit utlämnade till att klara sig själva. Bra att det finns sådana som Grace!

Här var det Chapati tillverkning på gång! Om ni vill åstadkomma ett riktigt fotoleende så är det bara att säga CHAPATI! (Istället för att säga cheese)

Två ursöta barn som vi träffade på en pre-school i Athi River.

Lite streetministry. Här äter vi en fis som vi delade med Elizabeth som vi tröffade utanför hennes affär.

Jag tror att bilden talar för sig själv eller...??

Bye bye till barnen på Leaders Academy!

Kolla in den här mannens tröja eller!! Och nej jag är inte gravid... Det är bara vinden som blåser!!

Freedom!!

Ha en go vecka på er! Avslutar nu med en bild på våra jättekycklingar! Kwaheri!

Likes

Comments

Här kommer lite blandade uppdateringar från Kenya. Nu har vi bott ute i bushen på en YWAM bas i t i två veckor och vi stormtrivs. I början trodde jag att jag skulle gå upp i taket av att vaa ute i ingenstans men det är så härligt. Vi springer varje morgon och varje gång ser vi giraffer, zebror, antiloper och wilderbeast (vet inte det svenska ordet). En riktig safari varje dag och vi kan se de på tio meters avstånd!! Får nypa mig i skinnet verkligen för att jag ska förstå att det inte är en dröm!!

Som ministry är vi mycket på olika skolor vilket är jätteroligt. Nu har vi fått i hop många olika lekar och sånger som vi gör tillsammans med barnen, de tycker det är så kul! Vi har också varit och bsökt funktionshindrade barn i deras hem, svårt att se dessa barnen. Familjen får inget std av staten och många av dem är bara undangömda i hemmen. Vi har också varit i några olika kyrkor och de har bjudits på ljuv svensk sång!! :)

På kvällarna spelar vi massor av ligretto, så kul men sjukr stressande spel. Hela teamet har också fått mersmak av att läsa bibeln så vi har många diskussioner tillsammans och det är verkligen helt fantastiskt. Gud är God!!

Här kommer lite bildbevis! Ha det gott med er!! Saknar er och när jag kommer hem ska jag bjuda er på ugali i massor! Så var förberedd!! :)

Här var det städning på gång!! Här skrubbade vi golven på ett rfescue center för barn som blivit räddade från gatan. Efteråt sjöng vi, gjorde lekar och berättade om Jesus för dem. Annorlunda sätt från oss att städa men man lär sig alltid något nytt!!

En av mina älskade fruntmarknader!!

Här jobbar vi på med handtvätten. Vi har fått en liten kurs i detta så nu skulle jag vilja säga att vi är professionella!!

Japp morgonstund har guld i mun!! Standardfrukosten består av havregryn och det älskade kenyanska chaite-et toppat med lite banan! Låter nästgan som en titel i en kokbok föruntom att stavningen på chaite-et är antagligen felaktig... Detta blandat med Exodus är inte fel dvs. andra mosebok.

Kvällsmarknad i byn i närheten av där vi bor... Kan säga att de blev förvånade när blixten gick av men vad gör man inte för ett foto...?

Gudstjänst i en av kyrkorna. Helt klart den mest afrikanska av dem alla, så mycket dans och människorna fullkomligt svängde runt!! Så annorlunda men kul! 

Leker med barnen på ett dagis som tillhör YWAM basen. så mysiga var dem!! Samma lekar som går hem i Sverige fungerar lika bra här!!

Likes

Comments

Ett helt nytt år, som man brukar säga “vad tiden går snabbt”. Men det är faktiskt sant, och vad mycket jag fått uppleva under ett år. Känns knäppt när man tänker på det. Under våren pluggade jag massor och var stressad över det sista med gymnasiearbetet, sen tog jag studenten den 10 juni och det måste jag sga var den lyckligaste dagen i mitt liv! Sen på sommaren började jag ett helt nytt jobb och i slutet av augusti åkte jag till Georgien för att hälsa på en kompis. Och sen bar det av till Sydafrika och nu ett år senare firar jag nyår i Kenya. Knäppt och händelserikt! Men väldigt spännande, tack Gud! Detta nyåret firades på ett barnhem en bit utanför Nairobi med lägereld och hemmagjorda pinnbröd. Tillsammans under den supervackra stjärnhimlen med barnen, det tyska outreach teamet och familjen som är våra värdar firade vi in det nya året. En bra start måste jag i alla fall säga. Det var bara raketerna och festkläderna som saknades.

I veckan var vi och besökte ett rehab center för pojkar som kommit från gatan. Bästa ministryt så här långt. Häftigt var det! Vi träffade dem i deras gympahall och de var omkring trettio killar i blandade åldrar, allt mellan 10 och 25 år. Vi började med lite lekar tillsammans och sedan sjöng vi lite lovsånger tillsammans. Vi delade några av våra vittnesbörd och en av oss predikade. Nu kommer det magiska! Vi delade in oss i smågrupper och vi bad tillsammans. De började berätta sina berättelser och vi fick dela det svåra som de gått igenom. Många av dem hade förlorat båda sina föräldrar och tvingats växa upp på gatan. En av killarnas föräldrar hade gått bort och han fick då bo med sin farbror. Där var han dock inte alls behandlad bra och till slut flydde han från dem och kom till Nairobi där han bodde på gatan i två år. Flera av killarna hade inte gått hela tiden i skolan men genom rehabcentret fick de möjlighet att fortsätta sin utbildning. Här i Kenya är dock inte skolgång gratis för high school så för att de skulle fortsätta få gå i skolan behövde de en sponsor. Vi fick tillsammans be med de av tonåringarna som inte hade någon sponsor än och alla av dem bad oss att be för deras familjer och syskon som de nästan inte hade kontakt med. Att få höra deras berättelser och att få träffa dessa ungdomar var rörande. Att få visa dem att det finns hopp och någon som älskar och är med dem i allt. Att få möjligheten att dela den kärlek som jag har mött från Gud var häftigt.

Den knäppaste situationen som jag varit med om i hela mitt liv tror jag hände i veckan. En av dagarna åkte vi till Kibera, slummen, och besökte en av pastorns skolor. Vi hade gjort upp ett program för barnen som vi kunde göra utomhus och se tänkte vi att vi skulle dela upp dem i klasser. Trehundra barn strömmade in på gården och vi sjöng, dansade och gjorde drama med dem. So far so good kan man säga. Sen delades de in i klasser och jag och Charlie, min tyska kompis, hamnade i ett klassrum med sextio barn. Vi försökte göra lite lekar med dem men väggarna mellan klassrummen var bara en tunn plywood skiva så när den andra gruppen började sjunga mitt i vår tidningslek så började ju vår klass också att sjunga med. Så mitt i allt tog vi danspauser… :) För att höras fick vi skrika allt var vi hade och barnen tror jag inte tyckte vi var de allra roligaste. Vi gjorde allt med dem, sjöng sånger, dansade, lekte, spelade upp drama av en bibeltext, delade lite från våra liv och höll en minipredikan och sist men inte minst gjorde ett quiz. Japp under två timmar!! Hela situationen var så crazy så mitt i allt bröt jag och Charlie ihop av skratt… Men man får ju faktiskt säga att det som är kul i efterhand är också kul nu. Efteråt var vi helt slut och jag hoppas att barnen inte tyckte vi var allt för konstiga. Jag har aldrig varit i en så hög ljudvolym tror jag!! I slutet när vi hade en frågesport så var vi så uttömda på fantasi så en av mina frågor var att de skulle gissa vart jag hade ont när jag försökte göra charader. Om ni undrar så försökte jag visa att jag hade tandvärk. Ja ni hör ju hur knäppt detta var! Men det var en riktig upplevelse som jag aldrig kommer glömma och kanske inte barnen heller. Två muzungo tjejer som kom till vår klass och bad oss gissa vart de hade ont… Hehe!! Det blir vårt fotspår på skolan…

En annan sjuk sak som jag gjorde i veckan var att döda en kyckling. Japp jag Ellen Sköld fick vara med och döda en kyckling. Först gick vi och köpte de levande djuren av en dam och en halvtimma senare låg de på marken utan huvud. Kändes lite konstigt men ännu en upplevelse att lägga till listan!! Sen åt vi en riktigt go middag med kyckling, chapati och potatis. Mmmm!

Under dessa veckorna har vi varit tillsammans med ett tyskt outreach team som jag skrev förra gången. Det har varit så roligt och jag blev riktigt bra vän med en tjej från dem. Kändes lite sorgligt att säga hejdå till dem när de åkte till Uganda men jag hoppas att jag kan träffa henne igen. Jag menar tyskland är ju nära jämfört med Afrika. En av killarna i deras team hette Steve och han berättade sin livshistoria. Han hade för två år sedan upptäckt att han hade tumörer i ett av sina ben. När de opererade bort tumörerna gick något fel och nerverna i benet skadades. Han fick något som kallar självmordssmärta, detta för att de flesta som får detta tar livet av sig för att det är för jobbigt att leva med.. En kronisk outhärdlig smärta i sitt ben som aldrig skulle gå över. Det finns inet botemedel mot det utan det är nerverna som hela tiden signalerar till hjärnan att benet har en bedövande smärta. Detta gjorde att han blev djupt deprimerad, beroende av droger för att försöka fly verkligheten och väldigt isolerad. Steve läste Job gång på gång och försökte förstå varför just han blivit drabbad av detta hemska och varför Gud inte gjorde något. Under ett år var detta hans verklighet tills han bror frågade om han inte ville följa med till Maoi, Hawaii, och vara missionbuilder på en YWAM bas där. Han beslutade till slut att hänga med och under tiden på Hawaii förändrade Gud hans liv. Många människor bad för honom att han skulle bli helad men inget hände. Steve lärde dock känna Gud och förstod att Gud är enbart god. Han talade in i hans liv och han förstod att Gud led med honom i detta och att han också önskade att allt detta inte hade hänt. En dag när han gick i kyrkan gick han ännu en gång fram för förbön och denna gången hände något. Helt plötsligt försvann den bedövande smärtan och Gud gjorde ett under. Han slutade senare med droger och bestämde sig för att göra en DTS. Han är inte helt frisk i sitt ben än men totalt befriad från den fruktansvärda smärtan. Gud är så god och han bryr sig om oss alla. Han kan göra under och har all makt i himmelen och på jorden. Vi förstår inte alltid allting men en sak vet jag, att han är full av kärlek och att han älskar oss så mycket. Och mer om hur högt Gud älskar oss och hur mycket han bryr sig kan vi läsa i bibeln!!

Jag och söta lilla Rachel på barnbyn "Garden of Eden".

HAPPY NEW YEAR!!!

En supersöt elefant som vi såg när vi var på ett elefantbarnhem!! TUTUT sa den!!

Jannik, Jessica som varit volonär här i tre månader och så jag

Från skolan som vi var på :) Detta var dock innan klasserna bildades och det crazy började...!!!

​Skolfröknarna försöker att underhålla barnen!! Till vänster försöker Charlie att illus

Likes

Comments

Halli hallå!!

Wow vad mycket som har hänt här i Kenya! Nu har vi varit här i en och en halv vecka och jag har upplevt massor! Vet inte vart jag ska börja men jag kan ju faktiskt börja med idag :)

Igår åkte vi fyra timmar till bush bushen till en masaii by. Masaiierna är en stam här iu Kenya som bor ute på savannen och är så skickliga jägare att de kan döda ett lejon. Vägen ut till den lilla byn var dammigt röd och helt plötsligt fick vi syn på ett gäng zebror inte långt från vägen. Gissa om vi skrek?! På kvällen satt vi kring en lägereld med dessa vackra människor. Utsmyckade i färgglada skynken och massor av pärlsmycken. De lärde oss att dansa på deras vis, vaggande fram och tillbaka medans de sjöng lovsånger på masaii, deras språk. Vi bad tillsammans och en från vårat team predikade. Jag kan inte beskriva hur häftigt det var att få träffa dessa människor på riktigt, få dela tro och dansa tillsammans kring lägerelden. På natten fick vi sova på jordgolvet i kyrkan som var gjord av plåt och toaletten var ett litet hål i jorden. En upplevelse helt enkelt men gott sov jag! På morgonen när jag vaknade upp och gick ut genom dörren möttes jag av masaiierna och tillsammans åt vi frukost kring den nästan slocknade elden. Kvinnorna gav oss handgjorda halsband och på förmiddagen fick vi följa med en av dem hem. De bodde i en liten hydda gjord av lera och getterna gick runt på gården. I deras kultur är det alltid kvinnan som bygger huset, tar hand om barnen och lagar mat. Mannen är ute och jagar hela dagen och traditionen är att för att mannen ska vara en riktig man måste han ha dödat ett lejon. Snacka om riktiga män!!

Senare på dagen åkte vi in till den större byn och möttes utanför kyrkan av massor av glada barn. Vi lekte lekar med dem på förmiddagen och dansade tillsammans. Senare gick vi in i kyrkan och vi sjöng sånger tillsammans och jag höll i en liten barnpredikan om Jairos dotter som är sjuk och som senare är död när Jesus kommer fram men som han uppväcker. Lång mening... Hehe! Och vet ni vilken sång som jag lärde ut??!! "Jag går på livets väg" fast förstås översatt från svenska till engelska! De tyckte om den! Att få leka med dessa barn och få ta emot alla deras kramar är faktiskt helt fantastiskt. Om man jämför med hur jag har växt upp så har de inte mycket materiellt sett, trasiga skor och kläder och många hål i tänderna. Men vilken glädje de bär på. Så älskande och lätta att umgås med. Trots att många av dem inte riktigt förstår engelska kan man leka tillsammans och sjunga sånger. Att få berätta om hur mycket Jesus älskar dem och att få be för dem är härligt och glädjande!

Här i Nairobi är det en familj som är våran värd och de är så häftiga måste jag säga. De har startat två skolor i en av Afrikas största slum för barn som inte har råd att gå i skolan och sedan ett barnhem för barn från slummen som har förlorat sina föräldrar. Under den senaste veckan har vi bott på barnhemmet tillsammans med några av barnen och ett annat outreach team från Tyskland. Varje dag har vi ministry och vi har träffat så många människor. En dag gick vi från hus till hus och berättade om Jesus och fick be med familjerna. Låter crazy men det är faktiskt en del av kulturen här att man blir glad när främlingar kommer och hälsar på och Kenyanerna öppnar mer än gärna upp sina hem. Det är verkligen något som jag vill ta med mig hem, att vara mer öppen att tala med nya människor och våga bjuda hem folk jag inte känner.

I fruktväg är Kenya som himlen. Färsk mango och avokado säljs överallt och det är så gott!! Vi dricker chai- te hela tiden och äter chapati i mängder. Chapati är som ett tunnbröd stekt i en stekpanna och smakar så gott. Vi blir kallade muzungo överallt där vi gå (namn för vita människor) och blir välkomnade med léenden överallt. So far so good skulle jag vilja säga om outreach.

Nu får ni ha ett gott nytt år och jag skickar massor av kramar från Kenya!! Vi hörs 2017!!

KWAHERI!! (Hejdå på swahili)

Ps. Gud är så god och han är värd att satsa allt på!!


Inne i en av masaii hyddorna :).

Hennes hus från utsidan.

Jag tillsammans med pastor Maria - i mitten och en av masaii kvinnorna. Så vackra!!

Söta barn ute i bushen med kyrkan i bakgrunden och sedan när vi gjorde ministry i en annan by. Vi sjunger lovsånger och dansade tillsammans.

Min nya vän!

Några av barnen som vi spelade fotboll med i en av byarna i närheten av barnhemmet. Kan meddela att jag sprang runt i långklänning i 30 grader och spelade i närheten lika bra som Zlatan... :)

Julgudstjänsten! Fylld av dans och riktiga moves. Lite annorlunda från våra julottor... Inga psalmer eller ljus, men bra annorlunda!

Nu får vi se när vi hörs nästa gång... Det vill säga när wi-fi erbjuds :) Ha det gott och ha en bra början på 2017!!

Likes

Comments

På båten hem från Robben island. Charlie, Marijke och jag.

Mysigaste jag varit med om! Julspel och julsånger i den botansika trädgården Kirstenbosch. Vi hade picknick och alla fick varsin ljusstav som vi tände när det blev mörkt. Lite julkänsla ändå. Måste säga att det finns vissa fördelar med en varm jul, utomhusjulpicknick och att slippa termobyxorna…


Sista bilden av Muizenberg innan vi åkte... Hejdå!!

Luciabild på luciadagen gick vi skandinaver ett luciatåg på lunchen. Bästa!! Vi tog våra lakan och lite glitter i håret och sjöng “Natten går tunga fjät” på mixad norsk-svenska. Det var bara lussekatterna som fattades. Vi gjorde dock en modifierad verision med Helge som Lucia. Men ingen visste ju hur det ska va egentligen så… :)

Likes

Comments

Idag är dagen, vi är påväg till Kenya! Så spännande faktiskt men jag vet inte riktigt vad som väntar så det blir en överaskning… Just nu sitter jag på flygplanet till Nairobi där vi börjar våran outreach. Hela veckan har varit upp och ner. Så många att säga hejdå till och lite ledsamt att dessa tolv veckorna av lecture phase är över. Men nu är det ett nytt äventyr som väntar! I nio veckor ska jag och mitt team göra missionsarbete i Kenya och vi ska samarbeta med olika organisationer som redan är där. Förmodligen ska vi vara på barnhem, leda ungdomsarbeten och evangelisera i fängelser. Så mycket nytt!! Dock vet jag inte när jag har tillgång till internet så kan dröja innan jag kan posta detta inlägg, hehe!!

Denna veckan har varit full av outreach preparation och massor av hejdån. Men veckans lektioner handlade om kommunikation och teambuilding. Läraren som vi hade var helt fantastisk, en dam i 60 års åldern som var så vis, rolig och ärlig. En övning som vi fick göra var att välja en person som vi inte pratat så mycket med och sitta ner och titta in i varandras ögon i hela TRE MINUTER!! Vi skulle be Gud att visa oss hur han ser denna personen och sen delade vi det med varandra och bad för den andre. I början kändes det bara konstigt, men alltså wow! Efter ett tag övergick stirrandet till att verkligen se den andra personen och vilket annat perspektiv jag fick. Jag såg verkligen henne med andra ögon och kände en sån stor kärlek för henne. Häftigt skulle jag säga! Så nu får ni passa er när jag kommer hem… Jag kommer verkligen att stirra!!! Hehe!! Jag insåg verkligen att jag många gånger bara snabbtittar på andra utan att verkligen fokusera på vad det är jag egentligen ser. Vad stor skillnad det är dock att göra det från att verkligen titta in i den andras ögon, så det är faktiskt en ny hit! Nu kan ni kalla mig “Stirr Ellen”...

I söndags såg jag en val! Äntligen! Vi var ute på Robben Island och såg fängelset som Nelson Mandela satt i. På vägen ut på båtturen fick vi se valar men jag missade dock delfinerna. Men man kan ju inte begära allt. Fängelset var jätteintressant men riktigt hemskt när man tänker efter. I 18 år satt Nelson Mandela i fängelset på ön. Varje dag i flera timmar fick fångarna gå ut och knacka sandsten i den gassande solen bara som straff. Stenen användes inte ens tilll något. Detta bara för att de inte höll med om att apartheid var rättvist.

I lördags kväll (förra veckan) hade vi julfest. Så mysigt men kan inte riktigt säga om det var så mycket julstämning. Vi köpte alla varsitt paket och man brukar ju säga att man ska ge något man verkligen tycker om själv. Så jag köpte en stor vattenmelon!! Vi döpte han till Welmer… :) Efter middagen dansade vi swingdans och det var verkligen det bästa. Några timmar av det och jag var genomsvett. Nu får jag börja leta efter en swingdans partner hemma i Sverige för det är verkligen den härligaste känslan att dansa och man sätter stegen och man lyckas snurra runt i takt till musiken. Så har ni några tips, kontakta mig!! :)

Alltså jag bara måste berätta detta!! I början av veckan fattades det 160 000 rand för att alla skulle kunna åka på outreach. Det motsvarar ungefär 96 000 svenska kronor. Vi hade i onsdags en morgon då vi bad som en klass för att alla dessa pengar skulle komma in och om man kände att man skulle vara med och bidra så fick man skriva ner det på en lapp. Samma morgon samlade vi in 60 000 rand på bara några minuter. Härftigt. Men ännu häftigare är det att i slutet av veckan var allas outreach kostnader betalda förutom tvås det vill säga att på en vecka kom det in 80 000 kr!! Detta kallar jag ett mirakel. Att få se min väns Filippes ansikte, från Brasilien, när alla hans outreach kostnader var betalda genom att massor av olika människor skänkt pengar, var det bästa! Nu är han påväg till Grekland för att med deras team hjälpa till med flyktingkrisen. Gud är god!

Tack ni alla som ber därhemma! Betyder mycket! Jag tror och hoppas verkligen få vara med om att uppleva mer av Guds otroliga kärlek i Kenya. Att få låta han använda mig och få se hans verk. Jag ser verkligen fram emot att uppleva Afrika på riktigt och kanske vi får se lite vilda djur…?? En av platserna där vi ska vara är utanför Nairobi i bushen och precis intill vårt hem går det vilda giraffer, så kul! Vi kommer förmodligen äta massor av ugali och kanske dansa lite afrikans dans..? Men det får framtiden utvisa!

Nu önskar jag er en jätte GOD JUL om jag inte kan skriva innan! Ha det toppen och njut av julgröten, pepparkakorna och granen.

Stora kramar!


Likes

Comments

Åå nu känns det som att allt är på väg mot ett slut... Med bara två veckor kvar tills vi ska till Kenya. Känns lite läskigt men samtidigt spännande. Konstigt nog känns det som att allt är snart över och att jag snart ska åka hem, men hallå!! Det är ju mer än hälften kvar!! En sak som Gud verkligen talat till mig om denna veckan är att allt i livet är säsonger och att leva i den tid som jag är i just nu. Denna veckan har jag gått och tänkt mycket på allt som ska hända när jag är klar här i Sydafrika. Att börja plugga och att få starta något helt nytt hemma i Sverige. Jag ser verkligen fram emot det!! Men sen när jag tänker på hur spännande och vackert det här så känner jag att jag inte vill att det ska ta slut. Men då kom jag att tänka på när Israel var ute i öknen. Varje morgon regnade det ner manna från himlen som de kunde äta under dagen. Några försökte att spara till nästa dag men det var inte gjort för att spara utan det ruttnade till dagen därpå. Gud ville lära dem att lita på honom så varje morgon kunde de gå ut och plocka upp så mycket manna som de behövde och Gud försörjde för dem varje dag. Likadant är det med våra liv, mitt och ditt. Allt har sin tid och hur mycket som vi än skulle vilja pausa tiden eller spola fram den så går det inte. Alla säsonger är olika men Gud har alltid en god plan för oss och vad som kommer näst är inte samma som nu men det är också gott. Lärorikt men lite svårt att verkligen leva efter. Att till fullo lita på Gud och att ta till vara av allt som vi har nu.

I tisdes var jag med på radion i p4 halland vid klockan kvart över tio!! Nervös var jag innan men så kul faktiskt!! Det får ni lyssna in! Tio minuter in i programmet ungefär!!! Här kommer länken :) http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/820367?programid=2163

I helgen tog jag en surflektion! Och vet ni vad?? Jag klarade av att stå upp på brädan och rida in med vågen flera gånger. Bästa känslan när jag precis lyckades ta mig upp, fick balans och kände hur vågen bar mig. Häftigt!! Nu undrar jag varför inte Sverige har sådana här bra vågor??? Gud, varför blev det så?? Hehe!!

I lördags var det en hektisk dag!! Vi vandrade i nio timmar upp och ner från Taffelberget men denna gången från andra sidan. Det var verkligen vackert men sjukt varmt!! Jag drack 2 liter vatten på bara vägen upp!!! Denna stigen var väldigt annorlunda från de andra jag har gått för den gick till största delen genom skogen. Skönt med skugga!! När vi kom hem så hade vi en Skandinavisk kväll!! Och vi bakade pepparkakor med pepparkakskrydda från Sverige och glögg gjord på äppeljuice. Vi lyckades även koka tomtegröt med sushiris. Konstigt låter det, jag vet!! Men sushiris och grötris måste vara exakt samma sak för smaken blev precis som hemma. En riktig julfest blev det med Carolas julskiva som bakgrundsmusik och allt!!!

I söndags eftermiddag åkte vi till en kåkstad som heter “Seven dalan” en liten bit härifrån. Vi bjöd in alla invånarna till en gudstjänst utomhus och bjöd dem på mat efteråt. Rörande att få höra dessa människors livsberättelser och att få leka med de superhärliga och oerhört kramgoa barnen. Mitt hår var väldigt populärt att leka med… Det var en tysk familj som startat något som heter “Hope center” i kåkstaden där de har dagverksamhet för barnen, soppkök och datorkurser. Häftigt att få komma i kontakt med människor som verkligen gör något i dessa delar av Sydafrika. Allt hade börjat med att en bebis dog i en familj för att de regnade in genom taket i deras skjul. Den här tyska familjen tog så illa vid sig av att ett barn hade fått sätt livet till bara för att det läckte in så de startade en insamling. Genom pengarna som kom in kunde de täcka alla skjulen med plast så att taken blev täta och på den vägen växte verksamheten!! Häftigt!!

Detta var lite av vad som hänt under denna veckan!! Just nu sitter jag på ett kafé och ska snart facetima med min fina mamma!! Ha en toppenbra vecka!! Och många kramar till er!!


Börjar med det goda först!!! Svenska kanelbullar gjorda på torrjäst inhandlad på ICA Maxi!!

Från söndagens Open air i en av kåkstäderna. Så härlig stämning fylld av Jesus, vänskap och bara härliga konversationer!!

Den efterlängtade fikapausen på toppen av Taffelberget!! David hittade i alla fall lite skugga!! FRån och med nu döpt till "Davids cave"....

Från våran skoltripp till Camps Bay. Volleyboll spel med Lionshed i bakgrunden är inte helt fel!! Kommer sakna denna vackra utsikten!!

Jag och mitt surfing crew precis innan vi gav oss av ner i vattnet!! Jag klarade att stå upp och surfa massor av gånger!! #superstolt

Likes

Comments

Här är vårt newsletter för mitt outreach team! Det skulle betyda jättemycket om ni skulle vilja vara med och be för oss men också om ni vill vara med och stötta oss ekonomiskt!!

Likes

Comments