Hejsan hoppsan allesammans! Det lackar mot jul och jag är sååå taggad på snö, skidor, apelsiner, te, fluffiga jul-strumpor och allt annat som hör julen till! Något som jag saknar så här i jultider är, tro det eller ej, Jul med Ernst. Om det är någon som kan sprida ren och skär julstämning så är det den mannen! Saknar att knapra på en pepparkaka och sippa på ett kallt glas julmust samtidigt som jag lyssnar på Ernst lugna stämma. På tal om julmust, det är en annan sak som jag saknar! Det är faktiskt på min julklappslista i år! Jag trodde då aldrig att jag skulle önska mig dricka i julklapp... Även om jag varken har en Ernst eller en flaska julmust här på andra sidan Atlanten så har jag en skön julkänsla i hela kroppen! Och idag kändes det som om julen var närmare än aldrig förr, för idag föll den första snön!!!!!!!! Det började med små lätta flingor com senare byttes ut mot stora fluffiga flingor som sakta ringlade sig ner på marken. Nu är hela Manchester inbäddad i ett täcke av snö. Hallelujah!

Idag var jag och mitt hashtagsquadgoals på Maine State Museum och tittade på allt från uppstoppade älgar till fisk-ryggrader och barnkläder från tidigt 1900-tal. Det var sååå kul! Vi skrattade och larvade oss i flera timmar och avslutade en trevlig vistelse med att äta Kina-mat! Underbar dag med underbara människor!

Som sagt så är julkänslan på topp är i Maine! Igår var jag på ett litet Christmas party för alla AFSare som går på min skola. Det var trevligt och vi blev bortskämda med smarrig mat och en hel julstrumpa fylld med godis och andra julklappar! Den bästa gåvan var lätt det blinkande halsbandet! Jag blir så glad varje gång jag sätter på mig det!

Förra veckan körde vi vår lilla bil mot LLBean för att titta på pjäxor, men det slutade med att bara vandrade omkring bland upplysta julgranar och trumpetseplande tonåringar. Vi såg tomtens renar (tyvärr inte tomten själv, vilket var en liten besvikelse). Allt som saknades var snön, men den har ju kommit nu så det är lugnt!

Till sist vill jag dela med mig av en bild på mig och den första snön! Hela dagen idag har jag gått runt och varit superglad över det vita täcket på marken. Man kan tro att jag aldrig sett snö innan, med tanke på hur exalterad jag över att de första flingorna har fallit! Trots att jag är från Sverige och har sett snö varje år sedan jag kom till världen så är det alltid speciellt när den första snön kommer!

Jag antar att detta är tack och adjö för denna gång! Jag hoppas att alla era julförberedelser går enligt planen och att ni hittar de julklappar ni vill!

Hare gött,

Ellen

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tjabba, tjena igen! Det var inte igår (actually it was...)! Jag tänkte dela med mig av lite bilder från i lördags då jag var i en upplyst botanisk trädgård. Trodde du att du gått all in med utebelysningen detta år, tänk om! Detta är julbelysning på en helt ny nivå!

Är det inte helt fantastiskt!! Detta är lätt en av de bästa upplevelserna jag varit med om hittills i Maine!

Det var allt för idag folket!

Hare gött,

Ellen

Likes

Comments

HAAAPPPYYYY THANKSGIVING EVERYONE!!
Här om dagen firade jag min första Thanksgiving! Firandet involverade massor med mat, nya ansikten och ljudliga skratt! Eftersom jag inte firat Thanksgiving förut hade jag inga förväntningar eller förhoppningar. Jag hade fått berättat för mig att högtiden är lika med mycket mat så jag förberedde mig på bästa sätt; jag tränade med min värdsyster innan vi började firandet! Jag antar att firandet ser olika ut för olika familjer, precis som jul, men vi firade i alla fall genom att gå till min värdmammas mamma och äta en stor lunch med släkten på hennes sida. Jag kände igen en bråkdel av alla i rummet, men det var väldigt trevligt ändå!
Och de jag pratat med innan hade rätt, det fanns mat i överflöd. Jag är inte ett jättestort fan av kalkon (själva huvudrätten..), men det fanns en massa andra smarriga rätter på buffén! Jag bidrog med en skål svenska köttbullar och de gjorde succé (jag var orolig att ingen skulle våga smaka eller ännu värre, inte tycka om dem...). På kvällen åkte vi till mina färdfamiljs vänner och åt en så kallad Thanksgiving-sandwich. Det är precis vad det låter som; en macka med allt som hör Thanksgiving till. Potatismos, sås, cranberry sauce, kalkon, squash och stuffing. Det är definitivt inget som jag själv skulle komma på att göra men det såg mumsigt ut. Se upp där hemma, nästa år kommer vi äta julbordsmacka på juldagen! Jag var fortfarande proppmätt efter lunchen så jag bad snällt om att få äta lite potatismos. Så där satt jag och smaskade på mosad potatis medan de andra hög in på de stora Thanksgiving-mackorna.

Att Thanksgiving nu är över innebär inte bara att det är skola som vanlig på måndag och att man inte längre har en bra ursäkt att äta massvis med mat, det innebär tydligen också att det är fritt fram att börja julpynta! Så pyntat har vi gjort de senaste två dagarna! Jag trodde att vi pyntade rätt bra hemma men när jag fick se de sex stora boxarna proppfulla med julpynt insåg jag att vi ligger lite i bakvatten när de kommer till juldekorationer... Nu är julgranen, tomtarna och snögubbarna på plats. Det känns väldigt ovant att pynta så här tidigt, det är ju trots allt inte december än, men jag älskar det. Jul är definitivt den bästa tiden på året!

Vi var inne i en julbutik i Boston och jag hittade en julgranskula med den svenska flaggan på. Jag känner mig ganska hedrad för av alla länder i hela världen, hade de endast Frankrike och Sverige!

Innan jag säger tack och hej så måste vi bara ta en sekund och titta på min vackra jul-tröja! Hur söt är den inte?? Jag älskar den!!

Det var nog allt för mig

Hare gött!

Ellen

Likes

Comments

Morsning korsning allesammans! Hur är läget med er? Med mig är det tippen toppen! Jag tänkte dela med mig av vad som hänt de senaste veckorna (insåg precis att det var nästan en månad sedan jag uppdaterade senast...oops!) Jag har hunnit förälska mig i en ny sport, upplevt Boston och inspekterat gravstenar i Salem under veckorna som gått! Spänn fast säkerhetsbältena så kör vi igång med de första bilderna!

Three words: I LOVE BOSTON

Blandningen mellan gamla tegelbyggnader med endast ett par våningar och glas-täckta skyskrapor gör staden väldigt charmig och vacker. Det är en stad perfekt för en historieälskare som mig. Den så kallade "freedom trail" är en slinga som går genom hela Boston och längs den ligger historiskt viktiga platser som t.ex. Paul Revere's hus, North Church och platsen där Boston Tea Party ägde rum. Man kan därför med lätthet kombinera shopping och andra typiska stads-aktiviteter med kultur och historia och det var precis vad vi gjorde! Det börjar bli kallt här borta så jag var i desperat behov av lite varmare kläder och Boston levererade! Jag kom hem med ett par snygga plagg! :)

Här om dagen var det krama-en-utbytesstudent-dagen så här är en bild av mig och Kelly på en klippa utanför Boston!

Jag har förälskat mig i en my sport; Jiu Jitsu!

Eftersom XC säsongen är över och Nordic inte börjar för än efter Thanksgiving passade jag på att testa Jiu Jitsu och det var kärlek vid första ögonkastet haha! Mamma, pappa, mormor, morfar, farmor och farfar och alla andra som tycker jag är galen som har börjat med en kampsport; man får inte sparkas eller slåss, så ni kan sova lugnt om nätterna! Det handlar om strategi och teknik, inte styrka eller vem som lyckas nocka ut sin motståndare först. Det liknar inget jag gjort innan, men det är en väldigt häftig sport!

Detta är lite random bilder från de senaste veckorna här i Amerikat! Jag tog inga bilder från Salem, men ni kan vara lugna, ni missar inget! Salem var tyvärr en stor besvikelse. Det var lite som när man beställer en Big Mac på McDonald's och förväntar sig en stor, fluffig och krispig burgare, men får ett mosat fågelbo till hamburgare istället... Det var en riktig turist-fälla! Det ända som var intressant var att se minnesplatsen för de tjugo människorna som miste livet under häx-förföljelsen.

Det var allt för mig!

Hare gött,

Ellen :)

Likes

Comments

Ytterliggare en vecka har gått och jag har som vanligt mycket att dela med mig av! Denna vecka har jag hunnit karva en pumpa, fyllt år, varit på ett XC meet, varit på en halloween dans och haft en sleepover med några vänner.

Jag trodde att jag skulle ha lite hemlängtan på min födelsedag, men jag hade inga tendenser till att sakna Svedala (förlåt mamma, pappa och resen av la familia där hemma...)

Jag hade inte önskat mig någonting och förväntade mig inte att någon utanför min värdfamilj och min närmaste umgängeskrets skulle veta att det var min födelsedag. Jag hade helt enkelt väldigt låga förväntningar på denna dag och det resulterade i att jag blev väldigt överraskad. Det var betydligt fler som visste om att jag fyllde år. Jag fick kort och presenter från mina vänner och i slutet av dagen visste min värdfamilj (så klart), hela junior-klassen, alla i AFS-gänget, hela XC-teamet och ytterligare ett tiotal elever att det var min födelsedag. Jag blev överöst av gratulationer under hela dagen, vilket såklart var väldigt trevligt.
Det var väldigt skönt att inte ha några förväntningar på min födelsedag, en dag som tidigare handlat om vad som gömmer sig innanför presentpappret och de krusade paketsnörena. Varje grattis-önskning och varje present kändes som en bonus istället för en självklarhet.

Jag firade min födelsedag på en Hibachi- resturang tillsammans med min värdfamilj och några familjevänner. För er som inte vet vad Hibachi är så är det när kocken står och lagar mat framför ögonen på dig. Du får helt enkelt se processen från rå kyckling och kallt ris till stekt ris och grillad kyckling med tillbehör. Det är verkligen något jag rekommenderar för er som gillar japansk mat!

Jag spenderade förra söndagen tillsammans med AFS:arna och vi karvade pumpor tillsammans. Jag hade aldrig gjort det innan så det var väldigt roligt att få prova på det. Jag trodde det skulle vara svårare än det faktiskt var att karva fina mönster. Jag hade däremot inte förväntat mig att pumpan skulle lukta så illa och ha ett sånt slajmit innanmäte som den hade...
Det var lika trevligt som alltid att träffa alla utbytisar! Vi lekte lekar, åt, spelade spel och åt lite till. Eftersom både jag och en annan tjej från Chile skulle fylla år den kommande veckan hade de bakat en tårta till oss! Det fanns också muffins och en massa annan mat. Det resulterade i att jag rullade hela vägen hem...

Såklart har jag spenderat mycket tid med XC teamet. Vi har sprungit, ätit, tävlat och skrattat tillsammans hela veckan!

Och så är det ju snart halloween och det innebar HALLOWEEN-DANS! Jag klädde ut mig till godiset Swedish fish efter som en av de vanligaste frågorna jag får när jag säger att jag är från Sverige är; "Åh, har ni Swedish fish i Sverige?"
Jag limmade fast en box med Swedish fish mitt på magen av en röd oversized t-shirt och sedan limmade jag fast fiskarna på hela tröjan.

Jag och några vänner gick tillsammans till dansen och efter vi hade dansat, skrattat, svettats och skrikit i tre timmar åkte vi tillbaka till mitt hus och sov. Det var en underbar kväll, klart bättre än homecoming! Denna gång var DJ:n mycket bättre och jag hade vänner att dansa med. Jag kände mig inte lika borttappad som jag gjorde när det var homecoming haha. Då var jag en vilsen svenne i havet bland dansande ungdomar. Nu var jag bara en Swedish fish bland dansande ungdomar.

Tiden går fort när man har roligt. Vi har tyvärr nåt slutet av detta blogginlägg och det är dags för mig att baka en kladdkaka! Wish me luck!

Hare gött,

Ellen

Likes

Comments

Jag bloggar mindre och mindre nuförtiden. Det det kan låta sorgligt, men anledningen till det är allt annat sorglig. Det händer saker hela tiden här borta. Det finns helt enkelt inte tid för bloggen, något som är lite tråkigt för jag älskar att dela med mig av det som försiggår här på andra sidan Atlanten.

 Varje dag måste jag påminna mig själv om att detta äventyr kommer gå fort, fortare än jag kan föreställa mig nu. Jag försöker uppskatta allt så mycket jag kan och ta vara på varje minut, för det här är det bästa äventyr jag någonsin varit på!

Detta är de senaste dagarna i text och bilder:

Warning! Two swedes in one pic!

Förra helgen var jag på hajk med AFS och det var lika roligt som vanligt att hänga med de andra AFSarna. Vi vandrade på en väg snarare än klättrade upp för ett berg, vilket är vad jag föreställer mig när jag tänker hajking. Trots det var det väldigt trevligt. Vägen ledde till en strand och där spenderade vi några timmar. Jag hade inte förväntat mig att vattnet skulle vara varmt, men det här vattnet nådde en ny nivå av kyla. Brrrr!!! Det var isande kallt! Men det stoppade inte några av AFSarna från att hoppa i plurret. De var en aning kalla efter det kan jag meddela. Vi åt lunch och larvade oss på stranden. Det var hur roligt som helst.

Jag är så himla tacksam att jag har dessa människor i mitt liv. De är helt fantastiska!❤️

Jag tillbringade förra lördagen i Belfast (nej, inte Belfast i Europa. Det hade varit en alldeles för lång resa...) och jag sprang Festival of Champions. Det är ett jättestort race med ca 2000 löpare. Det var det första loppet denna säsong för mig och eftersom jag har haft benhinneinflammation, var jag inte säker på att mina ben skulle orka ta mig runt hela banan, men oj vad bra det kändes. Inget pers men en fantastiskt känsla! Bilden ovan är tagen från spurten. Åååh, när jag ser den bilden vill jag bara tillbaka! Tänk att löpning kan vara så kul! Vi spenderade hela dagen i Belfast. Vi hejade, åt, hejade, åt lite till och sprang. Det är alltid lika kul att vara på meet med dessa brudar. Och det är inte bara meeten som är roliga, bussresorna till och från är super de också. Hög musik, dans och skrikiga stämmor. Helt underbart!

Jajemen. Nu är det officiellt: Jag är en riktig Maine-bo. Igår köpte jag Bean Boots! När jag först såg dem var jag väldigt skeptisk och jag fattade inte varför i hela friden dessa dojor kunde vara så himla populära, men nu är jag helt kär! Och jag är långt ifrån den enda här i Maine som älskar dem för ALLA har dem!

Idag spenderade jag min söndag i Rockland, hemma hos Johanna. Det var hur kul som helst! Rockland är en väldigt fin liten stad nära havet. Vi gick på konstmuseet, shoppade lite och åt mat på ett litet café. Vi promenerade längs med havet och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var så skönt att få prata av sig med en annan utbytesstudent och eftersom hon är från Sverige så kunde vi prata om kulturkrockar vi båda upplevt. Trots att vi båda är svenskar pratade vi nästan bara engelska med varandra. Är inte det helt sjukt? Vi pratade svenska en gång, men det kändes bara fel så vi bytte till engelska efter några meningar. Jag börjar bli mer och mer orolig över att jag inte kommer kunna kommunicera med folk när jag kommer till Sverige...

Det var allt för denna gång!

Hare gött,

Ellen

Likes

Comments

No need to panic, I am alive!
Jag har en hel del bilder från de senaste veckan som jag tänkte dela med mig av.

Jag gjorde rafting igår! För er som inte vet vad det är (I don't blame you, jag hade ingen aning om vad det var innan jag åkte hit!) så åker man i en stor gummibåt på en flod. Eftersom det finns stenar i floden bildas det höga vågor som man åker upp på. Det är inget att rekommendera för er som inte gillar vatten eller karuseller för ja, du kommer bli blöt (väldigt blöt) och ja, det kommer vara tillfällen då du nästan faller ut för att vågorna är så höga.

Igår var det en så kallad "high release" vilket innebar att de släppte på vatten från dammen ovanför floden. De pumpade ut 8000 square feet varje sekund vilket är ca 8000 basketbollar fulla med vatten varje sekund. Eftersom det var mer vatten än vanligt i floden så blev vågorna större (klass 4 på en 5-gradig skala). Det var en så häftig upplevelse!

Jag måste erkänna att jag var lite smått nervös innan jag väl satte mig i båten. Jag skulle alltså sitta på kanten (jajemen, på kanten, inte i båten!) av en gummibåt som skulle åka ner på en flod med många höga vågor. Men herregud vad kul det var! Vi åkte upp och ner på de där vågorna. Bara efter några minuter var alla dyngsura eftersom en våg slog över i vår båt. Efter det "vilda" partiet av floden fick vi hoppa ur båten och flyta med strömmen. Det var också roligt, men jag tror jag svalde några basketbollar med vatten under de minuterna jag spenderade i vattnet.

Vi åt lunch sedan paddlade jag på en paddle board (som en surfbräda som man står och paddlar på). Som ni kanske förstår var det inga vågor i den delen av floden. Det var lugn och stillsamt, men det innebar inte att det automatsikt blev enkelt att stå på den där brädan. Det tog ett antal försök och några turer ner i vattnet innan jag fick kläm på det. På bilden står jag bara på mina knän, men jag lovar, jag var upple på båda fötterna och paddlade ett långt tag!

Det här med att skriva i kronologisk ordning är uppenbarligen inte min melodi för det här är bilder från förra helgens AFS läger.
Det är med ett leende på läpparna som jag tittar på dessa bilder. Jag hade så himla roligt under dessa tre dagar. Alla utbytesstudenter är helt underbara. Vi må komma från alla världens hörn, men vi har alla en sak gemensamt; vi är utbytesstudenter, vi sitter i samma båt och det känns så bra att ha 17 vänner som vet precis vad man går igenom! Denna helg är definitivt på topp tre listan av allt jag gjort i Maine hittills, och som ni vet, jag har gjort en hel del!

Maine känt för många saker, där bland hummer och älg, men trots det tog det mig en och en halv månad innan jag åt min första Lobster Roll. Lobster Roll är helt enkelt hummerkött, smält smör och bröd. Jag förstår varför de säljer det överallt för det var så gott! Rekommenderas om ni kommer över lite hummerkött någon gång!

Idag var vi på Common Groud Fair, vilket är ett ställe (typ som en marknad) där de säljer frukt och grönt och andra livsmedel från bondgården och handgjorda prydnader, smycken och kläder. De har djur som gör olika uppvisningar och en massa stånd som sålde mat från alla världens hörn. Det var väldigt trevligt, men stekhett. Det var säkert 30 grader! Det är första gången i mitt liv som jag kunnat gå i shorts och linne i september, hur underbart? Det är vanligtvis inte så här varmt i september, men eftersom det har varit ett par orkaner i söder så har den varma luften kommit upp till oss. Jag klagar inte! Sedan när har lite värme varit dåligt för människan?

Här om dagen var vi på en liten hike och kom fram till detta vackra vattenfall. Ännu en gång, Maine är såå vackert!

HÄÄÄSSSTAAARRR!!! Det är en sak jag verkligen saknar. Jag sakna att rida på min lille hästapolle och jag saknar att bara spendera tid i stallet! Min värdpappa jobbar med att gräva en damm hos ett par som har hästar så vi åkte dit i fredags för att säga hej och mysa med dem! Jag blev helt varm i hjärtat när jag klev in i stallet och kände lukten av häst! Det måste vara en av de bästa dofterna i hela världen. Stall och nybakta bullar!

Nästa vecka ska jag förhoppningsvis rida! Min värdmamma känner några som har hästar så jag håller tummarna att vi kan få till ett ridpass snart! Jag börjar bli ganska desperat haha!

Det var allt från Amerika för denna gång!

Hare gött,

Ellen

Likes

Comments

Det känns som jag gjort mer denna vecka än vad jag gjorde hela förra året... Homecoming game, Homecoming dance, XC-meet och road-trip är några av de saker som hänt sedan det senaste inlägget.

Förra fredagen spenderade jag min kväll på en blöt läktare och skrek mig hes i spöregnet. Det kanske inte låter värst inbjudande, men det var fantastiskt. Stämningen på läktaren var oslagbar, alla var klädda i gult och svart (skolans färger) och ljudet från the bear cave (namnet på vår hejar-klack) var öronbedövande! Det gjorde inte ett dugg att det spöregnade (haha, kul Ellen...)

Vi hade vårt hemma-race för drygt en vecka sedan. Jag kunde tyvärr inte delta på grund av min benhinneinflammation, men det var kul att ta tider och heja på alla! Jag klagar inte!
De satte upp skyltar med alla våra namn på längs infarten till skolan så alla lag kunde se dem när de rullade in. Jag tyckte det var jättegulligt gjort. Jag kände mig ännu en gång väldigt stolt över att vara en del av teamet!

På tal om benhinneinflammation, jag har börjar springa ingen, inte långt, men jag springer! Sakta men säkert ska jag ta mig tillbaka. Jag kan knappt hålla mig tills jag får börja tävla igen!!!

Och sen har vi Homecoming dance! För att vara ärlig så var det roligare att göra sig iordning och ta bilder med alla tjejerna än att dansa.
För er som undrar, NEJ, det är inte som i Pretty Little Liars eller någon annan av era favoritserier. Det var varmt, alla var svettiga och man kunde inte riktigt prata med någon för musiken var för hög. Meeen, jag hade en trevlig kväll ändå!

Tips till framtida utbytesstudenter och människor som av någon anledning har planerat att gå på en Homecoming dance, det blir roligt om du gör det roligt! Även om det kan verka lite obekvämt att klämma sig in bland alla svettiga kroppar, så är det helt klart värt det. Stå där bland alla och dansa som om det inte finns en morgondag är amazing! Jag var i mitten av folkmassan och hoppade runt som en gräshoppa ett antal gånger!

Om du är en av dem som bara står längst kanterna och tittar på dansarna med avsmak, kommer du inte ha en lika trevlig kväll.

Förra helgen åkte jag och min värdpappa på en road-trip till hans barndomshem. Jag slutar inte fascineras över hur vackert Maine är. Jag kan bara sitta och titta ut över träden, bergen och sjöarna och ibland är det så vackert att jag inte ens kan ta in landskapets skönhet! (Lät jag inte lite som Ernst nu??)
Huset han växte upp i var jättevackert med utsikt över bergen!

Det var nog allt för mig!

Hare gött,

Ellen

Likes

Comments

Jahop, mycket har hänt den senaste tiden! Ingen rast, ingen ro här inte...
Jag har en massa bilder från de senaste dagarna och mycket att berätta. För att detta inte ska ta mig hela veckan att knåpa ihop så har jag sammanfattat det som hänt under bilderna!

Jag har haft problem med benhinneinflammation ända sedan jag kom till USA. Jag får inte springa för tillfället utan spenderar mina träningar i gymmet istället. Det kan låta tråkigt, men det går ingen nöd på mig för jag får sällskap av tre andra tjejer som inte heller får springa. Vi skrattar, svettas och kämpar tillsammans bland gymmets vikter och maskiner. Det är först nu när jag har tränat med teamet ett tag som jag inser hur mycket roligare det är att träna med andra människor!

HUR VACKERT??? Fantastiskt! Jag är helt förälskad i Maine!
Bilderna är tagna hemma hos en kille på XC-teamet. Hela teamet var där i torsdags och åt spagetti. Gemensam spagetti-middag hemma hos någon i teamet är något vi gör varje kväll före ett lopp, vilket blir ungefär en gång i veckan! Det är ofta jättemysigt och det gör att vi kommer varandra närmare. Nu känner jag mig äntligen som en i teamet! Jag kan slappna av och bara skratta och ha roligt när jag är med dem, vilket är väldigt skönt med tanke på att jag är ganska borttappad i skolan än så länge.

Första fotbolls-matchen i USA! (Fotboll här i de förenta staterna är amerikansk fotboll, alltså inte den fotboll som Zlatan håller på med!) Jag fattade inte mycket av vad de höll på med, allt var väldigt förvirrande. Först stod alla öga mot öga med varandra, sekunden efter låg de i en hög på marken och plötsligt hörde jag en visselpipa och efter det började allt om igen. Jag lyckades i alla fall förstå att Maranacook (min skola) förlorade ganska stort, men jag var glad ändå. Det var vackert väder, jag träffade många nya människor och skrattade mycket! Maten däremot var inte mycket att hänga i julgranen. En torr hamburgare i ett blött bröd och inga grönsaker. Det smakade ungefär lika gott som det låter...

Vi spenderade Labor Day weekend i en stuga nära en sjö, som jag inte kan komma ihåg namnet på. Det var våran present till min värdmamma som fyllde år på Labor Day. Min värdsyster, hennes man och lilla bebis var också där och vi hade väldigt trevligt tillsammans. Jag paddlade kajak för första gången, vilket resulterade i träningsverk i axlarna och extrema skavsår på båda tummarna... Jag han också med att åka kanot (observera att jag åkte kanot och inte paddlade... min värdpappa var motorn och jag satt mest och njöt av det underbara landskapet). Det regnade hela dagen på söndagen så vi var inne och spelade en massa sällskapsspel och så mös jag med den lille bebben!
På söndagkvällen gick vi ut och åt på en riktig amerikansk BBQ-resturang och herregud vad mycket mat vi fick in!!! Vi beställde en förrätt till alla fyra och jag håll på att ramla av stolen när den kom in. Revbenspjäll, lökringar, kycklingvingar, pulled pork... listan kan göras lång. Jag åt så mycket att jag kunnat rulla hem om det inte varit för regnovädret!
Vi berättade för servitrisen att min värdmamma fyllde år så de kom in med en (enorm) tårtbit med tomtebloss i och överraskade henne. De spelade happy birthday i högtalarna och hela restaurangen klappade händer när de kom in med tårtan! Hon blev väldigt överraskad!
Det var en riktigt lyckad helg som jag inte har något emot att göra om!

Hare gött,

Ellen

Likes

Comments

Igår började mitt utbytesår på riktigt! Jag började skolan! Jag åkte tyvärr ingen gul skolbuss, men jag packade min egna lunch, gick runt i korridorerna med en ryggsäck på ryggen och hörde skolklockan ringa ett antal gånger under dagen.
Jag var fysiskt men inte mentalt med på de första två lektionerna. Jag visste inte riktigt vad jag höll på med, allt var så nytt och nästan lite överväldigande. Som tur var pratade vi mest om regler, delade ut böcker och introducerade kurserna, alltså inget krävande. Efter lunch blev jag lite mer som mig själv, men allt var fortfarande väldigt nytt och annorlunda. Igår slog det mig också att
allt är på engelska. Jag skriver på engelska, läser instruktioner på engelska och svarar på frågor på engelska! Herregud...
Jag fick lite smått panik när jag satt på matten och insåg att alla mattetal/frågor är på engelska. Det var egentligen ingen chock, jag hade inte direkt väntat mig att de skulle vara skriva på svenska, men språkbarriären blev bara så tydlig just i den stunden. Inte nog med att ekvationer är svåra att lösa och uttryck svåra att skriva, nu är allt skrivet på engelska också! Och det värsta är att engelskan är så svår. Jag menar, hur säger men likbent triangel och proportionalitet?! Det är inte direkt ord som man lär sig på engelska-lektionerna hemma i Sverige! Trots att det verkar svårt och lite skrämmande nu, tror jag att det kommer lösa sig. Efter ett tag kommer jag förhoppningsvis kunna alla matte-ord!

Min första skoldag var väldigt bra! Det känns så sjukt att jag faktiskt är här och att det börjar nu! Nu är jag äntligen en high school student, som jag väntat!

Likes

Comments