Utöver att vi var tyst varje förmiddag mellan 7-12:30 fick man frivilligt gå in i en 40 timmars tystnad, från tisdag 20:30 till och med torsdag 12:30. Vi inledde tystnaden vid en brasa, där hade vi skrivit på en lapp saker som vi var redo att släppa och gå vidare från. Så det sista vi gjorde innan vi inledde vår tystnad var att släppa ned den där lappen i elden. Släppte vår börda och lät den brinna upp, fint, på ett symboliskt sätt. I början var jag väldigt kluven över tystnaden. Vissa som varit där två veckor berättade om då de förra veckan var tysta och hur de hade brutit ihop, hur de grät över bördor som sköljts över dem i tystnaden, känslor som de gömt undan kom lätt upp i tystnaden. Så jag var nervös, tänkte att "shit jag kommer bryta ihop"

På onsdagen fortsatte vi i tystnad och det var ju som vanligt på förmiddagen, dagens fråga var: "Hur ser ditt drömliv ut?" så tankarna gick mycket dit. Men sedan var det lunchdags, att äta i tystnad tillsammans med alla var något nytt. På något sätt väldigt skönt då en fick lov att fokusera mer, på smak och doft. Jag ritade sedan upp en tankekarta på mitt drömliv, saker jag skulle behöva börja med eller avsluta nu för att nå dit. Planer och funderingar. Vanligtvis är framtiden något jag aldrig riktigt drömmer mig bort i, det skrämmer mig lite, känns orealistiskt alltsammans, ska jag bli vuxen? haha nej???. Sedan nu var det ju inte så att en var knäppt tyst, utan jag sa iallafall alltid tack då man blev serverad mat eller något sånt, men ingen konversation höll man.

Längre in på dagen blev jag uttråkad, tog mobilen till flyktväg och lyssnade på en ljudbok, kände att, nae, jag orkar inte vara ensam med mig själv, jag tänkte ju ändå inte på något speciellt, inget dök upp, jag bröt inte ihop som väntat. Det var mer tankar som: "Vad varmt och skönt det är" eller: "Vad snabb den där krabban var", "Shit måste smörja in mig, vem ska nu smörja in mig på ryggen?? vars är johannaaa???" Saknade Johanna, det var tråkigt att inte få prata med henne. Men jag undrade ständigt: "varför blir jag aldrig ledsen? När ska jag börja gråta???". Sedan blev det otroliiiiiggggt svårt att vara tyst då man hittade fetaste spindeln vid sängen, FYFAN säger jag bara. SÅ stor, och det värsta var att den försvann då jag vände mig bort, vart försvann den?? Såg den inte igen iallafall så thank god for that…

På torsdag förmiddag skrev jag i min bok: "Kanske jag inte bryter ihop för att jag inte är någon som håller inne mina känslor, och att just nu, i denna period i livet, så mår jag riktigt bra. Vänta nu, är jag LYCKLIG?? är det de jag sitter och skriver? L Y C K L I G !"

Alltså, förstår ni vilken underbar insikt det är? man är ju van att alltid rulla på i sina nedkörda spår, jag som haft svårt med ångest sedan några år tillbaka och som väldigt ofta hamnat i mörka och tyngre perioder med mig själv. Men jag satt och tänkte. En panikångestattack hade jag inte haft på flera månader, då jag satt och tänkte efter, den senaste var i november och då var det den första på fleraa månader. Jag har gått mot ljusare tider inom mig själv utan att jag själv reflekterat över det. Men sen tänkte jag på 2017. Vilket fantastiskt underbart år det har varit hittills. Att jag mår så bra och att jag måste tilllåta mig själv att må bra och inte må dåligt bara för att jag var van vid att göra det, utan verkligen ta in all lycka, leva i det, för det är ju mitt liv, och jag förtjänar ju SÅ mycket att må bra.

Då tystnaden bröts efter vårt yogapass, spelades Halo med Beyonce i högtalarna och jag kramade om Johanna och vi bara sprudlade av glädje, nu hade vi varandra igen! Som jag hade saknat henne så mycket, då man haft henne i ens närhet hela tiden men aldrig fått säga något, det var svårt! Men det var skönt att få vara tyst, reflektera lite, känna lite. Men det var ju så mycket härligare att få bryta tystnaden!

Det blev ett låååångt inlägg de här, men hade så mycket jag ville dela med mig om! Jag hoppas ni höll ut! Tystnad är otroligt nyttigt, ångrar inte en sekund att jag gjorde det. Tror faktiskt att alla skulle behöva det, gå in i sig själv och reflektera lite, vad säger din kropp?

KRAM PÅ ER<3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Efter två mellanlandningar och många timmars resande senare så var vi framme i The Little Cove, i Goa. Vi kom fram lite senare än resten av gruppen, så de var mitt inne i deras första yogapass. Vi passade då på att gå ner till stranden och kolla på solnedgången, kan lova er att vi var helt mållösa. Så otroligt fint var det och där skulle vi spendera hela veckan. Vi bodde i bungalows och vi fick den som var närmast stranden och havet, det var verkligen så mysigt, man vaknade till ljudet av vågorna, underbart.

Sedan följande dagar gick i ungefär samma schema, varje morgon väcktes man vid 7 på morgonen med en kopp ingefärs-te. Vid 8 var det morgonyoga, där dagens fråga presenterades. Det var frågor så som: "Hur är din relation med din kropp", "Vad är din livshistoria", "Hur ger du din kropp kärlek", med mera! Så väldigt djupa frågor som man verkligen analyserade hela dagen. Vi var tysta mellan 7-12:30 varje morgon, det var efter vårt yogapass på 2 timmar vid lunch som vi fick börja prata. I början tyckte jag och Johanna det var lite jobbigt att inte prata alls men efter nån dag kom man in i det och det var verkligen skönt att få sitta tyst med sin frukost och skriva lite i sin bok om dagens fråga. Frukosten var alltid ett fruktfat och världens godaste gröt som jag tror var uppkokad med kokosmjölk, banan och såklart havregryn, SÅ GOD!

Vi åt ayurvedisk och vegansk mat till lunch och middag, och jag drack endast vatten och te hela veckan. Så det har verkligen varit en detoxvecka för både kropp och själ. Var orolig först ifall magen skulle palla indisk mat men jag har aldrig mått så bra i kroppen som då jag åt denna mat! Så otroligt gott, synd bara att man inte hade någon koll alls på vad man åt för något haha. Efter lunch så badade vi eller vad som helst fram till 17.00 då det var dags för dagens sista yogapass. Efter det passet var det middag och oftast gick man och la sig efter 21 då man var otroligt trött.

Dagarna rullade på i detta tempo, och kan tala om för er, jag som aldrig utövat yoga mer än 10 gånger innan denna resa var otroligt trött efter varje dag, då vi nu utövade 5 timmar yoga om dagen. Det var verkligen fysiskt krävande på yogapassen (då jag alltid varit stel som en pinne) men även psykiskt jobbigt också då det var så mycket känslor involverat i varje pass. Ni kanske tycker att "shit hon åker på yogaresa till Indien och mår dåligt", men så var det absolut inte. Känslor och tankar bubblade såklart upp till ytan under tystnaden och passen då man rotade så mycket i sig själv, men det är det som var så viktigt med denna resa, att lära sig det och att det lönar sig att vara snäll och ärlig med sig själv, alltid <3

Nästa inlägg ska jag berätta om då vi gick in i en 40 timmars tystnad och hur det gick för mig! Så vi hörs dåå, kraam på er!

Likes

Comments

Hej på er! Är tillbaka i Övik nu efter att ha varit på resande fot i två veckor, men vilken resa ÅH! Har så otroligt mycket att skriva om nu då en fått så mycket nya insikter.
Jag och Johanna har ju som sagt varit på en yogaresa i Indien tillsammans med Yogiakademin. Hade inte nå specifika förväntningar men oj så underbart det har varit. Vi har utfört tre yogapass om dagen vilket resulterade i 5 yogatimmar. Inte nog med det så var det samtidigt enormt fokus på ens inre vilket jag inte hade väntat mig. Det har varit både jobbigt och fantastiskt för kropp och själ och allt det har bidragit till att en har vuxit otroligt mycket inom en själv.
Har så mycket att visa och berätta, så vi hörs mer om någon dag. Kram❣️

Likes

Comments

Sitter och bläddrar igenom bilder från båtluffen. Asså, huuuur mycket saknar man inte Grekland? Gyros och greksallader dagarna lång, varmt väder, svalkande vatten, roligt folk, underbaraste vännerna, finaste öarna. Världens roligaste resa!!

På torsdag åker jag mot Uppsala för att möta upp Evelina sedan åker vi till Stockholm för att se Alex & Sigges föreställning. HUR KUL???? Sedan på lördag lyfter flyget mot Indien för mig och Johanna. Längtar sjukt mycket. Kommer verkligen bli en annan sorts resa jämfört med Greklandsresan. Men tror det kommer bli sååå givande på otroligt många sätt.

Kommer inte uppdatera något under resan då jag hört att internet är dåligt där och sedan vill jag faktiskt njuta till fullo där nere. Så ni får uppdatering efter jag kommit hem, den 14/3, så vi ses då!
KRAAAM

Likes

Comments

Chance the Rapper, the one and only. I somras var det jag, min vän Evelina och Chance. Varje dag spelades hans album, alla hans låtar på repeat. Sommaren 2016, sommaren med Chance, vi åkte alltid bil och sjöng med till hans låtar, åh tideeer. Han vann T R E stycken Grammys nyligen och en satt ju där hemma stolt, haha! Iallafall, det här är en ny video han gjort till Same Drugs, en av mina favoritlåtar. Så fin låt som handlar om en vänskap där de har glidit ifrån varandra. Det jag älskar med Chance är hans unika röst men även att han nästan alltid blandar in lite gospel i sin rap, SÅ fint. big up till Chance, världens bästa!

Likes

Comments