Det var nu ca 4 veckor sen jag tränade senast pga semester,tävling och helt enkelt fullspäckat schema. Egentligen brukar jag försöka träna en gång i veckan per häst med minimum mellanrum på varannan vecka. Var därför ganska nervös över att vi ska ha blivit lite sämre, lagt på oss någon olat eller helt enkelt tränat för dåligt. Men vi fick mycket väl godkänt och Ida tyckte att Agent var jättefin! Dock satt inte bytena lika bra som sist utan jag hade börjat rida i lite övertempo och förlita mig för mycket på att han byter så fort jag vill. Därför finslipade vi lite på dom vilket i slutet blev helt klart godkänt. Förutom det red vi igenom lite vägar och moment ur MSV C:1 inför vår debut där den 28/10. Finslipade på att tvärningen blir rätt i öppnorna och i slutorna och kollade över hur våra enkla byten sitter. Enkla byterna går bra men vi behöver lära oss få in bättre känsla på spårningen, böjningen och vinkeln på våra slutor.

Här kommer lite bilder och film:


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag har vi varit iväg i Åkulla ihop med Hampus familj och vandrat i skogen och grillat korv. Fritidshusförening i Åkulla hade anordnat orientering, tipspromenad, föreläsningar, uppvisning utav olika sporter som rullskidor, terrängcykling m.m. och det var hur mycket folk som helst! Det var till och med kö till in på parkeringen när vi kom. Vi visste att det skulle vara mycket folk men blev chockade över hur extremt mycket som kom. Ett annat plus var att solen sken.

Innan vi åkte dit var Hampus och jag för att köpa nya selar till hundarna då dom gamla inte var i särskilt hög kvalitet. Vi föredrar sele framför halsband om vi vet att dom ska gå i koppel i flera timmar. Baloo fick en turkos och Kakan en rosa, trots Hampus protester. Visst blev dom fina?


Vi blev även lite i chock när vi tittade på bilderna och insåg hur stor Baloo egentligen har blivit. När vi letade valp sa vi att vi inte ville ha en hund som var mer än max några cm större än Kakan.. det gick ju bra. Tur att kärleken till hunden inte sitter i storleken. Haha titta bilden nedan, det är ca 7 månader mellan bilderna.

Nu ska jag ut i stallet och göra iordning Agent för dressyrträning. Josefine ska följa med och filma så förhoppningsvis har jag lite att visa er sen.

Likes

Comments

Nu är det verkligen höstväder, igår var det strålande sol med frost på morgonen och det riktigt luktade vinter medans det idag har öst ner regn och det blåser så man tror att man ska åka iväg. Idag har jag jobbat ifrån 10-15.00 vilket inte kändes alls farligt på en lördag när regnet ändå bara öser ner. Båda hästarna är ridna, Agent hann jag rida ut i morse innan regnet kom och Lexus fick sig en tur till ridhuset.

Jag fick som order utav vet att jobba Lexus lång, låg och rund så att han verkligen sträcker ut sin överlinje och även rida på mjukt böjda spår. Hon sa även att jag verkligen måste känna efter ordentligt om han känns bättre eller inte efter behandlingen då det är svårare att få ett kvitto på om det är i halsen det verkliga problemet sitter. Hon förklarade för mig att det inte är som med en hälta där man kan prova bedöva dem delar man tror är fel för att se om hästen rör sig bättre för att sen behandla på rätt ställe direkt. Utan tydligen är det en stor risk att hästen blir lam om man bedövar halsen. Tanken slog mig igår att det aldrig varit när jag jobbar honom lång och låg som symtomen har visat sig utan enbart när jag plockat upp honom i tävlingsform och begärt att han ska samla sig. Därför provade jag idag att i korta stunder plocka upp honom vilket han först reagerade ganska drastiskt på, blev lite spänd och gick emot skänkeln. Jag tänkte att det säkert bara var en liten protest över att jobbet bara blev lite jobbigare och fortsatte därför en stund till och han blev (tack och lov) superfin! Jag hoppas på att det håller i sig och inte bara var en ren tillfällighet.

Nu har vi precis bänkat oss framför tv:n med massa revben, chips och läsk efter en lång promenad ihop med hundarna. Det är bara dagens största dilemma kvar, vilken film ska vi se? När vi har löst denna stora frågan ska jag inte röra mig 1 meter mer ikväll.


Likes

Comments

Kan man börja en fredag på bättre sätt än med två barbacka uteritt i solen på fantastiska hästar? Och mysigast utav allt, det var så pass kallt att skrittäcket åkte fram <3 Och inte nog med det har jag idag även kort arbetsdag 12-16:00.

Ikväll ska jag bara ta in hästarna och sen åka till Hampus föräldrar för att äta mat, gå en promenad med hundarna och bara vara. Är alltid lite extra mysigt att åka hem till dom då det känns nästan lika hemma som hos mina föräldrar, bodde ändå hos dom från att jag var 18 tills jag fyllde 20 och vi flyttade in i vårt hus.

Ha en bra fredag! 

Likes

Comments

Jag har alltid älskat långa och vackra naglar. När jag var lite yngre brukade jag köpa vanliga lösnaglar och måla på dom men det håller sällan särskilt länge. Jag fick då utav min svärmor när jag var runt 17 år ett depend gelkit  och började då använda mig utav tippar och någon from utav självtorkande gel, vilket höll lite längre än vanliga lösnaglar men jag var ändå inte helt nöjd. Jag började därför googla omkring på hur man egentligen bygger ''riktiga'' gelenaglar och om olika utbildningar. Jag kom fram till att jag inte ville lägga pengar på en riktigt utbildning då det mest är en hobby för eget bruk. Efter det la jag märke till att det finns määängder med youtube klipp där man får lära sig en hel del om hur man gör. Jag beställde därför 2015 hem uv-lampor, massa gel, glitter, ett insug, filar och allt möjligt snyggt till naglarna och vårt gästrum blev plötsligt ett ''nagelrum''.

Genom åren är det väldigt roligt att se min utveckling och jag tycker bara det blir roligare med tiden. Jag har även gjort naglar på en del kompisar och fått igång en liten hobby verksamhet. 


Likes

Comments

I helgen var jag iväg med Agent och red en LA:3. Jag har efter våra senaste starter satt mig ner och funderat på varför det går som en dans hemma och alltid trögt och stelt när vi startar. Efter en hel del frustration och fundering har jag kommit fram till att trots att jag inte känner mig nervös åker jag helt nollställd till tävling. Jag har ingen direkt plan varken dagen innan hur jag ska rida eller sen på framridningen, jag styr mest omkring, rider några delar ur programmet, får panik över hur trångt det är på framridningen och sen helt plötsligt är det dags för start. Det resulterar till att jag alltid kliver in på banan med en dåligt framriden häst och en hjärna i chock så villig att prestera att det blir kortslutning, jag styr vägarna men jag rider inte programmet. Detta bidrar ju givetvis inte till en bra start.

Den här gången planerade jag hemma hur jag skulle rida honom så lösgjord som möjligt, att jag skulle våga ta plats på framridningen och att ge mig den på att rida ordentligt hela tiden. Och det funkade! Jag hade en framridning där hästen kändes helt fantastisk, red ett program där jag vågade inverka och korrigera eventuella misstag i tid och satt på en häst som var pigg och glad. Jag var så nöjd när jag klev av banan över att vi faktiskt hade ridit ett program med bra flyt att jag var lite som på fluffiga moln. Skrittade av Agent, gjorde i ordning honom och utav gammal vana var jag redo att åka hem när mamma frågade om resultatet. Lite ointresserat gick jag in på equipe och var redo att se halvbra poäng och att jag skulle ligga ungefär på mitten utav startlistan men chocken slog mig totalt - vi låg 1:a på 70%!

Otroligt nog lyckades vi hålla kvar vår placering i 1,5 timme, trots att många red LA som förklass inför MSV C, vilket resulterade till vår första placering ihop och min första gulblåa-rosett på 4 år!

Trots att det bara var en Lokal tävling och i mångas ögon inte en jättebedrift så är jag så nöjd, ett kvitto i handen på att jag måste lära mig fokusera mer och att det faktiskt går. Nu är jag oerhört taggad inför våra två sista inplanerade starter detta året och hoppas på att jag ska fortsätta lyckas nå mina mål:

  • Planera din framridning
  • Rid din framridning
  • Kom ihåg att fortsätta rida och inverka även inne på banan.
Film ifrån starten

Likes

Comments

Agentus Kira, valack, född 1994

e. Blue Hors Agent, u. Schwanja Kira, e. Schwadroneur

I början utav mars trillade jag utav en ren slump över en annons utan bilder och en väldigt kortfattad text. Något i stil med: Äldre läromästare säljes, tävlats tom nationell PSG, byter i 2:or, piruetter och trampar. Hemmet är väldigt viktigt.

Min första tanke var att det inte var en seriös annons men tänkte att jag likaväl kan prova höra av mig. Jag märkte då att det inte heller fanns en namn, telefonnummer eller någon utskriven mejladress. Därför provade jag mejla genom hastnet och bad om mer information om hästen samtidigt som jag skickade med en presentation om mig själv + en film när jag red Lexus. Jag fick då svar att jag var välkommen dit och provrida samt att han ej var helt igång då hon ej hade något ridhus och där fortfarande var snö. Plus att hon inte riktigt hann med honom längre pga små barn och fler hästar, vilket var anledningen till att hon bestämt sig för att sälja honom. Jag fick även en del filmer skickade till mig både från när han var lite yngre och filmer som var ett halvår gamla. Jag tackade ja till inbjudan att provrida honom.

En vecka efter att jag hade hittat annonsen åkte jag ensam upp till Göteborg för att provrida. Provridningen blev bara en lugn uteritt i skogen med mestadels skritt på ca 1h, men jag fastnade snabbt för hans lugna psyke och tänkte; vad har jag att förlora? Passar han inte mig som ryttare får jag lära mig rida honom. Det här är en möjlighet att få lära mig bra grunder inför lite högre klasser. Jag sa därför att jag redan där ville ha honom och vi började prata prisklass. Rebecka som sålde honom sa att hon behövde tid att fundera och skulle höra av sig, redan en halvtimme senare fick jag svaret att jag kändes rätt och att jag fick lov att köpa honom. Jag åkte därför hem med nyheten till min sambo att jag plötsligt köpt en häst till och en vecka senare stod han hemma hos mig, min alldeles egna professor.

Sen satte en lugn igångsättning fart och vi har verkligen kunnat lära känna varandra utan att stressa. Men nu är vi igång och har hunnit börja träna på bytesserier, nosa på piruetter och provat vingarna på tävlingsbanorna. Det gick ganska trögt för oss i början men det känns som om vi har ridit ihop lite mer så nu i oktober startade vi en LA:3 på 70% med vinst! Därför är det nu dags för nästa mål: MSVc och försöka kvala till MSVb.

Jag kan inte säga annat än att jag önskar att han var 10 år yngre, han är så otroligt rolig och rida med en personlighet värt att dö för. Han får gärna blir 100 år om han vill. Han är en oerhört fräsch 23-åring men man vet aldrig när antingen hans kropp inte orkar mer eller när Agent tröttnar. Jag försöker därför ta vara på tiden och njuta riktigt ordentligt av att han visar en sån glädje när man tränar. Och framförallt: alla träningar, tävlingar och allt vi göra är hela tiden på hans villkor. Han ska ha kul.

Något jag flera gånger har sagt senaste halvåret är: Alla borde ha en professor. Alla borde ha en Agent.



Likes

Comments

NOH´s Lexus, valack, född 2006

 e. Landor S, u. N.O.H`s Waikiki, e. Carano

Efter att jag hade sålt Skrållan började jakten efter en ny dressyrhäst, där jag denna gången letade efter en större häst med mer gångart än mina tidigare hästar.

Vi var i väg och provred lite hästar i olika åldrar,utbildnings nivå osv men hittade aldrig någon som kändes riktigt bra. Eller så var dom givetvis för dyra. När jag tillslut hade gett upp och sagt att jag skulle avvakta med att köpa en häst till (hade redan Dreamboy hemma i stallet) hittade min tränare en annons.

I annonsen stod det om en häst som visat fina framsteg både i hoppningen och Dressyren och skulle vara utbildad upp till MSV C.Vi kollade upp lite resultat och såg att hästen hade tävlat upp till 120 i hoppning och LA:3 dressyr. Jag som då var på semester i Frankrike ringde upp ägaren direkt och bokade provridning 5 h efter att jag skulle landa i Sverige igen. Vi kan sammanfatta det som så att jag efter första provridningen redan hade bestämt mig. Min tränare blev därför uppringd och några dagar senare fick även hon åka med och provrida. Efter godkännande ifrån henne och en godkänd besiktning blev det som ni redan förstår ett köp. Så när Skrållan flyttade ut flyttade Lexus in.

Jag köpte honom i slutet av Augusti och bestämde ihop med min tränare att vi under höst och vinter skulle ta mycket hjälp utav henne och lära känna varandra för att sen till våren ge oss ut på tävlingsbanorna. Vintern kom och jag var helt extas över hur ridbar och fantastisk han var att rida. Jag hade hittat hem och var otroligt taggad på att får komma ut och tävla på min fina Lyx-Lex (ett smeknamn han fick väldigt fort), men verkligheten ville något annat.

​I april drabbade oturen oss och Lexus blev skadad. Jag bestämde mig då för att backa bandet och ta det väldigt lugnt, tävla kan vi göra nästa år. Efter en månads vila började jag sakta sätta igång honom igen och red mestadels bara ut honom i en månad för att sedan i Juli vara igång med träningar igen. Allt gick väldigt bra och Lexus var väldigt fin att rida tills oturen plötsligt drabbade oss igen.
Lexus började efter en tid tjura ihop sig lite varje gång jag satte lite press på honom. Min första reaktion var inte att det berodde på att sadeln hade blivit för trång och att det då gjorde ont varje gång han behövde höja ryggen ytterligare. Därför åkte vi och kollade upp sadeln som inte längre satt lika bra som förut men ändå inte dåligt. Trots det bestämde jag mig ändå för att köpa en annan som både satt bättre på honom och var mycket skönare än den vi hade. Ett tag efter kändes det bättre tills han helt plötsligt bara blev mer och mer girning varje gång jag försökte mig på att rida ihop honom. Ett veterinär besök bokades och vi hittade efter en grundlig undersökning en inflammation i halsen precis framför manken. Dom gissade på att han antagligen har gått omkull i hagen eller något liknande. Han är nu behandlad och under igångsättning, så där är vi nu min fina häst och jag, fast i det där träsket med uppehåll och veterinärbesök. 


Likes

Comments

I söndags bestämde jag träff med min tränare Ida i ridhuset och hade med mig både Agent och Lexus. Agent var först ut och fokuset låg på att få honom ordentligt lösgjord och lägre i formen. I och med hans ålder och enormt stora kropp har han alltid behövt ganska lång uppvärmning och jag har haft väldigt svårt för att rida ihop honom senare under passen. Det är något som börjat släppa mer och mer, redan under tiden jag travar fram känns han mer med mig än förut och bär sig i den lägre formen mycket bättre.

Vi red större delen av passet på dom korta diagonalerna som ett sicksack mönster över ridbanan, där fick jag först antingen länga några steg eller samla för att sen på mitten lägga en 10 meters volt. På volten fokuserade jag på att forma honom ordentligt och länga ut formen. Efter en stund blandade vi in diagonalsluta antingen före eller efter volten för att sen i galopp lägga in byten mellan varje volt. Den gamle mannen blev väldigt fin och bjöd på en väldigt trevlig och ridbar känsla.

Sen var de Lexus tur och där la vi fokus på att han verkligen skulle ta hjälperna, trampa på ordentlig och inte bara knäppa av i nacken och lura mig till en ´´bra´´ känsla. Vi började med att i skritt flytta honom mycket för skänkeln genom skänkelvikningar, framdels och bakdelsvändningar. Han blev till en början väldigt irriterad och bjöd mig på ett par kosparkar och gjorde allt för att slippa flytta ordentligt. Efter en hel del fokus och tålamod ifrån min sida där jag verkligen fick påminna mig själv om att lugnt och snällt bara fortsätta kräva samma sak, trots hans protester, så blev han väldigt fin.

Mina snälla föräldrar dök upp och hjälpte mig skritta fram och av hästarna emellan lektionerna och det bästa av allt är att pappa hade med sin kamera! Det blev både bilder och filmer.

Likes

Comments

Medans Lex och DB kör på den där lite fega, säkra svarta outfiten för en fredag kväll, sticker den rödhåriga ut med något lite mer kaxigt ;)

Idag red jag och Lena tillsammans i padocken på Lexus och Berlic. Lena är nu mycket bättre i sitt knä och har därför börjat rida lite försiktigt igen. Vilket är väldigt roligt då jag fått mer ridsällskap igen.

På Lexus fokuserad jag på att snurra igång bakbenen ännu mer genom att göra en hel del tempoväxlingar och övergångar. Han är rätt svår hemma i vår padock då han gör sig lite "trög", spänd och lite opåverkbar vilket jag inte känt att han gör någon annanstans. Sen att det blåser en halv orkan och massa lastbilar kör förbi gör inte saken bättre. Stundtals var han superfin men när han med jämna mellanrum tappad fokus blir det ganska svårt.
Trots detta kan jag inte låta bli att tänka på hur fin han verkligen är. Oavsett om han har vilat två dagar eller om han har gått lite hårdare två dagar är han lika arbetsam och villigt att göra det bästa han kan. Om jag rider rätt givetvis, vilket inte alltid är lika enkelt 😂

Likes

Comments