View tracker

Nu var det längesen känns det som men ibland måste livet få komma emellan. Jag har varit hos en kurator, grillat korv på Svenska Rallyt, hoppat med hästen och spenderat massa tid med pojkvännen. Ibland känns det som att det är sånt jag behöver. Få slippa allt socialt och bara vara. Jag har gått runt hemma osminkad i mjukiskläder och kramat sönder Daniel. Har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva mer, känner mig totalt orkeslös och vill helst gömma mig under täcket i 300 år...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Kroppen skakar. Hjärtat slår fortare. Det blir svårt att andas. Du blir svag i kroppen. Du gråter, massvis. Du känner dig värdelös. Det känns som att allt är ditt fel. Varför? 

Du vet inte. 

Likes

Comments

View tracker

Hej hopp på er, slutar om ca 45 minuter vilket är skönt ! För tillfället har jag medialektion och jag är ute och filmar med ett litet gäng.

To do resten av dagen:
- fira moffa
- städa rummet
- fixa hästarna
- publicera det "speciella" inlägget
- hämta Daniel vid tåget
- mysa

Detta blev en rätt bra dag ändå !



Anledningen till att vi klarar ett distansförhållande,
min prins.

Likes

Comments

Riktigt kort dag idag, börjar halv 11 sedan en håltimme så slutar jag runt halv 3. Då ska jag sno med mig Felicia hem, vi bestämde igår att vi ska ha lite mys och så sover hon här. Vi ska även ut till stallet och rida, juste ja! Ni som följer mig på insta vet nog att Zarina tappade två skor förra veckan. Hon har väldigt dålig hovkvalité vilket gör att vi inte kan rida henne om hon inte är skodd runtom. Vår hovslagare kunde inte komma fort av olika anledningar så det fick bli en vecka med ofrivillig vila. Det är alltid lika tråkigt för det känns som att hon tappar så fruktansvärt mycket vilket är jätte tråkigt. Men igår kunde jag äntligen rida och alla 4 skorna sitter där dom ska.

Har legat kvar i sängen i en timme nu (jag har verkligen skit svårt för att gå upp) och läs massa bloggar, tur att jag har sovmorgon alltså. Men nu måste jag faktiskt dra mig upp ur sängen, ska med bussen som får om ca 1,5 timme så dax att börja göra sig iordning. Kraaam

​min älskling på fyra ben, älskar hennes inställning när det kommer till hoppningen. om jag säger att hindret faktiskt ligger på 90 cm, vad säger ni då? 

Likes

Comments

Austalien - mamma och pappa var här innan jag föddes och vad om berättat så låter det underbart. när jag kommer dit spelar ingen roll jag bara ska dit innan jag dör.

Los Angeles - ett ställe som jag bara måste till, staden som har allt.

Bora Bora - paradiset, no words needed.

Niagarafallen - behöver inte förklara här heller.

Miami - har velat åka hit så länge jag kan minnas. är även beroende utav serien CSI Miami, sett alla avsnitt som finns. one day. 

Likes

Comments

Hej på er, sorry för den usla uppdateringen men jag ser inte direkt bloggen som en blogg utan som en dagbok. Ni får alltså ta del utav min tankar och känslor som alla kanske inte är medvetna om.

Förra veckan var en riktigt jobbig vecka och kände att jag bara ville lägga mig ner och bryta ihop, vilket jag gjorde. Som tur är har jag världens bästa pojkvän som åkte hit för att ta hand om mig. Han skippade alltså skolan i två dagar och var kvar över helgen, my love. På torsdagen var det som värst, jag kände redan när jag vaknade att det skulle bli hemskt. Felicia var inte i skolan och det gjorde ju inte saken bättre direkt. Redan på första lektionen kände jag hur det blev värre och värre. Jag började gråta men gömde mig under jackluvan, grät tre gånger inom loppet av 40 minuter. Tillslut brast alltihop och jag kände att jag höll på att få en panikattack så drog hem, orkade verkligen inte kämpa.

När jag var på väg hem så mötte Daniel mig vid bussen, kramade om mig och torkade min tårar. Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle gör utan honom. När han skulle åka hem i söndags grät jag flera gånger eftersom jag visste att jag skulle vara utan honom i ett par dagar. Den värsta känslan som finns, det är att tvingas släppa honom när tåget ska åka. Jag småsprang tillbaka till bilen där mamma väntade och så fort jag stängde bildörren så brast det. Jag grät floder hela vägen samtidigt som mamma försökte lugna ner mig och höll min hand.

Än så länge går det bra, tur jag har Felicia också. Min lilla smöla, kärlek till henne alltså. Dock så sover jag riktigt dåligt.. Inatt vaknade jag vid tre och kunde inte somna om minst en timme senare. Det måste vara för att jag inte sover bredvid Daniel, kanske lite för att jag hatar att sova själv också. Det är rätt logiskt men ändå inte, ligger Daniel bredvid somnar jag as lätt. Sover även hela natten och sover bra! Men så fort jag är själv kan jag ligga vaken i lätt 2 timmar.. dåligt sover jag också.

Det blev ett rätt personligt inlägg nu men sånna behövs, kram.

​ibland vill jag bara rymma. långt. till havs eller till en storstad där ingen vet vem jag är. 

Likes

Comments

Hej och godmorgon på er.

Just nu är jag inne i en period då nästan allt är jobbigt. För er som inte vet har det hänt lite för mycket i mitt liv det senaste året. Detta ledde till att min mage förstördes totalt. Jag fick krampanfall, fruktansvärda smärtor, njurstensanfall osv. Mitt senaste år har ,utöver det som hänt, innehållit x antal sjukhusbesök, olika mediciner, flera olika prover i flera omgångar och mer undersökningar än vad jag kan räkna till. Läkarna har inte hittat något fel på nånting. Ultraljud, olika röntgen undersökningar, blodprover, spelar ingen roll för ingenting visar något. Ett tag trodde jag helt seriöst att jag hade blivit schizofren. Men allt eftersom det lugnat sig med de jobbiga har magen också blivit bättre. Nu har jag bara ont någon gång ibland och då är det inte lika illa som det har varit. Vilket är fruktansvärt skönt, så att jag kan försöka leva ett normalt liv och göra det jag vill. Men nu dom senaste veckorna så har det börja komma tillbaka..


Likes

Comments

När det var dax att rida var det redan mörkt ute, kallt var det också, men det var bara att slänga på sig varma kläder och gå ut. Jag var trött och seg och var inte alls pigg på att gå ut, hade egentligen ingen lust att rida för fem öre men bara att bita ihop för det skulle göras. Beslutade tillsammans med mamma att gå ner till spåret som vi har på en utav åkrarna och låta henne gå på lite. Det märktes på direkten att Zarina tyckte det var roligt, gick knappt att skritta fram ordentligt för Z trippde framåt, haha smöla.

Vi började med att skritta men det gick ju inte så hon fick jogga istället, på det sättet är hon så himla rolig lilla Zarina. Blir hon för glad så glömmer hon lixom bort vad skritt är och försker bara att dra iväg, då får man låta henne trava lite så brukar hon oftast lugna ner sig lite men inte igår. Nej nej, det gick inte! Zarina vill hela tiden framåt och fortare skulle det gå. Jag brukar oftast låta henne styra tempot lite när hon är så himla fin framåt och bjuder konstant men det ska alltid vara kontrollerat oavsett tempo och gångart.

Så ridpasset som skulle var ett lugnt pass slutade med bus och galopp i snön. Det var så himla skönt så ni anar inte, jag kände verkligen att "shit vilken otrolig häst det här är, henne älskar jag verkligen". Jag vet att mamma kommer läsa det här och ja mamma, du kommer säkert bli rörd som vanligt när jag säger att jag tycker om henne.

När vi köpte Zarina för ungefär 1,5 år sedan trodde jag aldrig att det skulle gå att rida henne själv, framförallt inte i snön när det är mörkt och man har pannlampa. I början kunde hon knappt gå utanför stalldörren själv utan att hon blev stressad. Hon var rädd för det mesta, hade aldrig sett snö och var verkligen livrädd för pannlampan.

Det har varit flera tillfällen som jag sagt att jag ångrar köpet och jag har gett upp. Men sen inser jag att jag tycker faktiskt om det jag håller på med och Zarina är en häst som behöver kärlek. Massor med kärlek.

Min tränare säger alltid "hästen ska ge energi, inte ta. Om hästen tar energi är det lika bra att sälja." Igår fick jag verkligen ett sånt moment, jag blev så himla glad och framförallt pigg när jag red. Jag skrattade nästan hela ridpasset och ropade till mamma att det kändes så himla bra ! Vi galopperade i full fart och bockade i snön, det var nästan så att jag flög av ett par gånger men jag skrattade lika mycket för det. Tyvärr så tappade hon ju en sko, vilket sög... för nu kan jag inte rida under veckan. Men men finns inget att göra åt.

VÄRLDENS FINASTE OCH BÄSTA VÄN PÅ FYRA BEN ​

Likes

Comments

Hej och godmorgon !

Hade sovmorgon idag men skulle gå upp tidigt iaf för att hjälpa mamma att ta ut hästarna, men då försov jag mig istället hehe bra jobbat. Åt nyss frukost och ska strax hoppa in i duchen och sen dra till skolan. Idag är en bra dag känns det som, är inte särskilt trött och humöret är faktiskt bra. Känner mig pigg och glad för en gångs skull, vilket är skönt!

Efter skolan ska jag hem och fixa stallet och ta in Zarina. Tanken var at hon skulle få ridas idag men tyvärr tappade hon en sko igår och hon går inte att rida barfota. Men som tur är kommer hovis på lördag så det får bli lite ofrivillig vila denna vecka. Ska även ut och övningsköra med pappa ikväll, i mörkret, känns bra för då får jag köra lite i mörker också.

Tänkte skriva lite om gårdagens ridpass men det kommer lite senare, kram.




Med denna bild kickstartar vi onsdag, power på det. ​

Likes

Comments