Sista destinationen i Filippinerna för denna gången var den lilla ön Malapascua i norra Cebu. Vi tog båt från Bohol följt av ännu en lååång busstur upp till Maya Bay där vi till sist tog båt över till Malapascua. Första natten bodde vi på ett ställe inne i "byn" men redan nästa morgon bytte vi till ett hotell som låg direkt på stranden för samma pris, supernajs även om själva rummet var i enklaste laget!!

På Malapascua spenderade vi 5 dagar varav det regnade 3 av dem. Vi åkte på en utflykt till ön Kalanggaman Island som var jättefin men tyvärr hade vi prickat in en av regndagarna så det var lite synd. Andra dagarna så hängde vi lite på stranden och tränade faktiskt en hel del vilket var väldigt skönt! Svårt att få någon rutin på träningen när man ständigt förflyttar sig och är på nya platser, så vi passade på när vi ändå hade dåligt väder. Malapascua är liksom många andra öar vi besökt en ö utan trafik. Det är heller inte en särskilt exploaterad ö och trots att vi var vid den populäraste av stränderna behövde man aldrig trängas utan hade i princip stranden för sig själv kändes det som. Detta i sin tur kanske berodde på att Malapascua är en ö som folk främst kommer till för att DYKA, så det var väl det folk gjorde hela dagarna haha. Och sjävklart kunde inte vi åka därifrån utan att ha gjort det heller.

Malapascua är nämligen ett av få ställen i världen där man kan dyka med Tresher Sharks (rävhajar på svenska) och hur coolt är inte det?? Dessutom när det är i så fint och klart vatten som i Filippinerna kändes det svårt att motstå. Vi är ju egentligen "bara" certifierade för att gå ner på 18 meter, men med en kort deep diver-kurs fick vi med en instruktör gå ner på 30 meter där hajarna fanns. Jag var väldigt nojig innan över mina öron som var jättejobbiga att tryckutjämna sist vi dök, men det gick bra för mig den här gången och det kändes ingenting alls. Istället var det Jakob som fick ont och hade svårt att tryckutjämna, han hade precis börjat bli frisk från en långdragen förkylning men den satt antagligen kvar litegrann och då blir det svårare. Men till slut gick det och vi kom ner på 30 meter och fick se två stycken thresher sharks på nära håll!!! Såå värt!!

Vi dök tidigt på morgonen och efter dyket duschade vi och packade ihop innan vi började resan tillbaka till Cebu. I Cebu spenderade vi en natt och dagen därpå tog vi ett sorgligt farväl av Filippinerna och flög vidare mot Vietnam!

Lite soool fick vi iallafall några dagar!!

Kalanggaman Island!

Bilderna på hajarna är screenshots från vår GoPro-video och sikten nere på 30 meter är inte den bästa, därav är de väldigt suddiga, men men... På bilderna ser ni också vår instruktör Bombom, det är han som gör sånna där coola ringar under vattnet! Älskar att dyka!!!

Sista kvällen i Cebu hittade vi en riktig och stooor mataffär för första gången på hur länge som helst. Och ser ni vad vi hittade? Arlamjölk!!! (Och vattenmeloner i määängder haha)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vi hade ju som sagt några väldigt hektiska dagar vid Kawasan Falls och i Oslob så när vi väl kom fram till vår nästa destination, Bohol, var vi helt slut. Första dagen gick därför åt att enbart chilla, sov ut och tog en dag vid stranden Alona Beach. Vi bodde inte på själva Bohol utan på grannön Panglao, men det fanns en bro mellan öarna så det var enkelt att ta sig emellan. Andra dagen däremot så hyrde vi en moppe och turistade nästan ihjäl oss haha. Åkte över till Bohol och började med att besöka Tarsier Sanctuary där världens minsta primatdjur Tarsiers lever. Tarsiers kallas på svenska spökdjur och var bl.a. inspirationskällan bakom utomjordingen ETs utseende. Var väl inte såå speciellt att vara där kanske, men kul att ha fått se dem iallafall! Sen åkte vi vidare och nästa stopp var de berömda Chocolate Hills som består av ett helt landskap av gräsbeklädda kullar. Varför de kallas just Chocolate Hills vet jag faktiskt inte, men fint var det iallafall! Tyvärr hade vi lite otur med vädret så det regnade till och från under hela dagen vilket var lite synd då vi egentligen tänkt åka zipline också. Det får bli en annan gång helt enkelt!

Påvägen tillbaka från Chocolate Hills åkte vi även igenom Man Made Forest som är precis vad det låter som, en konstgjord skog som människan själv har planterat. Där stannade vi en stund och tog lite bilder, superfiint! Vi stannade sen också och åt innan vi begav oss tillbaka till Panglao. Rumpan gjorde skapligt ont efter att ha spenderat många timmar på moppen den dagen, men det var det helt klart värt!

Från båten påväg dit och Alona Beach på Panglao

Tarsier Sanctuary

Chocolate Hills

Man made forest och en fin vägg vid en bensinstation mitt ute i ingenstans!

Likes

Comments

Och nästa äventyr var att snorkla med valhajar i Oslob! Vi blev avsläppta med bussen i den lilla byn Tan Awan som egentligen bara bestod av några hus längs med vägen. Men det var där själva valhajarna fanns och eftersom vår plan var att gå upp vid soluppgången morgonen därefter för att slippa de värsta köerna så var det skönt att bo nära. Att hitta boende var dock inte det lättaste och vi gick runt ett bra tag innan vi hittade ett ok ställe som hade lediga rum. Äntligen kunde vi pusta ut - trodde vi för en liten stund iallafall. Long story short*, så spenderade vi hela den kvällen flängande fram och tillbaka på bussar runt halva Cebu för att hitta en fungerande bankomat. Vi kom tillbaka runt midnatt och skulle alltså gå upp vid 5 morgonen efter samtidigt som vi var helt slut efter allt resande. Meeen vi fick iallafall tag i pengarna så det var klart värt det!

Hursomhelst, själva snorklingen med valhajarna var verkligen en så häftig upplevelse?? Kändes nästan surrealistiskt att simma bredvid så galet stora djur utan att bli uppäten haha. Dock så var själva arrangemanget med valhajarna i Oslob verkligen inte det bästa. Vi hade fått höra väldigt delade meningar om hur de sköter valhajssnorklingen där men bestämde oss ändå för att se det med egna ögon. Och då fick vi det ju svart på vitt att det minst sagt är en turistfälla då hajarna blir matade för att stanna kvar där de är och det var alldeles för mycket folk i vattnet samtidigt. Men ja, jag är ändå glad att vi gjorde det!

*Om någon vill läsa den långa versionen:
Vi insåg till att börja med att vi inte hade tillräckligt med pengar och att det inte fanns någon bankomat i Tan Awan (inte så konstigt egentligen men vi hade ingen aning om vart vi skulle hamna innan vi väl kom dit). Alla locals var då jättetrevliga och förklarade att vi bara behövde ta oss till en lite större by ca 1 mil därifrån för att ta ut pengar. Sagt och gjort, vi ställde oss vid vägrenen och vinkade in bussen när den åkte förbi (finns inga busshållplatser eller tidtabeller haha) och åkte till Santander där bankomaten fanns. Men den visade sig vara ur funktion. Vad är ens oddsen för det haha?? Förvirrade frågade vi runt lite där om det fanns någon annan bankomat i närheten men icke, så vi fick helt enkelt hoppa på bussen tillbaka till Tan Awan och kände oss verkligen helt lost. Vad skulle vi göra?? Alla vi frågade om vart närmsta bankomat fanns sa olika, först sa någon att det var tre timmar bort, en annan sa två timmar och till slut sa någon att "ja men här finns det ju en bankomat" och pekade på kartan och det skulle då ta 1,5 timme med bussen dit. Så vi kände att vi inte hade något annat val eftersom vi inte ville stanna ännu en natt där mitt ute i ingenstans och hoppade därför på nästa buss i hopp om att hitta bankomaten. Och det gjorde vi till slut!! Alltså lyckan då var total! Verkligen tur att bussresorna i Filippinerna är så billiga annars hade vi blivit ruinerade av allt åkande fram och tillbaka. Sånt här händer oss ca hela tiden och är det något vi verkligen lärt oss denna resa är det att, hur klyschigt det än låter, allt löser sig.

Likes

Comments

Efter den lugna veckan på Boracay blev det full fart igen, verkligen från 0 till 100 haha. Under tre dagar förflyttade vi oss ständigt och gjorde nya saker hela tiden. Vi flög från Kalibo, landade i Cebu City och tog direkt bussen till Moalboal vilket tog ca 5 timmar. Där checkade vi in på kanske det äckligaste boendet vi haft på hela resan, men det gjorde inte så mycket eftersom vi bara spenderade natten där. Tidigt nästa morgon hoppade vi på bussen igen och åkte till Kawasan Falls där det var dags för canyoneering. Canyoneering innebär att man går, simmar, klättrar och hoppar för att ta sig fram längs med en "flod" och flera vattenfall - och det var verkligen så sjukt galet kul!! Vi hade tur och fick en helt egen guide bara jag och Jakob, många andra var i stora grupper och då tog det längre tid. Flera kilometer tog vi oss fram längs med vattenfallen och åkte bl.a. rutschkana baklänges längs en klippavsats och hoppade från olika klippor varav den högsta var 11 meter hög.

Till slut kom vi fram till de "riktiga" Kawasan Falls, alltså det vattenfall man ser på bilder osv därifrån, och wooow säger jag bara??? Vattnet var verkligen så drömmigt, nästan löjligt, blått (vilket det var nästan hela vägen dit också, men ändå). Vi stannade där någon timme, badade, fotade och åkte på en bambuflotte in under vattenfallet där man verkligen fick sig en rejäl massage av vattnet som öste ner över en. Både jag och Jakob är överens om att canyoneering är en av de absolut bästa sakerna vi gjort under resan (och livet!!!). Värt varenda krona! Sen begav vi oss iallafall tillbaka till hotellet där vi fått lämna våra väskor och blev bjudna på mat som ingick i priset. Vi duschade och andades ut lite innan det var dags att hoppa på bussen för tredje gången på mindre än ett dygn och fortsätta mot nästa äventyr....

Highlights från några av hoppen! I slutet ser ni vår grymma guide Gardo som var världens roligaste också!!!

Likes

Comments

Att vi egentligen inte hade tänkt åka till Boracay känns nu i efterhand så himla sjukt. Eftersom Filippinerna är ett land bestående av tusentals öar så måste man flyga nästan överallt och det i sin tur blir ju väldigt dyrt, därför hade vi bestämt att inte åka till Boracay utan istället hålla oss till El Nido och Coron och därefter åka runt i Cebu och öarna omkring - meeen efter att ha missat färjan till Coron så ändrade vi oss helt och bokade som sagt ett väldigt spontant flyg till Boracay. Så efter en mellanlandning i Manila kom vi fram till flygplatsen i Kalibo, därifrån tog vi buss och båt för att slutligen landa på Boracay sent på fredagskvällen.

Och alltså wow, vilka bra dagar vi hade där. Eftersom budgeten blev lite tajtare efter att ha förlorat pengarna i El Nido levde vi snålt, och det gick faktiskt riktigt bra trots att Boracay som är ett turistparadis annars är väldigt dyrt. Första tre nätterna bodde vi på hostel och sista tre så hittade vi ett hotell med havsutsikt (!?) som var ännu billigare än hostlet, riktigt kap haha! Dagarna spenderade vi på stranden och njöt av soleeen som äntligen bestämde sig för att lysa på oss. Den populäraste stranden White Sand Beach var jättefin trots att det var fullt med folk och alger i vattnet. Men favoritstranden var ändå Puka Beach som ligger på den norra delen av ön, den är mer folktom och med finare vatten (iallafall när vi var där). Alla solnedgångar på Boracay var verkligen också helt fantastiska, absolut bäst var dock en av de vi såg efter en dag på Puka Beach när vi var nästan ensamma längst bort på stranden då det var solnedgång åt ena hållet och vände man på huvet 90 grader var det en jätteeestor regnbåge. Det var verkligen helt magiskt. Även kvällarna såg i princip likadana ut varje dag, då vi antingen åt billiga nudlar från ett gatukök eller budgetpizza på stranden, spelade yatzy och lyxade ibland till det med varsin mangoshake som efterrätt. Hade det verkligen såå mys, men efter 7 dagar var det dags att säga hejdå!! Boracay är verkligen en plats jag vill besöka igeeen <3

Likes

Comments

Efter världens längsta resa med två mellanlandningar i Kuala Lumpur och Manila så kom vi efter 24 timmar äntligen fram till Puerto Princesa, som är den största staden på den filippinska ön Palawan vilket var vår första destination i Filippinerna!! Vi stannade första natten i Puerto Princesa för att ta igen all missad sömn och dagen efter åkte vi på utflykt till Underground River som är världens längsta underjordsflod vilket var riktigt häftigt. På eftermiddagen började vi sen den 5 timmars långa resan upp till El Nido!

När vi till slut kom fram märkte vi snabbt att El Nido var en väldigt mysig liten by där vardagslivet för invånarna märktes mer än turisterna. Varje dag hände något nytt, ena kvällen var det Talent Show, andra basketmatch och parad - man slutade verkligen aldrig förvånas. Efter att ha tagit en lugn stranddag på stranden Las Cabanas första dagen så åkte vi andra dagen på Island Hopping-utflykt vilket är den största aktiviteten i El Nido överlag. Trots att vädret inte var på vår sida var det verkligen en superbra dag, och bästa av allt var att vi hittade två nya kompisar - Hanna från Norge och Lorris från Belgien. Superroliga människor som vi faktiskt hängde med varje kväll efter det!

El Nido blev dock lite av en otursplats för oss. Inte nog med att det regnade nästan varje dag utan vi blev även av med ca 2000 kronor när bankomaten inte ville samarbeta. Pengarna kom liksom aldrig ut ur bankomaten men drogs från kontot ändå. Riktigt frustrerande men vi försöker göra vad vi kan för att få tillbaka dem och eftersom den filippinska banken som hade bankomaten bara hänvisade oss till vår svenska bank så hoppas vi nu att Ica-banken kommer kunna ersätta pengarna. Håll tummarna för oss!!

Hursomhelst, sista dagen trotsade vi vädret och hyrde moppe för att åka ca 1 mil norrut till Nacpan Beach. Det var en jobbig och lerig färd men vi fick iallafall några minuter av solsken precis när vi kom fram till stranden innan moln och regn tog över igen. Stranden var för övrigt superfin så det var klart värt det!

Sista kvällen spenderade vi i vanlig ordning med Lorris och Hanna på en bar innan vi sorgligt nog sa hejdå till dem i tron om att vi skulle åka med den tidiga färjan till Coron (som vi redan köpt biljett till..) några timmar senare. Men tyvärr vaknade vi 5 timmar efter att färjan gick... Haha så typiskt oss! Men efter att ha haft panik i några minuter samlade vi oss och bestämde oss för att göra det bästa av situationen. Så några timmar senare satt vi i minibussen påväg tillbaka till Puerto Princesa och morgonen efter tog vi flyget som vi spontant bokat kvällen innan till Boracay! BÄSTA beslutet vi tagit tror jag, men mer om det i nästa inlägg!

Likes

Comments

Ja som sagt spenderade vi de sista nätterna på Bali i Kuta. Kanske inte världens roligaste ställe enligt oss då stranden var väldigt smutsig och det var väldigt mycket folk - meeen det var skönt att komma till ett lite mer civiliserat ställe för några dagar. Höjdpunkten i Kuta var definitivt dagen på Waterbom som är Asiens största vattenpark. Vi var där från öppning till stängning och hade det verkligen hur kul som helst! Fanns massor av olika rutschbanor, bland annat tre olika "fritt fall" där man står på en lucka som sen försvinner under fötterna på en. På kvällen sen var vi helt slut men bestämde oss ändå för att testa på utelivet i Kuta då det kändes som ett måste, så vi drog till Skygarden som nog är den mest kända nattklubben där (?) och det var verkligen över förväntan!

Bästa dagen!!

Har tyvärr typ inga andra bilder från Kuta men resterande dagar så chillade vi mest vid poolen på hotellet och passade på att shoppa en del nödvändigheter. Sen var det sorgligt nog dags att vinka hejdå till Bali för denna gången. Vi hade ju hela fyra veckor men känner att jag lätt hade velat ha ännu mer tid där. Finns såå mycket att se och har fortfarande platser jag vill besöka men som vi ej hann med denna gången - det ger oss ju dock bara anledning att komma tillbaka! Bali är verkligen en plats som har allt - fina stränder, galet fin natur och lite storstad i Kuta om man föredrar det. För oss var höjdpunkterna Ubud, Nusa-öarna och Gili Air (som egentligen inte ens tillhör Bali utan Lombok meeeen ja). Vi sa iallafall hejdå till Bali och begav oss vidare mot Filippinerna där vi befinner oss just nu i skrivandets stund!!

Likes

Comments

När vi tagit oss tillbaka till Bali igen hade vi ingen direkt plan på vart vi skulle därnäst, vi hade en vecka kvar på Bali och kände mest att vi inte ville spendera hela den veckan i Kuta. Därför bestämde vi oss ganska spontant för att åka till Uluwatu som ligger längst ner i södra Bali. Där spenderade vi två nätter och även om jag absolut känner att vi kunnat lägga mer tid där så hann vi faktiskt med allt vi ville! Vi började med att hyra moped som vi hade båda dagarna och körde direkt till Uluwatu Temple som ligger på klippor precis vid havet. Kanske inte var smartaste valet att åka dit mitt på dagen när det var som varmast hehe. Det var iallafall mycket fiint! Sen åkte vi tillbaka till stranden Padang Padang Beach som låg precis där vi bodde och chillade på stranden någon timme innan vi därefter åkte till Single Fin och åt middag och tittade på solnedgången. Väldigt mysig dag!

Andra dagen i Uluwatu började vi med att checka ut från vårt container-hotell (haha ja vi bodde i en container) och tog moppen till Dreamland Beach. Superfin strand och det var väldigt höga vågor när vi var där vilket var både kul och jobbigt på samma gång. Hade det iallafall bra då också och på kvällen sen åkte vi bara tillbaka till containern och hämtade väskorna och tog därefter en taxi till Kuta där vi skulle spendera våra sista dagar i Bali!

Uluwatu Temple

Padang Padang Beach

Dreamland Beach

Single Fin

Och vår fina container hehe!!

Likes

Comments

Efter att ha lämnat Nusa Lembongan så åkte vi tillbaka till Bali och mellanlandade en natt i Sanur innan vi åkte vidare till nästa ögrupp - Gili-öarna! Vi valde att börja med Gili Air och där blev vi sen fast nästan hela veckan eftersom vi älskade det! Passade oss verkligen helt perfekt! Alla Gili-öar är väldigt små och det finns ingen trafik utan det är cykel eller häst och vagn som gäller. Vi valde det förstnämnda eftersom hästarna blev behandlade så illa... Gjorde ont i hjärtat att se dem varje dag och efter att ha googlat lite fick vi det ännu mer bekräftat hur illa det är. Det var verkligen det absolut sämsta med Gili.

Hursomhelst, vi valde som sagt att cykla och hyrde dem av vårt hotell även om man egentligen hade kunnat gå överallt också. Första dagarna så hängde vi mest på stranden hela dagarna långa och mot kvällen cyklade vi till solnedgången på andra sidan ön följt av en middag på någon av våra två stammisrestauranger på stranden - det såg i princip likadant ut varje dag. Fick typ samma känsla som vi fick på Koh Lipe där (vi jämför verkligen allt med Lipe haha), lite semester från semestern helt enkelt!!

Men när vi tröttnat på att sola och bada så bestämde vi oss för att testa på snorklingen på Gili eftersom vi hört att den ska vara bra. Ena dagen hyrde vi bara egen snorkel och mask och gick ut från stranden och snorklade själva. Det var ingen höjdare kanske men antagligen eftersom vi var sämst på att hitta rätt ställen - andra vi pratat med hade sett både coola fiskar och sköldpaddor när de snorklade där men allt vi såg var typ.. sjögräs?? Haha, men dagen därpå åkte vi istället på snorklingsutflykt och det var ju betydligt bättre! Äntligen fick vi se sköldpaddor!!

Efter fem nätter på Gili Air så förflyttade vi oss sista natten till Gili Trawangan med planen att upptäcka den ön under två dagar. Men vädergudarna ville annorlunda och typ en timme efter att vi klivit av båten så började det ösregna och det höll i sig hela dagen. Så allt vi fick se där var typ huvudgatan och insidan av ett café där vi satt i flera timmar. På kvällen sen så mötte vi iallafall upp Karin, Madde, Julia och Linn som också var på Gili samtidigt som oss, supermyyys!!!

Likes

Comments

Näst sista dagen på Lembongan åkte vi på en dagsutflykt till den största och minst exploaterade av de tre Nusa-öarna. Vi tog båt över tillsammans med några locals på morgonen och hyrde direkt en moppe på plats. Vi kände oss lite osäkra och hade egentligen tänkt att vi skulle hyra en guide också eftersom ön är så stor och det verkade svårt att hitta. Men killen vi hyrde moppen av försäkrade oss om att det inte var några problem alls att hitta och gav oss en karta där han ritade hur vi skulle köra. Självklart var det första vi gjorde att köra vilse ändå haha...

När vi insåg att vi var vilse hade vi kört i nästan en timme och såg strax därefter en skylt till en strand, så vi svängde av och parkerade moppen där vägen blev för dålig. Sen började vi gå, utan en aning om hur långt det var. 3 km in i djungeln och galet många trappsteg senare var vi framme vid denna lilla stenstrand och en liten natural pool. Ganska ovärt med tanke på den långa hike:en men nu i efterhand skrattar vi mest åt det. Har nog aldrig varit så svettig i hela mitt liv som på vägen tillbaka när det endast var uppför och har nog aldrig varit så glad som när vi äntligen hittade tillbaka till moppen igen. Men den lyckan varade tyvärr inte så länge. Ungefär 10 sekunder efter vi satt oss och börjat köra iväg så började vi åka baklänges ner för backen vi startade i - moppen orkade helt enkelt inte och vi rullade några meter innan vi välte halvt ner i ett dike bredvid grusvägen. Jag klarade mig bra men Jakob som försökte stoppa farten med fötterna skrapade upp undersidan av ena foten och stortån när flipflopsen åkte av. Stackarn :(

Alltså ser ni??? Efter att ha kört tillbaka en bit och frågat om vägen ett par gånger hittade vi till slut till vårt första planerade stopp, Kelingking Beach. Jag är fortfarande mållös trots att det gått flera veckor nu när jag skriver det här. Det var verkligen så galet fint! Vi började klättra ner en bit mot stranden tillsammans med en local som ville guida oss, men efter att ha klättrat nerför i en kvart så tog det fallfärdiga staketet slut och resten av vägen skulle man få hålla i sig i grästuvor + att det skulle ta en timme att ta sig ner resten av biten och sen lika lång tid upp igen. Därför vände vi där och lät stranden förbli folktom (ganska förståeligt varför den är det haha). Väl uppe igen njöt vi en stund till av utsikten innan vi begav oss vidare mot våra nästa stopp - Broken Beach och Angel's Billabong!

Att ta sig dit visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Efter att den asfalterade vägen tog slut så var det sten/grusväg som tog över, och det gjorde ju såklart att vi ramlade igen i första backen. Även denna gång var det enbart Jakobs tå/fot som skadades, samma stortå som första gången vi ramlade??? Nu var den alltså uppskrapad både på under- och översidan och vi hade då flera km kvar av den sämsta vägen och hans stackars fot var alldeles blodig och blåslagen.

Meeeen till slut kom vi fram!!! Lyckan var total haha!! Träffade även på nya indonesiska kompisar som var jätteroliga. En av dem har en youtubekanal så han filmade typ hela tiden, tror vi är med i en av hans vloggar därifrån så kan se om jag kan hitta den och länka isåfall!!

Vi körde sen tillbaka i ungefär 2 timmar och hann precis till hamnen innan solen gick ner och fick se solnedgången på båtresan över till Lembongan igen - helt perfekt slut på en asbra dag. Trots allt jobbigt som hände så var det här LÄTT en av de absolut bästa dagarna vi haft. Vi glömde till och med bort att äta??? Det var inte förrän vi kom tillbaka till Lembongan som vi insåg hur hungriga vi var?? Helt knäppt med tanke på den långa vandringen i djungeln och timmarna i stekande sol, men vi hade väl för roligt för att hinna tänka på mat helt enkelt!

Likes

Comments