Header
View tracker

Halloj på er! Klockan är snart 23 och jag håller på att packa för fullt, har hållit på hela dagen lång och ändå har jag bara hunnit till necessären och sminkväskan... Känns som att hela väskan består av kläder jag ska ha där borta, snarare än kläder och saker att lämna kvar där som jag hade tänkt. Aja, jag har ju turen att ta med mig en hel väska till den 30:onde!

Imorgon kl 07.50 tar jag hursomhelst tåget till pappa, och åker sedan med honom till Arlanda tidigt på måndag morgon. Jag borde alltså sova med andra ord, med tanke på de två tidiga morgnarna i rad som väntar mig. Men tror ni att jag är klar med packningen? Haha, nope! Känner mig långt ifrån klar, och dessutom måste jag hinna duscha också. Menmen, det är bara att ta ett djuuupt andetag, en till kopp te och försöka att inte stressa! Lättare sagt än gjort dock!

Nu ska jag fortsätta med att stoppa ner diverse pillerburkar och krämtuber i min extremt fula necessär, på återseende!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Här inne har det dammat ett tag nu, ber om ursäkt för det! Men jag har haft en massa annat att tänka på helt enkelt. I skrivandets stund sitter jag på tåget påväg hem efter ett 90-årskalas samt ett par dagar hos pappsen. Det är svinkallt och jag fick precis veta att eluttagen ej fungerar. Kul.

Men något lite roligare är att jag på måndag (!!!) sätter mig på flyget mot London för att spendera 10 hela dagar med min kommande värdfamilj och deras nuvarande au pair! Det känns fortfarande lika overkligt som det gjorde för en och en halv månad sen, men det är vad jag står inför och jag är taggad till tusen!

Det är lite oklart om jag kommer hinna dra igång min youtube-kanal innan jag åker på måndag, men om inte kan ni definitivt vänta er videor från London senare. Dagarna närmast nu tänkte jag gosa med mamma, gå på julmarknad och umgås med vänner - men mest kommer jag nog packa, packa, och packa. Måste ju försöka tänka så taktiskt jag bara kan och klura ut vad jag kan lämna i London för att slippa släpa på det nästa gång. Och så måste jag köpa pepparkakor och glögg till familjen!

Mycket att stå i hej och hå! Lär dyka upp inlägg här om packning och panikkänslor om några dagar, så det kan ni ju se fram emot! Hörs snart, hej svejs!

Likes

Comments

View tracker

Pirrig, längtig, taggad, peppad, orolig, nervös, ledsen, glad, överlycklig, flygrädd och fjärilar i magen. Kärt barn har många namn, och dessa adjektiv beskriver ändå bara en liten del av alla mina känslor just nu.

Allt eftersom saker inför flytten blivit mer och mer på det klara, med bokade biljetter och förnyat pass etc, så har förstås även min nervositet ökat. Det sjunker in lite mer för varje dag som går, att jo, jag ska faktiskt flytta. I början var det endast lyckoskrik och ett leende på läpparna, men nu rymmer känslorna så mycket mer. Varannan dag vill jag att tiden ska gå dubbelt så fort, men varannan dag vill jag stanna den.

Don't get me wrong - jag är fortfarande så sjukt jäkla otroligt taggad inför detta och längtar snart ihjäl mig. Jag menar jag kollar nedräkningen på appen minst en gång per dag, planerar presenter till värdfamiljen och funderar över avskedsfesten jag ska ha. Men, känslorna är som sagt så många fler nu. Och det är lite läskigt, även om jag antar att det också är helt naturligt att känna såhär.

Jag funderar över hur hemlängtan kommer att kännas. Kommer det bli som ett svart hål, eller mer som ett nervöst pirr i magen? Och hur ofta kommer jag egentligen kunna skypa med vänner och familj? Kommer jag vilja vara social med familjen om kvällarna, eller kommer jag ligga utmattad på sängen med bebisdreggel över halva tröjan?

Hela den här situationen, ja hela det här livet jag har framför mig - det är helt nytt. Det liknar ingenting jag gjort förut, och därför har jag ingen aning om hur saker kommer kännas förrän jag är där och upplever dem. Det skrämmer mig, men det drar nog igång nyfikenhet ännu mer. Och oavsett vad som händer vet jag att jag kommer klara det på ett eller annat sätt, saker löser sig alltid.

Imorgon är det prick tre veckor tills jag åker och hälsar på dem, och bara 46 dagar tills jag faktiskt flyttar dit. Crazy.

Likes

Comments

Halloj på er! Jag har knåpat ihop en "liten" bucketlist över saker jag vill göra och platser jag vill besöka under mitt år i England. En del platser och saker är sånt som jag redan sett och gjort när jag varit där tidigare, men som ändå är något en bara måste göra som Londonbo.

Det kommer säkert också tillkomma massor av saker på listan allt eftersom året går, samtidigt som vissa saker kanske inte blir strukna alls. Men förhoppningsvis kommer jag ändå kunna dra ett streck över de allra flesta punkterna, vilket jag ser fram emot väldigt mycket!


- gå på Harry Potter WB Studio Tour

- besöka Brighton

- ha Afternoon Tea

- se en Cricket-match

- besöka Hyde Park

- äta fish & chips

- se Buckingham Palace

- besöka Westminster Abbey

- åka röd buss

- dricka öl på en pub

- äta på Nandos

- shoppa på Primark

- besöka Wales

- promenera längs South Bank

- åka London Eye (för er som inte vet det är jag otroligt höjdrädd!)

- ha picknick i Hyde Park

- gå på konsert

- besöka Primrose Hill

- se Westminster Palace & Big Ben

- utgång i London

- kolla på The Great British Bake-off

- gå på musikal

- besöka Skottland

- gå över Millennium Bridge

- äta en typisk Sunday Roast-middag

- besöka Hampstead Heath

- åka på IKEA

- köra bil på vänster sida

- besöka kända inspelningsplatser från Harry Potter

- se Stonehenge

- gå över London Bridge

- besöka Bristol

- åka Über

- äta English Breakfast

- posera med en telefonkiosk

- besöka Regent’s Park

- få engelska vänner

- shoppa på Westfield

- gå över Tower Bridge

- besöka O2 Arena

- se engelsk landsbygd

- åka London-taxi

- se en utställning på Tate

- besöka Saint James’ Park

- gå på bio

- åka tunnelbana

- besöka Sherlock Holmes museum

- träffa Rose & Rosie

- besöka Borough Market

- hänga i Camden

- åka en röd dubbeldäckare

- äta på nån av Jamie Olivers restauranger

- besöka London Zoo

- jogga i en fin park

- läsa en engelsk dagstidning

Likes

Comments

Jag skulle kunna skriva att jag är ledsen, förkrossad och förvånad - för det är jag ju. Men de orden räcker inte till för att beskriva hur jag känner idag. Inte på långa vägar.

Hela natten satt jag och mamma uppe, höll alla våra tummar och tår. Vi hade bäddat upp i bäddsoffan, vi hade på oss specialbeställda Dump Trump-tröjor från USA, den amerikanska flaggan hängde på väggen och vi åt både burgare, pommes och Ben&Jerry's. Tekopp efter tekopp, gäsp efter gäsp. Vi var trötta, men vi höll ut. Valvaka skulle ju bli roligt, precis som det var när vi hade det 2008 och därefter 2012. Vi var övertygade om att det även denna gång skulle bli en enkel demokratisk seger, men i tyst överenskommelse såg vi båda också fram emot Trumps ihopskrynklade ansikte efter beskedet om hans förlust.

Så blev det inte. För som vi alla vet kammade mr Donald Trump hem presidenttiteln imorse, mot alla odds. Det blev Brexit all over again, och ännu en gång står nu en hel värld handfallna med gapande munnar.

Som sagt är jag både ledsen, förkrossad och förvånad. Men jag är också något mer. Jag är rädd, orolig och bekymrad. Idag har världens mäktigaste land valt en fascist till ledare. En ledare som även är misogynist, rasist och homofob. Och jag är rädd att allt fler amerikaner från och med idag kommer bli exkluderade, att allt fler kommer bli diskriminerade. Att ett redan segregerat och skadat land nu fått en president som bara kommer öka klyftorna ännu mer, bara göra såren ännu djupare.

Men mest är jag rädd för att Trumps exklusioner inte stannar i "America the Great". Mest är jag rädd för att de kommer föröka sig. Fördubblas, strös med vinden, och spridas över hela världen. Även till oss i lilla Europa, till oss i lilla landet lagom. Ett Europa och ett Sverige som redan idag är skört, som redan idag står upp till kamp för att försöka bibehålla sin demokratiska och humana regim samtidigt som de högerextrema krafterna blåser allt kallare. Trumps ord må kanske eka tomma hos de flesta av oss svenskar, och många tror nog att han heller inte kommer ta sig särskilt långt. Men vet ni? Det tror jag. Och jag tror också att den här brutala mannen i allra högsta grad är allvarlig med sina uttalanden.

Det är därför vi måste stå upp och stå emot, mina vänner. Det är just precis därför, som vår demokratiska anda och tro på mänskliga rättigheter aldrig varit viktigare. Vi måste säga ifrån. 

Ingen kan göra allt, men alla kan faktiskt göra något. Och oavsett hur uttjatat och kliché det uttrycket än må vara, så ligger det något väldigt riktigt i det. Snälla ni, säg ifrån till fascismen. Stå upp för vad som är rätt, och bevisa att det finns något så mycket bättre än hat. Vi måste kämpa tillsammans för att visa hur mycket godhet som faktiskt finns i den här världen, eftersom det endast är med godhet som vi kan bekämpa hatet. Men det är bara med tystnad, som vi kan låta det växa.

Likes

Comments

Halloj på er! Nu tänkte jag äntligen dra tummen ur och visa er hur hemsidan aupairworld fungerar!

Jag ska, till skillnad från de allra flesta, inte åka via en organisation - utan "på egen hand". Det har inte funnits någon som guidat mig genom detta utan jag har alltså ordnat det här jobbet privat, tack vare den helt fantastiska hemsidan aupairworld.com som dessutom är helt gratis!

Många av er tycket säkert att det känns läskigt och osäkert att åka på egen hand, och såklart finns det en del nackdelar. Jag kommer till exempel inte ha någon stödperson i London, och flygbiljetter, kontrakt och försäkringar är också mitt ansvar. Men frågar du mig finns det också tusen fördelar med det här sättet - det allra viktigaste är ändå att du hittar den rätta familjen! För mig var aupairworld det absolut bästa alternativet, och jag kunde verkligen inte vara mer nöjd.

Men hur funkar det då? Jo, man skapar då en egen profil där man specificerar och fyller i exakt de preferenser/krav man har. Kan du tänka dig att jobba hos en ensamstående förälder? Röker du? Har du körkort? Hur gamla barn vill du ta hand om? Det finns många frågor att svara på, men skulle du ändra dig på nån av dem kan du redigera det när som helst.

När det gäller länder valde jag personligen att enbart leta efter familjer i Storbritannien och på Irland, men man kan klicka i upp till fem olika länder världen runt och även detta går förstås att ändra när man vill. Obs. till USA går det i regel inte att åka på egen hand, då de har massor av krångliga regler som bara certifierade organisationer uppfyller.

När din profil sen väl är klar kommer du komma upp bland sökresultaten för familjer som söker en au-pair med just dina egenskaper och preferenser, likväl som familjer med dina föredragna egenskaper och preferenser kommer komma upp bland dina sökresultat. Man kan också bläddra bland familjer utan att skapa en profil, men för att kunna ta kontakt med familjer måste du ha en.

Bilden nedan till vänster är mina sökresultat via det som hemsidan kallar EasyFind, dvs. det förenklade sättet att hitta familjer som du har tillgång till som medlem. Till höger ser ni resultaten för familjer som söker au-pairer, och det är alltså där du själv dyker upp om du har en profil.

Sist men inte minst, här nedan har ni min profil på sidan - alltså precis vad familjerna ser. Där finns en lång beskrivning om vem jag är och varför jag vill bli au pair, samt ett par bilder på mig (de flesta tillsammans med barn). Det är verkligen ett tips till er som funderar på att bli au pairer - oavsett om du åker via organisation eller privat så kan jag lova att alla familjer uppskattar bilder på dig tillsammans med barn så otroligt mycket mer än ett par snygga selfies. Sen måste du inte ha massa bilder eller långa romaner i din beskrivning (iaf inte på aupairworld), men precis som med vilket jobb som helst gäller det ju att "sälja in" sig och verka attraktiv för arbetsgivaren aka familjen. Så ju bättre text och bilder du har, desto större chans har du att få jobb!

Jag hoppas ni förstår lite mer om hur det funkar med hemsidan och au pair-ansökningar nu, och om det skulle vara någon förvirrad och vilsen blivande au pair där ute med massa frågor så fråga på för all del! Jag tycker bara det är roligt att svara!

Kram och puss på er så länge!



Likes

Comments

Under de senaste två veckorna har jag både hunnit med att boka alla flygbiljetter, samt skrivit på au pair-kontraktet och skickat tillbaka det till familjen. Som jag nämnde tidigare ska jag ju hälsa på familjen i 10 dagar i början av december, därför blev det tre och inte bara en flygbiljett! Den 5 december åker jag iallafall dit och stannar fram till 16 december, vilket ska bli sååå himla kul! Jag kan dock inte riktigt fatta att det bara är 31 dagar kvar tills jag får träffa dem!?

Även om det är maaaassor kvar att göra och fixa (har gjort en lång lista haha) så känns det skönt att iallafall ha två av de viktigaste punkterna avklarade. Har även börjat knåpa på nåt slags försök till packlista som jag troligtvis kommer dela med mig av här senare!

Det som står näst på tur just nu är att fixa nytt pass samt kolla upp alla försäkringar, men antagligen kommer jag klara mig på det lilla blå kortet från Försäkringskassan.

Tänkte snart skriva inlägget som jag lovade om aupairworld också, så stay tuned för det! Hejsvejs så länge!

Likes

Comments

I helgen var det Halloween, en högtid jag spenderade i Umeå med några av mina bästa vänner! Jag och Moa tog tåget på torsdag eftermiddag för att mellanlanda hos Linnea på hennes folkhögskola, där hennes klass bjöd på en riktigt bra konsert. En natt på madrasser i ett litet studentrum senare tog vi Linnea i släptåg och knatade tillbaka till tågstationen, för att denna gång bege oss mot Umeå och MALIN!

Vi hade det sååå himlaaa mysigt och bra och bäst hela helgen - och även om det suger att vara vuxen och ha sina vänner tusen mil ifrån en så är det underbart att kunna göra sånt här. Mat, fest, massa skratt, mat, mat, buss, cider, mer skratt och ännu lite mera mat sammanfattar helgen ganska bra. Men resten tänker jag låta de fagra bilderna tala för!

Likes

Comments

Jag tänkte berätta lite om familjen jag ska bo hos! Det är en mamma, pappa och två pojkar på 1 och 4 år. De bor i sydvästra London i stadsdelen Brixton, som ligger bara 11 minuter med tunnelbana från Oxford Circus! Brixton verkar vara en superhäftig del av London, multikulturellt och artsy med en bra musikscen, fina parker och massa street art. Är verkligen jätteglad att jag ska bo just där! Fun fact; David Bowie var från Brixton!

Huset är ett typiskt engelskt viktorianskt radhus, eller terraced house som de säger, och ligger bara ett par minuters promenad från tunnelbanan och centrala Brixton. Huset är väldigt modernt och renoverat, med ett stort fint kök och en supersöt liten inhägnad bakgård! Jag kommer ha ett eget fint och ljust rum med dubbelsäng, och en egen regndusch!

Är verkligen så himla glad och tacksam över att jag hittat en så fin familj, och trots att jag aldrig träffat dem så bara vet jag att jag kommer trivas med dem! De är roliga, ungdomliga och delar dessutom mina värderingar, och pappan i familjen är jätterolig och har en egen youtubekanal där han lägger ut massa konstiga utmaningar han gör haha! Dessutom verkar båda så engagerade i sina barn! Jag menar i Sverige är det ju rätt standard att papporna år 2016 är lika mycket föräldrar som mammorna, men jag var rädd att det inte skulle vara så alls i England. Så nej, bättre familj kunde jag nog inte matchat med!

Minnesplats för David Bowie 

Gata i Brixton

Huvudgatan i Brixton, och Underground Station till vänster

Likes

Comments

Jag fick det. Jag fucking fick jobbet. JAG SKA FLYTTA TILL LONDON!!!

Herregud, jag vet varken in eller ut just nu! Sen senast jag skrev här har jag mejlat lite fram och tillbaka med värdfamiljen jag pratade om, och idag hade vi vårt andra samtal via Skype. De hade ett par till frågor, och jag fick se lite mer av huset etc. Tidigare ikväll när jag var ute på en promenad fick jag ett meddelande på Facebook från mamman ifall vi kunde höras på Skype igen, så när jag kom hem ringde jag dem - och de sa då att jag fått jobbet! Hur sjukt!? Jag hade en känsla att de faktiskt skulle välja mig, men att de faktiskt gjorde det på riktigt!? ÄR DETTA EN DRÖM? Dessutom ska jag få hälsa på dem nån vecka i början av december för att lära mig allt och få en känsla för barnen och området etc, och alltså herregud jag längtar SÅÅÅ mycket!!!

I skrivandets stund sitter jag på min säng och ler som en tönt, och försöker smälta att detta faktiskt har hänt. Att jag ska flytta till London i slutet av december, bo hos en helt ny familj i landet jag älskar mest med språket som gör mig alldeles pirrig. Det känns bara så otroligt underbart och galet just nu, men också så jävla fint.

Äntligen, äntligen, är det min tur. Jag gav inte upp trots allt krångel, och nu ska jag faktiskt få göra det som jag drömt om så länge. HERREGUD. Tyvärr existerar dock fortfarande vardagen här hemma i Sverige, så jag måste gå och duscha nu för att sen sova och orka upp till jobbet imorgon. Haha, som om jag kommer kunna sova inatt!? Men ni kan iallafall förvänta er uppdatering här snart igen, har dessutom planer på lite youtube-vloggar också!

Godnatt och kram från en överexalterad Ellen!

Likes

Comments