HEMMA ! IGEN ! herregud, allt jag skriver om här är verkligen endast resor / hemkomster. Ingen ordning. Men denna gången hörrni, denna gången stannar jag på svenska mark ett tag. Förutom Lund i helgen så blir jag kvar här hemma. Det känns lite skönt att landa, liksom landa in i våren. Fast det är klart, jag landar aldrig helt och hållet. Jag har redan ett par listor i anteckningsappen med saker jag önskar att göra i majmånad. Nya saker, roliga saker! Jag Blir så peppad när jag tänker på de !!


Men nog om de va? Häng me på resan istället vettja

Över påsk var jag hemma fast mest på landet. En uttråkad kropp plus en understimulerad hjärna blev lika med en bokad resa till Paris tre dagar senare. Jag jublade och det bubblade i mig, tjoho ! nya äventyr ! Jag packade min stora väskan för denna gång skulle det inte snålas med kläder och på onsdagen stod jag återigen på Landvetter.

När jag väl letade rätt på Linnea mitt i (!!) centrala Paris tog hon emot mig med öppna armar, vilket också gick som en röd tråd genom hela veckan. Jag tog hand om henne och hon tog hand om mig på de sätt vi visste behövdes. Det kändes som att vi räddade varandra. Vi liksom fick ena att vakna samt lät andra väcka. Helt jävla underbart och högst nödvändigt om du frågar mej.

På dagarna, när linnea satt med fransk grammatik, gick jag runt och runt och runt och runt. Ärligt, det var det ända jag hade planerat och det ända gjorde, dock inklusive croissantpauser, museumpauser, 2ndhandshoppingpauser, fotopauser, sittaochsolaslashglopauser, läspauser, kaffepauser osv, men det tror jag ni förstod va?

När linnea slutat va jag helt slut i ben, fötter och huvud så då gjorde vi inte så mycket vettigt i ett par timmar. Sen blev vi fnissiga och rastlösa så då var det dags att hitta på något igen. Detta kunde innebära: tinderrace, barhäng i gamla växthus, restaurangkäk, film, rödvin, picknick osv osv. Bilderna får sammanfatta resten för mitt huvud är inte med i svängarna. Jag hade iallafall en Toppen vecka, så linnea om du läser detta, Tusen Tack för att jag fick bo mitt i stan med daj. Puss !


/ella

"ey, vad säger du? ska vi rulla ut pianot idag elleh?"

"ey ah, de kör vi på elleh"

antagligen lät planeringen så tror jag ;-)

en gata vi kallade mysiga gatan pga mysigaste gatan jag vart med om !! här åt vi, här drack vi, här handlade vi.

Förfest vid floden innan oplanerad slash spontan utgång

på dansgolvet på oplanerad slash spontan utgång

turistrunda med dessa damer ! vi måste slått alla möjliga rekord med tanke på hur många steg vi gick här.

Helga med diverse drycker ! också en av mina parisboende vänner ! denna gången i hennes lägenhet där ni va helahalva natten

en morgon (läs: tidig eftermiddag) gick vi på matmarknad. Min bästa grej om ni inte visste det innan.

en picknick vid floden där jag fick agera bord, jag säger icke nej

och jag säger Absolut inte nej till detta heller :)

en fin å fransk bild ba

snittade en eller två eller kanske tre croissanter per dag. VADÅ DÅ?? :-)

vi stannade här några timmar längre än vi tänkt men vad gör det när man leker lekar och pratar med nya vänner i ett gammalt växthus med ett halvt skepp och discokulor???

ett coolt torg när där vi bodde

jag under en relaxed photoshoot ;-) i den här parken va vi i timme efter timme. vi glodde på folk och va ofrivilligt med i körer.

Tack 4 diss tajm Paris ! du har gett mej mersmak och massor med minnen. Bring it all back säger jag bara ;-)


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

För trettiosju dagar sedan åkte jag niotusensjuhundrafyrtionio kilometer ut i världen. Varför jag hamnade just där jag hamnade vet jag faktiskt inte, jag antar att vänner och magkänsla var de två främsta vägledarna? Den sjätte mars, dagen innan flyget gick, rann tårarna längs mina kinder. Jag tänkte: va fan ska det här vara bra för? Varför, varför, VARFÖR utsätter du dig för det här Ella? Att flyga över Atlanten gör väl knappast någon lyckligare? Men vet ni vad? Lyllo mej, för det gjorde det. Det fick mig att öppna ögonen för nya saker, att inte bara stirra på väggarna i lägenheten, utan att faktiskt se saker. Se dem för hur de är och inte för hur hjärnspöken/vanor tycker att de är. Det låter dramatiskt när jag skriver det så men att sitta inomhus med januari/februarimörkret på andra sidan väggarna var inte nyttigt för mig. Så fort jag fick sol på huden och nya människor/rutiner/miljöer framför mig blev det hela väldans mycket lättare! Hemma i det säkra tycker jag att det kan det vara svårt att veta vad jag vill eller till och med vem jag är, men när jag spräcker bubblan och tar ett par vingliga steg ut landar jag i mig själv och känner mig hemma i det istället. Självklart kände jag av de niotusensjuhundrafyrtionio kilometrarna emellanåt. Just det där med att inte ha någon given person att luta sig tillbaka på i stunden eller det här med att bolla idéer med någon just där och då, blev en utmaning för mig. Trots starka magkänslor och ett sunt förnuft, tvivlade jag på mig själv. Är detta verkligen rätt? Borde jag göra si eller borde jag göra så? Varför i hela världen har du gett dig ut på det här? Efter några samtal till mamma eller pappa med gråten i halsen och tårar i ögonen började jag lita mer på mig själv och mina beslut. Jag tänkte: va fan, nu skiter jag i vad jag "borde" göra, det är ju det här jag Vill göra! Sen om det visade sig bli en ända stor röra så var det så det fick bli. Dyra paniktaxiresor, onödiga ångestkänslor eller sömnlösa nätter, det ingår, det var så jag lärde mig hur jag vill ha det.

Nu sitter jag på flyget hem och börjar redan planera resor för resten av året. Hopplöst. Det är som att jag redan romantiserat hela denna månaden och därmed glömt det som då och då vart tufft. Det är som att jag vill vara på flera ställen samtidigt för att hinna ikapp alla drömmar och planer som snurrar. Det är som att skolan, lärarna och barnen på skolan i Guatemala tänt en ny gnista i mig som gör att jag vill ge allt jag bara kan. Vad som får mig att tro att jag endast kan ge i alla länder förutom Sverige vet jag inte. Efter de nya erfarenheter jag fått tänker jag att vi som lever i Sverige redan har allt även fast det verkligen inte är fallet. När jag flyger dessa niotusensjuhundrafyrtionio kilometerna hela vägen hem ska jag se så mycket jag kan med nya ögon. Jag ska inte stressa utan känna mer manana över det hela. Jag ska, som min nya guru Artem ;-) , försöka leva i nuet för man vet inte vad som kommer till att hända i framtiden. Jag ska inte ta vardagen för givet, den är värd mer än det. Jag måste inte göra allt prick nu. Jag har tid att stanna upp, andas och ladda om innan jag sätter sprätt igen. För det vet jag att jag kommer göra, genom hela mitt liv, vilket känns jävligt gött.

Snart får jag också krama er på riktigt ! Vilket känns JÄVLIGT gött !

/ella

Likes

Comments

Med spanskalektion nummer ett, på volontärställe nummer två, i land nummer tre, inne på vecka nummer fyra och efter bussresa nummer fem befinner jag mig nu i Xela i västra Guatemala, som visade sig vara den andra största staden. Här spenderar jag mina dagar volontärandes på en skola genom att lära en massa barn snacka engelska, eller så hänger jag hos min hostfamilj. Allt och då menar jag verkligen a.l.l.t. är på spanska. Här lär man sig inte engelska i skolorna då det inte finns någon som kan lära ut språket. Så volontärernas uppgift på skolan blir helt enkelt att lära ut så mycket engelska vi bara kan. Eleverna är mellan 12 – 18 år och kan i princip ingenting på den språkfronten men vill mer än allt annat lära sig, så vi börjar från noll och gör vårt bästa, för om det inte finns några volontärer här får eleverna ingen undervisning i och på engelska. För mig, efter min första dag med eleverna, känns detta helknas men också förståeligt såklart. Turism är Den största industrin här vilket kräver en engelska som inte finns, men samtidigt, vart ska de lära sig? Jag lär mig otroligt mycket här, bara på en endaste dag! Jag lär mig spanska samtidigt som jag lär mig att undervisa utan hjälpmedel, utan ett gemensamt språk och utan någon slags läroplan eller vägledning. Men det finns vilja, det finns intresse och det finns glädje. Jag ler hela dagarna och längtar tills jag får ställa mig framför och med eleverna igen. Det är såklart jättenervöst och förvirrande men känslan av att jag vet att jag hjälper medmänniskor inför deras framtid slår allt. När jag läser vad jag skrivit på låter det jättepretentiöst och snofsigt, som att bara för att jag kliver in i rummet så räddar jag framtiden. Det är inte min intuition, motsatsen faktiskt. Vi är alla på samma nivå (inte bokstavligt talat då jag är cirka två huvuden längre än många) men jag menar, jag kan ju ingen spanska och går miste om så mycket medan de inte kan engelska och går miste om mycket.

Min hostfamilj bor i den enklare delen av staden, en del dit turister och backpackers inte tar sig. Skolan ligger i den fattigare delen av staden, en del där familjer lever i sitt kvarter och stannar där. Medan jag rest över land och hav har de flesta barnen från skolan inte varit inne i den centrala delen av staden som ligger inom ett 20 minuters gångavstånd. När barnen skulle peka ut Australien på kartan, där min volontärkollega Geran kommer ifrån, pekade deras fingrar på alla världens platser förutom just där. Deras värld snurrar runt deras kvarter. Vi försöker låsa upp portar i deras tankar, låsa upp portar till världen. Få dem att inse vad som finns där ute. Inte för att alla måste resa världen runt, verkligen inte, mest för att låta dem skapa deras egen vilja och drömmar kring vad de vill. De flesta barn verkar älska engelskalektionerna. Det är som att vi kommer in i ett rum fyllt av energi och mottaglighet. Vi hade en lektion med förstaklassarna där vi gick igenom varför engelska är viktigt att kunna. Vi babblade på om musik, internet, turism, filmer osv och kidsen bara satt och gapade. Då insåg jag att det finns mycket att jobba med här. Jag blev så inspirerad att det blev kortslutning i hjärnan. Hur ska vi på bästa möjliga sätt undervisa dessa barn?Det återstår att se men jag tycker vi kickat igång det bra med massa glädje och acceptans.

För min del så är det såklart superkul att vara här men också tufft emellanåt. Jag lever i en bubbla här, en bubbla som kan bli riktigt ensam ibland på grund av att jag inte förstår språket. Ibland längtar jag hem jättemycket till alla min kära och ibland vill jag stanna här jättemycket, det varierar från dag till dag, timma till timma. Det jag insett är att så fort jag möter människor på något sätt, det kan vara genom att leka med barnen eller diskutera den guatemalanska politiken med min andra volontärkollega Glenn, så blir jag SÅ mycket gladare. Jag ler och känner mig stark igen. Det är därför jag kämpar på med spanskan, så att jag kan snacka med familjen på kvällarna. Det är därför jag (sad to say it men) behöver wifi, för att ha kontakt med er där hemma. Det är därför jag hänger på skolan så mycket jag bara kan för att där finns alltid glada barn och vuxna.

Vi ses snart igen hörni ! Både här och fysiskt i guess ;-)


/ella

Likes

Comments

Hej idag igen, jag tänkte att det var lika bra att knåpa ihop ett inlägg till nu när jag ändå är på gång och för att jag lämnar Costa Rica imorgon. YAHO !

6.30 den 29 mars 2017 lyfter mitt flyg från San Jose, Costa Rica till Guatemala City, Guatemala och jag är helt sjukt taggad. Jag vill se mermermer av Central Amerika och detta känns som helt rätt sätt att göra det på just nu. Jag kommer till att vara på två olika volontärställen. Det första är en skola väster om Guatemala City. Det andra är en kakao- och fruktgård öster om den stora staden. Två helt olika platser och sammanhang, exakt vad jag hoppats på!

Just nu sitter jag på ett super mysigt hostel ( Hostel någonting Azul ) ganska så nära flygplatsen med uno cerveza och en skål platanos (supergoda stekta bananer ish) för att avsluta Costa Rica på ett fair sätt. Efter en hel dag på buss känns det helbra. Jag älskar förresten att åka buss i nya länder. Allt pågår där utanför, på andra sidan rutan. Liv och natur pågår och jag får ta del av det på avstånd. Jag kan avslöja att det är mycket skojigare att åka buss här än på Island. Där var naturen helt otrolig men här får man både natur och människor + händelser. Inte fel det.

Bussen åkte från La Fortuna (en stad i djungeln omringad av vulkaner) där jag spenderade två nätter. Där lade jag en hel del tid på att pussla ihop inför det som händer imorgon men jag fick mig också en tur till ett superfint vattenfall men Maria. Jag sprang in i tyska Maria samma kväll jag kom till La Fortuna. Det blev en knasigare resa än vad jag tänkt så det var skönt att se ett känt ansikte då hon var på surfcampet samtidigt som mig. ÄLSKAR förresten djungeln, så grönt, så livligt, SÅ fint.

Det kändes som en lättnad när jag lämnade campet. Jag var klar där och ville vidare. Se nya platser, träffa nya människor. Samtidigt växte också en obehags känsla i mig. Nu var jag själv och skulle resa runt egen hand för första gången. Okej, jag var på Island själv, och jag reste till Costa Rica själv, men då visste jag att jag skulle till ett stadigt sammanhang, det här var mer en kul grej för att se mig omkring. En kul grej som inte var jättekul i början då jag kände mig rädd och obekväm men en kul grej som tillslut blev kul.När jag väl förstått mig på bussarna, lärt mig de rätta spanska orden och hamnat på rätt ställen så växte mitt mod och självförtroende. Någonstans där insåg jag att jag faktiskt bara är nitton år och ut i världen helt på egen hand, hur coolt? Jag insåg detta och log för mig själv på diverse kaosiga busstationer runt om i landet.

De sista dagarna på Dreamsea surfcamp av otroligt mysiga. Jag hade då lärt känna alla och det hela blev så hemtrevligt. Jag är så glad, så glad att jag kickade igång min resa där. Där växte jag och insåg vilka möjligheter som finns. Jag upptäckte att jag faktiskt kan vara ganska skön och uppskattad ibland. Jag freaking lärde mig att surfa ! de ni !

Från nutid till dåtid tillbaka till nutid. Som jag skrev så är jag extremt taggad på Guatemala samtidigt som det är ganska nervigt. Jag kastar mig ut och hoppas att det bär och inte brister. Shuttlen är bokad för här blire inga med public busses inte, plus att jag får en touch down i Nicaragua vilket jag hade på tankarna ett tag där. I´ll be back när jag vet mer om framtidens nutid.



Vad jag lärt mig hittills:

Bekräftelsebehov, det har jag det.

Jag kände att jag behövde komma ut och resa men vet inte varför och vill fortsätta tills jag vet varför.

Har ett stort behov av att bolla idéer med andra i tricky situationer

Jag vill resa med någon nästa gång

Börja alltid resan så tidigt som möjligt, alltid tidigare än du tror

Va lugn och ta några extra steg / extra konversationer innan du bestämmer dig

Jag kan gå tio timmar utan att behöva kissa

Jag har extremt klena armar pga orkar ej paddla med vågorna samt bära min väska

Jag har packat heeeelt fel kläder

Jag är bra på att vara sparsam men inte snål

I nittionio procent av fallen har jag alltid en stark magkänsla över vad jag ska göra men sen lägger sig hjärta och hjärna i också.

Att festa och bort mina hjärnceller är inget jag är sugen på under resorna

Det har visat sig att jag är väldigt bra på att läsa av människors intentioner

Mamma och pappa är alltid mina hjältar oavsett vart jag befinner mig i världen

Jag skulle kunna leva på färsk frukt, mmmmmmmmums

Jag har fått mer manana feeling vilket är väldi bra för mitt övertänkande

Det är ganska smidigt att lära sig lite mer än man tror av språket innan man ger sig iväg

Svenskar är mestadels så himlans tråkiga

Nichtsnutz är mitt nya favvoord

Man behöver inte vara ensam för att man är själv och vise verse

Det är när man glömmer sig själv som man hittar sig själv

Jag är tydligen ganska så bra på salsa enligt syd amerikanare och tydligen nya Zlatan enligt fotbolls intresserade

Kaffe gör mig glad

Det är OK att svettas orimliga mängder

Att gilla papaya

Att krama någon man halvkänner är egentligen ganska knasigt

Här kör man med öppna bussdörrar på motorvägen och slänger toapappret i papperskorgen istället för i toaletten

Diggar diskmedlet på burk här Så mycket

Man är aldrig helt ensam



Det var allt för denna gången! Nu är klockan 19:26 här och jag tänkte gå och lägga mig. Imorgon blir en lång dag.

Saknar er ! massamassa kramar från mig till er alla <3

/ ella

Likes

Comments

Jjag tror jag skrev detta för en dryg vecka sen kanske och skulle lagt ut det då men det hände inte, kände väl lite manana över det hela ; )


I dag är första molniga dagen sen jag kom hit till Costa Ricas västkust, därav spenderas första halvan av dagen på internetcafé som ett försök till att komma ikapp världen samt strukturera upp mina framtida resplaner. Trots att mamma och pappa kanske inte uppskattar det så är planerna att ta mig norrut. Som det ser ut nu så är Guatemala nästa nål på kartan. Nog om framtiden och tillbaka till nutid som vår yogaintruktör, Artem, tjatar hål i huvudet på oss om (obs bra grej dock, rekommenderas starkt). Dagarna här ser väldigt lika och väldigt olika ut. PÅ mornarna tar jag mig långsamt ner för våningssängen och ut till mangoträdet med diverse träkojor i sig. Frukosten blir klar och jag blir glad av att prata med människor då även fast det är tidigt och innan kaffeintaget. Sen gör väl alla mest sina egna grejer. Pingis, surf, chill, shopping, internet, mat, utflykter, sova, jobba, eller det vanligaste: ta sig till stranden as soon as possible för as kylas av vatten och vind. Där hänger vi hela dagarna och försöker sysselsätta oss med quiz, översättande av den första Harry Potter boken på tyska, beachtennis, läsande, solande osv. Ni vet hur det är. Fram mot femtiden drar vi oss bortåt för att hinna med skjutsen tillbaka till ”djungeln” även fast det oftast är skjutsen som tvingas hinna med oss. Denna så kallade – pick up bus – är en pick up truck som lastas med för många surfbrädor på taket och för många människor på flaket, med det gör inget för det är klart alla får plats. Vi knör ihop oss lite till bara. Sen bär det av på extremt skumpiga grusvägar hela vägen till campet. Väl på campet duschas det med diverse kryp och grodor i duschen. Aloe vera smörjs på i mängder och väntan på middagen inleds. Halv åtta är det sagt att middagen ska vara klar varje dag men fram emot halv nio kan man räkna med att få mat i maten. Mat som by the way är otroligt god och fräsch, speciellt för en veg/vegan som mig själv. Det diskas och sen är tiden inne för dagens möte. Jag som älskar alla former av möten skuttar glatt dit, medan resten suckar och lunkar fram. Under mötena får de som åker härifrån säga hejdå och de som kommit bortifrån säger hej. Planer för de kommande dagarna gås igenom och General Reminders, så som att ej slänga toapapper i toan pga skapar stopp, nämns (börjar bli standardnumera :P ). Efter detta är det hopp och lek fram tills en aktivitet styrs upp. Till exempel som igår då det var St. Patricks Day lärde irländska Clara oss river dance. Eller så visas det en film eller så har vi en massagecirkel runt mangoträdet eller så äre fest i byn eller så åker vi iväg någonstans, som ikväll då vi ska på Rodeofestival i byn bredvid för att se människor kasta sig upp på stora tjurar. Man vet alltså aldrig vad som sker härnäst vilket jag Älskar.

När det kommer till surfningen har kvantiteten inte vart den bästa men kvalitén däremot, den ni! Redan första gången jag var ute lyckades jag ställa mig upp på brädan och Alex och Adam som var så snälla och lärde mig alla basics blev till och med imponerad även fast Alex försöker spela macho italienare.

Människorna på Dreamsea Surf camp Costa Rica (obs följ dem på insta för där är jag med på ett par bilder ;P ) är underbara. Verkligen UNDERBARA. Alla är konstant öppna och välkomnande. Även fast nittio procent av alla våra samtal handlar om resande så kommer vi varandra nära och en slags alternativ familj skapas. På ett sådant här ställe inspireras jag till max. Det bubblar i mig när jag inser hur mycket jag har kvar att se av världen och hur många fina människor det finns att lära känna. Men det är också väldigt utmattande. Allt det jag hatade med att vara hemma i januari/februari är det jag saknar lite nu. Att inte kunna se på filmer och ha en heldålig dag utan att en måste vara socialt aktiv blir utmattande tillslut. Fast dock måste en inte vara det varje vaken timma det är nog mest jag som stressar och pressar mig själv till det. Jag har lugnat ner mig lite mer de senaste dagarna då jag lärt känna de flesta nu så jag har inte något att ”bevisa” längre. NU kan jag gå ifrån och få egen tid när jag behöver det utan att känna mig misslyckad. Det är skönt. Det ska bil spännande att se hur det framtida resandet utmanar mig.

Nä nu ska jag köpa mig en mango av tanten bredvid, käka den på stranden och sen ta mig ut i vattnet på en surfbräda. Hare!

Likes

Comments

ikväll är det min sista kväll på Island. av 112 dagar så är detta MIN SISTA KVÄLL. hur sjukt? ganska sjukt tycker jag. jag är extremt taggad på att träffa er alla men det känns också mycketmycket sad att lämna min islandsfamilj. inte najs. jag kommer kanske träffa dom om ett halvår :-( aj i hjärtat :-( kommer sakna våra megaflabb :-(

Nu blir det inte heller nån mer breathtaking natur utanför dörren. gosh va soft det är att känna att man tror att man är på mars ibland och inte på planet earth. och blä va jag kommer sakna lavafälten, balla berg, vattenfall och fisånga överallt. Nu har jag ju tjuvlyssnat på isländskt tonårsgossip i lokala poolen för sista gången, gått till hästarna när jag inte kunnat sova för sista gången och haft en sista bakisbrunch i Reykjavik för sista gången. sad men sånt e ju livet.

MEN nu blire till och träffa ER. wowowow va najs de kommer bli. saknar ju er också !!

Likes

Comments

Okej HEJ. Hej från ett numera snötäckt Island (kan inte förstå att Sverige vann över oss snömässigt sett, högst orimligt) Nu är det riktigt längesen ni fått höra från mig. Jag lever nu med, där kan vi iaf börja, för resten vet jag inte riktigt hur jag ska förklara. Det händer så mycket här samtidigt som det står helt stilla. Jag kan förstå att det verkar riktigt ballt utifrån sett med Instagram och allt. Men faktum är att jag bor ju här nu, och där man bor har man både bra som dåliga dagar. Så är det. Så, för att gå emot det jag precis skrev ska jag nu visa er alla mina bra dagar.


Landmannalaugar

Folket, ÅK. HIT. Naturen var utan tvekan bland det vackraste och coolaste jag sett. Jag och Saskia valde en ovanlig väg upp till toppen vilket gjorde det hela mycket mer interesant. Vi gick I någon slags snötrappa upp och när vi kom över krönet (efter att vi stannat och andats pga tittade ner och bakom oss) var det som att vi flog. Det må låta chezzy man holy moly vad häftigt det va! Sen gick vi (lyriskt euphoriska ) på denna lilla grusgång till bergets ände innan vi tog oss ner på platt mark igen.

Handboll

that,s right, AHK was in town, och jag var självklart där som supporter. Jag trodde att det bara skulle vara jag och ett större gäng islänska skrikare. Men det var jag + cirka 10 tappra AHKare och ett större gäng islänska skrikare. I matchen blev det lika och vi var glada! Så på vägen hem svängde jag förbi IKEA. Och och! Jag skojar inte när jag säger att det ser ut som EXAKT som Bäckebol. Knasigt med också, på något sätt, väldigt mycket som hemma.

Översvämning

Vi (ett samling hästtjejer) kom hem från en middag I stora stan (sex tusen invånare = stora stan), vi kom hem till ett tre cm lager vatten I hela källaren (där jag då bor). Mina läppar var som ett: O men det var bara att ta av sig skor + strumpor, kavla upp byxorna och börja skyffla vatten till de minsta brunnarna jag sett. Vi stod där och skrapade och skrapade, vaktmästare kom, freaking brandmän kom och 4 h senare kunde vi krypa i säng med någorlunda torra golv under oss.

Guidande av turer

Numera skriver jag inte bara receptionsist på CVt, utan också ridturguide! Åh så kul det har varit! Jag älskar det! Trots att jag mestadels fått gå med på skolgruppsturer (alltså 35 kids + “skojiga” lärare som aldrig ridit innan). Så har jag njutit varje sekund. Hästarna är som tålmodiga föräldar som bra lunkar på även haft kidsen försöker latja till det. Älskar dom här hästarna.

Fest nr 1

Vi, jag och Benedikte, var äntligen båda lediga på samma dag, så nu kunde vi äntligen åka till Reykjavik för en mer festlig stämning. However, det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi var MEGAtaggade pga ville prata med nya människor och se nya ställen, men Reykjavik ville tydligen inte samma för barerna stängde när vi väl kommit ut på gatorna. Aja, kvällen blev absolut lyckad ändå. Vi hade några enmillisekundfrånattkissapåsig moments ändå.

Fest nr 2

Betydligt mer folk och en betydligt mer festlig stämning. Här äger festen rum på gatorna än I baren / på klubben, fast det är klart, när man känner minusgraderna mot huden blir köerna till värmen längre och längre. Denna gången hängde vi en hel del på gästhuset innan vi tog oss ut pga det va det bästate gästhus jag sett !! vi fick I princip en egen lägenhet för oss själva vilket kändes lyrrigt efter att ha delat rum med diverse personer i 3 månader. Så efter sminkning, ett par drinkar, selfies och hopp I sängarna tog vi oss Entligen ut. Första stoppet var en bar vi hört talas om men som vi senare insåg inte inte var för oss så vi hoppade in till baren bredvid, närmare sagt, rätt in I ett amerikanskt par och deras relationsproblem. Vi insåg att vi inte kunde vara till så mycket hjälp så vi drop med dem till Queer baren bredvid och dansade tills vi inte kunde stå längre. Kvällen fortsatte lite I samma spår.

Morgonen efter vaknade vi I vår egengjorda trippelsäng <3<3 Vi fnissade om gårkvällen och efter ett par timmar var vi ute på samma gator fast denna gången I dagsljus :þ Vi hittade ett kryp in (no joke, bokstaligen talat ett kryp in vilket jag såklart älskar heho) Där åt vi brunch och NJÖT av god mat dvs inter ester osv. Vi blev piggare allt efter som så vi tog oss till Reykjaviks helgmarknad. Högst oklar men också charmigt på något vis när torkad fisk och stickade tröjor säljs bredvid asiatiska solglasögon och tshirts.

Gillade det här dygnet mucho mycket pga tjejerna jag spenderade dygnet med. Som vi skrattade och fnissade. ALLT blir kuligt med dessa två, tom en bakis dag I en någorlunda främmande stad. Kommer sakna er, era freshe, delicious, tummen upp, rockande knas tjejer <3<3<3

Isländsk “opera” En dag efter jobbet traskade jag till lilla stan (två tusen invånare = lilla stan), till och med till lilla kyrkan I lilla stan, för där vanskades det en konstert. På isländska från början till slut, men det var himlans fint ändå. Jag skrattade när alla andra skrattade även fast jag inte fattade. Det var najs att fylla på den kulturella inputen lite

Isländsk familj

En av tjejerna jag jobbar med har släkt I den lilla stan bredvid. Så vid ett par kvällar har vi, fyra tjejer, åkt dit för middag, husets pianokonstert, prat om kulturer och traditioner. Den senaste gången lärde mormorn oss att göra flatbrauð (isländsk tunnbröd), Hur. Gott. Som. Helst. De ni, jag är nästan local nu :þ

Skaftafell

En ledig dag hade jag bokat en busstur till Skaftafell. Ett område på östra Island omringat av glaciärer och vattenfall. På vägen dit stannade vi ett antal gånger för att titta på even more vattenfall. När vi väl kom dit började vandringen uppåt. I sol och med glaciären synlig på flera st´ällen tog jag mig upp och fick en helt sjuk utsikt över cirka allt! Efter lunch gick jag en annan vandringsrunda som tog mig till glaciären. As ball. Platsen jag var på såg jag I en dokumäntär ett par dagar senare, Chasing Ice. Se den. Jag började lipa pga de stackars glaciärerna. Orättvist mot dom ju.

Helikopter

Omg. Detta VAR det sjukaste som hänt. Så her it goes, en tjej som jobbar här kände en kille som kör eller flyger kanske man sager, aja vi kunde iaf åka med honom I hans freaking helikopter! Så vi tog bussen in till stan och ut ur stan igen för att komma till flygplatsen. Där väntade vi, kissenödiga, på honom ett tag. Han som visade sig vara en glad och extremt skrattig person. Först var det mest kul men efter ett tag blev jag och Bene lite nerviga. Tänk om han skulle skratte HELA tiden liksom. Som tur va lugnade det ner sig lite för hans del men inte för vår för vi skulle ju flyga snart ju! Han rullade fram den flygande maskinen och vi satte oss I den (typ som en bil) fast ändå inte alls som en bil för ett par minuter senare började den flyga och vi blir som femåriga fnissiga barn all over again. Landskapet och pirret I magen va ju typ den bästa kombon ever. När vi sett vår gård på hall styrde han mot dom snötäckta bergen som vi sen landade på. Så sjukt najs att traska runt I snön 900 möh. bara sådär. Han, Mattias hette han förresten, tog oss säkert tillbaka till flygplatsen, dock med en hel del skratt på vägen. Men bättre det än tårar och sura miner huh? Så ja, vad ska jag saga. Detta var bland det coolaste jag gjort. Mest pga av det sjuka landskapet och personerna jag satt I flygmaskinen med. Hade LÄTT gjort det igen och igen och igen :-)(-:

Airwaves

Varje år, i början av november anordnas en festival I Reykjavik. Runt om I stan finns det konserter, fester och annat festligt att ta det av. Jag hade ingen biljett till detta tyvärr men det har väl aldrig stoppat någon förr, right? Så jag “lånade” en bi loch tog mig till stadion. Jag tog mig hela vägen in och bakom scenen! De ni (-:Þ Jag fick finally se The Internet och Silvana, tjoho! En helfestlig kväll tycker jag.

Kvällsridning

Våra gårdsgrannar här ute på vischan har en hästshow som dom kör varje dag (rekommenderas!) Så en kväll sadlade vi våra hästgar och red för att se showen. Omg tölten var den bästa jag någonsin ever upplevt! Hörni, se till att ni också får uppleva det innan ni dör. Seså skriv det på bucketlistan nu.

Det började regna men det gjorde inget för denna gången fick vi rida PÅ RIKTIGT, utan gnällande turister. De va najs. Showen vaockså riktigt najs. Och maten med. Sen var det bara att hoppa upp I sadel igen och rida hem i det bäcksvarta mörkret.

Food Walk

En annan ledig dag liftade jag och två vänner till Reykjavik. Viskulle nämligen på en såkallad Food Walk Tour I stan. Det började I hamnen med rutten haj med brännvin till, torkad fick och hummer soppa. That´s right, vi kickade igång kalajset med en gång. Därefter var det öl provning och efter det gick vi, inte lika stabilt men skrattiga till ostprovning I Ostabuðin (rekommenderas) sist men inte minst gick vi till ett kafé för glass och ett adjö. Mycket trevlig tur måste jag ändå saga, plus att jag kan checka av e av de 10 äckligaste saker man kan äta från listan (hajen ofc).


Jag vet att uppdateringen vart otroligt dålig härifrån vilket jag antagligen kommer ångra later on. Men vad ska jag säga, det blir liksom vardag här efter ett tag och då känns inte skrivandet lika viktigt. Så nu kommer allihopa, allt det mest skojiga jag gjort, på en och samma gång. Be my guest . . .

Likes

Comments

Hejhopp, jag lever! Det har vart mycket snurrande i mitt huvud så jag har inte kännt för att skriva. Men nu får ni hålla i hatten för här kommer en snärre bildbomb :-)

Jag har fyllt år! numer hela 19 år ung/gammal. Med låga förväntningar somnade jag kvällen den 14e och vaknade sen den 15e utav sång ! födelsedags sång ! blev mållös så jag började prata på svenska med alla. Och jag blev nästan tårögd när jag upptäkte ballongerna runt min säng. Hur fina människor har jag inte runt om mig? Skuttade runt lycklig restan av dagen trots att jag jobbade. Efter jibbet åkte vi, hela tjugo personer, och käkade på grannstället. Mycket trevligt, och ännu trevligare var umgänget efteråt. Den här födelsedagen kommer jag att minnas <3

Vi har kollat på film. Det tog oss tre kvällar men vi fick sett den tillslut! Wifi är inte vår trognaste vän här, tur att jag har trogna andra vänner som gör det hela skoj ändå :-)

En dag hoppade jag på Kasias skrangliga cykel och bajkade iväg åt ett slumpvalt håll. Det var fint trots motvind, tårar, spöregn och överdrivet skumpiga vägar.

Här kunde jag andras, andas frisk luft.

En kväll satte jag och Madelaine oss i 4WD:en och körde ut på vägarna. Med vår bästa radiokanal och på bästa möjliga road trip humör så blev riktigt kalasigt.

Som ni ser: kalasigt är ordet ^ För efter att vi blev bortbäade av fåren så stannade jag bilen, höjde volymen och dansade runt bilen. Madelaine var inte långt efter och vi danskade till vvi inte orkade mer. det här var nästan lika skönt som att gråta ju.

En ledig dag bestämde ja mig för att jag ville hajka. Madelaine hängde med och vi tog oss genom liftande och gratisbusar till berget Esja. Vi hajkade och hajkade upp och upp tills vi kom till snön och insåg att vi kunde se typ hela Reykjavik från där. Dagen innan hade det gåtts ut med stormvarningar och det var inget vi märkte av förens vi skulle börja vandra neråt. Holymoly. Vi lutade oss framåt med piskande regn och kämpade för varje steg, samt att jag i princip gled en extra halvmeter varje steg pga skorna :-) men ah, vi kom ner, vi kom till Reykjavik, vi kom hem. och jag hade träningsvärk i dagar efteråt.

Dagen efter mötte jag upp denna här . . . .

. . . och denna här ! Blev lycklig hela jag när jag såg dom. Behövde verkligen familjtid vid det här laget så tajmingen kunde inte varit bättre.

Vi satte oss i hyr bilen och åkte väster ut. Ut till Snæfellsnes, ut till bmpiga vägar, ut till dom coolaste bergen jag sett, ut till vattenfall, ut till kratrar, ut till fikapaus, ut till får samt gäss vallning. . . .

. . . .ut till naturliga varma källor i solnedgången. W A O W ^

Mamma och pappa hängde runt trots att jag var tvungen att jobba. Det var knepigt men samtidigt väldigt skönt att se dom över disken.

När mamma och pappa sussade i sängarna mötte jag upp kollegerna :-) och festade till det. HUR mysig säng?? och HUR mysiga människor? diggar dom

Vi hamnade här. på en klubböppning i Selfoss. Notera att detta är den lilla stan bredvid gårdenoch att jag aldrig, inte en ändaste gång sett en ungdom på gatorna. Men vet ni vad? Dom finns! Ungdomrarna finns här med! Helt otroligt. Vi dansade, pratade och skålade med gamla som nya bekantskaper. Om jag fattade det hela rätt så var detta inte sista gången vi var här :-)

klockan visade 4:00 när vi var på gården igen och vi möttes av detta i lobbyn. Sötaste människan på jorden sitter och stickar och väntar på att vi ska komma hem. hjärta det.

Dagen efter vaknade jag fem minuter innan jag början ( observera att detta var kl 07:00 :)) ) men jaag överlevde dagen och pappa överlevde ridturen jag bokat åt dom. Så söta när dom stod på led och väntade på hästarna :-)

När jag slutade jobbet tog vi vårt pick och pack och åkte till Reykjavik. Jag somnade efter några sekunder och vaknade vid Hallgrímskirkja där vi åkte upp till toppen och såg hela (lilla) Reykjavik. Med hungriga magar letade vi upp en restaurang som passade för två försenade födelsedagsfiranden. Grattis till oss mamma <3 Vi lämnade våra tomma tallrikar och tog en sväng på gatan innan det var dags att säga hejdå :´-( och sätta mig på bussen. En försenad buss med norrsken utanför fönstret.

Och så var vi framme i nutiden. En nutid där jag sitter och skriver på arbetstid :-P men vad gör det när vi är överbemnannade och jag slapp sitta vid disken :-) puss på er. saknar er lite <3

Likes

Comments

igår pirrade de i både ben och huvud. De här med att sitta framför en dator hela dagarna är nog inget för mig. Så efter jobbet sprang jag runt i stallet och störde tjejorna när dom städa :-) det ledde iaf till att dom lovade att hitta på nåt efter middagen, mission complete :-) det ledde till detta:

en roadtrip i en storm (fast islänningarna skull antagligen inte kalla det för storm) med en knackig bil och lite bensin. nu vet vi iaf vilken radiokanal vi ska sikta in oss på.

Vi hamnade här! i en vulkan! eller ah, vulkan o vulkan,islänningarna kallar det för en pool och jag måste nog hålla med dom. det såg mer ut som en pool med ovanligt mycket röda lavastenar runt om. Jag gillade det :-)

När vi kom hem till ett vindstilla rum. där dracks det vin och lyssnades på lovely day, och Hero, som jag ska lära mig på piano !!! dream come ture ( och nej, inte Zelmerlöv eller Perellis Hero )

och mitt hår klipptes ! av en nervös Bene :-) men fint blev det och nöjd blev jag ( notera charmig dubbelhaka :-)) ).

sen gick vi till sängs för att några timmar senare gå upp och jobba. nu sitter jag själv i receptionen. finally ! men också fy :-/ det är nervöst. sen möte, BRA möte. och sen simhallen med Salomeja och isländska gubbar, bra det med.

Likes

Comments

två dagar ledigt och nu nio dagar i sträck med jobb. Jobb som inte känns jättebra just nu, men ah det går i perioder och snart kanske det blir andra bullar, vi får se : )

jag tänkte iaf visa er mina lediga dagar, heyho here u go -->

JAG HAR FÅTT RIDA ! äntligen tillbaka i sadel och det kändes så rätt så rätt. Jag hade kunnat lunka på i flera timmar, dagar till, så rätt kändes det. På bilden ovan gömmer sig Emmy mellan hästarna. Mat paus för dom, rumppaus för oss.

Samma kväll visade sig detta naturfenomen sig för oss. Jag tolkade det som ett tecken.

Eftersom jag var ledig dagen därpå också så fick jag hitta på skoj då med! Jag tog mig hela vägen till Reykajvik! Jag gick runt och runt i den faktiskt ganska lilla staden. jag ramlade bla in på en fin utställning.

När mina ben var trötta satte jag mig prick här. i solen (!) men BRA kaffe (!) fint vare. Jag försökte mig på att läsa en isländsk dagstidning utan vidare resultat förutom att jag insåg att dom har med hela (inte så stora) släktträd vid varje repotage. Alla känner alla, tjoho!

Sen var det tillbaka till jobb, jobb, jobb. På kvällarna brukar jag skypea, springa, motsatsen till spring, läsa eller umgås. Som igår! med leriga intersportstrumpor, trassliga tofsar, nybakade cookies, öl, vin eller diverse drinkar satt vi i en trästuga och umgicks. trevlig grej dedära.


Men nu ska jag sova. vi hörses snarast. puss

Likes

Comments