Nu har jag ganska exakt två veckor på mig att packa till mitt år i Paris. Har jag börjat? Självklart inte. Brukar ju vanligtvis börja packa kvällen innan jag ska iväg på resa (och med "packa" menar jag slänga ihop lite kläder som ligger på golvet ner i resväskan). Att packa för ett helt år känns ganska orimligt, så därför tar jag med mig det som får plats och köper resten i Paris.

Kläder

- Fyra par jeans (svarta bootcut, svarta vanliga, vita och blåa)

- Två baströjor (vanliga tishor och linnen)

- Två kjolar (läder, mocka)

- Ett par svarta jeansshorts

- Underkläder + strumpor

- Pyjamas

- Tre skärp (svart, metall, ormskinn)

- Tre par skor (new balans, birken, stan smith)

- Weekday hoodie

- Tre jackor (jeans, skinn, dun)

- Snygga användbara kläder jag vill ha med mig

Hygien/skönhet
1

- Smink

- Sminkborttagning

- Tamponger

- Tandborste

- Tandkräm

- Borste

- Torrschampoo

- Plattång

- Liten hårspray

- Saltvattenspray

- Rakhyvel

- Brun utan sol

- Niveaa natt -och dagkräm

Viktigt
 

- Pass

- ID-kort

- Plånbok

- Försäkringskort

- ICA-kort

- Biljett

- Bankkort

Skolgrejer

- Miniräknare

- Kalender

- Pennskrin

- Anteckningsblock

- USB-sticka

El-artiklar

- Dator

- Datorladdare

- Mobilladdare

- Powerbank

Annat

- Hörlurar

- Solglasögon

- Mestanvända smycken (två örhängen, tre halsband)

- Toffsar

- Present till värdfamilj


Att köpa i Paris

- Schampo + balsam + tvål

- Parfym + deo

- Hårfön

- Ansiktsvård

- Klackar

- Lite festligare kläder

- Träningskläder

- Engångskameror




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Gårkvällen spenderades med Nicki och Vilmer hemma hos Nicki. Hennes föräldrar är i Italien så vi höll henne sällskap.

Vi fixade ihop lite mat och fick känslan av att bo i kollektiv. Mycket behaglig känsla faktiskt <3

Sen chilläxade vi bara, snackade om allt oviktigt till viktigt och åt. Hjälp vad vi åt. Gorbis, glass, nudlar, kakor, TÅRTA, nutellamackor. Mmm, värt magont dagen efter.

Likes

Comments

Shit vad hela ettan har gått förbi fort. Det känns både som att jag precis börjat, men också som att jag har gått i Danderyds gymnasium i flera år. Knäppt. Tanken på sommarlov har varit sååå kittlande och jag har längtat extremt mycket, tills min kära vän Wille förstörde det för mig.

"Jag är inte så taggad faktiskt. Har liksom ingen aning om vad jag ska göra i 10 veckor, det känns som att jag bara kommer dega och få dåliga rutiner."

Precis efter han sagt de exakta orden så slog det mig som en käftsmäll. Vad ska jag ens göra i sommar? Kommer att vara bosatt hemma i tråkiga Täby nästan hela sommaren, ska inte utomlands (förutom Köpenhamn i några dagar), jag ska inte sommarjobba = plånkan kommer vara tom i princip hela sommaren, vilket kommer bli en stor stor begränsning. Fan. Inte så taggad längre.

Igår var jag på en kompis 18-årsfest. Det var kul och så, men mitt bland klumpigt fulla tonåringar som desperat försöker leva, folk som pratar och sjunger lite för högt och har lite för svårt att gå utan att snubbla, då slog det mig. Är det här allt? Jag känner liksom att jag skulle kunna gå på hundra hemmafester varje helg utan att känna mig tillfredsställd fullt ut. Många i min omgivning lider av FoMO (Fear of Missing Out), ett tillstånd jag aldrig riktigt förstått mig på. Kanske beror det på min allmänna lathet och brist på bryhet. Känner mig blessed för att få slippa den stressen över att vilja vara överallt med alla rätt människor på en gång.

I alla fall, tillbaka till kalaset jag befann mig på igår. När jag stod där, rätt uttråkad, trött på att kallprata och ingen ork för att ens låtsas ha kul, och tanken slog mig "Är det här allt?", då blev jag helt varm i kroppen. För nej, det är klart att det här inte är allt. Jag är 17 år, mitt liv har knappt börjat. Min tonår har redan gett mig många minnen och lärdomar, men inget jämfört med att jag ska bo i Paris i ett år. Sen kommer jag hem, nyinflyttad på Östermalm och ska leva sommaren 2018 som myndig. Det viktigaste mina äldre syskon har lärt mig hittills är att gymnasiet inte är hela livet, det "riktiga", the real deal börjar efter studenten. Om man är som jag, uttråkad och törstig på nya upplevelser och äventyr, då är det en väldigt lugnande tanke.

Som slutsats så bryr jag mig inte om jag har en skittråkig sommar. Igår gjorde jag en internet-beställning från bokus, tio böcker blev det. Gud vad mysigt att åka till landet med mamma, sova till eftermiddagen och läsa tills jag ska gå och lägga mig igen. Gå på promenader, sova i soliga parker, BADA!! Åååh, haha, hur ens känslor kan ändras fort, den där kittlande känslan som Wille tog ifrån mig återvände! Halleluja

Likes

Comments

Imorgon är det näst sista skoldagen för hela ettan på Danderyds Gymnasiet. Skön känsla för alla elever såklart, men jag vill ändå betona lite extra att när alla tvingas återvända till de tråkiga tegelkorridorerna och den otroligt äckliga skolmaten efter sommarlovet så kommer jag FLYTTA till Paris. Vissa har påpekat att jag inte alls ska flytta, jag ska ju bara bo där ett år. Men jo, jag ska fan flytta. Get the heeeell outta Sweden. Även fast det "bara" kommer vara under ett år så ger det mig en ny vardag med helt nya människor runt omkring mig och helt andra miljöer, jag ska flytta. Så äre.

Jag har varit sugen på utbytesår enda sen min 7 år äldre bror bodde ett år i USA när han var i min ålder. Pappa har också pushat mig så in i helvete med både språkresor och att bo utomlands (vilket jag för övrigt är väldigt tacksamt för). Han var själv utbytesstudent på hans tid förespråkar USA som det bästa han gjort under sin ungdom, och så gullig och snäll som han är vill han ju såklart att sin dotter ska uppleva samma glädje och utveckling.

Att gå på High School skulle vara en sjuk upplevelse för mig, att äntligen få leva som den stereotypiska amerikanska tonårstjejen jag alltid drömt om att få vara. Men sen upptäckte jag Svenska skolan i Paris och helt plötligt hade jag två valmöjligheter.

För mig var det, som jag sa i tidigare inlägg, ett väldigt lätt val. Så fort jag insåg att det fanns en chans för mig att bo i Paris under ett läsår så bestämde jag mig för att ta den. Anledningen varför jag valde bort USA var väl egentligen den klassiska, idén om att gå om tvåan när jag återvände gjorde mig väldigt otaggad, för finns det något värre än 01or? (OBS skämt o sido). Nu när jag tänker efter så är det en väldigt idiotisk anledning att inte åka, liksom kom igen. Om man får en möjlighet att bo ett år utomlands så taaaar man den.

Jag ska inte babbla på för mycket om varför jag valde Paris över USA. Kortfattat var det väl för jag gillade tanken av att slippa gå om ett år, lära mig franska och att äta god mat i fina miljöer (är en riktig sucker för baguetter).

Min första termin i ettan hade jag riktigt kul. Allt var nytt, ny klass, nya människor, nya miljöer. Men det som tyvärr alltid sker är att man vänjer sig tillslut, och vips så är saker och ting inte lika nya och spännande längre. Rutiner faller på plats och plötsligen går hela vardagen runt i en cirkel med upprepande händelser. Man blir uttråkad. Ett år utomlands är därför klockrena lösningen, för där kommer det finnas SÅ.MYCKET.NYTT. Sen så gottar jag ju mig såklart i tanken på att medan alla andra lever sina gamla rutiner i gråa sverige så kommer jag att leva loppan i PARIS!

Jag måste faktiskt säga att jag är så himla stolt över mig själv som har tagit tag i detta, kämpat med antagningen nästan på helt egen hand och som drivit detta till ett värdefullt resultat. Det här kommer ge mig så mycket erfarenheter och lärdomar, det är jag så gott som säker på.

Likes

Comments

I början av 2017 blev jag ofantligt sjuk. Halsfluss två gånger på rak och en förkylning där i mellan, som att det inte räckte med streptokocker. Det ledde till att jag låg sängliggandes i veckor, ganska skönt ändå om jag ska vara ärligt. Och när jag är sjuk spenderar jag givetvis min tid inne på daton hela dygnen när jag istället borde sova. Så en dag ner jag låg där i min nersmittade säng och läste lite bloggar hit och dit så hamnade jag på en tjejs blogg som berättade om hennes år i Paris. Jag som älskar den staden mer än någon annan stad fastade ju direkt och bara någon timme efter hade jag läst minst 10 bloggar om SSP, Svenska Skolan i Paris. Det var inget svårt val för mig, redan efter 10 minuter hade jag bestämt mig. Jag ska åka. Slutdiskuterat. Så jag gick till mamma invirat i mitt täcke och berättade nyheterna för henne - Jag ska söka till Paris. Det var ingen fråga om att be om tillåtelse eller att diskutera ämnet med henne innan vi kom fram till någon beslut, jag hade bestämt mig helt enkelt.

Därefter slängde jag iväg ett sms till pappa och några dagar senare hade jag skrivit ut alla hundratals ansökningsblanketter. Och där började min resa.

För några veckor sedan fick jag beskedet att jag blivit antaget och HERREGUD vilket känsla. Det lyckoruset jag fick där och då kommer jag nog inte uppleva på länge till. Sån himla lättnad.

Så jag ska alltså flytta till Paris efter sommaren för att gå årskurs 2 där. Drömmigt va? Jag menar det är ju Paris!!! The city of lights! Kärlekens stad! Fortfarande inte förstått det hela. Men det är i alla fall orsaken till att jag skapat den här bloggen, så alla där hemma i lilla Sverige kan följa mitt maxade år utomlands.

Likes

Comments