Klockan 11 imorse mötte jag pappa, Fia och mina tre yngsta syskon. De är här i London på semester och har hyrt en lägenhet (som för övrigt är en superperfekt fotomiljö) bara ett kvarter bort från där jag bor. Mindre än 5 minuter tar det att gå emellan. Flyget gick imorse 06.30 från Sverige och redan vid tidig eftermiddag hade mina kära familjemedlemmar varit aktiva och vakna närmare 12 timmar. Inte konstigt att det slutade såhär efter lunch och lek i parken...

Jag kom nyligen hem efter att vi tillsammans ätit middag ihop, i lägenheten de hyr. Det var skönt att få känna känslan av hemma, tillsammans, i en vardaglig miljö och scen. Nu gissar jag på att mina trötta kämpar sover gott. Jag ska göra desamma! Passar också på att önska trevlig fortsatt sommar. Vi hörs imorgon! :-)

Kling Klong!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

God kväll alla lördagsloppor!

Idag gick jobbdagen fort, fort, fort. Min mentala inställning är underbar skön, nu när jag vet att jag snart får byta miljö. Det gör mig taggad. Dessutom väntar härmed fyra dagars semester. De kommer spenderas här i London, tillsammans med delar av min familj. Snart kommer dem..

Och det gör mig glad! Jag längtar så dundermycket efter att får krama mina småsyskon. Det gör att jag knappt vet om jag kommer klara att somna på grund av alla endorfiner, smidigt som jag bara vill sova så det kan bli morgon igen. Som ett barn kvällen innan födelsedagen, precis så känns det!!!!

Ska spendera någon timme tillsammans med Marion nu, sen sova, sen.... JIPPI! Vi hörs då!

Likes

Comments

Jag har precis lyssnat färdigt på Gunhild Stordalens sommar i P1. Det var gripande. Hon talade om EAT och hennes engagemang för planeten Jordens välmående. Jag kan höra hennes vidunderliga styrka genom mina små hörlurar. Hennes ord är stora och ärliga.

Lika stora och starka som hennes övertygelse om att överleva. Gunhild delar sin nuvarande situation i och med sin livshotande sjukdom. Kanske har hon bara några få år kvar att leva i den kropp hon nu vandrar.

Ta dig en timme för att lyssna på Gunhild Stordalens sommarprat. Det ger perspektiv! Hon avslutar med stora ord.

Hon är inte längre rädd för att dö, men har aldrig heller haft större lust för att leva.

Likes

Comments

Nu händer det! Redan första dagen jag klev innan för dörren till House of Fraser har jag vetat att detta inte är en miljö skapt för mig. Jag var snabb på bollen och beslutade mig direkt att förklara för huvudkontoret att jag önskar bli förflyttad, då mina två månaders tidigare upplevelse från butikerna var fantastisk. Hos mig fanns inga tvivel om att den nya miljön inte var rätt för mig. Jag kände det. Det må vara rätt för en annan, men inte för mig. Detta var i maj. Sedan dess har det skett diskussioner, fram och tillbaks och idag fick jag äntligen mailet; vi har hittat en ersättare för din plats och den 1 augusti förflyttas du till butiken på Regent Street.

Jag är så förbaskat stolt över mig själv. Jag har suttit ensam på möten med Longchamps UK General Manager och HR-chef. Jag har fört en öppen och ärlig konversation med min egen manager. Det har diskuterats, jag har varit lösningsfokuserad och främst av allt så har jag vågat tala för mig själv och mina känslor. Jag har lärt mig fantastiska saker tack vare detta. Främst av allt vill jag hylla Longchamp för att vara en human och professionell arbetsplats. Jag är 20 år gammal, har knapp erfarenhet inom retail och de beslöt sig trots det för att lyssna på och respektera mig, samt agera för mitt välmående. De vågar satsa på mig och jag är otroligt tacksam! Denna situation har givit mig en ny syn på företagande, företagskultur och vikten av ärlig, öppen konversation. Mina djupa övertygelse om att ödmjukhet är ett vinnande koncept har växt sig ännu större och starkare. Jag litar på min förmåga att känna, tala och stå för det som är sant för mig. Från och med första augusti finner ni mig i Longchamps butik på Regent Street. Jag är fulladdad med energi från tre dagar utbildning "Selling with Longchamp" och det ska bli en fröjd att spendera kommande månader i företaget. Häng med!

Likes

Comments

En fördel med att jobba inom high-end / luxury retail är att man lär sig en massa bra adjektiv, snygga fraser och formellt språk. Inte minst har jag blivit påmind om detta under gårdagen och idag. Longchamp har kontinuerliga träningar för oss anställda och denna gång var det min tur att få delta! Det passade perfekt i tiden, tre dagars paus från varuhuset och mer av det jag gillar - lära mig om relationsbygge, företagskultur och sälj.

Mycket fokuserar jag också på hur & varför Longchamp väljer att träna oss anställda - trots att den faktiska träningen handlar om Sälj. Hur skapar man företagskultur? Vad är värdefullt? Dessutom tar jag tillfället i akt att lära av hon som håller i utbildning, som för övrigt är fenomenal! Här tar jag med mig mycket tips och trix in i mitt framtida liv, tills den dag jag själv håller utbildningar/coachar i helt andra sammanhang. Det finns alltid något att lära. Det älskar jag.

God lunch fick vi också, tack Longchamp!

Jag promenerade hem från jobbet, det tar mig ca 40 minuter. På Oxford Street finns detta jordgudbstånd (givetvis överpris), men de lukta gott, så jag stannade för att fota. Väl hemma har jag nu bokat flygresa (det stundar semester, hehe 😉) och jag är redo för någon timmes läsning! Jag hoppas ni får en skön kväll -

KRAMKALAS!

Likes

Comments

Hej! När jag idag gick hem från butiken på New Bond Street (ja, ni läste rätt, i tre dagar kommer jag vara på utbildning om Longchamp på en av mina favoritgator/butiker. Lyckliga jag!) kände jag hur jag inte var klar med dagen. Planen var att träffa Marion, men jag har lyckats smitta henne med halsfluss, så det blev inställt (förlåt Marion).

Jag hade ingen ork att träffa någon ny människa, någon slags kompisdejt alltså, men ville ändå umgås. Jag drog en nödlösning och slängde iväg ett sms till min mammas au pair - familj som hon bodde hos för 25 år sedan. De bor i mitt område och när jag flyttade hit till England tog vi kontakt med varandra! Dem är kalas!

Mamman i hushållet var hemma med sina två barnbarn, jag drog på mig lekjeans och traskade mina 10 minuter hem till dem. De har en bakgård som är helt fantastiskt och där stods det på händer, hjulades och gjordes kullerbyttor. Jag saknar att leka!!! Det frigör en himla massa bra energier och när jag gick hem kände jag mig mer redo för matlagning, läsning och så snart sömn.

Som tur är dyker mina halvsyskon upp nästa söndag, tillsammans med pappa och Fia. Då blir det leka av igen! Jag saknar barn och ungdomar i mitt liv. Tack vare mitt engagemang i Norrköpings Ungdomscirkus har jag fått den äran att lära känna och umgås med människor i alla olika åldrar. Barn och ungdomar har gett mig så mycket goda insikter och glädjestunder. Det finns så många, yngre än jag själv, som jag ser upp till och känner mig otroligt stolt över. Ni är stjärnor!

Sov nu gott, så hörs vi imorgon! :-)

Likes

Comments

Efter att igår, fyra timmar oavbrutet, läst The universe has your back infann sig en ny sinnesstämning. Jag lät kärlek ta över alla tankar, känslor och utrymmen. Jag lät universum leda, och det ledde minsann till magiska saker. Magi finns alltid där runt hörnet, det är rädslan som blockerar det. Kärlek ger tillgång.

Klockan 05.30 vaknar jag imorse (när alarmet i själva verket var ställt på 07). Min första tanke var "somna om!!! tidigt!!", sen slog universum in. Plötsligt blev jag övertygad om att nu var rätta tiden att gå upp, ut och yoga. Det här är något nytt för mig, men jag beslöt mig för att lyssna på universum/energin/dragkraften. Jag gick ut, yogade, mediterade och läste bok i 2 & en halv timme, innan frukost, dusch och jobb. Det var en magisk start på dagen.

Jag beslöt mig för att fortsätta luta mig mot universum och dessutom skapa ett mantra (en kort mening) jag kunde upprepa inombords om jag försvann bort från tillhörigheten. Den gav mig frid. Under dagen fick jag min semesterförfrågan accepterad, en positiv uppdatering angående min jobbsitution och dessutom en ny vän. Jag vet att det inte var tillfälligheter eller ödet - det var universum, kärleken och jag som lät det komma till mig.

Låter det flummigt? För mig var känslan underbar. Nu somnar jag, efter en lång dag. Trött och belåten. Kram!

Likes

Comments

Jag förstod att min lediga dag idag skulle bli lite tuff, med tanke på känslan jag vaknade med imorse (& dessutom känt ett tag nu). Jag skrev lite med några av mina kloka vänner och tog emot kärleken jag fick skickat över meddelande. Dessutom fanns inte annat än att erkänna och acceptera känslan och utgå från det. Dagen blev.. fantastisk.

Detta åt jag till frukost och det var inte förrän framåt sen förmiddag, när jag beslutat mig för att gå på en promenad som ro började infinna sig. Jag promenerade länge, säkert 2 timmar och slopade hörlurar. Jag bara gick, lyssnade på livet och luktade. Jag kramade till och med ett träd. Det var superskönt (har du också gjort det någon gång?). Det kändes okej att vara lite vilsen i sinnet.

Jag tog med kameran för att fånga det jag uppskattar bäst med London. Dessa tre bilder gillade jag särskilt.

Eftermiddagen satte jag mig på Starbucks i området mitt och läste. jag började på en ny bok jag fick i födelsedagspresent. Här uppstod magi. Läs The universe has your back om du känner dig redo för nya infallsvinklar och en enorm ro och kärlek till livet och universum. Hela världen blev vacker när jag promenerade hem efter närmare 3 timmar på uteserveringen.

Nu ska jag snart sova. Det är okej att känna sig vilsen, jag vet att universum håller mig bakom ryggen. Jag har tillit.

Kram <3

Likes

Comments

Igår snuddade jag bara lätt vid vad som är mitt stora dilemma just nu - jag känner hur jag saknar kontext och riktigt sammanhang.

Jag har bott i London exakt 5 månader och 11 dagar. Nu infinner sig känslan av att vara själv i något jag inte kan. Jag kan inte livet här än. Jag har inte stabila, årslånga relationer att luta mig tillbaks på här. Jag känner hur jag saknar sammanhang, speciellt när ni nu också vet att jag inte trivs särskilt på min arbetsplats. Jag vet att det är en känsla som passerar i och med att situationer förändras. Jag förstår att jag traskar utanför min komfort-zon. Det är coolt, men också lite obekvämt och besvärligt att vara där.

Förmodligen är det när meningsfulla relationer och sammanhang skapas som man känner ett kontext. Utan det är en ju bara en... vandrande pinne i en värld som känns stor, tom, främmande och ovan. Hemma, i Sverige, så har jag ett kontext. Där finns tydliga sammanhang jag är van att spela i, om jag så vill. Här i London saknas det. Att jag skulle känna på detta vis nu, vid den tid då jag trodde att saker "borde" falla på plats, är otippat. Kanske är det vad som leder mig in i nästa stadie av äventyret. För äventyr vill jag lova att det är. Vem är jag, vad gör jag och vad vill jag snurrar ständigt i huvudet och utifrån det tar jag mig vidare. För att beskriva att flytta utomlands så vill jag likna det med den ljuvliga, oförstörda känslan i att öppna ett sprillans nytt skrivblock. Där finns plast för att dokumentera, en ny historia. Det är stort och häftigt. Kapitel för kapitel, solskenshistorier och tuffare stunder. Det ska bli fantastiskt att få slå i denna bok när jag nått sista sidan och kan se tillbaks, men just just nu, så är det lite extra kämpigt att vända blad.

Likes

Comments

Hemma i Sverige ringde min väckarklocka ofta mellan 6 och 7 på morgonen. Här i London har det puschats en timme framåt, så idag var jag på benen klockan 8. Jag promenerade den korta biten till Little Venice och låg i gräset, körde kort yoga och sedan gick jag hem. Jag känner fortfarande att jag inte har ett riktigt kontext här i London, trots de fem månader jag bott här, så jag prövar mig fram genom olika vardagsrutiner. Hade jag inte varit sparsam (och lite snål) hade jag köpt hem frukost från mitt områdes lilla fik Toast efter min prommis. Istället blev det havregrynsgröt. Det gillar jag ju också.

Idag börjar jag jobba strax innan 14.00 och så kör jag till klockan 10 ikväll.

Tidigare i veckan fick jag ett paket på posten. Det var från min mamma och kom som en sen tjuoårspresent. Så fort jag såg ringen däri så visste jag att det här blir en kärlekspåminnelse. Inte enbart för kärleken mellan min mamma och mig, utan kärleken för livet. Det är en kärleksring, på alla vis. Tidigare har jag ogillat att bära ringar, främst för att jag sett på mina fingrar som små tjocka korvar.

Jag vill inte längre känna så om mig själv och mina händer, så nu gör jag inte längre det. Jag gillar mina händer, de är fullkomligt fenomenala. Nu bär jag ring med stolthet och kärlek.

Tjingeling, ha en fin dag vänner <3

Likes

Comments

instagram@ellaflintberg