View tracker

Har du någon gång tänk på "normalt" och "konstigt"? Det är ju en definitionsfråga, som vi själva sätter ramar för. Mer och mer börjar jag tänka att ingenting är särskilt konstigt. Rättare sagt menar jag att man själv får sätta ramarna för vad man tycker är udda, och ju tätare man väljer att spika sin kvadrat, ju svårare blir det att gå efter magkänsla, latja och göra det som faller sig in. För då finns rädslan att göra något "konstigt" ständigt i bakhuvudet.

Ibland är min kvadrat svintrång, så trång att jag inte ens kommer att tänka på vissa saker, men så länge jag är medveten om att jag själv har möjlighet att vidga den kommer jag pröva mig fram. Och så vipps, en dag har jag puttat den där gränsen för vad jag ansåg vara "konstigt" och "fel" lite längre. Och helt plötligt blir det "normalt".

Igår åt jag middag på Sushi Yama, ensam. Jag tycker inte att det är konstigt eller fel att äta ensam, för jag väljer att spika min ram större än så.

I magen känner vi nog egentligen var våra ramar sluts, men yttra faktorer gör den lätt förminskad, för man är rädd att göra saker som andra uppfattar "konstiga". Det är sorgligt, men ofta sant. Ofta är det nog snarare människor i din omgivning som låter sig definiera situationer som konstiga, och får också dig sedan att tycka så. I dessa stunder, så kom ihåg, att du spikar din egen ram. Desto större ram, desto friare. Kram!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Tack för många bra tips igår, angående detta inlägg. Jag tycker det är en svår fråga i hur man ska tala till andras barn, och i vissa fall till andra även vuxna människor. Tack för era tips! 

Igår kväll hade jag det jättemysigt. Min mammas sambos systerdotter (puh) var här på fredagsmys. Vi gjorde tacos, kollade Idol & åt supergoda Mint-polly! Inför vår fredagsmyskväll gick jag förbi Ica på vägen hem från jobbet. Då såg jag ut så här. 

Superstor skalle, eftersom även hörlurarna rymdes under mössan. Det var mysigt att gå så här, för att folk log när jag gick förbi. Ofta tror jag att det är bra att bara göra det som känns rätt i magen (oavsett om det handlar om hur man går klädd, ser ut, eller spenderar sin tid på). Det resulterar i att man själv blir glad och nöjd, och när andra upptäcker det så kommer även de känna glädje och nöjdhet. Det blir en positiv spiral att våga sticka ut (även om det också kan ha sina baksidor, så hoppas jag att framsidan är mer värd).

Ett äldre par gick förbi mig och de tyckte förmodligen att det såg jätteknasigt ut, för de log så mycket när de såg mig. Det kändes skönt i min mage. Jag fick lyssna på min musik och de fick le och känna sig glada.

Nu är den här lördagen igång och på agendan står att spela in en video, tillsammans med min lillebror. Sjukt spännande! Därefter en träff med UF-alumni och en helkväll i Linköping. Kalaskram! :-)

Likes

Comments

View tracker

Förra veckan var jag hos tandläkaren. När jag satt i väntrummet var där två barnfamiljer. En mamma med tre barn, varav mellanbarnet var flicka. En pappa med två söner, där åldrarna spann mellan ca 3-6 år. Jag var tidig på plast inför mitt besök och satt där och studerade hur de lekte tillsammans.

Efter dryga 10 minuter började den yngre sonen leka alltmer tillsammans med mellandottern, som förmodligen befann sig i åldern 7 eller 8 år. Inga konstigheter, tills han börja peta på henne. Hon skrattar, hennes randiga klänning är storleken stor och väljer att åka ner strax under bröstvårtan. Den lilla killen börjar lite sporadiskt peta på hennes bröstvårta.

MY BODY

Jag blir stel som en jävla pinne. Både trebarnsmamman och sönernas pappa finns där, men jag är osäker på om de ser. Jag sa ingenting.

Nu i efterhand är jag övertygad om att det den lilla killen gjorde var fel. Även om de var barn. Han, inte någon, får röra en annans bröstvårta utan tillåtelse. Jag är så förbannat att jag satt där som en jävla staty. Jag visste inte hur jag skulle säga till, och i stunden funderade jag på huruvida det är rätt att säga till andras barn när föräldrarna finns närvarande. Men det såg väl inte, eller?

När jag nu ser tillbaka på händelsen borde jag sagt till. Men hur gör jag det på bästa sätt, direkt till barnen eller vända mig mot föräldrarna. Skit att jag satt där som en handlingsförlamad torsk.

Förhoppningsvis är ni några föräldrar eller någon med tankar att bidra som läser detta. Kan ni hjälpa mig, är det rätt att säga till, vem ska jag prata till och vad ska jag säga?

Likes

Comments

HEJ HOPP!

Idag började jag vikariera som förskolelärare. Det kommer vara min sysselsättning innan jag tar mitt pick och pack och flyttar till London i februari. Min första dag är avklarat och jag känner mig glad, men inte minst ovan vid rollen. Jag har aldrig tidigare arbetat med så små barn (1-3 års ålder) i stor grupp, det var utmanande och ett annorlunda tempo att förhålla sig till. Jag ser fram emot att fylla min ryggsäck med stora portioner tålamod.

Men allra mest ser jag fram emot att leka. De bästa stunderna var när vi var ute på "rast". Då sprang jag mest omkring om lekte kurragömma, utforskade buskar och skojade. Likaså sista eftermiddagstimmen, för då var det fullkomligt bus-lek i förskolans gymnastiksal.

Jag älskar att leka, och nu får jag göra det på arbetstid. Det här blir två roliga månader!

Likes

Comments

Idag gjorde jag och Melker vår sista dag som utprovare på CL Seifert studentmössor. Här kommer ett kort inlägg, med ett otroligt stort och varmt tack till alla de människor jag fått träffa, alla smarta och roliga elever jag hunnit prata med, min fantastiska, stöttade och inspirerande chefer och störst av allt - ett tack till dig, Melker!

Sedan den 18 augusti har jag varit anställd på CL Seifert studentmössor, och idag tog det slut. Det känns konstigt, lite som om det vore på låtsas. I hela mig känner jag tacksamhet. För allt jag nämnde ovan, för det jag lärt mig, för hur jag utvecklat mig själv och hur jag valt att spendera oräkneliga timmar på det här arbetet. Det har varit värt det, för jag lämnar nu med ovärderliga lärdomar, vänskaper och glädjestunder inför framtiden. Tusen tack CL Seifert <3

Och framtiden väntar inte. Jag börjar nytt jobb redan imorgon, och jag längtar efter att få berätta vad jag ska göra! Fler glada dagar väntar. Godnatt! <3

Likes

Comments

HEJ HEJ!

... sa jag och Mia Sköld till varandra utanför Härlig Pasta, den 4 november klockan 11.30 på förmiddagen. Mia jobbar som heltidspolitiker med sin arbetsplats i Norrköpings Rådhus. Hon är Miljöpartist.

Jag är ypperligt intresserad av att veta vilka grundvärderingar som speglar sig i Miljöpartiet och givetvis varför man väljer att sympatisera med dessa. Jag ställer frågan.

Mia Sköld svarar att det är miljön som är det viktigaste, för det är grunden till allt. Har vi ingen ren luft att andas, inget rent vatten att dricka och ingen giftfri mat så spelar inget annat någon roll.

Miljöpartiet menar att i slutänden kan vi tycka vad och hur mycket som helst, men fungerar inte det grundläggande - som är miljön - spelar det andra ingen roll.

Mia berättar om hur hon blev Miljöpartist och förklarar också att partiet redan sedan uppstart bottnar i två olika falanger. En grupp gröna liberaler och en grupp gröna vänsterpartister slog sig samman och ur detta bildades Miljöpartiet. De båda parterna var aktiva inom Miljörörelsen. Hon själv anser att partiet bör föra en grön politik utan socialism.

Jag undrar vad det innebär, och Mia svarar att hon inte vill att man ska ha den typ av gemensamt ägande som socialism förespråkar. Hon är mer liberal, men partiet i sin helhet består som Mia beskrev det, av två falanger.

Miljöpartiet bottnar inte, likt majoriteten av övriga riksdagspartiet, i en klassisk ideologi (ex liberalism, socialism, kommunism..). Mia berättar istället om den gröna ideologin. Hållbarhetstänket, det är Miljöpartiets grund. Det gäller för såväl det ekologiska som sociala och ekonomiska. Det finns i partiet en solidaritet mot människor, djur och natur. De vill bygga ett samhälle på cirkulär ekonomi (lär mer om det HÄR). Slit-och-släng samhället är i den världen försvunnet. Skulle man byta namn på Miljöpartiet, till något mer relevant, vore det ett Hållbarhetsparti. Jorden ska nämligen fungera som en evighetsmaskin, enligt dem!

Miljöaspekten finns givetvis inom alla partier säger Mia, och jag undrar varför det isåfall är extra viktigt att Miljöpartiet finns. Hon förklarar att de sätter strålkastarljuset på det som är viktigt, så att det behandlas. Hållbarhetsaspekten ska finnas med i alla beslut som fattas.

Jag undrar om det vore elakt att kalla Miljöpartiet för miljöpoliser. Mia svarar att "det vore fel, för vi bryr oss inte enbart om miljö". Det är hela hållbarhetsaspekten.

Hur man ser till människan som individ och i sitt sammanhang har jag uppmärksammat skiljer sig mellan de olika partierna. Givetvis vill jag veta hur Miljöpartiet ser på detta. Svaret lyder att man som Miljöpartist ser på människan både som individ och del av kollektivet. Vi förstår att det är varje människa själv som får forma sitt liv. Miljöpartiet kan inte vara de som dikterar villkor för hur det ska gå till, säger Mia.

Flertalet övriga sakfrågor, såsom 6 timmars arbetsdag, medborgarlön och skola diskuterades under vår lunch. Det var fantastiskt intressant att lära mer om Miljöpartiet. Tusen tack Mia Sköld, för att du ville diskutera ditt partis politik med mig.

Likes

Comments

I eftermiddags träffade jag min kompis Johanna. Hon har sedan några år tillbaka varit en kär bästis till mig. Idag blev jag påmind om hur otroligt viktigt det är att vara med sina vänner.

I ärlighetens namn så har jag inte jättemånga vänner. Jag har alltid varit en bästis-person, med hellre en eller några få kompisar, än 100 olika där ingen egentligen står mig riktigt nära.

Sedan några månader tillbaks har jag fått i insikt att man faktiskt också kan, får och rent av ska välja vilka man vill umgås med. Du är aldrig tvingad att stanna i relationer som inte längre passar dig, gör dig glad eller får dig att må bra. Man behöver inte bli osams för att gå skilda vägar, men likväl är det okej att sluta vara kompisar. Det kan kännas svårt när man går i skolan eller jobbar på en arbetsplats, då befinner man sig i kompis-strukter och gäng (som kanske känns oföränderliga), men det är inte sant. Med små steg kan man välja att börja umgås med andra.

När man slutar skolan har jag fått i uppfattning att det blivit ännu enklare att välja vilka människor jag vill ha och spendera min tid på i mitt liv. Men kom ihåg, i en relation finns alltid två personer. Man behöver ta hand om varandra om man ska vara vänner!

Idag är jag jätteglad att jag träffade Johanna. Hon är en kompis som ger mig energi och glädje. Givetvis kan man för den sakens skull vara osams då & då, men i grund och botten älskar jag henne som vän & det är vad som är viktigt!

Om det var längesedan du träffade en kompis, så försök göra det snart. Det gör att man känner sig glad. Om du inte har en kompis, så är jag gärna din vän! Uppdaterar här (en kompis på bloggen) och vill man får man givetvis maila mig! Vänner gör livet varmare <3

Godnatt!

Likes

Comments

Godmorgon!

Igår berättade jag hur jag känner mig omotiverad. Idag har jag bestämt mig för att jag tar en paus, inte från bloggen, livet eller något sådant, utan från att vara motiverad. Jag ska acceptera det omotiverade och bara dåsa omkring. Denna paus kommer pågå tills på torsdag (chansar jag), för då händer det nya grejer.

Tills dess ska jag inte göra några stordåd, inte komma med 1000 nya idéer, utan bara vara och dåsa (det ordet beskriver sannerligen hur jag ska ha det två dagar f.o.m nu).

Jag har ledigt från jobbet idag, och jobbar bara en kort eftermiddag imorgon (sista dagen!!!), så därav känns min paus både möjlig och legitim. Acceptans tror jag är den bästa medicinen mot att vara omotiverad. Hittills, sen jag vaknade imorse har det känts jättebra.

Önskar dig en fin tisdag, ta en paus om du behöver, kram <3

Likes

Comments

Nu vet jag!

Jag får "inte riktigt till det" för att jag känner mig omotiverad. Min olust och plötsliga avsaknad på kreativt sinne bottnar däri. Mitt icke befintliga motivation kommer främst ur att jag börjar nytt jobb på torsdag. Jag står bara och stampar just nu. Jag känner mig färdig med den jobbtjänst jag befinner mig i nu (jag vet, det är två dagar kvar, men så känns det). Det finns inget tydligt mål eller någon stor morot att ta sig an där jag är just idag, utan bara en väntan på att det ska bli torsdag. Det gör mig uttråkad och omotiverad.

Jag är redo för nästa kapitel nu, redan igår egentligen.

Det handlar absolut inte om ett illatyckande av vart jag befinner mig nu, utan bara en stor längtan till vad som väntar. Det gör mig sugen på att ta mig vidare.

Det har slagit mig hur otroligt viktigt det är att vara motiverad, för att också må bra i tillvaron.

Bara tanken på att leva ett liv utan att känna sig motiverad, sporrad och inspirerad av sin vardag känns tråkigt. Ibland kan det vara svårt att välja, men i alla de lägen jag kan så hoppas jag att jag väljer det som ger mig något glatt. Det tuffaste uppstår förmodligen om man hamnat i en nedåtgående spiral, där allt bara känns meningslöst och omotiverat. Jag vill lära mig hur man tar sig ur såna, inför den dag de uppstår!

Nu kalaslängtar jag till torsdag (då har jag slutat som utropare av studentmössor på CL Seifert, och börjar vikariera som förskolelärare). Tills dess så hörs vi, sov gott (hoppas ni känner er motiverade <3).

Likes

Comments

Hej! <3

Jag märker att det är svårt för mig att skriva något vettigt just nu. Det känns närapå som om jag motarbetar mig själv. Jag gissar på att det är för de förändringar står vid tröskel och väntar. Jag upptäckt att jag har lite svårt att komma på massvis av skoj att skriva om när förändring är på ingång. Då är det bara en massvis känslor som rör sig i kroppen. Är det okej om ni bara följer med på lite vardag just nu?

Efter tandläkarbesök och jobb var jag så hungrig.

Min lunch var vegetariskt. I våras åt jag massvis vegetariskt, och sen trappade det av. Nu har det återvänt som ett slag i magen. Jag känner mig distanserad från köttproduktionen. För min del känns det som om jag käkar en morot, när jag äter en köttbulle. Det är helstört, tycker jag. Så jag hoppas kunna minska lite på mitt köttätande. Äter du kött?

Likes

Comments