Jag har bestämt mig, jag vill flytta. Det blev definitivt när jag tidigare idag satt på en ensamfika i Notting Hill och hade lite tid att tänka, att erkänna för mig själv. Strax där innan hade jag lämnat in min papper till Longchamp och det tog närmare en timme att ta sig in till stan från där jag bor nu. Transporten är en mardröm till East Dulwich/Peckham. Det är inte hållbart. Så nu har jag bestämt mig - jag kommer att flytta.

Min hyresvärd är världens bästa och det kändes uppriktigt sagt jobbigt att behöva tala om att jag nu ska börja kolla på andra rum. Jag har ju inte bott här längre än 2 veckor.. men har egentligen inte mer skyldigheter än att säga till en månad innan - så nu gjorde jag det.

"Jo, jag har bestämt mig för att kolla på rum i områden närmare mitt jobb. Jag bor kvar mars månad ut, sedan flyttar jag". Fy, det var inte roligt att säga, men hon förstod mig, tack och lov. Typiskt att jag gått och våndats över att berätta i snart en vecka, så tog hon det så bra ändå. Är det inte ofta så med saker som känns tufft innan man fått det gjort? Nästa hyra betalar jag den 10 mars, och så ska jag börja kolla på nya boenden innan jag i början av april ska flytta. Det är ett tag kvar, men jag ville att ni skulle få veta, så ni kan hänga med på resan. Nu får jag snart pröva mina vingar i en annan del av London, spännande.

Idag blev det dessutom så verkligt att jag bor och lever här. På onsdag börjar jag jobba. Det fick mig att verkligen förstå, att äventyret bara börjat! Trevlig kväll.

Likes

Comments

God middag. Regnar det i Sverige? Här i London har det öst ner under förmiddagstimmarna. Trots allt första dagen med ordentligt regn på tre veckor. Jag har haft tur.

Tänk att jag nu varit här i 22 dagar. Det är mer än 3 veckor. Jag har sedan jag kom hit tvättat kläder 2 gånger, inräknat dagens maskiner ;-) Eftersom jag inte har någon torkställning fick jag lösa saken på andra sätt. Mitt rum är nu fyllt av blöt, men ren, tvätt.

Dagens planer är att lämna mina papper och dokument till Longchamp. På onsdag börjar jag jobba. Därefter är det fri tid att göra vad jag vill. Fri tid har det egentligen varit sedan i onsdags när jag fick jobberbjudandet och jag har passat på att bland annat besöka diverse marknader. Igår en blomstermarknad, i lördags en matmarknad. Har ni hört om något så fint förut?

Vegoburgare!!

Det bästa marknaderna verkar hålla öppet på helgerna. Det är trångt och mycket besökare, men trots det värt det. Här fanns allt man kan önska i matväg. Sen rekommenderar jag givetvis Camden Market också. Det är en klassiker!

Men jag ska vara ärlig. Fri tid och lediga dagar i all ära, men nu är det dags för mig att börja jobba. Mina två viktigaste uppdrag sedan jag kom hit - boende och jobb - är ordnat och nu är det hög tid att få sätta igång. Jag känner mig (lite nervös) redo! Få se vad jag gör åt den lediga tiden idag. Dagens plan blir väl att njuta. Hehe!

Likes

Comments

Igår skrev jag om vikten av att tro på sig själv. Det är en given komponent i stegen mot att våga göra nya saker, ta sig an uppgifter och leva ett rikt liv. Men att påstå att enbart tron på mig själv vore den enda anledning till varför jag fick jobbet på Longchamp vore lögnaktigt.

Jag sålde mig själv och det låter rått i sin klara bemärkelse, men jag ska förklara vad jag menar.

När du kommer till en arbetsintervju kan du tänka dig att du säljer din arbetskraft, kunskap, kreativitet och andra egenskaper åt arbetsgivaren. Du säljer dig själv och får betalt i form av lön. Ni är två komponenter som möts på mitten. Låter det som ett rimligt resonemang? Isåfall behöver du också övertyga arbetsgivaren att just du och dina egenskaper är de bästa. Det gör man genom att motivera sina svar med hjälp av tidigare livs/arbetserfarenheter.

Fundera på när och var dina egenskaper kommer till sin rätt. Det ska du utgå från genom hela intervjun. Det gjorde jag. Innan hade jag funderat på vad och varför jag lämpar mig på arbetsplatsen (trots avsaknad av erfarenhet). Bland annat frågade de "varför skulle 12 års erfarenhet av ungdomscirkus vara till hjälp hos oss på Longchamp?". Då svarade jag att eftersom det givit mig förståelse för att inte vara rädd för att göra misstag är det en ovärderlig erfarenhet. Jag har gjort misstag både på och bakom scenen, framför hundratals människor. Det viktiga, när något sådant sker, är djupa andetag för att sedan prova igen. Den inställningen tar jag med mig även hit, osv osv.

Ha förståelse för varför och hur dina egenskaper och erfarenheter kommer vara till din hjälp i din nya tjänst. Då kan du motivera varför du, och ingen annan, vore den bäst lämpade att anställa!

Likes

Comments

Det var smockfullt men jättefint. Ungefär så vill jag sammanfatta dagens relativt korta vistelse på Colombia Road Flower Market. Jag tog overground (det är som tunnelbana fast ovanpå marken) dit. Det tog inte mer än 40 minuter från min dörr till marknaden.

När jag och Moa kom fram var det smockfullt. Vi var där runt 12.30, men jag kan knappt tänka mig en tid när det är färre folk. Möjligen en regnig, tidig, söndagsmorgon. Oavsett var den värd ett besök, för blommorna fanns i onödigt utbud! Ska jag köpa snittblommor är det hit jag ska.

Det fanns många roliga varianter också. Allt från citronträd till minikaktusar och svarta rosor. Priserna var dessutom mycket rimliga!

Vistelsen varade inte längre än någon halvtimme. Marknaden var relativt liten. Vi gick därefter till en snedgata och där stod en man och spelade cello. Han hade en publik runtomkring sig, och så den söta lilla killen ni ser på bilden. Tillsammans dansade de två till "var nöjd med allt som livet ger, och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer, sorger och besvär..." från Djungelboken, men på engelska givetvis. Det var skoj.

Därefter åkte vi in mot city för att äta brunch och fotografera. Vi hamnade på eftermiddagen i Swiss Cottage och där vill jag bo (!!!). Underbart område vill jag lova.

Nu ska jag alldeles strax sova, efter en lång och händelserik dag. Klockan är inte mer än 21 här, men jag är riktigt trött. Sov gott pärlor!

Likes

Comments

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Allt känns närapå overkligt sedan jag kom till London, som i en film. Likaså detta. I fredags stod en stor blombukett vid dörren och vänta, adresserad till mig. Ett blombud. Det har aldrig någonsin hänt mig förut.

Från min älskade familj, som önskade mig grattis och lycka till med mitt nya jobb. Vad mer kan man önska sig än en familj/nära som bryr sig om och tänker på en? Hade jag varit hemma hade jag fått kramar, nu omvandlades det till ett bud med blommor. Jag känner värmen i handlingen. Jag älskar min familj.

Och vad passar nu inte bättre (när vi ändå pratar blommor), att besöka en blomstermarknad? Det är nämligen dagens planer. Dit ska jag tillsammans med min vän Moa. Är inte saker och ting okomplicerat när man än så länge har ca 3 vänner att umgås med, haha? Smidigt, tänker jag (även om jag givetvis ser fram emot att träffa fler)! Nåja! Jag ser också fram emot blomstermarknaden idag, jättemycket! Kameran är givetvis nedpackad, ikväll får vi här se hur Colombia Road Flower Market ser ut!! Önskar er en trevlig söndag, era go'bitar!

Likes

Comments

På onsdag börjar jag jobba i butik på en av Londons finaste shoppinggator. Där stannar jag i dryga 2 veckor. Om 20 dagar får jag vara med om öppningen av en ny Longchampbutik. Min nästa arbetsgivare är en av Paris mest välkända väskdesigners. Jag som aldrig tidigare jobbat i den här branschen, knappt i någon butik alls. Jag har ingen erfarenhet. Inte heller någon kunskap om mode. Trots det börjar jag om ynka tre dagar en ny tjänst som ringar in allt det jag till synes inte har någon erfarenhet av. Så, då återstår bara en fråga; Hur kunde jag få det här jobbet?

Det finns ett enkelt svar. Jag vågar, jag prövar och jag tror på mig själv. Tveklöst.

Att tro på sig själv betyder inte att man blir översittare, otrevlig eller oförskämd. Inte heller betyder det att man slutar vilja utvecklas och tror att "man är bäst som man är". Tvärt om. Det ger en kraft, men också stor ödmjukhet. Att tro på sig själv betyder att jag peppar mig sig själv att göra det jag inte trodde gick, utan att tvivla. Jag tvivlade aldrig när jag för närmare tre veckor sedan gick in i butiken på Regent Street för att lämna mitt CV till butiksbiträdet bakom den flådiga kassan. Jag trodde väl inte jag skulle få det fina erbjudande jag fått nu, men jag visste att jag skulle våga pröva. För jag tror på mig själv.

Inför första intervjun visste jag inte heller att jag skulle ta mig hela vägen. Det var målet, givetvis, även om det kändes en bit bort. Oavsett var tron på mig själv genomgående. Jag var genuin och ärlig under samtalet.

Andra intervjun inleddes skakigt, men 1 timmes sen ankomst (haha).. och ett mycket utmanande samtal med butiksmanagern. Det var tufft, men aldrig någon katastrof, för jag visste att om mina egenskaper inte passar här så passar de någon annan stans. Jag tror på mig själv. Jag är bra, som människa liksom.

Tredje intervjun var energisprakande och när mailet om jobberbjudande kom så blev jag riktigt glad. Men ärligt talat, jag var ju glad både innan och efter. Att tro på sig själv ställer sig bortom yttre faktorer, om än att de stundvis kan påverka. Kanske är det vad självkänsla är.

Förstår ni vad jag menar? Jag har svårt att sätta ord på det jag vill berätta. Jag önskar sprida kraften i att tro på sig själv. Vi är nog alldeles för många som inte gör det, trots att vi vet att vi vore rentav "kick-ass"-coola om vi bara trodde lite mer på den vi är eller vill vara. Tro på dig själv som människa, det är tillräckligt.

På måndag lämnar jag mitt kontrakt till butiken på New Bond Street. Tjänsten startar den 1 mars, så tills dess får ni hänga med på annat. Förmodligen kommer jag att jobba på boutique New Bond Street tills deras nya butik i varuhuset House of Fraser öppnar. Då står jag som en del av teamet där. Jag får vara med om uppstarten av en ny butik. Tänk hur mycket som kommer hinna hända tills dess. Idag har jag varit i London i 20 dagar och föreställ er vart vi befinner oss om 20 till. Det är en kittlande känsla. Jag tror på mig, dig och oss. Godnatt <3

Likes

Comments

Godmorgon och välkommen till "Vad gör Ella en lördag i London". Idag ligger molnen som ett grått täcke över staden. Inte någon chock precis, men det gör desto mindre, det känns okej ändå. Först en snabb tillbakablick på gårdagen. När Petrus var här hamnade jag i en riktig semesterkänsla. Nu var det fika, god mat och turistande som står på schemat. Därav en brunch i Notting Hill igår.

Vi satte oss i nära anslutning till Portabello Road Market. Visste ni att London är fullproppat av marknader? Det är en av de saker jag älskar med staden. Tog en avokadomacka och färskpressad juice, med te till såklart. Jag dricker te jämt nu för tiden!

Lördagen idag känns inte som lördag, men sanningen är att ingen dag känns som någon dag här i London. Jag tror jag listat ut varför. Här händer det saker jämt och ständigt, det är varken mer eller mindre någon dag (förutom att invånarantalet, pga turism, växer med ca 10% varje helg). Man kan alltid ta del av något, om man så önskar.

Idag ska jag förbi Longchamp, Därefter tänker jag bege mig till en banken, det har krånglat en del med bankkort.. och sedan mot en matmarknad. Fina lördagsplaner, vill jag lova. Vi hörs ikväll!

Likes

Comments

Som tjej måste man inte alltid le, visa kurvor och böja och bända framför kameran. Man kan göra något annat. Jag har länge tänk att jag velat ta ett foto som presenterar just det, ett alternativ. En maktpose, "power-pose", till exempel. Nedan har jag, genom mitt kroppsuttryck, försökt förmedlat en känsla. Rakt upp & ner, inga konstigheter.

Drog på mig Petrus förstora rock och lånade hans weekendbag. Tyckte att det utgjorde en bra stil för fotot.

Är det inte otroligt häftigt att vi med medvetna val kan presentera oss själva på särskilda sätt, som således bidrar till olik önskad effekt hos mottagare. Detta inte minst genom kroppsspråk. Hur vi väljer att presentera oss själva kommer ha en direkt inverkan på hur andra uppfattar oss. Kom dessutom ihåg att du är vad du tänker. Tänk därför bara snälla, coola & fina tankar om dig själv, det övar jag på varje dag. En bra sak att alltid bli bättre på.

Olika kroppsuttryck resulterar i olik status/humör/känsla/effekt. Har lite olika här, uppfattar ni någon skillnad, även om kläderna är desamma på alla fyra foton?

Jämför de fem bilderna i inlägget. Vilken känsla ger de dig? Vad utstrålar jag? Tänk så mycket vi kan påverka hur andra människor uppfattar oss. Och hur vi uppfattar oss själva. Allt flyter samman som i en cirkel, och vill du förändra den så börjar det hos dig, sen kommer hjulet att börja snurra.

Jag har haft en mycket bra dag, som spenderats allra främst i Notting Hill. Och nu har hjärnan fått runda av kvällen med lite bildanalyser också, det är bra gympa. Analysera mera! Nu ska jag kolla en film och sedan sova, imorgon kommer lite go' update om mitt jobb. Jag är spänd, godnatt!

Fler POWER-POSES till alla som behöver och vill!!! Vi är coola.

Likes

Comments

Godmorgon och hej till Petrus Nylander som blev min första besökare sedan flytten! Det var minst sagt oväntat, men härligt med en vän som faktiskt slår slag i saken. Han kom i onsdags, och det har varit intensiva dagar. Jag har varit på intervju, fått jobb, umgås, kollat bio, sprungit gata upp och gata ner, varit ute och dansat, och nu äter vi brunch i Notting Hill! Dessutom är Petrus en energiknippe i sig!

Dagens plan är att bara njuta av det underbara vädret som London bjudit oss på. Efter storm kommer solsken, eller något sånt i alla fall, haha. Ikväll blir det lugn och ro och så ska jag återkoppla till Longchamp. De ringde precis igen och jag accepterade jobberbjudandet jag fått, så nu är det definitivt. Ska samla lite papper och referenser när min vän åkt mot flygplanet hem. Nu börjar den resan! Och resten av livet är i full gång!!!

Likes

Comments

Hej och fy tusan, vad dagen idag har fått springa iväg. Vid lunch mötte jag min pappas kusin och hans familj. De är i London på semester, så vi sågs för att äta lunch ihop. Covent Garden är ett utmärkt ställe att luncha på!

Och så, eftersom även min vän från Sverige är här, hittar vi på saker ihop och då går tiden. Så nu sitter jag här, återigen på bussen mot stan, för min första utgång i London. Det blåser fortfarande massor här. Vissa har visst råkat riktigt illa ut i stormen. Jag får hålla mig i! Ha en fin kväll allesammans!

Likes

Comments