Header

Tankar & funderingar

För två år sen träffade jag mitt livs kärlek. Eller i alla fall en utav dem. För första gången i mitt liv träffade jag någon som var precis lika kär i mig som jag var i honom och för första gången i mitt liv kändes kärlek så jävla självklart. Vi var sexton och sjutton år och kära upp över våra öron, men det blev aldrig vi. För hur starkt vi än kände för varandra och hur mycket vi båda än ville att det skulle fungera så var det 800 kilometer som skiljde oss åt. 800 kilometer som gjorde det omöjligt för två andraringare med tusen kronor i studiebidrag att vara tillsammans. Vi kämpade, vi pusslade och vi försökte allt vad vi kunde men efter ett år så gav vi båda upp. Det fanns ingen möjlighet, i alla fall inte just då. Vi båda accepterade att tajmingen för oss var allt annat än rätt. För att göra det möjligt för oss två att bli ett vi så var någon av oss tvungen att göra ett val som skulle vända hela denna personens liv upp och ner. Det valet var helt enkelt ingen av oss redo att göra.

Idag, två år senare, är jag fortfarande precis lika kär som jag var då. Hjärtat slår fortfarande ett extra slag när jag ser en bild på honom och jag drömmer fortfarande om en framtid tillsammans han och jag. Skillnaden är att jag har accepterat att det kanske faktiskt inte kommer bli så. Jag har accepterat att kärleken faktiskt inte alltid övervinner allt och att det kanske kommer att komma in någon annan i mitt liv som får mig att känna precis som han gjorde. Jag har förstått att jag inte kan sitta och vänta på någon i flera år, oavsett hur starka känslor jag har för personen. Jag måste fortsätta leva mitt liv och jag måste öppna upp mitt hjärta för nya människor. Jag måste ge andra chansen att ge mig det som han gjorde för två år sen.

Kanske hittar vi tillbaks till varandra någon gång i framtiden och kanske kommer jag att få min framtid tillsammans med honom. Kanske inte. Men oavsett vad som händer så kommer jag alltid att ha den där kvällen på tågstationen när han klev in och rörde om hela min värld inom mig. Jag kommer minnas alla de fina saker han sa till mig och hur rätt allting kändes. Han kommer alltid att vara mitt livs första kärlek och för det kommer jag alltid att vara honom tacksam. Tacksam för att han tog hand om mitt öppna hjärta så bra och tacksam för att han lämnade tillbaks det i så gott skick. Tacksam för att han är han och för att jag fick uppleva att ha en människa som honom i mitt liv. Tacksam för att han fick mig att inse hur kärlek ska kännas, på riktigt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Contains affiliate links Shopping

För tillfället är jag verkligen helt inne på skogsgrönt och klarrött, vill ha på mig det precis hela tiden. Just denna jackan från Weekday skulle jag göra mycket för att få ha i min ägo och väskan är ju bara en ren och skär dröm, eller vad tycker ni? Tycker i och för sig att modellen i sig är lite uttjatad på sociala medier men äääälskar färgen och gulddetaljerna, mums. Ett par Vans är också högt upp på önskelistan atm då mamma tvingade mig att slänga mina älsklingar när jag flyttade till Karlstad. Dom hade varit med om både en vecka på Napa och ett utspring dock så kanske va lika bra haha... Men de här med platå tycker jag är riktigt grymma verkligen! Hade mer än gärna rockat dom tillsammans med en lång kappa och en skepparmössa i vinter.

Likes

Comments

Dagbok

Godmorgon! Tänkte som sagt dela med mig utav min vecka trots att det är lite försenat haha. Eftersom vi har fysikdugga nästa vecka så blir det en hel del pluggande och långa dagar i skolan men det har jag faktiskt ingenting emot alls. Trivs så himla bra med livet här ändå och att plugga är ju faktiskt en stor del i det. Till helgen kommer dock Amandas bror och några av hans kompisar hit så vi ska ut med dom på fredag vilket ska bli svinkul. Alltid kul att träffa nya människor oooch alltid kul att festa till det såklart! Här har ni i alla fall mina planer:

MÅNDAG: Skola 10-17 och därefter städning av lägenhet samt laga linssoppa till middag för veckan

TISDAG: Träning på morgonen, skola 10-17, veckohandling

ONSDAG: Skola 10-16, tvätta, käka middag och kolla på finalen av PH/ha sleepover med mina tjejor

TORSDAG: Skola 8-17, träna

FREDAG: Träna på morgonen, plugga i skolan 10-15, städa lägenheten och sen gå ut med tjejerna och Amandas bror som kommer hit över helgen!

LÖRDAG: Bakishäng med en promenad i solen (förhoppningsvis lol), förmodligen dra till stan och hitta på något mysigt och sen spendera kvällen hemma i soffan

SÖNDAG: Städa, tvätta och laga lunch samt middag inför kommande vecka


Likes

Comments

Tankar & funderingar

Klockan 23:46 och det är omöjligt för min trötta kropp att somna. Lalehs låt ”Goliat” spelas från min telefon och jag blir varm i hela kroppen av kärleken och styrkan som den ger mig samtidigt som huvudet fylls med tankarna jag får utav texten. Just denna låten lyftes till skyarna för mig efter att vår stadsminister, Stefan Löfven, talat så väl om den under SSU-kongressen jag var på tidigare i år. Löfven pratade så fint om hur skolelever sjungit in sommarlovet med just denna låten. Skolelever fyllda med glädje, längtan och drömmar. Det är något så vackert, skört och oskyldigt i allt det där och just orden om barnen som sjöng in sitt sommarlov fastnade så djupt inom mig. I månader har jag sen spelat låten varenda kväll, bara för att få känna den där enorma känslan jag alltid får när jag hör den. Kanske ser jag den på ett helt annat sätt än alla de barn som stått och sjungit den i sina fina klänningar, skjortor och shorts i kyrkor, gymnastiksalar och klassrum runt om i landet. Kanske ser vi den på precis samma sätt.

”Goliat” får mig så väl att inse hur viktiga vi är för framtiden. Den gör det så självklart för mig att det faktiskt är vi, dagens barn och ungdomar som är framtiden och att det är vi behöver stå på oss för att göra vår värld till en bättre, säkrare och jämlikare plats att leva på. Det är vi som måste se till att göra jorden hel och vattnet rent. Det är vi som måste se till att aldrig skada varandra mer. Det är vi som måste slåss mot Goliat. Det är så jävla sant, och det är något så starkt i det. Det är så starkt att veta att det bland 10-åringarna som står och sjunger in sitt sommarlov med just den här låten finns framtida läkare, stadsministrar, vardagshjältar, miljökämpar, föräldrar, lärare, ingenjörer, designers, produktutvecklare och så mycket mer. Det är så mäktigt att veta att det är 10-åringarna som sätter liv i texten som faktiskt är framtiden.

Samtidigt får alla de här mäktiga känslorna mig att förstå att det faktiskt inte är så jävla lätt för oss. Det är inte så enkelt för dagens barn och ungdomar att faktiskt lyckas ta över världen. Det är inte så enkelt för oss att bli stora, mäktiga. Överallt finns det folk som ser ner på oss och det vi gör. Vare sig det är föräldrar, lärare, kompisar eller andra personer så finns de alltid runt omkring oss. Det finns alltid någon där som kan klaga på allt vi gör, som kan förklara hur naiva vi är och att vi minsann inte ska tro så mycket om oss själva. Eller om vårt samhälle för den delen. Och absolut inte om jorden och mänskligheten, för guds skull! Det är något i det vuxna hos människor som alltid sätter stopp för oss barn och ungdomar. Något som bromsar våra drömmar och önskningar, något som tvingar oss att växa upp och ha en lika bestämd syn på hur saker och ting ska vara som dem har. De vuxna.

Sorgligt är nog rätt ord för det jag försöker förklara. Det gör ont i mig att höra hur en 8-åring blir tillsagt att inte vara så naiv när hen säger att hen vill döda cancer, det gör mig tårögd att se hur en 5-åring blir påtvingad ”normala” kläder när hen hellre vill gå prinsessklänning till dagis och det gör mig illamående att veta att saker som dessa händer precis överallt, hela tiden. Barn och ungdomars drömmar är något utav det finaste vi har och det är något vi på alla sätt borde ta till vara på.

Vad var det vi sa som vi aldrig någonsin skulle glömma? Vad var det vi såg i soluppgången vid sjön? Vad var det vi skrek där på vägen hem över fotbollsplanen?

Likes

Comments

Dagbok
Hej på er lovies! Tänker inte ens försöka mig på att "lova" att jag är back for good denna gången haha meen here I am (?). Sitter i sängen och spenderar lite ensamtid framför Youtube i väntan på att PH ska börja för tillfället faktiskt, en lugn kväll med andra ord. Är verkligen skönt att bara vara ensam ibland, mår så himla bra av det.

Annars har jag spenderat denna tisdag på gymmet, på en fysiklektion och i bibblan. Började inte förens 10 så jag och Amanda tog oss själva (eller typ varandra snarare?) i kragen och släpade oss till gymmet innan dess. Är ju alltid så himla skönt när man väl kommer dit, as u know. Körde bröst i alla fall och det gick bra, har haft grymt bra kontakt de senast veckorna vilket är himla gött. Beror i och för sig förmodligen på att jag typ inte tränat det senaste halvåret dock haha...

Efter gym och lite frulle så var det dags för en fysikföreläsning i alla fall och därefter spenderade vi eftermiddagen åt att plugga i bibblan. Vi har fysikdugga nästa måndag så denna veckan kommer alltså endast bestå av att plugga just fysik. Känns dock som att jag hänger med bra så jag är inte allt för orolig, men är skönt att känna att man ligger i fas för en gångs skull så det är bara att ligga i. Drog och handlade lite inför nästa veckas matlagning med Nadine och Amanda efter att vi var klara med plugget, skönt att redan ha det överstökat. Jag lagar i princip alltid två olika maträtter varje söndag och sen varvar jag dom två som lunch & middag hela veckan, funkar perfekt för mig som är alldeles för lat för att laga mat på veckodagarna haha. Ekonomiskt är det också *klapp på axeln*.

Nu tänkte jag fortsätta kolla lite på Youtube samt förbereda ett lite försenat "min vecka" som kommer upp imorgon förmiddag! Sen ska jag självklart ladda för PH med, det är ju näst sista avsnittet idag!! Ha en toppenkväll, XO

Likes

Comments