Dear friends, jag ska förklara en aning bättre hur allting ligger till. Min extrapappa har då fått jobb i New York/New Jersey, de är anledningen till att jag och min familj ska flytta. Vi ska bo där i 3år, som de är sagt hittills. Jag ska gå i skolan där borta och försöka fixa mina tre skolår.

Det kommer verkligen vara jättetufft att lämna allt man har här bakom sig och bara börja om och ska jag vara helt ärlig med er så är jag livrädd, jag är rädd fast på ett bra sätt, på ett spännande sätt. Jag har också panik för att ingenting av detta känns verkligt. Det går inte att förställa sig att om två veckor från nu kommer jag vara i New York, förmodligen på något hotell i väntan på att vi ska få flytta in i vårt nya hus. Dessutom så kommer jag inte komma tillbaka på ett år till och börja med, och de är sånt som inte heller går att ens tänka på just nu. Jag vet inte ens om jag är redo att tänka på allt detta med tanke på hur fort allting faktiskt har gått. För hur ska man klara sig utan dom som står än närmst i ett helt år? Men och andra sidan så står ju alltid dom närmsta kvar, oavsett vart man än befinner sig.

För man kan ju inte tacka nej till en sån här möjlighet. Möjligheten att få lära sig ett språk flytande, (vilket är en riktig fördel med tanke på att engelska inte är mitt starkaste ämne haha) Bara att få komma iväg till ett helt nytt land, där man har helt andra möjligheter att upptäcka världen och möta nya människor & göra nya misstag. Det känns ändå helt fantastiskt. Men bara för att jag kommer ha fullt upp på andra sidan jorden så betyder de ju inte att jag kommer glömma lilla Uppsala som alltid står kvar på samma plats. Det känns skönt att få komma bort ett tag, jag har ändå bott här i snart 17år och de är ju såklart en trygghet att vara på en plats där man vet vart man har dom flesta, men och andra sidan så kommer man ju finna den tryggheten där borta också så småningom.

Det finns väl egentligen inte så mycket mer att säga än att vi hörs i nästa inlägg!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Dear friends, jag och Ella kom hem från Åland för några dagar sedan. Resan gick bra, på båten va de så sjukt mycket folk men vi lyckades till sist ta oss ut från folkmassan och till bussen.

Det kan inte va bara jag och Ella som verkligen HATAR när folk tar upp hela vägen framför än på en trång väg och breder ut sig. De är inte heller de värsta, de värsta är när dom sen börjar gå i slow motion och man bara går där bakom och börjar fundera om man ska ge personen framför en tryckspark i ryggen eller ta ett djupt andetag och vänta på att det sakta får röra sig framåt. Som sagt, vi hann med bussen och allt gick bra, tills vi kom till bussen.

Vi båda va väldigt trötta så vi gjorde som vi alltid gör på bussen, gick längst bak och la oss på varsin sida. Men de va ju självklart fler än oss där, det kom tre tjejer som kände för att sätta sig bredvid oss. Vi flyttade ihop och dom satt på andra sidan. Bussen fylldes med människor och den där lunga stunden jag hade tänkt mig, den existerade inte.

Dom tre tjejerna bredvid tog fram sitt vin, började dricka och sjunga. När vi hade kommit en bit börjar den ena tjejen noja som fan över att hon tror att vi skulle krocka, så hon satte på sig bältet och de slutade med att hon lyckades få oss ta på oss det också. Dom pratade med oss med jämna mellanrum, en av dom tre tjejerna va t.ex så himla glad över att hon hade fått köpa kondomer, hon sa" för här känner ju ingen än så då spelar de ingen roll hur många kondomer man köper "

En av tjejerna va helt inne i sin mobil och att ta selfies, de är absolut inget fel med det, men hon satt med sin mobil och fotade sig själv kanske 90% av hela bussresan. Och bortsätt från att den tjejen som tvinga på oss bältet, spillde vin i hela bussen så skedde det väl inte så mycket mer. Det satt en familj framför oss också, som skrek över ungefär hela bussen. Dom va också helt packade och de va ganska oklart om dom bråkade eller diskuterade med varandra. Det va en liten unge som satt och skrek lite längre fram i bussen och efter ett tag hör jag pappan i familjen skrika "nej nu är du tyst unge" han va ju självklart oseriös (med tanke på att det ej va hans barn han skrek till) men ungen vart iallafall tyst. Det va en aning komiskt när dom trodde att bussen stannade så att folk skulle få ta en rökpaus, men bussen stannade ju självklart bara för att släppa av folk.

However, så kom vi ju fram till sist. Även fast vi har haft de helt underbart på Åland så kan vi nog båda hålla med om att komma hem till sin egna säng är bland det bästa som finns. Det finns väl inte så mycket mer att berätta om just den här resan men de kommer fler!

Likes

Comments

Kära vänner, just nu är vi på Åland. Vi försöker spendera så mycket tid tillsammans som vi kan innan Patricia åker. Våran resa hit gick ganska fort med mycket skratt.
Ett litet tips till er som läser, om du och din bästa vän kollar in en kille. Kolla inte in han samtidigt varje gång han går förbi så att han börjar känna sig obekväm, tror inte att de är så stor chans att han kommer fram då!
1h på bussen & 2h på båten o sedan va vi framme hos min morbror. När vi kom fram umgicks vi med the fam, men vi va väldigt trötta men gick ändå och la oss runt 3 på natten. Vad som händer här borta vet man aldrig men här kommer några bilder & videos!

Låten som spelas nedan heter: Too many years - Kodak Black

Likes

Comments

Kära vänner, mitt namn är Ella Fyrberg. Jag är bruden som är 16 år och de är jag som är fast i den här skithålan, så kallat Uppsala. Jag och min vän Patte har känt varandra i ett år nu och vi har aldrig varit så nära med någon annan som vi är med varandra. Det är därför de kommer ske sån stor förändring i bådas liv, för hur ska man kunna kolla varandra i ögonen och säga '' vi ses snart '' och veta att man inte kommer ses på ett år, om inte längre.

Dear friends, mitt namn är Patricia Åkerman. Jag är bruden som är 17 år och är anledningen till förändringen som kommer att ske, jag ska nämligen lämna, jag ska packa mina väskor och dra till New York i minst 3 år. Detta är vad våran blogg kommer att handla om. Ni kommer få uppleva en resa med oss i både Uppsala & New York.

Hoppas ni kommer stanna kvar och läsa om våran resa utan varandra!


Likes

Comments