Versaler. Ja idag så!

I femton år har jag sysslat med detta. Jag är inne på mitt femtonde år. Det är helt vansinnigt.
Vansinnigt är också hur många lektioner jag hunnit hålla i under dessa år.
Ännu mer vansinnigt är hur många helt otroligt givande lektioner jag haft. Hur många fantastiska dansar jag fått se utvecklas. Hur enastående saker jag fått se dessa dansare göra.

MEEEEN! Ingen. I. N. G. E. N. Lektion någonsin har varit så sjuk som denna contemporary jazz nivå fyra som jag haft glädjen att ha idag.

Jag har fantastiska grupper. Allihopa. Förra terminen var magisk. Denna termin är grupperna ännu bättre. Det märkte jag redan under prova-på. Och de tre klasser jag hade tidigare idag gjorde allt jag gav dom bättre än jag anat så jag fick frångå min planering hela tiden.
Planering som tog enorm tid att göra då inspirationen var på all time low för en stund.

Men återigen. Den sista. En stolthet som man egentligen bara kan känna över en klass på högre nivåer. Det är liksom inte för att mina andra klasser inte var helt fantastiska, men där har jag inte hunnit lära känna varenda en än. Det kommer. Men i kvällens sista är det mina stora bebisar.

Jag ville inte åka hem. Jag har världens finaste bäbis och den bästa fästmannen hemma, men jag har inte ens bråttom hem för jag står i en sal som är helt magisk!

Jag skulle kunna fortsätta beskriva vad dom gjorde, hur dom gjorde och vad jag såg. Men det spelar ingen roll vilka ord jag använder för ni som läser detta var inte där, och det är synd. För jag önskar hela världen att få uppleva ett sånt rus. Det skulle blir världsfred!

Jag hade kunnat ta bilder, eller filmat kanske. Men då hade jag missat ögonblicken i sin helhet, inte värt det. Jag hade också kunnat lägga upp klipp från youtube på vilka fantastiska saker dom gjort. Men det funkar inte.
Jag tror också att det är genom mina ögon man måste se det.
När jag får se mina elever hamna på en ny nivå så gör hjärtat ett extra slag.
Här vinglar jag mellan att skriva ut namn och magisk händelse eller inte. Men jag är så rädd att glömma något i min totala extas att jag vågar inte.

Men om ni kunde förstå hur totalt överlycklig jag blir när jag ser att det äntligen funkar när någon slitit så hårt, hur någon vågar när dom inte vågar, hur dom släpper där de vanligtvis är obekväma, hur dom jobbar tillsammans, ja, jag skulle kunna rabbla hela kvällen men jag måste också gå och äta.

Tack för den här kvällen tjejer och Ville. Tack Jessica för att dancehall finns och ger mig möjligheten att få uppleva kvällar som dessa.
Tack älskade Isac och Ninja för att jag kan åka iväg och ha dessa klasser.

Åhh. Ella Rolandsson, glöm inte kvällar som dessa när inspirationen sinar och kroppen känns tung!

Ninja bjuder nääääästan på sitt skratt som tack för ikväll. Snart får vi det riktiga skrattet på film!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ja en liten paus blev det, det är lätt hänt när man har mammadamp. Det är det nya mammaledig. Så det blir en del att skriva idag, 14 dagar mammadamp ska ner i text.
Det ska dessutom ner i text av en amningshjärna (skyller på det som att det skulle vara därför), en amningshjärna som går i superspinn då jag NÄRSOMHELST blir faster. Datumet var i lördags så nu tickar klockan och mina nerver är på kalas!

Men ja, mammadamp. Städa förråd, galga och sortera garderob, sortera underkläder, para ihop strumpor, städa, diska, städa, baka, fika, gör ärenden, skänka till kupan, träffa folk, jobba, ja ni vet. Sånt man gör som mammaledig när man kanske inte riktigt är cut out for it.

Mycket har vi hunnit med. Ninja framförallt. Nu kommer det där fantastiska lilla skrattet minst en gång om dagen, hon har nämligen insett precis att hon är lite kittlig. Mest överallt men låren och armhålorna är nog roligast. Speciellt om man som medbusare samtidigt smackar med läpparna, ja då blir det helt enkelt världens roligaste grej, ja så länge ingen i närheten tar fram en telefon och försöker filma för då får hon lite hjärnstillestånd och blir stoneface. Såklart.

Varje dag blir lekandet med leksakerna lite mer ordentligt och i helgen har hon också börjat hitta sina fötter. Både med händerna men också med blicken och motoriken. Hon sparkar på sakerna som hänger i gymet, pillar på dom med tårna och greppar både lår och tår med händerna emellanåt. Vända sig gör hon fortfarande inte men hon är omedvetet ganska nära, men hon ska fortfarande mest stå stå stå i knät. Och nu har fötterna landat i bra position när hon står, innan har hon stått väldigt supinerat eller ibland tom med tårna inrullade under fötterna, men nu blir det mer ett riktigt grepp med fotsulan och man känner hur hon blir starkare och starkare för varje dag.

Hon ska tydligen vara i fas fyra nu och det kan förklara lite sömnknas men i övrigt skulle jag inte säga att jag märker så mycket av det. Nöjd i bilen och glad mest jämt. Vi gör en hel del på dagarna och hon verkar inte ha något emot att haka på.
Hon sover som mest mellan 00-12 med mat vid 6, halv 9 och halv 11 om hon får styra. Häromdagen skulle jag iväg vid elva och hon gick inte väcka. Så med pyjamas packade jag in den sovande bebisen i bilstolen, ner i garage, in i bil, iväg till shoppis, ut ur bil med tusen andra saker och så sov hon vidare en timme till, till ca 12.05. Rimligt.
Vi försöker dock styra om åtminstone till 23-11 för att Isac ska få några timmar till och för att kunna få ut lite mer kvalitetstid som familj, framförallt på helgerna. Vi får se hur det går, igår gick det suveränt och hon somnade vid halv elva. Vaknade till (som hon brukar göra om vi nattar för tidigt) vid 23.40 men kunde somna om bara av att få snutta på mitt pekfinger och sov till 06.15, dock blev det mer än en timme vaken där idag istället för det vanliga "somna om direkt" men det är nog mitt fel som drog igång pump och stök.
Nappen är inte på tal längre och sin egen tumme hittar hon ibland men glömmer bort mest jämt så det som gäller nu är mamma eller pappas finger. Värre snuttvarianter har man hört talas om men lite opraktiskt är det ju... men det är också väldigt gulligt när hon nu varje gång, med fin motorik greppar fingret med sina små små händer medan hon snuttar. Gulligaste jag vet är när hon snuttar på min knoge istället och ska hålla i hela min hand med sin lilla lilla hand och sitt fina fina grepp medan ögonlocken blir tunga, oj så gulligt. Gnussa sig i ögonen när man är trött har också blivit mer definierat, också väldigt gulligt.

Hon sover knappt på dagen längre, kanske del av fas 4? Man tror hon är trött och ger fingret men då tuggar hon bara på det istället. Det blir någon kvart hit och dit då och då, ibland en halvtimme men hon är en glad tjej ändå så verkar inte vara någon fara. Precis som med maten som jag skrev om sist. Så länge hon är nöjd så är allt bra. Så maten då. Oron var onödig. Det finns mat. Det var nog en helg av ökningsfas och nu släpper jag mat även till pumpen men helst med hjälp av Ninja på andra bröstet. Så vi förberedde oss på det värsta, köpte nya flaskor och ersättning men den har inte behövts. Isac testade den igår (för att han glömde att det fanns pumpat i kylen) och det gick hem hos lilla donnan också. Bra att veta, men sen igår kväll har jag lyckats få ut nästan 3 dl så vi klarar oss nog utan ett tag till.

Dansen har börjat. Helt fantastiskt! Dessa veckor har jag varit där fyra kvällar i veckan och Ninja har varit med mig 3 av dessa sammanlagt 8.
Första tisdagen var Isac ändå hemma från jobbet med sin (jävla) mage så då var dom hemma tillsammans med den mat jag hade fått ut där i kristiden. Det gick superbra. Lite tung i brösten när jag åkte hem sen men det var absolut i så konstigt som alla säger att åka hemifrån. Jag tror det sitter mycket i att vi varit hemma tillsammans i 3 månader så Isac har ju varit med henne nästan lika mycket och det är givet att han är lika mycket förälder som jag.

Det var helt fantastiskt att få träffa alla mina andra ungar igen och få göra det jag ska göra. Det är så det känns.
Kroppen känns ändå ganska med och allt verkar hålla. Tar det lite lugnt med tunga hopp och situps än men inget känns konstigt (förutom kilona). Min rygg som börjat gnälla av oergonomiska förhållanden som mammaledig är dock tacksam för träningen!

Dag två och tre satt jag i receptionen och Ninja fick haka på. Glada tjejen åt och sov och hängde runt, hur trevligt som helst!
Söndagen var hon åter hemma med sin pappa medan jag tog ett rejält pass med våra crazykidz, gick såklart också hur bra som helst, några skärrade föräldrar men glada barn. Ja förutom de två som grät när vi sa att det var slut för idag då.

Veckan som var nu blev mer en riktig vecka, då Ninja följde med upp till dancehall men blev hämtad av Isac när han åkte hem, funkade såklart också hur bra som helst.
Jag blir så stolt över oss som roddar ihop, fixar och donar, är vuxna med rutiner och matlagning och allt vad det är. Pratar om allt, kommunicerar, ändrar, planerar och löser allt tillsammans. Jag och min hjälte, fan vad fin han är!


Mer då? Ja det är allt fix runtomkring då. Jag har fixat ett skåp på shoppis och tagit tag i alla grejer (kläder) vi (jag) ska bli av med. Har varit där nästan varje dag och städat och fixat och det har gett resultat så har sålt för över 1100:- på en vecka. Men det är lätt att vara supermom när man har externa superkrafter att ta in. Har så vansinnigt fina människor omkring oss så det är lätt att låta hyperaktiv med bebis på höft. Så i måndags installerade jag oss och våra prylar på shoppis, men hade aldrig klarat det utan Maja. Vi varvade bebisgos med lappande och vips var det klart och fika stod på schemat. Enkelt, när man har superkrafter att ringa in!

Vi har testat på det där med öppna förskolan också. Som jag sa var Isac hemma pga sin mage förra tisdagen och blev även hemma onsdagen då den krånglade så sent på tisdagen att han inte vågade chansa. På onsdag eftermiddag var han ganska befriad och jag tvingade helt enkelt med honom på öppna förskolan. Som den jag är "vågade" jag inte gå dit själv nu när vi skulle dit utan bokad tid med massagen och föräldragruppen. Det var konstigt och trevligt. Väldigt konstigt och man känner sig lite som en praktikant på livet. Sångstund och chittchatt med andra mammor blev det, tack vare de fantastiska pedagogerna som är så duktiga på att pusha en ut ur komfortzonen.
Försökte mig på att gå dit förra veckan också men när jag väl tog mig iväg var det fullt så gick på jobbet och hängde lite istället, hellre det än sitta hemma. Både jag och Ninja blir gnälliga av det.

Helgen passerade som vanligt i superfart, jättetrevlig middag med Fia och Dennis i fredags, mys och häng hela lördagen och söndagen med crazykidz och sedan familjebad i badkaret.

Annars är det nog inte så mycket mer att avhandla, ska se vad dagen bringar och sen kommer veckan bjuda på babymassage, förhoppningsvis mera öppna föris, 4 månadersdagen och såklart dans. Och kanske en liten brorsdotter! Herregud!!!!!

Titta, är det inte det finaste ni sett? Förstå att den där bebisen har jag gjort i min kropp och den där pappan där, ja han ska jag få dela resten av mitt liv med!

Likes

Comments

Denna lilla Donna jobbar så hårt nu. Detta kan vara en förklaring till matbehovet och fussigheten.

Idag har jag pratat med BVC och fantastiska Maggan som lugnade min oro. Jag är fortfarande tveksam ibland men med tanke på att hon faktiskt varit nöjd hela dagen och sovit natten så borde det finnas mat.

Idag har hon kollat på babblarna för första gången. Jag är väl inget stort fan av att hon ska titta på skärmar än men några minuter babblande känns okej. Det var helt fantastiskt. Och fruktansvärt. Det är ju inget ljud man som vuxen egentligen vill höra alls, men fantastiskt på det sätt att se hennes fokus och roade ansikte. Pratade tillbaka och gjorde sitt "skratt", det väldigt snabba inhalerandet.

Detta skratt som precis nyss blev ett riktigt skratt, för första gången. Det har varit nära förut och små hundradelar av det, men nu rasslade det till ordentligt och blev ett skratt, två fantastiska gånger! Det bästa jag sett och hört i mitt liv. Det kittlades tydligen så enormt i armhålan.

Hon har en helt ny närvaro med leksaker, hon gillar en kanin hon fått av min farmors syster, och sin nya babblarna skallra. Lätta att greppa, härliga att försöka få in i munnen. Ja ni vet, som perfekta leksaker ska vara när man är 3,5 månad.

Vi har idag plockat upp lite ur våra barnlådor så framöver kommer det bli några riktigt tuffa 90-tals outfits som hon ärvt av sin mamma, gärna med en av mina fina Beanie Babies i handen.

I övrigt har dagen varit plock, fix, tvätt och besök av drama-Maja. Supertrevligt, och man blir ju så varm i hjärtat av att se alla dessa människor Ninja kommer växa upp med i sin närvaro!
Angående plocket och hemmet känner jag mig som en helt ny människa. Plockar och städar automatiskt, utan press och stress, bara känns härligt. Inte så det är kliniskt men liksom röjt. Hoppas det håller i sig!

Imorgon blir det del två av spädbarnsmassagen och pappan kunde ordna ledigt och följa med, så den här gången längtar jag ännu mer.
Imorgon är det också danspremiär för denna mamma och jag är precis lika nervös som jag är varenda termin, men taggad som aldrig förr! Men såklart spänd på hur jag ska känna att vara ifrån lillan också, inte för att jag är nervös att hon inte ska ha det bra med sin pappa, men ni vet, det är konstigt bara att inte ha henne runt sig hela tiden.

Likes

Comments

Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

Update på ämnet; gnällig liten.

Öm i tuttarna fortfarande men fredagen gick ju ändå toppen. Mycket gladare tjej som åt stup i kvarten.
Vet fortfarande inte riktigt vad som händer men det verkar ändå inte vara matbrist då hon släpper innan det är tomt som det verkar på läckaget, men hon vill äta ofta. Har back-up i frysen som jag nu tagit fram till kyl ifall det verkar krisa men låt oss hoppas att det går bra ändå!

Hann träffa Fia och Jessica under dagen. Hann också känna på hur stark vår lilla tjej är. Som vägrar ligga i famnen speciellt länge. Upp och sitta och upp och stå ska hon. Får lite panik då det tydligen inte är bra för rygg att höfter att hålla på så för tidigt men vad ska vi göra? När hon ligger på rygg ligger hon och blir frustrerad och spänner upp sig för att hon vill sitta så hon ser antar jag, och när man hjälper henne lite så ställer hon sig. Blev därför tvungen att testa lite så ställde henne vid buren, la händerna vid gallret och hon greppar och står så stabilt att jag hinner ta en bild som syns längre ner. En liten middag på Texas blev det sen, trevligt sällskap med Isacs arbetskompisar, lagom bra service och tråkigt mat men glad liten Ninja.

Sedan en maratonamning innan hon somnade vid halv tolv medan jag och Isac blev uppe sent med sällskapsspel och sedan ett långt snack om allt som händer. Förändringar, tårar och känslor, men herregud vad jag älskar den här människan!

Ninja sov bra, hela förmiddagen också med några amningar, då jag vaknade ordentligt först vid tolv när Isac var på väg iväg. Men lördagen blev riktigt jobbig ändå för jag var helt inställd på att amningen var slut och Isac var borta på golfkurs han fått av jobbet. Dessutom var jag helt slut efter fredagen.

Men kan inte låta bli att lägga skuld på sig själv och bli besviken på sin kropp. Låter som en skitsak men det var verkligen superjobbigt. Jätteont, nästan sårig och bara känna att det sket sig. Var superledsen och kände en enorm sorg. Först hela frejkabyxantiden som tog en stor del av det mysiga med amning ifrån mig och sen nu detta, precis när jag börjar uppskatta det ordentligt. Att det redan ska vara över, och hur gör vi nu. Kände sorg. Känner mig heller inte trygg att ge ersättning förrän jag pratat med BVC, men har litet lager av bröstmjölk i frysen.

Varje amning kom det tårar, låter helt sjukt men går inte riktigt förklara. Blev bara så ledsen att det skulle vara slut.

Drack öl (huskur för ökad produktion) och ammade som en dåre. Åt massor, drack massor och försökte att inte stressa upp mig, dock inte speciellt framgångsrikt. Allt för att försöka rädda det lite.

Den stora fighten mellan Mayweather och McGregor var imorse så vi spenderade kvällen med att gå till Tim för att peppa lite och klev sedan upp vid 0530 imorse för att se den.

Lyckades då pumpa en skvätt igår, hon åt ofta men var ändå nöjd. Hon sov bra, vaknade som vanligt vid halv sex, åt och somnade om.

Idag har hon varit nöjd, fortfarande ätit ganska korta stunder och kanske ganska ofta men varit nöjd. Och jag har kunnat pumpa 50 ml två gånger och ca 15 ml nu i ikväll, så kanske inte behöver vara orolig än. Iallafall inte för att tappa det helt. Första pumpade hade vi med oss på våra ärenden för att kunna ge flaskan om hon blev hungrig, och resten fick hon av Isac ikväll medan jag tog en långdusch. Men ska ringa BVC imorgon för att rådfråga. Känslan av att inte räcka till finns fortfarande... och orosmolnet stannar.

Efter matchen imorse bestämde vi oss för att ta tag i dagen istället för att powernapa bort den på soffan. Vi åkte på lekia och köpte lite leksaker och en pandakudde till Ninja, köpte tvättkorgar och tvålpumpar på Expo och MEGAhandlade på Maxi. Mat, blommor och sen köpte vi oss en riktigt dejtkväll i charkdisken.

Ninja firade lyckad shoppingtur och fyllda 15 veckor med att greppa sin nya babblarskallra direkt och ligga och titta och vända på den med en helt nyfunnen närvaro. Är precis så obegriplig som alla andra föräldrar och blir helt tagen av varje liten utveckling man kan se.

Efter den här helgen med massor av känslor från båda av olika anledningar och en helt ny typ av vardag som rullar förbi i superfart blev det dags att pausa och dejta lite.

Efter shoppingrundan så gjorde jag ett superryck här hemma, en riktig supermom och käkade sedan bakad potatis med bacon och tillbehör till lunch innan jag åkte iväg och umgicks lite (visade upp vår fina unge) med systrarna Kolovou.

När jag kom hem var det dejtnight i soffan med chark med stort C. Pata negra, salami, serrano, melon, ost, en annan långlagrad skinka från Italien, lite grönsaker, surdegsbaguette, räkor, parmesanost och ett glas vin tillsammans med min älskade prins. Bästa timmarna på länge. Kan inte sluta förundras över hur mycket jag älskar den här människan. Vi bara mös och hade det gött, lilla familjen. Ninja matchade in en gullig tupplur mellan oss på soffan alldeles perfekt också.

Sen söndagsbad och jag tog som sagt en långdusch medan far och dotter hade kvalitetstid.

Nu ligger jag här, skriver ännu ett rörigt inlägg, med Isac sovande tätt intill och Ninja sovande i spjälsängen bredvid och bara lyssnar på deras andetag som en riktig fjant. Laddar för spännande vecka och bara älskar min lilla familj.

Likes

Comments

Igår var vi på första träffen med öppna förskolan och kursen i babymassage.

Så mycket konstiga känslor och upplevelser.
Jag sitter där med en bebis framför mig, i en halvmåne med några andra föräldrar med sina bebisar.
Det känns superkul och jättetrevligt men också helt superwierd att jag ska "höra hemma" där, i den situationen.

Ninja mös iallafall, helt ointresserade av att prata med mig men verkade tycka det vad skönt och framförallt helt otroligt spännande att kolla på Bob-Oliver som låg bredvid.

Vi hann också med första träningen med eleven years sedan jag var med på uppträdandet i sjund (åttonde?) månaden.
Fantastiskt trevligt men ganska ineffektivt för min del kanske. Men det kommer. Snart dags för showtime!

Vi hann också åka till Isacs mormor Anna-Lisa för kålpudding. Vansinnigt gott!

Om Ninja skulle skriva en del av detta inlägg skulle hon berätta att hon lärt sig bli en lite bråkigare bebis. Att ingen förstår varför hon blivit det men och att det gör henne trött!

Hon är ledsen mera och oftare, svårare att komma till ro och sova ordentligt på dagarna.
Igår var hon vansinnig en stund trots att hon precis ätit. Visade sig sen att hon ville äta ändå. Hon äter sig inte fullt nöjd tror jag. Sen om det är rastlöshet eller matbrist vet jag inte. Kan också vara obehag av torsken eller bara snuttbehov. Kan inte låta bli att bli orolig att mjölken sinar, och det gör mig både ledsen och stressad. Men det kan också vara tänder, utvecklingsfas, torsken närhetsfas eller mjölkökningsfas.

Igår somnande hon till slut i vår säng, sov en stund och nattades ganska enkelt om när det var dags att flytta över till sin säng när jag la mig.
Sen vaknade hon 8.38?!?!?! Helt fantastiskt. Och lite typiskt då Isac försov sig och jag behövde egentligen väcka henne och skjutsa vid 7.40, men han fick lösa det själv. Hon tar alltid sina rekordsömner när jag måste upp tidigt och därmed väcka henne.
Hon åt, somnade om och vi skedade i vår säng till strax innan tio.
Tvättiden får bli en annan gång!
Sen åt hon ca två gånger i timmen fram till 15 då hon på tredje nattningsförsöket äntligen somnade.
Sen kan jag inte klaga eftersom hon fortfarande sover men jag hann inte med mitt förberedande av klasser som jag tänkt då såklart för nu är Isac hemma och kvalitetstid är prio ett nu när han jobbar.

Att umgås dygnet runt i tre månader gör att man nästan får en fysiskt abstinens när han jobbar på dagarna!
Så nu ska jag gosa!

Likes

Comments

Den där dagen som jag inte hade någonting inbokat. Tisdagen som skulle chillas. Kanske en liten promenad bara.

Vaknade 0541, matade bebis och kunde inte somna om. Bra start.
Låg och försökte sova en timme innan det var dags att väcka och skicka iväg Isac, åt frukost och kokade kaffe. Sen vilade jag en stund innan det var dags att mata igen.

Sen fixade jag klart det sista i garderoben, röjde undan i köket, fixade lite hos kaninen, städa mitt kontor och hela skönhetsavdelningen. Sådär av bara farten... något har hänt. Sen blev det en spontan och trevlig lunch med Jennie-lie.
Jag blir så fånigt glad också när vänner hör av sig till mig och vill ses. Jag är själv ganska dålig på att höra av mig och styra saker. Jag tror mig också vara ganska dålig på det sociala så jag blir verkligen tokglad när någon hör av sig och vill ses. Helt underbart! Och vad trevligt man har. Det är något jag ska jobba med under mamma"ledigheten", att bli bättre på att höra av mig till vänner.

Lunchen blev speciell med en liten Ninja som fått för sig att det är roligare att vara missnöjd. Några skrik, en del gnäll, lite gråt, mycket snutta och till slut sova. Sådär lagom tills vi skulle gå.
Jag är så ovan att bebisar är så där så jag vet inte riktigt hur man gör när hon vägrar chilla. Bland folk som försöker äta sin lunch i lugn och ro. När man ska passa en tid. Ja ni vet, när bebisen fått för sig att ha en annan plan än mig själv, vi har inte haft det så mycket så.

Jag bestämde mig för att ta den där promenaden ändå. Gå till kupan och köpa en spel, kanske ta bussen därifrån till PMU (en annan välgörenhet som driver second hand). Slutade med att jag gick dit också. Väl där tänkte insåg jag att det var ganska perfekt tid att gå vidare mot Odensala/Torvalla för att möta upp och hoppa på samma buss som Isac skulle ta hem från jobbet. Slutade med att jag tog ikapp tid och hann ändå fram till hans jobb ute i ängsmon. Det är orimligt långt att gå spontant och i jeans med stickad tröja kan jag tycka. Väl där kommer han aldrig ut.
Såklart har han hunnit gå ut minuten innan jag kom och dessutom för en gångs skull tagit skjuts med en kollega för att komma hem snabbare...
Dom vände dock så han fick komma tillbaka och ta en buss hem med oss.

Rester till middag och en konstant missnöjd bebis.
Vet inte varför och då kommer oron. Det är ju så det är. Är hon lugn blir man orolig, är hon missnöjd blir man orolig.
På kvällen tar Isac med sig henne ut på en sväng runt kvarteret så jag kan vila lite. För det var liksom en fysisk reaktion på hennes missnöje. En obekväm känsla i kroppen som gjorde att tårarna kom, och det blir ju inte så harmoniskt för någon.

Men vila gjorde jag inte. För första (och tyvärr förmodligen också sista) gången i mitt liv hanterade jag stress genom att städa. Åh vilket fantastiskt fenomen!
Städa kök, plocka vardagsrum, skura badrum, städa hall, sopa alla golv, plocka ihop all tvätt och möblera om lite i sovrummet. Allt medan dom tog en sväng.

En fortsatt missnöjd bebis utan förklaring anlände hem men jag kunde ta det med lite bättre ro och vid tolv somnade hon äntligen. Då hade hon knappt sovit sedan halv fem...

Det var min dag utan planer det.

Idag har det blivit en liknande historia men helt utan den produktivitet som slog mig igår.
Ninja, min älskade unge, sov till 8.15. Visserligen gjorde inte jag det då jag måste vakna för att kolla läget emellanåt men ändå. Lyxigt!
Hon åt och somnade om. Jag vilade till dagens kaffe med Anneline.
Lite frukost och chill för att ladda och åka upp på Dancehall och fixa med Jessica innan öppning nästa vecka.
Lagom till avfärd blir Ninja missnöjd. Igen. Inte min grej.
Det är inte superlänge såklart men tillräckligt för att jag ska tycka att det är ett avvikande beteende.
Uppe på dancehall en timme senare än jag tänkt pga gnäll och dåliga busstider.
Precis när vi kommer fram så vaknar gnällis och ja, är vaken och behövande till, ja, jag ska gå för att träffa Hanna och Noa. Perfekt. Kul att man kunde hjälpa till liksom. Men såklart trevligt ändå, men ovant.

Supertrevlig eftermiddag med Wall. Noa är så fin med Ninja, så fascinerad, det är så roligt att se barn med bebis. Idag fick tillochmed jag lite gos i farten när vi satt i soffan och Noa läste pekbok för Ninja.

Där var det senare en lite fortsatt gnällig ton även om det inte direkt är kaos jag pratar om. Bara så jobbigt att inte veta exakt vad som stör henne. Men hon gnagde verkligen på mitt finger en stund och tänder kan ju störa upp till 3 månader innan de plopppar upp så det kan ha bidragit. Blir såklart också nojjig att hon är såhär allmänt missnöjd för att hon är hungrig, tänk om mjölken sinar? Läskigt.

Efter gos och härligt häng hoppade jag på bussen Isac satt på, vi stannade på subway och ninja nattade sig med tummen.
Vi hann äta i lugn och ro, kika lite serier, umgås och bara rå om varandra i 2,5 h och det var fantastiskt!

Sen har gnällt lite mindre men är inte heller som hon brukar så vi vet inte riktigt vad det är som spökar.
Kanske tänder, kanske maten, hoppas verkligen inte!
Kanske är hon bara tidig in i nästa utvecklingsfas.
Vem vet.
Vet heller inte hur man klarar sig när man har en skrikig bäbis, är extremt imponerad av föräldrar som fixar det!

Torsk i munnen har hon också, och nu fick jag ont i högra bröstet så det lär jag måsta kolla upp imorgon.
Och hinna träffa eleven years, gå på baby massage och äta middag hos Isacs mormor. Samtidigt parera blöjor, mat, sömn och gnäll.

Fantastiskt!

Långt och stökigt inlägg. Som vanligt.
Skyller på huvudvärken. Och tröttheten. Amningshjärna också om ni vill!

Godnatt

Bjuder på en svettig bild från Ängsmon, lagom till när jag kom på att jag glömde kaffebryggaren på innan jag gick och träffade Jennie-lie...

Likes

Comments

Idag var det dags. 14 veckor och 2 dagar post-partum.

Har varit nervös för denna dag, absolut. Men sån panik som jag hade innan jag till slut klev in var jag inte riktigt redo för, och självklart kunde inte Isac sluta tidigare heller.

Dagen började såklart med att Isac försov sig. Och som ALLTID när jag ska upp tidigt sover barnet som en gud och jag måste väcka henne. Den känslan, när man vet att man går miste om bra sömn, den är inte härlig!
Vaken och glad tjej hela vägen, och en lagom stund hemma så jag hann få i mig kaffe och frukost och vi kunde somna en stund tillsammans på soffan. Ninja med tummen rätt i mun såklart.
Efter powernapen fick jag en oförklarlig feeling att börja projekt "städa garderoben från helvetet" och hann lite mer än hälften innan det var dags att ömsom trösta, ömsom klä på mig, innan det var dags att rulla vagn med en hand och bära barn i den andra bort till MVC.

Missnöjd bebis och nervös mamma väntade. Lagom till det var dags återgick hon dock till sitt vanliga jag och somnade fint. Och besöket, det gick såklart bra det också. Vi gick igenom förlossningsjournalen, tog de vanliga proverna och sen frågade hon om jag ville ha en vaginal undersökning. VILL?! Nä tack, men kanske borde?

Vi kom överens om att det var lika bra då det ändå var dags för cellprov.
Det är alltid obekvämt, jobbigt och stelt men gick bra. Fick godkänt. Svårt att få till knipet när man ligger i gynställning men vi kom överens om att vi trodde att jag brukar få till det rätt...

Ninja sov i vagnen tills det var dags för blodprov men flirtade bara med Ulla-Karin och var nöjd. 5 kilo kvar till inskrivningsvikten men det får bli under dansterminen helt enkelt! Orkar inte stressa mer över den här jävla kroppen!

Sedan blev det hel dag med Benita på stan med lunch och fika innan man som den hemmafru man är kokade ihop en härlig risotto åt gubben. Ibland så! Ninja firade denna lyckade dag med att hitta och titta på sina händer ordentligt för första gången.

Imorgon blir det första mammalediga dagen helt utan något inbokat, blir väldigt spännande!

Likes

Comments

Nya rutiner och nya vanor.

Första veckan som mammaledig är avklarad. Den flöt på bra men känns inte riktigt som att den räknas som mått på hur veckorna kommer vara. Det har varit mycket, vaccinering, besök av min mamma, kalas för min mormor och ovanligt långa kvällar för Isac. Men allt har gått fint och jag har hunnit fixa lite hemma, träffat folk och gjort de obligatoriska fikaturerna och barnvagnspromenaderna på stan.
Nästa vecka rivstartar med besiktning av mitt nedre, undre och inre. Låter och känns fruktansvärt! Så, inget mer snack om det!
Sen blir det nog den sista lugna veckan på på länge för sen sätter ÄNTLIGEN dansen igång igen, och ni som trodde ni skulle slippa mig tror så fel!
7 klasser i veckan blir det och jag kunde inte vara mer taggad!

Helgen avslutade vi idag med en perfekt söndag. Sovmorgon med gosig bebis och fästman, frukost på stan och sen den stora BB-marschen genom vår lilla stad innan spel, middag, snabbfix hemma och söndagsbad med hela familjen!

Så, marschen. Ett viktigt uppror och förhoppningsvis det sista i denna fråga. Jag förstod det redan innan jag fick barn att det är orimligt att barnmorskor inte hinner gå på toa eller äta måltider. Att dom sliter hälsan ur sig för att de inte får schemalägga tillräckligt många barnmorskor eller undersköterskor på våra förlossningskliniker.

Men att få ett drömscenario på min egen förlossning gör att hjärtat brister när jag får höra hur andra har det. För jag var rädd. Rädd att inte kunna fixa det, rädd att det ska hända något, ja rädd att något ska gå åt helvete.
Vi bestämde tidigt att tacka ja till erbjudande att förlösas av en student för att få lyxen att ha någon för sig själv. Det borde vara en självklarhet för alla att få det!
Det borde såklart vara en självklarhet för alla att känna som vi gjorde under värkarbetet hemma i soffan, att det inte är någon stress. Vi har nära. Vi behöver inte åka flera timmar. Vi bor också i en perfekt stad ur vinkeln att det är för långt att bli slussad någon annanstans om det är fullt men det är tillräckligt stor stad för att inte kunna bli hotad om nerläggning.
Men ingen ska väl behöva oroa sig för något av det? Hur ska glesbygden kunna överleva om ingen där känner sig trygga med att bli gravida.
Och även om vi som födande kvinnor i denna perfekta mellanstora stad har vissa garantier så betyder inte det att våra barnmorskor inte sliter hälsan ur sig.
Självklart dök det inte upp en enda beslutsfattare idag ändå. Man undrar hur det står till i själen hos de som fattar besluten som ger denna situation. Man gissar att de aldrig fött barn, men man undrar ju om det är så att de inte ens följt sin partner genom en graviditet och sedan förlossning.
Är det höjden av gubbe kanske?!

Med irritationen utlagd i en marsch kan vi nu mysa ner oss i soffan, nybadade, friska och glada, bara lagom nervös för morgondagens besiktning. Glada för att vi hade tur. Man ska väl inte behöva förlita sig på tur?

Likes

Comments

Idag är det dagen efter vaccin och ingen feber och ingen gnällig tjej men OJ så trött. Idag har det inte varit speciellt långa vakna stunder och dom vakna stunderna har varit trötta.
Ikväll till exempel har jag suttit med mamma och hennes vän Lisa på jazzköket och Ninja rev av en tretimmarsnap av bara farten. Nu är vi hemma och hon ligger redan och blinkar väldigt långsamt!

Men det är vaccin i kroppen och det händer massa saker hela tiden. Hon greppar och tittar allt hon hinner med och får till. Min mormors 75 årskalas och fika på stan ger mycket att bearbeta.

Första veckan som officiellt mammaledig börjar lida mot sitt slut och känns sammanfattningsvis väldigt väldigt bra.
Inga rutiner än då mamma varit här, och ingen riktig mening nästa vecka heller för veckan efter det blir det ändå nya rutiner då Dancehall öppnar.
Men lite struktur hinner vi nog få till innan kanske, som kan stötta upp de blivande rutinerna.

Nu ska mamman vänta in sin älskade fästman och sen extremgosa när han kommer. Från att vara med varandra dygnet runt i tre månader till att han går tillbaka och jobbar plus är borta två kvällar också, det är tufft!

Medan jag skriver ligger min älskade unge och nattar sig själv i sin säng, är så imponerad över hur trygg hon är.

Likes

Comments

Igår var det då dags. Dagen då Ninja skulle få sina första vaccinsprutor.

Vid elva kom vi dit och som vanligt fick vi vänta lite. Men helt ärligt så gör det mig ingenting. För anledningen till den extra väntetiden är förmodligen för att någon förälder hade några extra frågor eller någon extra oro någongång tidigare under morgonen och då tar vår Maggan sig tiden att besvara, prata och lugna. Då kan jag vänta, för nästa gång, när det kanske är jag som behöver tio minuter extra för att få svar på oroliga frågor så kommer jag få den tiden. Jag kommer dessutom få den tiden utan att jag ens märker en uns av stress på Maggan för att hon hamnar efter schemat. Jag tycker det är helt fantastiskt. Det kan såklart också vara att någon förälder var sen, eftersom föräldern ska ju ha med ett litet barn och dom är ganska oberäkneliga, men samma sak gäller där. Jag kan inte riktigt irritera mig över det. För där kommer jag också vada någongång!

Så vi går in där, väger och mäter så fort Maggan kommer tillbaka från att ha assisterat sin kollega i en annan vaccinering.
Vi hade bettat lite här hemma innan och vinnare på vikt blev mamma med felmarginal på 60 g och Isac på längd med en felmarginal på 0,5 cm.
5840 gram och 61,5 cm är hon nu vid 13,5 vecka/3 månader och 3 dagar.

Sen var det dags för sticken. Maggan hämtar sin kollega Sara. Dom preppar och Ninja sitter i mitt knä. Ett två tre, sticket går helt utan reaktion. Men när vaccinet går in i kroppen bränner och svider det och min älskade lilla bebis skriker på en helt ny nivå. Snabba plåster och vända henne mot mig. Tror hon blir rädd själv för att hon har aldrig skrikit så högt. Tydligen skrek hon inte mer än 45 sekunder innan det gick över till snyft och några efterhulkningar. Jag höll mig lugn och stabil och fick beröm. Visste att det skulle vara bra att ha med mamma!

Sen fick hon tröstäta i väntrummet innan hon slocknade och jag och mamma tog en tur på stan.
Belöning i form av nya gosedjur och böcker inhandlades såklart och lagom till shoppingkaffet vaknade hon.

Dom kan bli trötta, lite hängiga, få feber, få ont i kroppen eller bli lite gnälliga av vaccinet så vi köpte alvedon och gjorde oss redo. Väl hemma hade vi först en superglad tjej i babygym för att sen somna alla tre på soffan en stund. Ännu inga tecken på biverkning.
Iväg på Shanghai för lite krispig biff och en välförtjänt öl. I vagnen låg en helnöjd tjej tills efterrätten kommer in och hon blir hungrig. Fortfarande inte ett tecken på efterdyningarna.

Väl hemma så blir hon det pratsammaste och spralligaste på länge. Hon greppar skallran ordentligt för första gången och ligger länge och gymmar och pratar med oss alla.

När Isac kommer hem från sin sena utbildning spelar vi lite spel och försöker tre gånger lägga henne. Hon sover helt utslagen i famnen men vaknar så fort jag lägger ner henne, 3 gånger gör vi den proceduren innan vi ger upp. Hon somnar någongång mellan 22-23 men däckar då ordentligt i Mommis famn närmare 23. Vi går och lägger oss efter 00 och hon sover vidare i sin säng. Och hör nu på detta. Vaknar vid halv åtta idag!
Isac försover sig nästan till jobbet och mina tuttar sprängs och blir sådär fyrkantiga av att inte matat så jag vaknar före henne. När hon väl vaknar äter hon lite, pausar för att titta på filten vi har i fönstret innan hon äter vidare och nu sover på mitt bröst.
Trött efter vaccin går bra om det ska vara såhär över natten, jag är en ny människa tror jag!

Nu ska jag ligga här och gosa med min älskade lilla ett tag innan vi ska iväg och fika med svärmor för att sedan fira min mormor som blev 75 igår!
.

Likes

Comments