Som rubriken lyder så kan ni förstå att vi just nu går på övertid då liten verkar trivas väldigt bra i magen. Vi har bara gått över tiden med fyra dagar, men dessa dagar känns ungefär som fyra veckor. Jag vet att bebisen antagligen mår bäst i magen just nu och att det bara är en fördel att den lägger på sig lite hull, men den blivande mamman mår just nu inte lika bra.

Utöver alla tidigare gravidkrämpor, såsom foglossning, halsbränna, yrsel, trötthet och sömnlöshet så har jag fått besvär med karpaltunnelsyndrom i händerna. Detta beror troligtvis på att jag börjat samla på mig mer vätska och senaste veckorna har detta blivit värre (vågen står nu på 13 kg +). Det värker i fingrarna och när jag vaknar kan jag inte böja dem och händerna är i princip inte i skick att användas förrän efter flera timmar. Har börjat sova med handledsskenor och det hjälper lite grann, men de är otroligt klumpiga och varma, känner mig lite som en boxare när jag går och lägger mig med dessa. Dessutom har mitt blodvärde blivit sämre och sjunkit till 90 trots att jag knaprar järntabletter dagligen. Detta har troligtvis resulterat i att jag fått besvärlig hjärtklappning. Min kropp är egentligen inte gjord för att vara gravid mer än 38 veckor...

Vid kontrollerna hos barnmorskan verkar liten må bra iallafall och det är ju det enda som är av betydelse just nu. Den har legat med huvudet nedåt senaste tre månaderna och för drygt en månad sedan fixerade den sig, det är märkbart att den fortsätter att borra ner sig då det sticker och hugger där nere. SF måttet ligger mitt på normalkurvan och hjärtljuden har legat kring 135-145 slag/minuten. Det återstår att se vad det är för en liten krabat. Jag gissar på att det är en liten livsnjutare som kommer nästa vecka. En liten pojke som väger kring 3600 gram och är 51 cm lång med mörkt hår och bruna ögon, som sin mamma och pappa.

Åh jag blir lite blödig när jag tänker på att du faktiskt kommer att vara hos oss inom 10 dagar, oavsett om du blir vräkt eller inte.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag kan inte riktigt greppa att det bara är en månad kvar tills liten är beräknad, 18 september 2017. Tiden har gått så otroligt fort, framförallt senaste månaderna. Ska dock försöka ställa in mig på att det kan komma igång alltifrån en dag till att det blir igångsättning om 6 veckor, men jag hoppas att liten bestämmer sig för att titta ut om ett par veckor.

Jag mår fortfarande ganska bra. Har mått bra hela graviditeten, men fick tyvärr besvär med foglossning som började komma kring vecka 20. Vid vecka 30 blev foglossningen så pass jobbig att jag fick söka sjukgymnast och efter ytterligare några veckor var jag tvungen att söka läkare som sjukskrev mig halvtid. Det tog emot att erkänna att jag inte skulle klara av att arbeta heltid, men jag slog bort tankarna om att vara "duktig". Det är faktiskt ingen prestige i att gå runt och plåga sig själv! 
Är glad att jag klarar av några timmar om dagen för jag skulle bli otroligt uttråkad av att bara ligga hemma i väntans tider, framförallt när jag inte riktigt kan göra så mycket då foglossningen sätter stopp för det. Det återstår att se hur många veckor till jag ska arbeta, men minst 1-2 veckor till om kroppen tillåter.
Förutom foglossningen det har det börjat bli tungt att andas, min vilopuls är numera är lika hög som den vanligtvis är vid ansträngning och jag blir andfådd av att gå. Ovanpå det är det svårt att sova om nätterna och toabesök en gång i timmen är mer regel än undantag..

Måste dock säga att även om jag längtar oerhört mycket efter vår bebis och tills alla gravidkrämpor försvinner så kommer jag sakna att vara gravid. Jag tycker det är så mysigt och jag njuter av att känna hur den lever där inne. Att bära ett litet liv i magen måste ju vara det häftigaste man som kvinna kan göra och det är dessutom värt alla krämpor i världen!

Likes

Comments

Den finaste gåvan i livet beräknas komma i mitten av september <3

Likes

Comments

Tänka sig, för snart 10 år sedan startade jag en blogg, med samma namn, och idag är det alltså dags igen.

Hur aktiv jag kommer att vara återstår att se, men tanken är att jag vill dela med mig av den största händelsen i livet, att vi ska bli föräldrar. Med andra ord blir det ett sätt att dokumentera den resan både för mig själv och även ge möjlighet för min omgivning att få följa den.

Likes

Comments