Det är redan andra veckan av praktiken och i Stockholm. Dagarna går och jag reflekterar inte mycket över att jag inte är på hemmaplan. Inte heller över boende eller livet hemma. Dock saknar jag såklart vänner och familj. Dagarna bara rullar på. Det är ett gott tecken på trivsel. Att inte räkna ner tid eller räkna timmar. Det känns som om jag bott här betydligt längre. Praktiken är utmanande men s å rolig. Det är häftigt att äntligen få praktisera det vi lärt oss i skolan och att bitarna långsamt men säkert faller på plats.

Jag passade på att strosa en runda på stan under lunchen. Det är en sådan lyx att jobba så centralt och jag får fortfarande en kick av att gå ut gatorna och upptäcka alla nya butiker och restauranger. Det är så mycket jag vill hinna med dessa veckor så ser fram emot helgen!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det har varit en händelserik vecka och äntligen har det blivit lördag och snart söndag. Tyvärr går dagarna så snabbt. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig sedan jullovet. Det är ju så skönt att få sova ut och det fick jag göra idag. Det finns inget bättre än vetskapen om att man har en extra dag utöver lördagen att sova ut och ta det lugnt på.

Efter en timmes snoozefest och klockan hade hunnit bli tio hade det dåliga samvetet hunnit ikapp mig och det var dags att göra allt det där tråkiga som jag inte orkat i veckan. Tvätta, städa och dra över med dammsugaren. Vid två mötte jag upp min kusin Hanna i gamla stan och hon tog mig på en liten rundvandring så nu ska jag förhoppningsvis hitta liiite bättre. Tyvärr var vädret sådär så bilderna blev därefter. En vacker dag ska jag sätta mig in i photoshop, det kan väl inte vara så knussligt? Det blev en tur till slottet bland annat och vi avslutade med fika.



Strax därefter åkte jag ner till centralen för att möta upp min kära roomie och vän My. Som jag längtat, det har varit alldeles för tomt här utan henne! I morgon ska vi ut och göra stan och jag hoppas att vädret blir lite bättre. Vi firade med lite snacks och Cava! Jag ser fram emot flera händelserika veckor.


Natti <3

  • Tankar

Likes

Comments

I skrivande stund pratar jag med mamma (hon pratar och jag mumlar tillbaka). Hon och pappa landade nyligen i Alicante, avundsjuk är bara förnamnet. Vad jag skulle göra för att få lite värme just nu, bara liiite! Om möjligheten (läs ekonomin) finns efter examen kommer det bli så många resor som möjligt under årets resterande månader.

Idag var den kallaste dagen hitintills och det fick bli strumpbyxor under jeansen men det var sista gången. Varje år glömmer jag hur obekvämt det är, de korvar sig ju alltid vid sidorna och så får man "gäddhäng", nej fy! Så benen får jag fortsätta frysa om och dra på mig en extra tjocktröja istället för att kompensera.

Jag hittade för övrigt till gymmet idag tack vare personlig guidning av min kollega. Så tacksam för att de tar hand om mig. Det var skönt att springa av sig lite efter att ha haft näsan i skärmen hela dagen. Det tar ett tag att vänja sig vid det utan att få tunnelseende efter en timme. Vi har fin utsikt ifrån kontoret och det blir lätt att man drömmer sig bort lite. Under sista timmen när huvudet var tungt och ögonen trötta önskade jag att jag vore med i Spanien.

Så här såg det ut (bland annat) under vår senaste familjesemester i Malaga, närmare 30 grader och vindstilla. Snälla spola tillbaka!



Jag och syster till vänster, mamma till höger.

Min systerson till vänster.

  • Tankar

Likes

Comments

Så, min plan var att gå till gymmet idag efter praktiken. Jag kände mig så peppad för ett svettigt cardiopass. Känslan efter är ju så skön och hela kroppen känns sådär härligt mör och utrensad. Jag skulle stoltsera med hur flitig jag varit och ta en bild i min nya träningstopp.

Nog om de härliga lovorden. Ni som känner mig vet att mitt lokalsinne är under all kritik, det är verkligen min akilleshäl. När jag packat ihop för dagen och slängt träningsväskan på ryggen var det dags. Jag hade sen tidigare googlat upp att det skulle finnas ett 24/7 gym ca 450 meter bort och tog glatt upp telefonen för att börja navigera. Efter en stund och vad jag trodde var rätt riktning gick jag in på en hotellreception och frågade, gymmet skulle ju ligga här. Tjejen bakom disken var gullig och googlade upp adressen. Hon pekade och förklarade. Trots hennes vänliga bemötande var jag redan här lite uppgiven, men jag gick efter hennes förklaring. Men nej, efter ytterligare cirka tio minuter gav jag upp. Nu var händerna kalla och fötterna svullna. När väl lokaliseringen börjar låsa sig för mig så går det bara inte, hela systemet sluter sig och jag blir bara gråtfärdig.

Så det var bara att pallra sig tillbaka till praktiken och sedan till tunnelbanan. Jag försökte tänka att det inte är hela världen och att jag försökte. Jag går hem o bakar scones istället och ger det ett nytt försök i morgon. Det blev mina favoritscones. Jag blandar havregryn, kvarg och bakpulver och så in i ungen i tjugo minuter, smakar mumma!

I övrigt har dagen varit bra och tempot lagom. Jag fick bland annat sitta brevid och kika lite på hur man hanterar utländska kunder, spännande!


  • Tankar

Likes

Comments

Minns ni första dagen på högstadiet, gymnasiet eller kanske högskolan. Det gör ni, vem glömmer den skräcken?! Första dagen var intryckens högtidsdag och du ville göra ditt yttersta för att passa in, vara rätt, säga rätt, klä dig rätt. Där och då avgjordes mycket, vem du kom till att hänga med och vilken din roll i gruppen skulle bli. Du hade EN chans. Klädbytena de första dagarna var många och sminket lades om både två och tre gånger. Trots allt slit var man sällan nöjd ändå.

Idag var nervositeten den samma och jag ska erkänna att det blev ett klädbyte, tröjan satt inte som den skulle. Sminkborsten drogs även den med extra precision. Som tur är är inte strävan efter att passa in den samma och "de får ta mig som jag är" tänket har tagit över. Jag ska bara se till att vara trevlig, lyhörd och göra mitt bästa.

Det blev en riktig mjukstart, precis som jag hoppats på med relativt lätta uppgifter och mycket tid. Alla var vänliga och lugna. Dock höll jag på att sätta teet i halsen i morse när vår kontorsansvarige utbrister att "ja där ligger ett bokslut på ditt skrivbord som du kan sätta igång med direkt". Varpå jag mesig och plikttrogen som jag är "eh ja, bara jag får hjälp så kanske jag kan ta mig igenom det". Svetten lät inte dröja på sig då kan jag medge och höll krampaktigt fast i min kopp. Det dröjer två sekunder och alla börjar garva. Sådan lättnad, haha!

När jag tog tunnelbanan i morse och gick den sista biten var jag sådär glad, spänd och förväntansfull som jag inte varit på väldigt länge trots nervositeten. Miljöombyte och nya människor är det bästa som finns (det kan ha varit det fina vädret och fågelkvittret också)! Ni har kanske sett scenen i Modern Family när de reser till Hawaii och Manny ser lyrisk ut, nickar och utbrister "I´m home". Kanske lite för internt och långsökt men det beskriver morgonens känsla ganska väl. Jag tänkte på den scenen när jag steg av planet i Cartagena i somras också, när värmen slogs mot ansiktet och det försa jag möttes av var en allé av palmer. Är jag en kicksökare?


Sovmorgnarnas tid är förbi och det är dags att vända tillbaka dygnet. Så nu är det dags för bingen, eller vem lurar jag egentligen. Har legat här i två timmar redan, trött och mör av alla nya intryck. Måste bli fler bilder här i bloggen också. Bilden ovan är från promenaden på lunchen tillsammans med en gullig kollega som ville visa mig staden, hur snällt?

Sov gott <3


  • Tankar

Likes

Comments

Larmet stod på 07:00 och jag vaknade med gråten i halsen. Stress var känslan, stress över att jag inte packat rätt, glömt något, inte dragit ut alla sladdar och kontakter. Listan kan göras lång. Det är alltid samma sak när jag ska resa och vara borta en längre period. Men nu sitter jag på tåget och en känsla av lättnad börjar komma. Det känns som att jag fick med mig allt, lägenheten lämnades städad och jag var på stationen cirka trettio minuter innan tåget gick, bara en sådan sak. Jag som alltid springer till bussar och tåg med sekunders marginal och andan i halsen. Onödigt, jag måste sluta med det!

Gårdagen var desto trevligare och avslutades med middag hos nära vänner i Tomelilla, tack för en mysig kväll! Det är det tråkiga med att resa iväg och inte kunna ses på ett tag.

Det är skönt att åka tåg, och tiden går väldigt snabbt denna morgonen. I morse var det frost på marken och när jag tittar ut hänger frosten med och blir tjockare desto längre upp i landet vi kommer. Is och kyl månaden januari, brrr! Det är fint att se på i varje fall.

Mamma ringde precis och ville kolla läget. I bakgrunden hörde jag en annan liten röst säga "mose", "mose" och hjärtat blev genast varmt. Min systerson har lärt sig säga moster, på sitt sätt förstås. Han blir två i morgon. Det är så sjukt, han föddes ju för några veckor sedan liksom! Igår var jag över hos dem och lämnade en paket. Han kämpade med att öppna och utropade, wow haha! Ska tilläggas att han alltid säger wow när han öppnar paket och det har det blivit en hel del för hans del under julen, älsklingen!

Vi hörs i Stockholm!

Likes

Comments


Ni vet när man (tänker att ni är många) spelar en låt på repeat. Nu pratar vi inte timmar här utan dagar. Kanske inte alltid för att den är den senaste på topplistan men för att låten är speciell för just dig. Ett speciellt minne och känsla väcks till liv och man kastas in i det ögonblicket eller perioden tre sekunder in. Jag har många sånna låtar men en av dem är Use Somebody av Kings of Leon. Jag var i Florens med min barndomsvän Lisabet när jag hörde den för första gången. Det var 2009 och var ynka nitton och ett halvt. Jag skriver ynka för det känns som evigheter sedan och det är numera inte långt kvar till trettio. Trettio? Vad hände.

Jag tänker ofta att det finns en mening till varför vissa låtar kommer tillbaks till dig vid ett visst tillfälle. Under den tidiga vintern/våren i Florens kände jag ungefär samma känsla som nu. Det var nytt år, nya utmaningar och flytt stod för dörren. Även då hade en tung höst satt sina spår. Den hösten var den första hösten efter gymnasiet, en höst utan fotfäste och skyddsnät. Nu hade resan mot självständighet och livsval börjat på riktigt. Idag har jag någorlunda fotfäste och ett någorlunda skyddsnät med endast ett fåtal hål i. Men kan man någonsin veta med säkerhet att man gjort rätta livs och karriärsval?

Use Somebody har tagit mig igenom alla mina tre blogginlägg. Jag känner mig lugnare och tryggare för varje inlägg som skrivs. Det är väldigt r o l i g t också och jag önskar att jag börjat tidigare. Å andra sidan hade det kanske inte funnits lika mycket att ventilera då. Precis som tidiga morgnar med kaffe och tidning är mångas fridfulla stund på dygnet, är sena kvällar min. Bäst mår jag efter jag tagit en dusch, slängt på mig nattlinne och bullat upp med kuddar i hörnan av sängen med min dator i famnen och en kopp te (kommer nog aldrig lära mig dricka kaffe). Det där med teet är inte en så bra ide tänker jag varenda gång jag balanserar upp koppen i famnen och väntar bara på den dagen koppen välter, hua!

Dagen har bestått av jobb och kompisdejt. Jag lunchade med min klasskompis och vän Emma på Condecco. Vi åt deras soppbuffeé, den kycklingsoppan är himmelsk! Vi pratade på om jullovet och om hur nervösa vi båda är över våra kommande praktiker och att det känns som att man inte har en aning om vad man gör. Vi har förhoppningsvis inte så mycket att oroa oss för. I synnerhet inte Emma, hon är så smart och jag har henne att tacka för många stunder när det känts som att hjärnan skulle brinna upp på grund av svåra uppgifter och hon alltid haft svaret! Efter lunchen gick vi en runda på stan och luktade på doftljus och hudlotion! Sen var det dags för några timmars kvällsjobb.

När jag kom hem möttes jag av en fruktansvärd stank, så stark att den nästan satte sordin på dagen. Det stank sur soptipp. Antingen har någon glömt att slänga soporna den senaste m å n a d e n eller så är del fel på något avlopp. Detta är en av de saker jag inte uppskattar med att bo i lägenhet alltså! Hoppas på en rosendoftande morgondag. Ville bara berätta..






Likes

Comments


Nyår spenderades med två av mina bästa vänner hemma hos mig, My och Joanna. Precis som det ska vara. Jag har fortfarande inte riktigt lyckats koppla bort tankarna och förväntningarna om att nyårsafton måste vara något storslaget. Det tror jag många känner igen sig i. Det är så tråkigt eftersom det inte är en kväll mer speciell än någon annan och den blev hur bra som helst! På menyn stod räkkrustader till förrätt, sushi till huvudrätt och pannacotta till efterrätt. Självklart dracks det massor av bubbel, b o k s t a v l i g e n ! Så med det sagt så kan ni nog räkna ut resten. Efter tolvslaget tog vi en Uber till Hipp här i Malmö där det dansades o röjdes in på småtimmarna. Jag kände mig som femton igen, haha. Dagen efter mådde man som man förtjänade! Men vad gör väl de om hundra år.

Hundens år är enligt den kinesiska kalendern rättvisans och lojalitetens år. Det ska vara gynnsamt att skriva på viktiga kontrakt eller ingå i relation med någon. Well, låt oss hoppas! För var den en sak vi var rörandes överens om under nyårsmiddagen så var det att kärlek och romans lyst med sin frånvaro på sistone. När ska det bli ens tur liksom, vad gör man för fel osv osv.



Typ såhär! Nåja, d löser sig och det är inte alltid så jobbigt som jag får det att låta..

På tal om förändringar så kommer min vardag förändras en hel del de närmsta veckorna. Eller framförallt min boendesituation. Jag ska nämligen göra min praktik via skolan i Stockholm. Jag kommer att praktisera på en redovisningsbyrå i centrala Stockholm under tio veckor med start på måndag. Det kommer att bli utmanande och tufft att byta stad men är så redo för en utmaning och ett miljöombyte. Det bästa av allt är att jag inte kommer att vara ensam utan kommer att bo med My som också ska göra sin praktik samtidigt i Stockholm så jag är tacksam till tusen. Jag vet att vi kommer att peppa och stötta varandra. Dessutom ska vi se till att upptäcka! Så förvänta er en hel del uppdateringar ifrån huvudstaden.

Så nu väntar några dagars förberedelse inför praktiken och packning. Packningen är alltid lika svår och jag har a l l t i d med mig för mycket kläder.

Nästa stora händelse jag ser fram emot härnäst är att bli moster för andra gången. Den lilla flickan är beräknad till den elfte mars. Hela familjen längtar. Det blir lagom tills jag flyttar hem igen. Om min syster tillåter så kommer bilderna på mina två små favoriter inte att vänta på sig..


Likes

Comments

Nä, inte riktigt kanske men det har hunnit bli en nytt år. Ett år fullt med nya händelser, upplevelser och förhoppningsvis inte allt för mycket motgång. 2017 upplevde jag som ett tufft och stressfullt år på jobb och skolfronten. Men på det privata planet lite lättare. Jag tycker att mina vänskaps och familjerelationer stärkts en gnutta vilket jag hoppas de kommer fortsätta göra detta året och jag ser fram emot och kommer att kämpa för så många fina stunder som möjligt med de som står mig nära. Detta året kommer jag också att ta min examen som redovisningsekonom vilket jag verkligen ser fram emot. Samtidigt ligger det en stress och osäkerhet i att inte veta vad som komma skall efter sommaren.

Jag ger mig för första gången in i bloggvärlden vilket känns väldig pirrigt men spännande. Jag är sist på bollen, jag vet men den största anledningen till att jag börjar blogga är för att det ger mig ett inre lugn att skriva. Genom att dela med mig av mina tankar och funderingar så kan det förhoppningvis lätta på alla de tankar som snurrar runt i mitt huvud. Den stora ventilen som kallas hjärnan och i min är det ofta översvämning. Blogg är något som jag funderat på ett tag men aldrig vågat ta steget. Men så i natt bestämde jag mig, närmare bestämt halv tre. Jag är en nattsuddare och det bästa funderingarna och insikterna sker oftast då, för min del i alla fall. Min dröm är att om ett år kunna blicka tillbaka på ett fullt dokumenterat 2018. Hur häftigt vore inte det!

Tanken är att ett par gånger i veckan dela med mig av mina tankar, aktiviteter, med och motgångar. I nästa inlägg kommer jag berätta om hur det nya året firades in och vad mina närmsta planer är, stay tuned...


En klassisk flygplansbild minuter innan vi landade i Köpenhamn efter sommarens språkresa till Colombia, den berättar jag om en annan gång :)

Likes

Comments