Header


Jag inledde 2018 med ett löfte om att bli en minimalist, på mina villkor. Hur går det då? 

Jag vill börja med att säga några ord om ekonomin. Jag känner mig både rikare och tryggare. Eftersom att jag känner att jag har allt jag behöver i detta nu, och inte kan identifiera några kommande behov inom de närmsta månaderna så har jag vågat mig på att spara mera pengar istället. I så många herrans månader har jag lagt mer pengar på fast fashion och billiga prylar som de stora kedjorna skriker och propagerar ut att man måste konsumera, än jag har lagt på sparande. Se dokumentären The true cost om ni inte redan har gjort det. Mycket, mycket sevärt. Det känns ju lite vrickat så här i efterhand när det bara är en eller max två grejer som jag idag kan stå för att jag älskar av alla tiotals grejer som jag har konsumerat. Tur att man kan ändra sig och ta lärdom av sina dåliga vanor, trots allt! Något som skulle göra mig lycklig däremot, är att ha en kontantinsats till lån för en egen bostad. Därför väljer jag nu att prioritera långsiktigt sparande och även kortsiktigt sparande.. en blir trots allt vårdledig här om ett halvår och då kan det vara bra med lite extra slantar. ;) Att tänka minimalistiskt har bidragit till att jag känner mig rikare helt enkelt. 

Bortsett från ekonomin då, så känner jag mig mycket mer organiserad och rustad för framtiden. Jag har kollat igenom vad Signe behöver för kläder i framtiden och kunnat konstatera att vi är väl garderade inför det kommande halvåret. Enbart pyjamasar i storlek 74 och någon enstaka finare body i 74 som behövs. Jag vet var ca 50 % av våra grejer finns.. Målet är ju att ha 100 % koll men hej, jag är bara i startgroparna ännu och här finns det fortfarande många skåp att gå igenom. Jag är riktigt taggad för att fortsätta organisera och gå igenom mina prylar. Nästa projekt blir kontors förrådet där vi har alla viktiga papper, mina pysselgrejer, alla skolböcker, en massa bråte och till och med någon gitarrkropp. Ja, jag lär bli chockad när jag tar itu med det. Nu är det så proppfyllt att vi inte ens hittar det vi söker. Men men, ett rum i taget. Hittills har jag gått igenom köket, vardagsrummet, badrummet och riktigt snart är sovrummet klart (bara lite småfix kvar). Därefter blir det kontorsrummet som jag nämnde och till sist hallen. 

Vill ni läsa mer om minimalism? gå in på minimalisterna för svensk läsning, eller ta och lyssna på the minimalists alternativt se dokumentären minimalism på netflix. På youtube är min personliga favorit Jenny Mustard. Det var några små tips, 

ha det gott! 

Siirrä blogisi Nouwiin - nyt voit tuoda vanhat blogisi - Napsauta tästä

Likes

Comments

Efter att ha organiserat och kastat en hel massa prylar och skräp ur våra lådor här hemma, är jag nu inne på garderoben. Mitt mål är att skapa en hållbar garderob, där alla plagg går att kombinera fritt och där jag fullkomligt älskar varje del av garderoben. Den ska innehålla plagg som passar min kropp, plagg som sitter bra och är sköna att bära, plagg jag trivs i och plagg som helt enkelt utstrålar min personlighet. Därtill ska den bestå till 80% av naturmaterial och sk. märkeskläder. Främst för att jag inte orkar en dag till med kläder som noppar efter första tvätten, plagg som krymper och tappar formen efter en tvätt och plagg som slits snabbt. Jag vill inte bidra till denna konsumtionshets längre, jag är färdig med akrylplagg för ynka tiolappen nu. Jag vill ha plagg som håller och är tidlösa. Jag vill vara snyggt klädd och känna mig vacker, men mode och trender är jag inte särskilt brydd i. Orkar inte hänga med i trender och vill inte göra fler impulsköp. Därför gjorde jag en rejäl tömning och passade även på att utmana mig själv och ta lärdom av mina felköp. Vill ni ta er an samma utmaning? Följ då stegen nedan:

1. Skapa en JAA! hög. Kortfattat alla de plagg som du älskar att bära och använder flitigt. Försök hålla dig från att plocka in plagg som du nästan älskar även om du bara får samlat ihop några enstaka plagg som du älskar. 

2. Skapa en NEJ! hög. Alla de plagg som sitter fel, som du inte gillar och som bara känns fel. Torde vara lätt. 

3. Skapa en KANSKE? hög. Detta kan bli svårt, men var hård mot dig själv. Hit hör alla de plagg som du sällan använder, men som ändå hade något som fick dig att köpa dem. Kanske ett par för små favoritbyxor, eller en kofta som vore fin om du hittade ett par matchande örhängen till etc.

Nästa steg är att ta lärdom. Börja med att se på JA högen. Vad kännetecknar plaggen i den högen? Någon viss skärning, något material eller någon färg? Jämför den högen med NEJ högen. Här bör du om du har varit riktigt hård kunna se några olikheter. Men avsluta inte där, utan ta dig en titt på kanske högen också och jämför med både ja och nej högen. Likheter? Olikheter?

NEJ högen donerar du eller säljer, och KANSKE högen stoppar du ner i en plastpåse in i garderoben och bestämmer en tidsram. Kanske 3 månader? Utgå ifrån din livsstil. De plagg som du tagit ur plastpåsen och använt under din tidsram får stanna, resten donerar du eller säljer. 

Jag lärde mig att jag inte gillar bohemiska mönster, jag hatar svart tyg som blir noppigt, jag älskar tunna silkeslena plagg som faller ner lätt mot kroppen och gillar även blommiga kontrastrika mönster. Det ska vara raka linjer, byxorna ankelkorta, kläderna ska gå i svart och grått med några enstaka färgbomber här och där. Jag trivs inte i beige och brunt. Fransar faller mig inte i smaken. Jag gillar kostymbyxor och kavajer. Pennkjolen är en favorit. Jag avskyr u-halsar, och föredrar höga halsar eller v-ringat. osv. osv. Det viktiga här är ju inte vad jag kom till för insikter, utan bara ATT jag kom fram till något och lärde mig något utav denna garderobsrensning. Därmed kan jag i framtiden undvika inte bara inköp som hamnar i NEJ högen, utan även inköp som hamnar i KANSKE högen.

Garderobstömning i all ära, men vad tjänar det till om du står där igen om ett år och för börja om från scrath med att sälja och donera bort alla dina felköp? 

Jag har bestämt mig för att detta är en livsstil jag anammar. Vartenda inköp som jag gör här framöver ska jag liksom känna ett enormt pirr över. Jag ska älska varje plagg jag tar in! De ska inte bara vara kläder som faller mig i smaken rent estetiskt, utan de ska även kännas riktigt bra mot kroppen och ha rätt passform (för annars lämnar de bara och hänga där.. orörda). Och icke att förglömma, de ska gå att kombinera med plagg jag redan äger. Annars leder det bara till att jag hamnar att köpa flera plagg för att få det att gå ihop och det är inte särskilt ekonomiskt eller miljövänligt. Jag kommer inte att bojkotta H&M helt och hållet, men drastiskt minska mina inköp hos dem. Min älskade bomberjacka på bilden ovan kommer trots allt därifrån. Däremot ska jag satsa på kvalité, och tänka miljövänligt när jag shoppar. 

På bilden ovan ser ni alla mina kläder som jag äger. Min basgarderob helt enkelt. Utöver detta äger jag också fula hemmamyskläder (men även där rensade jag bortjättemycket. Det räcker med 3 st t-shirts för hemmabruk.. man behöver inte tio), sportkläder och underkläder. Jag har förstås också sparat några enstaka festklänningar och en påse med sommarläder. Sommarkläderna ska jag göra likadant med sedan, men jag känner att det är lite svårt att rensa bland dem när det inte är aktuellt just nu. 

Likes

Comments

2018 ska jag bli en minimalist. Sånt sker inte över en dag, det tåls att jobbas på. Men nu efter ett par veckors intensivt youtubande och några podcasts senare känner jag att jag är inne på rätt spår och håller på att hitta min väg. För mig innebär minimalism att förenkla livet i praktiken och samtidigt skapa en inre frid. Alla onödiga saker skapar en underliggande oro. De gör det svårt att hålla hemmet rent och organiserat, och jag om någon mår inte bra av kaos! Jag är den som älskar att ha koll. En massa onödiga papper och prylar på helt fel ställen gör det svårt för mig att hålla koll på saker som är viktiga, på riktigt. Jag missar att betala räkningar om jag inte har ett system, och börjar slösa mer ju råddigare vi har det här hemma. Därför känner jag att det är dags för mig att tillämpa mina egna värderingar i praktiken.

Jag ska mao göra detta:

1. Skapa en minimalistisk garderob som går i grått och svart med ett par enstaka färgbomber. Alla plagg ska gå att kombinera fritt och den ska vara hållbar och tidlös. Inga impulsköp, utan vältänkta inköp. Bland annat står en kashmir tröja och ett par svarta kostymbyxor högt upp på inköpslistan.

2. Skära ner rejält på min tid på sociala medier. Hejdå facebook och instagram, och hej youtube känner jag! 1-2 st besök på FB och Insta, (med fokus på instastories) per dag cirka. Orsak? Facebook får mig att må dåligt och instagram ger mig inget för tillfället i alla fall. Dessutom vill jag verkligen ta vara på all tid med Signe jag bara får. 2017 var de sociala mediernas guldår, detta år känns de bara så.. last year. Nej, nu vill jag ha något lite mer äkta känner jag.

3. Sälja, slänga & donera. Här är jag på god väg redan. Jag prylbantar rejält och det ger mig sån glädje och frihet! Ah. Det bästa jag vet är att äga få prylar, av högt värde. Saker och mera saker får mig att bli gråhårig.

4. Bli av med mitt köpberoende, då det gör det svårt för mig att upprätthålla en minimalistisk livsstil.

Jag vill bara förtydliga att detta inte är något jag bara hittat på. Jag har alltid varit en minimalist, föredagit att äga så lite som möjligt och ha koll på allt runt omkring mig. Däremot har jag inte levt som en.. någonsin! Och det har gjort mig stressad. Så otroligt stressad. Nu detta år ska jag bli den jag alltid varit.

Det kommer att bli så bra har jag på känn. Det känns redan underbart! 👌🏻✨

Likes

Comments

Någon större sammanfattning av år 2017 kommer jag inte att ge er, men för att kort sammanfatta året så vill jag säga att det var ett magiskt och utvecklande år på alla sätt och vis. Första delen av 2017 kantades av självutveckling, nya utmaningar, en massa energi och ett högt tempo. Andra delen av 2017 kantades av återhämtning och vila. Jag pausade, tryckte på stop och bara var i nuet och njöt. Nu var det inte längre läge för att drömma om vart jag vill ta mig i världen och hur min karriär kommer att se ut. Nu var det läge att ta en mental andningspaus något år och satsa på att ge Signe trygghet, stabilitet och kärlek. Ett mycket, mycket bra år har det varit!

Jag har på känn att år 2018 kommer att börja i ett lugnt tempo, för att avslutas i ett lite snabbare tempo med mera utmaningar och med lite mera fokus på att utveckla mig själv. Att det börjar lugnt har jag inga problem med, alls. Vi är i ett stort behov av lite vardag nu efter allt julfirande och nyårsfirande. 2018 är också året då jag kommer att ta in träning i mitt liv igen och förhoppningsvis få en stabilare kropp som orkar hålla sig upprätt och som inte säckar ihop likt en potatissäck varje gång jag sätter mig ner.. Ja, 2018 är nog året då jag kommer att återhämta mig från graviditeten rent fysiskt och börja känna mig snygg och stark igen. Dessutom är 2018 året då vi kommer att få se mera av Signe och få reda på vem hon är egentligen, denna lilla tös som ler så brett och som så uppenbart älskar oss mest av allt att jag blir alldeles varm inombords. Vad mera som kommer att ske 2018? Ingen aning! Jag ser fram emot av att få ta del av det däremot, och hoppas på mycket lycka och rikedom och stabilitet.

Även om mitt jag står på paus nu för en tid, för att kunna ägna henne mer uppmärksamhet och för att kunna tillgodose hennes behov. Så måste jag nog ändå vilja säga att hon lär mig så mycket om mig själv samtidigt och om världen. Den här kärleken har jag aldrig känt förut, det är något helt nytt. Det är lite som att vara nykär och förälskad. Det pirrar i kroppen varje gång jag går in till henne i sovrummet för att plocka upp henne för dagen, och jag kan inte stirra mig mätt på henne. Hon är ju så fin, och så charmig! Den här kärleken är verkligen något som växt fram och som ständigt, obemärkt, växer inuti en. Plötsligt en dag står man bara där och inser att man skulle dö för hennes skull. Med denna kärlek kommer också ångesten, över att förlora. Men den måste alla föräldrar leva med, och det är ett litet pris att betala med tanke på hur mycket man ändå får! Nu, så här 3 månader postpartum, vill jag nog påstå att det är omvälvande att bli förälder. Inte för att hon kommer med sömnlösa nätter och ständiga behov, utan för att man blir så proppfylld med kärlek. Det är det som äromvälvande för mig. Allt annat kunde jag förbereda mig på, men denna förälskelse tog mig med storm.

Likes

Comments

Det är skönt att dopet och julen nu är förbi. Sååå skönt! Jag är glad att vi fick ett så fint och lyckat dop för Signe, och oerhört tacksam över våra familjer som kom och firade och hjälpte till. Ni är bäst! Men nog är det ändå oslagbart att ha det över. Jag vågade inte säga det innan, men före julafton var jag SÅ stressad över dopet att mjölken slutade rinna till. Utdrivningsreflexen stannade av. Som tur var det mitt i natten så Signe märkte inget, och till morgonen hade jag lugnat mig så pass att kroppen började fungera igen. Efter det vågade jag inte stressa längre, och tänkte att det får nu bli som det blir. Och tur var det, för det blev ju kanonbra. 😊👌🏻

Julafton var nog ändå mysigaste på julhelgen. Den brukar ofta vara lite överhypad, men i år blev den riktigt lyckad. Vi sov till nio, steg upp och lagade en lyxig brunch åt oss med bacon och en massa gott. Sedan öppnade vi varsinn julklapp i lugn och ro och lyssnade på julmusik. Efter det vaknade Signe och hon hängde på julmyset tills hon tröttnade och vi begav oss ut på en promenad i vintervädret. När vi kom in igen började vi pyssla på julrimmen och paketera in de sista klapparna och sedan var det dags att börja städa upp sig inför julmiddag hemma hos Fredriks föräldrar. Där åt vi en god julmiddag, öppnade klappar och umgicks till åtta då vi for hem igen med en trött bebis. Juldagen firades hemma hos mina föräldrar med en lika god julmiddag och alla kära syskon med sina barn. Tivoli, som pappa sa. Och där var julen slut för vår del.. för på jul annandag bakade jag, storhandlade och fixade inför dopet som var den 27:e.

Att få fira jul på tre, som en egen familj, var riktigt mysigt! Även om det bara var några timmar vi var själva.

Ovan ser ni Signe på dop, Signe med sin kusin Elvi och sin fadder och faster Erica och sist Signe som tittar på babblarna i mysigaste onepiecen. Döör! ❤️ Alltså hon är för härlig, älskar allt med henne. Jag får liksom inte nog. Kan inte sluta beundra vår dotter.

Likes

Comments

Åh, mitt hjärta smälter. Jag dör söthetsdöden.

JAG HAR EN BEBIS! 💕💕

Och därför bloggar jag typ aldrig längre. Jag hinner inte. Inte alls. Vi är mitt inne i att leva livet och bara vara och njuta av denna underbara föräldraledighet. Det blir allt mer hon och jag som upptäcker världen tillsammans. Och det är så fint att få leva med henne. Visst gör jag det på hennes vilkor, men det är inte så svårt. Hon får hänga på helt enkelt. Och bäst trivs hon ute på vift. Hon sover bäst med sällskap på prisma eller när vi gästar någon, eller ute på promenader. Nu när hon är lite mera med och tycker om att upptäcka omgivningen så blir det ju så roligt att göra saker med henne. Vi talar ofta, tar bilder ihop och myser tillsammans. Sånt gillar hon.

Hon är lite skeptisk mot okända ansikten om hon inte är mätt och pigg. Men är allt bra så ler hon åt alla som ler åt henne! Men en trött tös är det bara pappan som kan charma, och en hungrig en är det ju (såklart) bara jag som kan tillfredsställa.

Om cirka en vecka blir det dop hemma hos oss, men före det ska vi hinna fira Signes första jul. Och förbereda lite smått inför dopet, och pynta granen såklart! Och tusen andra saker. Veckan är fullspäckad. En to do lista vore inte så illa.

Mysigt kommer det i varje fall att bli. Tänk det, jag hade aldrig kunnat föreställa mig förra julen att jag om ett år skulle få fira jul med ett barn. Vårt barn! Visst tänkte jag tanken både en och två gånger, men det kändes så absurt liksom. Vi skulle ju få en vårbebis 2018, det var liksom hugget i sten. Men icke sa nicke! Hon kom ett halvt år tidigare och det blev ju hur underbart som helst.

Älskade Signe. Siggy. BooBoo. Gollabolla. SiggyPiggy. Gumman. Älskling. Kärt barn har många namn.

Likes

Comments

​Som ni redan vet så har jag mått tipptopp under graviditeten och min mage, som annars krånglar mycket och ofta, var i perfekt skick från och med graviditetsvecka 12. Nu i efterhand tror jag att jag bra hade kunnat äta gluten under graviditeten, som jag annars inte klarar av. För jag kände ändå inte mina tarmar. Det enda jag kände av var bebisens buffar och sparkar. :) Det var som att hon tog över hela min mage, vilket hon iof gjorde också. Jag kommer ihåg den där märkliga känslan av att känna sina tarmar efter förlossningen. Helt plötsligt hade man en mage? Jag fick magkramper direkt efter att jag hade ätit mat på bb, men de gick om efter några dagar. Tror att det berodde på att allt skulle hitta sin plats igen. Däremot så har min mage fortsatt och fortsatt att krångla efter förlossningen och den är inte bättre idag fastän det nu har gått lite på två månader. Varenda dag är det något. Men det är så olika symtom från dag till dag. I detta nu så mår jag illa så där att det vattnas i munnen och känner en obehagskänsla i magen som är svår att beskriva. Jag har haft allt mellan hård mage till diarré och allt där emellan. I stora drag mår jag så som jag gjorde innan jag uteslöt gluten ur min kost för två år sedan. Då blev jag ju symtomfri när jag åt glutenfritt, och symptomen kom tillbaka om jag tillsatte gluten i min kost igen. Framför allt rågbröd och vete i alla dess former. Då brydde jag mig egentligen inte så mycket i att jag aldrig fick någon diagnos, men nu i efterhand så skulle det vara skönt att ha en förklaring. Något att liksom gripa tag i som skulle förklara varför jag mår så här idag. Jag vet ju inte om det är samma fel som jag har haft innan, om det är ett IBS skov som aktiverats eller om det är något helt nytt som tillkommit? Jag ångrar så mycket att jag inte kom ihåg att fråga om detta på efterundersökningen. Kanske jag kan ta upp det på nästa rådgivningsbesök? Dom måste ju ha haft kvinnor med liknande problem förut kan man tycka. En simpel sökning på google avslöjar att jag inte är den enda som fått problem med magen efter förlossningen. 

I och med att jag inte vet om jag har IBS eller inte, så kan jag inte dra den slutsatsen att jag fått ett s.k. skov nu. Jag misstänker att jag har IBS och att det är mina överkänsliga tarmar som gör att jag har svårt för bland annat gluten och för mycket fibrer. OCH att graviditeten/förlossningen triggat igång ett skov. Men jag kan ju inte veta med säkerhet då jag aldrig fått någon diagnos trots många besök hos läkare. Det enda jag vet är vad jag INTE har, vilket är ganska mycket.  

.. Eller så har jag blivit överkänslig mot något efter förlossningen? Många får ju allergier efteråt på grund av nedsatt immunförsvar. Kanske jag blivit laktosintolerant? Eller så är det hormonerna? (Kan man ens reagera på dem?) Det kan ju bero på lite vad som helst, och enklast vore ju att fråga någon som besitter mer fakta och erfarenheter än mig. 

Jag ska nog göra det om det inte blir bättre snart! Ville bara skriva av mig lite här. Och vem vet, mitt i allt har någon annan upplevt något liknande. Kära google gav mig inga ljusa förhoppningar om framtiden tyvärr så jag tänker inte googla mer, haha. Nu ska jag slösurfa lite till och fortsätta njuta av den egentid som jag norpat åt mig ikväll. Hejsvejs

Likes

Comments

Idag är det riktigt dåligt väder. Snöstorm. Så vi hålls inne, för vi skulle nog flyga bort om vi försökte oss på en vagn promenad utomhus. Signe sover ute på de inglasade balkongen i sin vagn och jag njuter av lugnet framför datorn i ett städat hem och rent kök. Det ni, det måste nog vara den ultimata lyckan för mig. Saker som jag tog för givet förut, som att ha händerna fria och kunna städa, sådant uppskattar jag så mycket mer idag än före jag fick barn. Och då ska ni veta att jag uppskattade städning långt innan Signe kom till världen. Det var nästan som en hobby för mig.

Jag tänkte i alla fall att jag idag skulle visa er hur vår älskade kökslampa ser ut IRL, samt min nya ljusslinga och ett prima loppisfynd jag gjorde igår.

Så, här har ni den, vår fin fina glaslampa som är allt annat än praktisk. För tyvärr tar det i ögonen att se på den. Jag tänkte inte så långt som att det inte finns något som skymmer ljuset.. Men fin är den, så den fick stanna. Och så länge som man sitter vid köksbordet stör det en inte, det är bara om vi råkar lämna på lampan när vi sitter i vardagsrummet som det kan bli lite väl skarpt ljus. Vill ni själva pryda ert hem med denna fina skapelse så hittar ni den, och en massa annat fint, på ellos!

.. Och självklart bör man pryda en vägg med en ljusslinga så här kring juletider för att höja mysfaktorn! Denna fick till och med tummen upp från min sambo. Tänk så mycket lite ljus kan göra för ett rum.

.. Och sist men inte minst, mitt loppisfynd! Jag har så länge letat efter en spegel, och igår kom jag över denna för några euron. Inte riktigt lika stor som jag velat ha, men den duger. Inte för att vi har brist på kvadratmetrar, men jag gillar att göra utrymmen större med speglar. Det gör verkligen ytor större och mer intressanta.

Nu när jag ser på dessa bilder inser jag en sak. Vi har en massa guld i vår inredning. Jag vet inte hur allt detta guldiga lyckats smyga sig in här hemma hos oss, för det har verkligen inte varit en medveten tanke. Kanske jag bara gillar guld? Något annat som slår mig är också att min systemkamera har sett sina bästa dagar..

Det som skrämmer mig lite är att vårt hem kommer att se kaotiskt ut med en massa möbler och prylar från olika trend epoker. Två 60-tals bord, en divansoffa ala 2010, ett chabby chick tv-bord, grafiska mönster, ett modernt brickbord osv. Det beror ju på att vi köper och förnyar möbler efter hand, eftersom att vi inte har råd att ta allt i ett. Eller, vem har nu det egentligen? Och det är väl klart att man faller för trender! Jag har mig egen stil, men den präglas av det som är inne just nu. Jag skulle inte oroa mig för detta om inte Fredrik hade nämnt det. Och nu börjar jag fundera på om han trots allt har rätt. Borde jag trots allt hålla mig till en stil? Kanske dessa Howard plysch soffor får förbli en dröm trots allt. Jag tror att det är bäst så. Må hända att jag ångrar mig. Den som lever får se. Något jag däremot fortfarande överväger och drömmer om är en dagbädd. Och jag har hittat två underbara för ynka 300 euro styck på trademax. Det enda negativa är att jag har läst så mycket dåligt om just trademax, så jag vet inte om man vågar sig på att beställa därifrån? Men om jag vill ha min dagbädd är det tyvärr enda alternativet för mig om jag då inte vill lägga ut flera tusen euro (haha).


Denna ovan i Vintage Cognac eller denna fina nedan i blå sammet. Hmm! Jag undrar nog ändå om inte den bruna vore bättre trots allt, den är mer klassisk och känns mer som jag. Visst, jag älskar den guldblåa men den är trots allt blå. Och med att den är blå syftar jag på att den är väldigt trendig just nu. Jag får inte falla för alla dessa modeflugor. Jag MÅSTE försöka komma ihåg min kloka sambos ord.

Likes

Comments

åh, äntligen får jag en minut över för min kära laptop. Som jag saknat att blogga. Jag har verkligen ingen tid över till detta numera. Den egentid jag får väljer jag att spendera utomhus med en podd i öronen för att samla på krafter, eller framför någon bra serie med min älskade lilla familj. Och sover längre perioder gör hon bara om dagarna, och då går all tid till att se på renoveringsprogram (min nya addiction) eller städa/laga mat och förstås till att gå ut och gå med vagnen vilket vi oftast gör på eftermiddagarna numera. Dels för att hon har svårare att somna inomhus då, men dels för att jag är för lat på förmiddagen.

Ibland undrar jag om vi verkligen har fått en supersnäll bebis eller om det hänger på mitt psyke (väljer att se allt ur en positiv synvinkel)? Vad har vi gjort för att förtjäna denna underbara bebisbubbla? Och kan man verkligen ha så tur, att man har en underbar graviditet utan vare sig psykiska eller fysiska hinder och sedan får en riktigt bra förlossning följt av en första tid med bebis som känns.. bara bra. Kan man det? Jag tror det. Jag tror att det är en kedjereaktion helt enkelt. Vi satsade jättemycket på att få en bra förlossning, och lade ner en massa tid på att tackla alla psykiska hinder på vägen. För att vi visste hur mycket det spelar roll framöver. Vi har jobbat en massa på vår relation inför detta, och diskuterat det som är viktigt för oss. Jag har jobbat mycket på mig själv inför föräldraskapet och tänkt grundligt igenom alla frågor jag känt mig osäker inför. Jag har förberett mig för denna tid i SÅ många år redan, och så himla grundligt. Alla förväntningar som känts ens lite orealistiska har vi benat igenom, för att vi inte vill att allt ska dippa helt plötsligt. Allt det här gör att jag inte tar någon stress över känslor, för jag vet att de är helt naturliga och jag vet när jag bör söka hjälp. Och vet ni vad? Jag är tacksam över min grund i utvecklingspsykologin, mina 60 studiepoäng om barn och ungdomar och min grundliga kunskap om anknytningsteorin. Just för att jag därför känner mig så trygg i min roll som mamma. Jag har en bas jag står på, och jag vet också varför jag betonar vissa saker mer än andra. Jag vet vad som är viktigt för mig, och det är att hon ska få en trygg anknytning och bli en trygg person i sig själv som vågar utforska världen. För att hon vet att vi alltid finns där för henne. Jag vet också att jag inte behöver kunna allt, och där min kunskap sviktar litar jag på barnrådgivningen. Därför följer vi deras vaccinationsprogram och deltar t.ex. inte i diskussioner om vaccin. Det är verkligen ingen hjärtefråga för oss, men jag förstår att det kan vara det för andra. Liksom att vissa inte kunde bry sig mindre om psykologiska utvecklingsteorier medan jag brinner för just den saken. Jag tror att varje förälder har en eller flera hjärtefrågor som färgar deras val för deras barn. Och det fina är att alla gör det som är bäst för just deras barn.

Jag skriver inte detta för att skryta om något. Jag skriver detta för att jag känner mig lugn och trygg i mammarollen, och för att jag vet att jag hade känt mig lika trygg även om jag i detta nu skulle tackla en förlossningsdepression. Jag gjorde ett val för ca ett år sedan om att fortsätta se allt ur en positiv synvinkel. Jag har aldrig varit en pessimist, men de tre första åren i Vasa var tuffa vilket gjorde att allt blev till en ond cirkel som var svår att bryta. Det gråa gjorde det bara mer och mer svart dag för dag. Jag lyckades som tur bryta den onda cirkeln av pessimism och slutade vara avundsjuk på alla andra och istället bli tacksam över det jag har och ändra på allt som gör mig ledsen. Även om man alltid har varit en livsglad optimist som känner att livet ler, så måste man jobba på det. För man kan faktiskt trilla dit i det gråa om man inte ser upp. Därför lät jag mig aldrig känna mig annat än lycklig och härlig under min graviditet, och när halsbrännan besvärade mig kändes den ändå överkomlig för att jag var så lycklig! Och när jag bara kunde gå en kilometer för att mina fötter var så svullna, så var jag ändå tacksam över den kilometern jag fick gå och njöt av den friska luften på en parkbänk istället.

Så, summa summarum; vi har inte världens mest lättskötta bebis. Vi väljer bara att inte låta oss påverkas för mycket av jobbiga nätter eller otröstliga skrik. Visst är Fredrik en sann realist med en (rejäl) stänk av pessimism när det kommer till sin egna förmåga, men gällande allt annat är han aldrig negativ. Det finns inget han irriterar sig på mer än när folk ser allt ur en negativ synvinkel. Och där kommer jag in och försöker förklara varför just den personen är så negativ haha. Mina tio graviditetskilon vet jag inte ens vart har satt sig, för jag känner mig nöjd i min kropp. Jag kan till och med acceptera mina bröst, fastän de ger mig ryggproblem och fastän jag inte hittat en tillräckligt stor bh ännu. För jag vet att det är övergående. Och för att jag är tacksam över att amningen fungerar så fint.

Mitt motto: Livet blir lättare att leva sett ur rosa glasögon.

Detta inlägg förtjänar en bild från när jag blev total överraskad med en babyshower! Som ni ser, blev jag väldans glad och Rosanna rejält chockad över magen. :)

Likes

Comments

Nu ska jag visa er hur min skolåda ser ut för i år! Det är första gången jag deltar i operaatio joulun lapsi, men helt klart inte sista. Kommande år kommer jag och Signe göra detta till vår tradition inför julen, och när hon blir lite äldre ska hon själv få göra en alldeles egen låda. Man ska alltså fylla en kartonglåda (dessa kan bland annat hämtas på Halpa Halli i Jakobstad) till bristningsgränsen med en massa som kan glädja ett fattigt barn. Lådorna kan riktas till en flicka eller pojke i åldrarna 2-4 år, 5-9 år och 10-14 år. I Finland skickas dessa lådor till Rumänien och Moldavien, vilket också väljer lite vilka slags kläder som kan vara bra att skicka med. Mera information hittas HÄR. Men nu till min låda. Här nedan ser ni vad jag valt att fylla min låda med. Jag har valt att rikta min låda till en flicka i 10-14 års åldern. 

​​​​​

I min låda finner man ett mjukisdjur, en tunn tröja, två par fingervantar, en mössa, tre par strumpor, ett par långkalsonger i merinoull, ett häfte, färgpennor, en kam, en bittvål, våtservetter, en rosett berlock, en necessär, en tandborste och hårsnoddar. 

På grund av nya regler får man inte längre packa ner vätskor och godis. Närmare rekommendationer kring vad man kan packa i sin låda hittas på deras hemsida. Viktigt är att allt är nytt och funktionsdugligt, och varmt förstås! Värdet på min låda är 75 euro, men där hade det ju blivit billigare om jag skippat de dyra långkalsongerna och köpt mera på rea. Jag valde att göra detta istället för att köpa nya kläder åt mig själv till julens festligheter. Jag kan bra återanvända, och istället göra någon fattig flicka glad. Det känns mycket bättre så. Och för att vara riktigt ärlig, så är detta den bästa julklappen för mig. Det var så otroligt roligt att fixa denna låda, och jag skulle kunna göra hundra till för att det är så roligt. Vilket jag ska när jag blir rik, haha. Men tillsvidare kör jag på en låda. Vem vet, kanske jag gör två stycken nästa år! 

Nu uppmanar jag er läsare att göra varsinn låda, eller låta era barn göra en egen låda. Information om var man hittar dessa lådor och när och vart de ska returneras hittas HÄR ! 

Likes

Comments