Header

Idag blev det en heldag på tritonia med fokus på att komma igång på riktigt med avhandlingen, och jag känner så här i efterhand att det gick över förväntan bra. Jag lånade även en del litteratur, bland annat en handbok i hur man skriver kvalitativa och kvantitativa examensarbeten på kand-och magisternivå. Gissa om den boken var bra! Praktisk handledning var precis det jag behövde för att komma igång. Där fanns till och med tips på hur man håller upp motivationen. Så här var det när jag skulle skriva kandidatavhandlingen också, jag kom inte igång före jag hade hela uppsatsens innehållsförteckning och disposition på klart.

P.S underskatta aldrig ett välformulerat syfte och en utarbetad forskningsfrågeställning även i ett supertidigt skede av skrivprocessen. Bara som ett litet tips till er andra i samma sits.

Okej nu blev ju detta supertråkigt för er som inte skriver examensarbete nu. Ber om ursäkt, ni kanske får något mer smarrigt att läsa imorgon. Who knows?

Nu blir det sale för att köpa Juice och bär!

Suunnittele blogisi - valitse Nouwin monista malleista tai tee omasi, "osoita ja napsauta" - napsauta tästä!

Likes

Comments

Hej på er! Jag inledde vardagen i tisdags med en husfotografering, därav de underbara blommorna ovan. Jag jobbade från kontoret igår, men idag är jag tillbaka i Vasa och jobbar från hemmakontoret aka soffan. Mitt jobb är både världens bästa, och världens stressigaste .. Som idag när jag glatt satt och jobbade med bildeditering och fick ett samtal där jag blev tillsagd att filma mig själv. Det hade inte varit någon fara, om jag inte hade suttit och jobbat i mjukiskläder utan smink och med världens flottigaste hår. Och jag fick bara 30 minuter på att hinna sminka mig, byta om, öva på någon bra replik (lätt det att tänka ut något som låter bra under press) och filma. Men alltså jag måste säga att jag överträffade mig själv. Fan vad jag blev snygg! Och håret, jag är helt stum av förvåning. Jag fick ju till den perfekta knuten på någon minut. Det behöver inte alltid vara så mycket smink heller. Här kom jag långt på röda läppar, en snabb grund, mascara på övre fransar och lite ögonbrynsgel.

Och videon blev dessutom helt bra den med. Jag lyckades trots kurrande mage låta riktigt ivrig och glad. Haha. Så stress kanske inte alltid är av ondo.. ☺️

Nu borde jag så småningom ta mig ut i friska luften och göra något så att jag kommer iväg lite från hemmet. Jag blir så rastlös om jag sitter inne en hel dag, även om jag gör det på grund av skolarbeten eller arbete. Problemet är bara att jag blir så jättetrött av att sitta framför datorn i x antal timmar att jag bara vill lägga mig ner och se på tv tills sambon kommer hem. Skolan får vänta till imorgon, då tänker jag köra en heldag på bibban och jobba med gradun så det blir inget mera bibban ikväll.. men något borde jag göra utanför hemmet för att känna att jag har "gjort" nåt idag. Jättekonstigt detdär, iom att jag har gjort massvis redan. Jag tror däremot inte att jag är ensam om att känna såhär.

Undrar hur det ska bli sedan när jag är hemma med bebisen? Kommer jag att klara av att vara så mycket i själva hemmet då? Eller tänker man ens på det när allt är så nytt och intensivt? Hur gör man då för att inte känna sig dålig för att man sitter inne så mycket? Vagnpromenader javisst, men utöver det? Jag kommer så att behöva nya vänner i jakobstad. Hojta till om ni vill lära känna mig. 👋🏻👋🏻

Likes

Comments

Vilken vecka är du i nu? 18+0

När fick du reda på att du var gravid? Den 7:e Januari VISSTE jag, men Fredrik trodde inte på ett så svagt streck. Enligt honom var det inte positivt, men jag kunde urskilja något litet rött i det svaga strecket och därför visste jag på en gång att jag var gravid. Jag har hängt mycket på familjeliv och är självutnämnd specialist på att analysera svaga graviditets tester. Tre dagar senare vågade Fredrik tro på att det var positivt.

I vilken vecka var du i? Inte ens i v 4, eftersom det var före min beräknade mens.

Hur tog du det? Jag fick ju världens chock och kände tusen och en känslor på samma gång, men min sambo trodde inte alls på att testet var positivt för enligt honom hade jag testat så där svagt tusen gånger innan (vilket jag inte hade. Jag har sett så många negativa test att jag vet precis hur ett negativt test ska se ut). Så tja, jag var upp i varv och han helt chill. Jag blev helt överlycklig, samtidigt kunde jag inte tro på att JAG skulle kunna bli gravid. Jag hade bara inte trott att jag skulle kunna få barn så fort. Jag trodde inte ens att jag kunde bli med barn utan att hamna försöka i minst ett år. Jag vet inte varför jag var så säker på att vi skulle ha svårt att bli med barn, jag hade nog läst för mycket om barnlöshet tror jag. I samband med plusset kom även oron på direkt och jag blev livrädd för att få missfall och räknade kallt med att det skulle drabba oss. Efter vecka 10 något så vågade jag börja hoppas på att det skulle gå vägen för oss, men ändå släppte inte oron förrän efter första ultraljudet då vi fick se med egna ögon att allt såg riktigt bra ut. 

Graviditetssymtom: Ytterst få. I v 8 hade jag metallsmak i munnen i en enda dag, vilket var hemskt just då men det varade inte länge. Kändes som att suga på en peng. Orolig mage har jag haft hela graviditeten hittills, men strax innan jag plussade hade jag just haft en sämre mag period så det var egentligen bara som att skovet hade fortsatt. Jag har haft väldigt svullen mage och ibland fått ont efter måltider, men det är inget ovanligt det heller annars och jag är van. Så därför tycker jag att hela graviditeten varit extremt smärtfri och symtomfri hittills. En otrolig lyx att slippa illamående.

Mådde du mycket illa i början? Inte alls!

Har du mycket halsbränna? Nej, inte känt av någon halsbränna ännu.

Mat/dryck jag är torsk på: Jag är sugen på det mesta. Åt extremt hälsosamt de första tolv veckorna, hade inget kaffesug, inget sockersug och började må illa vid tanken på Mc'Donalds. Numera äter jag det mesta, men har lite svårt för sötsaker även om de lätt slinker ned. Det är bara magen som inte gillar dem.

Mat/dryck som får mig att vilja kräkas: Gurka! Vissa gurkor är ok i mindre mängder, men om de luktar mycket gurka börjar jag kväljas.

Är du känslig? Haha, ooja! Blir lätt arg och ledsen på min sambo, stackarn. Tur att han är stabil och vet hur han ska hantera mig.. med några snälla ord och en kram. Det är fint av honom, att inte ta åt sig om jag blir arg utan istället trösta mig. 

När kände du bebisens första sparkar? Runt v. 17+. Kommer inte ihåg exakt dag. Nu är jag dock osäker igen om vad det är jag känner, men den första sparken är jag säker på att var äkta.

Är du ofta orolig? Nej, jag lovade min sambo att om allt var bra på ultraljudet i vecka 12 så skulle jag slappna av och börja njuta. Och det har jag lyckats riktigt bra med!

Sparkar bebisen mycket? Ingen aning!

När började du läcka bröstmjölk? Har inte hänt ännu och hoppas att jag slipper i några veckor till minst. 

Har du fått bristningar? Inget ännu.

Min barnmorska heter: Kommer inte ihåg.. :) Och jag kommer bara att träffa henne en gång till, sedan byter jag till någon annan i Jakobstad. 

Hur vill du att din förlossning ska se ut? Jag vill föda vaginalt och hoppas på att allt går bra och att det inte blir ett akut kejsarsnitt. Sedan hoppas jag även på att det blir en bra upplevelse för både mig och Fredrik och att han stöttar mig genom hela förlossningen. Jag vill att barnmorskorna ska tala svenska och att jag ska känna mig trygg under alla skeden av förlossningen. Tryggheten är a och o för mig. De mer praktiska detaljerna har vi inte börjat fundera på ännu.

Hur många UL har du gjort? 1 hittills, snart ska vi på det andra ultraljudet.

Vet du vad det blir för kön? Nej.

Vad ska bebisen heta om det blir en tjej respektive en pojke? Vi får se, vi har ett pojknamn som fastnat med jobbar ännu på med flicknamnen som tyvärr känns rätt svåra.

Några mellannamn? Nej.

Mina första mammakläder: En hel hög med graviditetskläder från Asos, to die for.. <3 Och ett par helt ok snygga byxor från H&M i ren desperation.

Första bebisprylen: Babynestet vi fick av Fredriks syster.

Första bebiskläderna: Köpte jag långt före plusset haha. Men det var roligt att ha något att pilla på direkt efter att vi hade plussat. Efter första ultraljudet firade vi med att shoppa lite nytt åt bebisen också.

Konstiga grejer jag gjort under min graviditet: Glömt en massa saker, tappat grejer på golvet och varit allmänt råddig av mig. Jag har tyvärr glömt en hel massa, och utan min kalender skulle jag vara helt körd.. 

Konstiga kommentarer jag fått höra: Inget konstigt ännu faktiskt.

Konstigaste bebisrådet: Inte fått något konstigt råd.

Värsta gravidminne: När jag skulle hosta och halva frukosten kom upp för att min magmun tydligen var så slapp av alla hormoner. Det var rätt så äckligt, och lite chockande att "spy" utan att må det minsta dåligt.

Bästa gravidminne: Helt klart ultraljudet i vecka 12+0. Det var så himla fint! Vi gick dit helt utan några förväntningar och fick oss en riktigt härlig överraskning när hen uppenbarade sig på skärmen. Fredrik tog min i handen och vi såg på varann och var bara så glada. Jag hade kunnat stirra på vår bebis hur många timmar som helst. Bästa känslan i hela världen.

​Jag vill avsluta denna lista med att säga att jag bara njuter så mycket av varje dag jag får vara gravid. Jag är så glad över att jag har fått må så här bra och jag känner att jag strålar av glädje. Jag trivs verkligen att vara gravid, och är säker på att jag kommer att älska min nya kropp ovillkorligt hur stor den än blir till sommaren. Så mer än redo för denna förändring. Och jag älskar att HAN älskar min kropp också, även om den förändrats en del redan. Jag trivs med denna förändring, och ser fram emot att få ta del av denna resa. Jag tänker njuta till max, även om jag ibland känner skuld gentemot alla som måste må dåligt under sina graviditeter. Men jag tröstar mig själv med att jag kanske mår helt piss nästa gång, och då har jag faktiskt all rätt att ta vara på denna graviditet. Jag är också väldigt glad över att vi är så trygga med varandra och extremt glad över att han står vid min sida och att vi går igenom detta tillsammans. Det är en otrolig befrielse att känna denna trygghet. Nu om någonsin behöver jag den. 


Likes

Comments

Godmorgon! 

Jag mår toppen! Ovan ser ni gårdagens snacks. Jag älskar gröna äpplen, typ det godaste som finns. Idag ska jag iväg på fotouppdrag, det ska bli produktfotografering till en webshop. Rekvisitan och min utrustning är packad och klar, det enda som saknas är ordentliga kläder till mig. Jag skulle behöva gummistövlar eftersom stället vart jag ska till, är på en bondgård. Senast jag var där var jag nog så olämpligt klädd som man bara kan bli med kostymbyxor och klackat. Visst hade jag blivit förvarnad, men jag tänkte inte riktigt på gyttjan.. haha.

Denna helg är fullbokad med skola. Kurs från 8:00-16:00 imorgon och på söndag. Jobbigt! Dessutom ska vi iväg på en lägenhetsvisning på lördag. Hoppas att det känns helt rätt denna gång. Senast vi var på visning fick vi faktiskt lägenheten och var riktigt lyckliga över att få flytta in till en helt splitterny trea, men tre timmar senare fick jag ringa och tacka nej på grund av uppvärmningen. Denna gång har vi lärt oss en läxa och tänker vara noga med att kolla upp det finstilta. Hur gärna jag än hade velat bo i en vit och fin helt nyrenoverad lägenhet, så måste man vara realistisk. Även om grundhyran var låg på den förra lägenheten, så blev de totala boendekostnaderna skyhöga. Denna lägenhet vi ska kolla på imorgon är dock i höghus, så där slipper man redan en del extra kostnader. Håll tummarna för oss nu att lägenheten passar oss. Givetvis har vi sett bilder, men man vet aldrig.

Kramar, Elin 

Likes

Comments

Jag älskar mitt jobb och skulle aldrig, frivilligt, byta ut det. En stor del av det beror på att det är så varierande och inspirerande. Idag har jag pysslat med rekvisita, planterat örter och shoppat på eurokangas. Just därför gillar jag mitt jobb. En kombo av att vara innehållsplanerare, stylist och fotograf. Exakt de grejer jag är bra på, och alltid haft ett öga för, men aldrig trott att jag på riktigt skulle få användning för. Att bli anställd som Segers fotograf var verkligen en lottovinst, och jag njuter av alla stressiga dagar. Jag njuter av att få nya projekt, se företaget växa och framför allt. Att få vara en del av det. Jag vet inte hur länge jag får stanna, men jag blir inte bitter om jag inte får fortsätta efter sommaren heller. Jag är bara glad över att det här är mitt liv just nu, för just detta är verkligen något som jag behöver för tillfället. Denna möjlighet har öppnat helt nya dörrar för mig. Om jag någon gång i framtiden vill starta eget, så vet jag nu att inget är omöjligt. Att starta eget är nog inget som kommer att ske inom de närmsta åren, men det är en dröm jag har. Att någon gång få ha eget företag, eller vara delägare. Lite sådär blondinbella style. Hon är en stor inspiration för mig.

Jag ser också mig själv växa, och kanske just därför trivs jag som fisken i vattnet. Jag gillar självutveckling, det är a och o i mitt liv och något jag jämt reflekterar över. Jag har blivit bättre på att ta snabba beslut, köra på magkänslan, säga till om min åsikt, bättre på att fotografera och bättre på finska. Woop woop! ✨ särskilt finskan ger mig fjärilar i magen haha!

Dessutom är jobbet belönande. Det finns inget bättre än när en kund är nöjd över mina bilder eller när man får höra positiv feedback av nöjda kunder. Det som är nästan lika bra, är när jag själv överträffar mig själv och producerar riktigt jäkla bra material.

@segermarketing insta.

@segermarketing insta.

P.S jag gillar min macbook pro. Den är så snabb. Så liten. Jättebra akku som håller och håller. Så nätt att ta med. Perfekt jobbdata. Vad jag inte gillar, är minnet. Men kanske lika bra, så blir jag tvungen att rensa bland mina filer och flytta över dem lite oftare.

Likes

Comments

Förra veckan fick jag hem min beställning från Asos. Och jag är så nöjd. Dom har typ världens snyggaste preggokläder. Nu kan till och med jag känna mig fin i sommar. Det bästa då? Att dom har en kollektion mammajeans för korta personer under 1.60 cm! Heaven.

Jag önskar att detta inlägg vore sponsrat, men tyvärr är det inte det. Det kommer rakt från hjärtat. Jag är kär i vartenda plagg jag fick hem. I dem kommer jag och lilla bebibulan trivas fint! ❤️

Bland annat klänningen ovan fick flytta hem till mig. Senare i vår blir det nog en till beställning därifrån.. jag hyllar dem så starkt, för att allt satt bra, allt såg ut som på bild och för att storlekarna stämde. Jag kan inte klä mig i vanliga jeans eller byxor, det ger mig obehag. Därför kom denna beställning inte en dag för sent.

Att få känna sig snygg även som gravid är super viktigt för mig. Detta är en underbar tid som jag vill njuta till max av. Just därför är jag tacksam över att det finns webshopar som gör det möjligt. Utöver Asos vill jag även hylla Lindex amningsbehåar som känns så mjuka och bra mot kroppen. När jag växt ur de nyinköpa vanliga bharna tänkte jag att det får vara nog. Hellre köpa en amningsbh ren nu som jag hoppeligen ryms i även efter förlossningen, än att lägga stora summor pengar på vanliga bhn som jag aldrig mer kommer att kunna använda. Och om jag vart nöjd! Oooja. Jag skulle kunna sova i min nya bh.

Lycka är också att känna sig vacker. Och jag känner mig vacker nu. Jag älskar precis allt med denna graviditet och vill att det ska synas utåt, vilket det säkert gör nu. Härligast av allt nu? Jag har en liten kula. Min mage är skarp, och jag känner av den. Mys mys.

Likes

Comments

Jag har haft en toppen långhelg tillsammans med mina närmsta vänner. En sista härlig pampasvecka firade jag och Mari ihop, så som vi gjort de fyra senaste åren. Detta var det nyktraste året hittills, men kul hade vi för det. Och så skönt att slippa må dåligt på morgonen! På torsdag kväll for vi till fontana, på fredag var vi givetvis och kollade på olympiaden och frös fötterna av oss. På kvällen for vi på en mellanfest och spelade roliga ölspel och sedan när de andra stack iväg på kvällsfesten for vi hem och åt kvällsmat och bara talade om livet. Det var riktigt härligt. Lördagen var nog ändå utan tvekan den bästa dagen, för den började med mysfrukost och shopping på stan följt av en middag vid amarillo. Vi satt länge och bara njöt av maten och tog dessutom varsinn efterrätt. Som ett minne av årets pampas och vårvänskap sydde vi fast varsitt likadant "halar" märke på våra halare, med texten unicorn squad på. Vi hittade våra ursnygga enhörningar inne på HM. Tips tips till er som vill pimpa era halare med lite girlpower och bling bling. ✨

Senare på kvällen for vi en sväng till en förfest och drog med oss danssugna män (min sambo och hans vänner). Hur sugna på att dansa de var vet jag nu inte men. Vi hamnade till slut på leipis där KAJ uppträdde! Dom var så bra! Det blev en riktigt härlig och bra kväll, med många kända ansikten från förr i tiden.

Och nu är jag trött, svullen och helt totalt utmattad. Att som gravid vara uppe så sent är inget jag rekommenderar, även om det i detta fall var värt det. Vi fick fira vårt sista pampas och jag och fredrik fick njuta för fulla muggar. Ändå är det inget jag med vemod avstår ifrån. Det känns helt okej att avsluta detta kapitel av mina studier i mitt liv. Studierna lär ju hänga med ännu ett bra tag, men studielivet kommer vi att säga hejdå till. Ett fint avslut blev det. ❤️

Det absolut värsta med detta, för det fanns några negativa sidor också, var helt klart tobaksröken och de fulla personernas andedräkt. Ush, jag ryyyyser av tanken på äcklig söt krabbisandedräck och spritstank. Men tobaken var värst. Jag försökte gå undan och undvika rök så långt det bara gick, men det var svårt att slippa helt undan. Ibland blev jag så förbannad att jag hade velat ta tobaken ur händerna på rökarna och vrida sönder, men jag behärskade mig. Ja och så den kontanta oron att någon skulle skada bebisen. Jag gick långa omvägar från fulla människor som vinglade och vågade mig inte ut på fontanas dansgolv. Den där oron har definitivt redan vaknat till liv, det är häftigt att känna hur jag redan är mamma även om jag inte är det ännu i praktiken. Men nu känner jag bara liksom hur jag inte hade klarat av en dag till, och jag är glad att vi hann göra annat som att shoppa och ha hemmakväll också när andra drack eller var på sillis. ☺️

Likes

Comments

Jag lovade er ett inlägg om hur pass icke gravid jag känner mig. Men jag kan inte längre stå för det, för nu har det äntligen hänt. Igår morse kunde jag för första gången känna en skarp bula på magen när jag låg ner. Det gick bara inte att ta miste på vad det var. Så nu ligger jag ner och smeker min mage så ofta jag bara kan. Den känslan alltså, att få ett bevis på att hen ligger där och växer, den har jag längtat efter så innerligt mycket. Imorgon går vi in i vecka 16, så visst får det börja synas så småningom.

Ni som följer mig på instagram kunde se att jag bestämt mig för att sluta dölja mina nya former. Jag kan delvis förstå varför jag så maniskt varje morgon försökt hitta plagg som inte framhäver mina nuförtiden enorma bröst, som hittills växt två kupstorlekar och varför jag velat dölja den svullna magen. Jag ville helt enkelt inte att någon skulle börja fråga om jag var gravid, för vi hade inte ännu berättat för någon på den tiden. Men det beteendet har hållit sig kvar även efter att vi berättat, tills jag bara fick nog. Min kropp kommer att förändras otroligt mycket på en väldigt kort tid, och jag kan inte jobba emot den. Jag måste jobba med den, för det är både jag och min duktiga kropp så värd. Jag måste älska den så som en är, och framhäva mina nya former. Jag har skämts så otroligt mycket över mina nya bröst, jag som redan innan jag blev gravid hade vad som kan betraktas som stora bröst. Man vill ofta ha det man inte har, och därför har jag så länge som jag kan minnas köpt bh:ar som fått min byst att se mindre ut. Men i detta skede har jag fått nog av mitt kritiska jag, för stora bröst är ju snyggt! Urringat kommer aldrig att bli min grej, men stora bröst är absolut inte heller lika med urringning. De går att framhäva på så många andra sätt, och det kommer jag att göra. Min kropp är värd så mycket mer omsorg och kärlek, än den får när jag döljer den i bylsiga plagg bara för att inte dra blickar till mig. Samma sak har det varit med magen, en var länge väldigt svullen, och är nog ännu periodvis svullen. Men nu börjar det bli jobbigt att gå och hålla in magen när jag klätt mig i åtsittande plagg. Bara för att det är svullen mage och inte bebismage, så behöver man inte dölja och dra in den heller tycker jag. Detta borde vara helt självklart. Dumt nog har jag gjort det. Från och med nu ska jag sluta upp med att kritisera mig själv, och istället bara älska denna fantastiska kropp jag har som gör det möjligt för oss att få vår lilla bebis.

Det som jag tror kommer att bli en utmaning även för mig är att älska min förändrade kropp och mage även efter graviditeten, men jag har siktet inställt på att jag ska klara det. Drömmen vore att inte lägga någon energi alls på att gå ner i vikt och återfå min gamla kropp, och istället lägga all den energi på att knyta an till vår bebis och ge hen den bästa möjliga starten på livet med en mamma som älskar sig själv och är stolt över vad hon åstadkommit. Att vårt barn får en trygg uppväxt med två föräldrar som inte lägger sitt värde i sitt yttre fysiska jag, är så otroligt viktigt för mig. Jag må låta hård, men hemma hos oss kommer kroppar inte att kommenteras. Jag vill inte skapa mallar för barnet att ta sig an. Om en vuxen säger att hennes lår är alldeles för stora, kommer barnet att lära sig att hennes lår är för stora och i framtida betraktelser använda just denna persons lår som modell för hur ett par stora lår ser ut. Och som ni redan kanske listat ut, är förmodligen denna persons lår inte särskilt stora i andras ögon. Visst kommer barnets uppfattning av hur stora lår ser ut förändras i och med kommande erfarenheter. Men jag tycker helt enkelt att vi kan skippa hela denna process. Den kommer ändå att komma utifrån och det kan jag inte, hur mycket jag än vill, påverka särskilt mycket. Jag vill bara undvika alla former av modeller för hur kroppar ska se ut. Och om ni tror att detta kommer att leda till övervikt och hälsoproblem så är ni helt ute och seglar. Till det krävs det ohälsosamma levnadsvanor, och den biten tänker vi skippa. Motion ska vara roligt, och mat ska vara gott och njutas av!

När man talar ensam med mig får man beklaga sig precis hur mycket man vill över sin egen kropp, jag är förståndig nog att inte ta det personligt och dömer inte heller någon. Jag vet att bakom denna persons självkritik finns ett snedvridet samhälle. Men i mitt kommande barn sällskap blir det nolltolerans för sådant och jag hoppas verkligen att folk respekterar detta. <3 Ett litet barn kan inte förstå saker på samma sätt som en vuxen, och allt blir liksom till sanning. Jag kan se och ta i beaktande andra faktorer som påverkat denna persons självkritik, och jag vill verkligen genuint hjälpa alla till att sluta kritisera sina egna kroppar för att jag vet hur mycket energi det suger åt sig och hur dåligt man kan må av att tycka att något med ens kropp ser fult ut - även om man är väldigt långt ifrån en ätstörning så är det ändå en hel massa negativ energi som man hade mått så mycket bättre av att vara utan.

Likes

Comments

Jag steg upp 06:45 imorse, och vaknade ett bra tag innan det. Jag hade alltså inget inbokat någon viss tid, därmed hade jag bra kunnat ta mig en lång sovmorgon. Jag får rysningar av såväl välbehag, som obehag när jag tänker på att det där troligtvis kommer att vara vardag för mig sen med barn. Rätt mysigt var det ändå, jag mös framför tvn med frukost i två timmar. Bara för att jag kunde liksom. Grejen är bara att jag är sjukt trött nu klockan 21..

Det är sällan ni får se oss två på bild så här bjussar jag på en som blev tagen när vi var till vuokatti för 1 1/2 vecka sen. För övrigt en jättemysig resa med mina syskon och deras familjer. Jag ser lika blek och trött ut på bilden som jag känner mig nu, så den passar bra.

Nu ska jag bara invänta Fredrik som varit och vikarierat idag. Sedan tänker jag ta natten. Imorgon ska ni få höra om hur ogravid jag känner mig just nu. Om jag ännu känner mig icke på smällen imorgon dvs. Jag har även tänkt skriva några inlägg om barn och karriär, om framgång och karriär allmänt (blev så himla pepp efter att ha lyssnat på framgångspoddens bästa tips imorse) och en massa annat skoj!

Likes

Comments

Idag ska jag ställa till med en choklad fotografering. Det är tur att chokladen är kvar, det var nämligen en viss sambo som var så sugen på den stora boxen fullproppad med praliner som låg här på golvet och lockade igår..

Jag tänkte att jag skulle ge er en inblick i hur jag jobbar för att få inspiration och komma igång med jobbet. Alltid är det inte så lätt att leverera på beställning, och igår kväll kändes all min inspiration som bortblåst. Då är det tur att jag har ett enkelt steg för steg schema att följa vid matfotografering.

1. Pinterest. Jag öppnar pinterest appen och letar efter inspiration. När jag har hittat en särskild bild som jag känner att är the one, analyserar jag den noga och tar en screenshot. Jag funderar över vad jag gillar med bilden och vilka element jag själv vill tillämpa i just mina bilder.

Exempel på inspirations bild

Länk

2. Rekvisita. Jag funderar över bakgrund (detta är a och o) och annan rekvisita som gör bilden snyggare. I detta skede går jag runt i min lägenhet och rotar efter användbara föremål som brickor och underlag. Jag ställer upp på ett ungefär hur jag vill att det ska se ut.

3. Inköpslista. I detta skede går jag iväg till stan för att köpa de livsmedel som ska vara i fokus på bilden. I mitt jobb handlar det för det mesta om att köpa sallader, frukter, blommor och andra tillbehör. Igår handlade jag t.ex. ingredienser till en ostbricka. Väldigt varierat, men det kräver en hel del tankearbete. Inköpslistan får jag oftast av mina kollegor som planerat själva mat temat, men ibland får jag planera detta själv. Lyxigast är det förstås att få temat och inköpslistan på mejl, och planera utgående från det. ;) Här ska nog mina kollegor ha en massa cred. Jag själv skulle till exempel aldrig komma på att göra stjärnor och andra figurer av frukter när det nalkas barn tema, eller komma på att marmelad är himla gott med ost och kex.

Orsaken till att jag gör de flesta förberedelserna för fotograferingen innan jag handlar själva maten som ska fotograferas, är för att jag då i butiken kan se om jag behöver komplettera med något extra eller om det är något som inte kommer att göra sig bra på bild.

4. Ljussättning och de sista förberedelserna. Väl hemma förbereder jag ljussättningen, fixar det sista på fotoplatsen och börjar på med att förbereda livsmedlen. Att fixa maten till sist tycker jag är bra eftersom att den då håller sig fräsch längre och man direkt kan börja fotografera. Kall mat som stått ett bra tag ser inte så morjens ut på bild, liksom inte heller en smoothie som gått från att vara härligt luftig och pösig till att bli tunn som vatten ser bra ut på bild.

5. Upplägg. När livsmedlen är klara för att fotas återstår det bara att lägga upp maten snyggt på foto platsen. Detta skede är kritiskt. Här måste man vara noga med att inte klotta eller droppa vatten någonstans. Att ha det uttänkt innan hur man lägger upp maten eller produkterna är bra, så slipper man flytta runt så himla mycket och riskera att smutsa ner.


... Shoot!


Kramar, Elin 

Likes

Comments