Header

Jag steg upp 06:45 imorse, och vaknade ett bra tag innan det. Jag hade alltså inget inbokat någon viss tid, därmed hade jag bra kunnat ta mig en lång sovmorgon. Jag får rysningar av såväl välbehag, som obehag när jag tänker på att det där troligtvis kommer att vara vardag för mig sen med barn. Rätt mysigt var det ändå, jag mös framför tvn med frukost i två timmar. Bara för att jag kunde liksom. Grejen är bara att jag är sjukt trött nu klockan 21..

Det är sällan ni får se oss två på bild så här bjussar jag på en som blev tagen när vi var till vuokatti för 1 1/2 vecka sen. För övrigt en jättemysig resa med mina syskon och deras familjer. Jag ser lika blek och trött ut på bilden som jag känner mig nu, så den passar bra.

Nu ska jag bara invänta Fredrik som varit och vikarierat idag. Sedan tänker jag ta natten. Imorgon ska ni få höra om hur ogravid jag känner mig just nu. Om jag ännu känner mig icke på smällen imorgon dvs. Jag har även tänkt skriva några inlägg om barn och karriär, om framgång och karriär allmänt (blev så himla pepp efter att ha lyssnat på framgångspoddens bästa tips imorse) och en massa annat skoj!

Suunnittele blogisi - valitse Nouwin monista malleista tai tee omasi, "osoita ja napsauta" - napsauta tästä!

Likes

Comments

Idag ska jag ställa till med en choklad fotografering. Det är tur att chokladen är kvar, det var nämligen en viss sambo som var så sugen på den stora boxen fullproppad med praliner som låg här på golvet och lockade igår..

Jag tänkte att jag skulle ge er en inblick i hur jag jobbar för att få inspiration och komma igång med jobbet. Alltid är det inte så lätt att leverera på beställning, och igår kväll kändes all min inspiration som bortblåst. Då är det tur att jag har ett enkelt steg för steg schema att följa vid matfotografering.

1. Pinterest. Jag öppnar pinterest appen och letar efter inspiration. När jag har hittat en särskild bild som jag känner att är the one, analyserar jag den noga och tar en screenshot. Jag funderar över vad jag gillar med bilden och vilka element jag själv vill tillämpa i just mina bilder.

Exempel på inspirations bild

Länk

2. Rekvisita. Jag funderar över bakgrund (detta är a och o) och annan rekvisita som gör bilden snyggare. I detta skede går jag runt i min lägenhet och rotar efter användbara föremål som brickor och underlag. Jag ställer upp på ett ungefär hur jag vill att det ska se ut.

3. Inköpslista. I detta skede går jag iväg till stan för att köpa de livsmedel som ska vara i fokus på bilden. I mitt jobb handlar det för det mesta om att köpa sallader, frukter, blommor och andra tillbehör. Igår handlade jag t.ex. ingredienser till en ostbricka. Väldigt varierat, men det kräver en hel del tankearbete. Inköpslistan får jag oftast av mina kollegor som planerat själva mat temat, men ibland får jag planera detta själv. Lyxigast är det förstås att få temat och inköpslistan på mejl, och planera utgående från det. ;) Här ska nog mina kollegor ha en massa cred. Jag själv skulle till exempel aldrig komma på att göra stjärnor och andra figurer av frukter när det nalkas barn tema, eller komma på att marmelad är himla gott med ost och kex.

Orsaken till att jag gör de flesta förberedelserna för fotograferingen innan jag handlar själva maten som ska fotograferas, är för att jag då i butiken kan se om jag behöver komplettera med något extra eller om det är något som inte kommer att göra sig bra på bild.

4. Ljussättning och de sista förberedelserna. Väl hemma förbereder jag ljussättningen, fixar det sista på fotoplatsen och börjar på med att förbereda livsmedlen. Att fixa maten till sist tycker jag är bra eftersom att den då håller sig fräsch längre och man direkt kan börja fotografera. Kall mat som stått ett bra tag ser inte så morjens ut på bild, liksom inte heller en smoothie som gått från att vara härligt luftig och pösig till att bli tunn som vatten ser bra ut på bild.

5. Upplägg. När livsmedlen är klara för att fotas återstår det bara att lägga upp maten snyggt på foto platsen. Detta skede är kritiskt. Här måste man vara noga med att inte klotta eller droppa vatten någonstans. Att ha det uttänkt innan hur man lägger upp maten eller produkterna är bra, så slipper man flytta runt så himla mycket och riskera att smutsa ner.


... Shoot!


Kramar, Elin 

Likes

Comments

Idag går vi in i vecka 15 (14+0). Så lätt att komma ihåg när veckan byts då det är på en måndag för oss. Tänkte att jag skulle ge er en liten lägesuppdatering över hur jag mår så här långt in i graviditeten.

- blir lätt illamående om jag lutar mig framåt efter att jag nyss ätit. Jag glömmer dock ofta bort detta lite för ofta..

-jag har ett par av mina gamla byxor som rymmer mig, om förmiddagen och helst inte sittandes. På kvällen är de för små. Mammabyxorna är snäppet för stora men tio gånger skönare så jag får väl ta dem i bruk på allvar småningom.

- jag har ont i magen jätteofta, märks att tarmarna jobbar i slow motion. Inte ont som i kramp, men ett lättare knip/obehag. Om jag inte hade haft IBS sen tidigare och varit van med att ha ont i magen ofta så hade nog detta stört mig mycket mera. Men jag är rätt van, och värre hade det kunnat vara.

- jag känner av växtvärk i livmodern mer ofta nu igen, den har varit borta i ett par veckor.

- humörsvängningar. Jag vet inte mer vad jag ska skriva om detta, men jag har fått ännu lättare för att brista ut i gråt och vissa dagar är jag riktigt nere trots att jag känner mig nöjd och tillfreds med livet (?). Så himla konstigt. Ni kan fråga Fredrik om ni är intresserade av att höra mer om mitt humör, han har säkert något att säga ;).

- jag har fått ett starkt sug efter kaffe och choklad. Exakt det jag inte vill frossa i. Helt tvärtom mot de tolv första veckorna då jag inte förstod vad folk såg i kaffe, eller varför någon frivilligt skulle äta choklad?

- någon riktig bebismage har jag inte ännu. Jag är i det jag kallar för gått upp i vikt stadiet. Byxorna stramar åt och visst putar det, men om morgonen är magen mycket mindre. Inte som den var innan, nu känns det dessutom svårt att dra in magen. Det hade jag inga problem med som icke gravid. Så visst har nåt hänt, men för dem som inte vet är det omöjligt att märka.

Likes

Comments

Så här har jag tänkt om kost och graviditet.

Jag har hittills haft en lätt graviditet, utan illamående och med enbart avsmak för kaffe och godis de första 12 veckorna. Jag suktade efter iskalla frukter, bröd, bär och husmanskost. Spannmål, fisk och allt som var hälsosamt lockade mig massor. Fet eller söt mat lockade inte alls. Därmed var det lätt för mig att äta hälsosamt. Den enda gången jag spydde var efter ett glas O'boy vilket säger en del. Utöver det undviker jag all mat som man rekommenderas att inte äta som gravid, och tar multivitamintillskott med 500 mikrogram (?) folsyra i.

Nu har dock suget efter kaffe kommit tillbaka, och jag klarar av söta yoghurtar och drycker utan att börja må dåligt så nu är det lite svårare. Men jag väljer ändå bort kaffe, och håller mig till 1/2 dl per dygn om jag har stort sug. Känner jag att det går utan kaffe så skippar jag det helt. Det här eftersom att jag läst på lite, och väljer att ta det säkra före det osäkra. Jag skulle aldrig ge kaffe till ett barn, så då tycker jag att fostret inte heller behöver koffein. Fisk äter jag mer regelbundet än tidigare, och lax en gång i veckan för att få i mig av den viktiga DHA fettkedjan som behövs för hjärnans utveckling. Att få i sig tillräckligt med grönsaker, frukter och bär är heller inte svårt då jag har så stort sug efter hallon, banan, apelsin och tomat. Tomater kan jag inte leva utan längre, samtidigt som gurka ger min kväljningar.

Att få i mig tillräckligt med kalcium var lite svårt till en början, då jag inte dricker mjölk med mat. Men jag har jobbat på det och numera hittar man fler mjölkprodukter i vår kyl än innan. De är inga favoriter, men vad gör man väl inte för sin bebis.

Men nu börjar det bli svårt att hålla sig borta från choklad, puddingar och söta drycker. Godis skulle jag ännu inte kunna äta, men choklad börjar locka allt mer. Och jag vet att jag inte borde, då jag löper stor risk att drabbas utav graviditetsdiabetes med risker från både mamma (som haft graviditetsdiabetes) och pappa (som har typ 1 diabetes). Dessutom mår jag så dåligt utav socker, jag klarar inte av det annars heller för att jag inte är så van vid socker. Det ger mig huvudvärk, humörsvängningar och illamående. Kul för stunden, men inte i det långa loppet. Bullar skulle jag säkert äta om jag kunde, men tack och lov sätter min glutenfria diet stop för det. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna motstå fazers blå, men det är bara att kämpa på och tillåta sig själv att äta lite ibland. Alldeles för sträng vill jag inte heller bli, men jag vill ändå kunna må bra och inte utsätta mig för risker heller.

Lite så har jag tänkt kring graviditet och kost. Det här är ett ämne som intresserar mig och som jag brinner för att läsa på om. Jag vill avsluta med att påpeka att så här lätt är det verkligen inte för alla, de som mår dåligt ska absolut äta det som går att få ner. Fastän det bara är salta kex eller cola. Något som jag däremot varit dålig med är kemikalier, så där blir det skärpning. Jag hade bara inte riktigt tänkt på att det som man lägger på huden går in i huden, och kan påverka bebisen. Som tur är det bara frågan om någon enstaka lotion och ett shampo som inte är så skonsamt, men jag ska ändå byta ut dem till bättre varianter.

Ovan ser ni mitt favorit mellanmål, hallon, 1/2 banan, blåbär och naturell yoghurt med lite lite linfrön och kokosflingor. Så gott!

Likes

Comments

Jag är helt överväldigad utav alla grattisar på facebook, tusen tack ännu en gång alla ni som grattat och gillat! ❤️

Idag fick vi en trevlig överraskning, nämligen världens finaste babynest i härlig retro stil av Fredriks syster. Tack snälla du. Jag suktade efter det redan när Elvi var nyfödd och jag tror till och med att jag paxade det då.. haha. Då hade jag nog inte kunnat tänka mig att jag skulle få ha det mindre än ett år senare! Hon hade även skickat med lite andra plagg och särskillt ett fick mig att smälta lite extra. En lurvig luvtröja med öron på i storlek 56. Alltså jag dör.

Tanken på att alla nu vet skrämmer mig lite, hur beter man sig om det inte går hela vägen? När kan man vara säker? Men samtidigt vet vi att risken för missfall är ytterst liten efter 12 fullgångna veckor och vi vet också att lillen mår fint och att allt är bra, så då måste man nog tillåta sig att få vara lycklig. Man kan ändå aldrig någonsin vara hundra på hur morgondagen ser ut, men det är ingen orsak till att inte vara lycklig och njuta av nuet. Och jag tror själv att allt kommer att gå fint och att vi har vår lilla bebis i september. ❤️ Före vårt ultraljud i vecka 12+4 (vi blev tillbakaflyttade 4 dagar, var då egentligen i vecka 12+0) lovade jag mig själv att om allt var bra så skulle jag tillåta mig själv att vara lycklig och släppa oron, och det har fungerat bra! Det är bara att hålla sig borta från familjelivs trådar så mår man gott och är nöjd.

Jag ser så fram emot att få fixa inför bebisens ankomst, med kläder och vagn och sovplats. De stora inköpen väntar vi till sommaren med, då blir det nog en sväng till Ikea gissar jag. Men lite smått har jag inte kunnat hålla mig ifrån att köpa redan. Det är så roligt att plocka fram mini kläderna och se på dem. De gör mig så glad. Bara liksom tanken på att man kan ha så små fötter och korta ben!

Likes

Comments

Jag har ju kört lite av en ofrivillig blogg paus här i januari och februari, och som vanligt när det gäller bloggare så finns där en orsak. Ibland är orsaken brist på motivation, men ibland stavas den graviditet.. Ja, ni läste helt rätt. Jag ska bli mamma och vi ska bli föräldrar!<3 Hur ofattbart det än låter så är det helt sant, även om jag ännu har jättesvårt för att faktiskt förstå det. Det har varit så svårt att komma på något vettigt att skriva om när det mesta kretsar kring bebis och graviditet, och vi inte ville berätta förrän vi passerat vecka 12 och fått se vår bebis.

Idag är jag i vecka 14 (13+4), med bf den 14 september. För lite mer än en vecka sedan var vi på det efterlängtade ultraljudet och fick se vår lilla skrutt för första gången. Den känslan alltså, den var helt obeskrivlig. Jag gick in med en känsla av ovisshet, och vågade inte riktigt hoppas på att faktiskt få se något. Men lillen dök upp på bild direkt och sparkade, vred sig och skuttade runt inne i livmodern. Drack lite fostervatten, och somnade till sist. I det ögonblicket blev vi helt sålda jag och Fredrik. Vi hade inte kunnat förstå att du fanns förrän ultrajudet, och jag som fått genomgå en så lätt graviditet utan desto fler symtom än ömma bröst och svullen mage vågade inte riktigt tro på att allt faktiskt var bra. Att få se hen var nog det finaste ögonblicket i mitt liv hittills! Den känslan skulle jag vilja spara på burk, jag skulle aldrig få nog av att ta in den känslan. Att hen var så välutvecklad och såg ut som en mini människa, på fem centimeter från huvud till stjärt, var så häftigt.

Jag är även så otroligt lycklig över att alla blivit så glada för vår skull. Att veta att vårt barn kommer att bli omringat utav kärleksfulla familjemedlemmar, vänner och släktingar. Att veta att hen kommer att få den bästa möjliga starten på sitt liv, det gör mig lycklig. Jag är så ofarbart tacksam över allt det stöd och pepp som jag fått utav mina närmsta, och så otroligt tacksam över allt engagemang som folk runt omkring oss visar. Jag vet att vårt barn kommer att få så fina kusiner och mor och farföräldrar. Att efter att ha fått vara med om denna lycka och glädje som denna graviditet har gett mig, gör mig så otroligt ledsen när jag tänker på oönskade barn eller ser på vilket som helst avsnitt av 16 & Pregnant på mtv. Kanske är det hormonerna, men jag gråter alltid hejdlöst varje gång jag ser på det.

Det jag ser mest fram emot just nu, är att få bli vår egna lilla familj. Det är inte jag och bebisen bara, utan det är ett vi som kommer att bli så starkt. Jag är tacksam över att vi har en stabil och bra grund att stå på gällande vårt förhållande och livsvärderingar överlag, det kommer att ta oss långt. Jag är tacksam över min utbildning, den har hjälpt mig massor att utvecklas som människa och förstå andra människor på en helt annan nivå. Samtidigt tror jag att det kan bli en liten utmaning att som utvecklingspsykolog få barn, för man är så väldigt plågsamt medveten om var det kan gå fel. Men jag tänker inte låta min kunskap bli en stressfaktor, utan istället påminna mig själv om att det är tillräckligt att vara en good enough mother. Jag är också så otroligt tacksam över att det är just han som jag får bilda familj med. För mig finns det ingen bättre. Han kommer att bli den bästa möjliga tänkbara pappan till vårt barn och det gör mig alldeles varm inombords av att tänka på.


Älskade efterlängtade barn. <3

Och sist och slutligen, eftersom att folk är otroligt nyfikna och vi reda fått frågan många gånger (är det för att vi är unga studeranden eller?) så kan jag lika bra förtydliga det här. Nej, det var inget misstag att jag blev gravid. Vi var fullt medvetna om riskerna med att inte använda preventivmedel och hade vi inte velat ha barn nu så hade vi definitivt skyddat oss bättre eller varit mer försiktiga. Vi är mao helt fullt medvetna om hur barn blir till, och även om hen inte var planerad förrän några månader senare så gör det absolut inget att det blev nu istället. Jag hade alltid tänkt mig ett vår barn, men nu blir det en höstbebis istället och i slutändan så spelar det absolut ingen roll, vi är ändå världens lyckligaste blivande föräldrar. Jag har själv inget emot att folk frågar, men det är inte kul om den som frågar blir besviken på svaret. För även om det hade varit högst oplanerat och ett solklart misstag, så betyder det absolut inte att barnet inte skulle vara efterlängtat och önskat! Det kan ju även vara världens största, och bästa chock. ;)

Men i framtiden så önskar jag att inte få denna fråga mer, för det känns bara så himla oviktigt på något vis. Det är liksom inte relevant.


​-älskar denna ultraljudsbild, hen är så söt när hen sover att jag dör.. ! <3 

Likes

Comments

Hej på er alla fina, nu är det så att jag och min skötsamma sambo letar efter en lägenhet till sommaren i jakobstadsnejden. Vi är rätt flexibla, men vi vill bo på ett trevligt och lugnt ställe med gott rykte om sig. Just nu bor vi i ett pensionärshus, och det har vi stormtrivts med. Så, känner du någon som vill hyra ut sin två eller trerummare (eller 4r+k om priset är ok) så snälla, hojta till! Vi letar efter ett snyggt och charmigt hem, med bekvämligheter så som diskmaskin, bilplats, hiss och balkong eller terass. Diskmaskin är verkligen jätteviktigt för oss, så den punkten är vi inte villiga att kompromissa med. ;) Jag kan även inflika här att lägenheten och området bör vara barnvänligt. Vi är lugna typer som varken förstör inredning eller borrar onödigt många hål i väggarna, haha. Så ni kan lita på att vi sköter oss fint. Vi studerar båda två, och jobbar extra vid sidan av. Därav får hyran inte bli för hög. Områden som vi kan tänka oss att bo på är västra eller centrala Jakobstad, kivilös och sandsund.

Vi letar främst efter radhus eller parhus lägenheter, men även lägenhet i höghus beaktas. Vi vill flytta i Maj, men är även rätt flexibla på den punkten. Det viktigaste för oss är att hitta ett trivsamt hem. Och om ni nyss har kommit över världens charmigaste lägenhet, länka till den i kommentarsfältet! Jag kollar igenom findit, tori, vuokraovi och oikotie asunnot dagligen, men känner ni till övriga kanaler så får ni jättegärna tipsa oss.

Drömmen vore att haffa en lägenhet med en vacker spis, ni vet såna där gamla fina kakelugnar? Jag hoppas att vi hittar ett trivsamt hem åt oss som vi kan bo i i flera år framöver. Håll tummarna för oss! Och tag kontakt med mig om just du vet om något som skulle passa oss.

Mig når ni på elinwistbacka@gmail.com eller via kommentarsfältet nedan.


Likes

Comments

Mitt hemma kontor, voila! 

Nu har jag äntligen fixat ihop en data hörna åt mig, och jag måste säga att jag är riktigt nöjd över hur den blev. Sladdarna är fortfarande ett evigt irriterande skavsår, men tills vidare får de hänga fritt. Nu måste jag dock påpeka att jag varit ensam om denna förändring, min älskade sambo kommer nog att stöka till det när han kommer hem. Just därför vore förvaring så smidigt. Så att han när inte jag ska sitta vid datorn, kan plocka undan mina grejer. Och så att jag, när jag ska jobba eller plugga enkelt kan plocka bort hans grejer för att få mera utrymme. Problemet är bara var man hittar lösningen, var hittar man förvaring som passar in hit? Det bästa vore ju helt klart om detta skrivbord hade haft inbyggd förvaring. Kanske lösningen på förvaringsproblemet inte är att köpa extern förvaring (haha) utan att köpa ett helt nytt skrivbord med förvaring!? Då tänker jag mig absolut inget i stil med detta vi har, utan gärna något loppisfyndat. :) Att lägga en massa energi och pengar på inredningen i denna lya är inte heller prio ett, för vi ska nämligen flytta (tidigast i Maj) och då kanske det som passar in här inte alls passar in där.

Jag gillar mina nya guldramar, MEN nyansen är inte riktigt så guldig som jag hade hoppats på, snarare gul. Men de får hänga kvar tills vidare i alla fall. Jag tror att de skulle göra sig riktigt bra mot en grå vägg.

Här ovan ser ni boxen som är vår enda förvaring just nu. Den innehåller allt från skräp till plektrum och skruvar. :)

Jag tycker att hem får vara personliga. De ska visa vem som bor här och vilka vi är som personer. Just därför gillar jag vårt hem, eller många delar utav det. Soffan är nog den enda möbeln förutom det vita tv-bordet som inte känns som vi. De är billiga inköp vi gjorde i början av vår studietid när jag ännu inte hade någon säker stil. På sätt och vis gillar jag ändå soffan, för att den är så billig och för att man just därför inte behöver vara rädd om den. Soffbordet till exempel är jag alltid så noga med, det är min ögonsten. Och det kan bli lite jobbigt i längden att oroa sig för skråmor och kaffemärken. Jag säger dock inte att det inte är värt det, för det är det i alla lägen.


.. Nu blev jag jättesugen på loppis. Jag vill fynda möbler!

Likes

Comments

Jag är så ensam i Vasa, och jag hatar det. För det påminner mig om att jag inte kan stanna här. Visst, jag älskar Vasa och jag trivs väldigt ofta väldigt bra här. Men jag är inte tillräckligt rotad här. Jag saknar att ha familjen nära, både min och Fredriks familjer. Att ha någon som man vet att man alltid är välkommen hos, och att veta att när dom där favoriterna kommer hem till sommaren, julen och påsken. Ja då finns man där nära för att kunna umgås. Så är det inte här i Vasa, här är jag alltid för långt borta för de flesta. Inte för Mari då som tur, hon är den som alltid tar sig tid att besöka mig här. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det. Men ändå, jag känner mig så ensam här. Och den känslan fick mig idag att inse att jag bara bor här tillfälligt. Med Fredrik här känns det tryggt, men det måste kännas tryggt även utan honom för att kunna kallas hem. Och det gör det inte. Han har varit borta en vecka nu exakt, och kommer att komma hem först på söndag. I tisdags åkte jag med tåg (haha) till bennäs för att hälsa på honom, olyckligtvis var jag sjuk halva tiden där men jag hade nog tappat vettet om jag behövt vara här i Vasa helt ensam över en vecka. Ytterligare en orsak till att jag vet att jag inte kan stanna här, är för att hon som är min tryggaste punkt här i Vasa, flyttar till sitt hemhem om bara några månader. Hon som är den enda här jag kan ringa för att bara vara med, som jag inte orkar sminka mig för och som jag inte ens bryr mig om att diska för. Och vasa utan henne, det känns inte riktigt som hem.

Jag försöker att njuta så gott det går, och stundvis går det riktigt bra. Men det är ändå svårt att bli kvitt känslan av att vara så här ensam. Det är nästan lite obehagligt, för det är så tyst och långtråkigt att bara vara. Jag vill ju ta det lugnt och njuta av att inte ha några måsten, men det är hundra gånger skönare i sällskap av någon annan än i ensamhet. Idag har jag t.ex. städat, lagat mat, varit till citymarket två gånger och handlat, strosat runt på lindex, tagit ett långt bad, kollat några dokumentärer på netflix och nu ska jag sätta på en feelgood film och dricka alkoholfri skumpa. Det låter ju som en hel massa, men faktum är att tiden har gått ganska långsamt och att jag därför fått trycka in en massa program för att få tiden att gå. Jag tror att jag en vacker dag kommer att se tillbaka på den här tiden och inte sakna den, men tänka att jag hade ju omöjligt kunnat veta hur o-ensam jag kommer att bli då.

Sedan är det skillnad på ensamhet och ensamhet. Jag känner mig egentligen bara fysiskt ensam, för att jag inte har det sociala här i rummet nära mig. Men jag är inte ensam i den meningen att jag känner att jag inte har någon. Jag har en massa underbara människor runt omkring mig som jag vet att jag kan höra av mig till när som helst. Som min fina syster till exempel, eller min fästman (känns konstigt att skriva sambo då han inte vart här på en vecka haha), och mina bästa vänner. Men det hade varit bättre att bo lite närmare familjerna, så att jag som dagar som dessa hade kunnat köra hem en sväng. Att ha bil är frihet, men inte så mycket frihet när det ändå är för långt.

Ja, det var väl det. Min insikt om att jag inte kan stanna här i Vasa efter studietiden helt enkelt. Min insikt om att jag inte kan bygga upp mitt och Fredriks liv här, för det skulle inte fungera för mig eller oss. Ibland tänker jag att det visst skulle fungera, men det är under bra och sociala dagar när vi båda två är här. Man måste ta allt i beaktande och väga för och nackdelar. 

Fast tja, allt är väl relativt. Som när bilden togs, i Lissabon, då var jag faktiskt helt ensam och kände mig både fysiskt och psykiskt ensam. Ingen kontakt hem (inget internet), en sängliggande resekompanjon som olyckligtvis inte var mycket till sällskap och en stark rädsla. Så allt är nog relativt. DÅ kände jag mig liten och ensam.

Likes

Comments

Nu tänker jag ge er ett smarrigt tips på enkel och god vardagsmat. Jag kan, liksom många andra, lätt fastna i gamla vanor. Och därför tycker jag att det är så bra att dela med sig av något nytt recept man kommit över för att sprida nya ideér åt folket! Vi går ofta på rutin när vi handlar, jag med en kärra och han med en annan. Jag sköter frukt och grönt, medan han fixar kött. Ofta är de desamma varorna som vi plockar med oss hem, till de samma rätterna. Och det här är förstås smidigt i många fall, man måste inte alltid vara så hipp och trendig och nytänkande. Men ibland blir det lite tröttsamt att äta samma rätt två gånger i veckan, eller hur?

Förra veckan testade jag på en superbillig och god kyckling och grönsakssoppa som ni senare i veckan ska få recept på, men nu kommer recept på min Quorn pasta med aura ost! En vegetarisk rätt, som är så himmelskt god! Så god att jag hade svårt att sluta äta.

(4 portioner) Du behöver:

1 påse fryst Quorn

1 påse fryst spenat

3-4 stora nävar rucola

1/2 citron

2 tomater

Pasta (jag körde på glutenfri penne från Pirkka, de har bästa och billigaste pastan enligt mig)

Auraost, ca 1/3 dels paket eller mera beroende på tycke och smak

1/2 dl vatten

Grönsaksbuljong, peppar, salt, valfria örtkryddor

2 dl grädde eller crème fraîche

Gör så här:

Stek quornen i en klick smör i 15 minuter, eller enligt anvisningarna på paketet. Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. När quorn bitarna är stekta tillsätter du den upptinade spenaten och rucolan, grädden, vattnet, buljongen och den smulade auraosten. Krydda enligt tycke och smak, jag valde timjan, salt, peppar och dragon. Tillsätt saften av en halv citron. Hacka till sist tomaterna och tillsätt dem i blandningen. Rör till sist ner allt med pastan och servera genast. Om man som mig älskar citron rekommenderar jag att hälla lite citronsaft över den färdiga portionen.

Om man av någon anledning inte vill äta vegetariskt går det att byta ut quorn bitarna mot kyckling. Jag skulle rekommendera Quorn, eftersom att det inte är lika torrt som kyckling och smakar typ likadant. Rätten blir helt enkelt saftigare med Quorn kan jag tänka mig.

Denna rätt tog mig ca 20-25 minuter att tillreda, inte så illa eller hur. Nu får ni även jättegärna tipsa mig om flera snabba vardagsrätter som inte kostar skjortan. :)

Likes

Comments