Header

Fina fina mage ❤️ Jag har så svårt att förstå att denna lilla krabat som lever så vilt i min mage ska komma ut, snart. Skräckblandad förtjusning när det väl slår en.

Den senaste veckan har varit magisk. Jag har hunnit träffa Mari över Friends&Burgrs, umgåtts med syster, firat en konfirmand, fotograferat i skogarna i jeppis, träffat Jennifer som var hemma över helgen och så har vi fått umgås med Fredriks stster och hennes blivande man som var hemma över helgen de med. Snart blir det förresten bröllop för dem, och vi är så förväntansfulla!

En perfekt sommarvecka alltså, och vädret var ju mer än pefekt. Nu till regn, rusk och plugg. Hörs!

Siirrä blogisi Nouwiin - nyt voit tuoda vanhat blogisi - napsauta tästä!

Likes

Comments

Hej på er! Här har ni mig just nu, framför datorn och med en hel del att jobba på med. Vad passar då bättre än en bloggpaus? Jag håller för tillfället på och skriver en bred inledning, men ska snart hoppa vidare till att läsa in mig på metod litteratur och börja fundera på intervju frågor. Det är bra att variera vad man lägger fokus på, jag kör fast annars.

Det gick förresten riktigt bra på rådgivningen idag, och jag tror inte att jag har någon orsak alls att vara orolig eller känna ångest inför detta byte. Min barnmorska som jag fick träffa var riktigt trevlig och jag fick den info jag ville ha. Svårt att hitta var det inte heller. Lite annorlunda är det ju förstås i vasa och jakobstad, och det uppstod några frågetecken men inget farligt. Till exempel kollar man själv urinprov i vasa och doppar ner någon sticka som avläser protein (?) i urinen, men i jakobstad gör man tydligen inte detta själv haha. På något vis så känns det nästan lite tryggare att gå här, jag vet inte riktigt varför. Dialekten kanske? Dom ger en också mer info och bara en sån sak att jag fick ett nummer att ringa till om jag undrar över något fick mig att känna mig tryggare. Något sådant informerade dom aldrig om vid Vasa, inte direkt i alla fall. Vart jag ska föda är ännu ett STORT frågetecken. Kokkola är närmare, men Vasa känns nästan lite säkrare? Jag vet inte. Jag har hört så mycket bra om Vasa den senaste tiden och jag känner mig trygg där. Men samtidigt känns kokkola säkrare ifall det blir så att vi inte får något familjerum och Fredrik hamnar köra, det är ju så mycket närmare. Jag har knappast tillräckligt med läsare som fött barn i Vasa och i kokkola för att få svar på denna fråga, men det hade varit kul att höra lite åsikter. Den enda erfarenheten jag har av Kokkola förlossningsavdelning och bb är min systers skräckhistoria om tiden på bb där då hon i stort sett fick klara sig själv helt och hållet. Men hon födde då sitt fjärde barn, så dom tänkte väl att hon är rutinerad. Jag behöver massvis med stöd och hjälp och vågar sällan be om hjälp om ingen frågar mig först, så därför är jag lite skraj. Det här är ju liksom första barnet och jag har noll koll på spädbarnsvård eller amning, så om det är så att den biten inte fungerar i Kokkola kommer jag nog att välja Vasa.

Idag går vi förresten in i vecka 28! Barnet borde nu väga lite på ett kilogram.. tänk det. 1 kg. Wow! Ska min mage orka med två tredjedelar av detta till? Om barnet skulle födas nu så skulle det ha goda chanser att klara sig, enligt min app. Det känns skönt att höra. Jag vill absolut inte föda för tidigt, både för barnets skull förstås men också för min egen del. Jag känner att jag behöver all tid jag bara kan få för att förbereda mig för det här, och jag vill hinna gå på föräldrakursen och profylaxkursen innan. Profylaxkursen kommer vi att gå på, om vi får plats förstås. Den är tydligen rätt populär?

Nu undrar ni kanske vad bilderna ovan på vårt hem har med detta graviditets babbel att göra. Meningen var att jag skulle skriva om hur underbart vi har det här och hur bra vi trivs i denna lägenhet. Men haha, det for över till lite annat istället. I alla fall kan jag dra det lite kort det jag tänkte berätta. Jag älskar vårt nya hem. Mer och mer för varje dag, och om vi inte sticker till Sverige något år här emellan för att jobba och studera, så kommer vi helt klart att bo här tills vi bygger hus. Bygga hus har jag verkligen inte bråttom med och det är inget som är på tapeten ännu, eller ens om några år. Jag vet ju inte ens vart jag vill bo! Sverige däremot. Det lockar lite måste jag medge. Om vi far så stannar vi inte mer än kanske två år, och i såna fall så kommer jag att studera något där som man inte riktigt kan studera på svenska här i Finland. Jag skulle vilja läsa något inom media, marknadsföring och fotografering. Helst fotografering. Dom har massor med två års högskole utbildningar där, helt perfekt ju! Och Fredrik skulle i såna fall inte ha problem med att hitta jobb under tiden, dom har inte direkt överflöd av lärare i Sverige vad jag har förstått. Men först måste jag få mina magisterpapper från Åbo Akademi förstås, och så ska vi ju ha barn här innan också. Man vet aldrig vart livet för en, och knappast kommer det att bli så här. För ett år sedan hade jag aldrig ens kunnat föreställa mig att jag om ett år skulle vara gravid samtidigt som jag jobbar som fotograf och stylist i SMÅBÖNDERS utav alla ställen (matstylist då, ej klädstylist haha) och bor i en stor trea med trägolv och diskmaskin i Jeppis i mina gamla hoods och också skriver min gradu om sociala medier, trender och mammor. Aldrig aldrig. Jag hade nog föreställt mig att jag fortfarande olyckligt jobbade kvar på mitt gamla jobb som personlig assistent, att vi ännu bodde kvar i Vasa på skolhusgatan och att jag kanske hade börjat fundera på min gradu under våren som skulle handla om förlossningsdepression och sambandet med sociala medier. Kanske hade jag vågat föreställa mig att vi skulle köra igång med bebisverkstaden under sommaren 2017. Men tja, där var det då. Tur att det blev som det blev, jag är tiotusen gånger lyckligare nu än jag var förra sommaren.

Likes

Comments

Vi har beställt vagn.

En petite cherie heritage 2017, helsvart. Spännande det ska bli att få hem den! Vi är nöjda med vårt beslut, särskilt med tanke på att det blev billigare att köpa splitterny vagn än begagnad. Och jag har enbart läst gott om denna vagn, förstås har den sina brister, men överlag.

Dessutom är den så snygg! Precis i min smak. Valet föll på en helsvart sist och slutligen, även om jag ett tag var sugen på en blå med brun läderrem. Tur att jag sov på saken i några veckor, för jag hade helt klart tröttnat på den blåa. Svart blir dock aldrig fel för mig.

Det börjar nog bli dags att fixa och köpa med bebisprylar nu, då magen ser ut så här..

Som tur mår jag ännu toppen! Hoppas att bebisen mår lika fint som jag bara. Andfådd blir jag däremot av minsta lilla ansträngning haha, men det är inte så farligt. Mest lite pinsamt bara att flåsa av att byta liggställning..

Bebisens kläder har jag nu ordnat upp i hens byrå. De är ännu otvättade men det tar jag sedan när vi fått en tvättmaskin i lägenheten. Vi har tydligen rätt mycket i storlek 62-68, och inte alls så många plagg i 50-56 som jag trott. Vi har lyckan att ha systrar som nyss fått barn båda två, så dom har gett oss en hel del prylar och plagg deras bebisar växt ur.

Imorgon blir det första besöket på den nya mödrarådgivningen. Vet inte ens vart jakobstads sjukhus ligger? Jag är lite nervös. Känns läskigt att byta rådgivning mitt i. Jag är så van med vcs och kan deras byggnader utantill (jobbade rätt mycket där och har själv haft många ärenden dit under mina fyra år i Vasa) men Jakobstads sjukhus har jag bara besökt en enda gång tror jag. När jag var 15 år gammal. Och jag tänker nog inte be Fredrik komma med då han har nattskifte denna vecka och inte är så bra sällskap efter en natts vaka. Hittills har vi varit på alla besök ihop, så jag undrar om det är ett misstag att gå själv nu när allt är nytt och så? Håll tummarna för att dom tar emot oss med öppna armar och att vi får en bra magkänsla. Det är så viktigt för mig.

Likes

Comments

Jag öppnade gravidappen imorse, vecka 27 (26+1) stod det.. oj men omg. Vad hände!?!? När hur ?

I min värld är jag i vecka 24 ännu. Det är som om jag missat de tre senaste veckorna på grund av flytten. Jag måste säga att nu, nu känner jag en medelmåttig panik faktiskt. Vi har ju inte hunnit med något ännu och snart är andra trimestern över! Jag har levt i tron att vi bara är i början ännu, och snart är vi i tredje trimestern. Tänk om bebben föds för tidigt? *andas in.. andas ut* ..

Behöver jag säga att det varit mycket på sistone? Igår började jag nästan gråta för att vi inte ägnat vår lilla guldklimp någon uppmärksamhet på några dagar. Stackars liten. Jag känner mig som sämsta blivande mamman någonsin. Glömmer bort hur långt gången jag är och är så fullt upptagen av jobb och graduskrivande att jag inte kommer ihåg att ägna hen någon uppmärksamhet. 😩 Är det så här dåligt samvete känns?

Ni vet, jag brukar drömma mardrömmar förknippade med att liksom inte hinna med. Jag har drömt att jag haft en bebis i famnen i vecka 12 och funderat över hur det är möjligt att tiden gått så fort och jag har stått där helt oförberedd. Jag har drömt att jag haft en 7-åring och funderat hur det är möjligt då jag just var gravid? I alla mina drömmar har jag känt känslan av att shit, jag hänger inte med. Och känt panik. Och idag händer det. Jag är inte längre i början, jag är ju faktiskt gravid gravid nu så att alla kan se.

Screenshotta min egen instastory nyss, bara för att ni ska få se att jag inte luras. Det syns. Jag går liksom ännu runt i tron om att folk kanske misstänker något, men detta kan man inte ta miste på eller hur?

När fick jag en så här stor mage??

Nästa gång vi hörs hoppas jag att jag hunnit lugna mig och få lite saker under kontroll. Jag har skjutit upp kela lite väl länge nu inser jag och så borde jag boka tid för sockerbelastning. Jag borde ha gjort det för länge sedan. Men jag visste inte att var så långt gången.. åh. Jaja. Jag skyller på att det är för att jag bytt rådgivning mitt i. Lite därför nog också som allt känns så under icke kontroll.

Likes

Comments

Idag har vi kämpat och borrat hål i väggar, mätt fel och blivit arga. Men nu är det mesta färdigt i alla fall, och jag har upp mina gröna gardiner och min lilla kökshylla. Det som saknas är en gardin till ett fönster i vardagsrummet. Gardinen har jag redan köpt, men vi behöver en ny längre gardinstång på grund av några missar som vi gjorde med mätningen. Men det är inte hela världen. Allt måste inte bli klart på en gång! Bara lägenheten blir färdigt inredd i sommar före bebisen kommer är jag nöjd, för jag kommer knappast att ha tid att fixa med inredning till hösten och vintern. Just nu känns det nästan lite onödigt att vi kämpade så med att få det fint i Vasa, nu är vi inte där längre. Tänk om vi snart flyttar härifrån och inget av detta passar in sedan i nästa hem? Men så där kan man inte heller tänka. Jag lider otroligt mycket av att inte trivas där jag bor. Även om vi bara skulle bo här ett halv år, så skulle det vara värt att få det hemtrevligt i alla fall. Och det var också mer än värt det att få det fint i vasa, med tanke på att det för mig är livsviktigt att jag trivs i mitt hem. Jag tror det hör till min personlighet, jag behöver få fästa mig vid mitt hem och jag kan inte göra det om jag inte trivs. Simpelt.

Det som ska fixas i sommar är:

- Ett nytt större köksbord i vitt/ljust trä. Pinnstolarna får troligtvis hänga kvar, men i såna fall ska de målas om.

- Kontrorsrummet ska målas om. Jag tänker mig tre vita väggar och en vägg målad i ljus kalklitir. Hyresvärdarna står givetvis för kostnaderna här, de tyckte också att väggarna var i dåligt skick.

- LAMPOR! En vardagsrumslampa och en lampa till kontoret. I vardagsrummet ovanför soffbordet som ni ser på bilden nedan, vill jag ha en större lampa i trä som jag sett vid Halpa-Halli i Kaustby. Den fanns inte i Jakobstad så den kanske har hunnit ta slut redan.

- Bebisens hörna i sovrummet. Till den behöver vi ännu en säng och förstås täcken och sådant. Byrån och skötbordet är fixat redan.

- Serveringsvagn/avställningsyta/hylla till köket. Vårt nya kök är så litet att mixern och brödrosten får stå på golvet. Och så kan vi inte ha det, så lite extra yta med förvaring behövs verkligen.

- mera gardiner.. sex par till behövs om alla fönster ska ramas in. Minimi fyra par till. Men med dem som med mycket annat tänker jag vänta tills Ikea resan med. Billigast så!

De flesta tavlorna ligger längs med golvet ännu.. Vi vet inte riktigt vart vi vill ha dem, eller om vi alls vill ha upp dem över huvud taget. Då känns det lite onödigt att borra hål som man sedan ångrar.

Jag tror att detta kommer att bli hur fint som helst när det blir klart. Det jag älskar med denna lägenhet är att den känns lite.. antik? Gammal? Jag gillar de breda listerna och vår spis i vardagsrummet. De ger en härlig känsla helt enkelt.

Nu undrar ni som känner mig säkert om det är så bra med diskmaskin då som vi trott? Och jo, jag kan bekräfta att det är himmelskt! Jag älskar att inte behöva diska. Och att plocka ur den är inte alls jobbigt det heller. Att ha köksfläkt är också riktigt trevligt. Inte en enda gång har lägenheten luktat matos. Den må vara uråldrig och gul, men den fungerar utmärkt. Dessutom är det helt trevligt att ha ett extra sovrum. Nej vet ni, jag stortrivs här redan. Vi sover till och med bra i sovrummet fastän vi båda två avskyr den ena fondväggen. 

Likes

Comments

Hej på er! Här får ni några bilder på vårt hem, nya hem, tagna i all hast imorse. Ovan ser ni alltså delar av vår hyreslägenhet. En trea på 84 kvm i Jakobstad som vi nyss flyttat till. De senaste två tre veckorna har varit intensiva med måsten, deadlines, jobb och till på köpet en stor flytt. Men vi fixade det och nu står vi här i en helt ny stad som inte alls är så hemsk ändå som vi tänkt, i vårt nya hem där vi också ska välkomna ett nytt liv om bara fyra månader. Det känns riktigt bra, och jag saknade egentligen bara vasa första dagen och vår gamla lägenhet saknade jag också bara första natten. Nu har jag vant mig, på endast tre dagar. Denna lägenhet har dock så otroligt många inredningsmöjligheter och är helt enorm! Den är så stor att jag inte riktigt förstår var vi har alla våra grejer? Vi som hade så många flyttlådor fyllda till max med saker och nu är här ju nästan.. tomt? Men jag tänker att någonstans måste det väl synas att vi flyttat från 55 kvm till 84 kvm. Något direkt flyttkaos är det inte här som ni ser, allt uppackat och våra grejer har hittat sina rätta platser. Men ändå kaos i den bemärkningen att jag inte alls känner att detta hem är klart. Inte ens nära på. Vi saknar lampor, gardiner, hyllor, tavlor, ljus etc. Och lilla rummet ska ännu målas om helt innan jag kan börja inreda där. Lilla rummet ska bli vårt kontor, och inte bebbens rum då som man skulle kunna anta. Nej nej. Här ska det givetvis sovas i samma rum som bebisen tills jag känner att jag kan och vågar släppa taget lite. Hur länge är svårt att säga när man inte har tidigare erfarenhet, men bråttom kommer vi inte ha. 

Jag tror att vi kommer att få det riktigt bra här. Vi har redan hunnit med en massa i Jakobstad. Vi har till och med varit till Nådjärv och fiskat. Sånt som vi bara kunde drömma om i vasa. Närmare naturen är vi också känns det som. Vi har två balkonger, det är tyst här runt omkring och vi bor på första våningen bredvid en gång och cykelbana så det är bara att gå ut igenom dörren och så möts man av natur. Dessvärre också en gravplats, men vi tänker inte ägna den så mycket uppmärksamhet. Jag har bott här innan i höghuset bredvid, och den enda gången jag noterade gravgården då var första natten i lägenheten och när någon påpekade dess existens. Bara jag får upp en gardin mot fönstret som vetter mot gravgården så blir det bra. Bara jag får upp några gardiner ens.. Kanske därför det känns så tomt här? 

Jag måste bara avsluta med att skriva ett stort tack till alla som var med och hjälpe oss att flytta! Vi är så oerhört tacksamma, och framför allt jag är tacksam över att jag fick hjälp med att packa upp. Utan den hjälpen hade jag ännu stått här idag, helt förvirrad, och försökt klura ut vart jag ska börja förvara våra sängkläder eller vart jag ska lägga finporslinet. Så TACK! Och ett stort tack till våra föräldrar som stod för all bärhjälp, det hade jag aldrig fixat i mitt gravida tillstånd. :) 

Nu när allt har lugnat sig så ska jag helt klart börja uppdatera mera här. Inte bara för er skull utan också för min skull. Tänk så bra att ha det svart på vitt om hur det kändes att vänta sitt första barn och om allt möjligt roligt relaterat till det. Och om inredningen förstås också, den skall vi icke glömma. 

Likes

Comments

Kände vi våra första sparkar ovanpå magen!

Det är så mysigt nu när Fredrik har börjat känna bebben sparka ovanpå magen. Inte längre bara jag som känner av karusellen i magen. Buffandet bara eskalerar dag för dag, åtminstone känns det så nu. Och vissa gånger sparkar hen riktigt högt upp så att jag när jag vilar armen högst upp på magen (perfekt armstöd) hoppar till ibland. Det är så overkligt och graviditeten börjar på riktigt kännas som en graviditet nu. Det har blivit så verkligt nu när det går att känna av bebisen. Hur coolt är inte detta? Och tänk, om ett år får jag fira min första morsdag. Ryser av välbehag.

Bebisen, flytten, inredningen och jobbet med Seger Marketing är så roligt och inspirerande. Jag gör typ inget annat än planerar hur vi ska inreda, jobbar, tänker på vår framtid som familj och bara myser vid tanken på allt som komma skall. Livet vore perfekt om jag inte hade den där tunga stenen aka gradun som hänger över mig likt en mörk skugga. Jag tänker bara, sen. SEN ska jag skriva. Nu mitt i allt är vi i mitten på maj och jag har 2 ynka veckor kvar i Vasa. Det är inte det att jag inte vill, det bara känns så övermäktigt.

Ja, nu har jag i alla fall 4 timmar kvar av denna skol/arbets dag, som för övrigt varit så oerhört inspirerande. Fyfan vad jag älskar mitt jobb. Ursäkta för det där ordvalet, men jag älskar att komma in i ett flow och bli inspirerad och komma på en massa ideér till fotograferingar. Älskar att jag har privilegiet att få göra det till mitt jobb. wow. Hursomhaver, 4 timmar kvar tills jag kan fara hem och nyttja toaletten i vår lägenhet. 4 timmar i skolan. 4 timmar som jag helhjärtat tänker ägna åt att jobba på avhandlingen. PUNKT.



Det blir nog bra det här.

Likes

Comments

Ibland finns de rätta lösningarna mitt framför näsan på en. Man går runt med ögonbindel och hoppas på att idéerna ska komma till en. Hoppas utan att kunna se. Vågar man tänka lite längre och lite mer så vill jag lova att allt man söker finns där. Det kanske inte räcker med att bara öppna upp ögonen, för att kunna göra det krävs det en gnutta ansträngning. Jag behöver få inputs. Jag behöver pinterest och texter som fångar mig och väcker intresse. Jag behöver få se något som drar mig ur mitt invanda tankemönster. Jag behöver inspiration som slänger mig rakt tillbaka till 2012, för det var det magiska året då jag fann mig själv och var så mycket Elin som en bara kan va. Idag fanns det rakt framför ögonen på mig. En inspirerande bok som bara SKREK och talade till mig. Den köptes i Köpenhamn 2012. Jag läste halva boken då, för andra halvan handlade om kunder och marknadsföring och sånt som jag inte riktigt förstod just då. Nu behöver jag och vill jag veta allt om marknadsföring. Denna bok kunde inte ha kommit mer lämpligt. Jag vet inte vad som gjorde att jag ens över huvud taget kom ihåg att den existerade, att den låg orörd inne i vår byrålåda. Plötsligt hade jag bara plockat upp den och det var kanske dagens bästa impuls.

Nu ska jag läsa bli inspirerad. Få tankeimpulser som väcker nya tankar och får mig in på nya spår samtidigt som jag lyssnar på Erik Hassle "no words" & Foster the people "Pumped up kicks" för att det är då som jag kommer in i mitt flow. Gamla klassiker fungerar alltid. 

Be unfashionable. Take risks. 

Likes

Comments

Vår älskade lilla bebbe på bild i v. 21+4, 8.5-17 <3 

Jag älskar att mysa med vår lilla bebis, som jag nu allt mer börjat kunna känna av. Hen buffar livligt under korta stunder på dagen men vaknar oftast på kvällen för att buffa mig godnatt. Jag har moderkakan i framvägg, därav de trubbiga buffarna som kom rätt sent. I vecka 20 vill jag minnas? På senaste ultraljudet fick vi se en välmående liten bebbe som visade tungan och drack fostervatten. Hen hade blivit så STOR sen sist. Nu täckte ju bebisen hela skärmen. Inte så konstigt dock, i vecka 12 vägde vår skrutt 30 gram och nu vägde hen 410 gram. Det torde ju märkas någonstans. Och min mage har helt plötsligt börjat uppenbara sig. Nu går det absolut inte att dölja längre! Jag tror ju att jag ännu är platt, så varje gång jag går förbi ett fönster eller en spegel får jag mig en smärre chock. Det är nog märkligt det här att vara gravid, det känns så underbart samtidigt som det känns overkligt. Händer detta faktiskt mig! Vi är lyckliga. Mer än så behöver nog inte sägas.

Jag mår fortfarande fint och njuter av varje dag som går. Mitt liv hade inte kunnat vara bättre för tillfället. jag har ett underbart jobb, härliga kolleger och inspirerande arbetsuppgifter. Jag har kommit ikapp med skolarbeten och fått avprickat många deadlines. Det mesta med flytten är fixat och sommaren är planerad. Allt är under kontroll och jag känner att det här, det kommer att bli bra. Jag längtar efter sommaren. Då ska jag inreda vår nya lägenhet och fixa inför bebisens ankomst, studera och även jobba deltid i Juni med kära Seger Marketing. Att få barn just nu, mitt i starten av min karriär, kunde inte ha varit en bättre ide. Det må låta dumt att skaffa barn när man börjar utvecklas, känner sig driven och hittat rätt spår i livet. Men faktiskt, så är jag glad att jag inte blev gravid under tiden jag jobbade inom vården. Jag ville verkligen ha barn då, men om det hade hänt så hade jag lagt allt fokus på bebisen och helt och hållet glömt bort mig själv och kanske aldrig vågat börja göra något som jag vill göra. Jag hade indirekt levt ut mina drömmar via barnet. Nu är barnet mer liksom en krydda i livet, men det definierar inte mig. Om ni förstår? Jag är ändå jag, men mina drömmar och mina mål i livet. Och bebisen är inget jag skaffat för att fylla något tomrum i mitt liv. Mitt liv kändes komplett innan vi plussade, och plusset gjorde oss väldigt glada, men det förändrade varken mig eller Fredrik. Han kommer fortfarande att älska musik och att snickra gitarrer, och jag kommer fortfarande att vilja utvecklas och göra karriär. Konstigt nog så känns allt liksom mer uppnåeligt tack vare vår lilla bebis. Jag känner att allt är möjligt. Förut trodde jag att det var kört med karriär och studier efter att man fått barn, men nej. Det är bara början på vårt liv.

Likes

Comments

Hur är det möjligt att känna att tiden bara rusar iväg, samtidigt som man tycker att man har varit gravid alldeles för länge redan och bara vill ha en fullgången graviditet här och nu? Jag tänker inte skriva att tiden gått så snabbt, eller utbrista "tänk att vi redan är halvvägs!". Nej, för så känns det inte. Januari och februari var de längsta månaderna i mitt liv, liksom mars också gick i snigelfart. Men den som väntar på något gott, den väntar länge. Tycker jag. Man vill ju bara ha den gosiga bebisen här och nu, inte vänta till september.. med stor sannolikhet Oktober förrän hen ploppar ut.

Nu har vi förresten på allvar börjar kolla på vagnar och spekulera i bebisgrejer. Allt blev mer konkret när vi fick den nya lägenheten. Ännu återstår själva flytten, men den tar vi sedan när den kommer. Imorgon ska vi iväg och se på ett babyskydd och en bärsele. Jag är lite kluven i bärselen, kommer pappan att använda den? Vill man hellre ha en mjuk tyg bärsele än en Babybjörn One? De i tyg är ju helt klart tio gånger snyggare, om man nu måste vara snygg när man strosar på hemma. Däremot skulle jag bra kunna tänka mig att använda en BabyBjörn One på promenader eller annars bara när man vill ha händerna fria, typ på stan.

Vi kommer endera att köpa en förmånlig ny vagn, eller en begagnad vagn av mer exklusivt märke som typ emmaljunga eller britax. Ni vet såna vagnar som kostar över tusenlappen som nya, men som med mycket tur och envist letande går att hitta för några hundralappar på findit eller någon liknande sida. Just nu är jag absolut mest sugen på denna Petite Cherie Heritage från Jollyroom för att den låter så LÄTT och har fått överraskande bra recensioner trots sitt låga pris. Färgen är jag lite osäker på, men en mörkblå skulle inte sitta helt fel.

​Om det blir denna vagn så tror jag dock inte att jag vågar mig på den blåa (fegis) utan det blir antagligen den svarta med silverfärgat chassi i såna fall. Varför denna vagn lockar är först och främst för att vi kommer att bo i stan, i höghus en trappa upp och ha en relativt liten baklucka. Dessutom är den ju så otroligt snygg! 

Annars har vi spanat in några begagnade Gesslein vagnar men just de modellerna som finns till salu på finska sidor är lite för stora och klumpiga för att passa oss. Med  volvo och villa hade förutsättningarna varit helt annorlunda, men har man en liten Opel astra som man inte vill bli av med i första taget och bor i höghus är förutsättningarna helt annorlunda. 

De krav jag har på vår blivande barnvagn är bland annat följande: 

-lättkörd, bra fjädring

-små svängbara hjul fram

-liten ihopfälld (och lätt att fälla ihop själv)

-liggdelen bör vara lätt att ta loss själv och inte väga för mycket 

-stilren och modern design 

-PRAKTISK

-förmånlig 

Så, tipsa mig gärna om vilka märken och modeller som skulle passa oss! 


Likes

Comments