Header

I ett inlägg för en tid sedan så sa jag att jag inte alls skulle julpynta, eftersom jag endå ska fira julen hemma och en flytt kommer att ske snart. Så jag tänkte att det var lite onödigt att ha 6 extra lådor med julsaker när endå bilen blir full med övriga flytt saker. Men... Planen ändrades när jag fick ett meddelande om att vara med som modell i ett projekt och att det eventuellt skulle ske hemma. Just i December. Jag tänkte att inte kan jag ju vara med och modella - Hemma - i December UTAN julpynt. Så jag slängde ner en låda, en av sex, med julsaker. Och det räckte för denna jul tyckte jag.

Sen, efter det, så fick jag världens bästa idé. Tyckte jag... Ni minns även att jag i ett inlägg för en tid sedan berättade att jag brukade möblera om mitt hem, ha det som fotostudio, ta kort och ha dessa. Jag kände mig mer taggad än någonsin på detta nu och tänkte att ha lite julpynt och ta snygga kort passar ju super nu. Men sen kommer vi ju till alla "fattiga bloggares" problem - LJUSET.

Där jag bor just nu är en väldigt ljus lägenhet i sig, men... Ungefär 60 meter bort så kommer nästa höghus som är lite högre än mitt. Och alla fönster utom 1 är just mot det där huset. Sen så äger jag ingen taklampa till vardagsrummet, det fanns inte ens en taklampa när jag flyttade hit. Och... Jag äger ingen studiolampa ännu heller. Så just denna "super idé" var inte så bra i alla fall.. Men jag ska självklart göra det bästa av allt och ta kort endå.

Nu till inläggets ursprung.

Jag tänkte att ni skulle få julpynta med mig och se lite hur det ser ut hemma hos mig. En liten sneakpeak på min lägenhet får ni också, dock kommer ni att få se mitt sovrum lite senare eftersom det inte är helt 100% ännu. Det saknas lite stuffs här & där. Men ni får se det som är klart.

Jag älskar ljus, alltså ääälskar ljus. Jag köpte dessa förra hösten, när jag tänkte göra det lite mysigt och så när jag skulle ha besök. Jag älskar söta dofter på ljus och dessa passar året om, även till jul. De doftar lite juligt, men endå inte. IKEA's billiga småprylar <3.

De där tomtarna är en speldosa som spelar julmusik. Den har hängt med från att jag var liten, men det var först för nått år sen som jag fick ärva den och får äntligen ha den som min. Dock stal jag alltid den på jul och satte den på mitt julbord när jag var liten, haha. Sen ett ljus jag verkligen gillar! Det har jag trots allt fram året om, men det passar även till jul. Det sprakar som typ en öppen eld och det är väldigt mysigt. Ljuset heter crush och vad är inte mer passande? Sen det enklaste men otroligt snyggt - En enkel vas med julbollar i.

Inte sååå juligt, men... Fint. Jag brukar inte ha blommor och jag är typ allergisk mot de röda julblommorna. Så dessa som jag fick med blombudet och ett ljus + koppar vasen blev ju endå lite juligt. Eller...?

Dessa ljus fick jag i julklapp förra året. Som ni har märkt gillar jag stilrena saker, med detaljer i typ guld, silver och koppar. Till jul såklart en touch of rött. "Duken" är ingen duk alls, utan det är en café gardin egentligen. Men jag ville piffa upp soffbordet lite så det fick bli en duk helt enkelt.

Nu har jag äntligen fått mina linnegardiner jag har tjatat om. De är ju inte de tjockaste och mest insyns skyddad, men de är alldeles tillräcklig så att grannarna inte ser in. Runt 79 kronor på Rusta och helt perfekt. Den som är bäst med dessa gardiner är att de är lite glansiga och ljusstaken ser sååå fin ut. Året om gardiner om ni frågar mig.

Nu till det bästa i detta rum

Min "berömda" Kalle Anka julgran med en touch av mig! Denna gran kostade mig en förmögenhet när jag köpte den. Jag hade 3 krav på min julgran - Svart, tjock och hög. Det beställde jag och det fick jag. Granen är något jag får beröm för varje jul, så den var helt enkelt värt priset. Julmattan passar dessutom helt super till granen och den lilla till med tomtarna.

Och denna skylt hör ju till och tomtarna.

Detta är mitt julpynt för i år och resten av lägenheten får ni i ett nytt inlägg längre fram. Men det är riktigt lagom med jul nu och mer behövs inte hos mig just nu. Det enda som saknas just nu är en värmeblåsare.

Hur ska ni fira jul? Kommentera!

Ställ gärna era frågor på mitt ASK -> Här

Sååååå..... Ses vi i nästa inlägg

Fight!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Finland vs. Sverige

Jag skulle mer än gärna vilja starta en podd, men inte just nu och jag har ingen att starta den med och jag behöver ju också nånn som förstärker min röst. Så jag har som plan att ta detta Finland vs. Sverige till min YouTube-kanal sen när jag väl startar den, men just nu tänker jag ha det på min Blogg tillsvidare. Det är sååååå stor skillnad mellan just Finland och Sverige, inte bara språket, utan allt.

Jag kommer från en Finlandssvensk ort, kommun, Stad - vad ni nu kallar det. Jag vet inte vad det kallas, ett ställe helt enkelt. Jag kan inte Finska, utan har sett mig som Svensk. Jag kommer från en by där "raggarrundan" var en höjdpunkt och de få kvällarna som krogen var öppet, då DÅ var det fest - Med 15-30 personer typ. Jag har sett mig själv som en storstadstjej med allt från stil till livet. Vi tittar alltid på Svensk TV, Svensk YouTube och allt Svenskt. Jag kommer från en liten by där alla tror de känner alla och vill vi ha info om nånn så frågar vi vår vän, vi litar på alla och egentligen är vår bästa vän inte alls vår bästa vän, men vi litar på denne endå och berättar allt öppet.. Där ifrån kommer jag.

När jag flyttade hit så var ju allt så mycket mer annorlunda, allt var lixom uppbyggd på ett annat sätt. Jag visste att det inte kom att bli lätt, men eftersom jag såg mig som Svensk och dessutom som stadstjej så borde det ju bli lättare. Trodde jag. Att hitta vänner och umgås med alla har jag ju dessutom inte haft några problem med. Jag är ju öppen som person och Stockholm är ju stort, så rädd för att berätta mina djupaste hemligheter skulle jag ju inte behöva va. Det fanns ju lixom ingen risk att nånn helt okänd skulle berätta det till nånn annan. Vem skulle bry sig om lilla mig och mina hemligheter i denna stora stad? Att hitta folk som verkligen bryr sig om mig skulle ju heller inte vara några bekymmer så detta skulle nog lösa sig inom nånn månad.

Ni minns att jag var hemma ett tag och började bygga upp aaaallt igen? Jag var så sjukt taggad och allt kändes så bra. Men det jag inte var beredd på var att jag än en gång skulle göra samma misstag, en gång till. När allt började lite knaka och halvt hade rasat en gång till, så kom jag på hur "finsk" jag faktist är och hur blint jag trodde på alla, att alla som "ville hjälpa mig" var egentligen bara ute efter pengar på olika sätt. Min värld rasade enda ner till botten och jag var sååå nära på att ge upp, men av nånn anledning fortsatte jag att kämpa. Och det visade sig vara det bästa jag har gjort.

Jag kom i kontakt med två finska kvinnor som verkligen gav mig en öppen hand, de hjälpte verkligen mig. Man kände att de ville mig väl helt enkelt. Jag blev så glad av att ha nånn jag kan prata med, nånn som har upplevt samma saker som mig och inte känna mig så ensam i denna upplevelse. Att ha nånn med samma "finska" sätt och personlighet som mig. Det är sååå mycket lättare, med allt. Jag kan jobba, på vårt sätt, och de låter mig utvecklas och skina i mitt jobb. Jag får vara delaktig i allt och vi har samma strukturering i vårt jobb. Det bästa - Vi kör efter samma spår och jag behöver inte längre känna det som om det bara är "mitt" spår som jag kör ensam på.

Efter att ha träffat dessa så har allt bara börjat falla på plats. Jag har folk runtom mig som verkligen är här för att hjälpa mig. De ser till att det blir rätt och de är inte rädd för att ta tag i saker. De har även hjälpt mig själv att insé att jag inte är nånn storstads tjej.

Jag har hittat rätt nu och jag har de bästa runt mig!

Vad tycker ni om denna nya "serie" på min Blogg? Kommentera!

Ställ gärna era frågot på mitt ASK -> ​Här

Annars.... Såååååå ses vi i nästa inlägg

​Fight!

Likes

Comments

Blogg

Jag har märkt att ni älskar när jag skriver om Sverige, Svenskor, Svenska traditioner och stuffs i Sverige. Så idag tänkte jag skriva om ett väldigt intressant ämne, vilket som skiljer sig mellan det finlandssvenska folket och det svenska folket. Det står "Jag" istället för finlandssvenskar eftersom det som skrivs är saker som jag har varit med om.

Som ni vet längtar jag sååå mycket efter att få komma tillbaka och verkligen börja med allt som jag har nämnt. Hur taggad jag faktist är, hur mycket vilja jag faktist har och hur mycket pepp jag får. Jag längtar så otroligt mycket!

Igår hade jag faktist fått nog av allt med att fixa och trixa, att saker om egentligen bara ska fungera inte har gjort det och jag har gjort det endå, att en del än gång försökte få mig dit de ville och försökte dra en hop med lögner. Jag fick bara nog och blev less, så jag bara sa ifrån.

Jag har ansett mig själv som svensk eftersom jag endast pratar svenska, inte gillar Finland och kan mer om Sverige över lag. Jag har inte sett mig själv alls höra hem i Finland. Men... Innerst inne har jag endå en touch of att vara finska.

Igår fick jag verkligen en syn av mitt finska sisu, som tydligen finns där inne. Jag vet vad jag vill, vart jag ska och då tar jag mig dit. Oavsett VAD och genom eld & vatten så tar jag mig dit när jag väl har bestämt mig om målet. Jag har redan nått mitt några av mina delmål och jag är såååå nära MÅL, så nu finns det inget stopp om att inte ro detta i mål. Ingen kan någonsin köra med oss "finskor", vi står upp för vad vi vill, vad vi tycker och vad vi tycker. Vi funderar inte så mycket och börjar någon med att fundera och "Gulligulla" då bara räcker det. Vi funderar inte som sagt så mycket och gör slag i saken direkt. Det finns ingen tid att förlora och vi göra beslut direkt. Ingen kan bestämma över oss och vi är otroligt självständiga, rapp och ibland även rapp i käften. Rapp i käften så menar jag - Vi är inte onödiga eller säger fula saker (Fast vi egentligen skulle vilja), utan börjar någon med att "Mjaa.... Jo... Assåååååå..." så säger vi "Ok, men då gör vi såhär och då är det klappat och klart, tack!", så får vi oftast som svar "Men sååå kan du inte göra" varpå vi svarar "NU var saker bestämd, vi gör som jag sa" eller "Vi tycker såhär" varpå vi finskor svarar "Nej jag går inte med på saken, vi gör såhär". Vi helt enkelt säger till när det räcker och lägger ner foten. Vi kör bara på och brister nånn väg så bara bygger vi upp den. Vi tar ingen skit och vi är självständiga. Vi bryr oss inte och gör vad vi vill. MEN vi har ett hjärta av guld, vi visar vårt riktiga jag, vi strävar efter rättvisa och ger all kärlek, ger alla husrum och är endå lite hårda på utsidan och otroligt mjuka på insidan. Vi gör rätt oavsett om det är bra eller dåligt. OCH, vi väljer alltid att kontakta högsta chefen för att få ett svar och säga som det är. Alla får EN ENDA andra chans, förstör man dem eller ens tillit så är det finito helt enkelt och då har man inget mer att hämta från en - Hur mycket än det försöks.OCH vi fjäskar AAAAAAALDRIG!

Det jag har märkt i Sverige är att alla är så otroligt snälla och ingen vågar riktigt bestämma eller göra beslut utan att ha ett helt gäng bakom sig. Ingen vågar ge ut nått nummer till nånn och vill man snacka med nånn så måste man snacka med robot. Säger man nått och gör slag i saken, alltså är rapp, det är helt klart inte okej. Vi finskor är som bara "Jaja vänta 2 sekunder så har du underskriften", medan i Sverige är det "Jag måste tyvärr låta dig vänta en tid, jag måste ta upp det på tre möten före jag vet. Jag beklagar....".. I Sverige älskar de att säga - Jag beklagar, jag vet inte vem som bestämmer, jag kan inte göra nått, alla kallas hjärtat mm mm mm.... I Sverige måste man uppskatta allt jobb alla gör, man får inte säga nått man ogillar med jobbet och måste man absolut säga nått så ska det vara "Du... Kan du vänligen göra om detta jobb hjärtat?" Medans vi finskor säger "Gör om jobbet" PUNKT. Svenskar vill oftast nå målet direkt, smaka på en omogen frukt bara för att de är giriga på att nå målet. Medan vi finskor verkligen dreeeeglar på den där omogna frukten tills den är mogen för att njuta av den rejält, alltså vi väntar med att nå målet bara vi når det.

Nu drar jag ju inte alla över samma kam, det finns ju undantag. från både finska sidan och svenska sidan. Detta är skriven ur min synvinkel och mitt liv.

Igår när jag märkte att jag började bli med kört, så satte jag bara ner foten. Jag är såååå nära mål, jag kommer att ha folk runt mig som har det där lilla finska sisut i sig och jag har verkligen hållit mina krav till 100%. Jag vet vad jag vill ha och jag vet vart jag ska. INGEN ska få köra med mig denna gång, jag kommer att lägga ner foten direkt och säga till. För att nå mitt mål märkte jag att jag måste sköta detta i princip själv, det är ju endå bara jag som vet hur mitt liv ser ut. Hittills har jag kört rekryteringen själv och lade allt annat i andras händer. Jag märkte att det inte fungerade och allt skulle bara leda till att mitt liv gick i graven. SÅ... Igår bestämde jag mig för att jag kommer att sköta i stort sätt allt själv tillsammans med en ledare, som jag själv delar ut uppgifter till. Jag kommer att vara "Högsta chefen", göra scheman, rekrytera, intervjua, kalla till möten vid behov mm mm. Det enda jag inte kommer att göra är att ha hand om ekonomin, betala löner osv. En inblick i ekonomin kommer jag självklart att ha, men ansvaret över att betala rätt lön och att räkna ut en eventuell löneförhöjning vill jag inte ha. För jag verkligen suger på att räkna. Och denna gång ska jag ta med mig mitt finska sisu inom mig och inte leva det typiska Sverige-livet. Jag vill inte bli en "äkta" svensk, jag vill inte leva som nånn annan vill, jag vill inte inte vara självständigt. Jag är jag och jag lever med det finska sisu, i Sverige!

I vilket land bor ni? Kommentera!

Ställ gärna frågor till mig på mitt ASK -> Här

Annars..... Såååååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Igår fick jag en fråga på mitt ASK om vad jag jobbar med och jag tänkte faktist ta upp det. Jag såg på YouTube för en tid sedan en som tog upp just detta och det visade sig vara väldigt få som visste om det, så därför tänkte jag också berätta.

Idag finns det sååå sjukt mycket man kan jobba med, allt från läkare till stylis till filmproducent eller personlig assistent. Allt beror ju på vad man är för person, vilka intressen man, vad man vill göra osv. Men, det handlar också om generationer, vad man är villig att ge osv. Idag finns det flera som jobbar med t.ex YouTube och Bloggar, men det finns så få personer som tror att man kan ha det som jobb. Vilket jag tycker är synd. De flesta tror att man redan från dag 1 ska tjäna pengar på ett jobb och live life, men det är inte så. Man behöver inte ha ett jobb 7-15 och 13.000 i månaden, man kan tjäna på andra håll idag och leva sin dröm!

Bloggen. Ja, jag jobbar med min Blogg, jag har Bloggen som jobb. Alla jag har pratat med om detta tror att det bara är att skriva nått och that's it. Men vet ni, det är sååå mycket mer! Man ska hitta nått intressant att skriva om och framför allt nått läsarna vill ha. Man ska alltid prestera 100% i sin text, vilket kräver tid, koncentration och man ska känna DET, man ska känna "wow I've flow". Och när man har DET, så kan man inte pausa utan då måste man köra på. Det går lixom inte att tvinga fram en text kl. 11 i köket om man inte känner DET och man kan inte bara slänga ner några rader. Man måste alltid prestera fullt ut. Jag lägger ner flera timmar på min text och jag lägger minst en timme på redigering. Sen tillkommer det bilder. Man ska fotografera, gå genom dem, eventuellt ta nya, redigera mm mm. När man är klar med det, så ska man kolla runt efter nya ideer, planera och vara kreativ helt enkelt vilket kan ta fleeeeera dagar. Jag lägger ner otroligt mycket tid på mina inlägg och det tar flera timmar. Ni har märkt av dagar när jag inte Bloggar alls? Det är dagar när jag helt saknar DET och då är det helt onödigt att ens försöka. Sen ska man alltid kolla genom statistiken ibland. Kolla vad som lockade mest läsare, vad man skrev mm. Jag får inga pengar ännu, men det är dit jag ska och det trappas upp ju längre tiden går. Jag lägger ner sååå mycket tid nu, för att tjäna sen. Gör jag inte allt detta, så kommer jag aldrig tjäna på en Blogg.

Reklam. Ja, jag jobbar med reklam. Jag jobbar på en sida och gör reklam för min Blogg. Eftersom jag vill jobba med min Blogg och tjäna så måste jag ju självklart nå ut till så många som möjligt som blir intresserad av den. Jag måste nå ut till världen. Även på det måste man känna DET. Jag kollar på andra som gör reklamer för sin sak, vad det nu än är. För varje reklam får jag 1 "kredit" som jag får göra vad jag vill med. Kollar jag på 100 reklamer så får jag 100 "kredit". Med dem får jag göra vad jag vill, om jag vill spara dem eller lägga dem på min egen reklam för Bloggen. Lägger jag 100 når jag ut till 100. Detta är också nått jag lägger ner otroligt mycket tid på. Det måste finnas tid och koncentration, sen också nånn form av underhållning. Jag tjänar inga pengar på det nu, men det kommer i framtiden.

Utöver det ska man svara på jobbmail, skapa kontakter mm. Även där måste man ha DET. För jag lovar er, allt hörs även i text. Ingen vill göra samarbeten med nånn som skriver ett dåligt mail, ingen vill ge nått om man inte levererar nått. Det du GER så får du. Har jag DET kl. 02:30, då slänger jag iväg ett mail 02:30. Nu har jag dessutom hjälpt mitt assistansföretag till 110%, rekrytering, annonsering mm. Det har också tagit sin tid och även där måste man känna DET.

Jag kommer till detta starta min YouTube kanal och börja jobba med det.

Jag tycker det är så synd att folk inte förstår att man verkligen kan jobba med detta och att man verkligen satsar. Men nu har jag iallafall berättat hur mitt jobb ser ut. Jag jobbar otroligt mycket, lägger ner otroligt med tid, och gör det gratis just nu.

Vad tycker ni är bäst med min Blogg? Kommentera!

Ställ gärna era frågor på mitt ASK -> Här

Annars..... Såååååååå ses vi nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Jag undrar om uttrycket är sanning trots att jag inte har trott det. Om man börjar sin morgon perfekt, så blir dagen perfekt. Jag börjar tro att det stämmer.. I Fredags bestämde jag mig för att ta en helt ledig helg. Jag skulle inte svara på några jobbmail, inte några måsten alls. Jag skulle bara göra precis vad som föll mig in - Snacka med vänner, snacka strunt, packa till Sverige, kolla YouTube och bara vara ledig. Och det gjorde jag! Jag började med sovmorgon och sov tills jag ville upp utan att tvinga upp mig. Sen tog jag väääärldens längsta frukost, jag åt frukost i 3 timmar! Eller, jag åt ju inte i 3 timmar utan vi... Drack kaffe, snackade strunt, kollade på YouTubare vi tycker är så cringe, skrattade åt dem, funderade ut hur en bra YouTubare ska va, funderade på varför folk som är så obekväma vid kameran fortfarande jobbar framför kameran, skvallrade om livet.... Bara en mysmorgon! Det var en sån perfekt start och man fick så mycket positiv laddade energi! Så efter dessa tre timmar ville jag bara få så långt på min packning och planering inför Sverige som det bara gick. Jag slet upp min bäddade säng, bytte lakan, tvättade min tvätt och packade ner allt jag kunde. För vet ni, snart drar jag!

Kvällen blev ju bara bättre. Sååå många skickade till mig att de längtar tills jag kommer tillbaka. Jag trodde inte så många verkligen saknade mig, men nu vet jag hur många jag verkligen har. Det absolut bästa... Att höra av de som betyder mest att de saknar mig och längtar efter mig, fick mig bara varm. Det fick mig bara mer peppad att kämpa fullt ut för att nå min dröm. Jag fick en sån push! Så dessa dagar som jag är kvar här, kommer att kännas som flera långa år. Men snart, snart....

Idag har jag bestämt mig för att ta tag i det jag inte gjorde över helgen, vilket är jobb upp över öronen. Jag har inte gjort reklam seriöst på jag vet inte när, så det måste jag ta igen. Jag måste även skicka i väg massa mail, angående jobb jag vill ha. Sen ska jag vidarebefodra massa mail och sen ska jag... YouTube:a.

Vet ni, jag är så sjukt sugen på att göra en storytime. Jag har tre stycken planerad, men jag vet inte när de kommer upp. För jag har ingen koncentration. När man - Jag iallafall -, ska göra en storytime, så måste man vara på ett speciellt humör. "Skrivar humöret" som jag kallar det. Skulle jag ha tagit med mig mina hörlurar så skulle det inte vara några problem, för då kan jag lägga på min musik och bara skriva. Men nu när jag inte har dem så har jag ingen koncentration. Det händer så mycket runtom mig, så jag vet inte hur och var jag ska lägga min koncentration. Så... En kommer upp, förhoppningsvis nästa vecka, sååå håll ut.

Vad har ni gjort i helgen? Kommentera!

Ställ gärna frågor till mig på ASK -> Här

Annars..... Sååååååååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Som ni vet har jag varit hemma ett bra tag nu och jag har försökt ordna allt till min nästa tur till Stockholm. Jag har inte haft tid till annat än mail, publicera annonser, planerat min verksamhet, jobbat och sånt. Jag har inte startar min bil på veckor, jag har inte packat upp min reseväska, jag har inte åkt till butiken, jag har inte spelat musik, jag har inte "möblerat om" i min del, jag har inte städat köket pedant som jag är, jag har inte gjort nått som jag brukar. Jag har inte haft tid. Det enda jag har gjort är packat det jag ska ha med till Sverige, som är viktigt just nu. Det är det enda jag har hunnit med som extra, och jag har varit här lite över en månad.

Idag har jag för första gången varit helt 100% "ensam" i huset. Hela min familj har varit borta så det var tomt här. Då kanske ni tror att jag lade musiken på högsta volym och stökade till hela köket. Men näe.. Jag stängde av ALLT som hade ljud och tog mig en kaffe och städade. Hur nördigt låter inte det? Haha. Jag plockade undan middagen, plockade i en överfulll diskmaskin, tvättade alla Baby Boy's leksaker, torkade av ytorna där Baby Boy sitter, diskade Baby Boy's fat & bestick på ett lång rengörings program, städade och gav katten mat och lite rester, torkade kaffebryggaren, städade spisen, packade upp min reseväska och möblerade om i mitt rum. Åt gjorde jag... Och städade min sminkväska och hår stylings lådor. Det kändes så bra!

Jag fick så många flashbacks när jag gjorde allt detta. Jag började tänka på när jag snart skulle flytta hem ifrån, på riktigt. Det är typ 5 år sedan nu, min första lägenhet. Det var en period när jag städade som en gaaaaaaaaalning. Jag minns att jag till och med bara var tvungen att skrubba fogdarna i kaklet flera gånger i veckan för jag ville att köket skulle vara i topp skick, dagligen. Jag minns även hur perfekt mina kosttillskott lådor skulle stå, i skåpet. Jag minns hur skönt det var att få allt gjort och hur bra jag kände mig av ett skinande hem. Jag städade från att jag steg upp, tills jag lade mig. Och det är DET minnet mina gamla-gamla assistenter har av mig, haha.

Sen när jag packade upp kom minnen från mitt tonår upp. Jag minns min första och värsta kille. Även om han var killen som gjorde otroligt djupa spår i mig och som gjorde det värsta man kan göra mot en tjej - Mén som jag har än idag -, så hade vi så otroligt kul tillsammans. Vi var så jääää*** galna, vi levde fullt ut och vi små "tjafsade" utan att mena nått. Dagen när han ville så mycket - Göra mat till familjen, lära sig att ge mig kaffe, tillbringade timmar ensam, ut på värsta roadtrippen och jag minns hur han tvingade mig att ha all jääää***** säkerhetsanordningar om jag ville att han skulle köra min bil. Jag minns den dagen som ett positivt minne idag, me när jag har facit i handen så ser jag ju också vad han ville den dagen. Jag minns den där jäääää**** TV:n jag flyttade till och från internatet.. Ah, minnen!

Minnet när jag möblerade om kom upp från min ungdom också. Jag minns hur jag brukade tillbringa timmar i mitt rum med mitt smink, hur jag brukade sitta JUST som det är NU och bara prata strunt, och hur vi brukade asgarva åt skvaller medans vi städade mina skåp. Hur vi brukade använda min dörr ut som ligger andra sidan av huset, bara för att få prata strunt liiiiite extra. Hur jag lovade att kompisar fick bo hos oss, gratis, bara för att jag tyckte synd om dem. Hur jag brukade smita in och ut när jag hade varit på smyg dejter i hemlighet, och sedan när jag kom hem kunde kompisar och jag snacka om dejten i timmar. Hur jag ringde min bästa absolut bästa crush den där påsken. Och hur jag och mina kompisar brukade stöka det där rummen och sedan möblera om. Tänk att det där rummet, ser exakt likadant ut nu som förr. I det där rummet har jag gått från ung tonåring till vuxen. Det där rummet har upplevt 3 seriösa kärlekar, 1.000 crushar och miljoner av killar. Och nu är jag vuxen...

Jag kände mig som en vuxen fjortis idag när jag möblerade om det där rummet. Hur vi städade det och försökte vara tysta. Ja, försökte, det gick inte så bra... Jag hade precis samma känsla nu, som förr, ett pirr. Inte av städningen, men av att tre killar av den där "miljonen" fortfarande finns i mitt liv och fortfarande är aktiva i mitt liv. Som jag brukade prata med, i just det där rummet, de jag berättade om just i det där rummet.

Nu är jag 25 och är vuxen. Killar har jag fortfarande så det räcker, men endast ett fåtal får närma sig mig. De andra vill jag bara vara vänner med, om jag svarar vill säga. Men det är det enda som ser ut som förut. Jag Bloggar, är mer offentlig, bryr mig inte om vad andra tycker. Jag är jag.

Hur tycker ni att ni har ändrats? Kommentera!

Ställ gärna frågor på mutt ASK -> Här

Annars... Sååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Jag fick en kommentar igår på mitt ASK att det var mycket stavfel i mitt förra inlägg där jag skrev om katterna. Och jag vet inte vad det beror på, men min dator behöver faktist lite hjälp. Nu kanske ni tänker att jag är ju endå utbildad inom IT och detta borde ju jag kunna fixa själv. Men som de flesta vet så var IT inte alls min grej och jag gick inte direkt ut med de bästa betygen, men jag klarade studierna. Så jag måste erkänna - Jag minns ingenting förutom det jag var intresserad av, vilket var företagsamhet, video redigering, diktamen (när man skulle skriva en novell typ) och photoshop. Jag skulle aldrig kunna installera en skrivare, göra en webbsida eller installera ett helt nytt nätverk. Jag minns ingenting! Så jag måste erkänna, mina datorer mår inte bra. Jag hade en assistent för nått år sedan som alltid brukade fixa min dator och gjorde den alltid i topp skick medans jag sov. Min dator fungerade felfritt den tiden. Men... Nu mår min dator inte bra alls. När jag skriver mail, på FB och tydligen i Bloggen, så kan datorn mitt i allt "haka upp sig". Vad jag än trycker på så går det inte och fläkten surrar non stop. Utrymme finns och inget virus. Så jag vet inte vad det är. Men pinsamt när man ska skriva professionella annonser på FB.

På prat om professionellt. Idag blev jag kontaktad utav en som håller i ett uppdrag, som hade ett uppdrag åt mig. Jag ska vara modell åt detta uppdrag som ska ske i December. Jag vet inte så mycket om fotograferingen ännu, men det kommer att ske i December nånn gång. Vi skulle ha haft uppdraget vid ett tillfälle i Augusti-September, men då var ju jag på sjukhuset så vi sköt upp det hela. Så nu är månaden spikad i alla fall. Jag är så sjukt taggad!

Som ni vet har det varit ett stort intresse, att vara modell. Jag vet inte hur många gånger "mitt hem" har fått agera fotostudio med olika bakgrunder, redigering fö r en annan bakgrund, djuren med, ett helt ommöblerat hus - Ja, inte så omtyckt alla gånger kan jag erkänna haha. Men det var mitt intresse och det var nått jag ville göra. Jag övade fleeera gånger i veckan bara för mig själv, laddade upp dem för respons osv. Tiden gick och jag flyttade hem ifrån. Tiden fanns inte längre, för jag lade trots allt ner 4 timmar bara på möblering + fotografering, sen kom ju 2-3 timmar till för sminkning. Så jag lade allt på hyllan. Men jag har alltid varit sugen på detta att stå framför kameran.

Nu som ni också vet har jag sökt en helt nytt team med assistenter och jag känner att vi alla klickar som bara dem. Vi delar samma intressen och jag blir alltid pushad till att göra vad jag vill. Jag berättade lite allmänt att jag älskar fotografering, filmning mm och jag blir pushad varje dag till att göra det, till att börja med YouTube, till att fotografera, till att styla mig dagligen, till att träffa den där killen, till att leva livet... osv.... Jag känner att vi kommer inte bara sitta i soffan och stirra, utan att vi verkligen GÖR saker och samarbetar som ett team. Detta gör också att jag får möjlighet till att satsa på mitt intresse och det är precis den känslan jag vill ha. Jag vill kunna säga - Idag ska vi äta frukost, göra en style på 20 minuter, fotografera till Bloggen, göra mat, äta och sen ska vi hämta killen vid 20.". Jag vet att vi är ett team, så medan jag Bloggar så gör vi mat på samma gång -> Multitaskar. Det är en sånn lättad känsla att veta att detta kommer att fungera!

Så ni anar inte hur mycket jag längtar tillbaka till Stockholm och att ta tag i mina intressen och drömmar. Så att bli kontaktad idag om ett modell uppdrag ger mig bara en till push till mitt intresse och drömmar. Tiden har inte riktigt känts rätt, men nu känns allt helt 100% rätt och jag har 100% möjlighet. Så stolt att jag blev kontaktad nu!

Vad är erat intresse? Kommentera!

Ställ gärna era frågor på mitt ASK -> Här

Annars... Sååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Jag började min dag verkligen bra, med sovmorgon och ledig dag från mailandet och assistentsökande. Jag fick sova ut och solen sken när jag vaknade. Jag hade gjort världens plan för världens mest galna Blogginlägg. När jag vaknade hade jag världens mest kreativa & sociala humör, så jag hade 3 must do - Skriva inlägget, göra #deartodream och göra spellistan klar. Sen skulle jag tillbringa hela dagen med familjen och nått kul. Det var min plan för dagen, som jag hade sett fram emot.

Så jag började min dag lugnt, eftersom jag hade ju hela dagen på mig. Snappade lite och chattade med mina tjejer. Drömde om hur jag ville ha min balkong planerad. Som ni vet ska jag flytta, men oavsett hur min balkong/terrass kommer att se ut så vet jag exakt hur den ska se ut. Vilket golv, vilka möbler, vilka lampor mm. Lamporna är redan köpta så de har jag. Men med golvet och möblerna så skiftar jag mellan två färger. Så det kände jag mig sjukt inspirerad på idag och eftersom jag hade tid så gjorde jag det.

Men den här perfekta dagen höll inte riktigt. Nu är jag på riktigt nedstämt humör. Inte så att jag är arg, sur eller irriterad. Bara nere... Och som att jag stressar sönder just nu nde får så mycket kärlek och allt de behöver. Verkligen goals!

Men.. En av de småa fick jag veta för ca. 1,5-2 månader sedan väntade kattungar. Jag hade som plan att sterilisera henne före detta skulle ske, men jag hann inte. Jag hann bara komma hem så fick hon två små kattungar, verkligen söta. Där katten är så ville inte ta hand om kattungarna och jag kände att jag måste självklart ta hänsyn till vad de vill, trots att det var emot Fmin princip att ta bort två friska liv. Men för att ta bort dem hade jag ett krav - En veterinär måste göra det. Jag skulle självklart betala för det. Veterinären sa att han gjorde inte det ännu, för det skulle inte stanna av mjölkproduktionen för kattmamman. Då betyder det att för att ta bort dem så är de så pass gamla så då är det ju lika bra att ge bort dem. Jag fick klartecken på att ge bort dem.

Idag fick jag veta att de inte vill ta hand om ungarna och mamman i alla fall. Utan att de vill att nånn annan tar hand om kattmamman + 2 kattungar tills de är levererade den 5.1 är ungarna leveransklara.

Så nu söker jag någon som skulle vilja ta hand om min katt + hennes 2 ungar i 2,5-3 månader? Katten är en speciell och riktigt mysig katt. Samt att jag söker nånn som skulle vilja ha en kattunge.

Snälla hjälp mig att få en foderfamilj under denna period och ett hem åt dessa små ur söta kattungar!

Mamman är den svarta och ungarna är de randiga.

Likes

Comments

Blogg

Jag brukar vanligtvis inte uppdatera min Blogg på Söndagar, men idag har jag en stor nyhet. Varför jag inte uppdaterar på Söndagar så är för att precis alla har det som sin uppdaterings dag. Alla uppdaterar sina Bloggar, uppdaterar sina YouTube-kanaler mm, så om jag uppdaterar skulle det försvinna i mängden och jag har valt att tänka lite "outside the box" och låta bli att uppdatera på Söndagar. Men nu har jag en nyhet, verkligen en nyhet!

Jag har nämligen skaffat snapchat, alltså... Snapchat... Jag hade snapchat för sådär 10 år sen, okej 5 kanske, men jag satsade aldrig på det och raderade appen efter ett tag. Jag förstod aldrig riktigt vitsen med det. Men nu, a while later, har jag raderat mitt gamla namn och skaffat ett helt nytt snap. Helt ärligt känner jag mig som en vilsen själ. Jag förstår inte direkt nått och jag bara trycker runt på alla knappar, haha. Jag har lyckats få upp en bild, men jag vet inte vem som ser den? Och jag vet inte hur jag ser när någon gör en snap? Haha, tror det är dags att ta och YouTube lite. Men konceptet förstår jag fortfarande inte, men jag kommer definitivt satsa på det denna gång.

Så, om NI har snapchat så vill jag gärna att ni addar mig. Här nedan ser ni mitt snap!

Vad tycker ni om snap? Kommentera!

Ställ gärna frågor på mitt ASK -> Här

Annars..... Sååååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Jag har idag gjort lite planer för mina "Testar" inlägg och försöker hitta saker som jag kan testa på som dessutom passar in i sminktrenden. Jag har hittat nått, men det andra jag tänkte testa måste jag hitta nånn som är tatuerare. För jag skulle aldrig göra det själv. Eller så hoppar jag bara över det. Men ni, ge mig tips på saker jag kan testa på! Kommentera vad ni vill jag ska testa!

Sen har jag äntligen hittat den fransförlängning jag vill ha. Jag har alltid gillat fylliga, långa och verkligen WOW-fransar. Fransar som syns oavsett från vilken vinkel man fotograferar eller filmar. Jag lägger ju som sagt vad fokus på ögonen, vilket då betyder att jag lägger också fokus på fransarna. Så när jag köper t.ex lösögonfransar så är jag såååå kräsen. De måste uppfylla "kraven". Och det är först nu jag har hittat mina lösögonfransar. Som sagt, är jag sjukt sugen på att göra fransförlängning nu. Nu när jag äntligen har hittat vilka jag vill ha. Så ikväll har jag suttit och googlat runt lite på olika salonger, men de salonger jag hittade kostade allt för mycket för min ekonomi. Men efter flera sökningar hittade jag äntligen en salong med exakt de fransar jag vill ha, en varm känsla av hennes kundservice och inte heller ett helt orimligt pris. Jag hoppas jag får tid nu i November nånn gång så jag får mina fransar. Jag börjar bara mer och mer tagga för att åka tillbaka till Sverige. Jag har så mycket att se fram emot och så mycket ändringar till Bloggen, mitt företagande, YouTube osv. Det kommer att bli så awesome!

Vad ser ni fram emot just nu? Kommentera!

Ställ gärna frågor på mitt ASK -> Här

Annars..... Sååååååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments