Header

Blogg

Jag har inte bloggat nått nu sen jag flyttade, men mitt dygn räcker lixom inte till och jag är tvungen att multitaska och prioritera allt vad jag kan. Så den första veckan plockade jag varken upp datorn eller mobilen. Det jag gjorde i stort sätt hela veckan var att städa, städa och städa. Samt köpa saker till hemmet och ha lite privatliv helst. Testade åka med tunnelbanan, men det var absolut inget för mig. Trevliga personer fanns det dock på tunnelbanan men själva att åka tunnelbana var inget för mig. Jag föredrar starkt att köra min egna bil och få ett lokalsinne i Stockholm. Jag har fått pussar av random killar på stan och jag har snackat med random personer på Stureplan. Jag har även utforskat fina och mysiga miljöer vid havet, utforskat en ny hemlig plats och testat på nattlivet i centrum. Och hittat så otroligt många nya kontakter. Ja, det där var väl den ljusa och fina sidan av mina veckor här. Dock finns det något mörkare sidor av dessa veckor.

När jag kom hit visste jag ingenting, INGENTING, om varken vård eller kommun. Jag hade mailat runt som faaaaan, men inte fått nått svar av NÅGON. Och så vitt jag vet måste de svara inom 24 timmar och/eller utan dröjsmål, i alla fall enligt finsk lag och jag tror helt ärligt att det gäller samma sak i Sverige. Jag låter det vara osagt och hur som helst fick jag inte svar på mina frågor. Jag hade en dam som kontaktade mig gång på gång men jag svarade inte eftersom jag hade kommit till Sverige med inställningen "Jag ska klara mig själv och på egen hand". Så det bokades in ett möte med kommunen. Jag har ALDRIG i mitt liv känt mig så nedtryckt, nedvärderad och liten av en kommun. Nästan retad av dem. Jag brukar alltid ha svar på tal, men nu när jag är ny här hade jag inget att komma med. Jag svarade mest "Jaja" på allt. Kommentarerna jag fick var "Du lever i en fantasivärld" och "Bäst för dig är att du packar och åker hem igen". Får man ens säga så som chef för en "avdelning" på en kommun? I mina öron låter det helt jävla sjukt! De frågade även "Varför flyttade du hit?", av egen integritet vet jag att jag inte behöver svara på den frågan om jag inte vill, men jag gav bara ett svar om varför. Efter mötet hade jag så stor lust att bara helt enkelt skita i allt och bara dra hem. Jag tänkte för mig själv om jag verkligen ville ge upp när jag hade kommit såhär långt och påminde mig om orsakerna till VARFÖR jag flyttade. Det vägde självklart starkare att lämna och jag kontaktade damen som ville hjälpa mig.

Jag bokade in ett möte och tog mig till Östermalm. Jag visste INGENTING och blev nästan chockad av de sofistikerade husen och framför allt rummen. De var exakt som man ser det på film. Jag visste inte till en början om jag hade kommit hem till den här damen eller till ett kontor, det var ett kontor. Vi hade mötet i en stor sal och ett stort bord för ca. 15 personer. Det gick väldigt snabbt så kände man sig som hemma där. De frågade mig om mötet, hur det såg ut i Finland, hur jag ville ha det, hur vi ska göra och helt enkelt gav mig all hjälp. Efter mötet kände jag att jag verkligen såg ett ljus i tunneln. Mina assistenter kände sig också lättade och sa att nu kunde de äntligen släppa taget om mig när jag var i trygga händer. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle behöva koppla in en jurist redan nu, men tack och lov gjorde jag det! Jag skulle aldrig ha klarat detta på egen hand!

Men det finns ännu en mörkare sida på allt. Då satte sig även kommunen i Finland sig på tvären och där kan jag ju trots allt lagar och paragrafer. Kommunen skulle inte betala för mina assistenter och helt plötsligt var jag arbetsgivare för dem. Jag frågade var det avtalet finns för jag har inte skrivit på nått sånt åt dem. Jag slängde fram tre olika lagar där det står klart och tydligt att de ska stå för logikostnader såsom hotell eller boende. Så under dessa veckor har vi bott 3 personer i en liten tvåa, mina assistenter har inte fått den sömn de behöver och ibland har vi även bott 4 personer i denna lilla tvåa. Som tack för det kopplade jag in min jurist även i detta ärende, arbetarskyddet, kommunens chef samt tidningen. Det får bara inte gå till så här!

Så nu går det hett till i både Finland och Sverige. Jag förstår bara inte hur de tänker.

När detta är klart, tänker jag helt klart ta en veckas semester! Jag tänker bjuda in vänner, sitta på balkongen med en drink och bara leva livet i en vecka. Eller vid havet... Men nu är det en vecka med allt annat än semester framför mig, men jag ser fram emot denna vecka måste jag säga!

Vad tycker ni om för ställen i Stockholm? Kommentera!

Ni hittar mitt Ask -> HÄR

Annars såååååååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Blogg

Ja, ni kanske tror att jag älskar att flytta med tanke på att jag har flyttat 4 gånger på 3 år. Men så är det inte. Jag älskar att typ börja om på ett nytt ställe, men jag hatar en del saker.

1. Jag älskar att packa ner det första rummet, men haaaaaatar att packa resten. Att packa de första 4 lådorna är ju bara as kul, man hittar en del försvunna saker och tänker vad alla dessa saker påminner om. Alla saker har ju ett minne endå. Men jag bara hatar att packa ner resten och tycker att det är mest skräp man har. Skräp med minnen typ.

2. Att det tar minst en timme att packa ner saker ur en bokhylla. Då undrar man helt klart vart ifrån man har fått allt och vad ska man med det till? Men det är som sagt minnen...

3. Lådorna är ALLTID slut. Ja, det slår helt klart aldrig fel. När man är sådär sjukt taggad på att packa ner allt en dag så har man en eller två flyttlådor kvar. De räcker ju ingen stans och man måste åka till mataffären och hämta fler. Spelar ingen roll om man tar 10 eller 100 lådor.

4. Att packa tight. Jag hatar att packa en flyttlåda PROPP FULL, vad är meningen med det? Jag önskar och vill packa en låda rum för rum, tillfälle för tillfälle. T.ex. en låda för skrivbord där man har allt från skrivbordet och skriver på på lådan "Kontor - Skrivbordsstuff" och lämna lådan halvfull. Men det går ju inte, det skulle ju gå miljoner flyttlådor då.

5. Att hämta flyttlådor. Kan inte lådorna lixom falla ner från himlen? Det tar både tid och pengar att hämta dem när man har kunnat göra nått roligare. Sen får inte mer nä 7 lådor i bilen.

6. Att packa allt i sin originalförpackning. Jag kan inte bara slänga ner t.ex en el visp i en flyttlåda bara sådär. Ni ska inte ens tro det kommer på tanken. Utan jag sparar, sågottsom, ALLA originalboxar en sak kommer i. Som lådan el vispen kommer i, lådan köksmaskinen kommer i osv. Men jag hatar såååååååå att få det att passa precis som det var när den kom. För exakt så måste det va! För då kan den inte gå sönder, tror jag. Och jag hatar sååå att lägga ner en maskin om jag har råkat slänga originallådan till.

7. Att packa glassaker. Jag vill ju självklart ha alla glas jag äger i behåll när jag flyttar, för jag kan inte ha 4 av en sort, 7 av en sort osv. Det MÅSTE va 12, annars slänger jag dem. Går ett sönder så kan jag leva med det, men går 3 sönder så köper jag en helt ny servis. Så när jag packar glas så MÅSTE jag använda MASSOR med tidningspapper, det går bara inte annars.

8. Att lämna sorteringen. Att lämna glas, batterier och kartong till sortering är så tråkigt. Det tar tid, smäller och är bara är jobbigt. Fast... Destu roligare är det ju att panta flaskor eftersom man får betalt av panten. Kunde inte det va lika lönsamt med sortering?

9. Att köra flyttlass. Finns det nått som jag verkligen haaaaaaaaaaaaaatar så är det att köra flyttlådor från A till B. Packa ner, bära ut, bära in, packa upp. All over agen. Det tar så mycket bensin och kostar en hel del. Jag älskar ju att köra och så, men inte flyttlådor. Dessutom blir man sjukt stressad om man behöver fylla på bensin mitt i.

10. ATT STÄDA! Först ska man städa, rengöra och skrubba det nya stället från golv till tak. För ni ska inte tro att jag flyttar till ett ställe utan att SKRUBBA allt med medel jag tycker luktar gott. Jag måste till och med desinfiera en del ytor. Dit jag flyttar nu finns allt, så jag tar inte med nått. Jag vet att hon som bodde där verkligen har stor städat, men jag måste... Jag måste köra en disk med special medel och en tvätt med special medel, diska alla bestick, tallrikar, koppar mm och kastruller samt granska dem efteråt, desinfiera köksbänkarna, bordet och stolarna, CLEANA lådorna och skåpen, SKRUBBA TOAN OCH TOASKÅPET....... Jag skulle aldrig i mitt liv lägga min tandborste i ett skåp utan att städa det. Jag måste tvätta det jag ska ha........... Det är inte för att jag tror att hon inte har städat, för det vet jag att hon har. Utan det är bara min fobi. MEN.. Sen ska det ju städas på stället man flyttar från. Där brukar jag verkligen inte städa lika bra. Jag tycker det är lite onödigt att städa där eftersom de nya ägarna endå kommer att städa. Självklart torkar jag damm, golv, dammsuger mm, men det känns onödigt.

Vad är eran fobi? Kommentera!

Annars så ställ frågor på mitt nya ask -> HÄR

Sååååå... Ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Jag är så otroligt stolt över mitt flytt och jag är så otroligt stolt av mitt verk som jag har byggt upp och kunna säga "Yo honey, I made this" till slut. Men som med allt annat är det hårt arbete, blod, svett och tårar som gäller. Det finns ju ingen underbar person med ett lätt förflutet, eller hur? Detta med att bygga upp assistans i ett annat land har ju varit piece of shit de 2 andra gångerna jag var på väg att flytta, så det trodde jag skulle gå som ingenting denna gång också. Men DÄR hade jag fel. Eftersom Stockholm är en stor stad så tänkte jag att det borde ju gå som så lätt för det är ju något de jobbar med dagligen, dock hade jag tydligen fel. Just nu ligger vi en zoon där mina nerver töjs, töjs och snart brister. Som det alltid är i dessa jävla frågor är att ingen vill ta sitt ansvar, ingen vill göra något, ingen vill ta reda på något och jag i min vanlig ordning - Sitter och pluggar lagar på både finska sidan och svenska sidan. Just nu skulle jag lätt kunna utbilda mig till Advokat eller liknande. Men det jag är mest trött på är huuuur långsamt det kan gåååå. Vad väntar de på? Jag hatar att säga att jag är finsk, för vaddå finska? Uijj, jag ryser! Men just i detta fall märker jag att jag är född i Finland. Jag är väldigt "Japp nu gör vi så, och så är skiten klappad och klar!" rappa på. Medans när de ska göra nått i Sverige som just i detta fall, förbereda ett beslut, "Aaaaaaaa, ja förstår.... Men jaaaaa kan inte hjälpa deeeeeej", i slowmotion. Nä, jag kan fan inte hjälpa mig själv heller.. Och kommun i Finland är som sagt vad, finsk, och skyller på dem. Ja, denna soppa är så att man önskar att man hade en advokat som pojkvän.

MEN, den som ger sig... De har högst troligt den mest "barska", envisa finskan på tråden så detta kommer inte bli lätt för dem, inte heller mig. Jag kommer att göra ALLT jag kommer på och jag har bestämt mig att segra detta. Då gör jag det. Jag kommer att vara så stolt när detta är klart och jag kommer absolut att tänka "Wow, I made this".

Vad är ni stolta över? Kommentera!

Annars hittar ni mitt ASK -> HÄR

Såååå... Ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Ni som följer min Blogg läste för en tid sen att jag var på vår hemliga plats och att jag där & då insåg att det är dags nu att ta tag i saker. Eller... Det hela började när jag hade blodförgiftningen och ni som läste det inlägget visste att jag förstod hur jäääävla kort livet kan bli och att jag måste ta tag i det jag VILL i livet. Jag har alltid sagt att jag vill inte bli nånn som ligger och har några dagar kvar att leva och tänka "Jaa... Varför tog jag inte chansen" eller "Om jag kunde" eller liknande. Jag vill tänka "Daaaamn girl, you made it" eller "Tänk att jag vågade, vad lycklig jag har varit" och liknande. Men som vi alla är, så glömmer man det så fort skiten är över. Samma sak hände mig, direkt jag blev frisk så glömde jag dessa tankar.

Sen var vi på den där hemliga platsen, som vet allt om mig. Jag kom fram till saker, precis som under blodförgiftningen. Och jag bestämde mig att nu var det väl endå dags att ta tag i det. En gång för alla. Jag hade ingen aning om vem jag skulle kontakta och jag hade bestämt mig för Södertälje. Jag kom bara i kontakt med en gammal kompis i Stockholm som sa "Men snälla vän, VAD ska du göra i Södertälje? Så långt bort". Jag drog till med "Men jag känner till det och det är nära till Stockholm centrum och... Och... Ååå...". Hon sa "Haha nä du, det är inte där du vill bo. Kom hit, tro mig det är här du vill va!" och berättade massor om orten. Och ja, det var nog där jag ville bo. Jag bestämde mig för att helt börja om. Jag visste ingenting om personer, kontakter och VART jag skulle komma. Jag kände mig som nyfödd i en vuxen kropp.

Det absolut sista inlägget jag skrev var att jag hade glömt bort mig och mina drömmar. Det skrev jag när jag åter igen tog tag i allt, på riktigt. Jag hade en enda person som har funnits där non-stop, hjälpt mig komma fram till lösningar, ifrågasatt mina tankar, sagt att jag har varit löjlig när jag sett nått som ett problem, sparkat mig i baket, ställt mig mot väggen och sagt det jag har behövt höra. När alla andra insåg att "Hey, detta är allvar, hon KOMMER att lämna oss" så försvann dem. Hon, som alltid var där, åter igen sa "Du kan inte tänka på dem, eller nånn annan för den delen" och jag gjorde som hon sa. Hon sa även "När du åker dit så kommer du att se att allt löser sig". Hon hade helt rätt!

Vägen har varit allt annat än spikrak. Jag har varit på väg att ge upp så många gånger, men tänk på alla som skulle älska att se mig förlora än en gång? Från att ta tag i hela flytten fram tills nu, har gått så otroligt snabbt. Jag har knappt hunnit blinka så har nästa dag varit på G. Ni ska inte tro att jag suttit vaken till 04, knappt ätit och sovit för nöjets skull. Jag har jobbat, planerat, funderat, kämpat, gjort ALLT på samma gång som jag har försökt Blogga, umgås med vänner, varit ute mm. Jag har jobbat med flytten varje minsta sekund, multitaskat dagligen och försökt mitt absolut bästa. MEN, jag har även sett vem som var mina riktiga vänner, vem som kom in i mitt liv och vem som försvann, vem som fanns där på riktigt och vem som låtsades. Jag har sökt lägenheter som faaaaan, jag har gett upp och börjat om, jag har varit SÅ envis. Jag har varit arg, förbannad och svurit, men jag har alltid fortsatt framåt utan att titta bakåt. Jag har fått fiender, jag har struntat i några medvetet, jag har inte lyssnat på andras darvel, jag har brytt mig skit, MEN jag lärde mig att ensam är starkast och det är helt okej att BARA tänka på sig själv ibland. Jag har fått starkare band med en del, jag har fått bättre band med en del, jag har skapat nya kontakter, MEN jag har alltid varit mig själv och hållit humöret uppe. Den här perioden har varit SÅ intensiv, jag har lärt mig massor om allt & framförallt mig själv, och jag LÄNGTAR att se vad framtiden vill.

Jag tycker att det är dags att avsluta denna "Bok" och detta kapitel, och börja på en helt ny "Bok" med helt blanka sidor. Om jag skulle vilja göra detta till en riktig bok? OM jag vill? JA, det skulle jag absolut vilja!

Skulle ni läsa min bok? Kommentera!

Annars får ni gärna ställa era anonyma frågor på mitt nya ASK -> HÄR

Såååå... Ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Ni har säkert märkt en del sneaky saker i min blogg på sista tiden? Några hemlighetsfulla inlägg här och var, några bilder här och var, mest framtidsplaner osv. Jag bestämde mig för att vara riktigt hemlighetsfull gällande detta och inte alls säga någonting till någon. Det var bara 3 vänner som trodde att detta skulle ske och de övriga trodde inte på mig. En del tyckte "Go for it" och tog tillbaka det, medan en del tyckte i efterhand "Men go for it". Det är nämligen så, att jag var på min sista resa. Jag kommer aldrig mera behöva planera en resa till Sverige, jag behöver aldrig mera stressa ihjäl mig över de få dagarna jag är i Sverige, jag behöver aldrig mer drömma om att se Sverige dygnet runt, jag behöver aldrig mer...................... Jag behöver aldrig ens försöka snacka lite finska! För jag ska flytta till Sverige! Jag får se Stockholm 24/7, jag får käka den goda svenska maten, jag får köpa den senaste trenden's nyheter, jag får träffa mina vänner dygnet runt, jag får miljoner chanser att dra till butiken när jag vill, jag får köpa snus när jag (Oj.. Ett till avslöjande) vill, jag behöver ingen språktolk på fester längre och kan ragga på med samma språk, jag får allt så mycket bättre och jag kommer leva livet! Jag behöver bara bo kvar här i exakt 1 vecka och 6 dagar. Vet ni hur sjukt taggad jag är!? Jag är officiellt svensk medborgare och jag har officiellt en lägenhet, jag är riktigt snart i mål. Detta är absolut det bästa jag någonsin har gjort!

Jag berättar mer i ett längre inlägg lite senare.

Likes

Comments

Blogg

I mitt jobb är vi väldigt personlig, vi tar våra bygger våra team genom att vara så personlig som möjlig. Vi frågar alltid Vad är din dröm? Vad vill du uppnå i livet? Vad är ditt mål i livet? osv. Vi blir lixom ett team. Sist av allt, efter en lååång diskussion frågar vi Vad hindrar dig? Sen gör vi upp en plan, en struktur och ett schema helt enkelt. Eller en to-do lista. Vi finns där för dem så otroligt mycket för dem och vill dem så väl, att när jag jobbade med detta (Det är en tid sedan nu), så glömde jag helt bort mig själv och vad som ÄR min dröm. Jag glömde bort mig själv helt och vad jag ville. När jag gjorde detta så kunde jag inte längre förespråka för att andra att leva sin dröm med hjälp av mitt team, allt tog lixom mot. Jag levde ju inte min dröm själv, jag hade ju ingen plan själv och jag visste ju inget själv. Så jag satte hela min karriär på hyllan en tid och slutade bygga ett team. Tills jag insåg att jag kan ju inte prata om något jag själv inte gör, jag måste ju själv göra en plan till min dröm för att kunna inspirera andra. Vi blir ju bara äldre och hade jag som dröm att sitta här och ruttna bort? Inte direkt vad min ambition var när jag började och när jag fick frågan "Vad är din dröm och vad är ditt mål?".

Nu har jag bestämt mig, det är dags att ta tag i min dröm nu, det är NU. Jag fick en fråga, av en nära person, "Vad hindrar dig?". Jag drog till med allt jag såg som "orsaker" för att inte leva min dröm. Hon såg på mig, lite små log, och sa "Det där är inte ens orsaker" och gav mig alla svar på mina s.k. orsaker. Jag hade ju redan en vecka tidigare, vid den hemliga platsen, kommit fram till vad jag vill. Men jag gick fortfarande i samma fotspår med dessa "orsaker". Rättare sagt, var det undanflykter för att slippa ta tag i en plan för att nå min dröm. Kanske var jag lite rädd för en förändring eller en helt ny livsstil, men jag visste också att det var nu det skulle ske. Tiden att förändra nått blir ALDRIG rätt och drömmar faller inte från himlen i knät, du måste GÖRA tiden rätt. Ingen annan kan ju göra DIN dröm sann. Du måste leva din dröm.

Jag har under denna vecka suttit och mailat runt 100 personer, om 3 olika ämnen. Tillslut visste man knappt vad man pratade om med vem. Jag har suttit i telefon runt 2 timmar denna vecka. Jag har sovit minimalt, ätit minimalt och gjort ALLT för att genomföra detta nu. Det kommer att vara så värt det, när jag väl är i mål. Och jag har bestämt mig för att jag ska filma dessa steg för er, dock har jag ju missat denna vecka. Men jag ska filma alla dessa steg fram till mål, och klippa ihop det när målet är uppnått. Jag funderar lite om jag ska göra det som en typ "film" och små hintar i Vlogg form eller hur tycker ni? Det känns i alla fall spännande för mig och för er som tittare.

Vad tycker ni om idén att göra en hel "film" och Vlogga småa hintar? Kommentera!

Annars kan ni ställa anonyma frågor på mitt nya ask -> HÄR

Sååååå.. Ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Jag hade taggat inför denna helg så sjukt mycket, främst för att skolorna slutar och alla fester kommer igång. Man kommer ju inte ifrån att fest och sommar hör ihop. Så denna helg har jag sett fram emot i flera månader och hade så höga förväntningar på dessa kvällar, men de blev bara sjukt tråkiga.

Igår var det dags för Fagerö, den första gången för i år. Jag hade taggat så mycket och jag hade så stora planer. Men min plan ändrades och den blev inte heller som jag tänkte. När vi väl kom till platsen var det inte direkt mycket folk, men helt okej. Självklart betalade jag in mig för att träffa folk, kända ansikten och bara umgås. Men det blev bara en besvikelse. Jag kände inte någon alls, de som alltid är ut var inte heller ut och det var bara en tråkig kväll. Jag tog två shottar och åkte där ifrån. Så kallt väder och ingen bekant, så jag åkte helt enkelt där ifrån. Jag hade väl taggat lite för mycket och byggt upp lite för stora förväntningar. Jag åkte ut på annat istället och bara var.

Jag fick så många kraftiga känslor denna helg och så mycket jag bara vill göra men hindrar mig själv. Så mycket jag bara vill få ut, men typ stänger av. Saker som jag inte har vågat erkänna för mig själv, men som sakta men säkert börjar bli redo att erkännas. Dessa känslor kom upp över helgen, men än en gång ignorerade jag dem. Eller inte ignorerade jag dem, jag stängde bara av när jag just & just hade det sagt. Men jag har i alla fall lärt mig, att om jag verkligen vill ha det där så kan jag inte stänga av bara för att jag är ovetandes om framtiden. Jag måste våga chansa och det vet jag att jag gör, men när är tiden rätt? Det är det som hindrar mig.

Vad är er rädsla? Kommentera!

Ni vet att ni kan ställa anonyma frågor på mitt nya ask -> HÄR!

Sååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Nu, än en gång, var det dags att söka en till assistent. På den senaste tiden tycker jag att jag har sökt assistent titt som tätt och det har varit väldigt mycket nu. När jag skulle söka assistent själv för ungefär ett eller två år sen så tyckte jag det var riktigt jobbigt och jag hade inte lust alls. Vilket i sin tur resulterade i att två sökte och ingen kom. Jag var inte heller särskilt offentlig eller aktiv på sociala medier. MEN förra året kom jag på att jag vill utveckla detta och se hur det blir om man får en intressant annons. Jag fick massor, MASSOR, som sökte jobb här och det var så roligt. Att få resultat för att utvecklas. Efter det har jag bara utvecklats mer och mer. Så nu tycker jag bara det är roligt att söka, berätta om jobbet och framför allt att träffa nya människor. Det är så kul.

Denna gång jag sökte assistent så utvecklade jag att berätta om jobbet och arbetsuppgifterna. Förut tyckte jag att jag berättar så mycket i min blogg och att jag inte ville berätta mer före de var här eller kom på besök. Men denna gång ville jag utveckla det. Det finns så mycket man kan berätta, dock berättar jag bara det allmänna tills de kommer hit. Och det blev riktigt intressant.

Att vara min assistent innebär att man kommer mig in på livet, man blir lixom en del av mig. Man är ju min högra hand och hjälper mig i vardagen med påklädning och kokning. Dock bestämmer jag självklart själv vilka kläder jag vill ha och hur man ska koka vad jag nu ska kocka då. Men att t.ex skära en morot tycker jag att man bara gör. Senn är man ju en del av mig och finns i mitt liv, så gemensamma intressen underlättar för oss båda. Jag lever ett helt normalt singelliv just nu vilket i sin tur betyder att man är ute på fester, är med mig på krogen, är ut och drar på stan med mig och helt enkelt lever livet med mig. Men det betyder i sin tur att man blir en del av mitt privatliv. Man ser vem jag tar hem, man ser vem ragget är, man får ta en del av mitt privatliv. Senn är jag ju en kvinna och jag äääääääälskar att bara sitta och prata om allt. Med allt betyder vad som händer i livet, killar, vad som hände på festen mm. Som tjejer gör. Få tips & råd, ha dålig humor, prata som tjejer gör. Man blir som min kompis på samma gång eftersom vi jobbar så tätt. Kommunikationen ska ju fungera. Jag som person är väldigt öppen och därför håller jag väldigt hårt på tystnadsplikten. Och det finns aldrig en dag som är en annan lik. Som alla andra älskar jag att resa och ha de mest oförglömliga resor, vilket det alltid blir. Våra resor blir ju som en slags kompisresa med galna nätter, lite sömn, inga gränser och bara leva livet. Det är så våra resor är, därför berättar jag aldrig om dem förutom till vännerna. Man har sina sysslor man hjälper mig med hemma, men kommer mig in på livet och blir min vän. Man är ju min högra hand så det betyder att man behöver ha körkort och våga ta för sig. Våga ta sig fram.

Så ser arbetsuppgifterna ut, men denna text blev mer ingående. Jag berättar det mer kort när de frågar. Men jag har kommit på att det är viktigt att berätta att man kommer mig in på livet och även har tystnadsplikt. För... Jag vill inte mitt liv ska komma ut på byn och så.

Att utveckla detta gjorde verkligen massor! Jag vill verkligen ha de som ger max av livet men också tar max, ge & få lixom. Utan gränser och med massor energi. Vill man ha en sånn assistent så måste man leva så och även utveckla sin annons så. Och jag börja få det!

Jag har i alla fall bestämt mig, jag ska dö lyckligt när den tiden kommer. Vilket betyder att jag ska leva lyckligt. Jag ska vara fri, göra vad jag vill och leva utan gränser. Jag ska känna "Tänk att jag vågade det där" istället för "Varför gjorde ja inte det". Därför kan många uppleva mig att jag lever som om jag inte hade ett liv. Men vet ni, jag lever bara livet fullt ut som det jag vill vara. Lycklig. Varför gör inte alla det? Okej.. Det tog ju 24 år för mig att inse saken, men endå.. Be happy!

Lever du livet fullt ut? Kommentera!

Eller fråga mig nått på mitt nya ask -> HÄR.

Sååå ses vi i nästa inlägg.

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Idag kan jag nu avslöja en ny-gammal business jag kommer att ta upp. Ni minns för ett tag senn som jag sålde bikinis och telefonskal? Det är några år senn nu. Men jag har fått frågor av kunder som köpte bikinis, telefonskal & klänningar av mig då om jag inte kunde söka upp en specifik klänning åt dem, eller ett specifikt telefonskal åt dem. Jag sa nej och att jag varken har tid eller ork. Nu under den senaste tiden har jag funderat på det och det var en business jag var riktigt taggad inför. Varför jag lade av vet jag inte, jag gissar att jag bara gav upp sådär.

MEN, nu har jag bestämt mig för att ta upp den igen. Jag har gjort en del ändringar med bland annat ett helt nytt namn. Gruppen heter nu NA - TY och den hittar ni HÄR. Där kommer ni nu under sommaren få bikinis, solglasögon och väskor. Det finns redan 3 olika modeller av solglasögon uppe i gruppen som ni kan lägga en beställning på. Dock, vill jag ha pengarna på kontot före jag beställer hem nått som försäkring att ni vill ha era produkter. Förra gången var det flera som köpte och inte skulle ha det i alla fall, så det blev så mycket över. Därför vill jag ha pengarna på kontot före. När jag senn ser vad som går åt så kan jag ha ett lager hemma.

Jag är riktigt taggad!

Vad tycker ni om konceptet? Kommentera!

Annars hittar ni mitt ask -> HÄR

Sååå.. Ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments

Blogg

Nu, som de flesta vet, jobbar jag med 5 (1) olika jobb. Alla dessa jobb skiljer sig så otroligt mycket från varandra, men de har en enda sak gemensamt - Kreativitet. Mina största intressen i livet är skönhet, mode, bild, film & musik. Nu har jag äntligen, ÄNTLIGEN, kommit fram till att få allt i ett. Och ja, som jag nämnt tidigare, så kommer jag att börja med YouTube. Jag längtar bara som faaaan tills allt detta med sjukhusen tar slut så att jag kommer att få tid, ork och kraft att ta itu med introt. Jag vill nämligen inte starta min kanal utan ett första klipp. Jag har även fått tillbaka mitt intresse för bild och att fotografera. Under tonåren tog jag naturbilder så gott som dagligen, tog jag inte bild på naturen så tog jag bild på mig själv eller djuren. Kameran var i alla fall fram dagligen. Jag minns att de som hade sett mina bilder skröt om hur fina de var och jag tyckte det var pinsamt. Men för någon dag senn fick jag ett infall från ingen stans och det var så kul att bara random gå runt och ta kort. Jag har saknat det så mycket!

I alla fall.. Om man har 5 jobb + ett intresse + nånn slags fritid så behövs helt klart en kalender. Ni vet ju hur mycket jag pratar om struktur. Tills nu har jag haft 5 aktiva kalendrar - Jobb-kalender, privat-kalender, jobb No 2-kalender, dator-kalender + en detaljerad to-do lista. Det blev bara för mycket och jag dubbelbokade mig och glömde skriva upp osv. Jag blev bara galen. Så jag bestämde mig att jag ska ha en enda kalender + jobb-kalendern. That's it. Och nu, IDAG, kom den. Det fick helt enkelt kosta vad det ville, men nu behöver jag struktur. Så nu kan jag äntligen lägga in planering i mitt liv, stressa mindre och inte dubbel boka mig. Nu kan jag ta kreativiteten till nästa steg.

Jag ville min kalender skulle bli den mest personligaste kalendern jag gjort. Och jag bara älskar marmor och roseguld. Jag ville fram-pärmen skulle påminna mig om varför jag har en kalender och varför det är viktigt att fylla i den, vilket ni ser på texten. Första sidan ville jag ha en text som ska påminna mig om var jag är, vem jag är, vad min dröm är, vart jag ska, vad jag ska göra, vad jag ska tänka OCH att jag helt och hållet ska skita i vad folk har att säga om det. Vilket jag har glömt bort en tid, story time om det kommer nånn gång. Layouten på siderna ville jag ska påminna om att great things kommer bara man fortsätter gå. Och sista pärm-sidan ville jag ska påminna mig om att vara den jag är och leva fullt ut. Att inte bry sig om vad folk tycker och tänker, ta galna beslut som känns rätt. För - Bad decisions make good stories. Det stämmer och det är sånn jag är. Och slutet ska påminna mig om att det är bara att börja så länge dessa "påminnelser" finns i mina tankar vad jag än gör Jag är riktigt nöjd med denna kalender och den är så personlig som den bara kan bli.

Inlägget är inte ett samarbete, utan betald med egna pengar.

Vilket är erat största beslut? Kommentera!

Annars, ställ en fråga på mitt nya ask -> HÄR

Sååå ses vi i nästa inlägg

Fight!

Likes

Comments