Att säga att jag har åstadkommit någonting under mina arton år vore en lögn. Nog för att jag sitter här idag med ett jobb och frisk från ett självskadebeteende jag aldrig trodde att jag skulle ta mig ur. Men faktumen kvarstår. Skolan kväver mig, jag har betat mig igenom diverse beroenden både själv och som närstående. Jag har förlorat de människor som stod mig närmast och jag är medveten om vilken fläck jag är för de som ej kommer ifrån mig på grund av det blodsband vi delar. Jag är kluven. Jag vet inte om jag vill att skolan bara ska vara över eller om jag vill ha mer tid. Mer tid att göra saker rätt.

Jag ångrar att jag har lagt allt för mycket tid på saker och människor som inte ens har förtjänat den, istället för att jobba mig framåt i livet. Tar mig fram dag för dag med nöd och näppe vilket rent ut sagt är ett rent helvete. Jag har ingen plan om vart jag vill ta mig med någonting. Varken mig själv, med mina relationer med andra eller mina studier.

Det jag vet är att nu ska jobbet få 100% av min fokus. Jag orkar helt enkelt inte bry mig om någonting annat.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments