Äckligt snabbkaffe och fil med müsli får starta min dag.

Har precis skickat iväg ett godmorgonsms till min fantastiska flickvän och nu väntar jag mest på att tiden ska gå så jag kan få sätta mig på bussen mot Örebro och somna om. Är ändå relativt utvilad, men det finns fan få saker som är så underbara som att få somna på bussen. Mmmhm.
I helgen ska jag försöka hitta min väg till dimman, samt så kommer Caroline hit. Åh vad jag saknar henne. Har tänkt fixa en sak tills hon kommer hit, vilket jag redan nu har börjat planera inför. Sen när håller jag på med sånt här cheesy? 


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har precis slängt av mig kläderna och ligger nu i sängen. Så fort jag har skrivit klart, så ska jag lägga mig ner och vänta på John Blunds ankomst. 

Har ganska precis skrivit upp ett schema för veckan, och förhoppningsvis kommer ingenting ivägen så jag kan följa det, då det är ganska pressat. Veckan bjuder både på ett samtal till försäkringskassan, samt en polisanmälan. Har till och med lyckats pressa in en hel del besök på gymmet, samt lite tid för att umgås med mina fina vänner. Livet är liksom helt okej nu. Jag har inte mycket att klaga på, och det är så galet skönt att jag inte låter någonting komma ivägen för träningen. 
Sköter jag mig riktigt bra, så tänker jag belöna mig själv med att klicka hem lite kosttillskott i slutet av månaden.

Likes

Comments

Med ett inre som skriker efter hjälp stirrar jag med blinda ögon på en skärm som aldrig tycks bli upplyst längre. Jag försöker. Jag använder det sista av min kraft till att faktiskt hitta de där orden som gör allt bra igen. Så det blir som förut. Men inte fan når orden ut för det. Jag blir lämnad med en åstundan efter metall, större än någonsin. Jag blir liggandes med en melankoli som lamslår hela min figur. 

Jag vill att hon ska tråna efter mig. Jag vill att hon ska sukta efter mig med samma intensitet som jag suktar efter henne. Det känns som om jag sakta drunknar, och alla i hela världen bara står och tittar på.

Denna natt blir lång, fast jag inte vill ha natt alls.

Likes

Comments

 Känslan av att flera dagar i sträck vaknat utvilad när alarmet ringer, 05.25 år överväldigande. Jag har inte somnat på en enda lektion, och jag känner mig helt förberedd på redovisningen jag ska hålla om gendiagnostik idag.

Det har inte varit såhär tyst i mitt huvud på väldigt länge, och även om jag inte är fysiskt utmattad, så leder det till en psykisk dvala, då huvudet aldrig har fått vila när demonerna konstant har skrikit.

Jag mår bra, och jag är så jävla stark. 

Likes

Comments

Jag har så länge försökt ta död på mina inre demoner men jag har aldrig lyckats.
Jag börjar fundera på om dom ens existerar, eller om jag kanske är min egna demon.

Likes

Comments

Hahahaha varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför.

Börjar bli patetiskt att ens försöka stå emot.

Likes

Comments



Bmth var helt otroliga.

Trots det är ångesten överväldigande och rösterna öronbedövande.

Likes

Comments















Väntar på en ny säng, sen tänker jag ta tag i rummet överlag.

Bilder från tumblr.

Likes

Comments

Jag har aldrig varit så känslomässigt engagerad i en så befriad människa. Hon har inga ärr. Hon har inga röster som skriker i huvudet och hon är inte rädd för att förlora sig själv om nätterna och dö så fort hon stänger ögonen. För henne är livet ändå helt okej.

Jag vet inte om det gör allt så mycket svårare, när hon inte vet hur rösterna låter, eller befrielsen av att begrava ett rakblad i fettvävnaden.
Eller det kanske är lika bra.
Hon vet inte vad det mörka är, så hon kan inte riktigt gå ner till min nivå, utan hon försöker dra upp mig till hennes.

Ja det är nog lika bra att det är som det är. Att hon är ren och ovetande. Att beskåda hennes rena kropp, värmer min själ. Inte ett enda ärr, och det slår inte gnistor av allt överflöd av ångest när jag rör vid henne. Det är så nytt att ha något som är så rent. Det är som när man hittar en vit sten på uppfarten som är fylld av sten och jord. Du tar upp den, borstar av den, och stoppar ner den i fickan. Den hör liksom inte hemma bland smutsen. Så kan jag känna när det kommer till henne också ibland. Vad gör hon med mig? Vad gör en vit sten med en jordklump?

Men sen glömmer jag bort att vara orolig. När hon berättar för mig hur vacker jag är, hur bra jag är och hur stark jag är. Jag vet att jag inte är något av de sakerna, men att ändå få höra det, värmer.

Fnissar för mig själv när jag läser igenom alla kvällskonversationer. Det går från åtrå till ett rop på hjälp på endast några minuter, och samtalsämnet hon annars är så bestämd i byts ut mot något hon inte vet något om, och plötsligt är det hon som är i underläge.

Fatta mig dock inte fel, jag älskar det. Och jag är så glad att hon har blivit skonad, för utan henne vet jag inte hur djupt jag hade sjunkit tills idag.

Likes

Comments