Det blir allt jobbigare att ta sig upp på morgnarna, och jag suktar mer efter att få begrava mig under täcken och kuddar är vad jag någonsin gjort tidigare. Promenaden in i väggen har nu blivit till ett löprunda, och jag är mer än angelägen att vinna. Tydligen. Kroppen skriker ifrån, och likaså mitt sinne. Så jag förstår inte vad som får mig att springa snabbare än vad jag tidigare gjort. 

Skinnet bränner och ögonen sticker, och jag skulle göra allt för att alltid få vara intill henne. Hon med stort H. Det är otroligt skrämmande att man kan bli så beroende av en annan individ. Och du måste intala dig själv att släppa på alla dina hämningar, och bara "go with the flow". Att redan vara rädd, men att sedan helt kasta dig ut för stupet och förlita dig på att en annan människa ska fånga dig. Men hon är så obeskrivligt bra. Perkfektion gestaltat. Så jag vågar. 





Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

"Och när du ser på mig, är det knappt jag minns ett enda öknamn de kallade mig.
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.
Och att dina ord i natten är det enda som når in.
Jag vet inte vem jag är, jag vet att jag är din."

Likes

Comments

Besökte Västerås igår, och jag förundras åter igen över hur en människa kan gestalta perfektion på ett sådant sätt. 

Idag har vi matteprov, och jag kommer antagligen spy av nervositet innan. Jag har haft världens sämsta morgon, och jag är livrädd just idag för att falla tillbaka i gamla vanor. Den där bekanta stickande känslan i kroppen gör sig påmind, och jag vill bara lägga mig ned och sluta existera för ett tag. Sluta andas, då varje andetag känns som tusen knivar som slåss i min bröstkorg. 

Jag försöker tala i gåtor för att ingen ska komma för nära. För att ingen ska kunna bryta ner muren jag så omsorgsfullt byggt upp, men hon tar sig in och river ner den bit för bit, och det gör mig livrädd. Men jag tänker inte göra något åt det.

Likes

Comments