Det händer så mycket i mitt liv just nu, på gott och ont. Negativt och positivt, drama och kärlek, vänskap och bråk jag dras mellan att vara glad och ledsen, ångestfylld och lycklig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta i vissa situationer. Skulle vilja ha en manual på vad man ska känna i vissa situationer, för jag vet inte hur jag ska hantera det. Men livet är väl så ändå, det är väl det som folk kallar för charmen, man kastar sig ut i livet och hur det går det vet ingen.

"I min lilla värld av blommor" den här låten får en att känna känslor, kanske inte det jag behöver just nu men jag vet att den här låten i framtiden kommer att påminna om just det här. Hösten 2017. Ser fram emot den dagen, när jag kan blicka tillbaka på gymnasietiden och känna "jag har det bättre nu". Fint ändå.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag kan för första gången detta läsår verkligen känna mig helt avslappnad, alla prov och inlämningar inför lovet är gjorda. Jag tror inte att jag själv har känt hur påfrestande det varit, att varje dag lägga sig med oro i kroppen, vara spänd eller nervös. Att vakna illamående och känna stress. Varje dag mer eller mindre har jag hela tiden haft en ångestkänsla. Vissa dagar har den varit nästintill obefintlig andra gånger har den hållit mig sömnlös. Det har gått upp och ner.

Men inte någon gång har jag känt som nu, helt lugn. Ni förstår inte hur skönt det är, lite sorgligt också att man inte kan ha den här känslan oftare. Men jag hoppas att det snart kommer vända. Jag ska kämpa för att en dag kunna leva mitt liv utan att det ska vara kamp. Jag vill bara kunna vakna och rulla iväg till skolan utan att behöva tänka, det är ett drömscenario. Så vill jag leva.

Likes

Comments

Det här som jag ska dela med mig av nu kommer låta hemskt, jag vet inte men det här är hur jag är och det kan jag tyvärr inte styra.

Såhär är det, jag har under en tid haft kontakt med en kille inget speciellt men ni vet man snapar lite sådär. Jag tycker att han ser bra ut, verkligen och han verkar trevlig och allt sådär, hela köret liksom.

Men (det finns alltid ett men) sen för några dagar sedan så skickade han en bild när han sitter på jobbet, i samma sekund som jag ser vart han jobbar då är det soptunnan på dirren. Cirkel K. Hallå man kan ju inte ha en kille som står och rullar korvar och typ tvätta bilar?

Jag kan inte ro för att jag känner såhär, men jag känner 0 attraktion till killar med sådana jobb. Det handlar inte om pengar, jag vet att det finns dem som kan tro att jag är världens gold digger. Men alltså det är väl mer attraherande med en stor plånbok, det låter sjukt ytligt av mig men jag tror inte jag är ensam om det. Sen att man inte vågar erkänna det är en annan femma.

Måste bara tillägga att det är absolut inget fel med att jobba på ett sådant jobb. Det är inte det jag menar utan det är jag och min ibland ganska sjuka syn på saker och ting som fått för sig att det är såhär.

Likes

Comments

Den här tiden på året är den jag fruktar mest, vinterkräksjukan är igång. Igår låg jag med hjärtklappning i sängen och googlade runt efter alla husmorstips jag kunde hitta. Mycket är ju påhitt och så men jag måste tro på det, ge det en chans i alla fall. Den här rädslan jag har för att bli sjuk en styr min vardag just nu, jag vågor inte gå på toa någon annan stans förutom hemma, jag rör ingenting på bussen (ett tips jag såg på flashback) och jag inbillar mig ständigt att jag är smittad, vilket leder till att jag stressar upp mig.

Jag insåg idag när jag handlade in dessa varor som ska hålla mig frisk som en nötkärna, vilken svag person jag egentligen är. Jag låter min ångest och mina rädslor styra mig, jag har inget förnuft för 5 öre. Det räcker att jag får höra om någon som är sjuk så börjar jag direkt känna mig dålig.

Likes

Comments

Min förmiddag ser inte så mycket roligare ut än såhär tyvärr. Hur mycket jag än jobbar så känns det som att jag gjort alldeles för lite, jag är så osäker i mig själv i vissa situationer och skolan är en sån, jag tror inte att jag kommer klara någonting. Därför känner jag mig hela tiden stressad och det som går genom mitt huvud är tankar om ja inte kommer klara provet och att jag kommer hamna i kassan på Lindex och gå på aw med Birgitt 53 och småbarnsmamman Sara 34. Vi kommer ta ett glas vin sen måste Sara hem och natta barnen och då sitter vi där jag och Birgitt och ångrar oss att vi inte la ner mer tid på vår utbildning. Eller jag gör det, Bigritt är ganska nöjd med livet men jag, jag är fan inte nöjd.

Likes

Comments

Idag när jag tog på mig mina kläder kände jag för ett par byxor jag inte haft på ett tag. Jag hade tydligen inte haft dem sen Juli för dom var senast tvättade av mormor. Jag blev helt varm i kroppen när jag kände lukten av hennes sköljmedel, hon har haft samma sen jag var liten och jag älskar det. Det låter så töntigt men den där lukten går rakt till hjärtat och jag kände verkligen hur mycket jag saknar henne.

Dagens outfit består av byxor (som jag måste börja använda mer) från STOCK LM. Stickade tröjan som passande nog inköptes med mormor i somras kommer från Massimo Dutti.
Sen pälsvästen är från Hollies. Och solisar från finaste märket av dem alla Wish ;)

Likes

Comments

Imorse när jag vaknade och gick upp ställde mig i köket och kollade ut över folket som gick utanför och jag fick verkligen en deprimerande känsla. Jag känner mig tom på något sätt, det är någonting som fattas. Ja får alltid den här känslan när jag har varit i Stockholm, särskilt runt Östermalm och områden med mycket kostymkillar. Jag känner mig sjukt ytlig när jag skriver det men det är såhär jag känner. Jag mår bra av kostymkillar, dom har ett plats i mitt hjärta som fylls när jag är runt dem. Det här är ingenting jag bara säger, det är verkligen så. Jag har undrat vad det är som gör att jag känner mig nere efter att ha varit i Stockholm, nu vet jag att det är killarna.

Jag känner att jag måste tillbaka, det finns inget här som kan fylla det tomrummet. Det är inte förrns jag gifter mig med en kostymkille som jag har lyckats i livet. Det är min livsuppgift, jag känner det nu.

Likes

Comments

Den här dagen har varit speciell må jag säga. Jag vaknade i panik med övertygelsen om att jag var magsjuk eller smittad av det dåliga vattnet, jag hade ont i magen och mådde verkligen illa. Inte den sortens av illamående som jag får nästan dagligen på grund av ångest utan det här var något annat. Jag började gråta mitt uppe i det här, dels för min rädsla att spy och även för att jag inte vågade gå till skolan utifall jag skulle spy där. Då kanske ni tänker "stanna bara hemma då" men nej då hade jag haft ångest över allt jag missar.

Så jag stod där i hallen 08:03 (bussen går 05) och tårarna rann längs mina kinder, där och då kändes allt omöjligt jag visste inte ens om jag skulle klara att gå till bussen. När jag står där i hallen ställer jag mig frågan "är det såhär livet ska vara" men jag vågar aldrig fråga någon annan, jag är för rädd att svaret är ja.

Helt plötsligt befinner jag mig i skolan, det är som att jag ser mig själv utifrån. Det är ingen vacker syn. I spöregnet står jag med mitt lilla blåa paraply. Osminkade röda ögon och hood-tröja, om jag någon gång kommer i hoodie då vet man att något inte stämmer. Jag har dålig hållning också, jag har en tendens att sjunka ihop som en säck. Men kanske är det så man ser ut en måndag morgon när man både drabbats av magsjuka, förgiftning, panik och kanske även en släng av hypokondri.

Likes

Comments

Här i Eskilstuna eller vissa delar av stan har man inte kunnat dricka vattnet under den senaste veckan, och det har varit väldigt hypat. Alla har pratat om det och även jag har blivit påverkad. Jag har liksom känt mig illamående för att jag har trott att jag fått i mig vatten när jag t.ex. borstar tändarna. Jag går liksom bara och väntar tills den dagen då allt blir som vanligt.

Fattar ni ändå vad sjukt det är att vi har typ fått in lite jordbakterier i vårt vatten och det blir värsta grejen, nu skulle jag kunnat dra en parallel till hur dem har det i Afrika där de typ dricker jord. Men ska inte göra det för "afrika-kortet" känns ganska uttjatat om jag ska vara ärlig.

Först känner jag denna skam över att vi har mage nog att klaga, men sen går det upp för mig att det är klart vi har rätt att klaga. Vi är jätte-privilegierade och det är bra, vi vet vad vi är värda. Och rent vatten är en sådan sak, så Eskilstuna energi och miljö LÖS det!

Likes

Comments

Idag bjöds det på söndagsfika här hemma och det diskuterades torkskåp och pensionssprande med farfar och hans särbo som var fikagäster. När vi pratade om pension kände jag verkligen att jag längtar så mycket tills att bli pensionär och det är inget skämt. Fatta vilken frihet, vakna när man vill åka och resa när man vill. Äta blodtrycksmedicin och dricka förmiddagskaffe. Sen rulla in med rullator på nåt glammigt ålderdomshem när man är typ 85.

Det finns två saker jag måste hinna innan jag går i pension:

1. Börja spara. Den där fredagen när man steppar hem från jobbat med 65 år på nacken då ska lyxlivet kunna börja med en gång. Det blir inga skorpor och vatten inte.

2. Hitta mannen i mitt liv. Det känns som den lite svårare av dessa två moment. Men nån jävel måste jag hitta. Jag menar, vad vore en dansbandskryssning ensam?

Likes

Comments

Instagram@elinverajansson