View tracker

Har inte bloggat på hela veckan. Mitt mående har varit väldigt instabilt och jag har haft sällskap i princip hela tiden. Mamma och pappa har bytt av varann för att vara med mig. Men en kort resumé: tisdag var jag och Amanda på panelundersökning och lyssnade på musikklipp i tre timmar - inte roligt men värt presentkortet vi fick på 600 kronor. Onsdag träffade jag Johanna och åt massor av hummus och på torsdagen var jag hos psykiatrin för att på kvällen gå på julbord med pappa på Blå porten. Igår träffade jag Amie på förmiddagen, blev bjuden på sushilunch av pappa och hängde i ett galleri fram till fyrasnåret då jag åkte in mot city för att möta min kusin och fika med henne. Ända till klockan blev åtta satt vi och pratade vilket var så mysigt, sedan mötte jag mamma som hade köpt med sig lite mat och vi åkte hem. Tittade resterande tiden på idol och sedan blev jag trött och somnade.

Bilden ovan är en tråkig en, på min lunch idag. Udonnudlar och tofu. Nu är jag hos mamma och pappa, har bakat saffransbullar och ikväll ska vi gå på bio. Kanske sover jag ensam ikväll, börjar känna mig mer stabil på självskadefronten. Jag hoppas det i alla fall.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igårkväll träffade jag Hanna för första gången på tre år. Vi var väldigt bra kompisar då, skrev till varandra varje dag och skulle gå på Kent tillsammans. Men när vi sedan var inlagda på samma avdelningen hände något och sjukdomarna tog över vår vänskap. I alla fall från mitt håll. Det blev inget Kent tillsammans och sedan dess har vi inte hörts av. Nu var det jag som tog kontakt och bad om ursäkt - för faktiskt - vi har mognat. Vi har blivit äldre. Vi är inte längre femtonåriga anorektiker med svälthjärnor. Vi åt i alla fall halloumi, pasta och pesto, normalportion enligt SCÄ som det ska vara och det gick jättebra. Var otroligt skönt att prata med någon som inte triggas så lätt av det man säger och ja, det blev bra helt enkelt.

Nu har jag varit på GEB och fikat med min gamla chef och pratat med Malin, var där igår och köpte bullar och insåg hur mycket jag saknat att vara där för jag får sån bekräftelse av dem att jag var uppskattad där. Han berättade till och med att de inte tagit bort mig från personallistan än och då är det ändå två år sedan jag jobbade där. Nu ska jag möta Amanda och gå på stan med henne och senare ska vi iväg på panelundersökning. Ikväll sover papi hos mig, ensamheten går inte men detta är inte heller hållbart. Mina föräldrar kan inte stanna hemma från jobbet för att jag inte klarar mig, som mamma fick göra imorse. Men vi får se hur allt blir.

Likes

Comments

View tracker

Strax efter ett kom Petronella och plingade på dörren. Hade nämligen bjudit över henne på lunch. Vi åt färskpasta med ricotta och spenat och till det hade jag gjort en hemgjord tomatsås. Länge satt vi och pratade innan vi dukade av och förflyttade oss till soffan.

Petronella hade köpt med sig adventsfika, nämligen saffransbullar från Fabrique. Hur gott? Vi drack té också och myste innan klockan närmade sig fyra och Petronella skulle dra sig hemåt och jag mot mamma och pappa. Nu är jag hos dem och ska äta middag. Mamma skjutsar tillbaka hem sedan och pappa sover hos mig. Imorgon bitti ska jag träffa mitt nya boendestöd. Inte så pepp.

Likes

Comments

Sötpotatissallad på Stories

Karin var här <3

Lördagsfrukost i form av mini-pannkakor med bär

Mamma hade fått hur mycket pak choi som helst i ekolådan, så igår kväll wokade vi

Likes

Comments

Det är en enda röra. Allt. Tankarna, impulserna, känslorna. Jag vet inte längre. Jag är så jävla trött på att må dåligt och vill bara kunna släppa taget men ändå är det så förbannat svårt. Jag är som fängslad i mig själv, med handbojor och fotbojor, jag sitter fast. Ändå vet jag att det bara är jag som har nycklarna för att låsa mig upp fri igen. Jag önskar allt var enkelt, att jag kunde spelreglerna, men det är svårare än någonsin. Balanserar på en lina, faller jag riskerar jag allt. Min lägenhet, mina vänner, det som jag under den senaste tiden faktiskt har byggt upp. Karin var hos mig i fredags. Stannade hos mig varenda minut. Då vet man plötsligt vilka vänner som faktiskt ställer upp när man behöver dem som mest. Gav inte vika trots att hon själv bär sin tunga ryggsäck. Mamma bytte av henne, sov hos mig inatt. Jag vågar inte vara ensam. Jag är alldeles för rädd. Rädd för vad som kan hända. Tänk om jag gör nåt och det går fel. Så som det gjorde i torsdags. Sedan insåg jag att andra inte bryr sig alls, inte lyssnar. Inte orkar. Men då är det slut. Jag sa det. Det är slut. Och det lär dröja innan jag släpper nån innanför igen.

Imorgon har jag vårdplaneringsmöte igen. Min biståndshandläggare insåg att mer insatser behövs. Och mindre svek från psykiatrin. Hur de behandlade mig var inte acceptabelt. Men vem är jag att bry mig, om jag bryr mig. Kanske flyter jag bara med nu. Eller så backar jag tre steg och säger högt igen att ensam alltid kommer att vara starkast. Livet gör jävligt ont och fallgropen är inte långt ifrån mina fötter.

  • Ord

Likes

Comments

Jag sa aldrig igen. Aldrig mer. Jag trodde jag var klar med det där, men så är impulserna tillbaka och Elin, Elin är så jävla svag som inte kan stå emot. Klipper med saxen. Får ur bladen. Tankarna som rusar i huvudet, konsekvenser mot varandra, adrenalinet som pumpar runt i mig och driver mig mot det som jag skulle låta vara. Som jag sa aldrig igen. Aldrig mer.

Hur lång tid skulle det ta innan jag skulle falla igen. Var det bara en tidsfråga. Jag var ju på banan igen, kände mig starkare, motiverad, sedan ligger jag där nere igen och kravlar på botten. Jag trodde inte det skulle gå så snabbt, jag trodde faktiskt den bra perioden skulle vara längre. Jag hade fel och jag skakar av rädsla. Det är så mycket som sätts på spel när jag tänjer på gränserna som inte får tänjas på. Det är så mycket som raseras när jag river det som jag byggt upp. Jag är så jävla ambivalent och rädd och vet inte längre vart jag har mig själv eller någon annan. Ensam och rädd står jag och tittar mot en avgrund. Lika djup som den är svart. Tvivlar på mig själv, tvivlar på verkligheten. Finns den där, är det något för mig. Är jag bara en bricka i ett jävla spel eller kommer jag någonsin vara kapabel till att ta kontrollen över mitt liv igen och bibehålla det som jag skapar. Nu blev det som det blev och i landstingetlakan ligger jag åter igen och låter tårarna göra mina kinder blöta.

  • Ord

Likes

Comments

Igår morse brekkade jag med Johanna på Pom & Flora. Älskar det stället. Jag valde en superbowl med yoghurt, apelsin, frömix och honung. Satt och pratade en stund innan Amanda och Greta dök upp och Johanna behövde springa iväg på möte.

Ser ni vad gott allt på Pom & Flora är??!! Idag har jag boendestöd till 12, sen ska jag fixa fransarna och därefter träffa Amie. Ikväll ska jag träffa Anton. Tjing!

Likes

Comments

Igår mötte jag som sagt upp Karin i Farsta. Bytte skålarna jag fått fel i present på Cervera och sedan gick vi och småkollade lite julklappar. Vid lunchtid slog vi oss ned på Kafé Voltaire och vi både beställde en en så god fiskgryta. Jag är verkligen hooked på lax nu när jag inte ätit det på flera år.

Åkte sedan för VPL på Andreashuset och brast ut i tårar. Fick dock veta att jag är prioriterad på SCÄ och ska börja där igen innan jag åker till USA, vilket är delade känslor. Vet egentligen inte om jag vill ha kontakt med dem. Vill inte ha kontakt med nån känns det som.. efter att ha torkat tårarna skrev vi på lite papper och jag och Erika gick ut. Mötte sedan Anton som hämtade mig och vi åkte hem till mig. Till middag lagade vi lax och potatis och låg sedan i sängen och myste och tittade på Bron. (Han har inte sett den(!)). Han åkte hem vid sju och då somnade jag men vaknade igen vid nio.. sedan försökte jag somna om men har sovit dåligt den här natten.

Likes

Comments

Kom hem från landet i sen eftermiddag igår. På kvällen städade jag, tog det lugnt och tittade på idolreprisen. Väldigt skönt att vara hemma då jag känner mig sådär i måendet och jag tycker det är påfrestande att bo med andra när jag inte mår så bra. Anorexins röst är starkare igen, drar och sliter, och jag vet fan varken ut eller in. Känns som jag måste bort bort bort från allt sjukt, men det är lättare sagt än gjort. Pratade en stund med Greta i alla fall och då kändes det lite bättre. Tog min medicin så somnade tidigt och vaknade såklart astidigt då idag. Nu ska jag snart gå mot bussen, ska möta Karin i Farsta. fick fel skålar i födelsedagspresent som jag ska byta och sen tänkte vi kanske kolla på julklappar och äta lunch. Klockan ett har jag vårdplaneringsmöte på Andreashuset med dem, soc och SCÄ. Känner mig ganska likgiltig. Nu ska jag klä på mig.

Likes

Comments

När jag kom tillbaka hade Jossan vaknat och ätit frukost och ville också gå en promenad. Bestämde mig för att visa henne byn och kajen så vi promenerade dit och fastnade på en bänk i solen. Var otroligt härligt. När vi kom tillbaka bjöds det på morotssoppa till lunch och sen råkade jag somna medan de andra fixade runt. Nu har jag precis vaknat och är ensam i huset?


Likes

Comments