Lite fler skillnader mellan Sverige och Texas. Jag börjar verkligen bli van vid alla dessa skillnader nu, vissa saker är bättre och andra sämre. Känns som att jag kommer få kultur krockar när jag kommer tillbaka till Sverige, kommer knappt ihåg hur livet är där borta.

1. Ma’am / Sir – de är väldigt artiga här. Tror det mest är i Texas som det är en stor grej att säga ”ma’am”. Barn lär sig från ung ålder att säga ”Yes, ma’am” till sin mamma, som att jag skulle säga ”Ja, frun” till min mamma… Alla säger ma’am eller sir till lärare och lärare säger det ganska ofta till elever. Ibland händer det att elever säger det till andra elever, det tycker jag bara är konstigt. De tre orden lärare säger till elever istället för namn är ma’am, baby och sweetie. Vuxna kan bli ganska offended om de inte blir behandlade med respekt.

2. För och efternamn – vissa har samma efternamn som andra har förnamn. Tex Sveningsson skulle inte kunna vara ett förnamn och Elin skulle antagligen inte vara ett efternamn. Men på min skola till exempel så finns det en Bailey Brooke och en Brooke Bailey. Kanske ingen stor skillnad men det verkar inte finnas något logiskt mönster mellan folks för och efternamn här, folk döps till vad som hest.

3. Gaffeln – svenskar lär sig äta med gaffeln i vänster hand från typ dagis eller något. Amerikaner lär sig aldrig det. Jag har fått några amerikaner att testa äta med gaffeln i vänster hand och de kan verkligen inte styra den. De skär maten först och sen lägger de ner kniven och äter med gaffeln i höger hand. Det roligaste var när vi åt på en formell restaurang där alla hade klätt upp sig i glittriga långa klänningar osv. Men när de åt så hade de gaffeln i höger hand… Sen har vi hon från Taiwan som äter med gaffeln i höger och en sked i vänster.

4. Spanska – i Texas finns det massor av mexikanare, känns som halva skolan är från Mexiko eller har mexikansk bakgrund. Därför är de flesta skyltar man kan se på både spanska och engelska, precis som Sverige har skyltar och reklamer osv på engelska. De flesta amerikanerna här kan i alla fall lite spanska.

5. Sport – sport är en sjukt stor grej här. Alla kollar på amerikansk fotboll eller basket på TV och är helt inne i det. College football är en stor grej. På high school är det en hel del föräldrar som kommer och kollar på alla sporter, de vet alla regler och kan se vad alla gör fel när de spelar. Det är också många på skolan som håller på med en sport. Det finns JV (junior varsity) som jag spelar tennis i, och varsity som består av såna som är extremt bra på sin sport och satsar allt. Folk kommer till skolan innan 7 för att börja träna. De tränar hela 1st period och sen är det många som tränar efter skolan också eller 7th period. Amerikaner som håller på med en sport är alltså inte lata, i alla fall varsity. Nästan varenda människa här har också kläder, saker, klistermärken på bilen och till och med stora stenar inristat med deras favorit sportteam.

6. Artighet – som sagt är alla artiga här. De säger ”sorry” eller ”excuse me” till ALLT. I Sverige kan man gå rätt in i någon och alla gånger säger man inte förlåt. Här säger de sorry om de går förbi utan att nudda en. Vårat omklädningsrum är ganska litet med ganska många tjejer samtidigt och det man hör typ varje minut är ”I’m sorry” ”you’re fine”. Säger man inte ”sorry” eller liknande så kommer de troligtvis tycka att man är otrevlig.

7. Välgörenhet – det är välgörenhetsevenemang hela tiden. De har så mycket olika sätt att tjäna pengar på och de har så många organisationer och ställen där de ger pengar. Att donera 5 dollar till svältande barn är en bra grej och jag har inga problem med det. Men när man ska donera 5 dollar till svältande barn sen veckan efter är det 5 dollar till hemlösa, veckan efter det är det 5 dollar till barn som inte har råd med pennor osv. Det blir en hel del i slutet.

8. Skor inomhus – skor inomhus är bara sånt som man har, jag har blivit van med det nu så jag tar inte av mig skorna vid dörren längre (vi får se vad mamma säger när jag kommer hem). Däremot är det inte skönt att sitta i soffan med skor så jag har inte alltid på mig dem. Det är dock jobbigt att alltid behöva fråga om skorna när man går hem till någon ny person, de flesta tillåter skor i huset men man vet ju aldrig.

9. ”How are you?” – den här frågan börjar bli så uttjatad, folk frågar hur man mår istället för att säga hej. De vill inte ens veta svaret. Man kan få frågan när man bara passerar någon i korridoren så när man ska svara så har de redan passerat.

10. Hundar – många familjer har hund. Men de flesta i mitt kvarter går inte ut och går med hundarna. De har en så stor gård att hunden alltid springer runt på gården istället för en promenad, jag antar att det är därför typ alla har hund. Jag och Bia går i alla fall med hundarna nästan varje dag för att det är kul och hundarna blir glada, även om vi inte behöver.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Efter att ha varit i Texas i 9 månader så har jag upptäckt en hel del skillnader från Sverige. Det är svårt att komma ihåg alla eftersom det mesta är väldigt olika men här är några. Det här är min uppfattning av vad jag har sett och upplevt, vissa skillnader gäller bara i Texas och vissa gäller kanske i hela USA.

1. Vädret – en ganska stor skillnad. Som sagt är det riktigt varmt på sommaren, upp mot 40 grader. På vintern kan det alltså bli kallt, ner till -8 grader men ganska sällan. Ena dagen kan det vara 25 grader och dagen efter ner mot 0 så ganska stora förändringar under kort tid. Vädret i Texas kan också vara ganska extremt. Regnar det så regnar det ordentligt och ofta väldigt högljudd åska med blixtrar. Så det regnar oftare i Sverige men är det oväder här så svämmar det typ över direkt (dock har jag inte sett några brunnar där jag bor).

2. Transport – här finns det inte kollektivtrafik. Det finns endast skolbussar som skjutsar till och från skolan. Så nästan alla har mer än en bil. Här där jag bor (lite ”finare” hus) så har alla garage som det får plats minst två bilar i och ofta stora uppfarter där kanske 7 bilar får plats. När jag var hos en kompis i ett mer vanligt ”medelklassområde” så var det bilar överallt. En bil till pappa, en bil till mamma och en eller flera bilar till barnen. Det var bilar över hela trottoaren eftersom de inte fick plats i garaget eller uppfarten. Jag skulle säga att nästan alla familjer har minst en stor pickup truck som pappan kör till jobbet och en liten vanlig bil som mamman kör till jobbet.

3. Nötter – i den Svenska skolan får man aldrig äta nötter eller något som innehåller spår av nötter typ. I USA verkar de inte alls bry sig, alla äter nötter i skolan. Det är inget fel alls att ta med rena jordnötter och sitta och äta i alla klassrum. I början frågade jag om jag kan äta nötter i skolan för det känns så fel, och de kollade på mig som jag är dum i huvudet och typ ”såklart, varför skulle du inte kunna?”. Folk verkar knappt veta att nötallergiker finns i världen. Är ingen allergisk mot nötter i USA? Det finns också nötter överallt här, jordnötssmör funkar till det mesta, jordnötsbars är ett dagligt snack, mixade nötter är något man kan äta när man är uttråkad, chokad med jordnötssmör är ju allas favorit osv.

4. Drive thru – att amerikaner är lata kan till viss del bevisas med alla drive thru ställen. Det finns drive thru till allt. Snabbmat, apotek, ATM, mataffären, osv.

(Ser man crosscountry springa 10 km varje morgon så skulle jag kunna säga att svenskar är bra mycket latare. Så alla amerikaner är inte lata såklart).

6. Körkort – man kan ta körkort när man är 16 år eftersom man inte kan komma någonstans utan en bil. Finns ju knappt trottoarer eftersom ingen går någonstans. Bensinen är också superbillig, kanske hälften av vad vi betalar i Sverige vilket gör det lättare för tonåringar att ha bil.

7. Klädstil – amerikaner klär sig inte lika som svenskar. Först har vi en dresscode här som inte alla följer. Sporterna har också en dresscode, tex. på tennisen kan vi bara ha röda, gråa, vita och svarta kläder (för det är skolans färger) annars blir coach ganska arg och så får man möjligtvis springa några varv. Nästan varenda amerikansk tjej utanför skolan har en stor T-shirt som enligt mig oftast inte är jättefin och sen superkorta shorts som inte syns för att tröjan är så stor. I skolan har de en sån tröja med jeans. Vissa har på sig en sån tröja som mamma typ har på sig när hon målar huset. Många har också skoltröjor eftersom de finns miljarder olika tröjor med skolans namn eller olika sportteam osv. Det är svårt att förklara, jag är ju inte direkt den som lägger märke till eller bryr mig om kläder men det är ganska annorlunda. Jag tycker svenskar generellt sett har bättre stil än amerikaner.

8. Vapen – jag tror att det är sant att alla har pistoler hemma. Inte för att folk vill säga att de har vapen men en person sa till mig att han hade fått 4 pistoler i julklapp för någon annan hade så många att han inte visste vad han skulle göra med dem. Det finns också skyltar överallt ”förbjudet att ha pistol”, som att man skulle tagit med pistolen in på affären annars.

9. Vattnet – som jag nämnt förut, vattnet i Amerika är fruktansvärt. Det smakar klor och känns som man dricker direkt ur simbassängen. Jag är så glad att min familj har en vattenfiltrerare som får det att smaka normalt för jag hade inte överlevt annars. När man går till kompisar och frågar efter vatten och de svarar ”det finns vatten i kranen” så börjar man ifrågasätta om man verkligen är törstig.

10. Tips och taxes – man ger tip varje gång man går på restaurang, det är typ 20% oftast tror jag. Taxes är aldrig inkluderat i priserna vilket är jobbigt. Går jag till affären med 10 dollar så vågar jag typ inte köpa något för mer än 7 dollar eftersom man inte vet hur mycket taxes man måste betala. Man ser alltid billiga saker och säger ”gud vad saker i USA är billigt, detta ska jag köpa” men sen lägger de på lite så det blir lika dyrt som i Sverige i alla fall.

Likes

Comments

Här är några fler bilder från balen :)

Likes

Comments

Nu har jag upplevt kanske en av de mest amerikanska upplevelserna, Prom. Allt började med att Bia hade supersvårt att hitta en klänning, vi testade allt och våran sista utväg var att beställa från ebay. Den enda som verkade passa var en jättefin lite lika min klänning. Så de beställde den på söndagen och det stod att den skulle komma torsdag. Men den kom inte på torsdag så jag, Bia och Kim hade klänningsmardrömmar i flera nätter. På fredagen (dagen innan prom) så kom den äntligen och då var vi så nervösa för vi visste inte om den passade eller inte. Som tur var så passade den perfekt, hon kunde knappt andas men vi fick igen den till slut. Så det var en lite stressig början.

På morgonen samma dag som balen åkte vi först till floden för att de hade ett race. Så i floden har de en tube shoot, ungefär som en vattenrutschkana. Den finns där för att man inte kan tuba ner för vattenfallet så man åker ner på sidan istället. Så racet vi kollade på gick ut på att man bygger en båt av endast kartonger och silvertejp och så ska minst en människa sitta i båten och åka ner för tube shooten. Om båten välter, sjunker eller typ går sönder så är man ute och den som kan gå ner för tube shooten flest gånger utan att båten förstörs vinner. Det är typ en tradition i New Braunfels. Det var superkul att se, de hade massa coola teman. Vi såg en stor hund, lite piratskett och bussar osv. I en buss var det 4 män som åka ner, det var ganska sjukt att de klarade det för tube shooten är lite vild i slutet och båten är som sagt bara byggd i kartong. Något år ska jag komma tillbaka och bygga en båt som jag kan tävla med.

Efter den tävlingen åkte vi och åt brunch för att fira Cameron och Melissas födelsedagar som har varit/ kommer. Jag åt en avokadomacka som var hur god som helst. Sen åkte vi hem och började fixa i ordning för balen. Bia gjorde mitt smink och jag skulle stå för frisyrerna men som tur var så kom som sagt Cameron, Melissa och Harlow den här helgen och Melissa jobbar som frisör så det var ju helt perfekt. Hon lockade våra hår och fixa en liten fläta och sen var vi redo. Vi åkte till vår danska kompis, Justinas hus. Det var nog det coolaste huset jag någonsin varit i. Familjen var nog i alla fall miljonärer. De hade en hel bar och en riktig bio, även alla olika spel (typ spelmaskiner och sånt). Deras kök var enormt och deras pool var stor med fontäner och grejer. Det var grejerna man såg när man kom in, har inte sett hela huset ännu. I alla fall, det var en fin plats att ta bilder. Jag gick till prom med 7 andra utbytesstudenter och 2 amerikaner. Så från vänster på den första bilden är det Allen från USA, Miriam från Tyskland, jag, Caitlin från Skottland, Justina från Danmark, Lama från Saudi Arabien, Bia från Brasilien, Michaela från Tjeckien och Manuel från Spanien. Sen var Cole från USA också där men han var inte med på just den bilden.

Efter vi tagit alla bilder kom limousinen som Justinas pappa hade bokat till oss. Det var ganska coolt, första gången i en limo.

Vi spelade låtar från alla olika länder och vi åkte mot San Antonio för att gå på restaurang. Det var typ medelhavsmat fast det var arabisk eller nåt, jag vet inte. Jag åt i alla fall ris med tomater, paprika och svamp. Det var jättegott. Limon kom och hämtade oss efter maten för att köra till själva balen. Det var typ precis som jag hade tänkt mig men ändå inte. Det var massa folk och massa olika klänningar. Jag kände knappt igen någon även om de går på min skola. Vi dansade och dansade och tog bilder och dansade. Alla kompisgäng dansade i små cirklar och helt plötsligt blev våran cirkel större och större och sen var det en stor tom cirkel på golvet som bara modiga människor gick in i och dansade. Jag som aldrig har använt ett par klackskor på riktigt hade lite problem att dansa eftersom jag knappt kunde gå. Efter mindre än en timme fick man ju hur ont som helst av skorna, förstår inte hur folk klarar det. Det är massa danser som alla i Texas kan tex the wobble och the cupid shuffle dance. Det var lite linedance och vissa killar hade cowboyhatt och vissa tjejer hade cowgirl boots under klänningen. Jag tror det var roligare att gå med massa kompisar istället för att ha en dejt. Det var inte jättemycket man kunde göra där dock förutom att dansa. Man kunde ta bilder i ett photo booth och äta kakor, med vi hade kul. Balen började 7 eller 8 och slutade 11.

Vi gick lite tidigare för att vi ville åka och bowla istället för att bara åka hem. Så vi tog limon till en bowlinghall där jag, Bia, Manuel, Lama, Michaela och Cole spelade lite. När alla betalade för bowlingen så säger Cole att han betalar för mig och Bia helt utan anledning. Sånt de gör i Amerika, killen betalar alltid men jag trodde det bara var när man åt middag eller nåt. Det var i alla fall jättekul men lite svårt med långa klänningar. Manuel var sist under hela spelet men sista omgången kom han om mig och Bia och vann… Cole skjutsade hem oss efter bowlingen vilket var hur snällt som helst. Utan hans körkort hade vi inte kunnat bowla eftersom utbytesstudenter oftast inte får köra. Men det var såklart superkul att han var med också. Mådde lite dåligt att vi fick honom att köra oss hem eftersom det kanske är upp mot en timmes omväg men alla hade kul i alla fall.

Här är Cole också med på bilden, till vänster om mig.

Detta är alla bilder jag har just nu, eftersom min riktiga mobil är trasig och jag har en sämre mobil som tar fruktansvärda bilder och knappt går att använda så är det inte jag som har alla bilder. Så jag ska försöka få tag på resten av bilderna senare, så det kanske blir mer.

Likes

Comments

Jag är typ jättelångt efter med bloggen nu men det händer saker lite då och då så det är svårt att hinna skriva, eller bara svårt att prioritera. Jag skriver allt som har hänt ändå.

För ett tag sen bjöd Alex vår kompis in oss till Hope (en annan kompis). Så vi åkte dit och spelade volleyball och badade med två andra kompisar. Hennes hus hade en superfin utsikt mot Guadalupe River. Vi såg massa små ankungar och ekorrar. Efter det åkte vi och åt mat på taco cabana och skulle egentligen kolla på bio men alla blev så trötta så vi skippade det. Men kul hade vi i alla fall.

På senaste tiden har jag hängt mer med amerikaner och jag börjar bli bättre kompis med dem. En helg blev jag och Bia inbjudna till 3 saker samtidigt, vilket inte brukar hända. Vi blev inbjudna till bowling kalas för vår kompis fyllde år, sen ville Kendall från tennis att vi skulle ut och åka båt och fiska eller rida eller något med henne. Men vi hade redan bestämt att Christina skulle komma och sova över så jag får hoppas att vi kan bowla, åka båt och rida en annan dag.

Så dagen efter kom Christina från San Antonio (som vi träffade på kryssningen). Planen var Drive-in bio som var med på vår Texas bucketlist. Jag, Bia och Christina åkte till MOD Pizza där man gör sin egen pizza (Sverige borde lätt skaffa det). Sen åkte vi till bion. Det var jättemysigt, vi hade med oss tre stolar som vi satte upp framför bilen och vi kollade på ”Beauty and the Beast”. Efter filmen åkte vi till San Marcos (20-30 min bort) för att köpa en milkshake bara för att vi inte visste att vi har en Whataburger i New Braunfels. Det är sånt man aldrig lär sig som utbytesstudent, jag skulle typ inte hitta till något ställe i New Braunfels förutom skolan, Gruene hall och mataffären även om jag bott här 8 månader. Christina sov över hos oss.

Dagen efter åkte vi till en Snake Farm i New Braunfels. Jag förväntade mig bara ormar men det fanns massa olika djur där vilket var kul. Vi träffade bland annat ormar, spindlar, fladdermöss, apor, fåglar, longhorn kor, zebror, dromedarer, påfåglar, sengångare, lejon, hyenor, osv. Christina köpte mat så vi kunde mata getterna och grisarna. Herre gud vad söta getungarna var! När vi var färdiga där åkte vi och köpte glass innan vi åkte hem igen. Vi har bara spenderat 4 dagar med Christina men hon är vår bästa amerikanska kompis och vi planerar att träffas massa fler gånger, lite tråkigt att hon bor i San Antonio men ändå tur att hon inte bor längre bort. Lite typiskt dock att man skaffar mest kompisar de sista 2 månaderna.

Vi har även varit på ett till tennis tournament. Vi åkte till skolan kl. 6:20 och kom hem 19:30, så det var en ganska lång dag. Vi spelade 4 matcher. Första matchen var jämn men vi förlorade till slut. De tre andra matcherna vann vi vilket betyder att vi fick första constellation platsen, vilket kanske betyder 10onde plats eller något. Det var ganska roligt och så fick vi vår andra medalj. Det börjar bli riktigt varmt nu igen, vet inte hur jag kommer överleva Texas sommar… Jag hade på solkräm med faktor 70 före varje match och ändå blev man lite röd.

En helg var vi och shoppade. Först åkte vi till en liten affär som sålde begagnade klänningar då vi tänkte köpa balklänningar. De flesta var så fluffiga och stora att man drunknade i dem, andra hade kostat 800 dollar (lite över 7000 kr) men kostade nu bara 450 dollar eftersom den var begagnad. Är lite rädd för klänningar då det inte var många som kostade under 100 dollar även om de var använda. Efter det åkte vi till San Marcos outlet mall och shoppade. The outlet mall är så stort att det tar flera timmar att gå igenom. Det är flera km så där får man lite träning.

Under påsk åkte vi till Austin, Texas huvudstad. Det tog ca en timme att åka dit. När vi kom fram åt vi på Home Slice Pizza som var väldigt gott. Efter det gick vi till en thrift store för att shoppa. Vi åkte till hotellet för att byta om till boots och klänning eftersom vi skulle äta och dansa och sånt. Eftersom vi ätit så mycket pizza så fick det bara plats en liten sallad till middag men det var en trevlig lite restaurang som serverade popcorn innan maten. På restaurangen träffade vi Jessica och Randall som bor i Austin, samt Hepaw och Bonka. Efter maten gick vi några block till Esther’s Follies (en comedy club). Vi behövde vänta ett tag så Jessica och Randall visade oss 6th street. 6th street är tydligen världskänd för sina barer och för att de konstigaste människorna hänger där. Vi såg en del annorlunda människor men det var så tidigt på kvällen så det hade inte börjat hända så mycket än. Efter typ 10 på kvällen stänger de av vägen för bilar på fredagar och lördagar. Teatern var i alla fall bra. Det var massa politiska skämt och skämt om Texas så jag och Bia fattade inte ens hälften av skämten, men de var roliga ändå. När det var slut tog vi Taxin till ”The Broken Spoke” vilket är en danshall i Austin. Jessica som är proffs på sån här dans lärde oss lite polka och swingdance och sånt så jag dansade triplestep med Geoff, polka med Jessica och twostep med Bia. Det går bra när man dansar med någon som kan, men jag och Bia tillsammans går inte lika bra. Vi åt lite glass sen åkte vi tillbaka till hotellet för att sova.

Dagen efter började med att vi missade frukosten men vi fick ett påskägg så det blev godis till frukost. Sen var det dags för en guidad cykeltur. Guiden visade oss det viktigaste att se i Austin. Vi såg skyskraporna från alla olika håll och vi cyklade genom en stor park som nästan såg ut som central park. Han visade lite andra saker också så det var kul och ett väldigt bra sätt att se staden. När vi skulle åka hem till New Braunfels såg Bia en food truck som sålde açaí vilket är en brasiliansk frukt som hon har letat efter hela året. Det var en intressant frukt att prova. Hon träffade massa brasilianare som hon kunde prata portugisiska med.

Här tar de bara en dag ledigt för påsk men vi tog ledigt måndagen också så det blev en trevlig dag vid poolen. Vi har börjat använda bubbelpoolen mer och mer nu så det är supernice, även om den oftast inte behövs för det är så varmt ändå.

Jag och Bia hade av lite anledningar bestämt oss att inte gå på balen så vi skippade allt med klänning osv. Men sen skulle alla gå och de övertygade mig att gå ändå, därför har vi nu haft en stressig vecka att försöka hitta balklänning. Den här helgen åkte vi tillbaka till affären som sålde klänningar och jag hittade en klänning som passade och som tur var så var den en av de billigaste. De sålde också skor billigt så det var bra. Bia däremot hittade ingen klänning som passade. Vi har gått in i flera affärer och vi åkte till en galleria i San Antonio och letade. Men har man en budget på 150 dollar är det inte lätt. Till slut fick hon köpa en klänning från internet.

För några dagar sedan hade vår kompis Hope planerat att ha en international day i skolan vilket betyder att utbytesstudenterna skulle ha presentationer för andra elever om våra länder. Två utbytesstudenter presenterade per period så jag och min danska kompis skulle göra det 7th period. Bia och vår kompis från Scotland presenterade 2nd period samtidigt som jag hade franska. Alla presenterade för spanska, franska och tyskaklasserna så min franskaklass gick och kollade på Bia och Caitlin från Scotland. Det var kul att lyssna. När de var klara så var det 20 minuter kvar och då ville franskaläraren så gärna veta om Sverige så det slutade med att jag hade min presentation också. Typ halva klassen visste inte ens att jag och Bia inte var från America, vissa trodde vi var kusiner… så de hade massa frågor. Nu har han som sitter vid mitt bord börjat fråga frågor om Sverige varje sekund, jag hinner inte ens göra mitt jobb för han frågar så mycket. Amerikaner har verkligen ingen koll på världen. I alla fall så hade jag min presentation för en spanskaklass 7th period också. Det var kul för alla var så intresserade och de nickade när jag pratade så det märktes att de lyssnade och så frågade de massa frågor. Det enda jobbiga var att vi var i biblioteket och det var massa personer som lyssnade så vi behövde prata i mikrofon. Som sagt så är det mycket roligare att ha en riktig presentation på 20 min om något man vet saker om så man bara kan berätta saker utifrån bilder och svara på frågor än att ha en 5 minuters presentation om något man läste om på wikipedia. Hittills har jag nu haft presentationer om Sverige 3 gånger och lärarna blev så inspirerade att de tyckte att geografiklasserna också skulle behöva lyssna. När vi hade tennis tyckte coach att det verkade superintressant också så nu vill han att vi ska presentera nästa vecka.

I torsdags hade vi ett district tournament, jag vet inte riktigt vad som är speciellt med det här tournamentet men det låter coolare att säga district. I alla fall så var det den sista matchen som vi spelade på hela året. Det var single elimination vilket betyder att man är ute om man förlorar en match. Jag och Bia förlorade första matchen så vi var ute ganska snabbt, sen fick vi sitta där och vänta i typ 6 timmar. Det skulle bli 35 grader men som tur var hann vi spela matchen innan det blev så varmt. Här har ni en halvseriös bild på oss.

Nu har det börjat komma fram så otroligt mycket insekter och andra djur. Spindlarna är typ enorma och man vet ju inte ens vad hälften av alla djur är för något. Förut kunde jag gå i gräset vid dammen med bara flip flop men det kommer troligtvis aldrig hända nu. Det är så mycket grodor och gräshoppor och spindlar som hoppar, massa ödlor och ormar osv. Vi har även hittat massa små mini sköldpaddor och en stor. Lite för mycket läskiga djur för mig här i Texas men det går bra, jag lever ju fortfarande.

Vi har träffat Haddie några gånger och hon växer, supersöt liten bäbis.

Kim har haft problem med att säga mitt namn hela året, hon säger det som Ellen. Men sen har hon kommit på att hon vill säga det på rätt sått så här är hennes fusklapp för mitt namn och pappas namn (de uttalade först Kaj typ Kasch).

Och så måste jag visa den här söta bilden på Stella. Hon fick låna min tröja och kjol.

Så sjukt att det bara är lite mer än en månad kvar, man börjar sakna Sverige lite nu men samtidigt vill jag verkligen stanna i Texas. Det kommer bli svårt att Bia bor på andra sidan jorden nu när hon är en av mina absolut bästa kompisar.

Likes

Comments

Uppdatering på facebook går lite snabbare än bloggen så många vet nog redan vad som händer. Vi har i alla fall kommit hem från en 7 dagars kryssning i Caribbean. Det började med att vi på söndagen åkte typ 20 min från Houston till Galveston där vi gick på båten. Kim hade fått tag på ”Faster to the fun” biljetter vilket betyder att vi får gå före i alla köer på och av båten vilket var hur nice som helst. Vi gick på båten, gick runt, åt mat och sånt som man gör på en kryssning. Det var ganska kallt så vi var inte ute så mycket. På kvällen kollade vi på film, åt mat och kollade på någon slags show.

Jag har saknat deras söta handduksfigurer.

Dag 2: Till lunch åt vi den efterlängtade sushin som var supergod. Efter det gick vi till casinot och spelade. Kim och Geoff har lärt mig massa kortspel så jag kan spela på casinot nu när jag är 18. Tror vi spelade blackjack eller nåt, fattade inte så mycket mer än att man skulle få så nära 21 som möjligt men inte över. Jag förlorade nog inte så mycket men jag vann inget heller. Så läskigt att spela när man faktiskt förlorar pengar. Vi kunde inte spela så länge eftersom de kastade ut Bia som inte är 18 än, hon fick inte ens stå på sidan och kolla. På casinot träffade vi Christina som är 18 och bor i San Antonio. Hon frågade om vi ville vara med i ett volleyball tournament. Jag som inte alls kan teamsporter sa ja såklart. Vi hittade några killar att spela med eftersom man behövde vara 6 stycken. Vi förlorade och det var en elimineringstävling så vi spelade bara en gång, men det var väl typ kul. På kvällen var det formal night så vi fick klä upp oss och gå på restaurang. Servitören var superseg och efter att ha väntat en timme utan att ens fått förrätt blev Kim och Geoff så arga att vi gick ut från restaurangen och åt sushi istället. Det var gott som vanligt.

Dag 3: På morgonen åt vi frukost och sen gick vi till bubbelpoolen med Christina. Hon var där med sin 12åriga bror och föräldrar så hon var superglad att ha några kompisar. Hon ville äta brunch så vi gick dit med henne. Hur gott som helst men efter 2 frukostar var man så mätt att man knappt kunde gå. Vi levde livet ett tag innan det var middag. Vi hade bokat bord på den italienska restaurangen (bästa maten någonsin). Där beställde vi massa goda förrätter och sen pasta carbonara. Man går in smal och kommer ut fet från den restaurangen.

Dag 4: När vi vaknade var vi i Jamaica! Jag och Bia gick upp tidigt för att packa allt och äta frukost och sånt. Vi planerade att gå av båten tidigt så vi inte skulle bli sena till våran excursion. Vi hade bokat en combo grej så vi skulle rida både på land och i vattnet vilket vi längtat efter supermycket, vi skulle också tuba i floden och se fina vattenfall plus ziplining.

Kön för att komma av båten var extrem, vi stod där 20 min och hade kanske hälften kvar. Men då säger de att alla över 18 behöver ha ID med foto för att komma på båten igen. Jag skulle gå upp för att hämta mitt ID men då sa de att alla över 16 behöver ha ID med foto, och Bia har inget ID bara passet och våra pass var med Kim och Geoff. Tjejen som sa det gick inte att förhandla med hon sa att det var omöjligt att komma på båten utan det. Vi fick springa runt och leta efter Kim och Geoff och hittade de till slut. När vi kom tillbaka till kön var den dubbelt så lång. Vi försökte komma förbi med vårat ”faster to the fun” kort men de sa att det inte funkade den första dagen. Vi sa att vi hade en excursion bokad 9:30 och det hade redan varit men de sa att de har våra namn på en lista och de kommer inte åka utan oss eftersom de vet att det är svårt att komma av båten. Så alla sa att det var helt lugnt och vi inte behövde oroa oss. Efter 40 eller 50 min var vi äntligen ute. När vi väl var där hittade vi inte våran excursion grupp och frågade någon man som sa att de redan hade åkt. Alla i kön plus de som jobbade där sa att de kommer vänta på en men det gjorde de inte. Vi var så himla arga för det fanns ju inget att göra där, man behövde ta en taxi för att komma någonstans och vi vill ju inte åka runt i Jamaica helt ensamma med 20 dollar. Någon dam sa till oss att de skulle åka extrem zipline så vi gick tillbaka till killen och sa att vi ville göra det istället, så han fixade det. Vi åkte en buss upp i typ bergen. Det var ganska läskigt för de har vänstertrafik i Jamaica. Förutom det körde de skitsnabbt på väldigt smala och kurviga vägar med ett stup på ena sidan utan stängsel och ibland kom det stora tjocka lastbilar på andra sidan. Däremot var miljön jättecool och chauffören berättade massa intressanta saker. Det var ganska fattigt och alla husen var halvfärdiga, han sa att det oftast tar 10-15 år att bygga ett hus och de måste bygga i omgångar för att de inte tjänar så mycket. När vi kom fram så var det en lång kö till selarna och de fanns inga kvar, så vi fick vänta på att någon annan skulle bli klar och komma ner med selarna. Det tog ett tag. Vi behövde ha handskar för att kunna bromsa så vi inte åkte in i trädet. Jag hade planerat att ta bilder den här gången så jag köpte ett vattentätt fodral till mobilen men nån tjej sa att jag inte kunde ha något runt halsen så det blev inga bilder denna gång heller. Efter den första ziplinen fick vi gå kanske en km till nästa. Det var sjukt varmt men vi såg lite bananträd, stjärnfruktsträd och avokadoträd plus att utsikten var fantastisk så det var kul. Sen var det några ziplines runt i träden som var superkorta. Jamaica människorna var ganska roliga, tror inte de sa ett enda seriöst ord på hela resan. Vi behövde inte heller bromsa med händerna för de typ fångade oss eller stoppade oss med handen vilket var ganska läskigt. Efter en lång och kanske 5 korta ziplines fick vi vänta på den stora finalen. Vi väntade i typ en timme i den varma djungeln bland ödlorna. Det var inte jättekul eftersom det var så otroligt mycket mygg och vi blev bitna överallt. Den sista ziplinen var i alla fall rolig (inte värd en timmes väntan dock). När vi kom tillbaka kollade vi på bilderna som de tog. Det kostade 10 dollar för en bild och de var inte ens bra bilder så jag har inget bildbevis tyvärr. Efter det väntade vi lite, åt en glass, väntade mer och till slut kom bussen som tog oss tillbaka. Jag kanske är lite bortskämd men det var inte en superbra dag. Jämförde man med Mexico förra kryssningen så var Jamaica ganska dåligt och tanken att vi betalade massa för att rida och inte fick det var tråkigt. En zipline tog typ 5 sekunder och det var inte ens 10 stycken så resten av tiden var bara väntan. Så en liten besvikelse. Jamaica är i alla fall ett så fint land med sin tropiska skog. På vägen hem såg vi massa barn gå hem från skolan och de hade massa söta skoluniformer, precis som på TV. Nu till den värsta delen på resan… när vi gick tillbaka till båten så behövde vi inte visa passen alls!!! Hade vi inte gått och hämtat passen så hade vi ridit häst runt Jamaica och tagit bilder. Det var så fruktansvärt irriterande. Dåligt av dem tycker jag.

Fösta ziplinen gick ovanför det här vattnet.

Dag 5: Vi vaknade jättetidigt, åt en breakfast burrito och sen gick vi av båten i Grand Cayman. En ö mellan Jamaica och Mexico som var en brittisk koloni.

Kim och Geoff hade bokat en jet ski excursion. Vi åkte 20 min till en annan strand. Jag satt längst fram i bussen på vänster sida, det var lite läskigt. Eftersom det var en brittisk koloni har de också vänstertrafik. På den nya stranden tog vi en jet ski och körde ut, jag körde och Bia satt bakom. Det var hur kul som helst! Vågorna var så stora att man hoppade och det sprutade så mycket vatten att man knappt kunde se eller andas. Vi trodde vi skulle flyga av några gånger men vi klarade oss. Efter en ganska lång bit kom vi fram till Stingray City. Det var en liten plats mitt i havet med superblått vatten och stingrockor som simmade runt överallt. Som sagt hade jag köpt ett vattentätt fodral till mobilen så jag kunde ta lite bilder. Det blev inte jättebra bilder men bättre än inget.

Guiderna sa att man inte fick röra sina fötter om de kom eftersom de trodde att man kanske skulle skada dem. Men det var ju lite svårt när en halvmeter stora rockor nuddar ens fötter… skitläskigt. Sen gav de oss små bläckfiskar som vi kunde mata dem med, det vågade jag inte. Det var massa båtar med turister där också.

Efter det fick vi chansen att hålla i dem, det var en väldigt speciell känsla. De var ganska tunga även om de var i vattnet.

Vi fortsatte åka jetski till en annan strand som hette Starfish Beach. Då fick Bia köra en bit också, även om hon inte var över 18.

När vi kom dit fick vi se och hålla i stora sjöstjärnor, det var också ganska coolt. Guiden berättade mycket intressanta saker.

Efter ett tag åkte vi hem igen. Jet ski är nog en av de roligare sakerna jag gjort i mitt liv. Det var lite svårt att köra och hålla kvar sig själv på jetskin plus att hålla kvar Bia. Men läskigare att inte köra och inte alls ha någon kontroll om man ramlar av eller inte. Kim och Geoff ramlade av några gånger, (Pappa jag lovar att du inte kommer ångra dig om du köper en jet ski eller två). När vi kom tillbaka och hade hoppat av jetskin så såg vi en stor megaödla som gick runt där och när vi skulle ta en bild så var de helt plötsligt två.

Det var i alla fall en fantastisk dag, vi hade hur kul som helst. För att avsluta dagen gick vi och åt nachos på en restaurang.

Där var det mer än 2 stora ödlor som gick runt, så det är tydligen väldigt normalt. Dinosaurierna som aldrig dog ut.

När vi var tillbaka på skeppet så blev det en liten naptime innan det var formal night nr 2. Förra formella middagen gick ju inte så bra men den här gången fick vi en superbra servitör och det var jättegod mat. Geoff gick och klagade på våran excursion som vi missade för att kanske få tillbaka lite pengar. Men de sa bara att Kim och Geoff hade gjort fel och var oansvariga när de lät en 17åring gå av båten utan föräldrar. I Grand Cayman hade Bia inte kommit av båten utan föräldrar.

Dag 6: Efter frukosten gick vi av båten i Cozumel, en liten ö i Mexico. Vi åkte till en strand som hade massa saker att göra. Vi började med att åka trampbåt, sen lite lek i uppblåsbara rutschkanor och grejer i vattnet. Vi snorklade lite och sen fick vi massage. Det var även någon grej vi köpt så vi fick äta hur mycket mat vi ville. Det var en trevlig dag. På kvällen åt vi en gång till på den italienska restaurangen, den bästa på hela skeppet. Dock var det så mycket vågor att man inte mådde så bra efter att ha ätit sig mer än mätt.

Dag 7: På morgonen skulle vi träffa Christina och vara med på något spel, typ springa runt båten och leta efter grejer. Men vi råkade sova så länge att vi missade det. Istället möttes vi upp lite senare för att kolla på när folk sjöng karaoke (trodde jag). Christina hade andra planer, hon ville ju vara med och sjunga. Så vi sjöng någon låt jag aldrig hört förut, men det var kul. Efter det solade vi och sånt. På kvällen åt vi jättegod mat innan vi mötte upp Christina igen för att spendera sista kvällen med henne. Vi träffade även Zach och Jacob som vi spelade volleyball med andra dagen plus deras kompis Kobi. Vi spelade föst golf sen gick vi till någon comedy club, det var 18års gräns så jag och Bia fattade typ ingenting men det var ganska kort. Vi åt pizza och spelade basket och sånt. Jag är pinsamt dålig på alla teambollsporter och så hade vi Kobi som spelar i varsity och har fått ett basketstipendium till universitetet, så lite blandade nivåer. Efter lite brädspel fick vi lov att gå och lägga oss eftersom klockan var 3 och vi skulle upp 6 på morgonen. Det var sorgligt att säga hejdå för alltid. Zach och Jacob bor i Oklahoma så de kommer vi aldrig träffa igen. Då insåg jag hur svårt det kommer bli att säga hejdå till min värdfamilj här eftersom jag inte vet när jag kommer se de igen. Kobi bor i Houston och Christina i San Antonio så det är lite närmare i alla fall. Så typiskt att man ska skaffa kompisar den sista dagen. De var i alla fall supertrevliga och det var jättekul att vara med 18åriga amerikaner som faktiskt vet vilka länder som finns i norra Europa, känns som att alla på high school är typ 15-16 år.

Dag 8: Efter 2,5 timmars sömn fick vi packa ihop allt och börja gå av båten. Eftersom vi hade ”Faster to the fun” så var vi en av de första att komma av båten vilket var skönt. Sen hade vi en 3-4 timmars biltur hem. Jag har alltså haft ett superbra springbreak. Familjen som jag har kommit till här i Texas är perfekt för mig och när jag, Bia, Kim och Geoff gör saker tillsammans så känns det som en riktig familj. Det kommer bli hemskt att lämna de om lite mer än 2 månader, även om jag såklart saknar min riktiga familj också.

Likes

Comments

Första dagen av Springbreak spenderades i Houston Space Center. Eftersom vår kryssning åker från Galveston nära Houston så passade det att åka en dag tidigare för att åka till Space Centret. Det var supercoolt, massa saker att läsa och om och kolla på. Vi gick först till en Space Shuttle som satt på ett flygplan. Eftersom de landar på någon del av landet men ska till ett annat ställe så flyger man ett plan med Space Shuttlen på ryggen. Jag tror Houston är det enda stället där man tillåts gå in och titta i en Space Shuttle. Det var ganska coolt, man fick se en arm som hjälpte satelliterna ut i rymden och taket som kunde öppnas för att få ut satelliten. Vi läste också några hemska historier om hur vissa hade sprängts i luften och massa människor dött.

Vi spenderade några timmar där och kollade runt. Man blev så stolt när man såg Sveriges flagga överallt (tillsammans med några andra flaggor).

När vi hade tröttnat så ville vi ta ett litet typ tåg till huset där astronauterna tränar. Någon sa att vi skulle behöva vänta i en timme för att kunna göra det men eftersom Kim och Geoff såg någon astronaut dokumentär så övertygade jag Bia att göra det. Vi behövde bara vänta i 10 minuter så det var ju superbra. Vi åkte till ett stort hus med massa raketsaker där astronauterna tränar med olika grejer. Det var ganska coolt. Nu vill man ju bli astronaut, ser så kul ut att astronautträna (läskigt dock att sprängas i luften...). Endast 6 personer kommer in på astronautprogrammet av 1000 sökande, så lite konkurrens har man.

Efter det åkte vi till ett stort hus med en riktig raket i. Herre gud vad stor den var... Det var ganska sjukt.

Innan vi åkte tillbaka så fick vi ju lov att se longhorn korna. Texas longhorn är värsta grejen, typ ett fotbollsteam eller nåt. I alla fall de har extremt stora horn!

Efter det åkte vi tillbaka till Space Centret och sen till hotellet. Houston är USAs fjärde största stad så massa höga skyskrapor. Jag, Kim och Geoff gick ut för att äta (Bia var sjuk så hon stannade på hotellet). Vi åt mexikanskt, laxtaco med quinoa sallad. Det var supergott. Efter maten tog vi en liten kvällspromenad, så himla mysigt med alla ljus från byggnaderna och träden och allt. Jag såg en limousine, men det var inte en vanlig limousine utan en ”texaslimousine”.

Precis efter såg vi en ABB bil.

Efter en stund såg en byggnad som hade nåt ABB evenemang. Människorna som kom ut såg inte så amerikanska ut. Då kände jag mig hemma.

Houston var i alla fall hur fint som helst, bästa kvällspromenaden på länge.

Till frukost på hotellet kunde man göra texasvåfflor. Man kan göra det på nästan varje hotell i hela texas.

Idag bär det av mot Caribbean så det ska bli kul. Ha det så bra allihop, kram.

Likes

Comments

Veckan innan lovet har det varit SPUD-week vilket står för "Students Performing Unselfish Deeds". Vi har planerat, fixat posters, videor, evenemang, osv i flera veckor. SPUD-week är en vecka där skolan försöker få ihop pengar till en liten kille som heter Carter. Carter var med om en trafikolycka och skadade sig ganska mycket. Han har gått igenom många operationer osv och nu sitter han i rullstol och kan inte röra sig så mycket. Vi försöker få ihop pengar för att han enklare ska kunna betala sina sjukhusräkningar osv. Det är i Student Leadership klassen vi har hjälp till med allt och planerat osv, men hela skolan har hjälpt till och ställt upp på olika saker. Vi har försökt få ihop pengar på massa olika sätt. Varje dag har det varit olika evenemang.

På måndagen var det Powder Buff Volleyball vilket är när killarna spelar volleyball istället för tjejerna. De var inte superduktiga men det var kul att se.

På tisdagen var det ett lite speciellt event ”Hero of a Day”. Lite svårt att förklara men det var ganska sjukt att se. De som säger att man inte kan köpa vänner har inte varit i USA, här är allt möjligt. Så det var typ 20-30 personer som ställde upp på att vara clownfiskar. Det betyder att vem som helst på skolan kan köpa de för en dag. Under lunchen stod de bakom ett bord och pratade om vad de var villiga att göra om någon köpte dem. Vissa sa till exempel att de kunde köpa frukost till dem i en vecka, ha på sig klänning (alltså killar) eller andra konstiga kläder, skjutsa dem överallt osv. Vem som helst kunde gå upp till bordet, skriva sitt namn på ett papper och hur mycket det ville betala (alla startade med 20 dollar). Om någon annan ville ha hen så gjorde de samma sak fast skrev ett högre pris. Så höll det på och den med högst pris vann. Som svensk tänker man ”vem skulle betala massa pengar bara för att spendera en dag med en person?”. Den dyraste blev köpt för 210 dollar., nästan 1900 kronor…!! Jag tror att de sammanlagt med alla personer fick ihop upp mot 2000 dollar (ca 18 000 kr). Man kunde också betala för att bli rektor för en dag. Typ slippa skolan för att spendera en dag med rektorn.

Samma dag var det också Dodge ball och Karaoke Night men vi såg ingen av de.

På onsdagen var det Dunking booth på lunchen. Lärare satte sig på en stol och eleverna kunde betala för att kasta bollar på en grej. Träffade man åkte läraren ner i vattnet. Det var ganska populärt, kan tänka mig att de fick ihop mycket pengar.

På kvällen var det ett Basketball Tournament vilket var väldigt populärt, jag missade det dock. Tror de fick ihop nästan 30 000 kr på det.

På torsdagen var det Ring Toss på lunchen men jag spelade tennis hela dagen så jag missade det också.

Fredagen var sista dagen. Vi hade ett pep rally i slutet av dagen då Carter var där och fick träffa alla. De hade ett SPUD olympics så de hade några tävlingar. Den lärare som fick ihop mest pengar fick pussa en fisk. Sen fick Carter checkar med pengar från alla olika klubbar och sporter. Alla klubbar hade väl typ fått ihop mellan 500 och 10 000 kronor och det var typ 30 klubbar. Sammanlagt fick Carter 21 445 dollar vilket motsvarar ca 193 230 kronor.

Några fler saker vi gjorde för att få ihop pengar var att sälja SPUD-shirts, folk kunde betala 5 dollar för att få ha hatt inomhus hela veckan, nästan varenda lärare betalade 10 dollar för att ha jeans på sig hela veckan (de får egentligen bara ha jeans på sig på fredagar för att de får mer respekt från eleverna om de klär sig mer formellt ), man kunde köpa typ lotter för att vinna en bra parkeringsplats, osv.

Vi hade också dress up days hela veckan. Måndag var pajama pant day, tisdag var colorful day, onsdag var hawaiian day, torsdag var disney day och fredag var SPUD-shirt day.

På måndagen var det verkligen pajama pants överallt, alla hade det. Jag klädde mig i lite färger på tisdagen och SPUD-shirt på fredagen annars hade jag inte hawaii kläder eller pyjamasbyxor, och torsdagen var jag inte där. Hade velat se disney day för folk klädde verkligen ut sig.

Utöver SPUD-week så åkte jag och Bia till Texas Ski Ranch vilket är ett wakeboard ställe, ser ut precis som i Fagersta med nån konstruktion istället för att åka efter en båt. I alla fall, vi var där för att hoppa studsmatta. Det var ett hus med massa studsmattor överallt. De hade typ barnkalas där så barnen hoppade runt, voltade hur som helst och skulle hoppa på min studsmatta. Så det var lite jobbigt. Men annars var det superkul!

Alla bilder förutom dunking booth är från google eller facebook för att jag inte är så bra på att ta bilder på saker. Eftersom jag inte har internet på mobilen så tar jag inte alltid med den överallt men jag ska kanske försöka bli bättre. Nu är det i alla fall Springbreak, ska bli superkul!!

Likes

Comments

Jag är inte så bra på att prioritera bloggen så allt blir lite efter. Det har inte hänt så mycket spännande sen sist men snart är det lov och då händer grejer.

Någon vecka sen åkte vi på begravning för Geoffs pappa. Det blev en 4 timmars roadtrip till San Angelo. Vi stannade i Luckenbach och åt supergod pizza. När vi kom fram åkte vi först till hotellet vi skulle bo på och träffade Bonka, Hepaw, Ryan, Cameron, Jessica, Harlow och Jessica. Vi åkte till något litet ställe i mitten av ingenstans för att begrava Geoffs mamma och pappa tillsammans. Så det var en liten miniceremoni för närmaste familjen så vi träffade massa supertrevliga släktingar. Eftersom hans pappa gillade mexikansk musik så hade vi lite mexikansk musik på ceremonin, det var lite annorlunda. Prästen pratade med oss och sa att de hade haft en utbytesstudent där förra året och då insåg jag hur mycket tur jag haft med min placering i New Braunfels. San Angelo är typ mindre än Ludvika med mindre saker att göra. Efter ceremonin åkte vi till en restaurang och åt mat.

Dagen efter hade vi en riktig ceremoni i kyrkan för alla som typ kände honom. Jag var ganska sjuk så det såg ut som att jag grät hela tiden, lite konstigt eftersom jag aldrig träffat honom. Det var ungefär lika som i Sverige, vi sjöng lite psalmer och lyssnade på prästen. Sen åt vi mat i kyrkan. En sak jag inte fattar, hur folk överlever på detta vatten. Jag var jättetörstig så vi frågade efter lite vatten, det gick inte att dricka. Man får typ hålla för näsan, dricka supersnabbt och sen försöka överleva sekundrana av eftersmak. Svenskar har det bra kan jag säga. När allt var över sa vi hejdå till alla och åkte hem till New Braunfels.

Sen kommer vi till alla hjärtans dag. Som sagt ”Allt är större i Texas” även alla hjärtans dag. I några veckor har vi vikt papper och tryckt ut upp mot 3000 hjärtan som alla har ett varsitt namn. 13 februari hjälpte vi till att hänga upp varenda hjärta på fönsterna i the Grand Canyon Hallway som vi kallar det. Alla klasser hade en varsin färg så freshmen var ljusrosa, sophomores var lila, juniors hade skrikrosa, seniors hade röda och lärare hade blåa. Vi täckte typ 20 fönster tror jag.

På alla hjärtans dag fick alla gå ner dit och försöka hitta sitt hjärta. Det var lite gulligt men också lite väl mycket jobb att trycka ut alla hjärtan. I alla fall så hände det inte så mycket på alla hjärtans dag förutom att alla gav sina flickvänner enorma nallebjörnar (lika stora som en människa!), heliumballonger och massa godis. Jag och Bia fick choklad av Kim och Geoff, så det var snällt.

Nu kommer det som mamma väntat på… Jag har varit hos frisören! Efter 6 månader. Det blev ingen stor förändring men det var billigare än i Sverige i alla fall och så fick man huvudmassage också.

En dag när jag och Bia precis skulle sova fick vi ett larm på mobilen om en tornado. Det blixtrade som bara den ute och blåste väldigt mycket. Det stod typ att vi skulle ta skydd för att en tornado var påväg till New Braunfels. Vi blev lite rädda och kollade hela tiden på någon hemsida hur den rörde sig. Jag tror att hela San Antonio typ fick strömavbrott. Jag tror även att den gick igenom New Braunfels men missade vårat hus, men det var coolt i alla fall. Det röda är tornado och det gula är typ extrem åskoväder (vi bor på stjärnan).

När vi gick på promenad dagen efter så var det någons studsmatta som såg ut såhär. Så någonting hände i alla fall.

En annan dag skulle vi köpa skor till Bia och så hamnade vi på en thrift store. Massa människor donerar gamla kläder och grejer till en thrift store där de säljs och pengarna går till typ välgörenhet. I det här fallet gick pengarna till skolmaterial för barn som inte har råd med det. I alla fall så var det sjukt billigt och de hade massa balklänningar och grejer. Så vi provade balklänningar och skor och allting, mest för skojs skull men ska vi köpa balklänningar så behöver det inte bli så dyrt. Bia köpte en superfin klänning för 14 dollar, kan tänka mig att den hade varit dyr i en annan affär. Tydligen finns det massa thrift stores här i närheten så vi ska nog prova fler ställen.

Vår kompis Justina kom och sov över hos oss en helg så det var kul. Vi gick ut och åt på restaurang och då provade jag grön friterad tomat. Det var lite spännande… ganska gott typ.

Cameron, Harlow och Jasper (världens snällaste hund) kom hit förra helgen vilket var superkul. Anledningen var att Ryan och Jessica fick ett litet barn. I måndags för en vecka sedan skyndade vi oss hem från skolan för att åka till sjukhuset. När vi kom dit sa de att vi behövde vänta två timmar innan vi kunde se dem. Efter två timmar kom vi tillbaka och hälsade på min värdbrorsdotter, Haddie. Hon är supersöt och det var så kul att hålla i ett så litet barn igen.

Andra mars var det texas independence day när texas blev ett eget land tror jag. Så vi gick ut och åt och efter det lyssnade vi på lite musik bredvid Gruene Hall.

Samma dag hade vi ett tennis tournament vilket betyder tidig morgon. Vi åkte till samma ställe som förra gången och den här gången var det en elimineringstävling så förlorade man en gång var man ute. Första matchen vann vi men andra matchen förlorade vi. De flesta där var väldigt bra och det var typ 4 från vår skola som inte förlorade första matchen så jag och Bia kom längre än många. Eftersom alla förlorade så snabbt så åkte vi och köpte mat typ kl 10. Det finns så otroligt många olika snabbmatskedjor här. Nu har vi testat Taco palenque, taco cabana och taco bell som säljer typ samma sak (och det är väl bara några av taco snabbmatskedjorna). Vi fick välja om vi ville gå tillbaka till lektionerna eller inte så istället kollade vi på tennismatcher och efter det på en baseball match. Man tänker baseball och brännboll är väl typ samma sak, men det är ju inte alls samma sak. Jag fattade typ inte en enda regel, men det var intressant.

Idag hade vi ett till tennis tournament. Vi vann två matcher och förlorade två. Så frustrerande när man lägger ner typ en timme på en match och det är superjämnt hela vägen och så vinner det andra teamet. Annars är det kul att spela tennis, vi har typ tournaments nästan varje eller varannan torsdag. Efter matcherna åker vi och köper mat så har börjat testa fler och fler snabbmatskedjor. När man ska spela så ropar de alltid ut efternamnen och man kan ju gissa hur det går när mitt namn kommer. Det blir lite olika ”svenskensen”, ”stevensen”, ”svessiskese” eller ”sve…….ehhh…..??”. Men coach kunde säga mitt efternamn utantill! Jag blev så stolt.

I förrgår gick jag in i omklädningsrummet till tennisen och såg vågen som alltid ligger där. Jag frågade en tjej om den funkade och hon sa ja… Den har funnits där i flera veckor och jag trodde den var trasig. Jag har undrat hur mycket jag har gått upp sen jag åkte hit eftersom alla utbytesstudenter säger att de gick upp typ mellan 5 och 10 kg på ett år. Jag har bara gått upp 2 kg på nästan 7 månader! Jag vet inte hur det är möjligt med tanke på hur min lunch ser ut. Min familj lagar jättebra middag men lunchen gör jag själv och de har ofta inte rester på samma sätt som en del svenskar har så man får typ använda fantasin. Jag skulle kanske kunna erkänna att det nästan varje dag blir (mamma läs inte) någon form av chips, kanske lite pop tarts, lite popcorn, peanutbutter bar, eventuellt en peanutbutter and jelly macka, kanske lite frukt och självklart ost. Varje fredag blir det breakfast taco. Vi försöker att äta nyttigt men det är inte så himla lätt. Däremot spelar jag tennis mellan en och 2,5 timmar varje dag, åker longboard och så har vi börjat gå en timmes promenader.

Hoppas ni har det bra där hemma, hör massa om Sverige på nyheterna. Det verkar vara farligt att gå på gatorna i Sverige hehe. Nu är det 91 dagar kvar så snart bara en fjärdedel…!! Det går så snabbt!

Här är Ryans hundar, Teddy och Pearl, som vi var hundvakt åt. Så söta!

Likes

Comments

Det här är tre frågor som jag får ungefär hela tiden både i USA och Sverige. Jag har aldrig riktigt vetat hur jag ska svara på dem, så det här är mina riktiga svar.

1. Väldigt många frågar om jag har hemlängtan. Självklart saknar jag alla där hemma, det har gått mer än 6 månader sen jag träffade familj och vänner vilket är ganska lång tid. Sen har jag lite mindre än 4 månader kvar utan att träffa dem. Jag tänker på er varje dag och saknar flera andra saker med Sverige också. Däremot så har jag inte haft någon riktig hemlängtan, så jag har inte någon gång mått dåligt över det vilket är ganska skönt. Jag har en superbra värdfamilj vilket jag är otroligt tacksam över. Många av mina kompisar och andra utbytesstudenter som jag läst om har inte haft lika mycket tur vilket är tråkigt. När jag kom hit var jag beredd på allt. Jag trodde att jag skulle ha massor av hemlängtan och massa regler att man inte får vara ute vissa tider och man måste städa och sånt (som många amerikanska familjer har), men min enda regler är typ att tvätta mina egna kläder som inte är så ansträngande. Mina värdföräldrar här är ganska mycket som mina riktiga föräldrar, de vill alltid visa saker, berätta saker, de är intresserade, de hjälper alltid till och de litar väldigt mycket på oss. Jag har haft ganska lätt att anpassa mig till allt här, och New Braunfels är en jättefin stad med massor att göra så jag har inte haft så mycket tid till hemlängtan.

När jag har hemlängtan, istället för att må dåligt så börjar jag automatiskt störa mig på allt och alla. Typ se allt som är dåligt med USA och hur allt är bättre i Sverige (även fast det kanske inte är det). Man ser nackdelar med det mesta, tycker folk är korkade och fattar inte varför de inte bara ändrar på allt så att det blir som i Sverige. Sen dagen efter så är allt bra igen och det är inte alls så dåligt.

Man får nog mest hemlängtan när man är uttråkad därför är det ganska bra att ha en utbytesstudent syster för att vi känner samma sak och vi kan alltid göra något kul om vi är uttråkade. Vi har varit här lika länge och är från olika ställen av jordklotet så båda är lika nya till allt och vi lär oss massa nya saker tillsammans.

Men ja jag saknar alla jätte mycket och längtar efter att få träffa alla igen. Dock vill jag inte lämna Texas så det kommer bli svårt.

2. Engelskan är också något som många frågar om. Hur det går att prata engelska varje dag. Jag har antagligen nämnt det förut men det går bra. Första veckan här var lite hackig och lite läskigt att prata. Andra veckan hade man lite mer självförtroende och kände sig mer bekväm med att prata. Efter första månaden började man få lite mer flyt. Sen gick det väl bättre och bättre. Det är inte så svårt att prata, jag får oftast fram det jag vill säga och de förstår oftast. Helt ärligt så har min engelska blivit mycket bättre men långt ifrån perfekt. Jag vet inte hur mycket grammatikfel jag gör eftersom jag inte märker det, det är antagligen en hel del. Det är svårt ibland att formulera meningar på rätt sätt när man är inne i en konversation och inte har så mycket tid att tänka, men man blir oftast förstådd i alla fall. Mitt ordförråd är nog inte så stort dock, jag har lärt mig massa nya ord och förstår jag inte ett ord så frågar jag om det eller översätter. Men det händer ju inte alltid att man tar upp supersvåra ord i en daglig konversation. Jag kan konversationsord men de ord som inte tas upp lär jag mig uppenbarligen inte. Sen får man inte ha mobiler i skolan så jag kan inte sitta och google översätta vartenda ord jag inte fattar. Så en sak jag blivit bättre på är att prata runt orden, att försöka förklara ordet om man inte vet hur man säger det. Det kan vara kul ibland med lite gissningstävlingar och charader. Enligt mig är det en helt annan sak att prata med icke svensktalande än såna som pratar svenska. Det blir mycket mer utmanande när man verkligen inte kan säga ordet på svenska och mycket lättare att på något sätt försöka härma deras uttal av ord för att komma in i språket. Kim sa att det nog skulle ta en liten stund för någon att fatta att jag inte var från Amerika om jag pratade med hen, så det är väl en liten förbättring i alla fall. En annan sak som är svår är att ställa om mellan svenska och engelska, båda språken kommer lite naturligt. Det känns fel att uttala mitt namn som en amerikan skulle gjort det men det är svårt att prata engelska och helt plötsligt säga Elin på ett svenskt sätt. Samma sak om man pratar svenska och helt plötsligt ska säga ett engelskt ord, det låter inte bra. Skandinaver är verkligen bra på engelska. Vissa utbytesstudenter har extrema accenter och det är ibland svårt att förstå dem medan tex dansken är helt flytande och låter som en amerikan. Jag har suttit tillsammans med en tjej på franskan i typ två månader och vi har gjort massa uppgifter tillsammans och vi frågar alltid varandra om vi behöver hjälp. Jag trodde hon visste att jag var utbytesstudent men efter två månader frågade hon om jag hade gått på Canyon High School från lågstadiet. När folk inte vet att man är utbytesstudent så måste de tro att man är korkad när man frågar hur man stavar till saker.

3. Den kanske mest frågade frågan, har jag kompisar? Svaret är ja. Jag har kompisar men det är lite annorlunda. De flesta av mina kompisar är utbytesstudenter och jag vet inte riktigt när man kan kalla någon för sin kompis. Liksom jag har de som jag pratar med men jag tror inte direkt att jag skulle hålla kontakten med dem i Sverige. Alla säger att det är lätt att skaffa kompisar i USA speciellt Texas för att alla är så trevliga och sociala. Men bara för att de är sociala så betyder det inte att det är lätt att bli kompisar med dem. Till och börja med så har man olika lektioner med olika människor så man träffar människorna i 55 min och inga raster tillsammans. På lektionerna kan man inte riktigt prata så mycket heller, och så har man oftast bestämda platser i klassrummet. Att prata med någon här i Texas betyder typ ingenting. Folk kan helt random ge komplimanger eller bara prata om typ vad som helst utan att det är något konstigt. Man kan ha en lång konversation om något spännande och när man går ifrån varandra ser man aldrig eller pratar aldrig med den personen igen. Ett exempel när jag blev inbjuden av en tjej att äta mat med några så jag pratade med henne lite och spenderade några timmar med henne och några fler. Efter det när jag såg henne i korridoren och skulle säga hej så ignorerade hon mig helt. Att svenskar är osociala är ganska sant men det känns som att svenskar är bättre än amerikaner på att säga hej i korridorerna. Ett annat exempel när jag typ skaffade en kompis. Jag volontärsarbetade på en lågstadieskola och började prata med en amerikan. När jag insåg att vi hade matte tillsammans så gick jag runt med henne för att skaffa lite amerikanska kompisar. Dagen efter pratade jag med henne i 1 minut för att vi väntade på läraren, så hon var jättetrevlig. Men hon satt på andra sidan klassrummet så jag kunde inte alls prata med henne på flera veckor. Så vi hinner prata lite ibland typ 3 minuter, därför var det lite svårt att bli kompis med henne.

Det fanns 17 utbytesstudenter på min skola (några flyttade och en hel del nya kom hit så kan vara fler eller färre). När jag kom hit försökte skolan få de flesta utbytesstudenterna att ha student leadership 4th period för att typ lära känna varandra eller något. Så det är lite mer än 20 personer i den klassen och ca hälften är utbytesstudenter från hela världen och det är den klassen som man gör mest praktiska saker tillsammans. Vi har även lunch i mitten av 4th period och eftersom man inte vill gå ner till den stora korridoren där alla äter (för då får man sitta på golvet) så äter vi alltid i student leadership klassrummet med alla utbytesstudenter. Lunchen är ju typ den enda tiden man riktigt kan prata med folk också. Det är väldigt lätt att falla ner till de andra utbytesstudenterna när de är så många och finns överallt. Helt ärligt verkar det inte som att amerikaner är så intresserade av utbytesstudenter alls, speciellt inte när de är så många och förra året var det ju typ 14 stycken också.

I början var det en del som var intresserade, när de visste att jag var utbytesstudent så frågade de frågor och sånt. Efter ett litet tag verkade vissa lite rädda för att prata med mig, som om de trodde att jag inte skulle förstå och så vågade de inte heller säga mitt namn. Det finns två typer av amerikaner, de som undviker att säga mitt namn för att det är jättesvårt och de fattar inte alls hur det ska uttalas, och de som älskar att säga mitt namn och därför säger det hela tiden varje gång jag pratar med dem.

Ett till exempel, från dag ett pratade jag med en jättetrevlig tjej på matten. Hon är jättesocial och intresserad av allting. Däremot verkar hon inte alls vara intresserad av att bli min kompis. Typ att hon gärna pratar med mig men att hon har tillräckligt med kompisar.

Det är dock inte bara jag som har en liten andel amerikanska kompisar utan de flesta utbytesstudenterna verkar ha lite små problem med det. Vissa är jättesociala och pratar hela tiden men jag tror ingen har några riktigt bra amerikanska kompisar som kommer sakna dem när de åker hem.

Så sammanfattningsvis, det är lätt att prata med amerikaner och de är trevliga men det är svårt att bli deras kompis och komma nära dem.

Annars bortsätt från detta så hade jag nog kunnat anstränga mig lite mer för att få fler amerikanska kompisar. Men det är svårt, jag är inte direkt så social. Jag tror att jag pratar mer än vad jag gjorde innan, men i Texas är de osociala människorna typ sociala svenskar så jag kommer aldrig komma upp i deras nivå.

Jag tycker egentligen inte att det är något dåligt att ha utbytesstudent kompisar, de är ju snälla och roliga att prata med. Ganska intressant att lära sig om alla länder och inte bara USA. Annars har jag några amerikanska kompisar som jag gör saker med ibland.

Jag har också insett hur mycket riktiga kompisar betyder. Jag har ju alltid älskat mina kompisar såklart men när man är borta såhär länge så förstår man att kompisar betyder allt. Mina svenska kompisar är fantastiska och jag är väldigt tacksam över att jag har er <3

Likes

Comments