Första dagen av Springbreak spenderades i Houston Space Center. Eftersom vår kryssning åker från Galveston nära Houston så passade det att åka en dag tidigare för att åka till Space Centret. Det var supercoolt, massa saker att läsa och om och kolla på. Vi gick först till en Space Shuttle som satt på ett flygplan. Eftersom de landar på någon del av landet men ska till ett annat ställe så flyger man ett plan med Space Shuttlen på ryggen. Jag tror Houston är det enda stället där man tillåts gå in och titta i en Space Shuttle. Det var ganska coolt, man fick se en arm som hjälpte satelliterna ut i rymden och taket som kunde öppnas för att få ut satelliten. Vi läste också några hemska historier om hur vissa hade sprängts i luften och massa människor dött.

Vi spenderade några timmar där och kollade runt. Man blev så stolt när man såg Sveriges flagga överallt (tillsammans med några andra flaggor).

När vi hade tröttnat så ville vi ta ett litet typ tåg till huset där astronauterna tränar. Någon sa att vi skulle behöva vänta i en timme för att kunna göra det men eftersom Kim och Geoff såg någon astronaut dokumentär så övertygade jag Bia att göra det. Vi behövde bara vänta i 10 minuter så det var ju superbra. Vi åkte till ett stort hus med massa raketsaker där astronauterna tränar med olika grejer. Det var ganska coolt. Nu vill man ju bli astronaut, ser så kul ut att astronautträna (läskigt dock att sprängas i luften...). Endast 6 personer kommer in på astronautprogrammet av 1000 sökande, så lite konkurrens har man.

Efter det åkte vi till ett stort hus med en riktig raket i. Herre gud vad stor den var... Det var ganska sjukt.

Innan vi åkte tillbaka så fick vi ju lov att se longhorn korna. Texas longhorn är värsta grejen, typ ett fotbollsteam eller nåt. I alla fall de har extremt stora horn!

Efter det åkte vi tillbaka till Space Centret och sen till hotellet. Houston är USAs fjärde största stad så massa höga skyskrapor. Jag, Kim och Geoff gick ut för att äta (Bia var sjuk så hon stannade på hotellet). Vi åt mexikanskt, laxtaco med quinoa sallad. Det var supergott. Efter maten tog vi en liten kvällspromenad, så himla mysigt med alla ljus från byggnaderna och träden och allt. Jag såg en limousine, men det var inte en vanlig limousine utan en ”texaslimousine”.

Precis efter såg vi en ABB bil.

Efter en stund såg en byggnad som hade nåt ABB evenemang. Människorna som kom ut såg inte så amerikanska ut. Då kände jag mig hemma.

Houston var i alla fall hur fint som helst, bästa kvällspromenaden på länge.

Till frukost på hotellet kunde man göra texasvåfflor. Man kan göra det på nästan varje hotell i hela texas.

Idag bär det av mot Caribbean så det ska bli kul. Ha det så bra allihop, kram.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Veckan innan lovet har det varit SPUD-week vilket står för "Students Performing Unselfish Deeds". Vi har planerat, fixat posters, videor, evenemang, osv i flera veckor. SPUD-week är en vecka där skolan försöker få ihop pengar till en liten kille som heter Carter. Carter var med om en trafikolycka och skadade sig ganska mycket. Han har gått igenom många operationer osv och nu sitter han i rullstol och kan inte röra sig så mycket. Vi försöker få ihop pengar för att han enklare ska kunna betala sina sjukhusräkningar osv. Det är i Student Leadership klassen vi har hjälp till med allt och planerat osv, men hela skolan har hjälpt till och ställt upp på olika saker. Vi har försökt få ihop pengar på massa olika sätt. Varje dag har det varit olika evenemang.

På måndagen var det Powder Buff Volleyball vilket är när killarna spelar volleyball istället för tjejerna. De var inte superduktiga men det var kul att se.

På tisdagen var det ett lite speciellt event ”Hero of a Day”. Lite svårt att förklara men det var ganska sjukt att se. De som säger att man inte kan köpa vänner har inte varit i USA, här är allt möjligt. Så det var typ 20-30 personer som ställde upp på att vara clownfiskar. Det betyder att vem som helst på skolan kan köpa de för en dag. Under lunchen stod de bakom ett bord och pratade om vad de var villiga att göra om någon köpte dem. Vissa sa till exempel att de kunde köpa frukost till dem i en vecka, ha på sig klänning (alltså killar) eller andra konstiga kläder, skjutsa dem överallt osv. Vem som helst kunde gå upp till bordet, skriva sitt namn på ett papper och hur mycket det ville betala (alla startade med 20 dollar). Om någon annan ville ha hen så gjorde de samma sak fast skrev ett högre pris. Så höll det på och den med högst pris vann. Som svensk tänker man ”vem skulle betala massa pengar bara för att spendera en dag med en person?”. Den dyraste blev köpt för 210 dollar., nästan 1900 kronor…!! Jag tror att de sammanlagt med alla personer fick ihop upp mot 2000 dollar (ca 18 000 kr). Man kunde också betala för att bli rektor för en dag. Typ slippa skolan för att spendera en dag med rektorn.

Samma dag var det också Dodge ball och Karaoke Night men vi såg ingen av de.

På onsdagen var det Dunking booth på lunchen. Lärare satte sig på en stol och eleverna kunde betala för att kasta bollar på en grej. Träffade man åkte läraren ner i vattnet. Det var ganska populärt, kan tänka mig att de fick ihop mycket pengar.

På kvällen var det ett Basketball Tournament vilket var väldigt populärt, jag missade det dock. Tror de fick ihop nästan 30 000 kr på det.

På torsdagen var det Ring Toss på lunchen men jag spelade tennis hela dagen så jag missade det också.

Fredagen var sista dagen. Vi hade ett pep rally i slutet av dagen då Carter var där och fick träffa alla. De hade ett SPUD olympics så de hade några tävlingar. Den lärare som fick ihop mest pengar fick pussa en fisk. Sen fick Carter checkar med pengar från alla olika klubbar och sporter. Alla klubbar hade väl typ fått ihop mellan 500 och 10 000 kronor och det var typ 30 klubbar. Sammanlagt fick Carter 21 445 dollar vilket motsvarar ca 193 230 kronor.

Några fler saker vi gjorde för att få ihop pengar var att sälja SPUD-shirts, folk kunde betala 5 dollar för att få ha hatt inomhus hela veckan, nästan varenda lärare betalade 10 dollar för att ha jeans på sig hela veckan (de får egentligen bara ha jeans på sig på fredagar för att de får mer respekt från eleverna om de klär sig mer formellt ), man kunde köpa typ lotter för att vinna en bra parkeringsplats, osv.

Vi hade också dress up days hela veckan. Måndag var pajama pant day, tisdag var colorful day, onsdag var hawaiian day, torsdag var disney day och fredag var SPUD-shirt day.

På måndagen var det verkligen pajama pants överallt, alla hade det. Jag klädde mig i lite färger på tisdagen och SPUD-shirt på fredagen annars hade jag inte hawaii kläder eller pyjamasbyxor, och torsdagen var jag inte där. Hade velat se disney day för folk klädde verkligen ut sig.

Utöver SPUD-week så åkte jag och Bia till Texas Ski Ranch vilket är ett wakeboard ställe, ser ut precis som i Fagersta med nån konstruktion istället för att åka efter en båt. I alla fall, vi var där för att hoppa studsmatta. Det var ett hus med massa studsmattor överallt. De hade typ barnkalas där så barnen hoppade runt, voltade hur som helst och skulle hoppa på min studsmatta. Så det var lite jobbigt. Men annars var det superkul!

Alla bilder förutom dunking booth är från google eller facebook för att jag inte är så bra på att ta bilder på saker. Eftersom jag inte har internet på mobilen så tar jag inte alltid med den överallt men jag ska kanske försöka bli bättre. Nu är det i alla fall Springbreak, ska bli superkul!!

Likes

Comments

Jag är inte så bra på att prioritera bloggen så allt blir lite efter. Det har inte hänt så mycket spännande sen sist men snart är det lov och då händer grejer.

Någon vecka sen åkte vi på begravning för Geoffs pappa. Det blev en 4 timmars roadtrip till San Angelo. Vi stannade i Luckenbach och åt supergod pizza. När vi kom fram åkte vi först till hotellet vi skulle bo på och träffade Bonka, Hepaw, Ryan, Cameron, Jessica, Harlow och Jessica. Vi åkte till något litet ställe i mitten av ingenstans för att begrava Geoffs mamma och pappa tillsammans. Så det var en liten miniceremoni för närmaste familjen så vi träffade massa supertrevliga släktingar. Eftersom hans pappa gillade mexikansk musik så hade vi lite mexikansk musik på ceremonin, det var lite annorlunda. Prästen pratade med oss och sa att de hade haft en utbytesstudent där förra året och då insåg jag hur mycket tur jag haft med min placering i New Braunfels. San Angelo är typ mindre än Ludvika med mindre saker att göra. Efter ceremonin åkte vi till en restaurang och åt mat.

Dagen efter hade vi en riktig ceremoni i kyrkan för alla som typ kände honom. Jag var ganska sjuk så det såg ut som att jag grät hela tiden, lite konstigt eftersom jag aldrig träffat honom. Det var ungefär lika som i Sverige, vi sjöng lite psalmer och lyssnade på prästen. Sen åt vi mat i kyrkan. En sak jag inte fattar, hur folk överlever på detta vatten. Jag var jättetörstig så vi frågade efter lite vatten, det gick inte att dricka. Man får typ hålla för näsan, dricka supersnabbt och sen försöka överleva sekundrana av eftersmak. Svenskar har det bra kan jag säga. När allt var över sa vi hejdå till alla och åkte hem till New Braunfels.

Sen kommer vi till alla hjärtans dag. Som sagt ”Allt är större i Texas” även alla hjärtans dag. I några veckor har vi vikt papper och tryckt ut upp mot 3000 hjärtan som alla har ett varsitt namn. 13 februari hjälpte vi till att hänga upp varenda hjärta på fönsterna i the Grand Canyon Hallway som vi kallar det. Alla klasser hade en varsin färg så freshmen var ljusrosa, sophomores var lila, juniors hade skrikrosa, seniors hade röda och lärare hade blåa. Vi täckte typ 20 fönster tror jag.

På alla hjärtans dag fick alla gå ner dit och försöka hitta sitt hjärta. Det var lite gulligt men också lite väl mycket jobb att trycka ut alla hjärtan. I alla fall så hände det inte så mycket på alla hjärtans dag förutom att alla gav sina flickvänner enorma nallebjörnar (lika stora som en människa!), heliumballonger och massa godis. Jag och Bia fick choklad av Kim och Geoff, så det var snällt.

Nu kommer det som mamma väntat på… Jag har varit hos frisören! Efter 6 månader. Det blev ingen stor förändring men det var billigare än i Sverige i alla fall och så fick man huvudmassage också.

En dag när jag och Bia precis skulle sova fick vi ett larm på mobilen om en tornado. Det blixtrade som bara den ute och blåste väldigt mycket. Det stod typ att vi skulle ta skydd för att en tornado var påväg till New Braunfels. Vi blev lite rädda och kollade hela tiden på någon hemsida hur den rörde sig. Jag tror att hela San Antonio typ fick strömavbrott. Jag tror även att den gick igenom New Braunfels men missade vårat hus, men det var coolt i alla fall. Det röda är tornado och det gula är typ extrem åskoväder (vi bor på stjärnan).

När vi gick på promenad dagen efter så var det någons studsmatta som såg ut såhär. Så någonting hände i alla fall.

En annan dag skulle vi köpa skor till Bia och så hamnade vi på en thrift store. Massa människor donerar gamla kläder och grejer till en thrift store där de säljs och pengarna går till typ välgörenhet. I det här fallet gick pengarna till skolmaterial för barn som inte har råd med det. I alla fall så var det sjukt billigt och de hade massa balklänningar och grejer. Så vi provade balklänningar och skor och allting, mest för skojs skull men ska vi köpa balklänningar så behöver det inte bli så dyrt. Bia köpte en superfin klänning för 14 dollar, kan tänka mig att den hade varit dyr i en annan affär. Tydligen finns det massa thrift stores här i närheten så vi ska nog prova fler ställen.

Vår kompis Justina kom och sov över hos oss en helg så det var kul. Vi gick ut och åt på restaurang och då provade jag grön friterad tomat. Det var lite spännande… ganska gott typ.

Cameron, Harlow och Jasper (världens snällaste hund) kom hit förra helgen vilket var superkul. Anledningen var att Ryan och Jessica fick ett litet barn. I måndags för en vecka sedan skyndade vi oss hem från skolan för att åka till sjukhuset. När vi kom dit sa de att vi behövde vänta två timmar innan vi kunde se dem. Efter två timmar kom vi tillbaka och hälsade på min värdbrorsdotter, Haddie. Hon är supersöt och det var så kul att hålla i ett så litet barn igen.

Andra mars var det texas independence day när texas blev ett eget land tror jag. Så vi gick ut och åt och efter det lyssnade vi på lite musik bredvid Gruene Hall.

Samma dag hade vi ett tennis tournament vilket betyder tidig morgon. Vi åkte till samma ställe som förra gången och den här gången var det en elimineringstävling så förlorade man en gång var man ute. Första matchen vann vi men andra matchen förlorade vi. De flesta där var väldigt bra och det var typ 4 från vår skola som inte förlorade första matchen så jag och Bia kom längre än många. Eftersom alla förlorade så snabbt så åkte vi och köpte mat typ kl 10. Det finns så otroligt många olika snabbmatskedjor här. Nu har vi testat Taco palenque, taco cabana och taco bell som säljer typ samma sak (och det är väl bara några av taco snabbmatskedjorna). Vi fick välja om vi ville gå tillbaka till lektionerna eller inte så istället kollade vi på tennismatcher och efter det på en baseball match. Man tänker baseball och brännboll är väl typ samma sak, men det är ju inte alls samma sak. Jag fattade typ inte en enda regel, men det var intressant.

Idag hade vi ett till tennis tournament. Vi vann två matcher och förlorade två. Så frustrerande när man lägger ner typ en timme på en match och det är superjämnt hela vägen och så vinner det andra teamet. Annars är det kul att spela tennis, vi har typ tournaments nästan varje eller varannan torsdag. Efter matcherna åker vi och köper mat så har börjat testa fler och fler snabbmatskedjor. När man ska spela så ropar de alltid ut efternamnen och man kan ju gissa hur det går när mitt namn kommer. Det blir lite olika ”svenskensen”, ”stevensen”, ”svessiskese” eller ”sve…….ehhh…..??”. Men coach kunde säga mitt efternamn utantill! Jag blev så stolt.

I förrgår gick jag in i omklädningsrummet till tennisen och såg vågen som alltid ligger där. Jag frågade en tjej om den funkade och hon sa ja… Den har funnits där i flera veckor och jag trodde den var trasig. Jag har undrat hur mycket jag har gått upp sen jag åkte hit eftersom alla utbytesstudenter säger att de gick upp typ mellan 5 och 10 kg på ett år. Jag har bara gått upp 2 kg på nästan 7 månader! Jag vet inte hur det är möjligt med tanke på hur min lunch ser ut. Min familj lagar jättebra middag men lunchen gör jag själv och de har ofta inte rester på samma sätt som en del svenskar har så man får typ använda fantasin. Jag skulle kanske kunna erkänna att det nästan varje dag blir (mamma läs inte) någon form av chips, kanske lite pop tarts, lite popcorn, peanutbutter bar, eventuellt en peanutbutter and jelly macka, kanske lite frukt och självklart ost. Varje fredag blir det breakfast taco. Vi försöker att äta nyttigt men det är inte så himla lätt. Däremot spelar jag tennis mellan en och 2,5 timmar varje dag, åker longboard och så har vi börjat gå en timmes promenader.

Hoppas ni har det bra där hemma, hör massa om Sverige på nyheterna. Det verkar vara farligt att gå på gatorna i Sverige hehe. Nu är det 91 dagar kvar så snart bara en fjärdedel…!! Det går så snabbt!

Här är Ryans hundar, Teddy och Pearl, som vi var hundvakt åt. Så söta!

Likes

Comments

Det här är tre frågor som jag får ungefär hela tiden både i USA och Sverige. Jag har aldrig riktigt vetat hur jag ska svara på dem, så det här är mina riktiga svar.

1. Väldigt många frågar om jag har hemlängtan. Självklart saknar jag alla där hemma, det har gått mer än 6 månader sen jag träffade familj och vänner vilket är ganska lång tid. Sen har jag lite mindre än 4 månader kvar utan att träffa dem. Jag tänker på er varje dag och saknar flera andra saker med Sverige också. Däremot så har jag inte haft någon riktig hemlängtan, så jag har inte någon gång mått dåligt över det vilket är ganska skönt. Jag har en superbra värdfamilj vilket jag är otroligt tacksam över. Många av mina kompisar och andra utbytesstudenter som jag läst om har inte haft lika mycket tur vilket är tråkigt. När jag kom hit var jag beredd på allt. Jag trodde att jag skulle ha massor av hemlängtan och massa regler att man inte får vara ute vissa tider och man måste städa och sånt (som många amerikanska familjer har), men min enda regler är typ att tvätta mina egna kläder som inte är så ansträngande. Mina värdföräldrar här är ganska mycket som mina riktiga föräldrar, de vill alltid visa saker, berätta saker, de är intresserade, de hjälper alltid till och de litar väldigt mycket på oss. Jag har haft ganska lätt att anpassa mig till allt här, och New Braunfels är en jättefin stad med massor att göra så jag har inte haft så mycket tid till hemlängtan.

När jag har hemlängtan, istället för att må dåligt så börjar jag automatiskt störa mig på allt och alla. Typ se allt som är dåligt med USA och hur allt är bättre i Sverige (även fast det kanske inte är det). Man ser nackdelar med det mesta, tycker folk är korkade och fattar inte varför de inte bara ändrar på allt så att det blir som i Sverige. Sen dagen efter så är allt bra igen och det är inte alls så dåligt.

Man får nog mest hemlängtan när man är uttråkad därför är det ganska bra att ha en utbytesstudent syster för att vi känner samma sak och vi kan alltid göra något kul om vi är uttråkade. Vi har varit här lika länge och är från olika ställen av jordklotet så båda är lika nya till allt och vi lär oss massa nya saker tillsammans.

Men ja jag saknar alla jätte mycket och längtar efter att få träffa alla igen. Dock vill jag inte lämna Texas så det kommer bli svårt.

2. Engelskan är också något som många frågar om. Hur det går att prata engelska varje dag. Jag har antagligen nämnt det förut men det går bra. Första veckan här var lite hackig och lite läskigt att prata. Andra veckan hade man lite mer självförtroende och kände sig mer bekväm med att prata. Efter första månaden började man få lite mer flyt. Sen gick det väl bättre och bättre. Det är inte så svårt att prata, jag får oftast fram det jag vill säga och de förstår oftast. Helt ärligt så har min engelska blivit mycket bättre men långt ifrån perfekt. Jag vet inte hur mycket grammatikfel jag gör eftersom jag inte märker det, det är antagligen en hel del. Det är svårt ibland att formulera meningar på rätt sätt när man är inne i en konversation och inte har så mycket tid att tänka, men man blir oftast förstådd i alla fall. Mitt ordförråd är nog inte så stort dock, jag har lärt mig massa nya ord och förstår jag inte ett ord så frågar jag om det eller översätter. Men det händer ju inte alltid att man tar upp supersvåra ord i en daglig konversation. Jag kan konversationsord men de ord som inte tas upp lär jag mig uppenbarligen inte. Sen får man inte ha mobiler i skolan så jag kan inte sitta och google översätta vartenda ord jag inte fattar. Så en sak jag blivit bättre på är att prata runt orden, att försöka förklara ordet om man inte vet hur man säger det. Det kan vara kul ibland med lite gissningstävlingar och charader. Enligt mig är det en helt annan sak att prata med icke svensktalande än såna som pratar svenska. Det blir mycket mer utmanande när man verkligen inte kan säga ordet på svenska och mycket lättare att på något sätt försöka härma deras uttal av ord för att komma in i språket. Kim sa att det nog skulle ta en liten stund för någon att fatta att jag inte var från Amerika om jag pratade med hen, så det är väl en liten förbättring i alla fall. En annan sak som är svår är att ställa om mellan svenska och engelska, båda språken kommer lite naturligt. Det känns fel att uttala mitt namn som en amerikan skulle gjort det men det är svårt att prata engelska och helt plötsligt säga Elin på ett svenskt sätt. Samma sak om man pratar svenska och helt plötsligt ska säga ett engelskt ord, det låter inte bra. Skandinaver är verkligen bra på engelska. Vissa utbytesstudenter har extrema accenter och det är ibland svårt att förstå dem medan tex dansken är helt flytande och låter som en amerikan. Jag har suttit tillsammans med en tjej på franskan i typ två månader och vi har gjort massa uppgifter tillsammans och vi frågar alltid varandra om vi behöver hjälp. Jag trodde hon visste att jag var utbytesstudent men efter två månader frågade hon om jag hade gått på Canyon High School från lågstadiet. När folk inte vet att man är utbytesstudent så måste de tro att man är korkad när man frågar hur man stavar till saker.

3. Den kanske mest frågade frågan, har jag kompisar? Svaret är ja. Jag har kompisar men det är lite annorlunda. De flesta av mina kompisar är utbytesstudenter och jag vet inte riktigt när man kan kalla någon för sin kompis. Liksom jag har de som jag pratar med men jag tror inte direkt att jag skulle hålla kontakten med dem i Sverige. Alla säger att det är lätt att skaffa kompisar i USA speciellt Texas för att alla är så trevliga och sociala. Men bara för att de är sociala så betyder det inte att det är lätt att bli kompisar med dem. Till och börja med så har man olika lektioner med olika människor så man träffar människorna i 55 min och inga raster tillsammans. På lektionerna kan man inte riktigt prata så mycket heller, och så har man oftast bestämda platser i klassrummet. Att prata med någon här i Texas betyder typ ingenting. Folk kan helt random ge komplimanger eller bara prata om typ vad som helst utan att det är något konstigt. Man kan ha en lång konversation om något spännande och när man går ifrån varandra ser man aldrig eller pratar aldrig med den personen igen. Ett exempel när jag blev inbjuden av en tjej att äta mat med några så jag pratade med henne lite och spenderade några timmar med henne och några fler. Efter det när jag såg henne i korridoren och skulle säga hej så ignorerade hon mig helt. Att svenskar är osociala är ganska sant men det känns som att svenskar är bättre än amerikaner på att säga hej i korridorerna. Ett annat exempel när jag typ skaffade en kompis. Jag volontärsarbetade på en lågstadieskola och började prata med en amerikan. När jag insåg att vi hade matte tillsammans så gick jag runt med henne för att skaffa lite amerikanska kompisar. Dagen efter pratade jag med henne i 1 minut för att vi väntade på läraren, så hon var jättetrevlig. Men hon satt på andra sidan klassrummet så jag kunde inte alls prata med henne på flera veckor. Så vi hinner prata lite ibland typ 3 minuter, därför var det lite svårt att bli kompis med henne.

Det fanns 17 utbytesstudenter på min skola (några flyttade och en hel del nya kom hit så kan vara fler eller färre). När jag kom hit försökte skolan få de flesta utbytesstudenterna att ha student leadership 4th period för att typ lära känna varandra eller något. Så det är lite mer än 20 personer i den klassen och ca hälften är utbytesstudenter från hela världen och det är den klassen som man gör mest praktiska saker tillsammans. Vi har även lunch i mitten av 4th period och eftersom man inte vill gå ner till den stora korridoren där alla äter (för då får man sitta på golvet) så äter vi alltid i student leadership klassrummet med alla utbytesstudenter. Lunchen är ju typ den enda tiden man riktigt kan prata med folk också. Det är väldigt lätt att falla ner till de andra utbytesstudenterna när de är så många och finns överallt. Helt ärligt verkar det inte som att amerikaner är så intresserade av utbytesstudenter alls, speciellt inte när de är så många och förra året var det ju typ 14 stycken också.

I början var det en del som var intresserade, när de visste att jag var utbytesstudent så frågade de frågor och sånt. Efter ett litet tag verkade vissa lite rädda för att prata med mig, som om de trodde att jag inte skulle förstå och så vågade de inte heller säga mitt namn. Det finns två typer av amerikaner, de som undviker att säga mitt namn för att det är jättesvårt och de fattar inte alls hur det ska uttalas, och de som älskar att säga mitt namn och därför säger det hela tiden varje gång jag pratar med dem.

Ett till exempel, från dag ett pratade jag med en jättetrevlig tjej på matten. Hon är jättesocial och intresserad av allting. Däremot verkar hon inte alls vara intresserad av att bli min kompis. Typ att hon gärna pratar med mig men att hon har tillräckligt med kompisar.

Det är dock inte bara jag som har en liten andel amerikanska kompisar utan de flesta utbytesstudenterna verkar ha lite små problem med det. Vissa är jättesociala och pratar hela tiden men jag tror ingen har några riktigt bra amerikanska kompisar som kommer sakna dem när de åker hem.

Så sammanfattningsvis, det är lätt att prata med amerikaner och de är trevliga men det är svårt att bli deras kompis och komma nära dem.

Annars bortsätt från detta så hade jag nog kunnat anstränga mig lite mer för att få fler amerikanska kompisar. Men det är svårt, jag är inte direkt så social. Jag tror att jag pratar mer än vad jag gjorde innan, men i Texas är de osociala människorna typ sociala svenskar så jag kommer aldrig komma upp i deras nivå.

Jag tycker egentligen inte att det är något dåligt att ha utbytesstudent kompisar, de är ju snälla och roliga att prata med. Ganska intressant att lära sig om alla länder och inte bara USA. Annars har jag några amerikanska kompisar som jag gör saker med ibland.

Jag har också insett hur mycket riktiga kompisar betyder. Jag har ju alltid älskat mina kompisar såklart men när man är borta såhär länge så förstår man att kompisar betyder allt. Mina svenska kompisar är fantastiska och jag är väldigt tacksam över att jag har er <3

Likes

Comments

Jag är inte så bra på det här med blogguppdateringar. Så svårt att prioritera bloggen framför allt annat men plötsligt händer det. Det har hänt en del grejer sen sist.

En lördag för några veckor sedan blev vi inbjudna på fest hos Cole, min kompis kompis som typ äter lunch med oss ibland. Det var dock ingen fest bara några kompisar som hängde i hans hus. Måste bara säga att den är en liten skillnad mellan amerikanska och svenska hus. Vi spelade tv-spel, åt pizza och kollade på film. Det var trevligt. När han skjutsade hem oss lyssnade vi på Heroes av Måns i bilen eftersom Sverige är känt för sina Eurovisionvinster, det är då man får Sverigekänsla. Han mamma gjorde typ snow cone glassar med födelsedagstårta smak, det var gott.

På söndagen dagen efter så åkte jag, Bia och Geoff till en skjutbana för att testa på att skjuta. Att alla amerikaner har pistoler är ju sant och många har så många pistoler att de inte ens vet varför de har så många eftersom de inte använder de speciellt ofta. Vissa ger tydligen bort pistoler som presenter för att de har så många som de inte behöver. I alla fall vi kom dit och behövde fylla i massa frågor och kontaktuppgifter osv för att sen kunna gå in och skjuta. Jag och Bia var jättenervösa eftersom pistolen åker bakåt när man skjuter och så kommer någon som jobbar där och säger att resten från kulan kan studsa ner på en hals och den är supervarmt. Men när vi skjutit en gång var det inte alls lika läskigt. Vi hade en så kallad 22 pistol så den var ganska liten och åkte inte bakåt speciellt mycket. Sen testade vi typ ett gevär. De var så himla tunga, typ hålla armarna raka och sikta var ju nästan ett träningspass på gymmet. När jag och Bia kände oss redo för nya utmaningar så tog Geoff fram en 45 pistol (lite större). Då var vi inte lika rädda längre så vi körde på men herre gud vilken skillnad. Man kunde verkligen känna hur någon dog när man tryckte på knappen. Den åkte också bakåt mycket mer än den andra, det var svårt att hålla i den. Man kunde också se elden från pistolen när kulan sköts iväg. Jag vågade inte skjuta mer än en gång för det var läskigt. Men det gick bra och jag brände mig aldrig på resterna från kulorna även om de studsade upp i huvudet ibland. Man ser skjutfilmer från ett nytt perspektiv när man själv har testat.

På torsdagen var vi på ett tennis tournament så vi åkte till San Marcos High School för att tävla mot typ 7 olika skolor hela dagen. Vi åkte halv 7 och kom hem halv 6 och däremellan spelade vi 4 matcher. Det var 5 grader på morgonen så där satt vi med filtar och frös ihjäl. När vi sedan skulle spela så kunde man knappt känna sina händer. Jag har nog blivit lite bortskämd med värmen här borta. Jag och Bia spelade tillsammans och den första matchen förlorade vi 8-5, de tre andra matcherna vann vi. Sista matchen fick vi spela mot vår egen skola eftersom de också vann två matcher. Sen fick vi medalj, så vi kom på 9onde plats tror jag. Vi hade kul i alla fall och spännande att uppleva ett riktig amerikansk tennis tournament.

Jag och Bia tillsammans med typ 15 andra volontärsarbetade på en middag för typ affärsmänniskor. Det var tre andra skolor där så i början var vi mest i vägen när vi försökte hjälpa till. Det var kul i alla fall, folk var trevliga. Vi trodde att vi skulle servera maten så vi behövde ha vita typ skjortor med slips. Men istället fick jag hjälpa till i köket. Vi typ fixade tallrikar med mat och gav till servitörerna. På en halvtimme skulle vi servera mat till flera hundra människor så det var lite stressigt just då. Efter det fick vi äta maten som var kvar, bönor med kött och potatismos, eller pizza som de beställde till oss. Alla gick och åt pizza och lekte lekar medan jag, Bia och en kompis åt den riktiga maten och hjälpte till med disken (det ni…). När middagen var slut så skulle vi rensa borden, vi skulle slängde vatten och dricka i papperskorgen så när vi slängde soporna blev vi helt blöta. Det var vissa platser där det inte satt någon så vissa platser hade all mat kvar, ändå behövde vi slänga den. Från att jobba med att ge halvmögliga jordgubbar till hemlösa till att jobba med att slänga en typ trerätters middag i papperskorgen, det var lite jobbigt. I slutet försökte vi desperat att hitta något att göra för att tiden skulle gå snabbare för alla stod bara och väntade. Då hällde vi ut vattnet ur alla blomvaser och sorterade blommorna. Efter det fick vi en hel del blommor för de var så glada. Alla var jättetacksamma för det vi gjorde så det var kul.

I torsdags förra veckan hade jag till slut min presentation om Sverige. Det kändes jättekonstigt för att jag inte var nervös. I Sverige blir man typ nervös när man ska ha en presentation med 3 andra personer och man ska läsa 4 meningar. Här hade jag en presentation ensam i 40 minuter på engelska och det var den lättaste presentationen jag gjort. Dock var det ju ganska lätt att prata om Sverige när man hade lite bilder. I mitten blev det lite tekniska fel så då gav jag dem kanelbullar som jag och Bia gjorde. De var inte alls lika fina som riktiga kanelbullar och de hade inget pärlsocker, men det var uppskattat i alla fall. Jag visade hur folk i Sverige väntar på bussen (står typ 2 meter ifrån varandra) och nu håller alla på att typ säga ”gå inte för nära, jag är svensk”. I slutet visade jag hur vi dansar runt midsommarstången (små grodorna), då insåg jag hur sjukt det såg ut. Bia tvingade mig att visa lite enhjuling och nu vill de att jag ska visa hela skolan om de får tag på en enhjuling. Eftersom alla älskar svensk musik i eurovision så visade jag Heroes med Måns så vi ska likna Måns på bilen.

4 dagar senare hade jag en presentation på engelskalektionen om en dikt från 20 talet, det var inte alls lika kul.

I fredags frågade vår kompis Justina om vi ville åka till en musikal som teatern i skolan har tränat till hela förra terminen. Vi åkte hem till henne och åt mat innan musikalen. Jag är inte riktigt en musikalmänniska men kände för att testa nåt nytt och jag får poäng till Student Council för att gå. Alla som var med var riktigt duktiga, speciellt för att vara High School studenter. Själva musikalen var väldigt långtråkig efter 2 och en halv timme dock.

Jag fick ett papper där det stod att jag just nu är jag på 105e plats av 629 elever. Så nu har jag ett riktigt bevis på att de rankar eleverna beroende på betyg och kurser. Man kan även se hur lätt det är eftersom jag i stort sätt inte pluggat någonting utanför skolan, inte ansträngt mig supermycket och ändå kommer man på en bättre placering än de flesta som förstår mycket mer än mig.

Idag var det lockdown i skolan, det var en spännande amerikansk upplevelse. Jag hade matte och så säger de i högtalarna typ ”det är lock down, lärare lås alla dörrar” så vi släckte lamporna och gick och satte oss i hörnet där man inte kunde se oss från dörren. I början trodde vi att det var en övning, sen börjar alla säga att det är på riktigt. Alla i klassen satt och skrev till kompisar och alla hade olika historier om vad som hände. Det kom typ miljarder olika rykten om att någon hade pistol och de hade skjutit i flera korridorer. Man blev lite rädd när man sitter där i ett hörn i mörkret och väntar, man vet inte om det är någon liten grej eller om någon håller på att mörda elever, alla kom med typ hemska historier. Efter typ 40 minuter så var det över och allt var som vanligt igen. Tydligen var det en hel folkmassa utanför med föräldrar som sen hämtade sina barn. Sanningen var dock att en kille var sur på en tjej så han letade efter henne. Han gav sin ryggsäck till en elev som såg att han hade en kniv och receptbelagd medicin. Jag tror inte att någon pistol var inblandad. Sen var ryktena att han hade gett någon en stor säck med massa knivar och droger men sprutor och allting plus pistolen. Han hade i alla fall något mentalt fel och så gick han inte på skolan längre. Men som elev får man inte veta så mycket här om sanningen, det ända man får veta är alla rykten.

Annars är allt bra. Snart 6 månader har gått så om 4 månader kommer jag tillbaka. Kram!

Likes

Comments

Nu har det gått 150 dagar vilket betyder att jag har 149 dagar kvar i USA. Nu börjar det bli väldigt blandade känslor. Vissa dagar älskar man livet här och vill aldrig åka hem medan andra dagar är man trött på allt och vill bara åka hem för att träffa alla och leva ett vanligt enkelt liv. Även om jag älskar USA och tycker att Texas är en fantastisk plats så börjar jag uppskatta Sverige mer och inse att Sverige också är ett fantastiskt land även om man innan inte tyckte det alla gånger.

Sen sist har det inte hänt mycket, vi började skolan igen. Nu när man är inne i vardagen och skolan inte är så speciell längre så är det ungefär samma känsla här som i Sverige att gå upp på morgonen för att gå till skolan. Däremot är det massa kul som händer och så är det ju inte största prioritet att plugga hela dagen.

Jag har bytt ut min fysikkurs mot principles of human services (som jag tror det heter). Vad jag uppfattar det som så är det lite som hemkunskap men mer teori än praktik hittills. Vi pratar typ om olika sätt att bo när man reser och så ska vi designa vårat eget bed and breakfast.

Jag testade också algebra ll (mattekursen som Kim lär ut) i 3 dagar men det var alldeles för lätt så nu pluggar jag till körkort istället.

Franskan börjar helt ärligt bli svår för att vi tex lär oss 30 frukter och grönsaker och det är inte alltid jag vet hur man säger eller stavar de på engelska. Så när man inte förstår översättningen, ingen pratar svenska och man får absolut inte ha mobilen så blir det svårt. Typ att prune är samma ord på franska och engelska, men det fatta inte jag. Däremot har man vissa fördelar när champignon betyder svamp, vilket är lätt för mig men svårt för amerikanerna.

Engelskalektionen är samma sak, vi lär oss svåra engelska ord och så förstår man inte förklaringen av ordet… Annars är det ganska lätt.

Matten blir lättare eftersom jag typ redan gjort allt. Men jag har faktiskt lärt mig massa saker under den första terminen. Det känns som att USA fokuserar mycket mer på helt andra grejer än i Sverige, så det jag hållit på med i USA flera månader lärde jag mig aldrig i Sverige för att man stressade igenom det och hann bara göra några uppgifter. Så själva matten i Sverige (på natur) är lite för snabb och matten här i USA är lite för långsam, det borde vara ett mellanting.

Med tanke på att jag spelat tennis nästan varje dag i 6 månader så är det lite pinsamt hur dålig jag fortfarande är. Men jag har i alla fall blivit lite bättre förhoppningsvis. Vi har som sagt börjat med massa konditionsträning vilket är helt fruktansvärt. När det är 25 grader och man springer några varv runt den där 400 metersbanan och sen upp och ner för trapporna så blir man svettig. Sen ska man på 5 min byta kläder och allt för att ha nästa lektion, så sitter man där och luktar äckligt. I Sverige har man i alla fall tid att duscha efter en idrottslektion.

Texas väder är ganska galet. Man tänker att Texas alltid är varmt och det är till viss del sant. För några dagar sen var det typ -8 grader, vilket betydde den kallaste dagen här på 6 år. Om man ens lämnade huset så tog man på alla kläder man hittade. 3 dagar efter är det 25 grader varmt… Nu kan vi gå ut med T-shirt och shorts i Januari. För någon vecka sedan när vi spelade frisbeegolf med Ryan och Jessica så badade vi också i floden och det var inte alls kallt för att vara januari.

Likes

Comments

Nu har jag precis kommit hem från en typ 5 dagar kryssning från den 26e december till 1a januari. Allt började med att Jag, Bia, Kim, Goeff, Tracy, Bonka, Hepaw, Jessica och Randall åkte till Galveston som ligger lite utanför Houston. Det tog ca 4 timmar och när vi kom fram fick vi veta att kryssningen skulle bli sen för att dimman hade hållit de kvar i vattnet. Vi spenderade några timmar i Galveston vilket inte var helt fel. Det kändes som en solsemester i Spanien när man går och shoppar. Efter en hel del väntande kom vi äntligen på båten och då fick vi veta att det var så dimmigt att båten inte kunde åka ut från hamnen. Så vi fick stanna i hamnen hela första natten och börja åka på tisdag morgon. Man blev lite besviken i början för det betydde att kryssningen inte hann åka till Belize där vi hade planerat att åka ut med en båt och snorkla. Första dagen fanns inte heller så mycket att göra för att det mesta typ var stängt. Men vi gick runt båten några varv, den var extremt stor så vi gick vilse hela tiden. Det fanns en vattenpark, massa pooler, en höghöjdsbana, minigolv, basketplan, gym, massa spel osv osv. Våra rum var längst fram på båten precis under kaptenens lilla rum.

På kvällen åt vi på the steakhouse vilket var ganska gott.

Dag 2 och 3 var dagar på havet så vi solade, badade, åt sushi, levde livet och sånt. Det var all inclusive så vi åt massa glass. På onsdagen åt vi Italiensk mat, det var fantastiskt gott. Det fanns nästan inte en enda amerikan som jobbade på båten, mest mexikanare och en del från alla olika länder. De hade extrema accenter, man kunde knappt förstå men det var intressant. På både den italienska och den vanliga gratisrestaurangen så började alla som jobbade dansa helt plötsligt (några på borden) och efter låten var slut gick de tillbaka till jobbet som inget hade hänt. Frukosten jag åt en av dagarna var french toast med flingor på, lite annorlunda. Typ socker med socker och så har man lite sirap på det. En nästan vanlig frukost i USA. Tredje dagen var det också ett dansparty som vi gick till. Vi dansade band annat wobble vilket verkar vara lite som allmänbildning här eftersom alla kan den. Som tur var hade vi tränat hemma med en videotutorial innan vi åkte på kryssning så vi kunde den typ.

Dag 4 kom vi fram till Cozumel, en ö i Mexico. Där hade jag och Bia bokat en excursion som hette xplor park all inclusive.

Stranden i Playa del Carmen.

Först var det 45 min båttur till fastlandet sen en 15 min busstur till parken. Xplor park i Playa del Carmen är en av de roligaste och coolaste platserna jag varit på, tror de har 4 olika aktiviteter som man kan göra. Vi började med att åka ATV. Jag trodde inte att jag skulle få köra för att man behövde vara över 18 plus ett giltigt körkort men jag visade mitt pass och sen var det okej. Ingen trodde att jag var 18 innan de såg mitt pass så alla frågade mig och Bia vart våra föräldrar var hela tiden. De andra var på en matlagningskurs i Cozumel. I alla fall så var det hur kul som helst att köra, lite läskigt i början men det gick bra. Alla bilder av ATV, zipline och simning i grottor är från google eftersom jag inte har några egna, men det var såhär det såg ut.

Efter det var det dags för zipline, drömmen gick i uppfyllelse. Det fanns 14 ziplines som gick runt i en typ bana över alla träden och ibland ner i grottor. Så man gick först upp till zipline nummer 1, när man åkt ner så gick man upp en liten trappa och åkte nästa osv. Vi åkte typ 6 eller 7 stycken. Den högsta var 42 meter hög och 700 meter lång. Jag och Bia åkte alla tillsammans utom den sista eftersom den slutade i vattnet. När man var i tornen så kunde man bara se träd åt ena hållet. Det var en enorm skog som var en aning mer tropisk än i Sverige. Det var ganska läskigt men så coolt! Jag önskar att jag kunde ta massa bilder men det var lite riskabelt att ha en mobil eller kamera med sig dit upp och bilderna som parken tog kostar tydligen 100 dollar så tror jag skippar det. Efter att vi åkt runt med zipline så var det lunch. Det var buffet med enormt mycket mat som var jättegott. Efter typ nån timme visste typ de flesta vilka vi var eftersom vi var de där utländska små tonåringarna som inte hade vuxna med sig (eftersom ingen trodde på att jag var vuxen). Vi trodde alltid att vi stod och väntade på alla andra i gruppen att bli klara men egentligen var vi vilse och guiderna höll på att leta efter oss, så vi var alltid efter alla andra men vi hann med allt ändå.
Såhär såg de flesta ziplinerna ut.

Jag och Bia åkte nästan alla tillsammans dock.

I slutet när man åkte igenom vattenfallet och ner i vattnet.

Efter maten simmade vi i grottorna. Det var väldigt coolt. Den 4e aktiviteten som de hade som vi inte hann göra var att åka flotte genom grottorna, men simma tror jag var coolare. Istället så avslutade vi med att åka ATV igen. Det fanns två rundor man kunde köra och Bia ville så gärna köra bilen. Eftersom hon är 17 fick hon inte men guiden sa att vi kunde byta lite diskret när ingen såg om vi bytte tillbaka innan slutet. Sista gången blev det mer racingtävling så jag körde in lite i grottkanten, men det var så kul! Ska ni till Mexico på semester kan jag definitivt rekommendera xplor park. Guiderna var hur bra som helst, de hjälpte oss hela tiden. Sen var det dags att åka hem. Vi tog båten tillbaka till Cozumel och när vi gick på kryssningen så var det två mexikanare som kunde uttala mitt namn nästan perfekt på första försöket, efter nästan 5 månader har jag inte hört en enda som har uttalat mitt namn rätt (förutom på skype). Andra dagen vi åt på den vanliga gratisrestaurangen så hade servitören lärt sig alla våra namn så han sa alltid våra namn när vi skulle beställa. Det var imponerande, speciellt eftersom han var från Rumänien så kanske lite svårare att lära sig amerikanska namn.

Dag 5 var vi framme i Costa Maya i Mexico. Där var planen en dag på stranden. Men det var inte bara en strand, utan all inclusive mat och allting. Costa Maya är en av platserna man kan se the mayan ruins och det var massa mayan människor där. De hade en typ ritual precis när vi kom fram som var lite läskig men väldigt intressant.

​Här är en liten video hur ritualen gick till, ni kan spola till slutet för att den är ganska lång.

Jag förstår varför Mexiko är farligt, vi frågade vart man hittade taxi och alla bara ”Det finns ingen taxi här, det är en privat hamn. Men jag kan göra så att du kommer till dit du ska”. Till slut hittade vi en taxi i alla fall. Värmen i Mexiko var extrem. På stranden hade vi reserverat stolar och så fick vi paddla kajak gratis. Jessica hittade en jättestor snäcka med en typ krabba i. Det var ganska billigt med massage så alla vi fick en massage. En massage på stranden i Mexiko var inte fel. Men det är väl sånt man gör som utbytesstudent.
Här är första intrycket av Costa Maya.

En mini Maya ruin påväg till stranden.

Stranden vi spenderade dagen på.

Maten var helt otrolig. Jag hade inga förväntningar så det var en bra överraskning. De som jobbade där var extremt trevliga. Allt detta för 20 dollar (inte ens 200 kr). Det var en liten pojke som gick runt och gav de här söta blommorna gratis till de på stranden, så gullig. Han som jobbade där var också extremt trevlig.

När vi kom tillbaka på båten åt vi Italiensk mat igen för att det var så gott och efter det var det ett rock n glow dansparty så alla hade massa glowsticks. Ser man massa killar stå och dansa så är oddsen ganska stora att min värdmormor kommer stå och dansa i mitten av alla.

Dag 6, sista dagen på 2016. Den började med en sovmorgon, pannkakor till frukost och bubbelpoolsbad. Vi testade även vattenrutschkanorna. På kvällen var det en show och man skulle ha formella kläder (sånt som jag inte äger). Alla var extremt uppklädda. Showen var jättebra, de dansade, sjöng, spelade teater och trollade på samma gång. Efter det åt vi middag, jag åt lobser tail och creme brulee till efterrätt. Därefter var det nyårsparty, vi gick upp till deck 10 och dansade i en timme innan nedräkningen. Randall pratade om ABBA med mig och precis då började de spela Dancing Queen och typ alla där kunde texten. Precis efter tolvslaget när jag tänkte ta några bilder så började det ösregna så vi fick springa in. Det är en av anledningarna varför jag bara har typ 1 bild från nyår på båten.

Dag 7 var det bara att packa ihop och åka hem. Kim och Geoff är vana vid kryssningar så de vet hur man kommer av båten snabbt vilket var superskönt.
Han som städade vårat rum gjorde figurer med handdukarna varje dag vilket var så gulligt.

Det här var då kryssning 1 av 2 vilket betyder att vi ska på en till kryssning i mars när vi har spring break. Anledningen är att Kim och Geoff planerade en roadtrip till bland annat Grand Canyon, Las Vegas och Los Angeles men insåg att det skulle bli väldigt dyrt. Så de frågade om det var okej att åka på en kryssning istället som de betalar för. Så nästa gång åker vi till Cozumel, Grand Cayman och Jamaica.

Dagen efter vi kommit hem åkte vi till parken med Ryan och Jessica och spelade frisbeegolf vilket var jättekul men väldigt svårt. Man behövde egentligen klara det på tre försök men jag klarade det på typ 6-8 försök. Dagen efter det åkte vi till San Antonio med två kompisar, Alex och Hope, och åkte skridskor. Alla förväntar sig att man ska vara bra på skridskor när man kommer från Sverige men jag visade väl motsatsen. De blev väldigt förvånade och avundsjuka när jag sa att vi åker på sjön och har skridskor på idrotten ibland, sånt har man inte här i närheten.

Likes

Comments

Bloggen blir lite efter när den inte är mitt största prio, men bättre sent än aldrig.
​Julen här blev lite annorlunda än i Sverige. För de som inte vet så firar man jul den 25e december i USA. Den 23e skulle vi åkt till Six Flags men det regnade så vi åkte till Natural Bridge Carverns istället. Jag och Bia gick en guidad tur och det var ganska coolt. Coolare än falu koppargruva.

Efter den guidade turen gick vi och klättrade i höghöjdsbanan som de hade där vilket var kul.

Den 24e spenderade vi halva dagen på att dekorera ett pepparkakshus, gå med hundarna, åka longboard och sånt. Det var ca 25 grader ute så typ sommar. Sen kom Ryan (min värdbror), Jessica (hans fru), Bonka och Hepaw (mina värdmorföräldrar) och åt mat hos oss. Traditionen här är att ha en Mexikans fiesta den 24e så vi åt lite enchiladas och bönor och sånt. Efter det hade vi en liten paketöppning eftersom de inte var där den 25e. Av mig fick de en dalahäst eftersom alla måste ha en dalahäst i sitt hus.

25e december, självaste amerikanska julen började med att vi åt amerikanska pannkakor. Här öppnade vi paket på morgonen och så blev det ingen Kalle Anka. Men det gick bra ändå vi fick dessa cowboyboots julstrumpor fyllda med massa annorlunda saker.

Kim och Geoff har två kajaker som jag har och Bia drog ner till dammen och testade. Efter ett vattenkrig var vi så blöta att vi simmade i poolen trots kylan. På eftermiddagen kom Jessica (min värdsyster), Randall (hennes man) och Tracy (Geoffs syster). Då hade vi en till liten paketöppning och de fick också en liten dalahäst. Middagen var inte alls lika stor som i Sverige. Vi åt god mat såklart men det var mat som vi typ brukar äta varje dag så det var inget julbord i alla fall (det var inte jag ledsen för). Annars hände inte så mycket mer, vi kollade på lite julfilm och åt pepparkakshuset.

Likes

Comments

Nu är det jullov, jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Jullov är ju fantastiskt men tiden går för fort, det börjar närma sig halvtid. I alla fall så har jag det bra här borta. Det händer allt och ingenting på samma gång. Känns inte som det händer supermycket men jag är nästan alltid upptagen.
Det är inte alls lika mycket julkänsla här som i Sverige. Det är ju väldigt mycket belysning på natten vilket är superkul men på dagen så har man ingen aning om att det är december. Vi har ingen slags dagnedräkning, typ kalender eller något. Däremot är det många fler här som har massa dekorationer och belysning utanför huset. De lyser upp hela husen och träden och alltihop. Här är vårat hus med mer belysning på träden.

I skolan är secret santa väldigt populärt, de kör det överallt. Så alla går runt med julklappar i handen för att vi inte har några skåp. En annan speciell grej vi gjorde, som heter Cougar Christmas, var att vi antingen gav en present, eller pengar till någon som skulle köpa en present till några barn. Alla som hade gett något gick till idrottshall (typ halva skolan) och så kom det kanske 50 barn. Till exempel tennisen hade ett barn som vi gav presenter till. Fotbollen hade ett barn, Student leadership hade ett barn osv. Det var ganska coolt, barnen fick väldigt många presenter och de blev superglada.
I tennisen har vi börjat med massa konditionsträning så vissa dagar håller vi bara på att springa och typ göra armhävningar. För varje 5 dollar vi gav till Cougar Christmas så fick vi en dag då vi får slippa konditionsträning och göra vad vi vill. Så i princip kan man köpa sig dagar då man slipper springa.

En dag var det Wassail fest vilket är ett event där man dricker wassail. Wassail är någon slags äppel cider dricka tror jag och enligt mig är det inte alls gott men det verkade ganska populärt. Det var lite som en marknad där man gick runt och köpte saker att äta och kollade på de som sjöng och all belysning som fanns osv. Flera människor gick runt med gratis wassail som de gav till alla.

En annan grej vi gjorde var att sitta barnvakt åt två små tjejer som var 4 och 5 år. Vi trodde vi skulle vara där typ två timmar kanske och tänkte att det inte kan vara så himla svårt, man sätter på en film och så somnar de. Men deras mamma hämtade oss vid fem och så sa hon att de kommer tillbaka mellan 12 och 1 på natten. Jag som inte är så barnerfaren trodde väl inte att en 4 och 5 åring kunde ha så mycket energi… Vi åt lite pizza och sen var jag och Bia hästar i typ 3 timmar. Till slut lyckades vi få de att kolla på en film i förhoppningen av att de skulle somna, men filmen var ju inte så intressant när vi var där. Det tog 2 och en halv timme att försöka övertyga de om att de skulle sova och då tog de fram iPaden och iPhonen och började spela och kolla på film. Efter det var de hungriga igen. Det var denna dag jag insåg att jag inte skulle passa som dagis lärare i alla fall. Det är svårare att vara övertygande för barn på engelska och svårt ibland när de hade ord som man inte fattade. Men annars gick det bra, och de hade ett väldigt fint hus. Vi fick ganska mycket pengar så det var värt det. När vi kom hem var vi ensamma för Kim och Geoff åkte på begravning, då tog vi in hundarna och sov med dem.

Det är ganska många välgörenhets event här i New Braunfels till exempel 5k:s. Så vi sprang the jingle bell run som var 5 km. Kim hade köpt massor av jingle bells som vi satte på armarna och hunden. Vi var ganska sjuka så vi gick mest men det var kul ändå. Vi funderar på att vara med på ett 10km event nästa gång.

En dag åkte vi till en typ granodling för julgranar men det var inte riktiga granar. Vet inte vad det var för träd men de var inte taggiga även om det såg ut om det. De har ju inga riktiga granar här tror jag. I alla fall så gick man runt där och sågade ner den man ville använda som julgran. Efter det åkte vi hem om pyntade den.

På Lucia skulle jag haft en presentation om Sverige men jag var sjuk ett tag så den dagen hade jag nästan ingen röst kvar. De två dagarna då jag faktiskt inte kunde prata så kändes det som att alla pratade med mig konstant. Nu får jag ha presentationen efter lovet istället, om ni vet en dag som är speciell för just Sverige i januari eller februari så får ni gärna säga till. Annars så var Lucia inget speciellt här, enda Luciakänslan jag hade var när jag lyssnade på Lucialåtar i duschen.

En liten tradition i familjen Hughey (uttalas ”hui” med ett engelskt u) är att baka kakor och ge bort till kompisar. Så vi bakade typ 10000 satser med kakor och dekorerade dem, sen la vi de i små gulliga påsar. Jag och Bia tog med en påse till varje lärare, de blev superglada, och till alla kompisar.

Sista 3 dagarna innan jullovet så har vi haft finals, vilket är sista provet för terminen i varje kurs. Så på onsdagen hade jag prov i engelska och franska. Engelskan var ungefär som ett engelskt nationellt prov fast bara typ läsförståelsedel och lite lättare än i Sverige, allt var också multiple choice. Franskan var också ganska lätt, vi skulle rita och beskriva ett drömhus. Man fick använda alla anteckningar, ordböcker och man fick prata med varandra.
Dagen efter var det prov i matte och Student Leadership. Matten var också ganska lätt, allting var multiple choice så man behöver inte göra några uträkningar alls. I Student Leadership hade vi inte prov utan vi bara typ svarade på frågor och sånt för att lära känna varandra bättre typ.
Sista dagen hade de flesta 3 prov men jag hade bara ett. Först hade jag ingen lektion eftersom jag bara gör lexor under den timmen typ. Sen var det tennis och provet var att man antingen skulle ta med något ätbart som är bra att ta med på matcher eller något ätbart som inte är bra att ta med till matcher. Typ alla tog kakor och chips och så kollade vi på film. Sista var fysiken, största delen var multiple choice frågor så mycket lättare än i Sverige. Men inte jättelätt med fysik på engelska dock.
Det är såhär schemat såg ut för de tre dagarna.

Annars går det bra med skolan jag har A i alla ämnen förutom fysik där jag har 86 av 100. Jag har nästan inte alls pluggat eller ansträngt mig speciellt mycket så en aning lättare än Sverige. Fysiken är en collegeförberedande kurs vilket betyder att den är typ den svåraste. Jag har inte alls ansträngt mig och jag fattar typ ingenting för att det är på engelska. Ändå så har jag väldigt nära A i fysik. Vissa elever failar mycket lättare kurser flera år i rad.
Så min uppfattning av skolan i USA. Jag går inte den svåraste engelskakursen här och den svåraste skulle såklart vara utmanande säkert men engelskan i Sverige är mycket svårare och mer utmanande än den engelskakursen jag går här.
En annan grej som är lite vanligare här än i Sverige är kopiering. Det har hänt många gånger att någon frågar någon annan ”Hur gjorde du på det här talet?” och den säger ”Jag vet inte jag skrev bara av en kompis”.
I Engelskan har vi ganska länge läst ”The Great Gatsby” så nu har vi haft Gatsbydag där alla Juniors klär ut sig. Om man klädde ut sig så fick man 100 extra poäng och gjorde man inte det fick man skriva en uppsats (vet inte vad som hände med den dock). Det var i alla fall jättemånga som klädde ut sig och så kollade vi på ”The Great Gatsby” filmen.
Skolan i USA är typ inte alls lik skolan i Sverige. Den här terminen har vi haft Megalunch vilket är en timmes lunchrast då man hinner gå till olika lärare och få hjälp eller så kan man gå till klubbar. Dock har de varit flera slagsmål och nån som röker marijuana på toaletten så nu har de tagit bort megalunch och börjat med en 40 minuters lunchrast där man inte ens får gå i korridorerna med ett pass från en lärare. Senaste gången jag gick genom korridoren såg jag även 6 poliser som bara gick runt där och levde livet. Alltså har man 5 minuter att bestämma en plats där man kan äta och så måste man stanna där till nästa lektion. Skolan här är så strikt med vart och när man får gå någonstans att man knappt kan gå på toa under en dag. Blir lunchrasten kortare måste lektionerna bli längre. Att ha 40 minuters rast på en hel dag från 8:30 till 15:55 och 7 olika lektioner är väldigt jobbigt. I början var jag jättetrött efter varje dag och orkade typ ingenting men nu har jag börjat vänja mig lite mer.

Jag och Bia har gjort våran första pumpapaj till en företagsfest som vi hade, eftersom familjen har en flyttfirma.

Som jag har sagt till de flesta så har det precis varit kallare i Texas än i Sverige i december. Temperaturen varierar dock väldigt mycket. En dag var det 25 grader och dagen efter var det -2. Det var minusgrader kanske 3 dagar och nu är det mellan 10 och 20.

Jag har insett att det är ganska sant att svenskar klagar väldigt mycket på vädret. Vi klagar om det är för kallt, för varmt, för soligt, för molnigt eller regnigt. Här känns det som jag är den som klagar mest över vädret även om jag är mest van vid kyla. Bia har för första gången sett sitt andetag i luften (om ni fattar), tror inte hon varit med om denna kyla någon gång. Bubbelpoolen dock är ju fantastisk, att starta en kall morgon med bubbelpoolen är livet.

Cameron flyttade till Dallas för ett tag sen och då tog han med sig hunden som bott här några månader. Det var då jag insåg att man behöver hundar i sitt liv och helst fler än 3. Så vi fick fråga Ryan om vi kunde låna hans hund Pearl i en vecka. Hon är så sjukt fin!

Annars har vi inte gjort så mycket bara gått promenader med hundarna och åkt longboard hela dagarna. Igår tog jag några bilder på husen här där vi bor, vissa har massa belysning och grejer så det är fint.

Här är våra grannar.

​Ledsen för den sega uppdateringen. Jag ska skriva om den amerikanska julen senare.
God Jul allihopa!

Likes

Comments

Jag har precis varit med om en riktig Thanksgiving. För er som inte vet är det de flesta amerikaners favorittradition där man egentligen bara äter mat hela dagen. Det är alltid på den tredje torsdagen av november. Jag har aldrig lärt mig historian bakom detta men någonting om att pilgrimerna kom till Nordamerika och typ svalt ihjäl men så kom indianerna och lärde de hur man fixade mat, tror jag.

Det började i alla fall med att vi 8 på morgonen sprang ”The Turkey Trot” som är 5 km. Det är någon slags välgörenhetsgrej så man betalar för en T-shirt och så går pengarna till något bra (kommer inte ihåg vad det var). Vi tog med oss hundarna och det var jättetrevligt för att vädret var perfekt. Det är även många som klär ut sig till en pilgrim eller kalkon. Jag och Bia kom på plats 980 av typ 1800 eller något sånt, så det var ganska många som var med.

Efter det åkte vi lite longboard och så kom det massa människor. Tror vi var totalt typ 20 stycken. Vi spelade kort och sen åt vi mat. Det mest traditionella är såklart kalkonen. Även om jag sett den innan den tillagats så åt jag den, den var ganska god.

Sen var det massa andra saker som potatismos, sallad, skinka, något rosa och andra saker som jag inte vet vad det var. Tyvärr så glömde jag ta bilder. Men det här var i alla fall förrätten

Till efterrätt var det pumpa paj (låter inte så bra på svenska). Det var ganska gott.

Sen hände inte så mycket mer, vi kollade på lite amerikansk fotboll vilket inte riktigt är min grej eftersom man inte fattar någonting. Det var i alla fall superskönt med ett lov i en vecka. Vi gjorde dock inte så mycket.

Och En dag åkte vi med Cameron och Harlow till San Marcos (en stad typ 20 min bort) för att köpa longboardar till mig och Bia. Så nu har vi äntligen en varsin bra longboard och vi spenderade mesta delen av lovet till att åka. Efter det shoppade vi med en kompis och sen sov hon över hos oss.
Under två dagar bodde Batman hos oss, också en helt underbart snäll och söt hund. Hans ögon är så coola.

Livet som utbytesstudent: När man sitter i klassrummet och läraren säger ”det kommer bli extremt kallt imorgon, ca 27 grader” och alla elever säger ”oj herre gud, vi kommer ju dö” typ, och man tänker ”haha kul skämt”. Så kommer man på 10 min senare att hon såklart pratar om fahrenheit vilket betyder -3 celcius.
Självklart blev det aldrig så kallt och hon pratade om natten. Nu är det 27 grader celcius och december så det är spännande. Det har skiftat mellan 15 och 30 grader de senaste veckorna så tycker lite synd om er där hemma.
Finns ju inte heller någon logik i temperatursystemet. Eftersom Kim är mattelärare så räknar hon alltid ut temperaturen till mig och Bia så det är i alla fall bra.

Nu till julen har väldigt många börjat pynta, och i Amerika betyder det att sätta upp ljusslingor över hela huset. Här är vårat hus och det är ju typ det minst pyntade om man jämför med de andra som pyntat.

Efter att ha sett grannarnas hus så kanske vi har planer på att fixa lite fler lysen. Jag har föreslagit att lysa upp hela dammen, alla träd och runt hela gården. Vi får se vad som händer.

Idag när jag kom hem så hade Cameron tagit Jasper (som bott här sen jag kom) och flyttat till Dallas (nästan 4 timmar bort) så nu får jag inte se Jasper eller Harlow på ett tag vilket är tråkigt.

Likes

Comments