View tracker


Vi börjar alltid som främlingar.
Som två vilsna själar möttes vi bland strålkastarljus i vimlet av ungdomar som smakat alkoholen ett glas för mycket. Redo att ge varenda liten del av oss själva till varandra. Gick på känsla och onekligen, utan någon som helst tvekan gav jag dig hela mig. Som en öppen bok var jag din att läsa.

Tappade bort mig själv i dig under en hastig tid. Varken psykiskt stabil eller mycket kvar av mig att ha. Men din personlighet väckte något inom mig och jag stod med ett hjärta som aldrig slutade explodera. Blev förälskad i ditt sätt att tänka, föll hårt för ditt egendomliga men bedårande sätt att prata och omöjligt kunde jag motstå dina otroligt vackra karakteristiska drag. 

Tycker om dig: tre ord som kanske inte är mycket för världen men som föll naturligt varje gång du kom till tanke och jag slutade upp i en skräckblandad förtjusning. Rädd för känslorna men mycket rädd för att lämnas kvar till ensamheten. Trots att jag inte hade fått känna dina läppar började jag tycka om dig mer än vad jag lovat mig själv att någonsin göra igen. Och när vi först träffades hade jag ingen aning att du skulle komma att bli så viktig för mig. 

Såg en bild på dig och jag log ett sådant där leende du omöjligt kan motstå. Faktum är den att du fick mig att le hela tiden. Hela min själ fylldes med ett lugn så fort du med lika lätt beröring strök längst med under min hand och det kändes som kolsyra färdades genom mina vener och artärer. Aldrig ville jag härifrån. Men det var endast en romans i stunden, ett ögonblick av fullkomlig förälskelse. Men vi båda vet att dina händer aldrig kommer passa någon annan så som de passade mina. 


​                                                                                                                                                                                                                  

13 Oktober 2015 
- En text om hon. 

 
          

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker



​Hela staden i lågor där alla ungdomshjärtan står som en obevakad dörr. Hela världen faller samman medan vi tappar bort oss i varandras famnar. En biljett för två till Venus, låt oss gå. Dina ögon bevisar att du slagits mot regnet, tårarna rinner sig torra längs kinden. De lögner vi intalade oss själva för sömnen, vi tar över hela världen precis som i drömmen. På tröskeln mellan sen kväll och natt räddar vi oss frånden sorgsna verklighet som kommer oss ikapp. Andas in så djupt som våra trasiga lungor tillåter och viskar hemligheter till vågor som sköljer dem bort. Finner gemenskap i en ömsesidig känsla av otillräcklighet och kanske var de det som höll oss ihop. Låter bekymmerslösheten genomsyra varje tanke, varje känsla och medan vi balanserar på kanten till att falla sönder låter vi regnet vilseleda smärtan. 


​                                                                                                                                                                                                                   

9 September 2015

- en text om regnet och en trasig fasad. 

Likes

Comments

View tracker







YOU MADE FLOWERS GROW IN MY LUNGS






AND ALTHOUGH
THEY ARE BEAUTIFUL
I CAN'T
BREATHE.

Fotografiska självporträtt. I kväll står jag ute i regnet. 



Likes

Comments

      

I måndags befann jag mig på tåget upp till Stockholm för att jobba back stage på Swedish Fashion Talents. Det är alltid lika inspirerande. Fascineras av både deras resor och beundras av deras slit för vad de brinner för, hela tiden omringad av människor som lyckats. 

Likes

Comments

Hon tar mig alltid på en resa, en resa långt här ifrån. 

Likes

Comments


1000 berättelser kvar att berätta. 

Iförd i en alldelesför stor t-shirt som jag sen en tid tillbaka klippt av ärmarna på och mina smutsiga Birkenstock, går jag längs esplanaden och betraktar hela staden vakna till liv. Solens strålar träffar fasaderna till den gamla staden och ger ett vykortsidyllisk utseende i bakgrunden. Knäpper några bilder med min 8-megapixel iphone kamera, inte i närheten av rättvisande men jag tycker om att förlänga minnen så det duger. Känner hur hela själen andas medan jag går längs småbutikerna som håller på att öppna för dagens turister. Det är så behagligt och lugnande här men kanske är det för att stressen inte existerar här som på samma sätt som hemma.

Jag viker av gågatan och hamnar på en avsides gata, en sådan där gata som ser ut att levt sitt liv klart för längesen och annars ofta väcker obehag när man ensam går längs med den, men den här gången fascineras jag bara. På väggen är de fullt med graffiti, inget större konstverk att betrakta mest bara en massa text på grekiska jag inte förstår. Men det väcker liv så jag beundrar det ett tag ändå. 

En hund kommer gående men stannar till. Han ser vilsen ut och jag undrar genast om han råkat komma bort och någon där ute letar förbryllat efter sin älskade vän eller om han är en av de som aldrig någonsin haft något hem. En klump lägger sig i magen när tanken slår förbi. Men jag verkar honom högst ointressant då han lika snabbt som han stanna springer vidare. Och jag fortsätter gatan ner.

Med blå färg på vit sten har någon skrivit ”Art is war” med stora bokstäver och här blir jag fast för ett tag med tankarna snurrande runt texten. Står som ett frågetecken till en början när jag försöker förstå vad den annars väldigt tystlåtna killen menar när han försöker göra sig hörd genom en sprayburk på en vägg.
Och kanske menar han de ständiga krig som hela tiden existerar runt omkring oss. De utan bomber, stridsvagnar och pistoler. De krig som istället präglas av idéer, de kamper om att kunna uttrycka sig eller de krig av förtryck, fördomar, ideal, stereotyper och missuppfattningar. Eller är det kanske bara en ren text riktat till de som kriminaliserar hans konstnärliga metod att uttrycka sig?

Men vad vet jag egentligen? Jag fantiserar runt texten utan gränser och som för mig väcker fler frågor än den besvarar. Han kanske inte alls är tystlåten eller försöker göra sig hörd. Han kanske inte alls menar de krig som hela tiden existerar runt omkring oss, kanske han inte ens är en han. Kanske var det endast så att personen i fråga skrev ner sin favorit låt av sitt favorit band och kanske var det inte så mycket mer med det. Men oavsett vilket skrek det för mig intentioner kring den blåa färgen på den vita fasaden som med stora bokstäver bildade meningen -  ”ART IS WAR”.


Likes

Comments

Nu är jag hemkommen från vad som var det välbehövligaste på länge. Tackar Grekland och hela dess kultur och längtar redan tillbaka. Du var otroligt fin och nu har jag någonting att skriva om.

Likes

Comments

Befinner mig i 40 graders värme i Grekland, bestiger ruiner för maffia utsikter, vandrar längs gatorna i gamla stan, käkar mat utan kännedom om deras innehåll och badar i Medelhavet - badar massor. Aldrig vill jag här ifrån.

Likes

Comments

​ 

 

 



Jag - illustrator och riktigt fet queer hip hop. Ett resultat av hur de kan se ut när jag jobbar med att skapa idéer. Bild 1 är en del av vad jag lyckades åstadkomma igår kväll medan bild 2 är sedan en tid tillbaka. Till hösten hoppas jag idéerna blir verklighet! Kärlek 

​​

Likes

Comments

Jag är kär flera gånger om. 

Satt som så många gånger förr på bussen hem till mamma och pappa idag, en busstur som idag kändes som en evighet med både förseningar och ena med det andra. Men väl hemma väntade denna skönhet till ryggsäck på mig, och mitt hjärta smälter varje gång. Kommer bäras varje dag, hela tiden. 


Likes

Comments