Hej kära ni!💗
Här på bloggen ekar det av min frånvaro. Haft sjukt mycket att stå i. Och högst upp på listan har det varit att packa ihop min pappas hus till nästintill tomt, inför försäljning. Igår blev vi klara! Men shit vad tid det tar att packa ihop 20(!!!!) år. Fy sjutton!

Och idag börjar vi med stylingen, jag och Cecilie. Ska bli så roligt att få förvandla detta hus till sin bästa sida. Vi kommer köra på ett ihop kok av gamla möbler som redan varit här, lite nyinköpta saker samt en hel del från mitt hem. Vi är verkligen taggade till tänderna! Ska bli så kul detta! 🙌🏼

Lite grönt från mitt hem som ska liva upp det "Gammla" madenhuset.

Let's do this!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

God morgon kära ni!
Gissa om jag var förvånad i morse när vi vaknade tjugo i nio?! Vad hände där! Så länge har vi nog aldrig sovit. Trodde faktiskt att vi skulle gå upp sex då vi båda vaknade av att Philip gick till jobbet. Men efter en flaska välling somnade vi båda om. Underbart!

Så en utvilad mamma och Julian gick upp och lagade vår favorit frukost. Bananpannkakor! Perfekt frukost då det är fingermat! Julian älskar att äta själv, och detta är nog en av de minst kladdiga maträtterna.

Älskade trollunge!

Denna veckan ska vi ansöka om förskoleplats till våren. Och jag känner mig långt ifrån redo. Har en stor ångestklump i magen. Samtidigt som jag vet att Julian kommer älska förskolan! Leka med andra barn och få sån stimulans som man bara kan få på förskolan. Och jag personligen tycker att förskola är super viktigt. Men ändå. Hade jag fått som jag ville så hade han varit 15 timmars barn ända till han börjar i skolan för jag vill ju ha mest tid med honom!

Många tankar far igenom huvudet, och tycker att denna grejen är sån förvirring.

Hur många timmar passar oss? Nu har vi visserligen världens bästa farfar Jonas som ska vara farfarledig varje fredag med Julian.

Är det för tidigt? Jag har alltid haft minst två år innan förskolan i mitt huvud


Är jag självisk som vill ha honom hemma? 


Tänk vad jag kommer missa hans framsteg. Är det bara jag eller vill man inte se sakerna som lär sig först? Med mera...

Ja jag kan
tänka mig att många mammor tänker så här, och andra tycker det ska bli skönt. Alla är inte bekväma att vara hemma med sitt barn. Men det är verkligen jag. Älskar varje stund! Och ibland känner jag mig super töntig och intalar mig själv att skärpa mig. Men ångestklumpen försvinner inte. Det kanske den inte gör för än det väl gått en tid då Julian gått på förskolan och man ser hur bra det går..

Mvh känslosprängd mamma.
(😂)

Likes

Comments

Jag älskar att göra önskelistor. Ännu mer att göra visuella listor! Så här är ett litet hopkok på vad Julian( haha, eller vi ) önskar sig!

Likes

Comments

Vilken lycka det var när vi äntligen kom hem till svärföräldrarna igår! Längtan efter Julian växte och växte inom mig ända tills den gjorde sååå fruktansvärt ont under hela vägen hem. Som grädde på moset så körde vi fel också så hemresan tog en timma längre än vad den skulle. Och vad den timman kändes.. ville ju bara komma fram!

Och när vi äntligen parkerade bilen framför idyllen i Alvhem så satt alla fyra på gräsmattan. Julian, farmor Titti, farfar Jonas och faster Fanny. Hade lust att bara rusa fram till vårt lilla blonda yrväder. Men sansade mig och gick fram.

Att få mötas av sin son, staplandes fram på sina små ben på gräset. Med armarna över huvudet, laddat för en kram, mot en. Alltså vilken sjuk känsla! Tårarna brände så under ögonlocken och jag bara lät dom komma. Det tårades även i Tittis ögon vilket fick mig att fälla några fler tårar.

Oslagbar känsla!


Men det är ju något visst med att få vara borta lite från någon man älskar. Det är som att alla färger är starkare och maten smakar mer. Julian irriterar inte ens så som han faktiskt kan göra ibland. Man bara älskar på en extra hög frekvens. Den känslan du känner varje dag du ser på honom, känner du dubbelt upp. Lustigt det där..

Idag är det allafall slut på semester på riktigt. Finito! Och jag tycker att det är så härligt! Tillbaka till rutinerna, tillbaka till vardagen. Skönt. Nu är det exakt 2 veckor och 6 dagar till vi har en ett åring här i huset. Löjligt hur fort tiden passerar. Känslokrock av panik och lättnad. Vad bra detta året gått. Och vad jobbigt det varit stundtals. Vad jag har varit förtvivlad, älskat, frustrerad, lycklig. Idag har vi cyklat runt och postat inbjudningar hos vänner och även i den gula lådan. Check på den. Nu är det bara resten av listan som ska betas av.. Det stora kalaset. Snart är dagen här, kommer bli så roligt!

Likes

Comments

Då var vi framme!
Sängarna är bäddade och maten är under tillagning. Och här sitter jag, kollar på gröna skidbackar och dricker rödvin.

På bilderna så ser ni utsikten vi har precis vid vårt matsalsbord. Vi bor alltså mitt i backen. På Vintergatan. Fantastiskt mysigt!

Status: Slänger tankar åt Julian, men känner mig tillfreds. Den jobbiga saknaden har ännu inte kommit. Jag njuter lite faktiskt. För här sitter jag med ett glas rött i en lägenhet med mina närmsta vänner och kollar på alla cyklister som cyklar upp och ner för skidbackarna. & Julian sussar sött hemma hos sin farmor och farfar.

Kram på er!

Likes

Comments

Hej på er!

Den här bilden är tagen för ganska precis ett år sedan. På bilen ser ni en sprickfärdig, trött, förväntansfull blivande mamma. BF den 9:e september.

Oj vad trött jag var på att vara gravid. Minns det som igår! Det stod mig ända upp i halsen. Ville ha tillbaka min kropp och kanske en och annan viss vardagslyx!
• Kunna ha på sig vad man ville.
• Gå i trappor utan att få upp ett flås. (haha!)
• Få äta rökta saker, och charkbricka.
• Rödvin! Behöver jag säga mer??
• Slippa kissa 146 gånger per dag.
• Kunna vända mig i sömnen utan att vakna.
Ja denna listan kan bli en mil lång, haha!

Men nu när jag ser tillbaka. Åh vad mysigt det var! Att få känna Julian knö runt i min kropp var helt fantastiskt! Bästa är ju såklart att få ha honom på utsidan. Men på riktigt? Hur häftigt är det inte att vi kvinnor kan bära på ett liv inom oss? Och även om det var en kanonkula så är det ju världens finaste kanonkula! Julian var ju där i. Och i ärlighetens namn så hade jag en jätte bra graviditet! Om man bortsätter från foglossningar i vecka 16-20 samt tröttmolnet man vandrade runt i. Och ja.. kanske humörsvängningarna, eller hur älskling. Hehe!

Om jag ska vara ärlig så är jag lite rädd för att bli gravid igen. Inte för att bli gravid utan rädd för resultatet av att vara gravid; att föda barn igen. Julians förlossning spökar fortfarande inom mig, och om jag ska bara ärlig så tror jag inte att min rädsla går över förrän jag "tvingas" gå igenom det igen.

Men det är en annan historia!

Ha en bra dag.
Kram på er!

Likes

Comments

Idag vaknade jag med ett ryck. Tryck över hjärtat. Jag hade inte märkt att Philip gått till jobbet alls och när jag vaknade av att jag nästan letade efter andan så var klockan halv åtta.

Jag vaknade innan Julian. Men så konstigt. Men shit, har han ramlat ut ur sängen? Eller han död? ( Ja jag hör/ser hur himla töntigt det låter men precis så här tänkte den sömndruckna Elin. Haha!) När den här tanken väl hade slått mig kunde jag inte ignorera den. För Julian vaknar alltid innan mig och jag har ju för mig att jag bar över han till vår säng. Eller? Och bla bla.

Jag rusar allafall upp ur sängen, lätt med panik och samtidigt hör jag mig själv säga skärp dig Elin. Väl framme vid hans dörr så hör jag hur han pustar och sover så tungt och gott i sin säng. Åh vad skönt. Och det enda jag kan tänka är fy vad knäpp jag är.

Såna här tankar och känslor har jag inte haft på så länge! När Julian var nyfödd fram till att han var ca ett halv år så fick jag små sekvenser uppspelat i mitt huvud om hur han dog på olika sätt nästan var och varannan dag. Det kunde vara när jag bytte blöja så såg jag framför mig hur han rullade ner i golvet och ja, ni vet. Eller minns så väl en gång när pappa hade lagt han på golvet i sitt babynest. Julian var ca en vecka gammal och det enda jag kunde se framför mig var hur någon råkade trampa ihjäl honom.

Det var så jobbigt, att ha denna ständiga dödsångest över Julian hela tiden. Och jag är så glad att den försvann av sig själv!

Någon som har haft samma eller liknande?

Här sitter han! Full av liv på golvet i sitt rum och pratar med sina leksaker. Älskade unge! Det kanske tog fyra veckor för Julian att komma in i semestermode och ta sovmorgon. Mig gör det inget. Sova länge får han gärna göra. Och om han sover länge imorgon så vet jag, att han lever. ♡

Likes

Comments

Hej fina ni! 💫

Nu är det bara några timmar
kvar på vår semester. Som vart helt super. Inte lik någon annan semester vi någonsin haft. Lugn, familjär med dagsutflykter fyllda med kärlek och skratt. En semester som för övrigt gått på tok för snabbt!

Höjdpunkter under semestern:
Julian började gå, på riktigt gå liksom!
Vi bemästrade att lägga undan telefonen allt mer och mer och istället umgås mera! ( Skämskudde på hur svårt det är att låta telefonen att vara. Fy fy! )
Umgås mera med vår kära familj. Tänk vad skaffa barn för en närmre sig familj!
Lugnet både jag och Philip funnit. Inga måsten. Ta set med ro, utan stress och press. Så härligt!

Idag njöt vi av de sista timmarna tillsammans i Alvhem hos svärföräldrarna. När vi kom dit bjöd dom på en super god lunch som bestod av rökt lax, rökta räkor med tillbehör. Fantastiskt gott! Detta följdes av kaffe och något bakverk som var 👌🏼! Mätta och belåtna så satte vi oss i deras soffa alla fem, jag försökte få Julian till att sova innan det var för sent för honom. Jag somnade ju såklart! Och helt plötsligt vaknade jag till och då sov vi allihopa. Haha! Härligt hur det kan bli.

Med blandade känslor så slutar denna semester. Det ska bli så skönt att komma tillbaka till min och Philips rutin igen, Julians har faktiskt hållt sig som den ska. Samtidigt som det är så tråkigt att Philip ska jobba.

Drömmen hade ju varit att få vara tillsammans jämt, semester jämt. Förmodligen hade man blivit så trötta på varandra att det hade stått en upp i halsen. Men tanken är ju så fin!

Nu ska jag lägga mig i sängen bredvid mina två fina killar. Sov så gott!

Kram på er.

Likes

Comments


Hej kära ni!
Här hos oss firar vi Julians månadsdag i vanlig ordning. Svärmor och svärfar kom med Italiensk marängtårta denna gången. Super mumsig, väldigt sommarfräsch. Tror vi snart gått igenom hela Svenheimers sortiment!

11 månader blir han idag. Vår lilla groda. Kunde aldrig tro att tiden kunde gå såhär fort. Är nästan rädd för att blunda.

Ha en fin dag hörni!
Här ska jag njuta av att ha en son som inte är ett ännu. Puh. Den dagen närmar sig med storm steg.

Kram på er.

Likes

Comments

God morgon!

Imorgon blir Julian 11 månader och han är mer eller mindre snart för stor för sin nuvarande klädstorlek. Så vi har börjat köpa ihop till en nya höst/vintergarderob! Så roligt! Finns ju så mycket fint just nu i butikerna.

Tänkte visa upp lite av de som köptes nu under helgen till vår lilla groda!


T-shirt från HM!

Tycker ju denna T-shirt är så passande nu när han börjat gå ! 😍



See ya!

Jeans HM/ T-shirt Polarn och Pyret / Varmfodrade sneakers HM


Nu ska jag och Julian duscha och packa lite för en heldag i Grebbestad! Där skiner tydligen solen. Ha en fin dag hörni!

Kram på er.

Likes

Comments