Igår hade vi vår laga mat tillsammans en gäng i veckan-kväll. Vi åt couscous som blev mer som en gröt och delade på en flarra rödvin (köpt på billigaste mataffären Aldi för 3$. Lagom) och hade djupsamtal om livet. När jag och Leonie skulle gå hem följde Agnes med oss en bit och visade en second hand shop där folk dumpar massa kläder de inte vill ha på kvällarna så att de ska ta in det på affären dagen efter. Vi rotade runt där ett tag, det var mest skit men jag hittade ett par feta sandaler i precis min storlek som fick följa med mig "hem". Jaha, tacktack för dem. (Ser dock rätt fula ut på bilden ser jag nu?) 

Nomnomnomnom mat är yummy for my tummy

Likes

Comments

Idag visade jag min kollega Lentils as anything. Skulle bara ta en lunch och snicksnacka av oss lite (eftersom vår chef inte gillar att vi pratar så mycket på jobbet) men vi satt där i tre timmar, åt massa mat, drack två kaffe, träffade helt otroligt fina och inspirerande människor och Emma fick en nattgäst med sig hem. Trots att mitt bakishuvud dunkade i 35 graders hetta kände jag mig så jävla satisfied tack vare all kärlek och värme vi omringades av i denna genuina och mänskliga oas där sharing verkligen är caring, där karma makes sense och what comes around for sure also goes around.

Mellan tuggarna av kikärtsgryta och rödbetsröra berättade Emma för mig att hon ville sluta på sitt andra jobb och behöver hitta ett nytt. En kille som satt bredvid oss flikar in och säger att 'you will find a job, just dont tell them you're from overseas and if they ask you if you've got experience you're saying YES whatever it is! Can you do sales? Well selling is talking with people, and have you done that? Bam! You've got sales experience! Have you ever made a cookie? Well, then you're a baker! Want to be a housekeeper? You know how to do it cause you're making your bed every day!'.

Han var tydligen fransman men hade bott i Australien i sex år. När jag frågade var han bodde pekade han först åt vänster, sen höger, sen bakom sig, uppåt och neråt och överallt. Sen ryckte han på axlarna. Hans vän som volotärade på Lentils i utbyte mot mat kom och satte sig och åt med oss. När alla presenterat sig, berättat var vi kom ifrån och hur vi hamnat i Australien summerade han med 'Resa är livet!' och alla höll med. Han berättade att han hade på pricken 0$ på sitt konto men att han lärt sig att inte behöva pengar. En gång hade han liftat från Franrike till Portugal och på vägen träffat underbara människor som bjudit på mat och låtit honom bo hos dem. 'Jag önskar att flera människor i samhället levde efter principen ge och ta! Jag behöver inte pengar när det finns så fina människor där ute som hjälper varandra'. Det var väldigt inspirerande att lyssna på någon med ett sådant fritt sinne och human människosyn. Efter ett tag var han tvungen att gå för han behövde hitta ett ställe att bo på för natten, 'men du kan sova hos oss' sa Emma. Han blev så himla glad och tacksam. Sa att han var jätteduktig på att laga mat och grym på att städa och kunde bjuda på weed och ville ge tillbaka på alla sätt han kunde för några nätter på hans madrass. Så det kan slumpa sig, så det alltid kan lösa sig. Det viktigaste vi har är varandra<3


Bilder som egentligen inte har ett skit att göra med texten plus att den här maten 👆 egentligen är från i måndags när jag Soija och Agnes var på yoga och fick mat av Hari krishna.

Likes

Comments

Upptäckte att jag hade klippt topparna på mig själv väldigt ojämnt och skulle precis rätta till det. Började klippa lite försiktigt men tappade typ kontrollen och började gå bananas med kökssaxen som en och annan Edward Sissorhands. Så jahapp, då såg man ut som Tommy och Annika-Annika nu då.. (Pippis peeps) Tur att det bara är hår som ju kommer och går

PS. Känns som Aussie höst idag. Eller svensk sensommar. Som skolstart känns det! Måste ha strumpbyxor???

Likes

Comments

Jag vet inte vad kärlek är.

Men kanske är det pirret i bröstet när jag får andas mot din hals

Längtan efter mina vänner och glädjen av deras närhet

Det genuina i skrattet när jag börjat acceptera mig själv

Lugnet i själen när jag öppnar dörren hem till mamma

Det kanske är det trygga i tystnad som aldrig blir obekväm

Tilliten till min pappa och ångesten i avsked

Det outhärdliga i saknad och det vattniga i mina ögon när jag tänker på min farmor

Den finns i nostalgin av minnet av en barndom

I det nakna och det sårbara

I styrkan att förlåta

Jag vet inte vad kärlek är.

Men jag tror den existerar där det finns mod att känna.


👉 Mitt bidrag till min fina väns projekt och diktsamling 👈

(Som jag ska uppdatera er om och göra reklam för när jag själv blivit uppdaterad)

Likes

Comments

Receptionisten på mitt hostel gav mig en mössa idag. Han hade hittat den i lost & found lådan och gått och tvättat den. Jaha, tacktack den tyckte han att jag skulle ha. Tror han är lite kär i mig för han lyser alltid upp när jag kommer in och skrattar alltid nervöst åt allt jag säger även om det inte var ett dugg kul.

Behöver verkligen hitta ett boende snart. Igår var alla platser inomhus fulla så jag satt och åt middag i entrén. Ville ju egentligen bara krypa ihop till en boll i en soffa med täcke och kolla på film. Sådant saknar jag med att vara hemma. (Inte för att jag har något hem i Sverige längre men hos mamma eller pappa). Jag har ju liksom varken, soffa, täcke, dator eller film i min resväska. Nu när jag slagit rot, något sånär, i Melbourne kan jag faktiskt längta hem lite. Inte efter Sverige i sig (absolut inte, älskar Melbourne och Australien), men efter att bygga upp något som består. Jag har ett jobb här nu som jag vet att jag måste sluta på efter 6 månader för längre än så får man inte vara anställd hos samma företagare om man är här på working holiday visum. Jag har fått fina älskvärda vänner som snart kommer att resa vidare. Jag har börjat dejta en snubbe som jag vet att det är högst onödigt att påbörja något med eftersom att framtiden tillsammans är mörk, om inte bäcksvart. Jag söker boende i sharehouse för bara några månader osvosv. Ni fattar? Jag är sugen på att skriva mer och har kommit på idén att jag vill börja tatuera folk! (En idé som känns högst rimlig nu men kan dö ut om en vecka eller två om jag känner mig själv rätt). Fast det är liksom ingen idé att försöka påbörja något av det här eftersom det inte är här jag kommer att leva mitt liv. Eller fast nä så kan man ju i och för sig inte heller tänka för då kan man ju inte påbörja någonting någonstans för jag kommer troligtvis inte att bo på samma plätt i hela mitt liv, rastlös och spontan som jag är.

Vi får se när jag knatar hemåt Sverige. Först måste jag i alla fall gå på Crystal castles konsert här i Melbourne i juni och svänga förbi Asien på vägen hem. Och för att ha råd med Asien måste jag tjäna pengar så det lär ju ändå dröja ett litet tag till innan jag bokar biljett hem till mammsen och pappsen och systeryster och lille farmor och farfar och mormor och morfar och hela det gänget (trots att jag vill krama på dem nuuunununu!) 👩❤️💋👩

Ikväll ska jag förresten på det här feta👆👆👆 Sofija lurade med mig och det är jag glad för! Eller det får jag väl se, har ju inte varit där än. Men yogalektion inklusive gratis veganmiddag + meditation. Kan väl inte gå annat än helrätt? 🙌

Likes

Comments

PS. Fick nyss syn på en buttcrack och nu vet jag inte hur jag ska undvika den. Får tvångstankar om att gå fram och sticka ner ett finger där trots att det vore det värsta tänkbara och får mig att vilja spy. Men nu när jag väl sett den så finns den konstant där i ögonvrån och liksom lyser trots att jag tittar åt andra hållet. Som att den retas och viftar med händerna framför mig och säger 'luften är fri luften är fri!!' 🍑👈🏽

Likes

Comments

Bestämde mig för att gå till Lentils as anything igen och äta frukost och skriva min resetext om Australien till scandias.com. Vill aldrig säga nej till saker och har därför tagit mig väldigt lång tid att komma någon vart med den här texten. Jag älskar ju dock att skriva och vill verkligen göra det, måste bara bestämma mig för att avsätta tid till det. Bjöd trots det med Marcus som var på väg att följa med men hamnade någon annanstans i sista stund. Puh, lika bra det. Tycker mycket om att umgås med honom men jag skulle ju som sagt gå hit för att skriva. Dessutom har jag svårt för att vara själv då det alltid får mig att känna mig ensam så jag behövde öva på det också.

Sitter här nu och äter vegansk frulle! Så jävulskt gott!!! Ni som inte tror att veganer har mycket att välja mellan eller bara äter grönsaker, ta en titt på det här! Det finns så himla många veganska mathak här i Melbourne, inte bara restauranger utan även snabba hamburgerställen och sånt. Fantastiskt 🍆🍕🍔🍊🍡🍪🌽 Jag försöker lite halvhjärtat bli vegan, jag äter ändå aldrig ost för det är för dyrt eller dricker mjölk för då svullnar magen upp. Problemet är bara att jag inte vill laga mat på mitt hostel för att köket är så äckligt och då köper jag mycket färdiga såser och sådant som oftast innehåller mjölk. Jajaja.

​Så fint att detta är notan 👆🏿 finns inget pris liksom, detta är förslag på donationer och så står det vad olika summor täcker av deras kostnader. <3!!!

Likes

Comments

💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘

Förstår mig inte på folk som fnyser åt andras kroppar, klagar på andra människors storlekar och former och funktioner. Folk som sprider hat när människor älskar varandra. Och folk som är helt respektlösa mot människor som är starka nog att acceptera sig själva som dem de är.

Försök snälla att se att vi är precis likadana. Förstå att sociala regler om hur vi ska se ut och bete beroende på vilka vi är e n d a s t begränsar oss.

YOUR BODY IS YOURS ❤️❤️❤️ YOUR BODY IS FOR YOU

Likes

Comments

Den här lappen sitter uppe på toaletterna på Kent st. bar. Och jag blev så glad av att se den, kan relatera så sorgligt mycket. Det händer nästan varje dag att en man gör mig obekväm, mer eller mindre och på ett eller annat sätt. Jag hade säkert kunna säga till mer på skarpen och slippa känna lika många gånger att mitt private space inkräktas, men det är ett helvete att ansvaret alltid ska ligga på mig. Hur orkar en det?

Igårkväll när jag jobbade och stod vid trottoaren utanför cafet för att locka in folk kommer två män fram för att ge mig några "sköna tips". De säger att jag borde sätta upp en skylt istället för att stå där för ingen lyssnar ändå på vad jag säger, det enda alla män som går förbi vill göra är att ta med mig hem och göra saker med mig. Så. Jävla. Förnedrande. Stick och fucking brinn!!!!! Sen lägger de till att jo, jag kanske lyckas få gäster till cafét om jag sätter upp skylten på tuttarna. 'Det är inte därför jag står här' säger jag, 'jag säljer inte min kropp'. En gatumusikant står bakom männen och har hört dem, han säger 'tror ni att jag också säljer min kropp?' Varpå de två männen vänder sig om och börjar flabba för det är väl självklart, att ingen bryr sig väl om hur han ser ut, han tjänar bara pengar på sin musik.

När männen går iväg säger gatumusikanten att han som man skäms för att vara en del av det de just utsatte mig för, 'men du borde säga till direkt nästa gång'. Alltså. Tack för sympatin, jag förstår att du skäms. Men de borde inte ens behandla mig så lågt, och hade aldrig gjort om jag var cis kille!!! Detta händer för ofta för att jag borde ha energi kvar att deala med skitstövlar som inte respekterar mig som människa. Jag borde inte förklara och utbilda och sätta stopp. Jag borde bara få va för fan. Och där och då när energin för män som tycker att de flirtar men egentligen bara trycker ner mig till en platt pannkaka, skulle jag vilja att Kent st. tog över och gave me a break.


Likes

Comments