Det är med blandade känslor jag nu kan meddela att gipset är borta. Efter att ha levt med varann i totalt 9 veckor har vi blivit ett. Jag har helt klart blivit vänsterhänt och jag undrar om jag någonsin blir högerhänt igen. I dags läget känns det inte så. Mamma kommer få tjata på att jag ska använda högern så gott det går nu för det är alltid vänsterhanden som ryker fram..Självklart var det otroligt skönt och befriande att få bort detta otroligt klumpiga gips som begränsat mig så mycket, men det var minst lika äckligt och obehagligt. Nog förstod jag att stelt skulle det bli, men såhär stelt hade jag aldrig kunnat ana.. Nu har jag många månaders rehab framför mig, en smärtsam sådan. Att stiften i handen ska sitta kvar tre veckor gör det inte mindre ont direkt.   All beröring gör så ont och inte nog med det, ömsar skinn som bara den och ser lite ut som en gorilla där gipset suttit.. Skrubba skrubba skrubba.. 

Min vardag som innan inte var så speciellt rolig består nu i stort sett bara av rehab. Både ben, handled och tumme har sina övningar och ska göras 2-4 gånger om dagen. Snart även nacken. Åh, jag hade bytt detta mot vad som helst. Jag lovar. 

Måste också nämna att jag blivit livrädd för sprutor. Har aldrig haft det minsta ont av det innan, men nu är det en riktig pina. Linnea om du läser detta så förstår jag dig nu. I måndags när jag skulle ta blodprov blev jag tvungen att bli stucken två gånger bara för jag spände mig för mycket första.. Det sägs ju att efter något sånt här tål man antingen allt eller knappt inget.. Otur igen, men måste bero på sprutan jag fick ta i magen under fyra veckors tid. Den var hemsk. Usch mycket gnäll idag.. men jag tillåter faktiskt det för vissa dagar är så vidriga. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments