Idag var det dags. In till Värnamo för röntgen av nacke och lårben. Såg bättre ut, men fick ändå inte det där beskedet jag långt där inne hoppats på, men som jag i stort sett visste skulle sluta som det gjorde. Ett läkarfel enligt mig, sista läkare jag träffade menade nämligen på att kragen skulle av efter 8 veckor, men alla andra har hela tiden sagt 12 vilket jag också fick bekräftat idag.. Suger. Riktigt. Jäkla. Hårt. Men får försöka leva efter vad alla andra vill intala mig. Det kommer vara värt det i slutändan. Lätt och säga när man står bredvid känner jag, men sanningen är inte alltid rolig. Jag vet ju att dem har rätt.

Efter läkarbesöket åkte vi in till stan och jag tröstshoppade en del. Bortsett från att både jag och mamma höll på att tuppa av pga värmeslag i omklädningsrummet vart de lyckat. Att vara handikappad och att behöva hjälp med i stort sett allt är något fruktansvärt frustrerande. Värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Tycker dock lite synd om mina kära föräldrar oxå.. Kan inte vara lätt att vara den som står bredvid och att vara till hands hela tiden. Eloge till er. Älskar er så.

Du kära väska. Dig har jag längtat efter. Kände att idag förtjänade jag dig lite extra. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments