För min egna skull. För att jag har så svårt för att inse. För att man ibland bara behöver stanna upp och tänka till.


Som de flesta vet vändes mitt liv upp och ner den 10 Dec 2015. Att jag sitter här bakom skärmen idag är ett under. En tanke som ofta slår mig är "vad är det som gör att jag fick leva vidare?" för det händer inte (jo tydligen men ni fattar) att man överlever när man kör i 90 km/h och frontalkrockar med en bil som kör lika fort och som är så mycket större. Jag ska vara mer än tacksam och får jämt höra att jag hade tur i oturen och att det hade kunnat sluta så mycket värre. Jag kan ju trots allt fortfarande gå själv, äta själv, klä på mig själv osv osv. MEN, shit vad jobbig denna resa har varit och alltid kommer vara. Ingenting är som förut. Att jag dessutom aldrig kan erkänna för mig själv att jag inte är den människa jag var den 9 Dec 2015 är ett stort problem som jag måste ta tag i. Såhär i efterhand blir jag arg på mig själv. Jag började jobba heltid (i stort sett) ett halvår efter att jag tagit av mig kragen som jag bar på 12 veckor, jag sprang 5 km i somras? Nej, det låter ju inte ens rimligt. Dumma mig. Skynda långsamt Elin, lyssna på vad alla säger till dig. Ge det tid, men gah hur lång tid ska det ta? Jag tycker det går så sakta.... Att tacka nej till att träffa sina vänner som man nästan aldrig ser för att jag inte orkar, att inte kunna snöra på sig träningsskorna och köra ett stenhårt träningspass, att inte kunna ta sig igen en enda dag utan värk eller smärta någonstans, allt tillhör dagens verklighet och jag tycker faktiskt väldigt synd om mig själv. Jag tycker det är okej. Även om jag vet att det finns så många som har det värre. Det här med träningen, som jag i alla år har levt så mycket för. Går det ens beskriva hur jobbigt det är? Den där sköna känslan av ett stenhårt träningspass får mig att rysa. Jag kommer göra vad som än krävs för att få uppleva det igen. Jag ska bara lära mig att skynda långsamt.


Det var nog allt för mig, var bara i väldigt stort behov av att skriva av mig. Tänker att det kan vara trevligt för mig själv att läsa detta den dagen jag har fått uppleva den där härliga känslan jag pratade om tidigare. Kämpa Elin, du kommer klara detta!! Det vet du.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments