Header

En snabb uppdatering..
Jag är kvar på avdelningen och ska sova här inatt. I morgon är det läkarsamtal,  men tyvärr med samma läkare trots att jag skulle ha fått träffa en annan idag..

Fick en jobbig ångestattack förut så tillslut får jag VB så jag kunde gå ut och röka. Just nu är jag helt sliten.
Andreas kom förbi med sovkläder till mig också sen spelade vi lite kort ❤

Nu ska jag ladda mobilen och vila lite!
Puss

Likes

Comments

Ja nu blev det ett jävla stress på morgonen då jag sovit piss under natten och missade alarmet i morse så försov mig. Skulle vara på avdelningen mellan 9-10 men nu är klockan 5över 10 så det gick inte så bra.

Och till min förvåning när jah kollade ut så är det kritvitt ute. DET SNÖAR!!  Å det är slaskigt deluxe!!!! Jag hatar vintern, speciellt utan skor som är menat för det!!! Men jag kör vidare på mina sommarpromenadskor för andra året i rad.  Det är lite kallt å man blir lite blöt om fötterna men det dör man inte av!

Jag ska iallafall försöka be om ny läkare idag på avdelningen..  Usch jah hatar att be om sånt. Och jag hatar att vara stressad. Min mage blir kaos och mitt huvud blir kaos. Känns som hela dagen är fucked up nu, blir alltid så av stress och planer som inte hålls..
Gjorde mig illa igårkväll / inatt.. Har inget mer att säga om det ens...

Nej nu är jag snart framme så skriver mer senare..

Likes

Comments

Jag mår inte bra. Jag orkar inte hela tiden hålla humöret uppe.
Ja, jag blir ofta sur och grinig, t o m arg på Andreas ibland för saker som inte ens spelar någon roll, eller som han inte kan rå för. Som t.ex när vi åker någonstans och ska hem, då kan mitt humör flänga såpass att jag blir arg för att vi åker hem, eftersom jag inte vill hem. Han försöker med allt han kan för att hjälpa mig, men det går bara inte. Jag fortsätter vara sur och grinig, säger att jag vill vara ensam och stöter bara bort honom.. Jag gör ingenting rätt. Känns som att jag bara är elak hela tiden. Antingen vill jag vara ensam eller så vill jag inte vara nära honom. Antingen så skäller jag på honom eller så är jag bara sur och grinig. Jag förstår inte varför han stannar hos mig. Vad ser han hos mig? Jag ställer bara till med problem hela tiden. Han säger hela tiden att han älskar mig, att han alltid finns här och att han alltid kommer kämpa med mig, för mig, för oss. Ibland gör det så ont när han säger så, kan han inte bara göra slut på allt åt mig? Jag älskar honom mer än något annat, han är helt enkelt bäst. Men ibland, som nu, så vill jag inte mer. Då pratar jag inte om oss Andreas, just nu vill jag inte finnas mer. Jag vet att en dag läser du detta. Och glöm aldrig att jag älskar dig så jävla mycket och det är helt otroligt vilken jävla man du är egentligen. Du ska vara stolt över dig själv, dina föräldrar ska vara oerhört stolta över dig. Jag är stolt. Fan vad du är grym. Trots motgångar så står du där, tar emot mig med öppna armar varje gång jag faller, om och om igen. Andreas, jag älskar dig. <3

Sen kommer vi till detta igen, HUR I HELVETE ska vi göra med inkomsten nu när jag är "utförsäkrad"? T o m hans mamma påpekade på att det kostar oss för mycket pengar att ha mig sjukskriven och vara inlagd på psyk från och till. Ja, jag vet det. Men VAD SKA JAG GÖRA DÅ!? Jag blir galen på allt verkligen, vill bara försvinna. Eller som vissa av er skulle säga "du vill bara fly från problemen istället för att ta tag i dom" (ja men det vill nog alla ibland, men jag vill det av annan orsak)... Om jag är hemma så gör jag fel, om jag är på psyk så kostar jag för mycket pengar. Om jag inte är sjukskriven så får jag bidrag från AF/Fkassan men då får jag stora krav på mig att jag ska ut och jobba / arbetsträna som jag inte ens är redo för, och det triggar min ångest och hipp happ välkommen nya ärr, gör er så hemma ni kan tillsammans med de miljoner andra ärr..

Det blir inte bara ärr på utsidan när det är såhär, så mycket ärr på insidan som aldrig försvinner.

Ärr, mitt liv är ett ärr. Ett ärr som hela tiden spricker upp, kliar och försöker läka. Läker nästan helt sen spricker det upp igen. Sen är man försiktig med ärret, som numer är ett sår igen, för att det sedan ska börja klia och läka, för att sedan ytterligare gång på gång spricka upp och bli ett sår. Sår, sårad. Ärr, ärrad. Ärrad och sårad.
Jag känner mig Ärrad och Sårad.



Jag skakar som ett asplöv just nu, tårarna rinner nedför min kind. Ensam. Jag känner mig ensam. Det känns som det hänger ett mörker över mig. Ett tungt mörker, som sänker sig längre och längre ned. Känner tyngden av mörkret på mina axlar. Andningen blir tyngre, den är här. Ångesten är här. Min kropp skriker av smärta, skriker efter smärta. Min kropp skriker! Gnisslar tänder och känner hjärtat slå snabbare... Ska det utbrytas till något värre? Ska jag kunna hålla det såhär och fortsätta skriva, eller kommer jag behöva gå ifrån? Ska jag prova med att gå ut och röka först?
Vad ska jag göra...

Likes

Comments

Ja precis! Blir det något snabbt klipp på youtube? Jag vet inte, jag har precis spelat in en video, dock inte på mig själv utan på en tavla men med min röst. Just nu sitter jag bara och försöker lära mig lite mer om youtube, hur man redigerar och laddar upp osv.
Jag är så jävla ful så jag kan inte med att visa detta tryne på film! Sen blir jag så jävla nervös, även fast det bara är jag i rummet och bara jag som ser och hör. Vad ska man säga lixom?
Ska jag filma med mobilen så det blir lättare? Eller ska jag sitta still och ha kameran fast i stativet och filma med?

Får nog kanske börja med mobilen i början tills jag har blivit bekväm i det hela! Om det kommer ske haha!

I början blir det för att försöka få läsare till bloggen, jag har även hört av mig till vissa företag som har kläder i större storlekar och hört om dom vill arbeta med mig att jag gör såkallade "hauls" med deras kläder i stora storlekar. För just nu som jag ser så finns det mest bara "normal"storlek på tjejerna som gör sina hauls, jag sticker ju ut ganska från normen och det finns ju måååånga fler som mig som kanske vill se hauls med kläder man faktiskt själv kan få på sig. Jag skulle verkligen vilja jobba med BonPrix för jag älskar verkligen deras kläder & priser!



Hahaha ja jävlar i min själ! Måste verkligen fixa det där med å kunna prata inför kameran. Lyssnade precis på min video, hur fan tänker jag? Vad håller jag på med? Varför ska det vara så svårt? Hur gör ni andra egentligen? Har ni några bra tips?

Likes

Comments

Hej!

Jag vet inte längre vad jag ska skriva. Mitt humör svänger från timme till timme, det är riktigt jävla jobbigt.
Kan vakna upp och känna att allting är ett helvete och jag vill inte finnas längre, till att en timme senare känna att saker är påväg åt rätt håll. Begäret efter att skada mig själv är dock lika hela tiden, ibland mer och det är då det sker. Jag vill hela tiden skada mig och jag försöker styra tankarna åt ett annat håll...

Igår kom Mamma, bonuspappa Kennet och Jim hit.. Det var underbart mysigt! Dom bjöd på pizza och sen åkte vi och bowlade. Jag vann över både Andreas och Jim. Helt sjukt, hade svår ångest men det gick bra ändå. Tycker det är kul att bowla, är något jag gärna skulle göra oftare om det inte vore så dyrt :(
Efter bowlingen åkte dom hem och jag och A åkte till Carl och Lillen en sväng. Alltid lika kul, de två grabbarna kan verkligen få en på andra tankar haha! Och jag vet att du läser detta Carl och du vet precis vilken humor jag pratar om ;) haha


10:34 skrev jag här nu sist i inlägget, nu är klockan 14:46... Jag glömde av att jag satt och skrev.. Bra där.

Tyvärr har jag skadat mig själv igen men väldigt lite jämfört med innan.
Nu ska jag fortsätta med maten iallafall sen vet jag inte vad jag ska hitta på.
Mår inte så bra, ska jag ringa till avdelningen och fråga om jag får sova där inatt? Eller ska jag åka tillbaka utsatta tiden kl halv 7 i morgon bitti? Vad krävs för att man ska få avbryta permissionen och komma tillbaka egentligen? Suck, jag har ingen aning.





Likes

Comments

Idag vill jag bara inte. Jah vill ingenting, inte ens gå upp ur sängen fast jag måste.
Kämpade mig fram genom ångesten för att ringa in till avdelningen och säga att jag kommer kl 8 istället för kl 7.

Vet inte vad jag ska skriva. Allt känns bara skit idag och ja, något sådant.
Jag har väldigt svårt att vara kort och "otrevlig" mot människor trots att jag mår dåligt. Jag har ju min "mask" som är så svår att få bort.
Kommer låta så glad när jag kommer till avdelningen sen, och säga "det gick sådär, det är bra, "  osv med en trevlig ton.. Fast jag känner inte så alls. Jag känner att livet kan fan kvitta, min själ är mörk och livet också. Jag vill vara så otrevlig mot människor så alla lämnar mig i fred.
Typ så känner jag idag.

Är ett bakslag på gång?

Likes

Comments

Hej!
Ja, som rubriken lyder, kaos. Kaos i mitt huvud. Blev kaos nästan direkt jag klev innanför dörren hemma..
Satte mig och kissade och kände hur det började krypa i kroppen.
Hjärtslagen började bli snabbade och det kändes som jag andades ur ett sugrör. Massa tankar började snurra i huvudet och det var såå många samtidigt att jag blev illamående. Jag började sysselsätta mig själv efter jag tog 15mg Nozinan ( som jag ska ta vid behov). 
Jag startade en maskin tvätt, tömde diskmaskinen och laddade om den å startade igång den,  sen åt jag lite. Efter det började jag plocka med ingredienser till att baka och bestämde mig för att baka 5 saker idag.. Det slutade med typ en å en halv bakning typ. Det gick åt tusan, det blev två olika sorters kakor men första kakan blev helt skum och andra för söt typ.

Mitt i allt detta så gör jag mig själv illa. Satte mig i vardagsrummet och hamnade där med ett rakblad... Efteråt fortsatte jag med bakningen då jag inte var riktigt klar. körde nummer 2 med disk i maskinen och började sedan med maten.. Det blev köttfärssås och makaroner... 
Pratade med mamma i telefon också och hon märkte av hur stressad jag var. Speciellt när jag glömde kakorna i ugnen och tog fram en stekspade istället för en sked och vevade om makaronerna med den....

Jag mår inte bra.

Nu ska jag å sambon vila lite, jag är helt borta..

Jag mår inte bra, och det är okej.

Likes

Comments

Postad i: Fotografier, Min vardag

Såååå,  hur går det nu Elin?
Jo det är sådär med mig. Jag är väldigt förvirrad, oerhört förvirrad. Jag kom hit till avdelningen idag strax efter kl 7 i morse. Sen runt halv 10-10 så kom läkaren och frågade hur gårdagen gick osv.
Jag berättade att den gick sådär och även natten.
Sen fick jag veta att det är såhär dagarna kommer se ut typ, jag är här från morgon till någon timma efter lunch och sedan åker jag hem... Det är permissionövning säger hon..
Sen får vi se när jag är redo att åka hem helt..

Idag åker jag hem kl 13:00, Svärmor kommer och hämtar mig.
Är väldigt spänd men nervös över att vara hemma så många timmar själv, har inte varit ensam så länge sen i mitten på Januari. Känns väldigt konstigt. Ska kämpa emot mitt begär av att skada mig själv iallafall. Funderar på att baka något kanske... Tips någon?

Idag var jag ute på en lite längre promenad, det var väldigt skönt. Har även sminkat mig idag med lösögonfransar,  mascara, bb cream, läppstift, ögonbrynspenna och eyeliner.  Brukar aldrig sminka mig såhär mycket och jag tycker det är svårt! Brukar alltid bara slänga på mascara på övre delen av fransarna och sen var jag klar lixom 😂 Så gjorde jag i flera år, kanske hade mer när jag skulle på fest lixom.
Och shit va svårt att vänja sig med lösögonfransar,  herrejävlar haha!!

Lösögonfransarna jag har på mig idag fick jag av en tjej som heter Erika. Hon skickade ett paket till mig med massor av smink som jag fick helt gratis, behövde inte betala frakten heller! Jag blev oerhört glad så jag blev tårögd. Bild kommer nedanför på vad jag fick för något. Så tusen tack Erika! 😘 Det blir väl använt kan jag meddela :) ❤

Nu är det snart lunch här sen vet jag inte vad jag ska hitta på!

Likes

Comments