Nattfari köpte jag 1 maj 2010, han var då treårig klapphingst (alltså född 2007). Väldigt lite hanterad, gått i ungpojksflock. När han kom, var han väldigt tunn och hade sår lite här och var. Varför blev uppenbart så fort jag släppte honom i hagen. Jag trodde att min två år äldre kallblodstravare skulle fortsätta vara flockledare men så blev det inte. Nattfari, också kallad Karl, visade efter en ordentlig kamp vem som bestämde. Han stod emot de flesta slag, bett och sparkar som kallblodet hade att bjuda på. Inte underligt att han både var tunn och ärrig: han hade väl ägnat i stort sett hela livet åt att slåss.

Han lugnade ner sig ganska fort, bara alla var överens om att han var kung - vilket de snabbt enades om. Därefter "göddes han upp" och på hösten som treåring, blivande fyraåring, kastrerades han. Jag hade tur så det behövdes ingen buköppning utan den gömda testikeln föll ner under sövningen.

Våren som femåring började jag rida honom, ingen vits att komma igång tidigare eftersom han var ganska liten och tunn, sent utvecklad, och han var trevlig.

Den sommaren skadade han sig tyvärr i ett staket och fick därför ett års konvalescens vilket dock gick väldigt bra (sårskada in till men inte genom senskidan vänster fram). Som sexåring reds han, efter sin långvariga vila, ett par dagar i veckan i tre månader och sedan fick han vila igen. Som sjuåring, ridning ett par dagar i veckan i sex månader och nu i år rids han 2-3 dagar per vecka och jag har lagt till träning i paddocken först i år. Han är en fyrgångare med stark trav. Antagligen har han rätt skaplig tölt men jag har inte fått fram mer än en ganska långsam men taktren tölt.

Med tanke på skadan, är jag glad om han fungerar för ridning utan att bli halt. Risken är väl minimal vid det här laget, men ändå. Målet är att stärka upp honom och träna upp gångarterna allt eftersom. Han har nu under sommaren haft en period då han inte viljat trava, ganska irriterande, men galoppen har varit desto trevligare och tölten har kommit villigt.

Jag brukar försöka se något positivt även i irriterande moment (det är inte alltid jag lyckas, men jag försöker).

Likes

Comments

Isold, Isa kallad, köpte jag år 2010, som ett projekt. Hon beskrevs i saluannonsen som problematisk i både hantering och ridning, och var dräktig med en kl 1 hingst.

Jag köpte henne för rätt rimligt pris, men det visade sig tyvärr när hon kom hit, stressad och till ett "knotthål" att hon fick eksem. Hon är import från Island och då är ju eksemrisken betydligt större.

​Täcket är riktigt fult, men av god kvalitet och jag fyndade på rea (bäst jag försvarar mitt förfärliga eksemtäcke).  Hon är fullt ridbar, men spänd och stressad och på vintern blir läget sämre och hon blir väldigt spänd - tror att det möjligen har med ljusförhållanden och flyktbenägenhet att göra. Så på vintrarna låter jag henne vila, det finns ingen anledning för varken hästen eller mig att göra något som inte blir trevligt.

Isa är fyrgångare, med högst mediokra gångarter och ganska dålig tölt. I hennes fall handlar det mycket om att lösgöra mentalt för att undvika spänningar, att utveckla gångarterna är helt sekundärt för mig.

Hon fick 2011 ett stoföl, som jag skänkte till en av mina närmsta vänner som håller på med islandshästar och -avel. Man kan förstås fråga sig om det var så intelligent att ge bort en häst, och fölet är skapligt så det var nog rätt dumt. Nåja, så kan det gå.

Likes

Comments

Välkomna till min nya blogg!

Bloggen handlar om mina islandhästar, och den träning jag utsätter dem för.

Jag är en ren amatör, som drivs av ridmässiga utmaningar. Min bakgrund är framför allt skogsridning och senare westernridning med tillägg av lite dressyr, och för att skaffa ytterligare en annan utmaning har jag också skaffat islandshästar för att lära mig mer om ridningen.

Det som jag tänker är viktigast för att utvecklas i ridningen är att vara medveten om mina egna brister och försöka räkna ut hur jag ska göra för att minska bristerna. Det handlar i mina ögon mycket om rörelsemekanik - min egen och hästens. För att hjälpa hästen att "göra rätt" behöver jag veta hur jag ska göra med min egen kropp. För att kunna förstå det, behöver jag försöka förstå hur hästens gångarter fungerar och vad som händer i hästens kropp när jag inverkar på olika sätt. Detta gäller oavsett typ av häst, men har en extra dimension i islandshästarnas "extra" gångarter.

Jag strävar inte egentligen efter att tävla och få fina poäng och placeringar även om det förstås kan bli en trevlig "krydda" på sikt. Min strävan är att använda det hästmaterial jag har, och förbättra oss stadigt i både kommunikation och gångarter, där kommunikationen och hjälpgivningen är viktigast för att därefter kunna påverka takt och steglängd. Jag ser det som ett långsiktigt projekt, och har "satsat" på att köpa "projekthästar". Jag lägger inte stora pengar på inköp av häst och jag är usel på att eventuellt sälja hästarna.

Hästarna kommer att presenteras allt eftersom, när min lite sega dator lyckats ladda upp bilder som det är tänkt.

Likes

Comments