View tracker

Ja nu var det banne mig längesedan jag bloggade...aja gör det ju mest för min egen skull så who cares. Idag är det ju iaf lördag och jag sitter hemma hos mor min för ovanlighetens skull. Mitt och Johannes rum är nästan klart nu och det är superfint med stor dubbelsäng. Dock är det mest Johanna som drar nytta av den då jag mest är på W eller i Stavre. Iaf har det varit en lugn och trevlig lördagskväll med främmande av kusin och nån granne och så. Först var jag tok- rastlös som vanligt och ville hitta på något men insåg att alla pluggade, Jobbade eller var med sina pojkvänner så jag gav upp.. Men det blev en trevlig kväll iallafall.
Igår/inatt var jag ute på Oscars i Östersund med Linnea, Rebecka, Daniel, Elias, Micke osv. Roligt roligt. Vaknade upp i Linnéas lägenhet imorse ovh åkte sedan med Ida och Emilia från Östersund till Sundsvall. Dom skulle hem till Felicia i Uppsala och byta till vinterdäck. Ska åka med dom upp igen imorgon. Sedan har jag hunnit med att träffa min kära morfar idag också, världens bästa.
Juste, har inte skrivit något om Kent men det var iaf bäst! Sorgligt att det är över nu men en vacker begravning var det. Taggar inför Håkan i December.

Aja nu ska jag sova, är sopslut. Har en vecka framför mig med prov, massa plugg och jour. Sedan ska jag jobba på skolan på höstlovet. Blir nog kvar i Jämtland många veckor framöver nu då jag ska vara hästvakt också 😊

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Blir så less på mig själv ibland. Att det antingen måste vara allt eller inget. Hela tiden.

I vissa fall är det bra, för saker och ting blir i alla fall ordentligt gjorda när dom blir gjorda..

Men ibland är det så drygt. Jag är skitdålig på att lämna in uppgifter i tid om det är något som jag verkligen vill göra bra. För antingen lämnar jag typ aldrig in det eller så måste jag lägga ner hela min själ på det och göra mitt allra allra bästa. Oftast bryr jag ju mig om det mesta så jag gör mitt allra bästa. Haha rimmade till och med där..

Det är också drygt när jag försöker att äta nyttigt och vara hälsosam för blir jag bjuden på en bulle en sån dag tex så känns det som allt redan är förstört och då proppar jag i mig godsaker resten av dagen.. Det finns liksom inget lagom.. 

Jag har också märkt att jag på något vis måste ha ett motstånd hela tiden. Så fort jag inte får kämpa hårt så tappar jag motivationen.. Som i sommar.. Det här är sommaren som jag hade kunnat lagt ner hela min själ på att träna Muska. Hon har varit fräsch och arbetsvillig och jag har haft mycket tid. Hade kunnat åkt och ridit någon kurs, tränat mer för Evelina, tränat mer på ovalen osv. Men istället har jag haft mycket motivationsdippar under hela lovet. Det har varit från dag till dag, vissa dagar har det varit på topp men andra dgar på toppen. Hon har fått vila mer en vanligt och blivit tjock igen. Dock har hon hållts igång men inte riktigt lika intensivt som vanligt. Jag har struntat i att rida dom dagar motivationen inte varit så bra för jag vet att det blir bara skit utan motivation, Motivationen är allt och lite till.

Det knepiga är att under hela min tid med Muska har jag aldrig haft motivationsdippar trots att vi mest bara haft motgångar..  På en hel vinter kom vi inte från gården men försökte en då varje dag. Hur länge som helst var hon helt galen, hon bets, sparkade mot en, stegrade mot en, slet sig, gick inte lasta, inte longera, inte rida, gick antingen inte framåt eller drog iväg och bockade, bet mig så jag hade blåmärken hela armarna. Trots att jag grinande nästan varje kväll i smyg då jag gick in från stallet och skämdes så mycket att jag hatade mig själv mer än allt. Men jag hade ALLTID motivation till att fortsätta kämpa. Så grymt många timmar jag lagt ner på den här hästen tror jag helt ärligt det är få som har lagt ner på sina hästar under 4 års tid. När hon  varit "skadad" hit och dit, dyra vet-kostander, långa promenader varje dag, kylning, lindning, rehab,masserat i timmar flera gånger i veckan osv osv. Så fort vi kommit igång igen har det kommit ett bakslag. Men alltid haft lika mycket motivation. Trots att vi skämt ut oss på tävlingar, trots att jag förstört en häst som från början var fin. Att det är jag som orsakat hennes kroppsliga problem och att hon blev ett vilddjur, en ohanterlig piraya. Att hon blev en spänd grisepassare. Trots skammen och ångesten så har jag alltid haft motivation att kämpa vidare. Göra mitt allra bästa, göra allt för att hon ska må bra.

Och visst gör jag fortfarande det, självklart! Jag gör mitt allra bästa för hennes välmående i alla lägen. Men det som är så grymt frusterande är att jag får motivationsdippar som förstört för mig hela sommaren NU NÄR VI KAN TA OSS FRAMÅT, NÄR INGA SKADOR ELLER LEDARSKAPSPROBLEM STOPPAR OSS. Varför är det så?

Nu är i alla fall motivtionen tillbaka på heltid och mitt intresse växer för varje dag igen, tack vare praktiken. Det är nu när jag är full av motivation och kämpaglöd igen som jag reflekterar över hur jag slösat bort denna sommar. Okej det låter som jag struntat i allt, men så är det inte. Det har varit många ridpass där jag gett allt och det har gått helt sjukt bra. Men det har varit för få av dom.

Mem nu är det bara att ta nya tag igen, det är nu, nu som vi ska ta oss någonstans.

Likes

Comments

View tracker

Ja, vad händer just nu?
Förra helgen var jag som sagt på yran, det var trevligt med ett härligt gäng. Miriam var grym och resten av artisterna missade vi typ, fast det var massa. Vet inte ens vad vi gjorde men vi var i lägenheten och gick runt lite här och var. Jag sov hos Elin sedan och var hemma hos henne hela söndagen. Följde med henne till stallet och grejade på.
Sedan har jag varit hemma och jobbat och grejat på.
Nu i helgen var vi på minisemester pappa, Johanna, Amanda, Emma och jag. Vi åkte med husvagnen och campade i Norrtälje och var på grönan på fredag och sedan Järvzoo på vägen hem. Grönan var kul för jag älskar ju karuseller men dock drygt med asmycket kö såhär i semestertider. Men det var mysigt iallafall med en liten tripp!

Nu i veckan så ska jag jobba hos Claesson och hjälpa till på folkan Waterfront. Var där idag och byggde tält och ska hjälpa till Tors kväll, fredag och lördag har jag tänkt.
Kul att umgås med Alice också, när man inte träffar gamla vänner så ofta!

Sedan så efter lite motgångar och lite motivationsdipp med Muska så känner jag äntligen att all min vanliga glödande motivation är tillbaka igen. Så skönt!
Och eftersom inställningen gör ALLT så gick det ju självklart asbra att rida idag också ❤️


Likes

Comments

Ja har ju inte varit speciellt aktiv på den här bloggen här i sommar. Så tänkte försöka sammanfattat lite av min sommar hitills.

* övningskört en massa och pluggat körkort. Eftersom jag inte bott hemma senaste 1,5 året har det inte blivit lika mycket övningskörning som det skulle blivit annars. Men nu har jag äntligen tagit körkortet. I exakt en vecka har jag haft det nu. Så himla skönt!

* varit med kompisar, dock inte asmycket i sommar då det har varit mycket annat. Men några trevliga helger med Jenny och gänget har det varit. 

Paddlat. Sovit på bredsjön vildmarksflotte osv.

* jobbat hos Claesson och bara några dagar i hemtjänsten då det inte varit min grej.

* tränat Muska och det känns som det börjar gå lite framåt nu, men haft en liten motivationsdipp.

* hjälpt mamma och flytta, jobba med höet osv, legat på stranden osv.

Imorgon ska jag fara upp till Östersund över helgen och gå på Yran med bästa Elin och Linnea. Nästa vecka blir det ev en tripp med husvagnen, pappa och systrarna.
Jag vill till Götet och Liseberg men lite långt men vi får se.
Ska ev på cruisingen i Älvdalen på vägen hem.

Sedan ska jag hinna med att jobba, en tripp till Stockholm/Västerås och hälsa på Cissi och dom på Forsen.

Sedan ska jag på praktik i september och sedan en vecka i Rhodos med Elin och sedan skola.
Hoppas den här sommaren blir bäst mot slutet. Varit ganska trög hitills,mest tagit det lugnt och det är inte det roligaste enligt mig 😜 då har jag hellre skola..  

Likes

Comments

Att rida lektioner och kurser kan ge otroligt mycket! Det finns så många sjukt duktiga ridlärare.

Men överlägsen alla tvåbenta ridlärare är definitivt din häst, alla dagar i veckan. Lyssnar du till fullo på din häst och på så vis lär dig kommunicera med "känsla" så kommer du lyckas med allt du vill.
En ridlärare är superbra för att förbättra ens sits, ge massa tips, lära ut övningar, lära ut olika teoretiska grejer. Försöka förklara hur man ska göra olika saker och tänka när man rider. Men den verkliga känslan och förståelsen för ridningen kommer när du vågar provar dig fram, vågar gå lite out of the box. Vågar göra misstag men lära dig av dom. Framförallt lyssna på hästen och lära dig av den. Det som känns rätt och bra i samvetet och hästen känns nöjd är oftast det rätta. Likaså tvärtom, det som inte känns bra är inte bra oavsett vad en tränare säger. Ridning handlar väldigt mycket om känsla och timing och en förståelse för djuret och hur det fungerar. Att prova sig fram och lyssna på hästen är mer värt än all teori i världen.

Det finns ju så himla många vägar till samma mål, och alla ridlärare lär ut olika vägar. Det är skitbra att rida lektioner. Men på sidan om måste du försöka hitta "din" väg.

Det låter flummigt men svårt att förklara med ord egentligen..

Ridning eller kommunikation med hästen överhuvudtaget är egentligen busenkelt om man är ödmjuk,bestämd, konsekvent, tydlig, har bra timing, så känsliga hjälper som möjligt och ger tillräckligt med beröm/eftergift vid rätt tillfällen. Försöker förstå djurets tänk och tränar sin sits och balans. Egentligen är det enkelt och det är lätt att krånglar till mycket i onödan. Men det är ändå så fruktansvärt svårt, och man känner aldrig att man har lärt sig nog.
Alla som rider förstår vad jag menar.

Likes

Comments

Så länge jag kan minnas har jag tjatat om en hund. Alltid tokläskat människans bästa vän. Dock är det typ det enda jag inte fått som jag velat haha. Nu är jag 18 och kan köpa hund om jag vill och har råd/tid. Men jag måste vänta tills jag går ut eftersom man inte får ha hund på Wången.. Annars hade det varit det perfekta stället för en vovve.
Hela mitt liv har jag velat ha en Berner sennen, aultralian sheepherd eller border Collie Dock fick jag reda på att Berner sennen inte är en frisk ras utan ofta blir sjuka, höftfel, cancer osv och dör tidigt så blir nog en aussi eller border colli. En svart labbe eller shäfer hade varit mysigt å men tror en aktiv vallhund skulle passa mig perfekt. Den kommer få jobba och aktiveras så den blir nöjd och glad.

Liksom kolla på dom här😍👌🏼
Finns så himla många fina raser. Men just nu lutar det åt Aussi eller border Collie 😍👌🏼

Likes

Comments

Jag tror meningen jag skrev som rubrik är absolut det viktigaste för framgång inom hästsport.
Åtminstone framgång där både hästen och ryttaren mår bra och är glada.

Som ryttare/hästägare måste man i sitt yttersta försöka förstå hur hästen tänker.
Det är väldigt svårt att veta hur en individ tänker och känner men man måste försöka. Man måste lyssna på hästen och verkligen se det som en bästa kompis och arbetskamrat.
Det är väldigt lätt att glömma det man sitter där på hästryggen och har väldigt höga krav på sig själv och vill prestera helt perfekt.

Man överskattar väldigt ofta hästens tankeförmåga. Hästar kan vara väldigt kloka djur inom sina "områden" men vi kan inte förvänta oss att vi kan kommunicera till dom som en människa.
När man sitter där på hästryggen och tycker att hästen är olydig och dum och man känner frustrationen växa. Då måste man kunna tänka sig in i hur det är att vara hästen.

Om en häst är olydig så är det vi som inte varit tillräckligt tydlig, konsekvent, bestämd och samtidigt ödmjuk och vi har inte lärt den svara på lätta hjälper och vi har inte berömt den så fort den gjorde rätt.

Hästar är helt fantastiska djur och dom gör allltid sitt bästa om dom förstår vad du ber dem dom om och du alltid är konsekvent.

Dom fungerar inte som oss människor på det viset att dom är alltid ärliga och dom gör ingenting bara för att jävlas. Så då förstår man att det hjälper inte att bli arg.

Vi är två skilda världar som krockar ibland när vi ska kommunicera och det är fullt förståelig. Men det är våran skyldighet att försöka förstå hästen om vi ska kunna arbeta med den.

Jag har så många gånger hoppat av hästryggen med dåligt samvete. Jag har ofta känt att jag blir för hetsig och frustrerad och det har gått ut över hästen. Då menar jag inte att jag bestraffar hästen. Utan att jag förväntar mig att hästen ska förstå mer än den gör så jag försöker med starkare hjälper och ger för många signaler samtidigt och allt blir pannkaka.

Tänk hur mycket hästen måste koncentrerar sig för att lyda alla våra signaler. Vi ger den signaler hela tiden så hästen måste lära sig sortera ut vad som är viktigt och vad den ska reagera på och inte.

Vårat kroppsspråk och våra tankar, känslor och inställning pratar med hästen hela tiden.

Jag har börjat strunta i att rida om jag har en riktigt dålig dag tex. För Muska känner det direkt. Hon är en extrem känslokännare. Känner jag mig nere, ledsen, irriterad, osäker eller liknande en dag. Det behöver inte ens vara mycket. Då kan hon vara riktigt jäklig. Hon vill ta över och blir riktigt fräck vid minsta lilla tecken på osäkerhet och hon blir grinig om jag är grinig.

När jag istället är glad och har en positiv inställning och känner mig stark och självsäker då är hon positiv och glad och snäll.

Jag har också börjat att hoppa av och sluta rida om jag känner att jag bara blir arg. Eller så rider jag ut kravlöst tex om jag red på banan först. För jag vet att det inte kommer gå över..för då får det dåliga samvetet mig att bli ännu mer irriterad på mig själv och ingenting funkar.

Jag har ganska mycket humör och väldigt höga krav så i frustrationen när ingenting funkar vet jag hur lätt det är att glömma att hästen inte förstår allt och att den försöker göra sitt bästa. Sedan kommer en våg med dåligt samvete över mig sedan även om det bara var något litet som jag var otydlig och hård på.

Sedan så tror jag att det är otroligt viktigt att göra saker hästen tycker är roligt. Variera träningen och ge hästen bekräftelse i form av beröm och eftergift när den gör rätt. Hästen ska gilla att träna. Man ska alltid försöka få den motiverad och göra allt för att behålla gnistan. Försöker man inte förstå hästens tänk så är den den där gnistan som kommer ge sig av. Hästen blir missförstådd och avtrubbad och ser inte träningen som något kul alls, kanske inte ens ser livet som något kul alls.

Tänk hur jobbigt det själv kan vara att Jobba/träna hårt. Men vi är medvetna om vad vi gör och vi får oftast någon form av belöning för det. Tex lön eller en vältränad kropp som gör att vi mår bra.

Hästen jobbar åt oss utan att få någon slags lön. Förutom negativ belöning i form av eftergift. Men den kan man knappast kalla lön då det bara är ett obehag som släpper. Trots det så kämpar dom på.

Säger det igen, hästar är fantastiska och vi måste bemöta dom så ödmjukt vi bara kan.
Försök se dom som ett litet barn med funktionsnedsättning som du kommunicerar med. Då kommer du och hästen nå framgång med glädje.

Lika viktigt är det att inte fastna i gamla misstag och inte låta det dåliga samvetet ligga och gnaga där inne och aldrig försvinna.

Det viktigaste är att vi försöker förbättra oss och försöker göra vårt bästa. Vi kommer inte förbättras om vi inte kan släppa gamla misstag.
Hästarna lever här och nu, hästen ger dig nya chanser att ändra dig hela tiden. Hästen är inte långsur. Hästen förlåter dig om och om igen. Hästen är din bästa lärare.


Släpp gammalt groll, lär dig av dina misstag och gör ditt bästa för att vara en bra kompis här och nu.

Likes

Comments

Fullständigt omöjligt att somna, lika omöjligt att vakna.
Sommarnätter ger mig världens adrenalinkick. Känns som jag skulle kunna springa maraton hela natten lång. Energin pumpar. Livet leker.
Omöjligt att somna i tid även om jag försöker.

Sedan på mornarna vänder allt. Det enda jag vill är sova resten av livet. Inget känns kul. Allt känns jobbigt.
Seg som sjutton hela dagen även om jag kliver upp tidigt och på kvällen kommer jag igång igen. Om och om igen, samma visa varje dag.
Det kan inte bara vara jag?

Deppiga mornar och kvällar då livet är bättre än bäst.

Spelar ingen roll vad man gör, det är alltid så..
Och nu snackar jag inte alkohol eller nåt utan bara hur tiden på dygnet spelar in.
Folk undrar varför jag alltid vill rida så sent osv, eller varför jag tränar så sent om jag nu nån gång får för mig att träna. Såhär är det, livet är bättre ju senare på dygnet.

Likes

Comments

Allt går för segt nu. Vill bara att det ska ske en förändring. Det är bara att inse att det aldrig varit bra. Du kan aldrig mått riktigt bra

Det svider att inse det, men när du gör det kanske du kan släppa taget.
För det var väl du som öppnade dörren ut, inte sant?
Vi är härdade allihopa, det kommer gå bra det här. Nu är det verkligen dags, en förändring måste ske. Annars kommer vi alla gå under.


Likes

Comments

Fina och mysiga ger mig en oändligt rastlöshet. Finns ingen tid då allt kryper i min kropp mer än dessa kvällar. Jag måste göra nåt hela tiden annars blir jag tokig. Mår verkligen inte bra av att sitta still någonstans, det är pest. Vintertid klarar jag av att kolla på en serie eller liknande men på sommaren då det är ljust ute och allt är jag alldeles för speedad för sånt.

Just nu sitter jag här och vet inte vad jag ska ta vägen, känslan av att livet rinner iväg och jag bara sitter här. Samma känsla jag har så fort jag är tvungen ta det lugnt.

Igår tänkte jag gå på krogen på studentfest med Carro, Jesper och massa andra men fick inte tag på någon biljett till Oscars. Idag eller igår hade jag och Jenny tänkt att vi kanske kunde grilla med Anders, Emil och Helmer igen men det sket sig också. 


Har pluggar körkort och försökt göra klar en inlämning jag har kvar med jag har för svårt att koncentrera mig sånna här kvällar då jag känner att jag bara måste ta vara på tiden. Håller på explodera 


Också en andledning till att jag aldrig sommar tidigare än ca 2-tiden. Jag är alldeles för upp i varv på sommaren. Det går bara inte. Oavsett hur tidigt jag kliver upp 

Sånna här dagar skulle jag behöva 10 hästar att rida, hade varit en dröm.

Alternativet några kompisar som INTE sommarjobbar PRECIS JUST NU. Känns som alla jobbar precis nu. Sedan när jag jobbar kommer väl alla vara lediga.

Just nu vill jag inget annat än att jobba för sånna här värdelösa dagar då man bara är hemma med myror i hela kroppen är det värsta jag vet. Slutar alltid med att jag inte får nåt vettigt gjort alls och istället bara äter och äter av uttråkning.. Kommer bli fet om en gris om resten av lovet ska vara såhär.

Ahh blir galen. Måste planera upp min sommar så jag har nåt att göra ALLA dagar.

Och ni "lugna" människor som läser det här, ni kommer aldrig förstå..😉






Likes

Comments