Header
View tracker

I allt det svarta har många tårar färdats nedför mina kinder och befriat mig för stunden.

Det förflutna är en mörk plats, utan ljus och hopp.

Försöker glömma, försöker blicka framåt.

Men det är svårt att glömma när såren fortfarande är öppna.

Svidandes och stickandes så fort någon råkar dra fingrarna över dem.

De spricker inte lika lätt upp och blöder nu, men då och då blir det outhärdligt.

Mörkret sluter sig omkring mig och drar ner mig i avgrunden.

Försöker få tag i kanten, försöker dra mig upp, men ser inget annat är det som varit.

Får man lov att älta?

Är att sakna något så det värker att vara kvar i det gamla?

Kan man vara ledsen, eller måsta man någon gång släppa taget helt och gå vidare som om inget hänt?

Vill man släppa taget helt om något som är en stor del av att vara jag?

För trots ångest, så är det något vackert med mörkret.

Något befriande med det.

Man blottar sin själ om nätterna, sliter den ur bröstkorgen och låter alla känslor strömma fritt.

Låter tårarna komma och lätta på tyngden som trycker över hjärtat.

I allt det svarta har många tårar färdats nedför mina kinder och befriat mig för stunden.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Känner hur jag mörknar. Känner hur det trycker. Känner hur tårarna svider bakom ögonlocken. Känner hur jag vill kämpa för allt vi delat genom åren. Känner att jag vill släppa taget. Känner att det inte är värt det. Känner att det är värt det. Känner att det inte ger mig något positivt. Känner att det bara medför ångest. Känner att det medför självhat. Känner att jag vill flytta härifrån. Känner att jag vill stanna. Känner mig tom. Känner mig lycklig. Känner mig olycklig. Känner mig ful. Känner mig otillräcklig. Känner mig fel. Känner mig rätt. Känner mig dum. Känner mig lurad. Känner mig klar. Känner mig redo för ett nytt kapitel. Känner att jag vill läsa samma en gång till. Känner att jag behöver resa. Känner att jag behöver sol. Känner att jag behöver fundera över det som varit. Känner att jag vill slå. Känner att jag vill sparka. Känner att jag vill krama. Känner att jag vill bli kramad. Känner att jag vill bli älskad. Känner mig förvirrad. Känner att jag är på fel plats.

Känner… är det bättre att vara bortglömd än medvetet bortvald?

Likes

Comments

View tracker

Vinden svider i huden på mig, likt små, snärtande piskrapp. Om och om igen piskar den. Jag vadar framåt i likgiltigheten. Låter den omfamna mig. Det ända som påminner mig om att jag lever är vindens ilska mot mina kinder.

Runtomkring mig, i virvelvindarna, dör sakta naturen. Alla färger blåser bort. Snart finns inget annat är grått, svart och vitt. Jag känner mig lika döende som allt runtomkring mig. Livets färger är inte lika starka längre och mina känslor har fått ett tunt lager is på ytan.

Tomrummet, inom mig, är allra värst. Eller handlingsförlamningen kanske. Eller saknaden. Ingen speciell saknad, utan jag saknar bara i allmänhet. Livsglöd kanske?

Knivarna fortsätter att skära mig överallt där jackan inte kommer åt att skydda. Limbo är ett återkommande ord för att beskriva mitt inre tillstånd. Ingenmansland. Tomrum. Oklart. Helvetets förgård. Försöker blicka framåt, uppåt, men fastnar alltid med blicken på detaljer. Fragment som är betydelselösa för framtiden. Söker efter rätt och fel nere i avgrunden. Gränser suddas ut. Vad man är gör är det inte det man borde gjort.

Försöker söka tröst i det vackra jordens årliga död för med sig. Kristaller i form av is, det kala, nakna, utlämnade och värmen i alla ljus. Och tryggheten i att världen så småningom kommer resa sig likt fågel fenix ur aska.

Men samtidigt är det svårt att finna tröst i något som är bortom horisonten. Vad spelar det för roll om någon sträcker ut en tröstande hand, om den är för långt bort för att man ska kunna ta den?

Likes

Comments

Från en kväll då himlen stod i lågor...

Likes

Comments

Fick igårkväll upp ögonen för Silvana Imam. Tror jag är lite frälst? Hon är helt galen. Naturkraft passar verkligen in på henne. Aldrig sett så mycket energi på scenen. Alla låtar kändes som peptalks. Längtar efter att få dra på ett par grymma hörlurar, penslar och färg för att sen måla hela natten. Ja. Längtar så till måndag.​ Jag har sagt att jag ska börja Konstskola va? ;-)

Likes

Comments

Ett tag sen sist, men tänkte försöka bli bättre på att slänga upp inlägg. Nästa vecka är sista veckan på jobbet och sedan slänger jag mig in i ett nytt kapitel av mitt liv - konstskola. Låter så fint på något sett, att man ska börja på konstskola. Pirrar i magen bara jag tänker på det. Tänkte att ni skulle få följa min resa här. Det kommer absolut inte bli "min resa genom konstskolan"-blogg. Blankt nej. Men kommer försöka publicera mina verk mer regelbundet och skriva lite mer texter osv.

Hur låter det?


Likes

Comments

Likes

Comments

Två bilder ifrån dagens utflykt, första är tagen på piren i Santa Monica aka Santa Monica pier  och den andra är tagen på Venice beach. Jag slutar aldrig förundras över hur underbart detta land är. Och hur häftigt det är att få se alla dessa platser man hört så mycket om. Visste ni att Baywatch är inspelad på stranden i Santa Monica? Eller att det faktiskt finns "THE GREEN DOCTORS" överallt på Venice beach? 

Har självklart tagit massvis med bilder, men orkar inte ladda över bilderna till mobilen så för tillfället får ni nöja er med dessa! 


Likes

Comments

Lite bilder från LAS Vegas, går tyvärr inte att få den staden på bild. Man förstår ändå inte hur mäktigt, sjukt och helt underbart det är. Det går inte att beskriva utan måste upplevas...

Likes

Comments