Elin Pihl
Elin Pihl

Om jag fick tre önskningar skulle en av dem vara att se Dave Coulier i rollen som anden ("the genie") i den nya live action-versionen av ALADDIN. Jag tror att man är inne på att välja en mörkhyad skådespelare med den redan existerande Broadway-versionen i åtanke, men jag tror att Dave Coulier verkligen skulle kunna skapa nytt liv
Jag förstår att "The genie" är ett känsligt ämne på grund av Robin Williams som formade den älskade karaktären. Faktum är att jag tycker Dan Ekborg är bättre. Inte än Robin Williams, men som just anden. Jag är rädd att folk stirrar sig blinda på Robin Williams oundvikliga talang och charm istället för att fokusera på karaktären. Självklart skulle anden inte vara den samma utan Robin Williams, men det betyder inte att någon annan kan spela honom - och till och med göra det bättre. Det har ingenting med huruvida Robin Williams är fenomenal eller inte. Anden är för mig inte en fantastisk skådespelare. Snarare tvärtom. Anden är B. Han är en komiker. Och inte den bästa heller. Han är precis som Joey Gladstone. Varm, kärleksfull, barnslig... Dave Coulier kanske inte är en sångare, men han kan sjunga! Det hör man både på Full house och i sina uppträdanden som komiker. För att inte tala om hans imitationer. Vilka ljud kan killen INTE göra? Han är bara för härlig! Han är till och med lik den tecknade!
Jag vill understryka att jag ännu inte har sett musikalen ALADDIN, men av det lilla jag har sett får jag inte alls samma vibb. Jag är väldigt förälskad i den tecknade versionen, och jag tycker att han verkar för "finslipad" på scen. Inte tillräckligt goofy och barnslig. Inte tillräckligt "B".

Vad säger ni? Är Dave Coulier som "the genie" galet eller genialt? Föredrar ni Broadways tolkning? Dela gärna med er vad ni tycker! Självklart älskar vi Robin Williams, och jag vet att han skulle vara mångas förstahandsval, men jag tycker vi måste släppa lite på det eftersom vi inte kan göra något åt det. Absolut inte glömma, men hedra hans minne istället.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Passade två helt underbara tjejer i byn jag bor i mellan 7:30-14:00. Jag såg genom fönstret hur de sprang mot huset, spända på att det bara skulle vara vi tre idag! Det var så himla härligt väder ute så vi flyttade ut allt pyssel. Det blev morsdagkort i form av en fjäril, målningar och tusenfotingar. Tjejerna uppskattade det jättemycket, särskilt storasyster.
Tyvärr trodde jag att det skulle bli lika svalt som igår, så jag hade på mig en långärmad svart tröja och svarta långbyxor... Det var så äckligt varmt. Sen lekte vi doktor, frisör, läste lite och käkade glass. Typ.

Jag tycker att det är så himla roligt att jobba med barn, MEN jag är redan slut. Och jag har knappt jobbat någonting idag. Hur kommer jag klara mig som au pair? Jag är så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna... Tvingar mig själv enbart för att skriva klart det här inlägget. Är det för att det är varmt ute? Eller är jag lat? Eller är det för att jag inte åt något? Eller kan det vara så att jag är sjuk? Har åkt på någon influensa? Tycker min energinivå har varit väldigt låg de senaste veckorna. Somnade igår redan vid 20:00, och ungefär vid samma tid innan dess. Orkar knappt vara vaken en hel dag utan att sova en liten stund. Känner mig faktiskt lite orolig...

Jag var på ett möte med Cultural care i onsdags. Gjorde en snabb intervju på engelska där man svarade på enkla frågor - ingenting att frukta. Dagen innan hände dock det sjukaste. Pappa åkte iväg till Göteborg med bilnycklarna så jag kunde inte ta bilen till jobbet. Jag får alltså för andra gången i mitt liv ta bussen dit. Väl när jag har hoppat av i stan för att byta buss träffar jag en tant I 80årsåldern på busshållsplatsen. Hon letar febrilt efter sitt busskort och börjar prata med mig. Det visade sig att vi skulle med samma buss.
"Jag kommer säkert att hitta det så fort bussen har åkt förbi, det låter då allt som mig." Jag hjälpte henne att leta och försökte förklara för henne att man kan betala med sitt kontokort på bussen efter att hon grämt sig över att man inte kan åka på kontanter längre.
"Åh, jag har hittat det!" utbrast hon lyckligt och höll upp ett blått kort. Jag tyckte det kändes väldigt jobbigt att berätta för henne att det var hennes försäkringskort. "Åh, och det som var rätt färg och allt..." suckade hon.
Bussen kom. Jag gick på före henne och förklarade situationen för busschauffören och betalade en extrabiljett åt kvinnan.
När hon gick på ställde hon sig för att försöka förklara för busschauffören att hon tappat bort sitt busskort varpå han pekar på mig och säger att jag redan har betalat åt henne. Trots att hon har jättemånga kassar sätter hon sig jämte mig och frågar hur någonsin i världen ska kunna återgälda mig.
"Det är ingen fara. Klart att man hjälper till om man kan!"
Hon börjar prata med mig och frågar vad jag sysslar med, vart jag jobbar och vad jag vill göra i livet etc.
"Jag har faktiskt skickat in min ansökan till att bli au pair." Jag väntar på att jag ska förklara vad det är var på kvinnan svarar.
"Åh, det gör du alldeles rätt i. Man behöver komma iväg och se något annat ibland. När jag var ung åkte jag och min syster till USA och hjälpte till som barnflickor i barnfamiljer." Jag var helt paff.
"Det är just till USA som jag ska åka."
"Det kommer passa dig jättebra. Du är inte blyg´. När du väl kommer dit kommer du antagligen inte vilja åka hem. Det är så mycket mer som händer där än här. Jag träffade min man där. Det gör säkert du också. Vem vet, du kanske blir fast."

Seriöst. Jag åker ALDRIG buss. Vad är oddsen att jag betalar en biljett åt en f.d "au pair" i 80årsåldern dagen efter jag har skickat in min ansökan? Vågar man tro på ödet, eller?
Nu är min ansökan godkänd av Cultural Care förresten (fick ett mejl nyss), och nu väntar jag ett samtal från dem!
Ha en härlig helg!

KRAM

Likes

Comments

När jag bodde i "Landet ingenstans" kan jag inte minnas att jag led särskilt mycket av hemlängtan. Jag vet att jag brukade få lite ont i magen samma kväll som pappa brukade lämna av mig i lägenheten, eller när jag såg hela familjen åka iväg från mitt fönster, men annars kommer jag inte ihåg det som ett problem. Jag är jätterädd för att drabbas av just hemlängtan om jag ska åka som au pair. Jag har googlat en hel del och det verkar som ett väldigt vanligt fenomen. Det verkar dock vara oväntat för de flesta. Är det kanske för att de inte är mentalt förbereda? Jag har seriöst känt hemlängtan hela veckan sen jag beslutade mig för att göra detta, och för varje dag känns det lättare. Tror ni att man kan mentalt förbereda sig, eller är ångesten oundviklig? Självklart förväntar jag mig kvällar när jag längtar hem till min familj och vänner, och jag kommer säkert gråta om jag sätter på Gyllene Tider på spotify, men jag hoppas verkligen att jag kan intala mig själv att jag inte behöver längta hem. Det finns människor i mitt liv som är viktiga för mig som jag inte har träffat på flera år. Ibland kommer jag på mig själv att sakna dem, men det gör jag med ett leende på läpparna. Jag vet ju att de alltid bara är ett sms bort liksom.
Jag har redan pratat med min familj att om/när jag väl åker så får det inte bli några snyftiga avsked. Jag röstade faktiskt på inga avsked alls... Det behöver inte bli "sorgligare" än vad man gör det till, och faktum är att det egentligen inte är sorgligt alls. Vi kommer ju fortfarande antagligen hålla kontakten varje dag via sociala medier etc. För detta var en av faktorerna som utlöste min hemlängtan i Landet ingenstans. Min lillebror brukade köra en "Bu/Boo" från monsters inc. "Misse!" Jag började lipa varje gång. Detta är alltså absolut förbjudet!

Som sagt, jag har spenderat den sista veckan ute på google och försökt förbereda mig på varenda känsla som kan tänkas komma. Jag vill liksom inte uppleva en tsunami av ångest när jag på andra sidan Atlanten utan någon möjlighet att komma hem. Jag tror dock att det kan vara till min fördel att jag inte åkte direkt efter gymnasiet (det har ju trots allt gått fyra år sedan dess...).

Nu väntar jag på att min ansökan ska godkännas. Det kunde ta upp till några dagar men jag sitter redan och väntar vid mejlen...

KRAM

Likes

Comments

Long time, no see?
Sedan jag skrev sist har jag hunnit ha en konstig Mel Gibson-fas då jag enbart såg på filmer med honom i, jag har bokat en "weekend" till London med min yngsta lillasyster och jag har fyllt i HELA ansökan till att bli Au pair.

Jag har i flera år försökt ge mig av och göra något annat, men det har alltid funnits något eller någon som har hållit mig tillbaka. Kanske har inte motivationen varit tillräckligt stark... Nu känner jag dock att det är dags. Det är nu eller aldrig.
Jag bestämde mig för ungefär en vecka sedan att jag ska skicka in en ansökan om att jag vill bli au pair. Stort steg för mig som lever i beslutsångestens värld! På kvällarna smyger sig ångesten och en något för tidig hemlängtan på, men jag tror att det bara är bra att jag bearbetar det nu. Försöker verkligen mentalt förbereda mig. Förhoppningsvis är det en fördel att jag är "äldre" (de flesta verkar ju vara 19-20). Jag har inte riktigt samma... "festambition", Jag är där för att lära känna min värdfamilj och göra det så bra som möjligt för dem i ett år och samtidigt få uppleva nya erfarenheter och vidga mina vyer.
De flesta kanske antar att jag väljer mellan London och Australien, men tro det eller ej så har jag ändrat riktning mot USA. Otippat, men känns väldigt rätt. Allting har gått så himla snabbt sen jag bestämde mig för att verkligen göra detta. Nu ska bara min ansökan godkännas och sen är det "matchningsdags"!
Det är så mycket som jag kommer behöva göra den här sommaren. Papper, papper, internationellt körkort och lite hälsoundersökningar. Jag har bestämt mig för att lita på min magkänsla nu när det är dags att välja familj. Det kanske blir några intervjuer och ett x antal nej, men det kommer det förhoppningsvis vara värt! Det är verkligen tusentals tankar som virvlar i mitt huvud just nu. Kommer någon värdfamilj vilja ha mig? Kommer någon att matcha med mig? Kommer jag få kalla fötter? Kommer jag klara det? Hur långt kommer allt ta? När kommer jag iväg? Vart kommer jag att bo? Vad kommer hända? Vad kommer jag att se?
Jag önskar dock att jag inte åkte heelt ensam. Hade känts så skönt att ha någon man kände som skulle gå igenom samma sak.

AAH, kan inte fatta att jag verkligen tänker göra detta. Bäst för er att ni är med mig hela vägen och ser till att jag inte backar ur. Nu ska jag försöka bota min huvudvärk och titta på Full house. Nästa gång jag skriver kanske jag har fått min första matchning!

KRAM

Likes

Comments

Vad ska man tänka på innan resan?

Om ni åker med lågprisflyg såsom Ryan air, boka inte onödiga bagage. Se om ni inte kan dela på bagage istället för att alla har varsitt. Tänk på att ni också har 10 kg handbagage var + handväska/rygga.
Planera även vad ni ska göra vilka dagar. Det kan låta tråkigt men är ofta nödvändigt för att slippa bjäbb. Och det allra viktigaste ni kan planera är VAR ni ska äta. Det finns inget värre än att leta efter en restaurang att äta på när alla är trötta och hungriga. Troligtvis slutar ni upp på någon halvbra restaurang, och har ni otur har ni också blivit riktigt irriterade på varandra. Undersök i förväg! Gör en kul grej av det, och se till att hålla blodsockret uppe hela resan!

Transport

Flyg
Jag skulle nog ändå trots allt rekommendera att resa med lågprisflyg. Det är i alla fall det enda som min ekonomi tillåter, och det enda jag faktiskt har koll på. Du kan enkelt få tur och returbiljetter för under 500kr med Ryanair, och betalar du mer än så har du nog haft otur. Det är dock alltid "dyrt" på sommaren. Under resten av året dock kan man ofta vänta på att priserna ska gå ner. De brukar inte stiga i höjden med tiden som tågbiljetter gör, utan snarare sjunka. Till en viss gräns såklart. Jag skulle vara väldigt nöjd med biljetter för 189 kr per håll och inte utmana ödet! Som jag sedan nämnde ovan, fundera på hur ni tänker göra med bagage. Bagage ingår nämligen inte, men det kan jag förstå om jag får åka till London så billigt. 10 kg handbagage ingår dock inklusive en handväska/rygga.

Stansted-London
När du kommer till flygplatsen måste du sedan ta dig därifrån. Det finns billigare bussalternativ för ca 7 pund tur och retur (terravision, national express etc.). Dock är trafiken i London aldrig att lita på. Tror att det ska ta ungefär en timme med buss, men det kan nog komma att bli runt en 90 minuter i alla fall. Då är faktiskt expresstågen ett väldigt bekvämt alternativ. Dock dyrare. 28 £ fram och tillbaka. Men det tar 50 minuter och går ofta, och som man säger - tid är pengar. Personligen skulle jag unna mig själv at ta tåget. Jag är ungefär som ett otåligt barn på julafton när jag åker till London, så jag har inte tid att ta bussen, haha.

I London
Priser och sånt beror mycket på läget. Bor ni centralt kan man gå till mycket. Undersök området ni ska bo i, i förväg så att ni kan utforska gångavstånden etc. Att gå är nämligen billigast! Men annars kan jag rekommendera Oyster cards som sägs ska vara det mest prisvärda. Det är som kort du tankar med pengar. När jag har varit där i 3 nätter/fyra dagar har klarat mig på 30£. Ibland har det varit lite pengar över som man enkelt får tillbaka genom deras maskiner på stationerna. Annars är det bara att fråga någon om hjälp! Annars funkar day travelcards också jättebra. Då får man åka hur mycket man vill för ett visst pris per dag. Så fundera på hur mycket tunnelbana ni tänker åka! Med både day travelcards och oyster cards kan man åka på de röda dubbeldäckarna - ett tips. Bussarna tar lite längre tid, men man får se så mycket mer.

Boende


Apartments
Det är så mysigt att faktiskt ha en plats där man kan "hänga" på kvällen; spela spel, laga mat etc.
Det är ofta ett mycket mer ekonomiskt alternativ än hotell, samtidigt erbjuder det mer eftersom att det i princip inte ingår någon service. Du kan spara pengar genom att köpa "vanlig frukost" som man gör i ordning på morgonen, eller genom att laga kvällsmat. Vi gjorde det sist vi var där och det var verkligen jättemysigt. Och billigt.
Eftersom att lägenhetshotellen också brukar vara mycket lägre i pris (särskilt när man är några stycken som delar på det), så brukar man kunna prioritera ett bra läge. På google maps brukar man kunna se vilka affärer etc som finns runtomkring som kan vara avgörande för vilket boende man bör välja. Men man ska inte vara avskräckt från att bo utanför själva stadskärnan. Vi bodde ungefär 40 minuter med vanlig röd buss från Oxford circus och jag uppskattade faktiskt det. Det var en upplevelse i sig att ta bussen varje morgon och se hur London vaknade till liv från fönstret.
Genom att bo i lägenhet slipper man även stressen över att vara tvungen att vara ute länge eftersom man inte vill gå tillbaka till det trånga hotellrummet, för då tar dagen slut liksom... På detta sätt kan ni fortsätta dagen fastän ni är "hemma" om ni är för trötta för att gå ut etc. För trött är man efter en heldag i London.

YHA HOSTEL
Här har jag bott minst fyra gånger, och det är alltid ett säkert kort. Jag är lite utav en fegis och skulle aldrig våga sova i "sovsal" med andra, så för min del är familjerummen ett måste. De erbjuder även En-suites vilket innebär att de har toalett och dusch på rummet. Perfekt. Det är definitiv lägerkänsla när man sover i våningsängarna, haha. 4 och 6-bäddsrum är vanligast. De har några enstaka dubbelrum, men de är nästan alltid bokade.
I källaren finns kök med kyl/frys, spishäll, mikro, mackjärn (vad heter det egentligen??) etc. Finns dock ingen ugn! Sedan har de en 24/7-reception med gott utrymme för att sitta och hänga, spela spel eller käka något lätt. Typ pizza, nachos och sånt. De säljer även alkohol. På morgonen kan man även köpa en helt ok frukost för några pund. Annars kan man ju fixa det själv om man vill. Det är väldigt mysig stämning på hostlet, och jag kan inte tänka mig att det finns många hostel med den standarden och servicen. När jag var där vintern 2015 erbjöd dem jättebilliga biljetter till WICKED-musikalen. Precis den musikal som mina syskon ville gå och se och som vi tvungen att stryka från listan pågrund av att vi inte hade haft råd. Fatta hur glada de var! Inte nog med det. Personalen följde oss dit och erbjöd oss att hämta oss när musikalen var slut. Hostlet har ett rullande schema med aktiviteter just som denna. De har quizkväll, hamburgerkväll, på helgen besöker de ibland vissa marknader etc och så följer någon i personalen med etc. Hostlet är speciellt utformat för att hjälpa ungdomar som kanske är på sin första resa och så.
Rekommenderar detta varmt! Och just det - perfekt läge. 10 minuters gångavstånd från Oxford Circus. Ligger alldeles nedanför Regents Park.

Mat


På matfronten kan ni knappast få några tips från mig. Jag är kräsen och brukar åka på en ganska liten budget. Pizza Hut, here I come!

M&S food
Detta är ingen restaurang utan en affär om du vill köpa något färdigt eller vill laga maten själv. De har verkligen allt man kan tänkas behöva, och färdigmat i mängder. Perfekt om man vill vara lite ekonomisk, eller kanske ta med sig något gott till parken!

Camden market
Här kan man alltid hitta något gott bland alla matstånd. Asiatiskt, indiskt, pizza, munkar... Många ber dig också att smaka på deras mat för att försöka "sölja in dig" hos dem, så passa på att smaka. Man kan bli mätt på det, haha!

Borough market
Jag har aldrig varit där på helgen, då när marknaden verkligen är i full gång, men det ska vara den största matmarknaden i London så jag tror inte ni behöver vara oroliga. Här kommer det garanterat finnas mat.

Pizza Hut
Jag är ju inte direkt någon storstadstjej, så pizza hut är lika exotiskt för mig som KFC. På Primark i västra delen av Oxford street ligger ett alldeles bredvid som jag brukar äta på när jag har shoppat klart. Bäst är det på vardagar med pizza buffén och gratis påfyllning av dricka.

Nandos
Nandos är enligt min mening mycket bättre än KFC. Det är en snabbmatskedja som bara har kyckling på menyn, bortsett från något vegetariskt alternativ, men det är gott - jag lovar.

Vapiano
En restaurangkedja som vi har i Sverige också som erbjuder pizza och pasta, och är budgetvänligt med en känsla av "lyx" (inte riktigt rätt ordval). Har jättegoda pizzor och riktigt trevlig interiör!

Gourmet Burger Kitchen
Restaurangkedja som har så himla goda hamburgare. Helt klart värt ett besök!

What to do

​​
​Camden market

På helgen är den som allra störst och bjuder på allt möjligt. Camden i sig är en häftig stadsdel med drakar som klättrar på husen.... Färgsprakande är en bra beskrivning. Det är en upplevelse i sig att besöka denna marknad!

Warnerbros studio Tour

Nu är jag ganska uppenbart en nörd, men detta är häftigt för de flesta!! Du kommer vilja se på Harry potter så fort du har gått därifrån. Det är magiskt! De har även en shop i slutet med alla möjliga Hpgrejor som man verkligen inte få missa.

Kings Cross (Hp-shop)

Om man aldrig har varit där tidigare (och älskar Harry Potter) så är det ändå en ganska häftig känsla att se Kings Cross. Utanför finns en "uppbyggd" vägg där man kan fotas när man försök er ta sig till perrong 9 3/4. De har även en Harry PotterPotter-shop som man spendera en del tid i.

Hamleys

Snacka om att barnet inom mig väcks till liv när jag närmar mig den stora leksaksaffären på Regents Street. Ofta står det någon som blåser såpbubblor vid entrén. Affären är på fem våningar och unge för högst upp har de en liten "nördhörna". Runt om i affären finns personal som visar upp och testar leksakerna etc. Haha, jag älskar det!

Sky garden

Jag har inte varit där själv än, men jag vet att det är betydligt mer prisvärt ön London eye, så längtar du efter fantastisk utsikt över London är det hit du ska. Det är en offentlig trädgård högt uppe i en hög byggnad. Typ som ett växthus. Googla det helt enkelt så kommer ni förstå. Gratis dessutom att åka upp! Man måste dock boka innan, men det gör man ju så enkelt.

Electric Cinema

Älskar du bio? Då måste du hit! Jag besökte den här biografen sist jag var i London och såg "Fantastic Beasts and where to find them." Den ligger i Notting Hill och är en biograf med klass. Det är skinnfåtöljer och soffor och längst fram är det sängar. De har en liten bar som är öppen precis innan filmen börjar dör man kan köpa läsk, drinkar eller kanske mozzarella sticks etc. I varje fotpall (ja, man har fotpallar!) gömmer sig en filt.

Westfield

Om du älskar shopping, men vill undvika regnet, är detta den perfekta gallerian. In på deras hemsida och kolla in deras "utbud". Du kommer inte bli besviken!

Likes

Comments

Kan innehålla spår av spoilers...


Nu har jag hunnit se filmen två gånger sedan jag skrev mitt senaste inlägg, så ni kanske kan gissa vad jag tyckte? Jag vet inte ens var jag ska börja...
Först kan vi ju säga att det inte hade funnits någon film utan den fenomenala musiken av Alan Menken. Det är i musiken berättelsen finns. Det är där vi känner alla känslor. Till och med när vi minst anar det.

Men kom ihåg - detta är en musikalfilm. Och den bör recenceras därefter.

Rollsättning

Jag får lov att be att äta upp allt negativt jag har tänkt om Dan Stevens. Han är inte direkt någon heting, men han gör Odjuret/Prins Adam så himla bra. Och vilket jobb de måste ha haft med odjuret. Jag inser att teknologin är svår, och jag är inte insatt, men det såg tillräckligt bra ut för att hänföra mig som inte "kan". Odjuret kom verkligen till liv. Jag är även överlycklig över att han och Emma Watson hade kemi. Jag har tidigare tyckt att Emma Watson inte brukar ha "romantisk kemi" på duken, men i den här sprakade det nästan om dem. Det var inte som Meg Ryan och Tom Hanks, men det var bra. Riktigt bra. Jag är dock fortfarande nyfiken på Luke Evans som odjuret... Jag ser en gnista mellan honom och Emma Watson alltså. Luke Evans (Gaston) och Josh Gad (Le fou) levde för övrigt upp till mina förväntningar och briljerade i sina roller. Jag var nästan team Gaston i några sekunder, hehe. Kemin mellan dem var otrolig, och deras sånginsatser långt över förväntan. Emma Watsons sånginsatser var svagast i filmen men det gjorde ingenting. Belles sånginsatser är inte så musikaliska som de är känslofyllda.
Alla andra skådespelare skötte sig jättebra. Emma Thompson var en fantastisk Mrs Potts, men Julie Walters hade nog kunnat göra en riktigt bra version hon också (en tanke som har varit med mig sen jag fick höra om filmen)... Men en av mina favoriter var, tro det eller ej, Kevin Kline som Belles pappa. Han gav verkligen den karaktären nytt liv. Han framförde även ett fantastiskt rörande litet soloinslag alldeles i början av filmen, How does a moment last forever.
Som sagt, rollsättningen var nära på perfekt. Ingenting att klaga på där. Alla är vi "utbytningsbara" (om det ens är ett ord), men här behövdes ingen bytas ut i alla fall.

Scen/kostym/smink etc.

Alltså åh!! Jag älskar att de verkligen hade gått in i tiden. Slottet såg helt fantastiskt ut, särskilt danssalen, och deras kläder och kostymer var så vackra. Redan i prologen fattar man vad som komma skall!!!
Den gula klänningen var dock lite av en besvikelse när hon stod still, men när de dansade så var det magiskt... Wow, en helt otroligt vacker scen. Ryser nästan bara av att tänka på det. Sen var det ett ställe som utomhusmiljön inte kändes alldeles övertygande, men det var typ det på det stora hela. Jag var verkligen förtrollad.

Musik/Text

Jag vet inte vad den korrekta översättningen är av "film score", men jag kan i princip Skönheten och odjurets (1991) score utantill. Det är inte så att jag har suttit och "pluggat" in det, utan det har bara helt utan anledning fastnat. Kanske ett tecken på att jag har sett filmen för många gånger, haha... Jag kom i alla fall hem från bion helt upprörd över att "transformations", som är den nya filmens motsvarighet till Alan Menkens "transformation" (vi pratar bakgrundsmusik nu) var kapad. Det funkade på några ställen, men helt plötsligt hör jag hur han mitt i takten gör en övergång och hoppar över massor med takter så att scenen kändes påskyndad, och jag fick inte alls den otroliga känsla som man får i originalfilmen. Ingen annan verkade förstå vad jag snackade om. Jag spelade upp för dem på spotify men de verkade bara tycka jag var galen... Oavsett var jag lite besviken över att inte få höra min favoritdel ur "originalscoret" som det var menat att det skulle vara.

En av filmens höjdpunkter var den nyskrivna sången "Evermore" som bara gick rätt in i hjärtat.. Du kan helt klart känna igen några element från Ringaren av Notredame och Aladdin i arrangemanget.
​Det finns en version med Josh Groban som har gått på repeat här hemma sen jag såg filmen. Åh, vad jag har längtat efter riktig Disneymusik de senaste tjugo åren typ. How does a moment last forever var så otroligt rörande när Belles pappa sjöng den alldeles i början av filmen som jag nämnde tidigare, men jag var väldigt besviken på Celine Dions version. Känns som att hon var lite "off" när den spelades in... Känslan sitter inte där som i Beauty and the beast.

De andra låtarna var också jättebra, och väl framförda. Jag hoppas verkligen att Evermore nomineras till en Oscar, för det är den verkligen värd. Det var längesedan vi fick en sådan låt till Disneybanken av sånger. Jag håller tummarna! Det hade ju varit roligt om Alan Menken lyckades kamma hem 10 Oscars i sitt liv. Då är det ju bara två kvar!

De hade ändrat på texten lite här och var, men det var mest för att det skulle passa i scenen. Inget jättedramatiskt. Filmen från 1991 var ursprungligen skriven av Alan Menken och Howard Ashman. Howard Ashman dog i Aids innan filmen ens hade hunnit ha premiär, och dog alltså innan de hade hunnit färdigt med Aladdin som var ett påbörjat projekt. I samband med hans död fick Tim Rice istället ta hans plats i arbetet med Aladdin, och även nu samarbetar han med Alan Menken. Vi känner alltså redan till Tim Rice från Disney, även om han inte förknippas med den ursprungliga filmen.


​Övrigt

Filmen var magisk. Det var som den första riktiga disneyfilmen sen typ... Herkules. Det var helt fantastiskt vackert. Om man inte kan göra tecknade filmer, gör en spelfilm. Jag vill aldrig mer se en animerad film. Det finns ingen genuinitet i det som i tecknat eller att se skådespelerskor och skådespelare agera från hjärtat. Jag hoppas på fler musikal-spelfilmer. Jag har hört rykten om att man ska göra en remake på Aladdin, vilket jag förstår eftersom att Beauty and the beast var så bra, men jag hör redan vissa pessimister skratta åt Disney. "Kan de inte komma med något nytt?" Och det hade jag verkligen sett fram emot. För vem vet vad de kan åstadkomma nu? De kan göra en helt ny originell disneymusikal i nytt format!! Ta vara på chansen med Alan Menken fortfarande är i görningen. Vi behöver en ny Disney-renässans. Något som lever för evigt. Något som vi aldrig tröttnar på. Ärligt, vem är trött på Lilla sjöjungfrun liksom?

Likes

Comments

Varning för eventuella spoilers och ett väldigt långt inlägg...

Jk Rowlings berättelse om Harry Potter är ett genidrag. Jag menar inte bara pojken som överlevde-grejen utan verkligen HELA berättelsen. Allt från Bertha Jorkins till marodörtiden. Och jag tänker hoppa direkt till marodörtiden. Jk Rowling har spritt ut små bitar av denna fantastiska historia genom hela Harry Potter-serien, och det är de som verkligen har fångat min uppmärksamhet.
Så varför finner jag denna delen av berättelsen mer intressant än själva huvudberättelsen? Här är guldgruvan som sedan har fött ursprungshistorian. Det är här den verkliga berättelsen händer.

Vi låtsas att Lily och James är den här berättelsens huvudkaraktärer tillsammans med deras vänner.
Lily har ingen aning om att ett brev från Hogwarts väntar henne. Hon lever i vad som verkar en kärleksfull familj där hennes storasyster Petunia är hennes allra bästa vän. Men pojken Snape berättar att Lily är speciell. Att hon är en häxa, vilket Lily sedan får bekräftat när hon får brevet. Och hennes syster som inte är en häxa blir så avundsjuk att hon inte längre vill ha något med Lily att göra. Lily hade säkert hoppats på en försoning en dag med sin syster, men som vi vet att de aldrig kommer att få.

Det är dags för skolan att börja. Lily och hennes nya bästa vän Snape är verkligen taggade, och de är inte dem enda. James, Sirius, Peter och Remus ska också börja sitt första år. Lily sorteras in till Gryffindor, men inte Snape. Däremot blir de framtida marodörerna det. Och snabbt blir Gryffindorpojkarna bästa vänner. Det är dock något skumt med Remus... Han kommer ofta med ursäkter om att hans mamma är sjuk och att han måste hälsa på henne. Efter antagligen många teorier och diskussioner förstår hans vänner vilken hemlighet som Remus går och bär på. Han är livrädd för att någon ska få reda på det. "Sjukdomen" han har vet egentligen inte trollkarlarna och häxorna särskilt mycket om och det finns många fördomar. Trollkarlarna och häxorna som har blivit bitna av en varulv döms till ett liv utstötta eftersom de är rädda för dem. Rädda att bli smittade. Remus visste dock inte att hans bästa vänner verkligen var de bästa vänner han skulle kunna tänka sig. Istället för att överge honom bestämmer de sig för att försöka bli animagusar för att hjälpa Remus genom hans fruktansvärt smärtsamma transformeringar. Animagi är ytterst avancerad magi, och är antagligen en ganska mycket större bedrift än Hermiones tillverkning av Polyjuiceelixiret.
Tillsammans upptäcker de sedan hela Hogwarts med hjälp av James osynlighetsmantel. De skapar exempelvis marodörkartan, och gör många upptåg som sedan kommer att arkiveras i vaktmästarens kontor. Och James blir även kär i Lily Evans som är bästa vän med hans fiende. Och det hjälper inte att Lily också hatar James.
Under deras tid på Hogwarts blir Voldemort allt starkare och varvar allt fler anhängare. Och Lilys bästa vän väljer dem framför henne. Tänk om Ron hade valt Voldemort istället för Harry? Tänk den smärtan. Vilket svek.
Det finns en tid vi inte vet så mycket om. För Lily som avskydde James måste av någon anledning börjat utveckla känslor för James. Bara där har vi en intressant kärlekshistoria...

De kan inte ha varit mycket äldre än sjutton år när marodörerna och Lily bestämmer sig för att gå med i fenixorden. Till skillnad från HP-trion som snarare var "ämnade" till att besegra Voldemort så var ju deras agerande mer... "frivilligt". Tänk ett gäng sjuttonåringar som offrar sin ungdom, sina liv, för att besegra världens mäktigaste trollkarl? De hade inget som helst skydd mot honom eller någon som helst koppling. Under den här tiden var t.ex. inte ens Molly och Arthur Weasley med i ordern som var betydligt äldre än dem. Också intressant att tänka på är hur de faktiskt gick med i fenixorden. Bjöd Dumbledore in dem? Sökte de upp informationen själva? Såg Dumbledore något särskilt i just dessa elever?

Under den här tiden måste även Lily och James förlorat sina föräldrar eftersom att de tydligen ska ha dött innan Harry föddes (i alla fall innan de själva dog vid 21års ålder). Det känns nästan omöjligt att Ron skulle förlora både Mrs och Mr Weasley i bokserien. Men om det fanns en bokserie om Lily och James skulle vi antagligen få läsa om det. Samtidigt som även Lily eventuellt brottas med sorgen över att hennes syster hatar henne och att hennes bästa vän gick över till den onda sidan. Och Remus kämpar med sitt inre monster, som på denna tid var mycket mer smärtsam än senare.

Och under deras tid i fenixorden ska Lily och James ha mött Voldemort tre gånger innan de dog. I vilka situationer mötte de honom egentligen? Hur kom de undan?

I allt elände vet vi att Lily och James gifter sig. När och hur friade han? Vilka kom sedan på bröllopet? Hur var bröllopet?
Vi vet även att de sedan blir med barn. Där har vi sedan lite mer än ett år tillsammans med Harry innan Voldemorts attack mot familjen Potter.
Vilket betyder att nu någon gång läcker Snape profetian till Voldemort. Utan att Snape själv vet eller förstår det, har han precis hängt ut den kvinnan han älskar högst i världen.
Lily och James tvingas hålla sig gömda. De vet även att de har en förrädare bland dem i fenixorden. Och om ni förstår hur bra vänner Sirius och James var med Remus, förstå då att de ändå misstänkte honom framför Peter till att vara Voldemorts spion. Då förstår man även hur mycket de verkligen litade på Peter. Det är lite som om Neville (även fast han inte är i närheten av lika nära kompis med Harry som Peter antagligen var till sina medmarodörer) skulle vara en spion åt Voldemort. Sirius kommer på en idé att de ska byta hemlighetsväktare eftersom att Voldemort aldrig skulle misstänka Peter. De skulle gå efter Sirius. Honom. Den "starka".
Och sen på allhelgonaafton händer det. Berättelsen når sitt slut eftersom att det sedan är där som Harry Potter-serien tar vid. Voldemort mördar först James. Sedan Lily, och sist försöker han mörda Harry. På loppet av bara några sekunder har Harry blivit föräldralös och hela hans liv har fått en helt ny bana.
Sirius går efter Peter. Peter mördar en hel gata full med människor (läst en väldigt intressant teori om att han ska ha hämtat Voldemorts stav i Godrics Hollow vilket skulle förklara varför han kunde utföra sådan kraftfull magi trots att han inte var mycket mer än en råtta) fullt med ögonvittnen, och alla tror att Sirius har gjort det. Peter fejkar sin egen död genom att skära av sitt finger och dömer sig sedan till ett liv som råtta. Sirius får livstid fängelse i Azkaban och blir en av fängelsets mest bevakade fångar. Han blir även känd för världen som en massmördare och Voldemorts högra hand.
Ensam kvar är Remus. James och Lily är döda. Han tror att Peter är död, och han tror att Sirius förrådde dem allihop. Remus har förlorat alla han älskar och är dömd till ett utstött liv som varulv.

Slut.

Här har vi enligt mig, den riktiga berättelsen. De offrade allt. De offrade sina lyckliga slut för en ljusare framtid. För Harry.

Likes

Comments

Imorgon är det äntligen dags för Beauty and the Beast. Bokade biljetterna för över en månad sedan och har varit taggad på den här filmen i flera år, ända sedan ryktena började spridas. Disneys tecknade klassiker är min absoluta favoritfilm. Förutom den förtrollade berättelsen med alla mina favoritkaraktärer så är det även ett fullständigt "score" av Alan Menken, min absoluta favoritkompositör och förebild. Det kan helt enkelt inte bli mycket bättre. Och imorgon har Disney gett mig möjligheten att få se filmen på nytt.

Jag älskar Emma Watson, och tror hon kommer göra Belle rättvisa, men jag är ändå tveksam till valet av henne. Jag hade nog hellre valt en "nobody". Någon som verkligen kunde ge Belle nytt liv utan att vara förknippad med något annat. Och gärna någon med bakgrund inom musik för att verkligen lyfta rollen. Men jag tror som sagt inte att Emma Watson kommer göra ett dåligt jobb, jag tror däremot att det finns någon som skulle kunna toppa det. Hur känner ni inför valet av Belle? Var det rätt beslut? Har ni någon annan i åtanke? Berätta!
När de gick ut med de officiella "porträtt-affischerna" blev jag nämligen så besviken. Belle såg smutsig ut. Tråkig ut. Blek. Platt. Hon hade den gula klänningen på sig som åtminstone på bild såg ut som en stor besvikelse (jag hade hoppats på att de skulle avvika lite från det gula och gå mer mot något guldaktigt i fantastiskt spets och skira tyger, lager etc.). Det är ju det stora ögonblicket i filmen, och hon såg knappt ut att vara sminkad... Men när jag sett lite sneak peeks så känns det bättre. Ni får ha i åtanke att jag har skyhöga förväntningar. Det är trots allt min favoritfilm.
Jag är även lite orolig över Dan Stevens som odjuret. Visst passar han som odjuret om man tänker på hur prinsen ser ut i den tecknade filmen, men som liten var det filmens antiklimax. Jag önskade att han kunde förbli ett odjur för alltid så han fortsatte att vara snygg. För ja, jag tyckte odjuret var snygg och prinsen var ful - och ingenting verkar ha ändrats sen jag var tre. Inte för att utseendet bör spela någon roll, men på något sätt stämmer inte odjurets kemi överens med hans mänskliga jag om det ens är möjligt. Någon som kanske fattar hur jag menar? Det som jag är lite rädd för nu inför filmen imorgon är att jag kommer sympatisera lite väl mycket med Gaston eftersom Luke Evans är så härlig. Nu tycker jag, utifrån vad jag sett, att han verkar göra Gaston fantastiskt (och han och Josh Gad har så bra kemi), men jag hade verkligen tyckt det varit spännande att se honom i rollen som odjuret. Ja, jag hade nog faktiskt helre sett honom i rollen som odjuret. Gaston hade kunnat spelats utav Hugh Jackman igen. Men förhoppningsvis motbevisar filmen mig - för jag vill verkligen tycka om den. Och snacka om att jag längtar tills vi får höra den nyskrivna låten till eftertexterna som ska sjungas utav ingen mindre än Celine Dion.

Jag lovar - jag ska berätta allt om filmen efter att jag har sett den. Den kan väl knappast bli annat än fantastisk (även om jag kanske får det att framstå som annat)... Önskar att det var röda mattan så jag skulle kunna klä upp mig, eller att det var ett riktigt nördigt event så jag skulle få kunna leva ut min Disney-prinsessdröm för en kväll. Men nu måste jag nog sova, trots att klockan inte ens är halv sju. Jag har fruktansvärd huvudvärk och frossa, och imorgon ska jag även sjunga på en begravning.... Wish me luck!


Likes

Comments

Äntligen kommer The body shop med en serie i "Mandel"! Det är en av mina favoritdofter. Den är så jordnära, mjuk, snäll... Den känns inte på något sätt tillgjord, utan den bara är. Precis som jag vill ha det, så jag tänker köpa in typ alla produkter i serien, haha. Känns som en fräsch doft till sommaren. I alla fall en bra bas som inte sticker ut för mycket och "kolliderar" med andra dofter. Sen vill jag utöka mitt lager på lip creams från NYX. Jag har två stycken för tillfället (Stockholm & Zurich) som är i så fina färger. "Your lips, but better"-färger typ. Men hade velat ha några som kanske är liite mer färgade. Särskilt när man är alldeles brun till sommaren! (Förhoppningsvis). Sen är det bara lyster som gäller. Inget är så fint som en solkysst hy med massa lyster i.

Längtar ni till sommaren? Ska jag vara ärlig är jag faktiskt lite kluven... Jag längtar mer till att få köpa grejor och kläder etc. Lite shopaholic-varning på det kanske? Sommaren är ofta en besvikelse för mig, byggd på falska förhoppningar efter att ständigt ha blivit romantiserad under den kalla hösten och vinterns gång. Visst älskar jag sommaren. Jag älskar att känna solen bränna i nacken, jag älskar att grilla, sitta på uteserveringar, promenera, äta middag i trädgården, bada... Och visst är det en sådan lättnad att inte behöva klä på sig 100 lager kläder och fortfarande frysa.
Det nästbästa med sommaren, förutom fantastiska sommardagar, är sommarregn. Därför jag är faktiskt inget fan av att det är ljust 24/7. Jag gillar mörker. Jag har faktiskt inget emot kyla (i små mängder) heller. Jag har ALLTID täcke, oavsett hur varmt det är. Jag är täckoman. Har alltid täcke. Filt är inte min grej alltså. Täcke ska det vara, och duntäcket helst. Även på sommaren. Så ni förstår att jag inte har något emot lite kallare nätter, och några eventuella sommarskurar!

Likes

Comments

Jag har alltid "hoppat över" You've got mail på Netflix eftersom att jag redan har sett den, tills jag insåg att det har jag inte alls. Jag har trott att jag sett den, till och med rekommenderat den till andra, och sedan "låtit den vara kvar", orörd bland min lista av filmer - tills igår. Det kan faktiskt vara så att jag har sett den, jag är trots allt ett 90talsbarn, och det skulle inte förvåna mig om jag har råkat se den på tv någon gång när jag var liten, haft minnet kvar att jag sett den, men oturligt nog inte kommit ihåg själva filmen... Hur som helst - jag var alldeles tagen efter att jag hade sett den. Jag vet inte riktigt varför. Det var trots allt en "chick flick" med lyckligt slut, men ändå så kunde jag inte förmå mig själv att sätta på någon annan film eller serie efteråt - det är ett högsta betyg från min sida. Då är jag slukad. Jag vill vara kvar i filmen. Jag älskar känslan hur de formar meningar på ett så tilltalande sätt. Får ord att kännas så... stora. Betydelsefulla. Jag önskar att jag själv hade den förmågan att uttrycka mig i ord. På ett enkelt, tilltalande, men kul sätt. Jag älskar när de trycker in intelligent humor på ett subtilt sätt. Det är tillfredsställande på något vis.
Så vad var det som triggade igång denna känsla? Var det manuset, eller kan det ha varit Meg Ryan och Tom Hanks oundvikliga kemi? För oj vad det sprakar om dem två!. Även om två personer kan passa ihop på filmduken är det långt ifrån detsamma som kemi. Det är något helt annat. Något som ger en känsla av... äkthet. Och jag tror att det är den känslan som når mig, som får mig att vilja se filmen om och om igen. Deras kemi påminner faktiskt lite om Goldie Hawns och Kurt Russels i "En tjej överbord" (som för övrigt är en av mina favoritfilmer).

Åh, varför är inte livet som en film?





Likes

Comments