Elin Pihl
Elin Pihl
Elin Pihl
View tracker

Här är det tillfälliga resultatet av mitt påbörjade projekt. Vissa teckningar är fortfarande inte klara, och kommer kanske aldrig bli, men de ligger och väntar på mig om jag någonsin får riktigt, riktigt tråkigt...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Köpte akrylfärger för första gången för någon vecka sedan eftersom jag har blivit så avundsjuk när jag ser barnen måla på förskolan. Jag har alltid velat "testa" eftersom jag aldrig fick chansen när jag var liten (eller så minns jag bara inte det, haha). Oavsett så tycker jag, och även mina systerdöttrar, att det är jätteroligt. Det är så skönt att inte behöva vara lika "petig" som när man ritar. Eftersom min motorik inte är så bra så är detta ett lättare sätt för mig att få ut min kreativitet. Förra sommaren så påbörjade jag ju ett projekt där jag ritade "scener" ur Harry Potter-böckerna för att fördriva tiden på jobbet. Det tar mig ungefär tio minuter att enbart rita en stol eftersom jag suddar hela tiden och har svårt att få till det jag ser uppe i huvudet, så tiden bara flyger iväg. Det är som att jag tappar all tidsuppfattning när jag ritar.

Som ni kanske ser är min första akrylmålning inspirerad av Hogwarts-slottet (jag klandrar er inte om ni inte ser det!). Det verkar som att när jag målar/ritar har jag så dålig fantasi att det alltid blir något HP-motiv...


Likes

Comments

View tracker

Krossa. Tillintetgöra. Falla. Ramla.

Jag menar förälskelse. Direktöversätter du de engelska uttrycken är det just de orden vi blir kvar med. Är det en slump?

När vi blir kära får vi ett slags rus på samma sätt som vi får en adrenalinkick när vi ramlar. Det är en överväldigande känsla som vi bara vill ha mer av. Den verkar vara bensinen för våra förhållanden, men om ruset är det enda som får oss att stanna i en relation, vad är meningen med att inleda en ny om ruset inte är starkare i nästa?
Saken hör till den att känslan avtar och du har omedvetet ökat din toleransnivå mot den. Nästa gång måste du falla ännu hårdare, bli ännu kärare, för att även det ruset också sedan ska avta, och så måste du falla igen. Alltid hårdare. Till sist kommer du vara tolerant. Eller död.
Så när ruset är över, är verkligen ditt förhållande det också? Jag vill verkligen tro motsatsen.
Som jag redan har konstaterat kommer vi inte vara kära för alltid, du kan bli kär igen, men är verkligen det vi vill?
Vad är det vi egentligen vill ha? Vet vi ens om vad vi egentligen söker, eller tror vi bara att vi vi vet?
Jag vet vad jag vill ha. Jag vill ha kärlek, men går inte den hand i hand med det första stadiet av förälskelsen?
När man är förälskad är det precis som om man har ramlat. Desto hårdare fall, ju svårare är det att ta sig upp, och desto mer beroende blir man utav den andra personen. Anledningen till att man inte känner smärtan av fallet är att ruset lindrar det. Det är som att kicken man får utav förälskelsen försvagar ens omdöme.
Det är en överväldigande känsla, men jag skulle inte vilja påstå att den är ideal att leva sitt liv efter. Jag tänker direkt på "New moon (Stephanie Meyer)"; Bella Swan, som är bokens huvudkaraktär, är upp-över-öronen förälskad i sin pojkvän Edward Cullen som plötsligt lämnar henne. Även efter att han är borta är hon fortfarande beroende av honom, och hon glömmer bort att leva sitt egna liv. När hon väl tvingar sig ut en kväll för att göra alla andra glada hamnar hon i en farlig situation som får andrenalinet att pumpa, och kicken ger henne hallucinationer av Edward. Det är det närmaste hon kan komma honom, så hon fortsätter att utsätta sig för farliga situationer så att hon kan få hallucinationerna. Det går så långt att hon till slut hoppar för en klippa när hennes liv sätts på spel, och det får mig att tänka; är en adrenalinkick verkligen värd att dö för? Är ruset viktigare än kärlek?
Jag tror att förälskelsen är idén av kärlek, men att äkta kärlek är något alldeles annorlunda.
Förälskelsen är blind, men kärleken - den är kristallklar. Det är när vi ser en människas alla sidor och älskar dem för den de är.
Jag tror att det som definierar ett förhållande inte är hur hårt vi faller för varandra, utan hur väl vi lyckas resa oss upp - tillsammans.


Likes

Comments

När jag försöker distrahera mig själv brukar jag kolla på inredning och önska jag hade en miljon kronor så att jag kunde klicka hem allt jag såg. Istället så "låtsas" jag handla det jag vill ha, skriver ner produkterna, så om jag en dag råkar ha mycket pengar - då vet jag vad jag ska beställa. Just nu står kuddar på min önskelista. Har hittat några på H&M som jag mer än gärna hade haft i min soffa. Tur att det snart är jul!


Likes

Comments






Jag älskar inte dig för att jag är kär i dig.
​Jag älskar dig för den du är, och därför är det så oerhört svårt att sluta, för när f-n hade du tänkt att sluta vara du?









Likes

Comments

Efter att ha gått ungefär 2 mil varje dag de senaste fyra dagarna kan jag faktiskt erkänna att jag är ganska trött i benen... Men har det varit värt det? JA.
​Vi har haft fyra fantastiska dagar med sol i den italienska huvudstaden. Vi har sett "allt" man ska se och mer; snoppkalendrar, kalendrar med "heta" präster i, snopp-pasta, klubbor med påven på och mycket mer. 

Vi var 22 ledare och huvudledare med på resan. Några av oss fick springa i kapp gruppen lite nu och då eftersom vi ofta hittade fina platser att fota på. Jag hade lätt kunnat åka tillbaka bara för att ta fina bilder och bara "vara". Vi hann inte se mycket shopping i Rom eftersom vi åkte dit i ett utbildande syfte, men av vad jag lyckades uppfatta av staden, tror jag inte den är för mig. När jag vill shoppa åker jag till London! 
​​När vi inte gick, tittade på kyrkor, eller såg på några andra sevärdheter, åt de andra glass. Hela tiden kändes det som, haha. Det blev ​en ​glass för min del under resan, men jag fick så ont i magen efteråt att jag konstaterade att det var säkrast att inte smaka igen, så jag åt med ögonen istället! 
Jag, Mimi och Samuel åt dock ​världens godaste ​pasta Alfredo. I övrigt tycker jag det är svårt att hitta riktigt god mat där, vilket man kanske inte säga för det är ju Italien vi pratar om, eller så uppskattar jag helt enkelt inte god mat. 

​​Hotellet vi bodde på låg alldeles mitt i smeten. Perfekt läge. Jag och Amanda bytte dock rum efter första natten pågrund av mögel, men rummet vi sen fick var "fräscht" enligt min standard. Jag har inte jättehöga krav. Vi skulle ju bara sova där, och rummet hade ju en minikyl. Jag klarar mig ju inte utan min cola, haha. 

Vi kom hem igår vid 13-tiden. Jag vaknade idag vid 8:00 i soffan och insåg att jag måste ha däckat ganska tidigt igårkväll. Jag hann varken se ett avsnitt Gilmore girls eller öppna chipspåsen som jag har längtat efter hela veckan, men man kan väl mysa till det nu på morgonen? Jag tror jag ska göra det!



Likes

Comments