Elin Pihl
Elin Pihl

Imorgon har jag varit i USA i två veckor. En halv månad. Det känns som att tiden inte fungerar på samma sätt här. För det fösta vaknar jag runt 5 varje morgon, och jag lägger mig vid 21. Sen har jag knappt hunnit göra någonting samtidigt som jag har hunnit göra så mycket.

Största problemet för mig när jag ska blogga är att försöka få er att komma ikapp vart jag är någonstans. Två veckor kanske inte är så mycket för er, men på två veckor har jag hunnit komma in i en ny familj, lärt mig ett nytt område, lärt mig köra automatväxlad bil, besökt Manhattan, Queens, Bronx Zoo, Norwalk, Tarrytown... Jag har lärt känna så många nya människor, jag har hjälpt till att anordna "Movie night", jag har drabbats av poison ivy och myggbett, och jag har firat en judisk högtid. Jag har även bara solat och badat eftersom att det är 31 grader här borta, och jag har även (ÄNTLIGEN) köpt Tartes concealer som är SÅ BRA. Ja, ni fattar... vart ska man börja?

Jag börjar helt enkelt där jag är nu. Om någon råkar klicka sig in på min blogg som funderar på att bli au pair så är det bara att ställa frågor! Annars är den här bloggen mest till för mig själv och även några nära som har efterfrågat uppdatering.

KRAM




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu har jag varit i USA i över en vecka och på fredag så var det en vecka sedan jag kom till min älskade värdfamilj. Jag flög tidigt på morgonen den 11 september till New York så jag var tvungen att åka hemifrån redan klockan 3 på natten. Den tionde var det födelsedagsfirande/avskeds-middag. Jag har varit vääldigt strikt med detta. Reglerna var att ingen fick bli känslosam eller köra en "misse", som jag redan har berättat om. Har man sett Monsters Inc fattar man. Och gissa hur lycklig jag var över att hinna träffa min systerson Henry innan jag åkte?
På kvällen kom Embla, Frida, Samuel och Julia över. Vi passade på att ha en liten extra avskedsmiddag på MAX så jag kunde säga hejdå till några av mina medarbetare. Vi överraskade även med lite skönsång i driven.

Flygresan gick jättebra, fällde inte en enda tår tack vare mina superba regler (hehe) och vid 13-tiden landade vi i New York. Enda gången det brast var när jag sa hejdå på förskolan till alla barnen veckan innan och de aldrig ville släppa taget...

Resan mellan flygplatsen och training school var så känslosam. Inte på ett sorgligt eller ångestfullt sätt. Jag var så full av förväntan, och att se alla skolbussar, amerikanska vägar, stora bilar... det fick mig att inse vilken häftig grej jag är med om just nu. Som många av er vet ÄLSKAR jag tv och film, och jag är här nu.

Den training school vi var på låg i en jättemysig stad som heter Tarrytown. Det var inga problem att vandra ner dit från campuset för att köpa lite godsaker eller laddar-sladdar om den lilla affären på campuset inte räckte till (de hade även ett typ Starbucks på området...). Det var dock vääldigt backigt och vi gjorde misstaget att gå en "genväg"... tänker inte säga mer än att jag hade sjuk träningsvärk dagen efter.

När jag första gången gick in i cafeterian fick jag en Twilight-vibe. Som om hela cafeterian gick i något blå-kallt filter. Stor var den, med stora fönster och massor att välja på. De serverade cola, glass, juice, läsk etc vid alla måltider och på miPå tddagen erbjöds alltid pizza-slicar som alternativ till de andra maträtterna. Det var både amerikansk mat som Mac and cheese, Southern fried chicken, men även rostade grönsaker, pasta Alfredo, fisktacos och en fräsch salladsbar.

Lektionerna var okej, men mycket repetition. Kanske lite väl mycket, men vi genomled det. Jag och Ebba ställde även upp när de andra studenterna (som inte var au pairer) hade karaokekväll... "Start of something new". Tyvärr slutade typ mikrofonerna fungera när vi sjöng... Ingen hörde något i alla fall... och tack och lov för det kanske...

Vissa av oss fick en gåva av våra värdfamiljer. Man kunde antingen få en guidad tur i New York, en väska med college-tröja, t-shirt, vattenflaska och presentkort, eller en biljett upp till top of the rock. Jag var så tacksam att min familj gav mig alltihop för torsdagen vi spenderade i New York var MAGISK. Om några helger ska jag försöka åka dit igen, men vill ta det lite lugnt först. Det är trots allt en lyx att bara bo 1 timmes tågresa från Grand central, ska försöka ta vara på det!

Likes

Comments

Under sommarens gång har jag köpt lite presenter till min värdfamilj. Jag har läst många au pair-bloggar för att få inspiration och idéer, och vissa har köpt så himla fina saker. Jag älskar att ge saker så självklart skulle jag ha kunnat köpa ännu mer, men samtidigt handlar det inte om presenter. Och sen måste man tänka på sin budget också! Jag valde att köpa "sverige-dräkter" till barnen som passar deras redan sportiga stil. Jag vet även att barnen älskar att läsa så därför köpte jag tre böcker skrivna av svenska författare. Det blev två Astrid Lindgren-böcker och en av Sven Nordqvist eftersom jag inte bara älskar hans illustrationer, men att han faktiskt bor här i Halland. Jag tyckte det var svårt att välja svårighetsgrad på böckerna eftersom att lillebror inte bara är två år yngre än storasyster, men för att han är lite känsligare. "The fox hunt" tror jag är perfekt för honom, och "Mio's kingdom" (Mio min Mio) hoppas jag är en lagom spännande och något mer utmanande för honom. Tror faktiskt att storasyster som är en liten läslus kommer uppskatta båda böckerna, men köpte "The brothers Lionheart" särskilt till henne. Jag hoppas verkligen de kommer tycka om dem!
Jag vet att många köper Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga, men personligen föredrar jag dem i filmformat. Dessutom är Pippi väldigt internationell redan så tänkte att det kunde vara roligt att presentera något "nytt". Böcker jag hade velat köpa (om jag hittat dem på engelska) är "Storm-Stina", "Jag vill inte gå och lägga mig" (en något mer okänd, men fantastisk, bilderbok av Astrid Lindgren) och Madicken. Jag funderade även på att ha köpt "Lotta's bike" eftersom jag älskade den som liten, men tror att den är något för barnslig för storasyster, och den verkade inte riktigt passa lillebror av den beskrivning jag har fått om honom.
Tips till er som tänker köpa böcker är att fundera kring barnens åldrar och intressen. Köp inte bara Pippi Långstrump för att den är typisk svensk. Det finns såå många bra Astrid Lindgren-böcker, och även många andra svenska författare som har skrivit flertals bra barnböcker.
Sist men inte minst köpte jag en bok till mina värdföräldrar. De båda har varit så fantastiska mot mig sen vi första gången skypade, och jag önskar jag kunde ha gett något mer. Många köper ljuslyktor etc från svenska glastillverkare, men tyvärr har jag verkligen inte råd. Jag uppskattar dem jättemycket, men jag hoppas de märker det genom att jag kommer lägga 100 % på deras barn och göra det till ett minnesvärt år. Boken jag köpte heter "Swedish traditions" och är en fin bok om svenska traditioner helt enkelt. Finns en del fina bilder, lite recept och sånt. Det är ju trots allt ett kulturellt utbyte, så jag hoppas vi kommer kunna fira både mina och deras högtider.

Något som många andra köper är GODIS. Svenskt godis. Eller så kan man köpa svenskt kaffe t.ex.! Anledningen till varför jag inte köper godis är för att barnen har allergier.

Något jag inte tänker ge som present, men som jag ändå kommer ha med mig, är en svensk måttsats. Och kanske slinker jag med en osthyvel, haha!

Likes

Comments

Hemkommen från London efter att ha spenderat flera mysiga dagar tillsammans med min lillasyster. Bland det bästa var när vi trampade trampbåt i Regent's Park. Mitt bästa köp var nog mitt "pyjamas-set" med Anden från Aladdin på. Haha, japp, jag är så nördig. Jag hade fortfarande kontakt med min värdfamilj när vi var och London. Lillebror i familjen har opererat bort halsmandlarna så de höll mig uppdaterad! Jag skickade även lite bilder från vår resa också som uppskattades. Känns som att jag redan känner dem! Ser verkligen fram emot att träffa dem. Jag bryr mig typ inte om att jag ska flytta till USA. Det som är spännande är att jag ska flytta till dem!

Vi hade för övrigt fantastiskt väder. 26 grader och sol. Har efter mina 9-10 gånger i London (har tappat räkningen) ALDRIG varit med om det typiska regnvädret. Visst har det regnat ibland litegrand under dagen, men sen har solen alltid tittat fram. Nu blir det väl inga fler Londonresor på ett tag framöver... Tänk att jag är 24 år när jag kommer tillbaka. 24 år. Vad hände? Vi får väl bara hoppas att min "ungdom" håller i sig. 17åringarna på jobbet trodde ju att jag trots allt var född 00. Och det tar jag som en komplimang, haha! Jag har helt gett upp på att försöka se äldre ut. Ända sedan jag hittade två gråa hårstrån i mitt hår har jag varit riktigt nöjd med att se ut som att jag är 6 år yngre än jag är. Jag har inget emot att se ut som 25 när jag är 40... (lite önsketänkande)
Även i London hade de lite "roligt" åt min ålder. Skrev ett inlägg på Facebook om det, och eftersom att jag är så trött tänkte jag bara kopiera och klistra in här nedan.

När jag skulle köpa tågbiljetter till mig och Lovisa från flygplatsen började kvinnan att skratta högt när jag sa min ålder och så sa hon med kraftig brytning;
"Haha, hehe, oh, haha, I Am very sorry but you look NOT like 22. Wow, oh, haha, I really didn't think you were 22." Och hon fortsätter skratta. "I'm sorry, haha. You look very Young, you know. You won't complain later, haha, no you won't."
Hände en gång till idag.
Och en gång till när zoo-personalen försökte byta min redan köpta biljett till barn. "Oh, no, you've bought an Audult ticket. You are a Child." Blev uppvisad för en annan i personalen för att den skulle avgöra min ålder trots att jag förklarade att jag var fullt medveten om att jag var vuxen när jag köpt biljetten dagen innan...

Nu ska jag sova i några minuter innan jag måste hämta mamma, hälsa på mormor och sedan åka iväg för att jobba... Där emellan hoppas jag hinna duscha och klä på mig. Om ni vill veta vad jag köpte lite mer exakt i London (förutom min fantastiska pyjamas), så kanske jag gör ett inlägg om enbart det.

Kram på er! <3


Likes

Comments

Fick en femte matchning som inte heller kändes rätt. Det handlade också om att ta hand om en nyfödd bebis, och det är något jag tror kan bli en komplikation i relationen med värdmamman. Självklart behöver det inte bli så, men det är inte en risk jag känner mig villig att ta.

Idag skypade jag med värdfamilj #1 igen. Jag fick träffa storasyster och lillebror idag och jag ÄLSKAR verkligen familjen. Det känns nästan som att jag redan är en del av deras familj. Barnen var lite blyga i början men jag hade förberett lite frågor till dem och snart var de och hämtade apor och grejor som de visade mig. Föräldrarna och au pairerna har även berättat för mig att Storasyster är lite svårflirtad, så jag tror att även föräldrarna var lite förvånade. Jag fick reda på att Storasyster älskar Harry Potter också. Perfect match?
De berättade dock att de har pratat med en annan tjej i några veckor och att det står mellan oss två. De berättade att de tänkt välja henne tills de såg min ansökan, och efter vårt första skypesamtal hade jag gjort det väldigt svårt för dem! De lovade att berätta vem av oss de tänkte välja inom 24 timmar så att jag fick reda på det innan jag åker till London på måndag. Vi sa hejdå på Skype och jag hade inte ens hunnit ur rummet förrän det ringde på Skype. Igen. Jag sprang till datorn, svarade och möttes av Match#1, hela familjen, som ropar: "We picked you!" Så fort jag lagt på första gången hade Storasyster sagt: "I want Elin!" Så de valde att följa sin magkänsla. Jag släppte familjen som för tillfället höll mig låst på Cultural Care så att familjen skulle kunna "re-matcha" med mig, men gissa vad? Jag hann få en ny matchning på den tiden... Match#6.

MEN NU, efter många om och men (och samtal med Cultural Care) så är jag Match#1's nya au pair!! Jag ska alltså flytta till USA i september. Jag är jättespänd och jättenervös på samma gång! Ena stunden bubblar jag av lycka, och i den andra stunden frågar en del av mig vad jag har gjort. Varför ska jag lämna min trygga punkt? Varför ska jag lämna min familj och vänner? Varför ska jag utsätta mig för det? MEN lyckan jag kände när de berättade att de valt mig var så överväldigande så jag tror att det är frågor jag egentligen inte behöver grubbla allt för mycket över. Tror det är vanligt att ifrågasätta stora beslut. Särskilt beslut när man kastar sig in i det okända.

Likes

Comments

Matchningarna rullar in! Jag släppte den tredje för jag kände att familjen inte passade mig alls. Vi var alldeles för olika. Matchning fyra kom mindre än en timme efter att jag släppte match nummer tre. De har inte hört av sig än, men är rätt säker på att de inte är för mig. Jag ska i så fall ta hand om två tvillingpojkar som ska födas nu i sommar. De kommer alltså knappt vara två månader gamla. Visst smälte jag lite inombords vid tanken, men det känns inte bra att ta över någons barn så tidigt... Jag är jätterädd att barnen ska fästa sig vid en eftersom de är så små. Känns som att det borde vara en jobbig situation för mamman, och jag vill helst inte hamna i någon onödig, eventuellt otalad konflikt.
Jag har i alla fall pratat med två av Match #1's f.d au pairer. Båda var så trevliga, och de har verkligen bekräftat det jag har känt om familjen. De berättade att mamman hade talat så himla gott om mig och att familjen verkligen verkade tycka om mig. De skulle också berätta för familjen att de tyckte om mig. Är det meningen så är det meningen, tänker jag. De erbjöd sig att hålla kontakten. Så även om jag inte blev den här familjens au pair fick jag jättegärna ringa upp dem för att ställa frågor om au pair-livet etc. Nu är det bara att hålla tummarna!

Likes

Comments

Den här matchen gick genast bort från min profil, tyvärr. Jag hade fått ett jättefint mejl från dem, men det kändes som att de bara letade efter en barnflicka. De erbjöd massor med materiell lyx (walk in closet, fullt utrustat badrum, bil, tv på rummet etc), men det kändes som att det var allt. De ville att jag skulle jobba minst 10 timmar om dagen, och så vet man ju inte om det blir mer heller. Nej, det kändes inte som att de var intresserad av en extra familjemedlem, utan en extrahjälp bara. Jag fick helt enkelt ingen bra känsla av familjen. Nu när jag har släppt dem är jag fri att bli matchad igen. Dock så känns det så himla bra med match #1. Jag kommer bli så besviken om de väljer den andra tjejen, men samtidigt har de haft kontakt med henne längre. Så jag förstår liksom om de väljer henne. Oavsett så har två av deras gamla au pairer kontaktat mig, och jag ska skypa med den ena inom en timme. Det känns i alla fall som ett gott tecken! Och jag har kontinuerlig mejlkontakt med mamman. Håller tummarna att detta är rätt match för mig. Annars kanske match #3 har något spännande att erbjuda. Vad tror ni?


Likes

Comments

Har precis avslutat mitt första Skype-samtal med matchning nummer 1. Jag pratade med både mamman och pappan och de var så underbara! Det kändes som att vi redan kände varandra och det var inte det minsta stelt. Fick även se lillebror en snabbis som var uppe och strövade. Jag vill så gärna välja den här familjen. Det känns faktiskt jättebra. Jag berättade för dem att de var min första match och att Cultural care rådde mig att ha en matchning till att jämföra med, och de var väldigt förstående. De skulle intervjua med en annan tjej också, men jag förstod på dem att de verkligen tyckte om mig! Är rädd att de ska tycka bättre om henne...
Kemin med familjen känns väldigt rätt. Usch, jag får nästan lite ont i magen när jag tänker tillbaka på slutet av konversationen när jag frågade om det var okej att jag tog bort dem tillfälligt från mitt konto så att jag kunde få en till matchning... Vill inte att de ska tro att jag inte tyckte om dem!
Vi pratade i en timme där det utbyttes många frågor och svar och flera skratt. De berättade för mig att de hade en cykel till mig om vi någonsin skulle ut och cykla tillsammans varpå jag sade att jag var väldigt kort. Jag var dock osäker på hur jag skulle "översätta" min längd från cm, och det hela slutade med att de försökte "convert" deras längd till centimeter.
De bad om ursäkt flera gånger för att klockan var så mycket för mig. Förhoppningsvis kanske de har det i åtanke... Kände mig inte riktigt i form. Hjärnaktiviteten var kanske något långsammare än vanligt, haha. Ibland kom inte engelskan ut alls där den skulle... De berömde mig dock för min engelska, så det gick nog bättre än jag kände. De berömde mig faktiskt mycket överlag. Nej, nu ska det bli riktigt skönt att få gå och lägga sig. Kommer nog inte somna än på ett tag eftersom jag är helt uppe i varv, men ska bli skönt att lägga mig i min säng... Kanske kolla några avsnitt Gilmore Girls. Vad tror ni? Är detta familjen med stort F?



Likes

Comments

När fotot togs 3 sekunder efter jag trodde det togs...

Jag har varit så otroligt låg på sistone. Blir nästan ledsen på mig själv. När ska allt bli "bra" igen? Tycker verkligen det ska bli så skönt att få åka iväg på minisemester. London sitter aldrig fel! Och jag tror att min resa till USA kan vara välbehövlig. Mycket jobb såklart, men kan vara precis det jag behöver för att fortsätta mitt liv här hemma. Känner mig allt för sällan genuint lycklig. Mina arbetsinsatser på MAX blir också sämre med att jag blir tröttare. Nästan att jag har svårt att förstå hur jag ska orka jobba i bara 4 timmar. Ingenting ju. Men känns supermycket just nu.

När jag skrev min ansökan ville de veta vad jag skulle göra efter resan. Berätta lite om mina drömmar. Tydligen var det bra med målmedvetna au pairer... Det fick mig att inse att jag inte har någon aning. Okej, det är inte helt sant. Jag vet vad jag vill (1000 saker), men jag vet inte vad jag ska göra för att nå dit.

Om jag hade fått Prince charming serverad på ett silverfat skulle det vara tillräckligt. Hade jag fått "true love" hade jag kunnat stå ut med vilket skitjobb som helst, jag kommer alltid våga sätta kärlek före allt. Tyvärr finns ingen garanti och jag kommer att behöva en inkomst... What to do?

Jo, jag vill vara delaktig i något projekt. Kanske en film, eller musikal. Gärna en stor produktion. Jag vill regissera, sjunga, skruva manus, skriva musik, agera, vara ansvarig för kläder, hår smink, rekvisita etc. Eller kanske något helt annat... Kanske investera i fastigheter... Eller starta ett dagis med ett eget koncept.. Vad vet jag? Nej, jag vet ingenting. Varken när, var eller hur.


Likes

Comments

Igår runt 23-tiden fick jag äntligen min första matchning. Det verkar vara en jättetrevlig familj. Jag tror jag skulle kunna ha ett bra år hos dem. De har två barn på 5 och 7 år och bor i Westport, CT, 70 minuter från Manhattan. Jag tror dock att det skulle kunna finnas en familj jag skulle kunna matchas bättre med. På söndag ska vi ses på Skype så det ska bli spännande!

Idag har jag jobbat på förskolan mellan 9-14 och efter det deltog jag i en onlineworkshop där de pratade om hur man ska intervjua sin värdfamilj.


Likes

Comments