View tracker

Vet inte vad jag ska säga, är riktigt dålig på att skriva i bloggen. Vill ju fortsätta men jag vet inte vad jag ska skriva. Just nu ser mitt liv ut såhär: jobbar två dagar i veckan, spelar basket två dagar i veckan, går hos kuratorn en gång i veckan, och just nu blir det bara träffen en gång i veckan ibland två om jag hinner haha! Från och med måndag ska jag, Pernilla, Hanna och Malin köra 30 dagars Challenge kommer bli awesome! Man tränar magen framförallt men även lite rygg och ben ;) Platt och snygg mage här kommer jag ;) Vi får väl se hur det slutar haha! ^^ Tänkte att ni skulle få en liten bildbomb, men då måste jag sätta mig vid datorn istället för surfplattan jag sitter vid nu! ;) Så det kommer när jag pallar haha!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår var första träningen efter sommaren, så sjukt härligt att komma igång igen! Kul att träffa alla människor igen, och få göra något man verkligen älskar att göra. Jag brinner för basketen, det är det som jag vill satsa på. Mår som allra bäst när jag sitter i basketrullstolen och får dribbla mig fram till en basketkorg med bollen.. Nu ska jag bara stärka mitt självförtroende mer så jag kan börja köra med a-laget :) Innan detta år är slut ska jag träna regelbundet med dem! Så är det bara..

Likes

Comments

View tracker

Idag har det varit en bra dag! Började med att jag vakna upp hemma hos Jessica och hennes underbara familj! Sen åkte jag hem och sen till Sköndal för att träffa Sarah, Tessan och Frasse. Fina människor det där.. Och apropå fina människor så träffade jag världens bästa Annette! Och fick världens kram av henne, saknat dig så sjukt mkt! Går inte beskriva.. Gråter av lycka just nu för att jag fått lära känna dig! Du är en av dem få som faktiskt fått mig må bättre och som verkligen funnits där för mig på riktigt! Dagen du sluta jobba på träffen kommer jag ihåg utan och innan.. Alla kramar och vårat snack i loungen! Kan vi inte bara spola tillbaka tiden så du kommer tillbaka? Eller jag är nöjd med nuet, men du fattas! Snälla kom tillbaka! En annan som borde komma tillbaka är Fanny.. Du och Annette fanns där, på riktigt, ni brydde er verkligen om mig. Och fick mig att förstå saker om mig själv och hur man tacklar saker och ting.. Jag behöver er i min vardag. Och när vi ändå pratar om vad jag behöver kan jag ju nämna min allra bästa vän Disa. Vet att vi inte hinner ses så ofta. Jag saknar dig dagligen. Hoppas vi får ihop en dag då vi kan ses i lugn och ro. Jag behöver vårat flumm. Ni tre fattas, jag får inte träffa er så ofta som jag önskar, saknar er hela tiden och önskar att allt kunde bli som det var förr. Tack för att ni finns för mug och funnits där när jag har velat ge upp. Ni är guld värda <3 >

Likes

Comments

Vet att jag varit asdålig på att skriva.. Lovar att bättra mig! Är mkt med mig själv just nu bara.. Men snart så ;)

Likes

Comments

Förlåt, har hänt en del sen sist jag skrev, därför har jag inte hunnit med att skriva. Har heller inte vetat vad jag ska skriva så. Men men, jag är tillbaka, I guess. Jag kom inte in på bosön... Orkar inte berätta mer om det..

Och jag har fallit tillbaka när det gäller mat, och mitt utseende. Åsa, om du läser detta, ville berätta det för dig idag när du kom fram till mig. Men Micke satt ju där också och alla andra, men spec till Micke klarar jag inte berätta en sån sak. Ser du detta, snälla jag behöver prata med dig om det.. Hoppas du känner att du orkar..

Annars så körde jag vårruset igår, 5 km på en halvtimme, inte så dåligt.. 

På fredag får jag äntligen träffa Fanny igen!!! *SUPERASGLADTJEJ*

Likes

Comments

Har ni någon gång känt att ni är hur lyckliga som helst, men samtidigt mår så sjukt dåligt? Jag kände så ikväll, jag mår inte bra, det är mkt just nu. Men ändå så kunde jag skratta och le och ha hur roligt som helst ikväll. Och ärligt så kan jag säga att det var tack vare Åsa och Micke. Bara för att ni finns där så klarar jag av att släppa allt för en stund och bara ha roligt. Mitt mål är att må bra i mig själv och inte hålla på och tänka på massa jobbiga saker som hänt för länge sen. Vill kunna tänka: Fine! Det hände. Men det är inget jag kan göra något åt nu efteråt. 

Åsa, jag undrar en sak.. Du måste inte svara i en kommentar om du inte vill, men på något sätt hoppas jag få svar från dig.. Om jag skulle be dig att till exempel följa med mig till kuratorn, skulle du göra det då? Eller är det för mkt begärt? Svara ärligt, jag kommer kunna ta det om du säger nej. Jag skulle förstå. Och du TUSEN MILJARDER TACK för att du finns där för mig!

Det är ofta så att jag skriver om Åsa i min blogg, och många kanske tror att hon tagit över Fannys plats.. Men.. (Åsa ta inte detta fel!) INGEN kan ta Fannys plats hon är alldeles för speciell för mig, Åsa har en egen och även hon är speciell, hon finns där och stöttar. Jag har väldigt lätt för att stöta bort människor när dem försöker finnas för mig, men vissa fastnar jag för och känner mig trygg med när jag pratar med dem. Både Fanny och Åsa är sådana personer för mig. Det är därför jag väljer att vända mig till dem först och främst om något hänt, alltså inte Åsa och Fanny, finns några till men orkar inte nämna alla.. 

Ikväll var jag på träffen, som alla kanske förstod, och det var första gången som någon bar mig över axeln, FY SJUTTON VAD DET VAR LÄSKIGT OCH OBEHAGLIGT!! Fast jag litar till 110 % på personen som bar mig så det var rätt lugnt ändå ^^ (Det var Micke, för den som inte kunde lista ut det själv haha ^^)


Likes

Comments

Har hänt mkt på senaste tiden, eller ja "senaste tiden".. Senaste åren, som jag inte riktigt klarar av att släppa och gå vidare ifrån.. Och nu är det dags, jag måste ta kontakt med kuratorn på spinalis. Jag behöver hennes hjälp. Hoppas det funkar bara. Vfr måste jag vara så långsint? (Heter det så? xD) Aja hare bäst! Och tack till alla er som stöttat lite extra senaste tiden, ni vet vilka ni är =)

Likes

Comments

Ni vet känslan då man känner att man inte orkar något och man tycker att allt går fel? Den känslan kände jag igår innan träningen. Men på träningen fanns det två personer som peppade mig till tusan och sa att jag var duktig osv.. Det fick mig att kämpa på lite extra fast jag egentligen inte orkade. Och det fick mig att kunna gå från träningen med ett leende på läpparna som även höll i sig tills jag somna. SOV ÄVEN 7 TIMMAR IKVÄLL! AWESOOOOOOOOME! :P (för er som inte vet.. Jag har sovit typ två-tre timmar varje natt sen i lördags.. Så det var skönt att kunna sova ut.. 
Men iaf, tack så sjukt mkt för att ni fanns där och stötta och peppa mig när jag behövde det som mest, Hille och Robban! Ni är bäst ^^ 

Robban, du vet att jag tycker det är jobbigt när a-laget är med, men du peppar bara mig mer, så jag vågar. Igår tänkte jag knappt på det. ^^ Du är den bästa tränaren man kan ha!! 

Hille, vi har inte känt varandra så länge, men du vet redan vad jag tycker är jobbigt och hur du ska kunna peppa mig så att jag ska fortsätta kämpa på! Tack för att du finns och jag hoppas verkligen vi förblir vänner lääääääänge =)

Så.. Ja, blev kortare än jag trodde.. Ville mest bara säga tack! Och till er vill jag också säga att det är tack vare er två som jag kommer börja köra på torsdagar nu också =) 

Likes

Comments

Okey, den där rubriken blev lite förvirrande men jag ska försöka förklara. Vill inte berätta om vad personen heter som det handlar om så jag säger han och honom. Jag var tsm med en person i lite mer än ett år. Sen gjorde han slut, och vi har inte riktigt kunnat snacka ordentligt efter det. Det var i augusti som det hände. Vi har försökt snackat till och från men det har aldrig funkat. Nu var det ett tag sen vi sågs och under den tiden har jag lyckats gått vidare. Och idag träffades vi. På träffen. Av en slump tror jag. Men det kändes inte alls konstigt. Fast jag fattade en sak när jag såg honom. Jag saknar inte att vara tsm med honom för jag har gått vidare, men jag saknar vänskapen vi hade från början, när vi var bästa vänner. Jag saknar när vi satt hos honom och spela tv eller dator-spel, jag saknar när vi hängde på Navet och sjöng, eller vad vi nu gjorde. Alla saker vi gjorde både som ett par och som bästa vänner saknar jag. Jag vet att vi förmodligen inte kommer kunna bli så bra vänner igen, och jag måste erkänna att det är en annan tjej som hindrar mig. Tyvärr. 

Likes

Comments

Lång rubrik, som faktiskt säger allt jag vill ha sagt. Var på simningen idag och fick veta att jag skulle simma med en som är 6 år och som man måste hålla i hela tiden. Min första tanke var: jo men det här fixar jag. Men när personen var i vattnet och vi började röra på oss kände jag i min rygg att det inte går.. Jag orkade inte, ryggen sa NEJ!! Och jag kände att tårarna kom, men höll dem inne, tills nu. Sitter och gråter för att jag inte klarar av EN sak i mitt liv. Och varför strejkar ryggen NU? SUCK!!! =( 

Man kan alltid försöka fortsätta vara stark ellerhur?

Likes

Comments