View tracker

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Och så var vi här. Singapore. Vår sista destination på resan. Destinationen som var så långt borta, som jag inte la en tanke på. Men nu är jag här. Egentligen tänker jag inte så mycket på att vi snart ska åka hem, jag njuter av varje sekund, men ibland är det som att någon knackar på min rygg för att påminna mig om att detta faktiskt är slutet. Att det snart kommer vara ett minne, ett kapitel som snart är avslutat. Åh.

Våra föräldrar är här också. Egentligen var det bara tänkt att min familj skulle komma hit eftersom vi har vänner som bor här, men så dyker Eriks föräldrar upp efter 2 dagar. En rolig överraskning var det, kanske ännu roligare om vi inte redan hade listat ut att de planerade att överraska oss! Efter att Eriks pappa råkat avslöja sig på Facebook gick våra hjärnor på högvarv i nästan en vecka, och saker som våra föräldrar tidigare hade sagt var plötsligt ledtrådar i vår lilla utredning. Men nu kan vi slappna av och istället skratta åt allt, och tillsammans gör vi nu det bästa av vår vecka här i Singapore.

Om 3 dagar lyfter flyget mot Sverige och HEM. Jag tror jag svimmar.

Likes

Comments

View tracker

Och så var vi här igen, Kuala Lumpur. Jag sitter här och rullar tummarna och försöker komma på vad jag ska skriva om denna stad. Jag gillat staden enormt, den ger ett positivt uttryck både från invånarna och byggnaderna runt om. Även maten har en härlig variation. I ena hörnet känner du doften av curry och indisk mat, vänder du dig om ser du stora skyltfönster och musik som jag direkt kopplar till Mellanöstern. Den där härliga känslan när jag passerar restaurangen och ser människor smått hänga med i musiken som spelas i högtalarna. Sedan finns också China Town, där du hittar kinesiskt, japanskt, koreanskt osv. Visst är det lite roligt ändå, att så många storstäder som till exempel New York har ett kvarter som är döpt till China Town, med en touch av Sydostasien, Kina, Japan, Korea?

Nog om mat. Vi är inte bara i Malaysias huvudstad för att äta gott, utan även för att shoppa upp våra sista resepengar. Denna stad är verkligen shoppingstaden nummer ett i den här delen av världen, med shoppingcenter så stora att jag knappt kan beskriva. Jag tror man måste åka dit för att riktigt förstå vad jag menar med att det finns gallerior ö v e r a l l t i stadsdelen Bukit Bintang.

  • Sydostasien

Likes

Comments

Kambodjas huvudstad Phnom Penh, är enligt mig själv ingen stad att hänga i julgranen. Skräpiga gator, illaluktande brunnar och dammiga fasader från de trafikerade vägarna är ett uttryck som inte får mig att vilja stanna länge. Sevärdheter finns det inte heller så gott om, men det finns faktiskt en anledning för mig till att stanna här i en dag eller två, såsom för många andra.

Under 70-talet styrdes landet av det kommunistiska partiet "de röda khmererna" eller "khmer rouge" som det heter på engelska. Ledaren för partiet kallades för Pol Pot. Du kanske känner igen namnet?

Pol Pot var hjärnan bakom förfallet (eller vad jag nu ska kalla det) av nationen Kambodja. Hjärnan bakom mördandet av 2 miljoner människor, hela 25 % av landets befolkning. Pol Pot drömde om ett samhälle som han ansåg skulle vara det perfekta. Hans utopi syftade på ett land utan städer, klasser eller kontakt med omvärlden, etniska minoriteter blev förbjudna att tala sina egna språk och stadsbor blev tvångsförflyttade till landsbygden. Skolor och sjukhus stängdes och pengar avskaffades.

Förutom detta tillhörde folkgrupper som utbildade och troende till en icke-önskvärd kategori. Hejdå till buddhismen, hinduismen, islamen och kristendomen, nu riktades strålkastarna mot den nya rörelsen "Angkar".

Låter detta bekant? Kanske har du läst om förintelsen och om Hitlers utopiska samhälle? Visst är själva tanken skrämmande lik?

Mellan 1975-1979 tömdes Phnom Penh och alla större städer på de "icke-önskvärda" invånarna. Vissa skickades ut på landsbygden utan någon som helst kunskap om hur de skulle klara sig, medan andra skickades iväg för tortyr och experiment eller mördades på plats. Mat, vatten och brist på läkemedel blev snabbt ett problem och dödssiffran ökade.

Under vår vistelse i Phnom Penh besökte vi Toul Sleng, eller S21 som de röda khmererna kallade skolan. Det var ingen vanlig skola som de kvarstående invånarna trodde. Innanför de höga murarna och den vassa taggtråden som omringade skolan utförde medlemmar från rörelsen tortyr som skulle vara under ca 4 år. S21 som var ett av minst 150 avrättnings- och tortyrcenter, sägs ha haft mer eller mindre 20 000 fångar som arresterats av rörelsen, just för att de inte passade in i det nya samhället, som var "fiender till staten". Människor svalt, våldtogs och torterades både fysiskt och psykiskt för att sedan skickas iväg för avrättning och dumpning vid "Choeung Ek" i utkanten av huvudstaden (som idag också är ett museum och minneslund). 

Alla utom några få människor överlevde tortyrcentret S21, och jag fick äran att träffa en av dom och han heter Chum Mey. Mannen själv har idag skrivit en bok om hans tid på fängelset som jag köpte med mig tillbaka till hostlet. Utöver den boken läser jag även en annan bok skriven av en man som också är överlevare från folkmordet. I den boken intervjuar han mannen som styrde S21 och dödens fält (Choeung Ek). 

Det är svårt att ta in att till exempel behöva se sitt barn bli slungat mot ett träd eller tvingas döda sin egen syster, äta kvarlevor från sin grannes döda kropp eller att bli våldtagen flera gånger om dagen. Att läsa om det som aldrig mer skulle hända, har hänt igen. Och igen. Och igen. Att detta faktist hände i modern tid, i den tid som vi lever i nu. Sedan är det viktigt att tillägga att det inte bara är en enskild individ som kan skapa såhär mycket förstörelse, utan också de människor som blundar för budskapet, människor som inte läser mellan raderna och människor som inte säger ifrån. Och låt oss aldrig glömma bort de som lider/har lidit av orättvisor och korrupta regimer som Kongo, Myanmar, Rwanda, Nordkorea, Somalia, Syrien, Venezuela... För många människor ute i världen är mardrömmen inte över, och vi är tillräckligt många på denna planet för att kunna sträcka ut våra händer och hjälpa till. Människor hjälper människor. Vi har en skyldighet att hjälpa människor i nöd, och det borde vi väl veta såhär dags? 

Likes

Comments

Eftersom vi hade otur med vädret förra året, kände vi att det var värt ännu ett besök till Angkortemplen för att få en bättre soluppgång över Angkor Wat, och eftersom vi spenderade flera timmar här förra året bestämde vi oss för att bara besöka 3 tempel, de som vi tyckte var coolast.

Såklart finns betydligt mer än så, närmare bestämt en yta på över 400 kvadratkilometer vilket gör detta till världens största tempelområde. Själva Angkor Wat är idag ett av världens sju underverk och även ett av världens häftigaste bygge genom tiderna. Jag kan förstå varför.

Titta. Njut av (iphone)bilderna på den plats som 2 år i rad fick mig att tappa hakan. Jag som aldrig riktigt tidigare har varit intresserad av att se gamla tempel. Jag hade fel. Denna plats är magisk från den sekund jag såg skymten av de 5 tornen.


Likes

Comments

Siem Reap = billiga hotell. Nej, så är inte bara fallet, men billiga hotell finns det gott om. Som jag tidigare skrev handlar mycket om att hitta boenden osv till rätt pris, och i skrivande stund ligger jag och drar mig i en stor, skön säng på ett trestjärnigt hotell för endast 150 kr/natten, alltså 70 kr per skalle.

Hur som helst har vi inte haft mycket på agendan här, mer än att vandra runt bland marknaderna, besökt tempel och Angkor national museum, ett museum som tar en tillbaka i tiden där khmer-civilisationen var som störst. Vi fick en mer djupgående förståelse över hur religionerna och traditioner utövades. I varje rum fanns urgamla statyer mellan 500-1600talet, sånt som människor grävt fram när de bland annat hittade världens största och tempelområde som tros ha varit vid liv under 1200-talet, som bara ligger 5 km härifrån. Några lärorika och häpnadsväckande timmar senare och jag hade ännu lite mer vetskap med mig i ryggsäcken.

Svettats har vi också gjort. Temperaturen här har nästan stigit upp till 40 grader, vilket är otroligt varmt. Det är torrperiod här i Kambodja just nu, så det är ständigt varmt. Till och med vid midnatt kan temperaturen ligga på 30 grader celsius. Vilken tur då att vi bor på hotell tänker jag, vi har ju en stor pool att svalka sig i. (Kan fortfarande inte fatta att jag betalar samma pris per natt som ett 10 bed dorm i partyhostlet "Mad Monkey" endast 3 minuter härifrån)

Likes

Comments

Efter att ha gruvat oss inför nattbussresan till Siem Reap som vi antog skulle ta några timmar längre av vad de vanligtvis säger att det ska ta, var vi framme 2 h före ankomsttid. Från bussresor i Peru, Bolivia, Argentina och Brasilien där vi fått åka camabussar (bussar vars BREDA säten går att vinkla 180 grader) till trånga, små minibussar genom hela Centralamerika till ohygieniska nattbussar i Vietnam vars säten också går att vinkla 160 grader, så kom vi på att ja, vi måste nog ta ännu en nattbuss för att enkelt och relativt smidigt kunna ta oss till Kambodjas mest populära stad.

Vi blev nyfikna på vad "hotel bus" innebar och bokade 2 biljetter för 15 dollar. Hotel bus visade sig vara dubbeldäckare med dubbelsäng, men jag avbryter tankeföreställningen redan här. Såklart visste vi ju att en säng i många fall betyder tunn och hård madrass, och att bussresorna är oftast inte så bekväma att det går att sova ostört. Såklart, men det är lite charmigt ändå och till Siem reap måste vi ju. Vem vill betala 1000 kr för ett flyg när det går att kliva på bussar var och varannan timme? Kanske någon där ute tänker "självklart tar jag flyg", men att resa under en längre period kräver en uppläggning i sin ekonomi, jag talar om dagsbudgeten. Många brukar säga att 100 kronor extra hit och dit inte borde göra någon skillnad, till exempel kunna unna sig en natt på ett hotell, att slänga dit den där extra slanten för en middag på restaurang eller i detta fall resa mer bekvämt, men pengarna som jag själv tjänat in försvinner ganska snabbt om jag "bara ibland" skulle överskrida min budget. En dagsbudget på till exempel 350 kr plus oväntade extrakostnader multiplicerat med antal resande dagar blir i slutändan en ganska stor summa.

Så tack billiga bussresor, tack för att ni samarbetar med min (och alla andras) dagsbudget för att få ut det mesta av den kanske mest minnesrika tiden i våra liv!


Bilder från 25 timmar lång bussresa mellan Hoi An och Ho Chi Minh, Vietnam

Likes

Comments

Vi har nu backpackat i 19 veckor, 19 veckor där vi haft något på gång varje dag från morgon till kväll, fått uppleva och lära oss mer än vad vi någonsin hade kunnat ana när vi satte oss på flyget som lyfte svensk mark. Här på Koh Rong, längs Kambodjas kust har det varit andra bullar. För första gången har vi vaknat upp till helt oplanerade dagar. Vi har inte ställt någon väckarklocka eller lagt oss i sängs tids nog för att slippa snooza morgonen efter.

Vi har bevittnat soluppgången, spenderat dagarna vid de vitaste stränderna jag någonsin sett och druckit goda drinkar på kvällarna. Vi har simmat med lysande plankton under nattstjärnorna, gosat med några av alla (vaccinerade) hundar som finns på ön, känt sanden knarra under fötterna, ätit god mat, bränt våra kroppar, sprungit ner i det 28 gradiga vattnet, åkt båt och njutit av det sista solskenet av dagen. Kort och gott kan jag säga att vi tagit 9 dagars semester från själva semestern (trots en bakfylla, matförgiftning och insektsattack från helvetet).

Vi återvänder till fastlandet solbrända och nöjda. Nu fortsätter äventyret!

Likes

Comments

Vilken storstad alltså. Till skillnad från Hoi An är Vietnams största stad, Ho Chi Minh, något mer fartfyllt. Med de över 8 miljoner invånare kan det knappast bli en lugn stund. Är det inte befolkade marknader eller stressig trafik, kan du alltid titta på alla sporter som utövas i en av de många parker i staden. Karate, badminton eller kanske rullskridskor. För att få inblick av Vietnams hjärtskärande historia kan ett besök till Krigsmuseet eller "Chu chi tunnlarna" vara något, och varför inte ta en drink på en av de många rooftop-barerna för en magisk utsikt över staden? Bortsett från alla stora matkedjor som Mc Donalds, KFC och Subway, går det att hitta små gatukök bokstavligen överallt.

Ho Chi Minh är även ett bra ställe att utgå ifrån för att ta sig till Mekongdeltat, en flod som rinner genom Tibet, Kina, Myanmar, Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam. Erik och jag åkte på en dagstur, 4 h sydväst om Ho Chi Minh till ett område vid namn "Cái Bé", där vi åkte båt genom floating markets, alltså marknader på båtar som flöt över deltat. Vi passerade även båtar som människor hade som sina hem, utrustat med kök, tvätt- och sovplats. Vi satte oss sedan i mindre träbåtar och tog oss in mot en by för att få perspektiv på hur människor lever och försörjer sig. Efter lunch och roliga framträdanden av ett gäng lokalmänniskor åkte vi tillbaka till storstaden.

Tyvärr blev min kamera stulen dagen innan utflykten till Mekongdeltat, men som tur är har jag alla bilder (förutom de från Ho Chi Minh) sparade på min externa hårddisk och reseförsäkringen jag utökade kommer nu bra till användning. Resan fortsätter utan min älskade kamera, så här är några iPhonebilder från Cái Bé.

Likes

Comments

Har du någon gång känt ett lugn som du bara inte vill komma ifrån, på ett ställe där du känner dig som hemma? I "Old Quarter" (gamla stan), Hoi An, finns detta lugn. När en väl har kommit till detta kvarter, är att stanna det enda rätta. Stanna upp och beundras av Sydostasiens äldsta stad, ett kvarter som står kvar i dess exakta skick som för 200 år sedan. Här, bort från motortrafik, är det enkelt att slappna av på någon av de många små träbåtar med längs med floden som rinner mellan kvarteret, eller bara sätta sig på ett fik och dricka en god kopp kaffe.

När mörkret slår in visar staden upp sin vackra sida. Upplyst av hundratals lyktljus som flyter längs med floden och ljusslingorna som hänger över gatorna får mörkret att inte kännas så läskigt längre, speciellt när det är fullmåne. Åh, så vacker det kan bli. 

Vi ses igen, Hoi An. 





Likes

Comments