Alltså det är tufft nu, så tufft. Trodde dagen började bra då jag var tvungen att ta ut Bosse. Tog mig fram en bit, vilade på en parkbänk, fortsatte en bit, hittade en ny bänk. Ja ni fattar, det var så skönt med frisk luft och jag mådde okej ändå. Men varenda dag har jag mått skit. Känner mig sååå svag, yr, så fruktansvärt trött och bara allmänt dålig.

När ska jag liksom bli bättre? Såhär dålig vart jag inte ens efter självaste steloperationen. Men så knäckte mamma nöten, förmodligen.. jag hade lågt blodvärde redan innan op och även om jag inte förlorade mycket blod då så det lilla som försvann gjorde mycket. Så min fina mor ska fixa några järntabletter imorgon och komma med dom. Än så länge tog jag mina vitaminer som innehåller järn och hoppas på att de hjälper lite.

Så det lilla jag orkar göra är att ligga i soffan och kolla supernatural. Om det är något som kan få mig på bra humör är det de programmet. Jag behöver glädje och motivation, nu nu nu. Det är tufft nu. Tufft.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dagen är här, för andra operationen. För att ta bort skruvarna. Jag är inte rädd för att sövas eller något sådant. Jag tycker snarare att det är SKÖNT att sövas och brukar aldrig känna oro. Men nu?? Jag känner mig inte rädd eller nervös men sjukaste oron/nervositetskänsklan i kroppen. Tycker man ju att jag borde haft inför själva steloperationen, men det hade jag inte haha.
Aja, det var min tur vid 07.50 iaf. Jag är duschad och klar redan, håret är nästintill torrt(svinto nu), och jag ligger i sängen och väntar ut detta. Vill bara ha det överstökat! Men helst att min rygg magiskt blir bra och att jag inte ens behöver gå igenom en operation till (även om den är mindre kommer jag ha ont), men det är bara önsketänkande.

Jag saknar min Bossebus något fruktansvärt ❤️ och även saki. Men saki är gammal och klok, Bosse är fortfarande valp och är inne i en riktigt neeedy-period. Han klänger på mig hela tiden och vill sova bredvid mig jämt. Vart jag än är så är han med. Så det gör lite extra ont i mammahjärtat just nu. Får träffa honom imorgon. Saki får jag träffa i helgen någon gång iaf ❤️

Åååh. Ja. Vi hörs när operationen är över och jag har piggnat till ordentligt. Bor hemma i Skogstorp över helgen då man kommer behöva lite hjälp de första dygnen.

Likes

Comments

Sovit som en kratta, vaknade två timmar innan klockan ringde. Det vill säga 06. Bosse pep och var tvungen att ta upp honom. Han piper rätt rejält just nu. Tror att han har ont i munnen, han opererade bort sina mjölktänder som var kvar, två st. Han var såå trött hela dagen igår och krävde att få ligga nära mig hela tiden. Lilla älsklingen.


Kanske var bra att jag vaknade så tidigt. Låg kvar en stund, men sedan gick jag upp och tog ut hundarna i KYLAN! Trots att det var -1 så var det svinkallt!
Efter det gick vi in i värmen och jag duschade, descutandusch är alltid lika otrevligt. En nu på morgonen och en ikväll. Sedan gör jag sista imorgon innan operationen.
Fruktansvärt otaggad på dagen. Men absolut att det är nödvändigt. Dock har jag gått igenom detta förra året så jag vet liksom hela processen, dessutom är det ju inte samma omfattande operation så.

Beställt hem lite täcken och små saker till Bosse från Wish, den lilla ulltussen är ju extremt frusen av sig och de täckena jag har är ett regntäcke och ett tunnare fodrat. Igår kom första, sååå gulligt och satt SÅ perfekt att det var som sytt till endast Bosse. Visar i ett annat inlägg.


Saki och jag hade iaf en mysdag( jag var dock nervös) medan Bosse var hos veterinären❤️

Likes

Comments

Ligger och myser med lillplutten i soffan. Kollar på SPN och pillar lite med telefonen.
Ska möta upp R och T lite senare men än så länge blir det lugnt. Har ont idag så då får jag faktiskt ligga i soffan även fast klockan snart är ett på dagen.

Fick hem brev från Ryggkirurgiska i torsdags. Operation nästa vecka den 16/11, alltså torsdag. Då åker skroten ut från ryggen 🛠⚙️🔩, förhoppningsvis blir det lite bättre då. Men eventuellt väntar en steloperation av ytterligare en nivå längre fram, men en dag i taget.
6 veckor sjukskrivning på det, lite skillnad från sist, 6 månader är lite längre tid. Dessa veckor går nog fort. Det bästa av allt är att jag får spendera mycket tid med nära och kära och våra älskade hundar!
Dock tråkigt att vara hemma så länge, man blir lätt uttråkad!

Passar på att fixa det sista nu inför operationen, tvätta det jag ska ha med och även tvätta sängkläderna på onsdag. Måste vara rent inför op.

Bosse ska också sövas ner, på tisdag ska två tänder dras ut då dom vägrar släppa, lillen.. och onsdag är det inskrivning hela dagen inför torsdag.

Oavsett. Nu kanske jag ska försöka pallra mig upp och göra något vettigt.

Likes

Comments

Jag är helt slut, redan.
Ställde klockan lite tidigare imorse. Hängde med pappa till läkaren i Stockholm och gick med Bosse en stund under tiden. Kvalitetstid med far är alltid trevligt. Får dock lida för det nu. Men jag kände att jag bara ville få komma utanför dörren. Men ja, smärtskalan är något högre nu för det. Men värt 🙌🏼

Ska snart ut med Bosse på sista kissen och sedan lägga mig för att sova. Inte ställa någon klocka. Bara sova ut imorgon med Bosse bredvid mig, han sover alltid bredvid mig i sängen när husse inte är här.
Mysigaste! Han är så otroligt mysig varje dag nu, han börjar verkligen mogna och jag tror att han verkligen vet att tryggheten är hos mig, lilla älsklingen. Följer mig vart jag än går och lägger sig alltid så tätt intill mig han kan. Jag är så lyckligt lottad med två fina hundar❤️

Sprang in på Posh living i Mood gallerian snabbt, jag döör! Jag ska ha min sammetsoffa om inte allt för lång framtid. Frågan är bara vilken färg, mörkblå, grå eller typ dusty pink? Kan bli för mycket med rosa men det är ju en galet fin färg ändå! Men tror det blir grått eller blått!
Och kolla spisen och ugnen?? Dröm!!

Bort med min soffa och in med en tresits och en fåtölj som går i guld/svart. Japp. Så ska det bli!

Likes

Comments

Dagarna går så fort. Jag hinner knappt med!
Iaf så har jag vart hemma några dagar från jobbet nu, ryggen är så illa att jag helt enkelt inte orkar sitta och lida hela dagarna. Jag måste lyssna på min kropp också. Vill inte att det ska bli värre än var det redan är.

Jag gör det jag orkar och kan nu under dagarna. Tar lite kortare men fler promenader med hundarna och plockar hemma när det går.
Hoppas på operationstid snart!

Idag duschades Bosse, klippte även pälsen lite då den växer som ogräs. Haha lilla söte hund. Så go! Goare hundar än mina får man leta bra länge efter!

Nu lite soffläge innan jag måste iväg en kortis och handla mat. Äta behöver man ju också.

Likes

Comments

Denna lediga helg har gått fort. Trots att jag ändå vart ledig sedan i fredags.
I torsdags kväll var det 112 fest, alltså polis, räddningstjänst, ambulans och akutsjukvården som tillsammans åt buffé och hade en rejäl fest hela kvällen. Supertrevligt, fått ansikten på många människor och får se dom man dagligen samarbetar extremt mycket med.

I fredags åkte jag och R till Västerås, köpte nytt överkast i sammet och strosade runt lite där. Vart lite småsaker utöver det.

I lördags besökte jag ryggkirurgiska igen. Första omgången blir iaf en operation för att ta bort skruvarna. Sen efter det så får vi se om det faktiskt är så att min SRS har klättrat upp ytterligare en nivå eller inte. Men för att kunna avgöra det måste skruvarna bort. Blir operation förmodligen om några veckor och sedan ca 6 veckors sjukskrivning på det. Jag är dock nästan säker själv på att det både är skruvarna och de andra diskarna som måste bort. Men en sak i taget.

I alla fall, umgåtts med R och T hela helgen utöver det. Mys och skogspromenader har det varit.

Likes

Comments

Här är vår lilla pälsboll! Som han förgyller våra dagar, busar, bråkar och är helt galen. Han är 6,5 månad cirka. Jag köpte honom från polisen, han blev omhändertagen av länsstyrelsen samt polisen i slutet av mars i år och levde under hemska förhållanden.

Jag är så tacksam för att just VI fick honom av alla flera hundra mejl som skickades och där dom ville ha NR 9, Bosse.

Världens tokigaste, riktig valp och är så glad i livet, självständig och inte ett dugg rädd för något trots sina dryga 3 kg.

I början var saki inte alls glad, aldrig vart med om att hon vart så tjurig på oss. Men det värsta släppte efter en vecka och nu är dom bästisar. Världens bästa saki är så snäll mot lillen.

Var så självklart för oss att ge honom namnet Bosse <3

Likes

Comments

Oj! Skrivandet tog stopp snabbt förra året. Så mycket som hänt, så så mycket. Jag har kämpat med min jäkla rygg, som jag kämpat! Det har vart den tuffaste resan i mitt liv, som ännu tyvärr inte är slut. Jag har haft så ont, har haft så många deppiga dagar där allt kändes omöjligt och så långt borta. Men absolut hade jag även dagar när det såg ljusare ut och framstegen var tydliga.

Jag har fortfarande problem, förmodligen skruvarna som börjat ''skava'' i ryggen. En datortomografi är gjord och nu väntar läkaren på svaret, så snart har jag en kallelse för läkarbesök, då får vi se vad som ska göras. Om dessa skruvar ska tas ut eller inte.

Jag är trött, utmattad och undrar om jag någonsin kommer få leva ett liv utan smärta. Jag är van, men gränsen är nådd sedan länge. Idag konstaterade även en läkare att jag även har Fibromyalgi, kronisk vandrande smärta i kroppen. Precis vad jag inte behövde.

Jag är 24 år och har en 70 årings kropp. Hej och hå. Ibland får man klaga. Ikväll tar jag första tabletten, eventuellt första tabletten av en medicin jag kommer ta resten av mitt liv.

MEN! Livet är inte bara smärta, tråkigheter med en kropp som inte fungerar som den ska! Robert och jag har skaffat en till familjemedlem! Lilla Bosse, men han förtjänar ett helt eget inlägg, vår lilla buse <3

Jag har även bytt jobb, just nu går jag i samma fotspår som min älskade far. Han började sin karriär inom Polismyndigheten på just Ledningscentralen, LKC. Där är även jag, både spännande och roligt jobb :) Men fruktansvärt skrämmande hur vår värld ser ut, jag har lärt mig såå mycket om livet, vad som är värt och inte. Vad som händer och inte, vad rädsla är och inte, hur skört livet kan vara. Man får vara med om både roliga och tråkiga, tragiska saker. Men att jag får chansen att kunna hjälpa till lite är värt hur mycket som helst för mig.





Likes

Comments

En vecka har nu gått och det är nu jag börjar känna mig som en människa igen, eller ja. Lite mer som en människa iaf. Gjort väldigt bra framsteg och den värsta smärtan har nu lagt sig. Så nu har jag dragit ner på morfin. Kommer ta en idag då jag faktiskt ska åka på ett studentfirande, försöka vara där någon timme kanske. Kommer bli jobbigt men ska försöka stå ut! 

Smärtan har ju gått ner i benet, högerbenet och har fått massvis med små kramper över hela låret.. Var extremt svag och det gjorde SÅ ont dom första dagarna när jag kommit hem. Men idag börjar det släppa något! Dock ont att gå på benet och stödja än så länge. Men jag tar mig i och ur soffa, säng osv mycket enklare. Så det känns bra! 


Nu ska jag ta och göra mig iordning innan vi ska åka, wish me luck☺️

Likes

Comments